I min familj så är alla ganska mycket för att säga: Det var inte jag/Det är inte min/Det får nån annan göra/Jag ska/Vänta, och liknande. Den som tror att det är enkelt att få hjälp att göra saker i min familj har fått saken totalt om bakfoten;)

Givetvis har jag själv del i det, för jag blir sur och gör det själv, eller skiter i det, om jag ber om hjälp och inte får det. Jag kan också, vilket jag vet att jag inte är ensam om, bli irriterad när saker inte görs på MITT sätt;) Men seriöst, så blir jag mer och mer trött och besviken på att inte hushållet sköts lite mer gemensamt, ju äldre kidsen blir. Jamie är yngst med sina tio år, och en tioåring ska kunna hålla lite mer ordning, och sen är övriga äldre.

Det är inte så att att alla barnen alltid är aviga, men det är alltid någon som är det, och då sabbas liksom motivationen för övriga. ”Varför ska jag när inte den??” Jojo.

Vi står inför en omflyttning, Patricia flyttade ut, och då ska Lovelia ta hennes rum, Jordan&Jamie ska dela gillestugan, där Lovelia och Trixie bor idag. Robban ska in i småkillarna rum och Trixie ska in i Robbans, som först måste renoveras. Det är jul snart, och jag har opererat en fot😅

Man skulle kunna tycka att alla skulle kunna hjälpas åt, men inte då. Jag vet inte riktigt vad de tror, att allt sköter sig självt? Jag har sagt sen den dagen Patricia fick lägenheten att de måste sköta det här i princip själva för jag är inte så jäkla på banan. Jag har tjatat, och ingen har gjort ett skit. Lovelia har flyttat in sitt nu, och igår så jobbade Jordan stenhårt med att flytta ner deras rum. Jamie hjälpte till men han har tusen saker han hellre gör och det han är allra bäst på är att göra mig på uselt humör;)

Samtidigt skulle jag försöka städa inför att sen sätta upp adventsstakarna. Jag började med mitt sovrum, som såg ut som en soptipp som vanligt. Jag har sovit på soffan i sex veckor och fan vet om jag inte ska fortsätta med det faktisk 😅 I natt sov jag i min säng, och sov är en överdrift. Jag låg där utan att kunna somna, är mer sant. Så jäkla drygt. Sovrummet såg inte det minsta inbjudande ut, med kläder på golvet, skit överallt, massor av hundhår och dessutom så skavs plastskinnet av på deras förbannade datastol🥵, med små svarta flagor som följd. Överallt. Det tog sin tid att röja upp, men sen var det fint, nybäddat och vädrat. Men sova gick ju ändå inte som sagt;)

Sen fortsatte jag med badrummet, allt medan jag fick hojta på Jamie att skärpa sig, och försöka få tjejerna att göra något. Något alls, vad som helst. Corrinda kom hem sen, och då fick jag hjälp deluxe. Men av de tre mindre – nope. Lovelia hade match och sen var det kompisar, men hon gjorde faktiskt en hel del innan hon drog. Återstår Novalie 18 och Trixie 16. De gjorde precis inget alls mer än ligga på sina sängar och glo. ”Varför ska jag?”

Eller jo, under massiva hot så lyckades den ena ställa skorna i ordning i hallen och den andra dammsög vardagsrummet och satte tillbaka soffkuddarna jag flyttat på för att dammsuga soffan. Men det tog dem kanske max en halvtimme. Och jag och Corrinda gnodde på. Hon konstaterade till sist att det blev nio timmar, och då hade jag hållit på kanske 2-3 timmar innan. SÅÅÅÅÅ en sisådär 12 timmar på fötter, varav en nyopererad som inte är helt ok. Jag kan ju gå utan kryckorna men inte bära, eller klättra eller ens gå som folk – det är mer Halta Lotta:) Kan säga att det tar tid, och är ganska jobbigt.

När jag sen satte mig i soffan med en kopp te, långt efter midnatt, så tyckte jag att min fot såg ovanligt tjock ut. Kanske var den fluffiga raggsockan som visuellt ljög? Men vänster såg fin ut ju.. Av med strumpan och … oj då😱 Min fot är så svullen! Som en babyelefants hov. Det gör ont såklart, och känns allmänt dåligt. Jag hivade genast upp den i högläge, men fast jag haft den så sen i natt så ger sig inte svullnaden.

I natt så lät vi bli att ta ner kartongerna till ljusstakarna och lådorna till det pynt som ska fram, för vi orkade inte. Jag tänkte att det skulle tjejerna få ta. Det är busenkelt, tomma kartonger som ska ner och ställas i klädkammaren, tar kanske tre minuter, max. Jag har sagt åt båda två, och är det någon av er som tror att det hänt något? Eller att allt står kvar som det gjorde?

Just det. OM jag är sur? Ja. Om det känns kul att köpa julklappar….? Nä, inte direkt faktiskt.

Nu blev det ett jäkla klagande, men ibland behöver man bara få ösa ur sig lite frustration. 😂Sharing is caring, och det kanske är lite fel, haha, men Delad börda är enkel börda, passar kanske;)

Tvivla inte på att jag älskar mina barn, för det gör jag. Men gudarna ska veta att ibland är det inte så enkelt 😉

Idag tänker jag inte göra mer än absolut nödvändigt, och det jag gör ska gå att göra med foten i högläge. Jag har ägnat flera timmar åt att försöka få cromecasten att funka med den nya routern som Robban köpte igår, less på att vårt nätverks Wi-Fi suger. Den vill såklart inte bara funka, det är ju standard. Och som alltid så tänker jag att jag att OM jag ska skaffa en ny kille, så får han lov att vara förbannat jäkla skillad inom IT och allt som har med sånt skit att göra. Alltså kunna begripa vad fan det är man ska göra:) Alternativet är att nån av kidsen skaffar en partner med skills… kanske mer troligt faktiskt😁

Men man blir ju galen när man inte fattar vad man ska göra, och jag var färdig att kasta mobilen i tv:n ett tag. Nu har jag paus. Ska be Robban sen:D Han är bättre än vad jag är, även om han inte är en superstjärna 🙂

I fredags var jag på tjejkväll:)

Några Friskistjejer som träffades hemma hos en av oss och drack bubbel och babblade:) Så himla mysigt! Hon hade fixat så himla fint med supergod mat, olika plock, och det är ju det bästa som finns. Vi åt, babblade, bubblade och har avhandlat massa spännande. Nästa gång ska vi träna först och sen ta AW (after workout)

Det är ett så himla kul gäng som hittat varandra på Friskis! Både tjejer och killar, i alla åldrar. Corrinda var med i fredags och även värdinnans dotter, de är nog de yngsta. Vi har alla möjliga yrken, som sopåkare, kirurger, revisor, kontorsfolk, vaktmästare, förskola osv. Egentligen är vi otroligt olika men ändå lika, och vi har kul ihop:) Gemensamt är träningen, den stadiga nämnaren är David, vår favoritledare, och hans pass. Det är som allra roligast att träna ett riktigt grispass, där han piskar på oss och får oss att tävla mot varandra och man till sist är som en liten blöt fläck. Och ändå fånler😂

Vi har ju haft både sommarfester, kräftskivor och höstfest, och vi tjejer har träffats några gånger ensamma också, både hemma och på restaurang. Härligt !

Hörni! Idag är det första advent!

Hur många av er är klara med julklapparna? Jag har inte ens börjat 😀

Hörs sen!