Jag som sällan lyssnar på väderleksrapporten utan mer förlitar mig på att titta ut, blev lite överraskad igår 😂

Bilden är från idag, igår var det ingen sol i sikte direkt, då vräkte det ner snö hela dagen. När jag tittade ut möttes jag av ett ymnigt snöfall men tänkte att så farligt kan det inte vara. Jag tycker inte om Peter och vargen, ni vet, och jag tycker att nyheterna gör hönor av fjädrar mest hela tiden, speciellt när det kommer till snö. De varnar för snösmockor och det kommer tre flingor liksom. Jag litar inte längre på dem, sorgligt nog. Det blir så när det överdrivs.

Jag stack fötterna i ett par gympaskor och drog på kappa, barbent gick jag sen ut för att sätta i motorvärmaren… kan väl säga att det var knädjup snö och jag höll på att förfrysa anklarna på den lilla turen😂

Fy fan vad kallt det var och som det snöade, knappt jag hittade bilen ju. Robban hade åkt iväg vid halv nio på morgonen och klockan var kanske halv elva när jag gick ut, då syntes knappt hans spår. Det hade lätt snöat tre decimeter.

Vi får ju sällan mycket snö här i Uppsala, men när det kommer så kommer allt på en gång. Det är verkligen så. Ofta smälter det bort dagen efter dessvärre så allt jobb är i ”onödan.”

Vis av erfarenhet så kör jag helst inte ut innan jag skottat. Det blir bara mer jobb av det. Så, det var bara att gå in och klä på sig och gå ut och skotta. Jag har en snösläde och efter en meter var den full, så det tog sin lilla tid. Om det inte varit så att det var Davids sista pass innan han drar på semester en månad så hade jag bokat av min träning 😁 Kanske för att jag insåg för sent hur mycket snö det var också, så jag inte hann boka av;)

Väl färdig, men jag lämnade halva uppfarten tills jag kom hem igen, för hann inte, så tuffade jag iväg. Jag är en skaplig förare, och jag är inte rädd för att köra i snöoväder, jag vet att jag kan. Däremot är trafiken full av andra trafikanter som kanske inte har samma respekt för vädret eller som är för rädda. De ställer ofta till det genom att köra för snabbt, eller för långsamt, man vill ju helst slippa stanna vid rödljus och korsningar utan rulla på för att slippa spinna loss, men de ska alltid stanna och kolla, för att sen fastna.

Jaja. I många år körde jag en stor och tung folkvagnsbuss som aldrig tappade fästet eller hade problem. Jag tog mig fram oavsett, det var nästan så att det var lite trist att aldrig få slira lite;) Nu har jag en betydligt lättare bil, så det där med att slira är ofrånkomligt. Det gäller att anpassa sig efter sitt fordon och med den här bilen kan jag inte trycka på lika mycket som med bussen, utan får vara väldigt nätt på gasen. Men kör man förståndigt så brukar det gå fint.

Jag hade inte kommit så långt innan jag började ångra mig. Tänkte att det kanske var helt galet. Dessutom så laddade mitt batteri ur helt i torsdags. Jag och syrran satt och babblade en stund utanför henne med bilen av men med fläkten på, något som sällan slutar väl, det har vi båda erfarenhet av. Men ingen av oss tyckte vi satt så länge. Men jodå, när jag sen skulle starta så klickade den bara. Robban fick komma och så kablade vi igång den med startkablar, och sen har den stått med batteriladdare på. Men den lilla detaljen att kanske behöva stå i snöstorm utanför Friskis och kabla igång bilen lockade ju inte direkt.

Vi har ett stort gärde mellan oss och stan och där var sikten i princip obefintlig, det är tur att man vet hur vägen går, för se den gjorde man inte. Det är 80 där och det gick att köra 40. Väl inne i stan gick det bättre, och faktiskt så körde alla väldigt fint och bra, kors i taket.

Parkeringen var oplogad och jag backade in i djup snö, bad en tyst bön att inte fastna, men tyckte ändå jag var smart som tänkte på att preppa för en eventuell startkabelomgång, med enkel tillgång till huven:) Där var verkligen min gamla buss grym, jag körde aldrig fast på oplogade ställen, den vägde mycket och vi hade alltid bra däck. Bra däck har jag nu med, men tyngden fattas.

Nåväl, träningen gick fint, och nu blir det vikarie till nästa år, vilket suger. För oss, men inte för David säkert. 😇

En av tjejerna höll koll så jag fick igång bilen, tack för det❤️och den startade utan problem. Det där kommer dock sitta kvar ett tag, det är så jäkla drygt när något händer, traumat är på allvar. Jimpa har kollat på batteriet och jag tror inte det var nåt problem.

I måndags bytte jag bil med Robban för jag skulle hjälpa en kompis med att hämta paket, handla och sånt, och ville verkligen inte bli stående på köpcentrets parkering med stressade bilar runt mig, och behöva starthjälp…. Förutom att det är besvärligt rent så, tycker jag det är jobbigt att utmärka mig. Jag hatar när jag hamnar i fokus, tro det eller ej😜 Så många tror att jag är en extrovert härlig typ, men jag är i själva verket precis tvärtom. Introvert, avvaktande, håller mig gärna i bakgrunden om jag inte känner folk, får panik och flyr om jag får för mycket uppmärksamhet. Att be om hjälp och sen böka med startkablar mitt i en folksamling är inte min grej. Alls 😎

Kul grej: jag är tydligen bra på att fejka, för när jag var på casting till Robinson, för dit kommer jag men sen är det stopp🤣 så sa tjejen som avslutning, ” Ja men du är ju extrovert och kul, det skulle funka utmärkt”. Jag nickade och höll med, extrovert is my grej liksom. Not.

Jag har inga problem att prata med folk, men inför en hel grupp är det värre. Men helt uppenbart märks inte det så tydligt som jag tror.😅

Okej, när jag kom hem igår, så fick jag skotta av resten av uppfarten helt, och där jag redan skottat, delvis. Det hade kommit minst en decimeter till. Och fortsatte snöa. Det är så mycket snö!

Jag försöker alltid att fösa iväg den långt för några år så har det snöat så mycket att vi haft djupa gångar bara, och höga vallar är jättejobbiga att kasta över snön på. Väl klar med det gick jag in, och gjorde som Stumpan.

Haha, nä, men jag duschade och kröp i fleecebyxor och flanellskjorta, och kröp upp i soffan med plugg.

Lite senare kom Jimpa för att greja med lite saker, och innan han drog så skottade han av uppfarten ännu en gång 🙏 Han och Robban höll på en evighet där ute med torkarbladen som Robban köpt till sin bil och då stannade jag inne och kokade gröt i stället.

Jag gör alltid risgrynsgröt i crocpot , slowcooker. Blir perfekt varenda gång.

Denna vecka är det en diskussionsvecka i skolan, vilket är helt meningslöst. Som det mesta förutom skrivandet. Jag begriper heller inte varför den nödvändigtvis ska ligga nu, när vi har deadline på måndag för massa text. Det hade varit så mkt smartare att lägga de här veckorna mera mitt i, men nej då. Eftersom jag ,som normalt alltid vill göra mitt allra bästa, skiter i att anstränga mig mer än nödvändigt för den här kursen, det räcker med ett godkänt, så gör jag minsta möjliga. Men det tar massa tid ändå.

Och det är vad jag ska göra nu. Meningslöst plugg😆

Wish me luck