Igår så hämtade jag Jamie i skolan. Han hade galonbrallor och gummistövlar, precis som jag bett honom om när det är sånt här skitväder. På bara två dagar har all snö vi fick smält bort, på ett sätt lika bra så kan vi börja om med barmark och slipper i alla fall alla äckliga isvallar och skit.

Men det är trist. Vi hade -7, och så blev det +7 och storm. Kul vinter.

Han var ändå blöt om fötterna men inte värre än att vi kunde åka till ICA för att handla lite. Han gick för att hämta Oboypulver och kom tillbaka med sin lösa, numera tappade, tand i handen:)

Skitig från topp till tå:)

Han lyckade sen tappa tanden på golvet…uäck, men vi hittade den inte.

Jag tycker att tänder är läskigt. Tänder, ögon och fötter har jag svårt för. Jag kan utan problem tejpa ihop ett stort sår nån annanstans på kroppen, eller pilla bort glasskärvor eller kanske asfaltsmulor. Men tänder, ögon och fötter….brrrr.

Vi åkte hem, jag röjde köket medan han käkade mellis.

Jag öppnade mitt paket med ullstrumpor som jag skickat efter.

I London testade jag det och hade samma strumpor hela tiden, hängde bara upp dem på kvällarna, och sen luktade jag ordentligt på dem varje morgon innan jag drog på dem, och de luktade…inte ett dugg. Syrran bytta varje dag och hennes luktade skunk:)

Alltså jag tvättar dem ändå, men man behöver inte nödvändigtvis göra det så ofta. Jaja, det låter lite snuskigt men så funkar ull.

Jag var inte speciellt sugen på mat, men skulle ju träna och var så illa tvungen. vevade ihop tonfisk,mozzarella, tomat, paprika. Otroligt gott:)

Smulan och Doris delade på resten av tonfisken:)

Jag har en inte jätteskön låsning i bröstryggen. Jag får det ibland och det suger för det gör hela ryggen och höfterna stela. Musklerna krampar ihop sig och vägrar släppa, så jag lade mig i sängen med min boll:) Suveränt sätt att komma åt punkterna som krampar, och så ligger man där på bollen så länge man pallar. Det gör skitont till en början, men så släpper det sen. I bästa fall:)

I går släppte det bara delvis så jag får lov att göra om det idag.

Men det släppte tillräckligt för att kunna åka och träna:) Det är bästa medicinen mot det mesta, och idag var det bara Corrinda och jag, och Jamie då som alltid vill följa med.

Vi körde på gymmet. Den här gillar Corrinda.

Knäböj i maskinen gör så att man inte behöver ha koll på balansen. Bra och dåligt. Det är tuffare med fria vikter, men ibland är det najs att kunna fokusera på tekniken.

Jag kan inte ha stången på axlarna:) Jag är kanske felkskapt men det gör skitont i nacken. ”Lägg den på mjukdelarna!” säger ledarna, men då kan jag inte hålla i stången. Alldeles för tajt i axlarna.

Jag gjorde marklyft och höftlyft, breda knäböj med kettlebell, flyes, thrusters och nåt mer med fria vikter och sen gick vi ner till maskinerna, och körde armar. Det är ändå de som syns;)

Tiden går så jäkla snabbt när man är på gymmet. Vips var klockan nästan åtta och vi ilade hem. Äta lite, röja lite, snacka massor med ungarna. De kommer ofta upp i köket på kvällarna, och sitter och gör läxor eller bara hänger.

Det stämmer verkligen att köket är hemmets hjärta:)

Nu ska jag göra mig i ordning!

Jag ska iväg och träffa härliga människor, mer om det får ni höra sen:)