Måndag igen, och det känns som igår. Jag vet att snart sitter jag där på fredag med tacosen och undrar var veckan tog vägen. Säg att ni känner samma sak? Flygande fläng på dagarna.

Igår var det ju Andra advent, och eftersom jag inte gav er nåt bildbevis på att vi ens hade en ljusstake till första, så kommer en bild här:)

Jag gillar blockljus, så kan man tända dem utan att behöva passa så noga på när det är ”perfekt” för att bli den där fina stegen:) Fattar ni vad jag menar?

.

Tack för era svar om vinterbad, eller bad överlag när det inte är varmt och skönt. Jag tycker ni är dårar allihopa:) men jäklar så det lockar att testa! Ska kolla med ungarna och syrran kanske om nån är med på att testa och leta reda på nåt ställe med brygga där det går att komma i. Att vada kommer inte på frågan, det är ju plågsamt även sommartid:D

Ensam vet jag inte om jag pallar, men vi får väl se …:)

Jag har precis lämnat in mina femton sidor och känner mig rackarns så nöjd med hur berättelsen framskrider. Jag fick nån slags vision av hur jag nog vill att det ska bli framåt och då är det enklare att skriva än när man bara står och trampar vatten.

(Hehe okey, den var inte meningen, men rätt passande:D )

Jag har inte gjort så värst mycket idag, kunde inte sova alls i natt, sista gången jag kikade på klockan var hon halv sex. Jättekul. Not. Men förhoppningsvis sover jag i natt i stället:) Always look at the bright side of life.

Vi var ute och åkte lite, och då hamnade vi bakom den här hästtransporten som kom från veterinären.

Patricia som körde, utbrast:

”Är det en räka??”

Va? Jag fattade ju inte ett dugg, men hon tyckte att det såg ut som en bild av en räka, och tja:) Kanske ju:)

En räktransport. Dåliga räkor har man ju i alla fall hört talas om så varför inte? Min största fundering just nu gällande detta är om räkor räknas (hehe) in under Smådjur eller om de hamnar mer i Bruksdjurskategorin? De kan ju knappast tillhöra Hästar i alla fall? Eller? Sjöhästar är ju nästan som en räka så kanske … 🙂

Jag hämtade pappa och mammas bil idag för att låna den i några dagar medan min bil ska på verkstan. Det ska bytas spindelled och lite sånt där jag inte vet nåt om. När jag hade den på service i våras sa de att det skulle göras innan besiktningen så jag gör väl det då. Jimpa har såklart en kompis som har bilverkstad så i stället för svindyra Upplands motor som jag hittills lämnat den hos, så blir det från och med nu en annan:) Jag har med varm hand överlåtit min bil i händerna på Jimpa som vet vad han håller på med, och var man bäst fixar det.

Jag ska med Trixie till tandregleringen i morgon så jag behöver ha en bil, annars hade jag nog klarat mig utan. Nån dag funkar, och ofta ska jag och syrran på samma ställe, om det ska handlas exempelvis, så då kan vi åka ihop. Extra-plus med pappas bil är att den inte har dubbdäck så jag får köra på Kungsgatan och slipper tänka på det. Däremot vet jag inte riktigt var jag ska parkera, de gräver där jag vill stå, så det får jag fundera på.

Innan dess ska jag göra massa annat, men på hemmaplan.

I källaren, eller uterummet, möjligen garaget. Jag ligger lite efter med städningen och julfixandet så tänkte ta tag i det. Fast helst vill jag bara skriva, så jag ska se till att hinna med det också.

I kväll blev det världens enklaste mat: fiskpinnar och pommes. Och lax med cremefraiche täcke.

Laxen var jättegod, tills jag fick ett ben i munnen. Fans jävla skit alltså. Jag höll seriöst på att kräkas:/

Jag trodde det var bra lax, det var sådana där portionsbitar och de har ju sällan ett enda litet ben i sig, det är ju därför jag köper dem. Men icke! Det var massor av ben. Jag kväljer direkt och att sen försöka spotta ut benet utan att kräkas det är inte att leka med. Magen vänder och vrider sig och det är enbart motviljan mot att kräkas som håller maginnehållet på plats. Gosh!

Barnen uppskattar kanske inte helt att mamma står och hulkar över diskhon, även om jag så fort jag fått ut benet är okej igen.

En gång, för många år sen, innan jag hade barn, så var vi på besök i Småland. Exets farföräldrar. Vi hade inte varit tillsammans så länge. Det serverades kroppkakor, något jag aldrig ätit men hört mycket om. Den varianten med stekt fläsk i nån potatisbulle, antar att det är massa mjöl också, som väl kokas i olja, heter det friteras? Med nån vit sås till. De bodde i Emmaboda, jag har ju fattat att det är olika på vart i landet man är:)

Jag var hungrig och åt, det smakade inte alls så farligt. Jag tyckte det var gott, men väldigt mäktigt. Så kom sekunden när tänderna gled på en fettknöl/broskbit i fläsket … Jag kände hur hela magen vände sig, och hur allt mjöl och flott potatis och fett och vit tjock sås var på väg upp och ut.

Jag trodde seriöst att jag skulle kräkas rakt ut över bordet, det har aldrig någonsin varit så nära. Herregud! DET ögonblicket. Fy fan. Jag flög upp och ut i badrummet men väl där så hade kväljningen avtagit och jag lyckades spotta ut det jag hade i munnen. Just att få UT äckliga saker som ger en kväljningar är tricky, märkligt nog, men det är något med att man måste röra på tungan tror jag.

Jag stod där inne med tårarna sprutande, inte för att jag var ledsen utan för att det var så oerhört jobbigt. Torkade dem, fixade mascaran och gick tillbaka till hela tjocka släkten som moffade kroppkakor så det stod ut genom öronen. Kände hur illamåendet steg igen bara jag kände lukten.

Så fort jag slagit mig ner kom fatet med eländet min väg.

”Carola! Du som är så liten och tunn, ta en till nu!” och så trugades det. Jag är uppfostrad att respektera äldre och att äta maten som bjuds, så det var ren panik där, hur fan skulle jag krångla mig ur detta? Att säga att man var mätt dög inte, i Småland äter man tills man spricker.

Min dåvarande svärmor räddade mig, genom att säga att jag alltid var liten i maten:) Jag vet inte om hon såg min panik eller om hon bara hade egen erfarenhet. Sen dess var det ren fasa att åka dit, jag minns en annan gång när vi fick välja på lax eller kroppkakor och alla valde det senare. Den kvällen gick jag och lade mig jävligt hungrig kan jag säga;) Jag försökte tvinga exet att köra mig in till Emmaboda för att köpa en korv eller nåt, men det kunde man ju glömma. Av två anledningar, den ena att han druckit, ( jag hade inget körkort) det andra att det inte fanns nån korvmoj.

För sakens skull måst jag tillägga att jag tyckte väldigt mycket om hans farföräldrar! Bara inte kroppkakorna:)

Många år senare, på en fancy bloggmiddag, så serverades det finfin mat, servitören berättade vad det var men jag hörde inte för jag satt långt bort. Det var sjukt gott! Jag hörde hur ordet ”Kroppkaka” flög över bordet och tittade förskräckt på min tallrik. Nä, jag hade ingen, pust. Tittade på alla andras tallrikar och fattade inte vad de snackade om.

Men det jag trodde var nån god fast potatispuré/ tartelett tarttelet tarttellett tartellet (hur fan stavas det???Alla blir rödmarkerade… ) var tydligen en kroppkaka. Så jag inser ju att det är enorma skillnader i dem, men det är inte något jag väljer själv.

Det här kan vara ett av mina topp tre värsta matminnen tror jag. Högst oklart vad övriga är;) men jag har säkert ätit nåt mer som var jobbigt.

Vad är erat värsta??

.

Nu ska jag göra klart och sen gå och sova, få se om det blir nån sömn i natt. Just nu har jag helt klart kommit in i andra andningen för jag är superpigg.

Men, jag säger Godnatt:)

Sov så gott ♥