Man kan inte bara ha äckliga inlägg, så här kommer några ord på kvällskvisten:)

Jag ska snart se på NCIS Los Angeles, jag är så töntig att jag älskar det. Gamla avsnitt dessutom;)

Idag har jag inte gjort så mycket mer än skrivit, ni är säkert less på att höra om det så jag säger inget mer. Men det tog hela dagen, och kvällen:)

Sen var jag med Lovelia till sjukgymnasten, och nu lutar det åt slatter ändå. Eller schlatter, som det tydligen stavas och uttalas. Så nu var rekommendationen att skaffa slatterband, så det ska jag göra.

Hon har ju ont i knäna, och det funkar dåligt med att spela basket, men det ska inte vara farligt på något vis, så vi får väl hoppas att hon blir hjälpt.

I morgon ska jag till vårdcentralen igen, då är det färdtjänst som gäller, pappa ska ta prover.

Ni som vet, jag orkar verkligen inte leta för jag hittar aldrig nåt på vårdcentralens sida, men kan någon komma hem och ta prover? Jag skjutsar gärna, men det är ett litet projekt speciellt som nu när han inte är pigg. Och, om man bara behöver hjälp med att ta på stödstrumpor, vem kan hjälpa till då?

På infektionsakuten sa läkaren att det är hemtjänsten, och jag har iofs en kompis som är nån slags handläggare där som jag skulle kunna fråga. Hon brukar läsa här, blink blink C:)

Men det känns lite fånigt att de ska komma bara för det… å andra sidan, det är ju lika fånigt oavsett vem som ska göra det:)

.

Och nu ska ni få se. Det är en screenshot från en gammal mobilbild, men kolla gosproppen!

Ooops nu börjar NCIS; snart tillbaka!

Reklam:)

När jag såg den här bilden på Patricias instastory så knep det till i hjärtat. Den är tagen precis innan jag blev dumpad, vilket var den 4/2 samma år. Tror jag för minnet börjar blekna:)

Jag tror att det här är dagen efter att exet kom hem från sin Thailandsresa, och att Patricia var barnvakt år Jamie för att vi skulle på nån biopremiär i Stockholm, som kan ha varit Hitta Nemo, eller vad nästa film hette kanske? Doris nånting. Oklart.

Men exet kom alltså hem på kvällen efter en resa, och åkte och jobbade morgonen efter. Och min fråga är, då som nu, hur fan kan man överge en sån här charmprick? Och hans syskon. Hur kan man inte vilja hänga med honom en dag? Utan mig dessutom, om nu jag var det stora problemet.

Den här tiden, december till början av februari innan han drog är jobbiga att tänka tillbaka på. Det är så förbannat många frågor, och sådana här bilder väcker upp det. Jag VILL INTE tänka på det, utan jag vill titta på bilden av Jamie och känna ren lycka, men det är bitterljuvt.

I år är det sju år sen. Vi har inte pratat alls och läget är ganska precis som då. Jag minns att så många av er sa att det skulle bli bättre, och det har det blivit på ett sätt. Jag mår bra:)

Men det har inte blivit bättre i vår relation, som många sa, och det har jag svårt att se att det kommer att bli. Det är Status Quo.

Det är som det är, jag kan inte säga att just det gör ont längre. Men att tänka på att jag förlorade så mycket tid med mina barn för att jag var så krossad, det gör ont. Att veta att han valde bort dem, gör det hela värre. Hade han skött det hela schysst så hade det inte behövt vara så. DET gör jävligt ont.

Men, det är som det är som sagt.

Det var inte meningen att trampa på den minan… Vi går vidare!

.

För ett år sen vad jag upp den här bilden på en väldigt oskyldig Doris:)

Att riva ut sopor var inte hennes paradgren, men jag tror hon fick hjälp av en liten kompis. Eller två:)

Kattungar närmare bestämt.

Att de har varit hos oss i över ett år känns helt galet, de är ju gamla i gården. Jag kunde inte ha önskat mig roligare katter:)

Sellman

Stumpan

Och en skitsnygg outfit inklusive brillor från 80-talet…OMG….!

Jag skulle ut och köra så jag visade mig i alla fall inte publikt i detta:)

Nej men hörrni, det är sovdags! Eller läsdags snarare, det är dags för bok nummer tre om Jack Reacher:)

Vi hörs i morgon :=)