Innehåller leksaker och åsikter som kan anses vara ickePK:)

.

När jag var liten så älskade jag att leka med olika vapen. Oftast så hängde lekarna ihop med vad man såg på TV, eftersom alla såg samma saker:)

Det fanns en serie som hette typ Dick Turpin, där fäktades de och genast hade vi värjor med oss bak på cyklarna. Vi tillverkade såklart nån smart fasthållningsanordning så vi kunde dra våra värjor även när vi cyklade och fajtas on the go.

Familjen Machahan, nån som minns? Luke var snyggast:) och Zeb coolast. Vi slogs då med pistoler som vi hade i hölster och gevären satt antingen på ryggen, eller… tadaaa… på cykeln som alltid var med, oftast var den en häst:) Pilbågar tillverkade vi själva, eftersom vi alla mer eller mindre alltid hade en kniv i bältet. Det här var innan knivlagen 🙂 och vi var scouter flera av oss, och tyckte vårt knivbevis   gav oss rätt att tälja lite här och var.

Fanns nån serie som hette Kampen om Colorado, och Bröderna Cartwrights såklart, där Little Joe sen gick vidare till att spela pappa Charles Ingalls i Lilla huset på prärien.

Vi lekte dem alla:D

VI det var jag, Helen och Larsan – järngänget. Grannar och partners in everything. ♥

Sen varierade resten, oftast var vi ett gäng på sex,sju stycken. Min syster, som ju är min LILLAsyster fick vara med på nåder. Hon kunde få vara Tim, ni vet, hunden i Vi fem-serien;) Mamma tyckte hon kunde får vara med, på samma sätt som jag tycker det om mina egna barn idag, men jag kan ju säga så här i efterhand att hon ska vara glad att vi sprang ifrån systeryster mellan varven. Vi har varit så på gränsen till vad som är rent skadligt. Som att hoppa i höladorna när de uttryckligen sagt att det var farligt för höbalarna var inte bra staplade och kunde rasa. Vilket de också gjorde, med påföljden att det var ren tur att vi inte klämdes ihjäl där under.. eller klättra upp i höga murkna älgtorn, eller radiomaster då förstås…skithöga, och givetvis tävlade vi. Alltid. Eller de där flotturerna på Fyrisån i vårflod:) På ett stycke frigolit. Som man bara kom upp på genom att vada i kossornas gyttjiga fotspår och nästan fastna i lera upp till låren. Och sen puttade man såklart i varandra, i den ganska strömma ån, bred som en flod och djup så man definitivt hade drunknat om det velat sig illa. Jeans och tjocka tröjor drar ner en rätt bra.

Jisses, det är fan ett under att vi överlevde till vuxen ålder allihopa.

Jag har inte supit och härjat, jag fick helt uppenbart mina kickar på annat vis;)

.

Eftersom jag själv hade så kul med alla vapenlekar, så är jag givetvis väldigt tolerant med sådana leksaker. Jag VET att vissa tycker det är helt jävla galet, men nu gör inte jag det.

Jag tänker att det man totalt förbjuder lockar så mycket mer, och får man inte leka med det som liten så lockar det hårdare sen, och då är det äkta vara. Vilket jag då inte skulle tillåta. Om jag skulle ha något att säga till om vill säga, skulle en stor unge komma hem med en automatkarbin så antar jag att morsans utskällning inte direkt biter.

Skytte är en sport. Och jag är vass på att skjuta prick. Flera av barnen har samma skills, och det utövar vi på skjutbanan på midsommar, men är något vi nog skulle kunna roa oss med även resten av året, men var? Jag tänker att med sex döttrar kan det där hagelgeväret vara fint att ha bakom dörren, och jag brukar noga visa deras pojkvänner mina skills, så de vet att de bör passa sig;)

Jaja, i det här huset finns det drösvis av leksaksvapen. Allt från laserpistoler, pilbågar, Nerfgevär, pistoler till AK4:or. Eller femmor eller fyrtisjuor, jag vet inte vad det ska vara.

Just nu är det småkillarna som leker mest med det, men nästan alla ungar har i perioder tyckt det varit kul. Jag tycker det är mindre kul att krypa ner i sängen, gosa in sig under täcket, flytta runt sig lite för att hitta den optimala positionen och plötsligt ligga på något hårt..AOUUUCH!

Sen sträcker man ut fötterna, efter att ha avlägsnat det första vapnet, och ….

Där i fotänden på sängen, bland Jamies kläder som han klätt av sig, så ligger en hel vapenarsenal.

Jag sover välbeväpnad.

Jaha, det var dagens ickePK-uttalande:)

Lite längtar jag tillbaka till tiden när vi fäktades på hängbron faktiskt:) När man fick göra som man vill bara man kom hem i tid till middagen.

Och ja just det ja, ingen av oss blev ligister, värstingar eller brottslingar trots våra vapenlekar. Eller kanske tack vare? Tja, vem vet;)?