Okategoriserade

Det blev …

The day after tomorrow. Den har man ju aldrig sett 😉 Men kidsen fick välja och den är rätt bra. Plus att det är kul att se NYC när jag nu faktiskt varit på stället där de tar skydd 🙂

Ett öga kan jag ha i mobilen samtidigt.

.

Igår när jag åkte till citygross så gick jag först in på Cubus och H&M, jag skulle se om de hade pyjamasbyxor i den här tunna fleecen. Jag bor ju i mina och det kan vara trevligt att byta om. Jag är snål och ville se om de hade på rean 🙂

Det hade de, så ett par hittade jag, och sen den här tröjan :

Skitful egentligen men den ska jag ha när jag åker slalom:) Mycket passande, eller hur? Jag gillar att ha lager på lager och den här kommer vara lager nummer två, efter underställströjan i ull jag köpte för ett tag sen. Sen gör ryggskyddet att man blir varm om ryggen och det borde räcka. Jag är ju ändå en lyxlirare när jag åker slalom, vi drar inte iväg i busväder om vi kan undvika det:)

.

Lilla trötter❤️

I morse kom den här godingen och Doris upp i min säng och sen somnade de om. Eller vi alla somnade om:)

Så mysigt, så mysigt❤️. Valpar är ljuvliga.

De rusar runt i 180 och sen tvärdäckar de, sover som stockar för att sen börja om igen.

Man skulle ha den energin 🙂

Det är inte min valp, men just nu så är hon här mycket. Jag misstycker inte det minsta.

.

Filmen är slut, och jag borde hoppa i säng, men har inte lust att avsluta kvällen än.

Vet ni vad jag ska göra i morgon ?

Jajamen ta bort granen:)

Jag vet att Mirka får massa påpekanden om att hon har julsaker kvar, och vissa är riktigt påstridiga. Herregud man gör väl som man vill?? Det är inte olagligt eller ens lite stötande eller opassande att ha julsaker kvar, precis hur länge man vill. Ni har inte sagt något, men så är ni kloka och förnuftiga för det mesta också:)

.

Min gran har varit så fin ända tills för några dagar sen, då slutade den dricka vatten och dog. Så nu rasar barren av så fort man råkar andas för tungt;)

Men det gör inget, det är nästan enklare så, då sticks den inte och eftersom jag brukar klippa av alla grenar och lägga i en sopsäck för att sen sopa ihop barren och lägga i en annan säck för enklare transport till soptippen, så tar allt lite mindre plats på nåt vis.

Sen ska jag till mamma och pappa för att hjälpa dem bära upp saker på vinden och borra upp nya gardinstänger.

Barnen ska umgås med nån annan men Jamie var tveksam om han ville följa med. De ska bada och han vill åka skridskor.

Jag känner så dubbelt inför det. Jamie väljer bort sin pappa om de inte ska göra något tillräckligt kul. Jordan gör samma. Lovelia och Trixie, som ju faktiskt har minnen av honom som en riktigt pappa, och minns en annan relation, åker med för det mesta. Men kan avstå om det är något viktigare, som en övernattning hos kompisar edyl.

Småpojkarna kommer inte ihåg honom som han var när han var bra. Det gör lite ont på ett vis, men samtidigt inser jag att de är de två som lidit minst skada. Jamie var 1,5 år och Jordan 3,5.

Ingen av dem kommer ihåg att han bott här , och Jamie blev nästan arg när jag sa det som svar på nån fråga han ställde. Varför skulle pappa bott hos oss??? Så dumt! Jag förstår ju, eftersom pappa aldrig kommer ens fram till dörren, aldrig är med på några familjegrejer alls eller är närmare mig än tjugo meter. Inte ens tittar åt mitt håll när vi råkade mötas i Ikeas restaurang… Han är en gubbe som kommer och gör roliga saker med dem. Som aldrig skäller eller tillrättavisar. Allt är partyparty. Men det är sorgligt på något vis. Jag kan inte förklara det.

Jag har aldrig och kommer aldrig att svika mina barn. I det så ingår för mig att aldrig tvinga dem till att träffa honom. Jag är heller aldrig negativ till att de ses, utan synnerligen neutral. Vill de inte, som nu Jamie, så puffar jag på, frågar om han kanske ska åka med ändå, säger att det blir tråkigt hemma och försöker få honom att tycka att det ska bli kul. Men om han envisas så behöver han inte. Tanterna på familjerätten sa att jag måste tvinga barnen . Jag bad dem att fara åt helvete, fast med mer civiliserade ord;)

Ingen tvingar honom att vara en närvarande pappa, men barnen ska tvingas till att träffa honom? Vart är logiken där?

Jag tror inte på tvång i relationer. Jag tror att om jag tvingat dem så hade det blivit katastrof, och jag tror att om jag ger dem valet så kommer de att välja efter sitt hjärta. Och det är så det ska vara. Vill de inte den här gången så kanske de vill nästa om de själva får välja. Tvingar jag så blir det ett måste.

Vi får se i morgon helt enkelt. Vägrar han så får han hänga med mig.

Sen måste jag skriva massa till plugget. Som vanligt har jag väntat in i det sista:) Men jag är klar med en del i alla fall.

.

Nu börjar det dra lite i ögonlocken så det är nog ett tecken på att det är dags att sova:)

Bäst att hoppa på sömntåget nu, vi hörs snart!

Natti natti 😘

Kommentarer

  1. samps

    vet att jag nog frågar det här varenda gång det kommer på tal men jag fattar verkligen inte (och minns aldrig heller haha), är det familjerätten/domstolen/vem det nu var som tycker att HAN ska träffa sina barn? eller är det att barnen ”ska ha rätt” till sin pappa? du skrev ju sist (som svar på en av mina andra kommentarer) att han inte direkt var drivande i den frågan utan tog minsta möjliga tillfällen och jag antar att du inte heller har ”tvingat fram”/pushat på dom där timmarna? hoppas du förstår hur jag menar iaf!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Hm, jag blir osäker på hur du menar?
      🙂
      Han var den som gick, och inte träffade barnen. Jag ”tjatade” upprepade gånger om att han måste träffa dem. Hans intresse var extremt svalt. Totalt 23 timmar på 18 månader …läs igen.
      Av nån anledning tyckte han att jag vägrade honom träffa barnen? Jag hade vissa krav det erkänner jag. Krav som att eftersom ffa småpojkarna inte ens kände igen honom så ville jag att han skulle vara här hemma med dem till en början. Jag behövde inte finnas i närheten utan kunde åka iväg . Jag ville att han skulle låta dem lära känna honom, hemma i trygghet. Lägg till att jag var övertygad om att han var utbränd och med pannan hårt fast i den berömda väggen, plus att hans beteende skrämde mig som fan. Han tolkade det som att han inte fick träffa dem alls, fast jag var mkt tydlig. Trams alltså, han ville bara inte gå mig till mötes.
      Han drog in advokater och drog det hela till tingsrätten. Jag hade bara till att hänga med, jag ville absolut inte det.
      Med advokater inblandade blev allt ännu värre och han träffade knappt barnen alls. De skickade listor med datum när han ville träffa dem, men sen struntades det i det i alla fall. Allt rann ut i sanden och tog tid. Jag kan omöjligen fatta vad de höll på med. Jag nekade vissa datum då vi var bokade på annat, det gjorde jag, men kom igen, ska jag ställa hela livet på paus för hans skull? Ska jag inte kunna göra planer och ska jag vara tvungen att skrota dem om han bestämmer sig för att träffa barnen just då? Ja, säger lagen. Skitsnack säger jag:)
      Det handlade om ett fåtal gånger ska väl tilläggas.
      När det sen äntligen kom till tingsrätten så fastställdes umgänget till de dagar han specificerat. Alltså varannan söndag mellan typ 12-18, under våren och varannan onsdag under hösten, mellan 15-18. Och två dagar under höstlovet samt annandag jul. Detta ska tydligen vara för evigt. Just ja en vecka på sommaren också! Förlåt. 🙂
      Det är helt enligt hans önskemål.
      Detta tog alltså nånstans runt två år att få till. När han knappt träffade barnen alls. Han kunde inte bara prata med mig vilket hade löst det mesta relativt enkelt. Klart att jag kanske varit sur och ledsen men det kanske man får förstå, och sätta sig över. Jag bad om det, han morrade att ”vi ses i familjerätten”
      Så svaret är väl att han drev det hela till tingsrätt för att de skulle bestämma.
      Alltså det är så stört att jag knappt fattar det själv 🙂 så förstår att du blir snurrig.

  2. Sofia

    Förstår att det känns jobbigt med situationen barn/pappa.
    Jag är oxå skild från barnens far och många frågor men inga svar. Tar allt ansvar då han vill bara ha barnen på sina villkor och när det passar honom. Barnen vet vart han bor men har aldrig varit hemma hos honom.
    Tror att man får gå till sitt hjärta och fråga men jag förstår att det blir kaos ibland.
    All lycka till✨

  3. Norrländskan

    Ett litet tips: På rusta finns det skit mysiga fleece byxor med söta små prickar samt enfärgade tror jag. Billiga var den iaf och sååå mysiga.

  4. Sofia

    Min son som är 9 år vill inte heller åka till sin pappa längre, jag vill inte tvinga honom det känns hemskt. Barnen måste få bestämma själva. Jobbig situation 😐

    1. Ella

      Jag är också en i mängden med separerade föräldrar och testade i ungefär 6 månader att bo varannan vecka men orkade inte tillslut bo kvar hos min mamma som tur är har dem aldrig tvingat mig att behöva bo där utan har alltid fått välja själv. Blir lycklig över att läsa att ni inte vill tvinga er barn att träffa den andra om dem inte vill ❤

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing