Februari 2018
AllvarOkategoriserade

Fyra år sen mitt liv rasade

Jag har inte tänkt på det på länge. Samtidigt finns det i mina tankar alltid. Det går inte en sekund utan att det finns där i bakgrunden. Men jag har inte funderat över hur det blev som det blev, varför och vad jag kunde gjort annorlunda på länge.

Folk säger att tiden läker alla sår, och ja det är sant, Till en viss del. Men det blir ärr.

Folk säger också att man ska förlåta. Bullshit. Vad kan bli bättre för att jag förlåter honom? Jag kan ärligt inte se vad som skulle förändras, mer än att HAN skulle få må bättre, och det bryr ju inte jag mig i:)

För min del finns det inget som skulle bli annorlunda. Och för den delen, svårt att förlåta någon som inte bett om ursäkt, som inte tycker att han gjort något som är fel. Mest troligt tycker han att det är JAG som ska be om ursäkt.

 

Ni är många som frågat om skilsmässan. Vad fan hände egentligen? Ni är också många som tycker att jag hänger ut honom när jag skriver om det. Men, jag tycker att man inte ska tiga och lida i det tysta. Det han gjorde, det är sånt som man ska skämmas för. Det borde inte accepteras. Det jag skriver här är såklart min version av det hela. Men, det finns nog ingen version från hans sida. Helt ärligt så tror jag inte att han vet hur det blev så här. Jag TROR att han trasslade in sig med ett stycke …tja vad ska vi kalla henne? Jag vet vad jag kallar henne i mitt huvud, men det lämpar sig inte direkt i skrift;) Det är liksom ord jag inte säger högt, inte ens när jag är full som en kastrull. Vi kallar henne för Det, Det är bra.

Jag tror alltså att han efter en lång tid av alldeles för mycket jobb, hetsad av sin mamma som inte direkt har något annat än jobbet att bry sig om, gick in i den berömda väggen. Där stod Det och lindade in honom i sitt nät. Uppfostrad att behaga mannen var hon ganska precis tvärtemot vad jag är:D Och han valde att trassla in sig med henne. Och i förlängningen bryta med sina barn.

 

Ska vi ta en ”snabbvariant” kanske? Så snabbt det går;) det blir långt ändå. Men ni har önskat detta:)

Okey. Jamie föddes juli 2011 och allt var så jäkla bra här hemma. Vi var lediga ihop för första sommaren ever, annars jobbade han alltid, men nu fick han lov att vara ledig i hela fem veckor i sträck, Det hade aldrig hänt på 20 år, sen han började i företaget.

Vi snackade massor, vi åkte iväg med ungarna, vi fikade, tog promenader och åkte och badade. Jag höggravid, men det har sällan hindrat mig.Vi hade det toppen. Han var glad och lycklig. Jag med:)

Jamie föddes och det krisade på hans jobb. Han slets mellan att vara hemma med familjen och styra upp på jobbet. Han var fruktansvärt arg och irriterad på sin mamma. De jobbar ihop och hon hade under flera år stökat till det, på sätt som drabbade honom. Han fick städa efter henne. Jag kallar det för curla:) För om man tillåter vuxna människor att bete sig på ett sätt som gör att man själv får mer att göra, då är det curling.

Återigen ställde hon till det, och det tog ett halvår för dem att komma ikapp. Han hade ännu mer att göra än normalt och var sällan hemma. Men kom fortfarande hem kl 18 som alltid. Dock aldrig ledig. DET jobbade tillsammans med honom och hon hade i sin tur massa problem som hon anförtrodde honom, men han fick inte berätta det för mig. Han höll det hemligt. Han gled undan när jag frågade saker. Det är ju klart att jag märkte att något förändrades, men alla som varit med om det vet att det sker subtilt. Det smyger på. Det är svårt att sätta fingret på det.

 

2012 kom och han försvann mer och mer. Han var aldrig hemma. Han ignorerade mig. Han kom hem vid 22, sa inte hej till mig där jag satt i vardagsrummet med en bebis i famnen, utan åt nån macka i köket intill och gick sen och lade sig. På vägen sa han godnatt. Sen låg han och fibblade med mobilen där inne i sovrummet, men om jag kom in så låtsades han sova. Han kunde låtsas att han skulle följa med mig och barnen på saker, men så i sista stund var han tvungen att jobba. Frågade jag varför han gjorde så, så var det för att ”slippa gnäll”

Jag blev gång på gång besviken för att han gjorde så. Till sist så ledsnade jag, jag vill göra saker och om inte han ville följa med så fick jag väl åka med nån annan då. Syrran klev in. Men hon visste inget, för jag sa inget till någon under den här tiden. Jag var ledsen, besviken och fruktansvärt orolig. Och ensam.

Hela året var så här. Han var inte hemma, och om han var det nån gång så var han elak. Han sa saker som jag inte kan berätta. Saker som sårade in i själen. Saker som fick mig att krypa för att han inte skulle bli arg. Barnen gick på tå, de vågade inte säga nåt, Välte Jordan ut ett glas vatten över bordet, så fick han en utskällning deluxe. Jordan var alltså tre år. Fast mest var han bara inte hemma.

Han var ju tvungen att jobba eftersom jag tvingat honom till så många barn.

För så sa han, Att det var JAG som tvingat honom till våra nio ungar. Att han inte alls velat ha så många, knappt något om man skulle tro det han sa. Vad gör det mig till??  Våldtäktskvinna? Från detta härstammar att  alla skämtar rått om att jag haft honom inspärrad i en fängelsehåla i källaren och bara tagit upp honom när jag velat ha barn. Att jag måste försöka hålla The dungeon hemlig för hantverkarna, alternativt passa på att stänga in nån ny;) Att de snygga hantverkarna måste passa sig så de inte blir mina sexslavar. För jag är lite som en Svart änka;)

Jag säger inte att jag INTE har har en hemlig ljudisolerad cell med handfängsel och kedjor fastbultade i väggen;) Men jag säger att jag faktist inte var ensam om att vilja ha de här nio ungarna.

Att han drunknade i den där förbannade firman, det hade inget med saken att göra påstod han. Nä, för tänk tanken själv. Att lägga ner sin själ i något under tjugo års tid och sen inse att det är orsaken till att ens familj mår dåligt….. Klart han förnekade det.

Jag VET att han var otrogen. Hur jag kan veta det? Jomen kanske att jag ”råkade” se saker i hans mobil;) I klartext – jag snokade. Ja, jag skäms lite för det, men samtidigt, man blir fan knäpp i huvudet av att inte veta.

Rätt var det var, på min födelsedag(december)….så sa han att han skulle åka till Thailand. I januari. Ensam, men han skulle träffa ”Bosse” där. Eller huuuuuuur? Han måste på allvar trott att jag var helt blåst. Eller brydde sig inte tillräckligt för att ens hitta på en trovärdig lögn.

Jag tänkte att det kanske var bra? Han kanske skulle vila upp sig, tänka lite och inse vad han höll på att förlora. DET skulle inte med. Det svor han på. Men han skulle till hennes hemby….en fattig by i bergen. Inget turistställe alls.. Jojo, som sagt, blåsta frun går nog på allt.

Eller inte.

Han fortsatte ju förneka att hon var med, och att ”Bosse” plötsligt fick förhinder och han inte kunde bo hos honom, det var ju såklart en fet lögn. Plötsligt var han inte ens där han sagt att han skulle. Han skulle till ett ställe, men när jag frågade om det var härligt och fint i Phuket eller var fan han nu skulle vara, så sa han att Nääää, det blev inte Phuket utan i stället Huahin. Eller vart  det nu var. ”Vad hade jag med det att göra?”Anklagandet kom som en smäll, Ja inte vet jag? Kanske att man vill veta vart ens barns pappa och ens make är? Om det händer något liksom. Knappast för att åka dit och smyga runt med slokhatt och svarta solbrillor och spionera. Eller rikta in min spionsatellit dit han var.

Och ni vet… när man hittar vigselringen gömd här hemma….den som suttit på hans finger i 25 år…det gör ganska så jävla ont då.

Att förklara för hela släkten varför han inte var hemma på Janelles födelsedag det gjorde ont det med. För han hade ju inte sagt att han skulle resa iväg. Jag fick försöka förklara något jag inte ens fattade själv. Och dessutom ta släktens oro och frågor. När jag själv höll på att gå sönder.

 

Och sen kom den här dagen för fyra år sen.

Jag hittade hans boardingkort. Och hennes. Samma flight. Fast de alltså inte åkt tillsammans…Märklisch.

Och när jag konfronterade honom, frågade varför han inte kunde säga att han åkte med henne, frågade om han var otrogen osv. Då reste han på sig och gick. Eller ska jag vara helt ärlig så sa jag: Men om du vill gå, så gör det då.

Men oavsett så gick han. Och kom aldrig tillbaka. Han svarade inte på sms, eller när jag ringde. Han träffade inte barnen på sex veckor fast jag ”tjatade ” Sen hämtade han dem för att åka på middag hos sin morsa.

Sen gick det några veckor, han träffade inte barnen. Han svarade inte. Han kunde lika gärna dött. Jag fick inte ett enda svar på något. Skulle han komma tillbaka? Var det slut nu? På 26 år? Bara sådär. Vad ville han att vi skulle göra? Hur skulle det bli med allt?

Jag bokade tid på nån slags parterapi – han kom dit, och blev arg för att jag var ledsen och grät. Han reste sig och väste: ”Vi ses i familjerätten! ” Så gick han. Kvar satt jag och snorade, hulkade och fulgrät framför en vilt främmande karl, som tyckte så synd om mig att han inte kunde dölja det.

Jag mådde så in i helvete dåligt! Jag sov inte, jag hade svårt att äta, jag grät framför folk och det gör jag ALDRIG, jag kunde definitivt inte koncentrera mig. Absolut enda friden jag fick i huvudet var när jag tränade. Att lyfta tunga vikter i tufft tempo i en timme, så tungt att jag inte kunde tänka på annat än hur jag skulle få upp dem, det gav en tillfällig frist från de snurrande katastroftankarna. Det hade lika gärna kunnat vara alkohol som gett mig frid, eller nån slags piller, men nu är jag inte sån. Tack och lov för då hade jag med all säkerhet suttit fast i nåt missbruk idag. Att träna är ofarligt, till och med välgörande. Ja eller man kan såklart bli träningsmissbrukare, men det kan vara svårt när man är ensam ansvarig för nio ungar. Jag har tränat mycket, men det har aldrig varit på en osund nivå. Det har hjälpt mig att hålla mig vid mina sinnes fulla bruk.

Den stress som jag utsattes för lindrades av att jag fick utlopp för den genom tuff träning. Ni vet, stress framkallar en fight or flight reaktion. Slåss eller fly. Ursprungligen innebar båda en fysisk reaktion, spring för livet eller slåss för livet. Idag springer man inte ifrån sina hot utan man sväljer dem. Stresshormoner lagras i kroppen i år. Genom att jobba hårt fysiskt så får man ut de här hormonerna ur kroppen. Om inte, så brakar man ihop en vacker dag. Och jag har varit sjukt orolig över att göra det!

Så för mig har träningen på allvar varit en livräddare. Är fortfarande.

 

 

Det kom papper om att han begärt skilsmässa i brevlådan. Fram tills dess trodde jag någonstans att det bara var ett breakdown. Han hade alltså inte ens stake nog att ”göra slut” öga mot öga efter 26 år, utan gick bakvägen. De kom några dagar innan vår sjätte bröllopsdag i maj.. Och det sved ju ännu mer än om de kommit i mars.

Han drog in en advokat, som kontaktade mig. Eller snarare så här: Han skickade en av mina  räkningar som kommit till honom, på baksidan hade han skrivit nåt i stil med: Det kommer ett viktigt brev till dig snart…. Punkt punkt punkt??

Men jag spyr på honom när jag kommer ihåg sånt här. Jävla dumheter! I stället för att bara PRATA med mig. Ångesten av att få det där meddelandet var inte nådig.

Advokat från hans håll krävde ju advokat från mitt håll. Att hamna i den svängen, var vidrigt. Mannen jag älskat, mannen som är far till mina barn, plötsligt ska vi slåss via advokater.Om vad? Några datum när han ville träffa barnen…? Ja? Och ? Hade jag ens försökt hindra honom??? Nä. Behövs liksom inte advokater för att bestämma det.

Av nån anledning så väntade han sen på att familjerätt, advokater och tingsrätt skulle bestämma åt honom när han skulle träffa barnen.. På ett och ett halvt år så träffade han barnen exakt 23 timmar. TIMMAR alltså.

Inte gånger eller dagar, utan TIMMAR. På ett och ett halv år. 18 månader. 23 timmar.

Barnen åkte dit på jul. De kom hem gråtandes, för farmor hade delat ut julklappar och pappa och DET fick sina paket ihop.” Varför då mamma? ”

Ja det undrade ju jag med:) Jag visste att de var ihop, jag är ju inte dum, men han erkände det inte för någon. Hans pappa visste inget tex. När jag bad honom berätta om det var så, så svarade han genom att knuffa mig, hårt ute på garageuppfarten. ”Vad hade jag med det att göra?” Han tornade upp sig framför mig, sträckte på sig, blåste upp sig, ville att jag skulle bli rädd, hotfullt. Hotade mig. Och så knuffade han. Satan så arg jag blev. Där började jag förakta honom.

Det kallas visst Avslut. Att få veta. Men nä, jag fick en hård knuff, blåmärken och borde såklart ha polisanmält det hela. Men det satt för långt in, trots att både barnen och syrran såg det.

Han lämnade in ett önskemål om umgänge, det är lika år från år. For life.

Det är varannan söndag mellan januari och juli. En vecka på sommarlovet.. Så varannan onsdag (tre timmar) från aug – december. En extradag på höstlovet. Och annandagjul.

Thats it.  Och delad vårdnad.

Detta har vi tingsrättsbeslut på, bara så ni vet så är det helt okey för en förälder att göra så här. De får ändå ha fortsatt vårdnad.

Skulle jag få bestämma så skulle vi använda procent. Tar man hand om sina barn mindre än typ 35% så ryker vårdnaden. Det vore rättvist. Inte som nu att en förälder i princip kan bete sig hur som helst och ändå ha kvar delad vårdnad. Speciellt en pappa. För så är det.

 

Umgänget kickade igång framåt sommaren 2014. Han kommer, tar med ungarna på bowling, bio eller bad. De fyra minsta alltså. Janelle har han inte pratat med sen han stack. Han har dem aldrig mer än några timmar, aldrig över natten för det vill de inte. Det är bra att han respekterar deras önskan.

Men om nån är sjuk umgängsedagen så måste jag ta hand om honom/henne. Jag har allt ansvar. Alla föräldramöten, alla utvecklingssamtal, alla skjutsningar, alla vaknätter (sjuka barn, tonåringar som är ute och ränner), alla konflikter, allt. Jag har aldrig helt ”ledigt”. Jag kan aldrig någonsin bara göra som jag vill. Jag måste alltid fixa barnvakt. Jag har alltid jour.

Han? Jomen han drar till Thailand på sju veckors semester. Minns ni att jag sa att han aldrig var ledig med oss? Nu passar det. Det svider riktigt riktigt mycket. Alla år som jag bad om mer tid. Omöjligt. Men nu….inga problem.

Han har ett nytt namn, en ny fru och ett nytt barn. Kanske fler vad vet jag.

Han som hånade mig, sa att jag var dum i huvudet, sjuk i huvudet och borde spärras in för att jag ville ha fler barn. Man kan ju undra många saker runt det. Väldigt många saker….;)

Jag ska här tillägga att jag älskar att få ha mina barn heltid. ♥ Rent egoistiskt så är det här bra för jag vill inte missa hälften av mina barns liv.. Jag tror dessutom att barn mår bäst av att bo på ett ställe. Med en trygghet. Inte flytta fram och tillbaka mellan föräldrarna. Jag vet att de flesta föräldrar vill ha sina barn så mycket det går och trots allt skit så är jag tacksam att jag inte behöver sakna dem. Jag dömer alltså ingen för att de har sina barn halvtid. Men jag är glad över att inte behöva ha det så.

 

Okey. Den där dagen, fjärde februari 2013 drogs mattan undan för mig. Det var så det kändes. Mitt liv slogs i spillror. Han har inte än idag gett mig nån förklaring på varför.

Jag är rätt envis. Jag blev förutom förtvivlad, rädd, ledsen, förstörd och desperat, även nåt så in i helvete förbannad. Hur fan kunde han göra såhär? Mot MIG? Vi som delat allt sen vi var sjutton år. Vi som var ett team,. Hur kunde han göra så mot barnen? Mot BARNEN???

Alltså lade jag mig inte ner och dog. Det hade nog förväntats. I stället slogs jag med näbbar och klor för att mina barn skulle ha det bra. Jag tror att han fattade, och idag är det ”lugnt”. Men det kan närsomhelst förbytas i katastrof, det ligger i hans händer. Egentligen så tycker vi precis lika. Det är ju det som är det jävliga. Och vi skulle ha kunnat lösa det här. Det enda han egentligen behövt säga var: ”Jag är kär i nån annan.”

Inte fan vill jag leva med nån som inte älskar mig!

Men det kunde han inte, utan valde i stället att göra det på det fulaste viset av alla

 

Första året var det bara överleva som gällde. En timme, en minut i taget. Paniken på lur, släppte jag det minsta så föll jag. Ensam med nio barn. Jag vill aldrig ha det så igen.

En Bobby Ewing känsla. Fattar ni? Ni som sett Dallas vet att Bobby dog, var borta ur serien i några säsonger för att sen en vacker dag bara kliva ur duschen och säga till sin fru: ”Godmorgon, vackert väder idag”.

Inskriven i serien igen. Den känslan hade jag länge. Jag begrep med förnuftet att han var borta, men nånstans hade jag en känsla av att snart är allt som vanlig igen.

Andra året var det fortfarande bara att överleva. Det lugnade ner sig lite, jag började hitta fotfäste. Jag tappade dock fotfästet hela tiden, det sparkades undan ben på mig, men det gick längre och längre mellan gångerna. Jag började tuffa till mig. Om jag hade ett hårt skal innan så är det ta mig sjutton som en diamant nu:)

Tredje året och allt började rulla på, jag har gjort så mycket saker jag aldrig vågat tidigare, saker jag inte ens vågat tänka på:)

Fjärde året (2016) mådde jag BRA. Jag är stark igen. Jag har repat mig, ställt mig upp, rest mig.

Det kan ändras som sagt, men jag är stolt över mig själv. Bobby Ewing känslan är borta. Det vanliga idag är att vara ensam med barnen. De och jag är vår familj. Han är som en skugga. Nån jag brukade känna.

 

Och jag kan skadeglatt konstatera att jag idag lever det liv som han suktat efter. Delvis i alla fall.

Under åren har diskussioner kommit upp om vad vi skulle göra om vi var singel. Om vi inte var ihop längre. Han sa alltid att då skulle han leva ensam, bestämma över sig själv, göra det han vill utan att ha en kärring att ta hänsyn till. Åhh vad det skulle vara skönt.

Så lever jag idag:) Om man byter kärring mot gubbe.

Han? Han har exakt samma liv som innan, fast med ett dåligt samvete i form av nio bortvalda barn, främlingar som tittar snett på honom och en kärring att ta hänsyn till. .

 

Så kan det gå.

 

Jag vill inte, och jag tycker inte att jag snackar skit om honom. Jag försöker förklara. Jag har försökt hitta en förklaring i fyra år nu.

Ungefär det jag berättat för er här finns att få tag i för vem som helst i och med att vi har offentlighetsprincip i det här landet. Det är bara att ringa eller maila tingsrätten så får ni kopior av alla papper som lämnats in och allt vad som sagts. Helt galet förvisso att man kan snoka reda på saker man egentligen inte har med att göra, men så är det. Det är något BRA den här offentlighetsprincipen, för det innebär att demokratin värnas.

Jag menar inte att ni ska begära ut kopior på min skilsmässa, såklart:) Men det jag skrivit här går att ta reda på för vem som helst så jag kan inte tycka att det klassas som att snacka skit. Jag menar det inte så. Givetvis är det inte så kul att läsa, men man måste ta ansvar för vad man gör.

Så här var det.

My story.

Martina Haag skrev en bok om ”fiktiva” människor – Det är något som inte stämmer. Alla fattar ju att det är hennes eget äktenskap det handlar om. När jag lyssnade på den, så hörde jag exakt samma smärta i hennes röst som jag kände i mitt hjärta. Sakerna hon beskrev, hade jag upplevt. Sakerna som hennes exman sa och gjorde var samma som min exman sagt och gjort. Sättet, nonchalansen. Jag hade kunnat skriva den där jäkla boken.

Hon använde sig av andra namn, om ni tycker att det är skitsnack jag skriver så sätt in valfria namn och ta det som en uppdiktad berättelse. Så känns det kanske bättre:)

 

 

 

Jag tänker inte gå så långt som att jag säger att det var bäst som skedde, för det tycker jag inte. Jag älskade honom. Jag litade på honom. Vi var världens bästa team. Utan honom hade jag inte haft mina fantastiska barn.

Men, den man han blev, den mannen är jag lugnt glad att jag är av med. Jag saknar honom inte idag. Jag vill inte ha med honom att göra. Jag vill honom inget ont, jag vill bara inte se honom. Jag vet inte längre vem han är. Men jag vet att jag är en bättre person utan honom.

Tiden läker alla sår. Ja. Men ärren finns där för alltid.. De bleknar, men de finns där.

Jag vill ändå inte se mig själv som nån sårad, trasig människa, tvärtom så är jag nog mer hel än jag någonsin varit:)

 

Och idag skålade jag för mig själv i bubbel:) 🙂

Illröd efter träning och het dusch:)

För att jag råddat min stora familj, mina nio ljuvliga ungar helt själv i FYRA år. För att jag är rätt bra ändå. För att jag är värd något bättre än att dumpas som nån soppåse. För att jag lyckats plugga heltid i tre av de här åren. Fast jag inte kunde tänka. För att jag vuxit som människa. För att jag överlevde. För att jag är jag och rätt så jäkla enastående:)

Och för att det är gott med bubbel.

Kanske mest för att det är gott med bubbel förresten;)

Kommentera

  1. Cathrine

    Wow, vilken story. Du är fantastisk som tagit dig igenom det här! Jag blir rörd, ledsen och så jävla förbannad på din åsnepung till ex-man. Dina barn har en mamma att vara stolt över! Kram på er

  2. Camilla

    Först och främst måste jag säga att du förtjänar en stjärna på himmeln!🙏🏼 Och sen får du ursäkta mig, men vilken GRIS till karl!!! Du är fantastisk som ror det hela i land själv❤️ Jag själv kämpar med 2st på heltid och 1 på halvtid🥰 Som sagt, en stjärna på himmelen till dig Carola! 🙏🏼❤️

  3. Tissel

    Men wow. Läste detta först nu efter att ha läst om dig i hänt extra. Inte följt dig (er) sen familjen annorlunda. Vilket jäkla svek. Och vad jäkla stark du är. All credd till dig, KRAM

  4. Ewa

    ”Bästa hämnden är att leva väl”

    Alla har vi våra historier.

    Jag fick sådan kraft, sådan styrka efter 17 år med, och två krascher från barnens pappa.
    Han ”ställde till det för sej”
    andra gången.
    Man måste ner till botten
    innan man kan simma uppåt.
    Vilken känsla det var att
    få styrkan att nå ytan.

    Jag är den som än i dag kan
    göra vad jag vill medan han är
    låst med två tonårsbarn och fru.
    Jag är än i dag den som är starkast och jag visar tydligt att jag inte
    tycker om honom som person.
    Han var min stora kärlek,
    yngsta dotterns far.

    Möter honom några gånger
    i månaden efter vägen,
    sitter vid samma bord när vi firar dotter och barnbarn.
    Jag har absolut inget att säja
    den mannen.
    Det är ”det” som ger styrka.

    Kvinnor är starka.

  5. Vickan

    Usch, blir så arg när jag läser detta!
    Påminner exakt så som min pappa lämnade mamma efter 17 år och 3 barn ihop .
    Jag var bara 6 år då men kommer så mycket väl ihåg hur han bara försvann med en ny kvinna , dök upp någon gång ibland för att hämta kläder och då utbrast han till mamma ”är du kvar här än?”
    Usch , jag har så mycket hat gentemot honom och jag har alltid sagt till min mamma under alla år att karma kommer lösa allting.
    Idag sitter han ensam i en lägenhet, ingen av oss barn vill umgås med honom trotts att han försökt 7 år efter skilsmässan…

  6. Maria

    Fy fan vilket svin till exman du har, du är SÅ stark som tagit dig igenom detta . Jo för sina barn gör man allt, förresten jag måpste bara få fråga hur det gått med huset? Är det ditt nu eller hur löser ni det? kram

  7. Jenny

    Jag ryser så när jag läser detta om och om igen. Känner så igen mig i detta och alla dessa känslor och att jag helst skulle ha lagt mig i fosterställning, men ändå krigar på och gör det än idag efter 5,5 år som ensamstående. Men vi är starka kvinnor och vi får kämpa på, Carola och alla andra enastående ensamstående mammor. Och vi måste visa för barnen att vi står på deras sida i vått och torrt. Stor kram!

  8. Louise

    Åh det gör så ont i mig när jag läser vad du skriver. Jag kan känna igen så mycket av de känslor du beskriver. Jag blev själv ensamstående mamma som 18 åring, dock bara med ett barn men med en galen pappa till mitt barn. Usch och fy för den tiden!
    Men man är starkare än vad man tror och man blir definitiv starkare av att gå igenom sån här skit.
    Kram till dig och alla dina fina barn ❤

  9. Kina

    Hur många av barnen har kontakt med honom? Vad säger de äldre barnen om allt idag när de har lite distans och själva är mer eller mindre vuxna? Pratar de om honom, om vad han gjorde?

  10. Babsan

    Starkt av dig, förstår att det måste ha varit oerhört tufft. Alltså, man skulle ju verkligen vilja veta hur han tänkte då, när han bara övergav er utan förklaring. Och hur tänker han nu – saknar han inte kontakten med alla barnen? Helt otroligt beteende. Du är väl värd ett glas bubbel, eller två.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja varit överjävligt bitvis. Sådär att lägga sig ner och dö faktiskt lockar, men nä.. men skitjobbigt!
      Jag undrar också hur han tänker, speciellt med tanke på all meditation och botgöring som tydligen ingår i hans liv nu. Hur kan han inte komma till insikt om hur han handlat ? Antar att jag haft rätt hela tiden, att om man skulle trycka print och få ut ett papper på hans tankar skulle det vara tomt;)
      Kram ❤️

    1. Veronika

      Aha, nu såg jag det andra inlägget om att det gått 5 år! ?

      Carola: Ja, förlåt för krångel:) Men ville ha det inlägget även här:)

  11. Morakullan i Bålsta

    Åh,fina Carola ,du är fantastisk ,tänk att du orkat o kommit dit du är idag!
    Förstår dig så väl !
    Önskar dig all lycka i framtiden o med dina barn ,det finns en mening i allt ,det har mitt långa liv
    lärt mig,även om det gör så ont så ont!!
    Läser din logg varje dag o du har blivit en kär vän till en gammal dam !

    Carola Åh vad gullig du är, stor kram 🙂

Visa alla 24 kommentarer
ShoppingVardag

Lite mera sjuk, men ändå inte:)

Innehåller affiliatelänkar

Jag är ju alltid kristallklar 😉

Men jag är helt klar mer förkyld igår, för jag är lite täppt och snorig, MEN jag mår väldigt bra, förutom att jag blir andfådd så fort jag gör nåt. Jag vet att det är ColdZymes förtjänst. Nej, jag är tyvärr inte sponsrad av dem, men borde helt klart vara:)

Jag har testat den så många gånger nu, och nästan varenda gång så har förkylningen vänt om, eller så blir den easypeasy och går över snabbt. På riktigt så funkar det. Det är inga konstigheter i den, knappt några ingredienser alls, jämfört med vilken annan förkylningsspray som helst. Jag kommer såklart inte ihåg det på rak arm dock, men det är ju enkelt att googla reda på om man är intresserad:)

SÅ, alltså, jag hoppas vara frisk i morgon:)

Davids TMI kanske ligger risigt till, men jag avvaktar och hoppas. Och kommer såklart inte träna om jag är skruttig.

 

I morse klev jag raka vägen i säng igen efter att ha skickat kidsen till skolan, bäddade ner mig och sov några timmar till. Sömn är bästa medicinen. Jag hör att flera Friskisledare säger att Marklyft löser allt också 🙂 men i morse kändes sömn enklare. Vaknade och kände mig helt okey.

Jag måste bara få berätta om Doris:)  Hon ligger alltid inne hos mig. Oftast i fotänden, men när vi har klivit upp så här och sen går tillbaka till sängvärmen så är det som att hon fryser och då vill hon ligga under täcket:)

Då kurar hon ihop sig mellan mina knän och mage och så värmer vi varandra. Om jag är sjuk, så ligger hon nästan hela tiden hos mig. Hon går ut till de andra och kollar läget, men sen återvänder hon in och håller mig sällskap. När jag skaffade henne så var jag förberedd på att behöva gå ut svintidiga morgnar med henne. Icke. Den här donnan kan sova hela dagen utan att gå ut och kissa. Så sovmorgnar är liksom inga problem:)

I morse ville hon knappt gå ut, jag brukar släppa ut henne en sväng på tomten först av allt, men hon backade tillbaka in i hallen och tittade på mig som jag var galen. Skulle hon gå ut i det där sörjiga? Aldrig. Efter att ha stått där en god stund så gick hon försiktigt ut, men kom lika snabbt in igen:)

 

Jag gjorde mig i ordning och åkte till stan. Fick vada i snöslask upp till fotknölarna och ångrade att jag inte tagit gummistövlar, men tänkte att det var ju bättre inne på stan.

Haha, not. Fy farao. När jag parkerade körde plogbilen runt på parkeringen och skyfflade lika delar vatten och issörja framför sig. Jag vadade in till stan;) och lade mig på bänken hos Dau. Alldeles andfådd efter att ha gått de två trapporna upp;) Hon håller hus i en fantastisk våning i ett gammalt stiligt hus i centrum. Precis vid Günterska hovkonditoriet för er som bor i stan. Min advokat huserar på våningen under och det är ju ungefär tusen gånger roligare att fixa fransarna är ha ångestfyllda samtal gällande advokatsaker.

Dau är superduktig. Jag hör folk som går till nån som tar två timmar plus på sig för en vanlig påfyllning, men hon gör det på max en timme:) Typ i alla fall, jag vågar ju inte lova, men nästan alltid går jag ut därifrån efter ungefär det.

Hon får helt fria händer, det finns ju ett gäng olika böjar och längder att välja mellan, och jag har testat lite olika. Det här är en L-böj, som då ser ut ungefär som ett L:) De sitter kanonbra för mig.

Jag älskar fransar♥ Jag har naturligt korta som är helt raka och även om jag böjer med franstång så rakar de ut sig efter en liten stund. Med de här volymfransarna ser jag liksom pigg ut:)Jag går till henne ungefär en gång i månaden, runt var 3-4 vecka lite beroende på. De egna fransarna ramlar ju av i cykler, och ibland när man har tränat och duschat mycket så håller de ju sämre. Jag försöker sköta dem så noga jag kan, med så lite smink och produkter och vatten som möjligt:)

 

När jag var klar och vi kramats hejdå, så tog jag min tunga kasse med biblioteksböcker och drog till..ja just biblioteket:)

Jag hade lyckats dra på mig en förseningsavgift på några kronor, fy vad klantigt. Jag blir så sur på mig själv när jag missar sånt här. Inte för att det är några stora summor, några kronor per dag, men jag tycker det är respektlöst. Speciellt som i det här fallet när någon väntar på boken. Jag brukar vara så noga med att ha koll på datumen, och får även ett sms från bibblan när det är dags att lämna tillbaka/låna om, men nu gick månaden snabbare än vad jag hann med. Förlåt du som väntat på boken!

Just nu har jag bara en lånad bok, för nu behövs det inga böcker i kurserna, vi ska mest bara skriva ju.

Jag gick tillbaka, och kunde inte låta bli att kliva in på New Yorker som lockade med 70% rea:) Och ja, fyndade lite tröjor och toppar. Sen hem, via ICA för Patricia ville laga middag och saknade paprika och morötter. När jag står på ICA så plingar det till i mobilen och ett sms talar om att mitt Cellbespaket nu finns att hämta. På ICA:) Det är PostNord som sköter transporten.

Jag måste säga att nästan varje gång jag hämtar paket som skickats med dem så är det skadat. Så även detta. Vad har hänt liksom? Ett paket fick jag tre påminnelser på att det låg på ICA, men när jag försökte hämta ut det så fanns det inte där, Det hade fastnat i Töreboda(?) eller nånstans. Tror ni att det någonsin kom fram? Nix. Hur svårt ska det vara liksom? Har man ett transportföretag, som det väl ändå är, så är ju prio ett att leverera saker från A till B? I samma skick hela vägen dessutom;) Nu läste jag för ett tag sen att de vill öka tiden de ska ha på sig, från en dag till två dagar. Det kan jag ju godta, men samtidigt skulle portot höjas, från 7 till 9 kronor..Öhh? Det känns som dubbelfel liksom;) Man kan inte försämra och försämra. Det måste finnas något som tar ut det dåliga. Men inte hos PostNord tydligen.

Jag väntar fortfarande på mitt paket för den delen;)

 

Innehållet var oskadat i alla fall, tur det! Jag ska visa er lite senare, men alltså WOW på en av grejorna jag beställt!

Jag försökte leja bort snö, eller slaskskottningen, men hade bara små kids hemma. Patricia lagade ju mat:) så det var bara att ta på gummistövlarna och gå ut. Tog med Doris och Jamie. Fy farao vad tungt det är när det är blött. Det var ju mer eller mindre som slush;) Två decimeter slush, jippie;)

Jag orkar inte skotta undan det ordentligt, det är helt enkelt övermäktigt, så det blir massa små vändor med snösläden, och det tar skitlång tid. Nu har det frusit på så jag är ändå glad att jag gjorde det. Jag är ju dessutom lite sjuk;)

 

Jag har glömt att visa er mina favoriter från en tidigare Glossybox!

Så kan man inte ha det:)

Det här är en liten, men naggande god mascara. Ryms i den lilla aftonväskan om man nu har en sån, eller så tar den bara liten plats var som helst:)

Men det bästa var den här ögonskuggspaletten! Syns inte så bra men det är superfina färger:)

Guldiga skimrande. Jag gillar glitter, mer glamour åt folket liksom:)

Hela den boxen var grym, allt var bra. Patricia gillar Cetaphils alla krämer, Corrinda fick muddmasken, Novalie mascaran och jag ställde handkrämen i badrummet. Den är ljuvlig!

Glossybox kostar 139kr i månaden, och det är så roligt att öppna den varje månad:)

Om man hinner först vill säga;) Och jag kanske måste säga att mina barn aldrig skulle få för sig att öppna paket i brevlådan som inte är specifikt till dem. Jag skulle aldrig tillåta sånt, man skiljer på mitt och ditt även inom familjen, så är det bara.

De FÅR öppna Glossyboxen, så det är bara en liten intern kapplöpning:D

 

Nu ska jag skriva lite fantasy:) Det går framåt.

Vi hörs snart igen:)

Natti natti ♥

Kommentera

  1. Rebecka

    Jag fick äntligen mitt paket idag, ett paket jag beställde 10e januari… Varit på företaget som sålde o frågat vart paketet tagit vägen, då hade post nord tappat bort leveransen från tillverkaren till försäljningsföretaget. Men när det äntligen kommit dit så tog det tre dagar att få grejerna. De skickade med DHL. Samma i somras när jag hjälpte mormor att beställa en klänning så slarvade post nord bort den två gånger, jag va alltså tvungen att beställa samma klänning TRE gånger för att få den. Post nord är ett skämt och att cheferna har de löner de har blir bara löjeväckande när de uppenbarligen inte klara av sitt jobb. Jag bojkottar dem så långt det går, finns det andra företag att skicka med gör jag det, även om det ibland är dyrare.

  2. Eva

    Man hör så mycket klagomål på postnord men jag har aldrig haft problem med varken post eller paket. Aldrig saknat nåt och kommer alltid fram i tid.
    Så känner inte alls igen den bilden.
    Tycker duken du har på bordet är såå snygg!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ikea 🙂
      Och grattis 🙂 jag hade inget att klaga på så länge de hette Posten och var statligt, nu vet man liksom aldrig;)

Visa alla 6 kommentarer
Okategoriserade

Lite sjuk:/

Jag ligger här i soffan och surar.

Jag varken vill, har lust eller tid att bli sjuk men ändå så försöker basilluskerna däcka mig. Vad är det för jäkla stil, va?

Insåg redan i morse att jag var lite snuvig och att det nog var klokt att avboka träningen ikväll. Haha, ja, mitt liv styrs av träning 🙂

Jag har ett HIT pass i morgon och crazy as hell så har Corrinda och jag bokat oss på TMI med David på fredag. Tydligen var det inte tillräckligt med mangling med en gång, eller så var det så tufft att vi glömt bort det?

Lite som med att föda barn;)

Men just nu är jag inte så kaxig. Efter middagen så började jag frysa och nysa. Dubblerade genast ColdZymedoseringen, drack hett te med honung och svalde lite Panodil:) Just nu känns det rätt okey och jag hoppas innerligt att det vänder innan det bryter ut. Jag vet att ColdZyme funkar, och nu var det länge sen jag använde det så det finns alla chanser till bättring. Hoppashoppashoppas!

Innan jag blev lite sjuk så körde vi vår live:)

Mirka hade med sig David och Lilja och vi snackade vår timme. Flera av er har påpekat att vi inte tittar in i kameran. Förklaringen är superenkel – vi ser oss själva. Att sitta och glo på sig själv en timme är som att sitta framför en spegel:)

Man pallar liksom inte hur mkt som helst 😉

När vi var klara så stack Mirka iväg, och jag hämtade Jamie. Sen hem och snacka med Patricia.

Hon klarade sitt teoriprov till körkortet här om dagen ?❤️ Det svåraste är klart, nu har hon ”bara” uppkörningen kvar.

Fasen då måste jag kanske låna ut min bil till henne?? Gosh 🙂 känns helt galet. Men kan helt klart underlätta logistiken hemma.

Jag har fått bilder och filmer skickade till mig. Vem det gäller kan jag inte säga men det är inte svårt att gissa;)

De finns på Facebook och Youtube så egentligen skulle jag kunna lägga upp dem, de är ju redan offentliga, men nä?

Vi kan nöja oss med att säga att ateisten konverterat till en religion som börjar på B och slutar på uddism. Man kanske inte kan konvertera förresten om man inte varit troende innan? Men erkänt sig till då. Och jag kan inte sluta häpna. Helt jävla uppenbart så känner man inte ens sina närmaste. Och helt jävla uppenbart så ligger prioriteringarna nu hos Buddah, på alla möjliga sätt och vis?

Och, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Lite av båda tror jag, och så tycker jag synd om. So fucked.

Men, whatever makes you happy.

Det här gör Mig happy! Jag älskar spenat!!

Det här är bara mitt alltså 🙂 Efter middagen som bestod av stekt potatis och kycklingbiffar. Skivade ner i stekpanna och stekte på, nästan ännu godare än igår:)

Jag har städat mitt sovrum, bytt sängkläder och dammsugit. Eftersom barnens datorer står där så blir det som en sopstation. De dumpar kläder, papper, godis, tuggummi!! och bryr sig föga om att ta reda på det. ”Det är inte mitt” ”Det var inte jag!” ”Det är Nån Annans”

Nu har JAG tagit reda på det;) I sanningens namn var det väl en del av mitt dumpade skit också men det gills inte;)

Jag släpade tillbaka hörnskåpet till vardagsrummet. Jag flyttar in det i sovrummet för att julgranen står på dess plats. Bästa sättet att flytta möbler är att peta in ett badlakan under fötterna på det, då kan man enkelt skjuta runt det utan att repa golvet. Dagens tips:)

Plockade reda på mina biblioteksböcker som jag ska lämna tillbaka i morgon. Jag ska fixa mina fransar och det är extremt välbehövligt nu, det är bara några strån kvar och ser för bedrövligt ut ? Passar på att ta bibblan på vägen.

Sen vek jag massa tvätt. Och tvättade ännu mer:) Jamies ytterkläder åkte raka vägen i tvättmaskinen idag, jisses den gossen kan konsten att skita ner sig! Jag köpte ju en kombimaskin i somras och just till sånt här är den underbar. Bara kasta in smutsiga ytterkläder och sen plocka ut dem rena och torra:)

Love it!

Allt går ju inte att tumla men jag kör mkt handdukar och underkläder, superperfekt.

Jag har ingenstans att hänga kläder på tork här uppe så därför vill jag tumla:)

På fredag kommer David att säga att om vi jobbar ordentligt på träningen så bjuder han på att vi får ta en extra öl eller påse chips eller så på kvällen 🙂 Jag antar att jag kan känna mig värd en helkväll då. Så djävulskt jobbigt som TMI med honom är.

Jag ska på Flustret på 80-talsfest:) Helen ville gå och jag var inte sen att haka på. Helst ska man väl ha klädsel som då men alltså.. been there done that – never again 🙂

Spontant går tankarna till blå mascara, blå kajal, näthandskar, nitbälten(det kan jag gå med på) neonfärger, tajts, benvärmare axelvaddar och minst en flaska hårspray 😉

Det är bara hemskt. Ska fundera på om man kan hitta på nåt enkelt där man inte känner sig helt galet utspökad;) Nåt man kan loosa under kvällen typ.

Tone Norum, Tommy Ekman och annat 80-talsaktigt ska spela, det kan bli kul:)

Nu ska jag sova snart! Försöka kurera mig och hoppas på att vakna pigg och kry i morgon 🙂

Natti natti ?

Kommentera

  1. E

    Nu är buddhismen en ovanligt klok religion. Buddha må vara tjock, men han imponerar! Så din f.d lär få känna på en sumobrottning omgång med Buddha och bli både manglad och pressad och studsad jämfota på, av Buddha själv! För Buddha gillar inte typer som gör som din f.d. mot sina barn och mot deras mamma. Så jag tycker att du kan skratta gott åt om det är det han anser sig ha blivit.

  2. Lena

    Carola, du är otroligt duktig, stark mm
    Ha hand om en så stor familj, hus och djur. Då är man stark.
    Kram till dig från Växjö

  3. Johanna

    Det var väl att stiga över lite gränser va? Att håna en människa för dens religion? Jäklar vad bitter du är fortfarande. Efter vad är det 5-6 år så börjar det nog bli dags att släppa det. JA du är bitter. Det läser man VÄLDIGT enkelt mellan raderna. När du hånar honom. Och även på grund av att du tar upp annat än han som pappa att du t ex tar upp något helt orelevant nu som hans religion. Det tyder på att du är extremt bitter. Och även det att du har varit så besatt så länge nu. Att du hade varit bitter på hur han är som pappa är en sak men att du drar upp alla möjliga orelevanta saker att håna honom för tyder på att du är bitter på den andra biten också. Jag förstår att man är förbannad/bitter på ett ex som förälder men jag förstår inte hur man kan vara bitter på att nån lämnar eller väljer en annan partner. Alla människor har rättigheten att sluta älska en människa och välja att älska en annan människa istället. Ingen ska behöva vara tvingad att stanna kvar hos en partner man inte älskar och inte vill leva med. Nu slutar åtminstone jag läsa här. Ingen som bryr sig om det men jag skriver ändå. Och jag är inte längre så säker på att han bär ansvaret till att samarbetet er emellan inte har fungerat. Bittra kvinnor har nämligen en förmåga att bete sig på ett visst sätt mot sina ex-män. Det hade varit väldigt intressant att höra hans version nån gång också.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Vet du… jag skulle åxå vilja höra hans version! Och jag hånar inte, jag bara raljerar;)
      Inte ett dugg bitter, men forfarande jävligt irriterad över att han skiter i sina barn. Det trodde jag alla hade rätt att vara? Att alla normala föräldrar vill att ens barn inte ska bli drabbade.För min del är livet bättre nu!! Det trodde jag alla fattat:)
      Och för den delen.. är du alldeles säker på att jag pratar om honom?? Alldeles alldeles säker?? ? Var inte det. Jag har fler närstående faktiskt, alla nämns inte här dock.

      1. Anonym

        Ja vem skulle det annars vara då? Ditt ex är ju gift med en thailändska. Han ville inte vara gift med dig acceptera det. Dessutom vill du ju inte att ungarna ska vara med honom på Annadagen och på sommaren. Kom igen samarbeta lite. Det är barnens rätt till en pappa det gäller inte din sårade självkänsla.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Haha men du har så fel! JAG säger inget om hur de ska umgås, jag må ha åsikter om det men jag säger inget till barnen, eller honom. Det är enbart hans egna önskningar som gäller. Han får styra helt! Vad det gäller Annadagen så har det helt uppenbart blivit ändringar som jag inte informerats om, det var ingen av barnen som blev inbjudna till något då, och sommaren?? Hallå? Vad snackar du om? De gör ju saker med honom en hel vecka i sträck och är sen blasé på det mesta eftersom det blir så intensivt. Det är helt och hållet enligt vad HAN bestämt! Jag vill helst aldrig se honom igen det är korrekt men jag skulle aldrig kunna göra så mot barnen. Jag har anpassat mig efter det löjligt lilla umgänget, jag gillar läget och motsätter mig inte när det plötsligt byts dagar utan fortsätter anpassa mig.
          Vad gör jag som är så fel?
          Han vill inte ha någon kontakt med mig. Han kommer inte ens upp till huset när han hämtar /lämnar barnen. Han svarar inte om jag messar. Han meddelar mig inget, tex när Jamie klämde tummen i bildörren .. det fick barnen berätta.
          Så lägg inte deras lilla umgänge på mig är du snäll. Det är som sagt hans önskemål. Jag dansar efter hans pipa.

          Och vad det gäller att jag ska acceptera att han inte vill vara gift med mig? Är du på riktigt allvarlig nu? TROR du det själv? Att jag skulle vilja vara gift med honom? Du måste skämta?
          Jag har sörjt det vi hade, vår familj. Det får man göra enligt alla psykologer. Därifrån är det extremt långt till att jag saknar den han är idag! Jag vet inte ens vem han är längre. Jag skulle aldrig vilja ha honom tillbaka, och för min del kan han var gift med både en två och tre nya kvinnor. Eller män;) Jag bryr mig inte.
          Hur du kan tro det är obegripligt.

          Jag vet så väl att det är otroligt svårt att fatta det här. Helvete jag har själv inte alla bitar, så mkt som jag aldrig får svar på. Men jag är helt ärlig i detta. Jag har berättat MIN historia. Det är mitt liv och min verklighet. Han lämnade inte bara mig utan även nio barn. Det är väl ändå rätt uppenbart att jag talar sanning där, för hade han velat ha barnen mer hade jag fått acceptera det.
          Det finns ingen i hela välden som skulle vilja veta hans version mer än jag, det kan jag lova dig.?
          Jag fick total tystnad.

          1. Mar .

            Tycker inte ens man är värd att få kallas pappa när man lämnar familjen på det sätt som Perra gjorde. FINE, om man nu vill skiljas. Men man går fan bara inte hemifrån och lämnar allt och låter en sviken partner ta hand om förklaring och dyligt 1. Gör slut schysst 2. Fixa det praktiska och därefter bildar man ny familj. Så NEJ sådana sk. Pappor som beter sig som Perra gjorde och fortfarande gör har INGA rättigheter. Man kan inte leka pappa när man känner för det bara. Att hans morsa och nya fru inte skäms ihjäl är en stor fråga. Att han inte har kämpat för att få en bra relation till alla 9 barn och kunna bete sig vettigt mot barnens Mamma borde iallafall de 2 kvinnorna kunnat lära honom om han nu blev skvätt galen….. 40årskris?. Men allt credd tiĺ dig Carola som har funnits för DINA fina 9 barn 24/7. Tur barnen fick dig som mamma nu när tyvärr Perra glömt hur en pappa är. Kram

          2. Profilbild
            familjenannorlunda

            A n o ny m.. så lätt det är att gömma sig bakom skärmen. Speciellt när man vill säga nåt lite mindre trevligt.
            Sluta läs om det stör dig=problem solved ?
            Kritik tar jag inte från anonyma fegisar.
            Sorry ?

        2. Karin

          Fan vad elak du är mot Carola! Carola har all rätt i världen att vara bitter! Sluta trakassera en oskyldig människa du inte känner!

      2. E

        Johanna? Hur tycker du att Carola BORDE ha känt då? Typ ”Ja, min man lämnade mig med nio barn. Han bara gick ut genom dörren en dag. Men jag FÖRSTÅR! Jag är SÅ FÖRSTÅENDE! ”. Hade det verkat normalt? Med tillägg ”Han vill inte träffa sina barn… Min yngsta känner honom inte. Men jag FÖRSTÅR att det nya var viktigare och mina nio barn fick långnästa stå och titta på….”. Hade Carola verkat normal då? Nej. Samt att det är väl mest att hon är bekymrad nu. När han liksom fått ihop det med Buddha. För Buddha gillar inte typer som Perra. Eller snarare så kommer Perra få smaka på Buddhas tyngd. Buddha kommer att rulla, studsa och hoppa på rumpan på Perra. För det motsvarar i Buddhas ögon vad Perra gjort min sin fru. Som enligt dig bara borde tacksamt tagit emot skitbeteendet!

    2. Sahara

      Imponerande Johanna att du hittar någon bitterhet mellan de radera! Det kanske är du som är bitter, som häver ur dig här? Kändes det bättre ? Jag läser det inte hånfullt utan tvärtom blir jag full i skratt. Det är ju kul!! Och tragiskt. Svensk medelålders gubbe, less på sitt liv, hittar en thaitjej som kan behaga honom, hämta tofflor, passa upp, vara underlägsen, tvärtemot den i Sverige uppvuxna hustrun som kräver jämnställdhet. Han lämnar hela sitt gamla liv, lämnar sina barn och skaffar nytt. Som lök på laxen luras han in i en religion han tydligen aldrig varit intresserad av. Det finns ord för det – pinsamt.
      Jag ser heller inte att Carola är bitter utan tvärtom har hon ju på egen hand tagit hand om den stora familjen där alla verkar må bra idag. Jag tycker hon är beundransvärd! Exet lämnar landet långa perioder och hon bara kör på. Stark kvinna! Långt ifrån vad jag kallar bitter.
      Kram till dig Carola !

      1. E

        ”Studsa på rumpan” betyder inget oanständigt. Utan att Buddha kommer skrattandes dra upp sina knän och studsa på sin rumpa över eller Perra.

      2. Anonym

        Carola får väl känna vad hon vill. Grejen är att hon går ut offentligt och skriver om sina barns far år efter år efter år.

          1. Profilbild
            familjenannorlunda

            Ja. VISSA. Och som mest 16 timmar i månaden. Halva året sex timmar i månaden. De fyra minsta. Övriga får en middag med bio per år. Notera gärna att den femte minsta var nio år när han stack men hon fick inte följa med.
            Jag vet inte vem du är, och varför du så gärna vill trycka till mig? Det är inte jag som felar i detta. Oavsett om jag skulle ägna alla dagar året om till att berätta hur han gör, så är det ändå inte jag som felar. Det är han. Det hade nämligen inte funnits något att säga om han skött sig fint. Har du tänkt på det? Mest troligt inte, du skiter antagligen i det eftersom allt du vill är att säga att jag är dum i huvudet.
            Det finns sådana människor:) Om du vill så kan vi träffas lite, fika kanske? Så kan du få höra även det jag inte kan skriva här, det ocensurerade. Det som många klarar av att läsa mellan raderna, men inte du;) Så kan du sen få säga att jag är dum i huvudet, då grundat på ren fakta och ansikte mot ansikte. Det vore väl fint?
            Inte bara sitta här och kräkas anonymt??

          2. Anonym

            Visst fikar gärna med dig. Det är tråkigt att du så ståndaktigt och ihärdigt håller fast vid ”jag gör inga fel” ”du vill trycka ner mig” och ”du tycker jag är dum i huvudet”. Alla människor har väl alltid någonting att jobba med och hade kunnat göra något bättre av de flesta situationer. Inser man inte det har man en hel del kvar att lära sv livet. Men jag slår dig en signal så kan vi träffas för ett givande samtal när det passar.

          3. Profilbild
            familjenannorlunda

            Att jag ståndaktigt håller fast är för att, och nu är jag övertydlig så kanske jag slipper säga det igen – JAG HAR RÄTT. Enbart därför. Jag har absolut inga problem med att lyssna på andra, och ta till mig befogad kritik. Dock aldrig från anonyma stackare. Tycker du på allvar att jag ska säga att det är mitt fel, det var jag som drev honom att vara otrogen, jag som tvingade honom gå bakom ryggen på mig i minst ett år, jag som drev honom till att resa sig och gå mitt i natten och att det solklart var min sak att försöka förklara för barnen var pappa var? Att försöka hålla mig mentalt frisk när det haglade frågor från barnen som jag inte kunde svara på. När de grät och undrade om det var deras fel.När han drog mig igenom ett helvete under flera års tid. Ska jag, tycker du, skydda honom och låtsas att det är mitt fel?
            Mitt svar på det är Aldrig i helvete. Jag tar ansvar för mina handlingar och han borde ta ansvar för sina. Det gör han inte. Det är inte mitt fel.
            Sen finns det folk, som du, som tycker jag borde vara tyst. Ja, så kan man tycka det är helt okey. Men jag tycker inte att sånt här ska döljas, gömmas, mörkas. Den ENDA som vinner på det är han. Och övriga som gjort likadant. Jag har berättat min story, från mitt håll, med mina känslor och mina upplevelser. Jag mår bättre av att inte behöva låtsas som allt är fint. Om du har problem med det, så råder jag dig att inte läsa.
            Och jag tror inte för en sekund att Du vågar träffas, men det lät bra;)
            ”När det passar” var keywordet här?

          4. Anonym

            Jag hör av mig. Önskar dig lycka till med livet. Ursäkta men jag tror att du behöver lyckönskningar tyvärr med din inställning. Du har en tendens till att svara på något annat än vad saken gällde. Tråkigt nog vill du inte ta till dig råd.

            Carola: Mailade dig precis, tänkte att vi kunde bestämma en tid för fika. Tråkigt nog så finns inte adressen. Nähäää? No shit Sherlock;) Att hitta på Toy@yahoo.se… var det kul? Jag skickar tillbaka dina lyckönskningar för jag tror att du behöver ha dem mer än mig 🙂

    3. Karin

      Sluta tänk hur en 9-barns mor som har blivit lämnad ska känna. Hon har rätt att hata honom livet ut!

      ”Det är en rättighet att skilja sig”, ja det vet väl bloggens innehavare om. Det handlar om att han bara gick ut utan att säga ett ord och lämnade 9 barn. Han är inte man nog.

      Carola är inte bitter, hon snackar inte skit om sin ex-man eller säger något elakt.

  4. Jenny

    Om du vill vara lite 80-tal utan att ”spöka” ut dig helt kan du våffla håret (om du har en våffeltång) eller fläta massa små flätor i vått hår 🙂

      1. Jenny

        Jaaa, sån där färg man sprayar i slingor skulle vara perfekt! 🙂
        Kanske lite rosa ögonskugga till det så är du färdig.
        Hoppas du kryar på dig snabbt.

      1. Sofia

        Men varför har han bytt namn nu också?
        Försöker han utplåna hela sig själv eller?!
        Tycker inte alls du känns bitter Carola men saknaden av ert liv som det skulle ha varit förstår jag att du kan sakna.
        Hoppas du får chansen att träffa någon att dela ditt liv med förutom dina fina barn ❤

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Tack❤️ Anledningen till namnbytet kan jag bara spekulera om, men TROR att det är för att han skulle gifta om sig och att Wetterholm är mitt namn. Jävla tur för honom att han bytte alltså, så inte hans nya fru och unge heter samma som mig ?
          Att han sen inte talat om för mig( inte så konstigt eftersom han inte säger något till mig) eller barnen är en annan sak. De tror han heter Wetterholm, och jag får berätta om och om igen att han bytt. ”Varför mamma? Vill han inte heta som oss ?”
          Tja, vad svarar man på det?

Visa alla 44 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting