Okategoriserade

Alright – Chicago, hur det kom sig och hotellet:)

Jag och syrran drog ju till Chicago den 16 oktober – 21 oktober.

Man skulle kunna tro att det var ett hastigt beslut men det var det faktiskt inte, utan det sträcker sig hela fyra år bakåt i tiden. 2019 fyllde jag 50 år och vi hade tänkt att vi skulle dra till Hawaii då:)

Tanken var att lära sig surfa, hjälpligt, typ stå på brädan 🙂 och dra en tunnelvåg på min 50 årsdag den tionde december:D Sen kom verkligheten i kapp och jag insåg att det är ju helt jäkla omöjligt för mig att vara borta tre veckor i december. HELT. Vem ska då fixa all jul hemma? Så då bestämde vi oss för att skjuta på det till våren, kanske april. Alla minns nog vad som sen hände våren 2020?

Det stavas P A N D E M I och var ju skapligt otippat. Ännu mer otippat var det ju att den skulle vara så länge och att världen faktiskt på allvar skulle stänga ner. Något jag faktiskt är imponerad över hur bra vi gjorde. Mycket bra kom ur den här pandemin, som zoom/teamsmöten exempelvis. Det är så många människor som reser långt för att vara med på möten, som helt uppenbart går utmärkt att ta via nätet. Det om något är väl ändå en klimatsmart grej? Att inte resa över till staterna för ett möte, eller från Göteborg till Stockholm för ett lunchmöte.

Mycket dåligt kom också ur pandemin såklart, som alla tragedier och allt arbete, och det här med att många människor på ALLVAR är konspirationsteoretiker. My god så mycket konstigt man fått höra. Bäst där är nog ändå folk som hävdar att vaccineringen egentligen var en mass-chippning, och att man sen blev övervakad via det microchip de var säkra på sattes in. Ja så skulle det kunna vara, man har väl sett Divergent:) men mer troligt är ju att man är övervakad via sin mobil. och för den delen, gemene man är skapligt ointressanta som allmänintresse, men det fattade de inte.

Nåväl. Det blev inget Hawaii. ”Det ligger kvar” som jag hävdat men sen brann typ hela Maui upp så jag vet inte riktigt jag…

På lucia 2019 så hade de dragning i ett lotteri på syrrans jobb, SAS som jobbar nära ett barnhem och lotterna säljs till förmån för dem. Hon köper alltid en lott och hade så gjort även det året, men gick inte ner för att kolla själva dragningen, hon hade inte tid. Så ringer de henne och frågar om hon kan komma ner, och hon traskar dit, fattade att hon vunnit nåt men tänkte att det var en handduk med SAS-loggan eller nåt. Döm om hennes förvåning när hon vunnit första pris:D en resa för två t.o.r Chicago:D

När man ska till Hawaii så behöver man mellanlanda någonstans, och det är ypperligt att göra det just i Chicago, så vi (för jag fick ju vara hennes medåkare) bestämde att det gör vi. Halva resan betald – jippie, perfekt. Men så kom pandemin, världen stängde och resan sköts upp. Och upp och upp. Det har varit lite annat trassel även efter pandemin.

I år fyllde min syrra femtio, och skulle iväg och resa med sina gamla klasskompisar, men efter tusen vändor rann det ut i sanden, de åker i vår. Om det inte kommer en ny pandemi då.

Som ni vet har två fina människor i min närhet gått bort nyligen och plötsligt inser man att ”Vafan, vänta lite här? Man kan inte skjuta upp allt, en vackert dag, som ingen vet när, är det försent.”

Vi bestämde oss för att ta Chicago ensamt. Innan lucia skulle vi behöva åka, och vem vill vara i Windy City på vintern? Inte vi. Alltså behövde vi åka NU. Först skulle vi dra i mitten av september, men eftersom mina barn fyller år då så väntade vi, och åkte dagen efter att Trixie fyllt, hon är sista höstbarnet:)

Svenska kronan är värd typ ett öre, dollarn är hög och det är allmänt svindyrt för oss svenskar att resa. Det är inte som att man snyter pengar direkt och vi gillar inte att betala massa, hellre kör vi budget. Alltid, inte bara när det är inflation och skit. Men nu var det av nöden tvunget om vi skulle kunna åka:)

Resan var betald, så det som återstod var boende och mat. Syrran hittade några hostel, alltså vandrarhem och vi valde ett. Vi har bott på vandrarhem i Göteborg flera gånger och varit supernöjda så hoppades på det nu med. Vi valde Chicago Getaway Hostel

Inget i den här resan är ett samarbete, tyvärr för det vore ju najs, men så ni vet. Det är ett genuint tips, för det här hostelet var bättre än många hotell vi bott på:D

Det ligger i Fullerton, som det tar tio minuter med in till downtown med spårvagn.

När vi var i New York för några år sen så betalade vi nånstans runt 7000kr. Kollade nu på bokningen och det står 9493kr, men antar att det är i dagens valuta, för så dyrt var det inte då. Men om vi skulle bott där idag hade det alltså kostat över nio lax. Getaway hostel kostade 3200kr, och då ingick frukost:) det gjorde det inte i NYC. Jäkligt prisvärt alltså.

Vi bokade ett rum utan badrum, det finns även med, och det finns även sovsalar för upp till tio personer, för klasser eller större sällskap. Med tanke på att jag går från husvagnen i ur och skur till toan, så klarar man nog en kort promenad i en varm korridor:)

Rummet var enkelt och så fräscht!

Sängen var svinskön, jag sov som en gris, och det brukar jag inte alls göra på resa, tvärtom. Jag låg uppe:D

Badrummen är för dam/herr och det fanns ett per våning. Ser ju inte helkul ut, men så här ser alla toaletter ut i USA vad det verkar. Sharing is Caring eller nåt, de som är så pryda på vissa saker har noll problem med att dela det mest privata.

Rent och fräscht och det är huvudsaken. På några badrum fanns det fläktar som lät, så då kände man sig mer privat:D Duscharna kunde man stänga in sig i, så det var skönt, hade avskytt om det var ett öppet landskap som på Friskis exempelvis.

Hela huset var så fint, det är gammalt och byggdes ursprungligen som ett hem för ensamstående unga kvinnor, som kom till staden för att jobba. Här kunde de få hyra ett rum billigt och bo säkert.

Frukosten är enkel men ganska precis det jag äter varje dag, det finns yoghurt, bröd, våfflor, fyra olika flingor, marmelad, smör, juice, kaffe, te, ägg.

Det lustiga är, att saker inte var lika äckelsött som här. Cheerios kan jag knappt äta hemma för det är bara sliskigt, men här smakade de något. Säkert artificiellt, men inte sött iaf:) Under ligger cinnamonflakes som var det godaste jag ätit i flingväg på länge. Och de här våfflorna körde man i rosten och sen var himmelriket med sirap på:)

Brödrosten är speciell:

Jag har nog sett sådana förr men glömt det, de är jäkligt bra och effektiva.

Frukost servandes mellan 7-9.30 sen stängde de för att städa till 12.00. Därefter var det öppet mellan 12-24. En fiffig grej med hostel är att man kan laga egen mat. Vi som alltid gått och suktat efter de olika maträtterna man kan köpa på butikerna kunde nu testa dem:)

Det finns stora kylar och även frys där man ställer sina saker i en låda man märker med namn och utcheckningsdatum. För torrvaror finns hyllor.

Allt förutsätter ju ärlighet och respekt och hänsyn. Ingen snor av någon, och alla håller reda efter sig och det var så rent hela tiden här! Allt man kunde behöva fanns att låna, och vi lagade, alltså värmde:) middagen hemma. Frukost på hostelet, nån slags lunch ute och middagarna hemma, det spar många slantar. Stod länge och funderade på hur ugnen funkade, men tryckte lite, och kollade på pizzaförpackningen som sa 425 fahrenheit, och den blev varm på några minuter.

Pizzaplåtar fanns och det fanns även lite mat att köpa i receptionen om man inte hann innan butikerna stängde.

Det fanns personal dygnet runt och även om dörrarna stängde vid 23 så kunde man bara ringa på. Även i köket fanns det personal, som sa att vi bara kunde ställa disken åt dem, även om det stod att man skulle diska.

Vi hoppas på att komma tillbaka till Chicago, för staden är underbar, och då kommer vi absolut att bo här igen. Gästerna var blandade, från skolklasser, till ensamma mammor med typ 7-8-9 åringar, till pensionärer, till backpackers, till business människor, och så vi då:)

Ni ser ju, så trevligt! Det fanns ett tv-rum, biljardbord, cyklar att hyra och personalen förslog gärna utflyktsmål och hjälpte till när vi behövde låna karta. De har även olika events, som quiz och karaoke:)

Det fanns hiss, och den åkte vi alltid upp för man blir ju seg i benen av att promenera hela dagarna, men ner gick vi alltid i trappan. Jag har för övrigt sällan bott på ett hotell där heltäckningsmattan är så ren och fräsch! Ofta luktar den lite gammalt, men här – inget!

Uppvärmingen vill man inte veta vad den kostar 🙂 men den sker genom de här gigantiska elementen, två i varje korridor

Och ett per rum, väldigt söta och extremt effektiva.

Getaway hostel ligger ungefär tio minuters promenad från spårvägen, och vet ni då?

Man köper ett kort för 5 dollar, det är idag 54,95kr.

Kommentarer

  1. Mia

    Chicago är fint, jobbigt stor flygplats dock!
    Planerar också att återvända till Hawaii ( el framförallt Oahu). Reste nonstop ( bara korta byten)dit sist och det var lite för långt. Nästa gång tror jag att det blir några dagar på västkusten först ( tex San Fransisco el LA).

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Så gjorde vi när jag var där för många år sen också. På ditvägen nonstop men hem var en annan historia, som jag säkert dragit förr:) men då var det iaf inte nonstop 🙂

  2. G C Hemdal

    Längtar till 🇭🇺 Ungern och Budapest ☀ 2024 planerar nästan varje dag!! Skall nog ta vandrarhem med våningssängar!! 🛌 🛌 🛌 🛌

  3. Maria

    Jag blev inspirerad och frågade familjen när vi ska dra. Det blir nog NYC med små barn, så tidsskillnaden är så liten som möjligt. Jag får löjligt mkt jetlag av att resa västerut, ungarna har aldrig provat, min man påstår att han inte lider av jetlag. Vi får väl se.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Kan säga att det är absolut ingen skillnad vad det gäller jetlag på Chicago och NYC. Det skiljer en timme men det märker man inte av. Båda är underbara städer så vad ni män väljer blir det härligt:D

  4. Birgitta S

    Vilken toppenresa ! Så roligt att du delar med dig. Hostels verkar att vara the best! Vem behöver dyra hotellrum i en stad o man är mest ute. Inte varit i Usa på 30 år men jag minns att de är väldigt service minded. Må så gott!

  5. Marianne

    Verkar ju vara fantastiskt. Har inte haft någon längtan till USA, kan bero på att min far var en stor fan av landet over there så det kunde bli lite tjatigt med hata FNL älska Nixon typ. Kanske blir det en tur någon gång framöver. Har också jobbat på SAS men inte vann vi några resor på den tiden, däremot kunde vi resa billigt med risk för sjuttioelva mellanlandningar och öronvärk med lock som satt i ett längre tag.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Haha känns igen! Att vinna en resa har aldrig hänt förr så det var unikt! Däremot att resa i mån av plats, som personal är meckigt. Man vet aldrig när eller om man kommer fram, det är en charm i sig men nog är det extremt skönt att ha bokade biljetter som ingen kan rucka på:)
      Men å andra sidan kan man hamna på ställen man inte ens visste fanns, med olika mellanlandningar. Eller knepiga rutter 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting