Okategoriserade

Det har känts lite surt..

Sista dagarna har det känts som jag glömt något eller tappat bort något. Irritationen har legat och pyst under ytan, och samma sak med tårarna. Vad fan är problemet liksom?

Ja, jag har en deadline idag, som jag är klar med förövrigt.

Ja, det är skitmycket snö och plogbilen kom ytterligare en gång och jag har inte skottat bort det som de plogade i natt..

Ja, det är stökigt som fan men det är det ju alltid så vad är problemet?

Så insåg jag.

Idag är det sex jävla år sen

Okey, men då så.

Sex år sen alltså. Och rent krasst står vi på samma ställe idag. Jag har gett upp för länge sen om att något ska bli bättre. Jag gör det jag kan för att jag och barnen ska ha det så bra vi kan och må så bra det går.

På ett sätt så känns det som ett helt annat liv. Nästan lika avlägset som livet innan barn. På ett annat så känns det bara konstigt, ni kanske kommer ihåg Bobby Ewing -känslan? Att jag sagt att jag förväntar mig att han en dag bara ska kliva ur duschen och allt är som vanligt. Om det skulle inträffa så tror jag på allvar att jag skulle springa till skogs och aldrig komma hem igen;) Det är det minsta jag vill. Jag vill absolut inte ha honom tillbaka. Det tåget gick för länge sen, om det ens stannade till på stationen vill säga..

Det finns saker som jag sörjer. Våra gemensamma upplevelser, det som bara han och jag vet. Ibland bara han. Alla barnens förlossningar exempelvis. Jag kommer inte ihåg vissa saker, vissa saker vet jag inte ens något om, hur många människor som rusade in under tvillingförlossningen, eller de där blickarna som utbyttes, vad som hände egentligen. Jag har haft fokus på annat liksom:) Sånt här är jag arg över. Att han tar ifrån mig minnen. Att han inte finns här för att fylla i berättelser, att ingen kan hjälpa mig komma ihåg det där skämtet eller varför alla var så upprörda den där gången. Jag kan inte ens ringa eller messa honom och fråga för vi pratar inte.Det är inga livsviktiga saker men det är ju även de stunderna man vill minnas.

.

Men, jag är en annan person idag som jag faktiskt gillar bättre:)

Starkare, mer kritisk och misstänksam, avvaktande, gladare, snällare, kaxigare, hårdare skal, mer Hakuna Matata och mindre kräkfobi.

Fast jag inser ju att såren finns där, och när de irriterar och gör sig påminda så fattar jag också att de inte är läkta på djupet. Det är inte så konstigt eftersom själva infektionen är kvar. Där det borde finnas svar och avslut och förklaringar finns bara frågor och ännu mera frågor. Det kommer aldrig ändras.

Såren kommer aldrig kunna läkas helt men det är ju en jäkla tur att man kan hälla sårsprit över och tillfälligt få en skorpa.

Haha men okey då, vi skippar dravlet!

Det är sex år sen idag.

Jag mår bra just nu:)

Må det få fortsätta så🙏🏻

Jag ska fira med ett träningspass med Anders! Det är svårslaget:)

Kommentarer

  1. Karina

    Jag var med om typ samma sak för lite mer än 4 år sen. Den person jag hade varit tillsammans med i 16 år gick bakom ryggen på mig också (som tur var så fick vi aldrig några barn tillsammans)

    Som du skrev så kommer aldrig såren kunna läkas o tyvärr så kommer jag aldrig att få de svar jag vill ha utav honom eftersom han gick bort hastigt förra året o det har varit väldigt jobbigt men ändå fått mig att kunna gå vidare lite mer(om man nu kan säga så)

  2. Helena

    Att bli grundkränkt är svåröverkomligt Carola. Vissa saker får man liksom bara leva med och det gör du och gör det så bra. Som jag fattar dina känslor av avsaknad att dela minnen och också den där vuxenkontakten med barnens andra förälder. Jag har blivit så illa berörd av hur du och barnen blivit behandlade. Så illa. All kärlek och styrka till dig kämpen.

  3. Norrlandsmamma

    Att inte få ett vettigt avslut & därmed få en chans gå vidare med en nyv relation till någon som var ens bästa vän/kärlek/ens andra hälft gör det svårt läka såren. Jag har andra orsaker,andra förutsättningar men får inte heller en chans läka ut såren & gå vidare. 15 år senare gnager det & skaver & de få.gånger jag mött han käns det helt surelistiskt se han. Att inte kunna skratta tillsammans,sms & fråga, eller bara dela oro om vårat barn. Allt annat är förlåtet utom det… Men livet går vidare & just de där sågen har jag accepterat leva med. Verkar ju inte h nått annat val. Men tycker faktiskt bättre om d2n här versionen av mig än den för 15 år sen så kanske det var meningen det skulle bli så här …

  4. Anette

    Förstår exakt hur du menar… Har inte varit med om det själv, men följt din blogg läääänge. Redan när ni ännu var gifta. Ja, jag kan än idag inte fatta varför han måste bryta så totalt med dig OCH med barnen. Och varför han inte vill vara en mer närvarande pappa. Tycker ju att trots att man slutar älska varandra, har man ju en låååång gemensam historia… Vore väl ändå kul om man kunde ens prata… För barnens skull om inte annat. Men han tycks ju inte inse det. FAttar inte varför han tycks se dig som en så dålig mänska?? Ja, det kan inte stå rätt till hos honom, nån annan förklaring finns inte. Annat om man bryter med nån vän e.d. som man inte har barn med. Tja, men detta.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej det är fan skitmärkligt ! Och hade han sagt : förlåt men jag är kär i en annan… så hade det ju inte varit nån big deal. Shit happens. Jag hade såklart varit ledsen men allt annat skit hade undvikits 😔

  5. Nina

    Ja man delar så mycket med den man lever med. Vardagens frustrationer och glädjeämnen, barnens framsteg, minnen av vad de gjorde den där speciella dagen. Allt det där som är viktigt i ens familjeliv. Och så drog han bara. Jag har läst det flera gånger men fattar ändå inte. Så ja, jag fattar att 4/2 är en kass dag för dig och kanske alltid kommer att vara det. Vissa sår läker inte så snabbt.
    Jag har följt dig i ca fem år så jag hade inte förtän idag insett att jag liksom missade ditt gamla liv. I mina ögon har du alltid varit den självständiga kvinnan som roddar barn, utbildning och träning med bravur. <3

  6. samps

    tänkte så mycket idag på det, att det är nåt speciellt med den 4/2! men kunde bara inte komma på det… och så läste jag här nu, det var ju ”den” dagen idag ja… fan vilken kämpe du är!
    minns som igår när jag läste det (tror det var i den vevan jag hittade din blogg, fast närmare sommaren kanske) och blev så förvånad över att han hade dumpat dig (och barnen, om man nu kan säga så) bara sådär rakt av :/

  7. Gamlan

    Du är fantastisk Carola !! Det är ju du som dragit vinstlotten (eller alla vinsterna ) !! Är grymt imponerad av hur du har rest dig efter ett sådant svek !!

  8. Johanna

    Vad skulle hända om du föreslog en kaffe?
    Att ses , att prata som vuxna människor. Tror alla skulle må bättre av att ha en ”normal” kontakt. Du är ju vinnaren. Kan inte du testa?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag är rätt säker på att han inte skulle svara. Men såhär är det, jag må vara vinnaren men jag är inte typen som storsint drar ett streck över att han krossade mig som en kackerlacka under skon, och vände mig och barnen ryggen. Efter 26år..
      Jag är inte det. Bollen ligger hos honom, om det ska drickas kaffe får förslaget komma från honom. Fast jag är rätt säker på att jag skulle tacka nej😂. Jag har lärt mig leva på nytt, på mitt sätt och det är så skört, jag tänker inte riskera det.

  9. Linda

    jag har har aldrig skrivit förut till dig men måste säga att jag har följt dig i lite över 7 år och jag genom gick än skilsmässa för 5 år sedan i augusti år 2013 det har hjälpt och läst det du skrivit fet har hjälp mig ska du veta..
    Mitt x va otrogen 1 år innan jag kom på att han var otrogen jag lyssna inte på min magkänsla som jag skulle ha gjort..men man är efterklok..
    tack inge Carola för dina ord och all sanningen..

  10. Karin

    Jag förstår känslan, för mej har det ”bara” gått 4 år. Honom har jag kommit över men inte hans svek. Taggen i hjärtat sitter kvar men oftast kan man förtränga den men inte alltid. Kämpa på.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing