Jag är så sjukt jävla irriterad, och förbannad på föräldrarna i Lovelias basketlag. Vissa.

Några av dem har gått ihop och skrivit en skrivelse om deras coach. Ett enda långt klagomål. ”Han är så bra MEN…” och sen en lång verbal bajsmacka.

Denna har sen skickats till styrelsen.

Det handlar om fjortonåriga tjejer som inte klarar av att ta kritik. Eller kanske är det snarare föräldrarna som inte pallar att deras små guldkorn kritiseras?

Stackars curlade små tonåringar😳

Jag tyckte redan när jag läste den, då när de ville att fler skulle skriva under, att den kändes tämligen märklig. När jag pratade med Lovelia så dödar hon de flesta av de påståenden som förs fram.

Jag svarade på mailet att jag inte höll med. Flera andra föräldrar med.

Skrivelsen skickades likafullt, för som ju alla vet så kan man köra över de som inte är i majoritet. Det noterades kort att några föräldrar inte höll med, men att de flesta gjorde det. Att hejda sig en sekund och kanske kalla samman till ett föräldramöte INNAN man går till styrelsen… nej varför det?? De här föräldrarna hade ju bestämt sig.

Vad händer?

Ja, mest troligt det önskade resultatet. Han slutar. Hela coachteamet slutar med omedelbar verkan. Lovelia är helt förstörd. HELT förkrossad.

Basketen är hennes liv. Hon älskar att spela, och hon prioriterar alltid den.

Hon älskar honom, och han har varit en klippa för laget, som utvecklats enormt. Han har lagt ner sin själ i tjejerna. Han ställer alltid upp, skjutsar till träningarna om det behövs, fixar och donar. Han brinner för basket. Hans engagemang är helt otroligt!

Så, i-landsproblemet de här familjerna har, är att han är FÖR engagerad.

Flera av föräldrarna tycker inte om honom, så enkelt är det, men att alla inte håller med borde hejdat dem. De borde ha tagit det ett varv till. Minst!

Vet ni vad jag tror? Jo, att en förälder kommer axla coachmanteln. Med lite offerkofta på såklart. ”Jag gör det här för min dotters skull”. När det nog egentligen handlar om föräldern vill visa hur en bra coach är…🤢

Sanna mina ord.

Så, Istf en proffscoach får tjejerna en halvkompetent förälder. Det är ganska många steg tillbaka. Jag hoppas innerligt att jag har fel! Men oavsett vem så kommer laget vara splittrat, redan nu är det två grupper. Jag hörde dem igår när de pratade. De med föräldrar som avsatt coachen är nöjda och vill inte att nån ska prata om det. De som förlorat en uppskattad coach är förskräckta och upprörda, men blir tystade av de andra tjejerna. Det var rent obehagligt att läsa/höra.

Jag har sagt detta i mailkonversationen, mest troligt ligger jag på ännu mer minus än vanligt. Men det här är att gå över gränser, att ta sig friheter. Det är att gå bakom ryggen på coachen och de föräldrar/tjejer som uppskattar honom. Att enbart sätta sina egna intressen först. Sjukt dåligt beteende och fatta vilka dåliga förebilder för sina barn.

Usch.

Jag har såklart skrivit till coachen också.

Jag förstår honom fullt ut. Han kan inte vara kvar som coach när föräldrar beter sig så här. Jag önskar att han kunde det. Att han kunde ta sig an de tjejer som uppskattar honom. Att de kunde göra två lag! Jag är inte det minsta sugen på att min unge ska tillbringa tid ihop med… de där, varken barn eller föräldrar.

Tänk om föräldrar kunde fatta att det är BARNEN som utövar en sport, inte de. Låt dem sköta det. Vill de sluta, låt dem. Vill de satsa, låt dem. Klagar de, tja, låt dem. Frågan är som ALLTID – vad gjorde du då? Inte- Det är inte ditt fel.

Nu är deras barn nöjda medan andras barn är jätteledsna. Ganska så kontraproduktivt i mina ögon.

Fan också😑