Nu jäklar händer det saker här hemma! Jag kan inte ta åt mig så mycket cred för det, mer än att jag fungerar som hantlangare och skrotnisse:) Jag får hjälp av en kompis som kan allt. Han är inte så sugen på att vara med på sociala medier, men lite får han lov till:) Han måste få hyllas ju:)

Hemliga Arne😂

Jag känner det som att jag lever i mina jobbarbrallor, bara byter tröja för den är genomsvettig efter några minuter, för det är ju varmt ute också.

Nåväl. Ni som har bra minne kommer ihåg att samma vinter, eller vinter efter att exet kröp under sin sten så rasade en del av taket på carporten ner av snön. Jag blundade just där och då för det var skitmycket snö, men till våren fick jag ju lov att göra nåt. Jag plockade ner det trasiga taket och konstaterade att resten kunde ligga kvar 🙂 Det såg alldeles för krångligt ut.

Sen har det stormat ett antal gånger, en gång blåste taket av på det lilla cykelskjulet på baksidan, och nu har det legat och rullat fram och tillbaka på carporten. Jag har rullat tillbaka det, och varit upp och slängt på lite sten för att få det att ligga still. Men insett att jag måste göra nåt. Jag frågade Jimpa (Hemliga Arne) om man kunde gå där uppe och om det bara var att skruva fast det igen? ”Nja, men det beror på det, serru, jag kommer och kikar”

Och det gjorde han, och sen konstaterade han att det skulle dit ett nytt tak, och att det skulle tömmas massa skit som låg där:) Haha, men jag är ju hemmablind deluxe. Jag tänker väl inte på att det ligger ett ton gammal virke staplat längs väggen.

”Jag fixar det”, sa han, och det är vad vi har hållit på med i två dagar nu:) För jag kan inte låta folk jobba utan att hjälpa till. Så syrran och jag och Jimpa tömde carporten, åkte och kastade skräp, han tog ner taket och plockade bort de gamla träbitarna som låg där. (Planka/bräda/regel?) Skruvade upp nya och lade på nytt tak.

I carporten har vi haft en garderob med blomkrukor, varav hälften nu återfinns på återvinningen, och resten är antingen kastade eller ska sparas. Garderoben är kastad. Det har stått en del saker från förra ägarna där, en stor låda med sand/grus till exempel, och massa trädgårdsredskap. Jag har haft betydligt mer än det här, bland annat förvarade vi däck till bilarna här.

Sen växer det shitloads av kirskål här, och varje gång jag rycker upp en sån så tänker jag på en kommentar jag fick här på bloggen för länge sen. Nån skrev att hon ”inte tillät kirskål ” på sin tomt. Okej, nej det gör inte jag heller, men den gör som den vill. Vem fan vill ha sånt skit på tomten? Jag hatar det, men det sprider sig som en löpeld. Och jag kan inte göra så mycket åt det, och funderar på hur i helvete den personen lyckades? Stod hon och motade kirskålen vid tomtgränsen, sa ”Nej tyvärr, jag tillåter inte er sort här”? Eller? 🙂

Jaja, så här såg det ut förut. Fult som fan.

Trasigt tak, som dels var jättemörkt i sig men sen låg det ju även massa lösa plankor under, antar att det förvarades det med.

Jag hade två stora tunga murkna grindar, en garderob, massa virke, gjutrör(åh fan, det visste jag inte att det var) fiskespön, gamla skidor, parasoll och fan och hans moster.

Det sa knak och brak och sen var taket nere. Grindarna lyfte han bara av och det blev plötsligt ljust där under:)

Jag måste ju till mitt försvar säga att jag inte har transportmöjligheterna att få bort saker. Jag har ingen kärra eller skåpbil, och det är enklast att avvakta med att ta bort stora saker. Jag kanske är ensam om det, men det är jobbigt att inte ha en enkel väg till tippen. Ganska troligt skulle jag ändå inte göra sådana här saker själv för jag kan ju inte. Jag vet inte var man törs riva eller inte. Skulle ju vara jävligt jobbigt om man rev ner nåt och så rasade hela huset;)

För honom som kan, vet och är superskillad så är det ju enkelt som sjutton. Och har alla verktyg man kan tänkas behöva. Jobbigt att såga av tjocka hårda saker med fogsvans liksom;)

Högen med bråte växte.

Eftersom det var fredag så tvingade vi Jimpa att käka tacos:) med hela stora familjen. Patricia och Corrinda känner honom redan, vi tränar ihop, och de andra har lärt känna honom nu.

Dag två så lastade vi skåpbilen full av bråte, och körde en vända först.

Sen skruvade han tak och vi åkte en vända till.

Och nu ser det ut så här!

Jag tror faktiskt att jag ska ha bilen här nu. Det är lite krokigt att köra in, och vi (ja experten då) ska såga av en stor gren på det körsbärsträd som bestämt sig för att bosätta sig precis intill uppfarten, så det går att komma förbi. Antingen får man backa femton meter in eller ut, bara att välja:)

Jag tycker det är skitsnyggt. Ja, staketet till grannen är fult, men det kanske de är sugna på att byta;)

De har just plöjt ner en förmögenhet i en fet pool med alla attribut man kan tänka sig, värstingdäck, paviljong, rosbuskar och you namn it, så de kanske känner sig som att de har spenderarbyxorna på sig:D Det är ju lika fult åt deras håll. Staketet är nog gemensamt, mest troligt så byggde han som bodde här det. Grannen då var en gammal änka som de hjälpte mycket, och det var exempelvis en öppning i staketen mellan våra tomter så de kunde komma in till varandra. Det var vi ju tvungna att sätta igen direkt, vi hade ju småungar som behövde kunna stängas in:) och det hade de med. Givetvis gjorde vi det med en McGyverlösning:D Så det var våran ena trägrind och ett kompostgaller. Så var det i evigheter tills den nuvarande grannen byggde ett nytt staket på sin sida. Så, med andra ord skulle jag kunna ta bort kompostgallret…

Så länge staketet gör sin uppgift och står upprätt så får det vara:)

Det ska på en plåt och sågas lite till i staketet, men det får vänta lite.

.

Visst är det fint 🤗🤗??

Så nu har jag en presentabel carport:)

Och ja, en del saker utanför, som ska få nya platser:)

Krukorna fick ju flytta ut i boden.

Så, det var ett projekt, länge efterlängtat som kan bockas av.

Plötsligt händer det😂Men som sagt, den mesta credden går till Hemliga Arne👌🏼

Nu, film! Vi är i husvagnen och då är filmkvällarna obligatoriska. I kväll är det Eragon 😊

Hörs snart!

Jag drabbas varje år, alltså sommar, av nån slags extra energi. Det är trevligt 🙂

Men också lite sorgligt för det bevisar tydligt hur mycket ljuset och värmen betyder för mig. Jag mår så mycket bättre då, än under de långa tröstlösa mörka kalla månaderna. Kul, året har tolv månader och jag lever fullt ut typ fyra;)

Det är det yttersta beviset för att jag måste flytta och byta land. Vilket jag säkert inte kommer göra för jag har för mycket som håller mig kvar här. Familjen 💖

Till familjen hör även mina närmaste vänner såklart:)

Jag reviderar flyttplanerna till långa sejourer på varmare front. (Och lämnar in Lotto på lördag då..hehe)

Just nu är det massa saker på gång, min carport har förvandlats, det kommer inlägg snart om det, och senare idag så kommer min pool att vara ett minne blott. I går tillbringade jag mer eller mindre hela dagen i garaget med att röja och flytta runt saker:) Haha, man kan inte kasta allt, även om en hel del åker. Jag tömde en lagerhylla som stod där, som jag haft gummistövlar och inlines och sånt på, och släpade den sen över gräsmattan till trädgårdsboden. Där skruvade jag fast den i väggen till och med, det är överkurs för mig som alltid vill kunna ändra mig;) Men den var lite rank och trä mot trä är ju inga problem att skruva. Sedan staplade jag upp de blomkrukor jag plockat från carporten och som blev kvar. Hälften åkte iväg till återvinningen. Det är många kvar, ja. Men man måste ju kunna välja:)

Tanken är att förflytta trädgårdsredskapen ut till boden, förutom det som behöver laddas.

Jag gick in runt midnatt, då hade jag för ont i fötterna för att fortsätta, och det började bli kallt 🙂

Jack var hos oss i helgen ju, och det är ju enklare än enklast när han älskar att leka med killarna. Jag behövs bara när det ska bytas blöja eller om han gör illa sig. Igår ramlade han och skrubbade knäna, lilla hjärtat, så då dög det att sitta och mysa i famnen en lång stund. Jag passade på att gosa lite extra såklart:)

Han och killarna var ute på gräset eller uppfarten så jag hade ändå full koll på honom, för det känns som att man vill ha det. Svårt att släppa kontrollen helt.

Jag har funderat en hel del, där i garaget har man inte så mycket annat att göra, plus att det hela tiden ploppar upp minnen. Jag hittade helt otippat två lappar som exet skrivit, helt random, men med tydliga bevis på hur kul han var. Hur han var min bästa vän, min partner in, kanske inte crime då, men i livet. Vi skrattade åt samma saker och behövde inte förklara massa nåt, för vi kände varann utan och innan.

Och så blev det som det blev? Det är bara … konstigt.

Det jag har allra svårast att förstå och kanske acceptera, även om jag ju tvingats göra det, är hur han inte förklarade nåt. Vad var det som hände? Han påstod att det inte var något mellan honom och den som han sen flyttade in till direkt… och det känns ju sådär troligt. Varför inte bara säga det? Säg som det är. ”Jag har blivit kär i nån annan.” Skitsvårt såklart det fattar ju jag med, och jag skulle ju garanterat ha blivit knäckt och ledsen/arg/förtvivlad osv, men det blev jag ju ändå.

Jag vet ju inte än idag vad som hände.

Barnen fattar ju inte heller, och deras relation är ju knepig idag. De fyra minsta träffar honom varannan vecka några timmar. Nu under Coronavåren var det noll kontakt. För dem är det helt normalt och inget de verkar fundera över. Det har ju alltid varit så.

De äldre barnen däremot har ju minnen av hur det var, Janelle och Patricia minns ju en helt annan person, som de idag inte har någon kontakt med alls.

Ja, sånt där kan man ju fundera på där i garaget;)

Men jag inser ju att frågan som ställs så ofta till mig – ”Har du nån ny?” känns så jobbig just för att jag inte är det minsta intresserad av att utsätta mig för det igen. Jag vill inte.

Men jag tycker att det känns som att jag borde, att det förväntas, att jag på nåt vis blir sorglig och patetisk för att jag inte har en ny partner. Att vara singel är inte helt godkänt socialt. Jag får ofta lite medlidsamma blickar, som liksom beklagar mitt civilstånd. Men helt ärligt nu – när man tittar sig omkring på par, så blir jag inte speciellt sugen på det:) Det är ganska mycket gnat och tjat, och det kan jag vara utan.

Vissa par är ju goals, som gjorda för varandra men många känns ganska trötta och slentrianmässiga.

Så, summan av det funderandet är att jag fortfarande trivs med att vara singel, och inte tänker ändra på det:)

Ja, det är med andra ord livsfarligt att röja i garage:) Dont do it!

.

Men nu ska jag packa bilen full och åka till återvinningen, syrran kommer och hjälper mig:) Sen försöka plugga vidare, jag har suttit i några timmar nu på förmiddagen, och sen riva pool:)

Vi hörs i kväll!

(Jag vill också till sist påminna er om rean jag skrev om i förra inlägget, kolla in den:D)

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Idag är jag barnvakt ju. Och på nåt vis så känns det absolut inte som att det ordet är korrekt. ”Barnvakt”. På samma sätt som en förälder inte är barnvakt till sitt eget barn så känner jag att jag inte associerar till det. Jag har mer lånat honom:)

Det har aldrig varit så enkelt att ha småbarn som nu😂. Alla mina barn har varit snälla och fina mot sina syskon men när Jack är här så vill alla mysa med honom så mycket som möjligt och det är svårt att få ha honom för sig själv 🙂

Så jag sitter med en kopp kaffe och kollar på Cellbes rea👍Jack är med Jamie och Jordan, nyss hoppade de studsmatta och nu försvann de in. Misstänker att det var en stunds tv eller så skulle de leta efter en till boll 🙈

.

Sist när jag beställde från Cellbes så var de jättesnabba med sina leveranser. Det har varit en aning längre leveranstid nu under våren, men nu hann jag knappt skicka beställningen så kom den.

Jag har inte hunnit mer än prova mina kläder, för jag har liksom bott i grova arbetskläder. Långa eller korta brallor och t-shirt eller linne, de fulaste jag har så de inte blir förstörda 🙈

Men kolla färgen på det orangea linnet!! Så snyggt! Allt är inte mitt, tjejerna beställer ihop med mig, de älskar Cellbes de med. Det började med att jag nån gång beställde fel storlek som nån av dem fick prova och överta, sen kollade de själva på sidan och insåg att det ju finns massor av kläder i deras smak. Perfekt, jag gillar att vi kan ”samåka” med våra beställningar, det är ganska få av deras butiker som jag gillar annars 😊Det måste rimligen betyda att mina är bättre, eller hur:)

Jaja, i alla fall. Cellbes har faktiskt en del herrkläder också. Inte ett överflöd, men det som finns är snyggt. Jag har ju en stor son, Robban, som inte är så intresserad av kläder men de han väljer är sånt han sen har för jämnan. Att hitta saker som duger och används av honom är inte lätt. Den som är bäst på det är min mamma:)

”Låt mormor välja, hon har bra smak och vet vad jag gillar.”

Men ibland när jag ser nåt som jag tror funkar så chansar jag. Och den här t-shirten har suttit på sen han fick den 🤗

Han vägrar visa, han vill ju helst inte synas på sociala medier, men såhär ser produktbilden ut.

Supersnygg🙂

Jag har inte beställt nåt till honom från Cellbes förr, eller jo kanske, men det var länge sen. Men jag var orolig för storleken. Passa eller inte? Robban är smal men ganska lång, (185 kanske? Give or take) och vill ha tröjor som inte är tajta. Jag tog L och den sitter en aning lösare än på killen ovan.

Så nu vet jag det:)

Cellbes har en mycket bra måttabell så jag behövde ju inte chansa hej vilt🙈Den är faktiskt suverän.

Jag gillar de här två också, och valde mellan dem.

En vit med panter, snygg men vit🙈

Den här är min andra favorit, ska visa honom den. Han passar fint i grönt

I morgon ska jag göra fransar och jag ska till Olmed för att prova inläggen i skorna. Fy fan vad jag ser fram emot att få ta på mig riktiga kläder 🙂

Inte träningskläder eller jobbarkläder🙈

Då blir det det orange linnet och en kjol tror jag. Eller jeans beroende på vädret:)

Cellbes har fortfarande supermycket rea, och nu börjar ju säsongsnyheterna trilla in, och då får man 100kr rabatt för varje 500kr👍👍

Så bra!

Nu ska jag klippa gräset🥵

Hörs snart!

God morgon på er!

Jag var tvungen att uppdatera min app som jag bloggar via igår. Och det strular såklart, innan man fattar liksom:)

Nu tex är det fetstil men det är inte iklickat. Gör jag det så blir texten såhär : Nu är det fetstil.

Jag har skrivit flera inlägg som inte gått att publicera, det ena var jag smart nog att kopiera, det kommer här under. Det längsta däremot är tveksamt… det kan ha försvunnit🥵

Men allt ser konstigt ut från mitt håll.

Jag publicerar det och så får ni ursäkta mig helt enkelt.

Jag lär mig:)

Varsågoda 🙂

Jaha… texten ändrar storlek och utseende hur som helst här😳

Spännande ändå va:):): 😬

Jag har ett långt inlägg klart men det stökar med bilderna:/ Det verkar vara nåt knas som inte jag kan göra så mkt åt. Jag hoppas det löser sig av sig själv 🙈( alltså de underbara teknikerna som tar hand om allt sånt)

Det handlar om carporten så jag säger inget om den nu😂

I stället så börjar jag med att säga att vid elva i dag så kom lilla godingen Jack ❤️Älskade lilla unge. Janelle och Simon lämnade honom här och han gick genast och hämtade en boll. Sen är han nöjd:)

Jack har lärt sig säga ”mormor”, det är ju så gulligt att man storknar. Nu säger han det inte Till mig, det är mer Min, Nej, Boll som nämns. Men bara att han kan gör en ju varm om hjärtat:)

Han har lallat runt, hoppat studsmatta, kollat på när det sågats och hamrats i carporten och så småningom sov han middag.

Jag och syrran har plockat och kört till återvinningen. Det tar liksom aldrig slut. Och det finns mer nere. Hur mkt som helst. Jordan och Jamie har vuxit en halv meter i var och deras kläder genomgår en stenhård utrensning. Varje gång jag tvättar så hittar jag massor av urvuxna plagg. Att de av nån anledning jag inte riktigt kan begripa, plötsligt har så mycket kläder att en fjärdedel vore nog och det trots att det mesta ligger i smutsen, gör det inte lättare.

Jag jobbar på det:)

Poolrummet står näst på tur. Poolen ska bort. Så får man se hur det ser ut sen. Det känns sorgligt för det är härligt med pool, men samtidigt så är den gammal och jättekrånglig att sköta. Och den funkar inte🙈😂Den är slut. Men det känns ändå lite jobbigt. Fast jag vet att den inte går att fixa. Men vafan, vi hittar på nåt annat där. Jag gillar ju att bada i sjön:)

Pappa och mamma var väldigt sugna på att grilla. Det har ju blivit exakt noll av sånt för deras del, så vi bestämde att ha en liten grillfest. Mamma, pappa, syrran barnen och jag.

Så de rullade hit vid fem, Robban är grillkung och råddar det, så skönt för jag avskyr att grilla. Äta det-absolut supergott. Men grilla är så tråkigt att man storknar. Inte ens en grillöl eller grillvin hjälper 🙈

Idag drack vi alkoholfritt vitt vin som hittades i kylskåpet ute. Sådär gott.

Vi grillade kyckling och hade potatissallad till, olika såser och röror, sparris och sallad. Till efterrätt blev det Schwartzwald tårta. Fryst. Stavas kanske inte sådär? Men jag har absolut ingen aning om hur så strunt samma 🙂

Vi körde med social distansering, barnen på avstånd och jag och syrran närmast pappa och mamma. Vi ses ju ofta. När man kan sitta ute så känns det enklare.

Det var så trevligt! Barnen har ju inte sett mormor och morfar på ett halvår. De blev lite blyga och osäkra, shit, vi får ju inte träffas men nu är de här 🙂

Maten var så god. Grillningen var helt perfekt, och vädret varmt. En perfekt middag med andra ord:)

Mamma och pappa satt kvar en lång stund och när de åkte hem så plockade jag i ordning och gick sen och lade mig med Jack. Way past his bedtime🙈

Men är det fest så är det, förlåt Janelle och Simon 🙂

Dagen har varit produktiv, precis som både fredagen och lördagen. I morgon är mitt stora misson att klippa gräset. Sen plocka i poolrum och garage. Kanske nere. Men jag måste även plugga. Och skulle vilja träna. Och har fortfarande Jack här ❤️

Det blir bra! En sak i taget:)

Nu ska jag läsa lite, sen sova !

Natti natti 🙂

Jag är en aning off här just nu…

Det beror på att min carport håller på att förvandlas:) Från skabb till helt normal.

Det är ruttet trä, miljoners av saker, och ett tak som legat och rullat fram och tillbaka för det hade lossnat.

Just nu är det tomt där inne. Helt tomt!

Inget tak, inga grejor:)

Snart är det på det igen, och ni ska få se sen:)

Återkommer!

Idag för nio år sen så föddes min minsta unge:)

Jamie annonserade att han ville ut redan dagen innan. Jag låg och sov i godan ro och vaknade av att vattnet gick. Whaaat? Jag hade fött åtta barn innan, varav ett tvillingpar, och ALDRIG varit med om att vattnet gått. De har fått ta hål på hinnorna varenda gång och i samband med det så har bebisen bara ramlat ut.

Nu visste jag inte vad jag skulle göra:) Jag ringde förlossningen och sa som det var. Vattnet har gått, och jag vet inte vad jag ska göra, men alla andra gånger har barnet kommit direkt efter. Hon frågade om detta var mitt andra, kanske tredje barn? Nä det är mitt nionde, svarade jag och hon skrattade gott åt att jag inte visste vad jag skulle göra:) Inga värkar, men lika bra att komma in och kolla.

Så det gjorde vi. Väckte Janelle som skulle vara barnvakt och hon suckade över den tidiga timmen, klockan 7.00. Åkte in, tog CTG, vankade runt för att se om värkarna kom igång. Tvärlugnt. Det var högst obehagligt att röra sig för vattnet läckte ju hela tiden. Usch och fy! Vi åkte hem och jag lade mig på soffan och vägrade röra mig.

På kvällen var det Seven på Tv, med Brad Pitt ni vet, älskar den! Halvvägs så kickade migränen in och jag gick raka vägen i säng. Palla föda barn med migrän liksom. Sov dåligt, huvudvärken var ganska elak men lugnade ner sig så småningom. Vid femtiden på morgonen vaknade jag av en värk. Nästa kom två minuter senare och jag kände hur ungen skruvade sig neråt. Han var inte fixerad men nu jäklar. Väckte pappan, som väckte Janelle som suckade över den ännu tidigare timmen:) och så åkte vi in. En kvart senare föddes han. Eller kanske tjugo minuter då, vi har ju lite körtid till förlossningen:) Jag fick passera intagningsrummet och gå direkt till sal där de skulle sätta en jäkla nål. Det jävlades så de fick sticka några gånger och jag låg där tålmodigt tills de var klara. Sen var det som att öppna en fallucka och ungen ramlade ut.

Lite drygt en halvtimme efter att jag vaknade hemma:)

Varför hålla på och dra ut på saker när man kan vara kort och koncis? Så den absolut snabbaste förlossningen någonsin, eller den längsta, beroende på om man räknar från då vattnet gick, eller från att värkarna startade:)

Lilla Jamie 💖 Drygt fyra kilo ljuvlig gosse. Det var varmt som sjutton den sommaren, och han hade mest bara blöja på sig och log och gosade hud mot hud så det rann svett i floder;) ”Jamie, den nakna bebisen” kallade en kompis honom.

Och jodå, nog är Jamie Oliver en inspiration till hans namn. Sista veckorna av graviditeten låg jag på soffan och kollade på hans program:) och även Blue Brothers, där det finns en Jamie med.

.

Och idag fyller han nio år, min lilla skrutt.

Han är fortfarande en ljuvlig unge, med otroligt mycket bus och spring i benen. En mammagris av rang, vilket inte är så konstigt eftersom han i princip aldrig haft en pappa närvarande. Han älskar att vara ute, spela fotboll, och greja med saker. Jamie har sällan problem med att sysselsätta sig. Han vill mest bara vara med kompisar, men finns det ingen så hittar han på nåt själv.

Älskade unge, grattis på nio-årsdagen 💖

Det man inte vill ha. Det kan ju gälla olika saker, vara på liv och död eller bara vara extra jobb.

Igår ringde mobilen. Jag uppskattar när det står varifrån, för när displayen visar Fagersta, då svarar jag. Annars undviker jag okända nummer för jag orkar inte med försäljare. Jag känner ingen i Fagersta, men det ligger nära Norberg och där finns husvagnen. Min vagn är gammal och förtältet är förvisso nyare men likafullt från typ 1981. De sista sju åren har vi stått säsong och det sliter som satan på tältet framför allt. I år är definitivt sista säsongen för det.

(Till dig som skrev att ni hade ett, vårt a-mått är 868cm, och skulle det vara det som du har är jag såklart intresserad!)

Varje gång jag kommer till campingen så är det med hjärtat i halsgropen. Står tältet, är vagnen hel, ser det ok ut?Hittills ha det varit ok.

Igår ringde de från campingen.

”Jo hej, du, det är så att dina grannar här på campingen säger att ditt förtält börjar ge sig.”

”Shit! Finns det nån möjlighet att nån gör något, rädda det som räddas kan liksom? Jag är två timmar bort…”

Han lovade att gå och kolla, och återkomma. Det var långa minuter innan mobilen ringde igen. Jag messade syrran och i huvudet snurrade olika scenarion. Allt från att tältet låg helt och hade tagit med sig halva sidan av vagnen, till att taket gått sönder av vatten som legat där. Jag hade ju spänt och grejat och det regnade ett antal gånger när jag var där, men det har störtregnat och stormat så vem vet?

När han ringde var jag beredd att sätta mig i bilen och åka direkt. Jag har ju kylskåp och Micro i förtältet och det måste ju flyttas på, kanske fick man låna en kvadratmeter i Kultrycket. Men killen kunde inte se något märkligt. Det var inget vatten på taket, inget var trasigt osv. Men han kunde heller inget om tält sa han, och grannarna var oroliga, så de skulle försöka fixa. Okey. Men jag kommer i morgon!

Så idag, på Jamies födelsedag 🎂 var det bara till att sätta sig i bilen och köra två timmar till Norberg. Ju närmare vi kom ju mer nervöst blev det. Men det såg ju fint ut! Pust! Grannen kom och förklarade vad det varit, och det är på den lilla markisen utanför som det samlats vatten så den varit rejält tung. Men hennes söner hade fixat det. Hon lovade att de skulle hjälpa mig med vad det nu var jag kunde behöva också 🙂

Gulliga folk är ändå:)

Så då grejade vi bara lite, käkade en Marabou chokladkaka som låg där, vi var hungriga ju, och sen pep vi tillbaka. Två timmar:) Stannade i Avesta för att käka korv på Biltema. De har jättegod korv där:)

Vi hade bokat David klockan fem, men var fullt medvetna om att vi kanske behövde boka av, beroende hur det såg ut vid vagnen, men nu hann vi ju dit:)

Och satan vad jag ångrade det, när uppvärmingen var äckliga intervaller på löpbanden. På max lutning skulle man kuta 30 sekunder, vila 30 sekunder. I snabb fart och klarade man det så ökade man. Jag ökar inte. Med max lutning är man dessutom ”tvungen” att hålla fast sig för annars ramlar man av:)

Jag körde väl hälften av intervallerna på maxlutning sen halverade jag den, men kunde å andra sidan faktiskt springa då, utan att hålla fast mig krampaktigt:) Jag tycker det är läskigt att springa på löpband, och så får jag lite ont i ena knät varenda gång, även om jag bara går.

Sen följde ett överlag jobbigt pass, kanske mest för att vi var på HIT i går också, och det sliter ju. Mjölksyran var liksom ett faktum redan efter tre minuter. Men, nu är det semester i fyra veckor. Eller David har, och det innebär att man måste hitta på nåt annat. Och allt är mindre jobbigt så det blir ju som semester:)

.

Nu ska jag se The Wolf Of Wallstreet, Patricia och jag har en dejt i vardagsrummet, och nu har barnen flyttat på sig! Jag återkommer snart!