Det är ju skapligt stört, men så är det, min lillasyster fyller femtio år. Det innebär ju naturligtvis att JAG är ännu äldre, vilket är otroligt svårgreppbart:) Femtio år är gammalt liksom, men jag känner mig inte speciellt gammal. Idag fick jag också en inbjudan till några av våra bästa och äldsta vänner, där mannen fick deras första barn i 30-årspresent:) Nu bjuder de in till 30+60 årsfirande. Men va? Att lilla M som jag känt sen hon var typ två år, fyller 30?? Och hennes pappa 60?

O B E G R I P L I G T ! ! ! ! 😂

Men världens bästa syrra 50 år ändå va?

Syster var inte sugen på något firande, och föreslog att vi skulle åka slalom:) det har vi inte gjort sen innan pandemin så det lät ju kul. Men ju närmare det kom ju sämre såg vädret ut, och dessutom sportlovstrafiken. Vi började tveka. Sen frågade hon i fredags om jag ens testat mina pjäxor? Och det hade jag ju inte 🙈 Jag har inte åkt sen innan jag opererade foten, och numera är senorna åtstramade, så jag kan inte sträcka ut foten så som man behöver göra för att klämma ner den i stövelskaft, eller slalompjäxor… Jag har inte vågat testa, för hellre inte veta än få det bekräftat liksom. Nu hämtade jag dem, spände upp allt som går och vek ut och försökte göra den så vid som möjligt. En slalompjäxa är ju skapad för att hålla foten hårt omsluten. Det är hårdplast och grejor, inget som direkt ger med sig. Först kändes det bara FAN! Helvete, det finns inte en enda möjlighet att jag får ner foten. Fan också. Jag tog av den, och försökte spänna upp ännu mer, vika ut ännu mer och sen vred jag foten i en annan vinkel och jo, nu kände jag att den kommer glida ner. Långsamt och det gjorde ont, men väl på plats så sitter den som en smäck. Eftersom senan är flyttad från sidan av vristen till mitt fram, och går från fotryggen och fäster en bit upp på benet rakt fram, så blir det en bulle framtill i ”viket”. Den ställer till det ibland, det går inte att snöra skor över den för då skaver det obehagligt. Men den var inte alls i vägen. Inte de fem minuter jag hade skon på i alla fall:) Att få av den sen var ett lika stort mission:) Men med hjälp av syrran så funkade det👌

Nu bestämde vi igår att vi struntar i det:) Men nu vet jag att det är möjligt:) Och satans jäklar vad sugen jag blev på att åka:)

Idag bestämde vi i stället att åka och fika på ett litet fik utanför Enköping. Mamma, syrran och jag. Sen tänkte hon kanske ha något större firande senare. Jag hade inget firande mer än att jag blev överraskad hemma efter att jag varit och tränat och trodde jag skulle kunna sjunka ner i soffan:) Det var mysigt! Men mer än så firande jag inte för jag är verkligen inte mkt för att fira mig själv. Det är superkul att gå på fest men att vara festens medelpunkt är inte min grej:)

Syrran är väl ungefär likadan:) Men kanske att vi hittar på nåt sen, eller så kanske vi kommer iväg på vår väldigt försenade resa:) Nu är det ju inte så lockade förstås eftersom inflationen gör så allt är så mycket dyrare. Har vi väntat så här länge så kan vi vänta lite till:) Faktiskt.

När vi väl kom fram till Skuggans café, så visade det sig att de skulle stänga lite tidigare idag, för de skulle ha AfternoonTea som man var tvungen att boka sig på. Men, vi fick gärna ta med oss en räkmacka hem:) så det gjorde vi!

Och den skojade man inte bort:D Så god och så riklig:)

Hon fick lite presenter och vi satt där och smaskade på först den här mackan och sen tårta som Jimpa haft med sig igår när han kom för att uppvakta henne, snackade och skrattade. Sen åkte vi med mamma hem för hon ville ha lite råd gällande hur hon ska göra om i klädkammaren.

Nu på kvällen skulle syrrans kompisar komma förbi och jag sitter och kollar på Jeopardy. Det är ju så kul 🙂 Jag insåg inte att jag saknat det förrän det kom tillbaka:)

I går vet jag inte ens vad jag gjorde, mer än var trött. Alltså, det måste vara något alldeles extra just nu för jag tycker att alla klagar på extrem trötthet. Hur har ni det? Jag är helt jäkla slut. Det finns inget som ens kan kallas vakenhet i mig längre. Jag vaknar och är relativt pigg ändå, i kanske tio minuter sen börjar det svida i ögonen av trötthet. Några brukar alltid hävda att jag är allergisk, men nope. Jag har till och med testat allergitabletter och det hjälper inte det minsta. JAG ÄR TRÖTT! Så jävla jävla skittrött att jag snart blir desperat. Det är ju inte direkt kul att känna att man inte kan koncentrera sig för man orkar inte. Jag har en bok jag vill läsa, tror jag berättade om det? En serie på sju böcker, där bara de fem första finns översatta till svenska… så jag måste läsa den på engelska. Varje gång jag slår upp boken så somnar jag, typ. Det verkar vid en enkel rundfrågning som att det är fler än jag, som senaste veckan tacklat av och befinner sig i nåt trötthetsträsk. Jag har ätit D-vitamin och även järntabletter så jag har gjort det jag kan liksom:)

I morgon är det måndag igen. Veckan består av träning, det blir kul. Sen ska det vara ett föräldramöte på zoom:) och sen kanske det inte var något mer jag måste komma ihåg….? Jag har min kalander som jag konsulterar, och där skriver jag in det som ska ske. Finns det inte där så glömmer jag det garanterat. Jag har nån slags plan på att försöka åka iväg någon dag och sätta mig på biblioteket eller ett fik eller så för att skriva. Det har jag tänkt på länge, men eftersom bilen varit trasig har det inte funkat. Men nu kanske:)

Nej, nu ska jag kolla klart på Jeopardy:) Ha det gott!

I går skulle jag till Karolinska sjukhuset för att göra en grej. Jag återkommer om det. Jag skulle vara där 9.30 och sist jag var där så kunde jag åka dit med syrran, som ju jobbar i Solna. I går hade hon semester, så jag bestämde mig för att ta pendeltåg. Det är en kvarts promenad från stationen till KS ungefär. Jag bestämde mig för att det tåg som gick från Uppsala 7.56 skulle bli perfekt, då var jag framme 8.49 och skulle ha 40 minuter på mig att gå, och leta lite efter vart jag skulle. Kvällen innan kollade jag, eftersom det tydligen smygstrejkas lite bland tågpersonalen, det sjukskrivs hej vilt och med tanke på att det inte är pandemi nu så är det väl lite tveksamt… Men massor av avgångar är inställda. Jag kollade och det stod inget om att den var inställd så jag siktade på det. Bussen hemifrån skulle då gå 7.17.

Urk, jag lämnar ju sällan huset så tidigt normalt, även om jag är vaken, men jaja. Inga problem. Jag är snabb på morgnarna och ställde klockan på halv sju, vaknade till vid sex, men låg kvar och halvsov. Sen, när jag väl kom på att kolla trafikläget så var klockan 6.40 och jag hade precis klivit upp. Visade sig att min avgång så-jävla-klart var inställd. Den efter skulle landa i Solna 9.20, alltså bara tio minuter min undersökning, vilket inte går. Tänkte att jag får ta bilen, fan. Men kollade om jag kunde hinna med ett tidigare tåg. Ja, om jag var på busshållplatsen hemma om tio minuter.

Helvete! Blev lite brådis där, bussen gick 6.51 och jag klev ut genom min dörr 6.50, barnen säger att det tar några minuter för den att komma till vår hållplats, så jag hade gott hopp:) Satte av i galopp och sprang på, det var kallt ute och även om det gick fint att springa så skar det rejält i lungorna. Kom ner till hållplatsen 53. Ingen buss hade kört om mig, så den borde komma. Men nej…. 56 hade den inte kommit och en koll på appen sa att den avgått, och jag insåg att jag måste hem och väcka Robban som var tvungen att köra mig till stationen. Tåget gick 7.26 och jag skulle aldrig hinna leta parkering och ta mig till stationen. Fan också, gick snabbt hemåt och kom halvvägs, DÅ kom bussen. Men för fasens helvetes alla jävlar! Jag viftade uppgivet till den och sprang tillbaka, väl medveten om att jag inte skulle hinna, det stod ingen på hållplatsen. Men….! Det finns fina busschaufförer fortfarande, den unga tjejen stannade och släppte på mig❤️

Flåsande tackade jag tusen gånger om och fipplade sen med biljetten som jag inte hunnit köpa. Var andfådd ända tills jag kom ner på stan;) Jag brukar få tillbaka flåset snabbt efter att ha varit extremt andfådd men igår rosslade det järnet i lungor och luftrör, det sved och gjorde ont. Kall luft är ingen hit.

Klev på tåget i lugn och ro, köpte biljett och slog igång en ljudbok. En ny serie, nämligen True Blood, den om vampyrer 🙂 Såg första säsongen på tv för många år sen, fattade aldrig varför det var sånt liv om att Alexander Skarsgård var så snygg, tyckte mest han var äcklig;) Men boken är ok. Och Alex ÄR snygg, men läskig som vampyr.

Framme i Solna en timme innan jag skulle vara där, vilket ju var tur. Jag lyckades gå upp åt fel håll, så kom ut nånstans där jag inte visste vart jag skulle. Gick efter GPS som inte var på sitt bästa humör, jag är rätt säker på att jag gick väldigt väldigt mycket längre än nödvändigt. Den tog heller noll hänsyn till att de bygger, och till sist var jag stressad. Men då siktade jag de där skojiga husen.

Vet inte om jag tycker de är fula eller fina, de påminner om nåt Barbapa kunde gjort, eller ett bisamhälle kanske….? Men de ligger vid KS och jag navigerade efter dem:)

Kom fram tio minuter innan min tid, och hann knappt få ner rumpan på stolen innan jag fick komma in. Typiskt för jag hittade en så bra tidning som jag velat läsa lite:)

Undersökningen tog seriöst nu, en minut. EN. En minut. En enda:) Tack och hej, lika lång väg tillbaka:)

Så jag traskade på, struntade i GPS för nu hittade jag, så pass att jag tänkte jag går mellan de här husen…. Dåligt beslut, för då kom jag rakt in i bygget och fick gå runt, runt och tillbaka;)

Väl framme vid Odenplan så skulle jag fylla på min reskassa på mobilen, gjorde det med de förinställda 100kronorna. Men, eftersom det kostar 123 jävla spänn att åka, och jag hade 118😂 så var jag tvungen att fylla på igen, jag glömde kolla saldot innan annars hade jag ju kunnat öka på bara. Nu vägrade appen funka. Jaha. Men skit i det då, jag gick till luckan för att köpa en pappersbiljett.

Givetvis var tåget som gick tio minuter senare inställt, och hon kunde inte riktigt se när nästa gick, de ställdes in med kort varsel. Så, hon släppte in mig för att jag skulle kunna vänta där nere. Nästan en timme senare kom det ett tåg. Snark, vad trött man blir ändå. Fullt var det också, eftersom avgången innan var inställd. Jaja. Med en ljudbok i öronen går det ingen nöd på mig, så jag klagar inte:) Mer än på att det är fasen kallt på golvet i de där där tågen alltså! Jag var så kall om fötterna hela dagen sen.

Hemma fem timmar efter ett jag skenade ut genom dörren. Fem timmar för en minuts undersökning som mest troligt skulle kunnat göras på Akademiska sjukshuset, som det tar mig tio minuter att komma till 😂 Men nu kör vi Karolinska, och det är finfint:)

Haha, just ja. Eftersom jag inte hunnit äta frukost, och var rosslig och raspig efter min intervallsprint så klev jag in på ett Coop i Solna, köpte en banan och en dricka. Hann en bit iväg innan jag skulle öppna bananan och då är det en såndär som absolut inte går att skala. Träig och eländig, men jag kämpade envist på för då var jag ju akuthungrig. Fick till sist en halv decimeter banan fri från skal och tog en rejäl tugga. Och höll på att storkna, det var ju en träig, hård och sån som gör hela munnen torr som om man just fått sågspån i hela truten. Jag fick vackert spotta ut den på marken bakom en bil. Och jag spottar inte, absolut inte in public. Men var tvungen. Sur skickade jag resten av bananen i en soptunna, och var sen hungrig tills jag kom hem. Det var liksom helt i dagens anda;)

Hemma sen, så käkade jag såklart först, innan jag började städa. Det höll jag sen på med i några timmar, dammade, dammsög, torkade och plockade, allt med True blood i öronen. Kom sen på att jag inte handlat till kvällens taco, och när Corrinda kom hem så åkte vi tillsammans. Hon har köpt en bil:)

En jättefin gammal Seat, tror det är en 98, eller så. Givetvis var det Jimpa som hittade den och han har också bytt kamrem och vad det nu var som behövde fixas. Bilen har ägts av ett äldre par som de senaste åren kört 100 mil om året, resten av tiden har den bott i varmgarage:) Hon gav några tusenlappar för den, så det är ett klipp. Så välskött!

Åkte med henne till Ica, och där gäller det ju att andas i fyrkant. Paprikan kostar 99.90 kr kilot. Gurkan 28 kronor styck. En romansallad 30 kr. Tomaterna allt mellan 35-massor/kilot. Osten ska vi ju inte tala om, och ja, det är fan inte klokt. 100kronor kilot för paprika, jag har aldrig ens tänkt tanken. Jävla Putin. Jag känner väl att jag har en del att säga om vår nya regering också som sänker skatten för de med mest inkomst … osv men jag orkar inte. Jag röstade inte på något av de partierna och har all rätt att klaga;)

Sen hade jag hoppats på att kunna ta en tio minuters powernap på kökssoffan, men det gick inte för då blev det fullt hus, och alla samlades i köket. Jimpa, Patricia och sen syrran dök upp och sen var det snicksnack till midnatt. Då var jag så trött 🙂 Det är jag fortfarande, hela den här veckan har varit en tröttvecka och alla möjliga säger samma sak. Kanske är det årstiden, med ökade pollenhalter samtidigt som vinterns mörker och kyla hänger fast? Jag vet inte, men jag är trött som en gnu.

Och har träningsvärk på konstiga ställen efter ett rörlighetspass i torsdags:)

Nu ska jag skriva lite, tänker försöka komma vidare i mitt seriemördar-masterprojekt och sen var tanken en seg och lugn kväll. Det verkar inte bli riktigt så, utan jag behöver nog krypa ur långkalsongerna och sminka bort ringarna runt ögonen:) Det kan bli bra det med.

Morgondagen är en speciell dag. Det tar vi då:)

Nu ska jag skriva 🙂 Ha en fin lördag:)

“I am Robbie Fucking Williams, and this is my ass! You better be brilliant cause I’m fucking amazing:)”

Så kan man också presentera sig och hälsa välkommen till en show:)

Det började ju sådär med en totalt avstängd motorväg, och eftersom det är den enda vägen man kan ta sig till Stockholm härifrån så vart det besvärligt. Man kan köra en annan väg, bitvis, men den stod skapligt still den med. Vi bestämde oss för tåg. Helen fick det lite stressigt att ta sig från jobbet men vi lyckades, och var i god till till stationen hemma. Vilket var en jäkla tur för det tåg vi tänkt ta var slutsålt! Så med några minuters marginal hann vi på det före. Sen rullade det på fint, och vi satt där och var nöjda med oss själva och vårt beslut. Tills tåget stannade och inte körde igång igen… öh, va? Signalfel, sa lokföraren. Vi vet inte hur lång tid det tar.

Vi blev stående en stund men sen rullade vi igång igen, pust. Framme i Stockholm så gled vi ner i tunnelbanan, som proffs;) Nu börjar jag faktiskt känna mig en aning mer bekväm där, från att ha varit helt lost. Men det är bara just den där biten;)

Vi kom fram till Globen, vid sex. Det öppnade 18.15, så vi var till och med lite tidiga. Eftersom vi skulle åkt bil hade jag tänkt att vi kunde lägga våra tjocka jackor där och sen bara kvista över från garaget in på arenan, men nu gick ju inte det. Så det blev till att tänka till och byta jacka hemma, så den var tunn och gick att knyta runt midjan. Stylish, not:) Vi gick på toa och gick ner på ståplatserna, och fick rum precis vid kravallstaketet. Där är det bra att stå, för de framför, i Golden Circle, får inte stå precis framför, det är nån meter där som vakterna vill ha fritt så de kan patrullera. Det gör så man ofta slipper en massa av långa människor framför sig. Det funkade fint, tills sista biten av kvällen när inte mindre än fyra killar ur längdreserven, snittade väl två meter i var, ställde sig framför….tacksamt nog med bra med mellanrum mellan sig, så det inte blev en mänsklig mur. Vi fick ju stå länge och vänta förstås, men det är ju så med ståplats. 🤷‍♀️

Förbandet hette LuftHaus, och om jag fattade rätt så var Robbie Williams en del av det, det är så typiskt honom att ha ett förband med sig själv😂 Jag tyckte det var uselt, men det är ju jag det:) Jag har väldigt svårt för den sortens musik och massa blinkade lampor och skit. Nej tack. Men, de gjorde sitt jobb, försökte värma upp publiken och lyckades väl bitvis. Folk kan ju inte komma i god tid, utan de ramlar in i det sista.

Men tills sist var det dags!

Jag har fotat ungefär inget 🙈 men jag kände verkligen inte för det, jag ville lyssna och titta. Det blir sällan riktig bra bilder heller. Jag filmade en del men inte heller det så mkt.

Han såg fräsch och glad ut:) Och snygg som vanligt, så ni kan föreställa er:D

Robbie pratar alltid mycket under sina shower, och den här var extra mycket snack. Hur det är möjligt att han lyckades få det intimt med en fullsatt Globen, det är obegripligt, men så skickligt. Han är ju en spelevink utan dess like, och ironisk, gärna mot sig själv. Han har varit artist sen han var 16 år. I 33 eller 34 år, jag kommer inte ihåg:)

Han blev stjärna över en natt med Take That, sen dalade han när han fick sparken och så var det sjuka mängder missbruk av olika slag och samtidigt en strålade solokarriär. Jösses. Jag är alltid imponerad av människor som tar sig ur missbruk, och när han sa att han inte druckit på 23 år, så var det rysningar i hela kroppen.

Han hade tänt i arenan så han såg publiken, och interagerade hela tiden med oss. Efter några låtar så vände han sig till ena sidan av läktaren, och kameran sattes på två tjejer. Alltså damer:) och så sa han att de verkligen hade shitty seats. Var det så att de kanske ville ha dåliga platser för de ville inte se honom, bara höra? Robbie 2006 var fine men 2023 njää;)? De satt längst in, ytterst av hela publiken och det hela slutade med att han bad henne, och hennes vännina att komma ner, så fick de sitta framför scenen ❤️ Sen vände han sig ofta till henne, Emma, under showen. Så charmigt. När de satt sig så vände han sig till andra sidan av läktaren och sa till ”damen med den vita tröjan” ”I would have picked you, but you were fucking texting the three first songs!” Den hade ju varit jobbig att leva med;) Att man skulle fått komma ner till scenkanten men missade det pga att man satt och messade…

Sen skojade han med alla som rände upp och ner för trapporna för att gå på toa. Jag garvade rått för jag blir vansinnig när man sitter på plats och folk ska springa förbi konstant. Fan, går man på konsert så gör man det för att lyssna inte dricka öl. Jodå, jag har gjorde jag med, men då på ståplats, det skulle inte falla mig in att krångla mig förbi en rad med sittande människor gång på gång. Att störa andras upplevelser är inte ok. Kameran sattes på lite olika folk som sprang upp och ner i trapporna och han frågade varför de inte kunde kontrollera sina blåsor? Jag vet inte, det kanske inte är samma spring i andra länder? Kul var det iaf:)

Robbie delade med sig av sitt liv, långa historier och korta anekdoter, om det mesta. Jag vet att han varit väldigt deprimerad under många år, vet att jag såg en intervju med honom där han pratade om det, och kände igen min egen mans beteende i det. Hade ju hellre varit gift med Robbie alla dagar i veckan, trots allt:D

Jag skrattade så gott i går, både med och åt honom, men hela tiden med värme i hjärtat. ❤️ Han sprider glädje den där mannen. Han är ju inte helt rumsren i språket, det är mycket svordomar, och när han berättade en story om ”den långa killen i Ace of base ” som han träffat naken i en dusch så var det detaljerat;) Summan av det hela var att Ace of base-killen hade större kroppsdel än Robbie, och han hade känt sig underlägsen där, speciellt när killen sagt att deras skivbolag funderade på att signa Take That, men att han sagt nej. Men, skratta bäst som skratta sist….:

“Ive been waiting 28 years to say this – I am still here, and you’re not”

För så är det ju, Ace of base var en fluga jämfört med Robbie 😀

(”He’s cock is bigger thou, he won that“ 🤷‍♀️)

Han pratade om sin fru, som han träffade för 17 år sen och som var den som fick honom ur den långa jobbiga depressiva perioden, och om de fyra barnen, och det strålar om honom då. Det märks så väl hur mycket kärlek det är. Mellan allt snack så sjöng han ju också, sina största hits, och säga vad man vill, men det kan inte vara många människor som inte känner till honom? Han måste ju räknas till en av världens största artister. Han är inte en av mina långt-tillbaka-i-tiden-favoriter men jag har alltid uppskattat hans musik. Jag har inte slaviskt lyssnat på hans album och har dålig koll på mycket, men när han väl sjunger så är det mäktig. Han har en förbannat bra röst, och han är en fullfjädrad showman. Äkta och filterlös, på ett charmigt sätt. Som att han exempelvis kom tillbaka på scenen efter att ha gått av, i vad som såg ut som en helt normal paus, och berättade att något makalöst lustigt inträffat precis. Han hade behövt lite extra energi och tryckt i sig två dextrosol, och sen körde magen igång, så till den milda grad att han insåg att han måste på toa NU! Att akut behöva på muggen när man ska dansa inför en fullsatt arena var väl inte helt kul, men han rusade iväg, ut på toa, ner med brallorna och utanför hejade vi och vrålade och skrek efter honom, “And then it was only a fucking fart! Ive could have done that on stage, and no one would have known it was me!”

Ja, som sagt, det var personligt, fast det var fullsatt:)

Jag tror att jag älskar Robbie Williams ❤️ på allvar. Han har inte varit en favorit men han är det nu, och för evigt. Vi konstaterade igår att på tio år så har vi sett honom fem gånger, kanske att det är sex, men det kan vara en önskedröm. Och, kommer han snart igen så går vi då med. Det är en feelgood-upplevelse helt enkelt. Makalös kille:)

Sen tog det slut, med Angels, som vanligt, och sen var det bara att ta sig ut. Till tunnelbanan.

Extrainsatta tåg så det rullade ändå på fint, och vi kom fram till centralen precis när vårt tåg hem gått, så det blev en timmes väntan. 00.07 gick det och vi var hemma kvart i ett, då kom Robban och hämtade oss. Skjutsade hem Helen först och sen hemåt hit.

En finfin kväll och en amazing konsert, som alltid. Robbie Williams kan man lita på🤗

Var det någon av er som var där igår? Jag vet att det är flera som sett honom förr, och vi brukar vara eniga 🙂 Det är alltid bra:)

Nu ska jag fixa lite, vi hörs snart 🙂

Helt galet vad snabbt tiden går 🙂 Jag undrar om inte det kan vara en av mina mest frekvent skriva meningar här:) Men tiden går ju så snabbt!!!

Jag tror att jag har insett det, för det känns inte längre lika panikartat skitjobbigt när exempelvis hösten är på intåg. Jag gillar den inte och jag mår inte bra av mörker och kyla men eftersom tiden ändå går snabbt så vet jag att det finns en utväg. Den kommer. Förr kändes det som att det inte fanns liv efter jul, typ🙈

Jaja. Första mars innebär konsert med Robbie Williams. 😍 Asbra att just idag så slog inte mindre än TRE långtradare till med en krock så vägen till Stockholm är helt avstängd. Helt. Alltså HELT. Som i vi kan inte åka bil.

Jag hoppas såklart att ingen skadats i olyckan, det tror jag alla fattar. Men det är tröligt att ställa om. Så nu planerar vi för det värsta (åka tåg) men hoppas på det bästa. (Att allt är löst i god tid) Jag åker hellre tåg än att jag chansar och blir stående i trafiken. Robbie lär ju inte vänta 🙂

Förutom det lilla mankemanget så är det en fin dag idag. Jag ska snart ut på en promenad tänkte jag, men det tråkigaste med det är att vi, Doris och jag, går i skogen eller där skogen skuggar vägen, så det blir sämre med sol än att sitta på terrassen 🙂

Det var vackert väder igår med. Då startade dagen ohemult tidigt med en tripp till Arlanda. En av barnen har skaffat en pojkvän från London, och han skulle resa hem. Planer gick 7.30. Eftersom jag är ifrån en SAS-familj så är jag alltid ute i god tid, hellre för tidigt för sen. En gång har jag missat ett plan, det var från London faktiskt, och det var jag och syrran. Jag var under 20 så hon var ju ännu yngre, jag tror inte jag var äldre än 17,18, och hon är fyra år yngre🙈. Hur vi lyckades missa planet kommer jag inte ihåg, tror det strulade med dels tunnelbanan och sen vet jag att vi behövde packa ner nåt i väskan, och sen hade de stängt gaten. Jahapp. Vad gör vi nu?? Så unga vi var, och så icke resvana, så löste vi det, gick och blev ombokade och fick åka via Köpenhamn tror jag. Vi åkte på pappas biljetter, det har varit riktigt bra personalbiljetter där, och jag är nästan säker på att vi fick åka som Staff:)

Jaja, men det tog vi på lärdomskontot, det är bara jobbigt att missa flyget. Så, alltid i extra bra tid nu. Åkte hemifrån 5.30.

Härligt att se att det ljusnar så tidigt ändå:) Inte så mkt trafik, och rullade in i bra tid. Satt kvar och väntade medan det togs adjö. Robban körde, det är skönt att ha sällskap när man ska åka så tidigt att ögonen svider 🙂

Flygledartornet är lite fint. Jag tänker alltid på Top Gun och hur de lågsniffar intill det så kaffet skvätter 🙈 Japp, jag har fanimej en filmreferens till allt. Livet är en film och man själv är huvudpersonen 🙂

Hemma igen gick solen precis upp.

Vi hamnade vid tågbommarna en lång stund, är alltid så oavsett tid på dygnet. Sen landade vi hemma lagom så jag kunde väcka Jamie 🙂

Jag fick en del gjort där på förmiddagen, fast jag vart trött som fasen. Jag hade såklart inte kunnat sova eftersom vi skulle upp. Dessutom hade jag varit hos syrran och byggt ihop en bokhylla till efter midnatt.

Den köpte mamma och pappa på 60-talet nångång, och sen låg den på vinden i många år, den hade jag den i ett par år innan den hamnade på vinden igen, och nu fick den åter komma till tjänst. Man ska inte kasta saker 🙈😂 Det är ett system med lösa brädor, som man sen bara bygger ihop 🙂

Efter att ha letat på vinden o två timmar efter skruvarna som av någon märklig anledning hamnat i garaget, så gick det bra:)

Det roliga är att DEN FÖRSTA sak jag tog i, var skruvarna… oddsen på det..? garaget är … tja 😂

Jaha. Hörrni! Jag måste dra! Blev avbruten mitt i skrivande och sen hann jag inte 🙂

Det blir tåg . Så tider att passa!

Ha det gott !