Ja, säg det? Jag har så många jag skulle vilja krypa under skinnet på för att förstå. Kanske främst de här sekundärkränkta individerna, för att förstå hur fasen man tänker så otroligt annorlunda mot vad jag gör:D Hur man liksom kan ta allt som en förolämpning mot sig själv eller andra. Ta bara det förbannade rabalder som mina ord om SnickarBjörn numera Lee, antagligen snickare fortfarande, orsakade på Bloggbevakning. HUR kan man blir förbannad för att någon undrar saker? Varför är första reaktionen ilska? Speciellt i de fall där man inte har personliga erfarenheter? Nä, kommer aldrig fatta.

Nåväl, om man är som merparten av de som kommenterar på Bloggbevakning så verkar det som att man företrädesvis ska sakna empati och inlevelseförmåga, och sen även vara allergisk mot att vilja lära sig saker. Att försöka förstå. Alla, inte bara de som tycker som de gör.

Just förståelse är en viktig sak för mig. Jag vill förstå. Allt. Och gärna alla:)

Jag kommer aldrig begripa mig på kärnfysik eller molekylärbiologi, men det lockar inte heller så mycket. Men att försöka förstå hur en bilmotor fungerar, eller vad som händer om man skruvar loss glaset på ett armbandsur, eller hur man på bästa sätt tar livet av någon och kommer undan med det – sånt lockar. (Ok, det sista lockar bara rent teoretiskt) Jag gillar att lära mig saker, om allt möjligt. Att prova. Det behöver inte vara mer än att testa vad som händer om man byter plats på gafflar och knivar i bestickslådan, men det kan också vara att försöka sätta mig in i någon annans sits. Eller att nörda ner mig i något som intresserar mig för tillfället. Att försöka förstå andra människor är svårt, och intressant. Uttrycket ”Walk a mile in my shoes before You judge me” är slående. Man dömer alltid utifrån sina egna erfarenheter, det är naturligt. Folk som har ett, eller två barn och tycker det är skitjobbigt, inte får ihop livet och går på knäna, kommer aldrig fatta att jag inte tycker det är besvärligt med mina nio.🤷‍♀️De som inte klarar av att ge sina ett eller två barn den uppmärksamhet de tycker att barnet behöver, kommer alltid tro att jag omöjligen kan ge mina nio det de behöver. Svaret är att allt är relativt. Jag klarar det. Du kanske inte gör det, men det är inte samma sak som att det är omöjligt för någon annan.🤗 Man behöver försöka förstå varandra, Lyssna aktivt. Titta på saker med andra glasögon än sina egna. En dag som man lärt sig något nytt är en bra dag:D

Men, om vi ska försöka leta fram en enda person jag skulle vilja vara för en dag, så tror jag att det skulle vara en man. Så långt från mig det går att komma. Kanske Zlatan:) Att besitta hans ego och hans enorma jävlar anamma, hans fokus och hans skills. Ja, det vore något. Jag beundrar honom stort. Han kom från sämre förutsättningar och tog det han kunde och kämpade envist på. Samma sak gäller flera av de absolut största fotbollsstjärnorna, Luka Modríc exempelvis. Att skadas så som Zlatan gjort, räknats ut och envist kämpa sig tillbaka trots att alla hävdar att han är slut. Eller för gammal… Jag älskar att han överbevisar att det inte är slut förrän han säger det, eller förrän hans kropp och hjärna säger det. Jag skulle också älska hans bankkonto innerligt:D

Jag skulle kanske välja en riktigt biffig kille, som The Rock/Dwayne Johnson, för att känna hur de där musklerna känns:) Att vara riktigt jäkla skitstark vore fräckt. En mans fysik skiljer sig från en kvinnas så det vore spännande att se skillnaden. Eller en kul kille som Jack Black? Eller en bortgången snubbe, som Elvis, det vore ju ballt. Tänk att få vara med i den där enorma cirkusen som var runt honom, den stjärnglansen som fortfarande är både mytisk och mystisk.

Eller kanske skulle jag vilja vara Johnny Depp, och sen veta med säkerhet vad som var sanningen gällande hans förhållande med Amber?

Herrgud, jag vet faktiskt inte. Det finns så många som sagt. Ibland tänker jag att jag skulle vilja veta hur mitt ex resonerade, och fortfarande resonerar, men jag tror inte att jag skulle överleva det. Där tror jag att hela jag skulle hamna i en såndär spinn som när flygplanet i Top Gun kraschar. Och att jag skulle krascha. Helt ärligt tror jag inte jag skulle vara kapabel till att göra så som han gjorde. Jag har bra fantasi och jag tror jag enklare skulle kunna föreställa mig att jag mördar någon än att jag aktivt väljer att inte träffa mina barn, fast de finns ett par mil bort. Så nej, honom vill jag inte vara, ens för att förstå😬

OM jag skulle välja en kvinna så skulle det absolut bli från förr. När kvinnor hade korsett, krinolin och håret uppsatt. Antagligen skulle jag vara mer av en Calamity Jane än en Laura Ingalls:) Nog för att Laura var vildare än ”normalt” på den tiden. Jag skulle väldigt gärna kika in i 17-1800-talets liv för damer, helst då i de mer välbärgade hemmen. Tänk att ha som enda problem hur man ska ha håret, eller vilket smycke som passar till klänningen:D Men det som på film skildras som Vilda västern, där skulle jag gärna gästa lite. Som tjusig dam eller revolverman a la Billy the kid kanske.

Jag skulle kanske välja att vara en upptäcktsresande, tänk vad fräckt att vara Dr Livingstone, eller Columbus.

Ja, ju mer jag funderar, ju fler människor kommer jag på att jag vill vara:) För en dag, för jag trivs bra med mig själv. Jag skulle förvisso gärna ta delar av andra människor, som Zlatans bankkonto, The Rocks fysik, Dalai Lamas lugn, och så vidare. Behöver energi också så nån energisk rackare kan få dela med sig:)

Men visst är frågan intressant? Vem skulle ni vara, och varför??