Jodå, den tuffade ju på:) Mycket riktigt hade det kommit snö, som jag funderade på innan jag klev upp.

Och den fortsatte falla. Timme ut och timme in. Och nu är det ett tjockt täcke. Jag har skottat, Jajamen mitt i natten:)

Jag och syrran var ute på Dorisprommis, eller snarare halkade runt, satan i gatan vad halt det blir när de plogat!! Skulle de kunna sätta ner bladet i backen kanske?

Eller ha en sandlåda på släp? Jag halkade och drattade på arslet direkt utanför mig, sen halkade jag och vred ryggen i märkliga kurvor så det känns sådär nu. För att kunna gå var det bara att hålla sig på katen och trava i snöhögar. Mina vinterskor från Sketcher är varma och fina och hala som fan. 😂

Jag avslutade promenaden med att halka så förbannat hemma att jag hamnade raklång på sidan, och tog emot med högerhanden. Första tanken är ju alltid : Fan, hoppas ingen såg!

Andra var faktiskt, Jäklar vad nära att jag slog skallen i marken! För så handlöst var det. Tredje tanken var : Helvete nu bröt jag handleden! Jag kan INTE ta plats på akuten, undrar om man kan spjäla själv?

Det gjorde så ont. Så ont! Syrran frågade om jag gjorde illa mig och ja. Men efter en minut av stegrande smärta så avtog den. Inget är brutet men det är lite svullet och småstukat. I morgon får jag väl köpa broddar 😉 Haha nä, det räcker nog med att byta skor.

Jag kunde skotta hela uppfarten sen så det var ju bra.

Idag kom Janelle, Simon och Jack på middag. Skinkschnitzel, hastigt stekt och sen fick den koka i grädde en timme eller två, och det annars lite hårda köttet blev mört som smör:) Potatisgratäng till. Soprent. Alla åt och allt tog slut:)

Efterrätten blev ändå den vanliga, bär, glass och grädde. Med tillägg av munkar som Simon gjort 😍 Så goda!

Det delades ut mera julklappar, jag försökte fånga Jack på bild och det gick sådär 😉

Han fick en käpphäst Rudolf 🙂

Så jäkla söt 🙂

Jack är helt underbar, och duktig. Han delade ut julklappar och visste till vem de skulle, ibland med lite hjälp. Men mormor visste han precis vem som var och det räcker ju:)

Han visste precis vem Petra var också, det är syrran, och gick med bestämda kliv direkt fram till henne, medan han tvekade en aning på tjejerna, men de ser ju likadana ut allihopa 😂 . Det, och sen att de alla är Stora i hans ögon 🙂

Jordan och Jamie vet han direkt, de är favoriterna:)

Mina tvillingar ❤️

Robban och Corrinda. Så olika men så lika. Det är väldigt sällan det händer att bara de två sitter så här, men idag hände det.

För tjugo år sen var de ett halvår gamla och det var deras första jul. Det här är mina längsta barn. Robban är nånstans runt 183 ståtliga centimeter och Corrinda tror jag slutade på 176. Hon var under hela deras småbarnstid 400gram tyngre och 1-2 cm längre, men till sist drog han ifrån:)

Att ha fått tvillingar är bland det häftigaste jag varit med om❤️

Fina fina.

Och fina fina är även resten av syskonskaran!

Från vänster till höger : Patricia, Trixie, Jordan, Novalie, Lovelia, Jamie, Janelle, Robban.

Corrinda, Jack och Simon.

Okej, Simon och Jack är inte mina barn men de är Ohana❤️ deluxe.

Så svårt att fota inomhus i dålig belysning och med en knatte med spring i benen:)

Det var inte tanke på att det fick ta tid utan klickklick klart!

.

När kvällen sänkte sig drog sig Janelle med familj hem, och vi andra satt kvar och spelade spel:)

Först ett Escaperoom, superkul! Och lättare den här gången när vi fattat hur man skulle göra, till skillnad mot sist 😂

Sen ett frågespel och sen nåt jag inte var med på för då var det dags för hundpromenad.

Snö gör världen ljusare och väldigt vacker. När den är vit. Inte grådassig och blöt.

Det verkar som minusgraderna stannar i morgon och sen försvinner.

Intressant ändå. Sol och klarblå himmel på julafton, snö på juldagen. Vad månne annandagen bjuda på:)?

Bara bra saker hoppas jag.

Nu ska jag krypa ner, och sova. Klockan är alldeles för mycket men jag fastnade i ett samtal med Corrinda 🙂

Vi hörs snart igen 😘😘Natti natti