Jag har just nu en ständig följeslagare, som kallar sig själv för huvudvärk. Den sitter där, irriterar och stör, men håller sig under kontroll. Ta i trä. Det brukar kunna vara så här efter att jag har haft migrän, allra helst om vädret innehåller lågtryck, eller liknande. Bara att härda ut.

Jag frågade på instagram efter folks bästa tips för att mota migrän utan medikamenter, för jag är less nu på piller som inte funkar, bäst att detoxa. Låter ju som jag är beroende men det är jag inte, bara mellan varven;) Nu har jag inte tagit en värktablett sen migränen släppte och tänkte försöka undvika det. Många rekommenderade en Daith-piercing.

Den ska sitta som på bilden och kallas för migränpiercing. Jag funderar på det. En annan sak jag också funderar på är botox, men det känns som att man kan börja med en piercing:) Det enda som stoppar mig är en oro över att den ska göra ont att ligga på. Jag sover på sidan, hopkurad som en liten bebis, med örat hårt nedtryckt i kudden. Jag kan ha vanliga plopp-örhängen om de är från dåtiden, nutida är längre i stiftet och går absolut inte, men sover helst inte längre med örhängen. Ringar undantaget. Jag antar att man kan ha tunna ringar även där, så det kanske funkar. Kanske känns det inte heller, men jobbigt att behöva ändra sovställning. Jag försöker med det mellan varven, tänker att det kanske är bra att ligga på rygg, men får panik efter en kvart, huvudet får ju inget stöd åt sidorna. Då skulle jag behöva sova på en sån ring man gör till bebisar på neo för att deras bakhuvuden inte ska bli platta. Det går ju förvisso, men känns som överkurs:D

Jag tycker den här piercingen är väldigt fin, och jag kanske bara ska göra en? Är det någon av er som har en och kan svara på mina funderingar? Och kanske det viktigaste – har den hjälpt er mot migrän?

Botox sen då. Det verkar som landstingen är tjuriga på att erbjuda det för migrän, säkert olika var i landet man bor, orättvisan i vårt lilla avlånga land är inte att leka med. Jag har hört att Uppsala inte direkt är generösa med just nånting, men håller just nu tummarna för det extra hårt av en helt annan anledning. Mer om det sen.

Men botox mot migrän verkar ju numera vara vedertaget att det funkar. Jag kör ju hellre en spruta lite då och då än käkar en underhållsdos varje dag. Jaja. Har ni något att erbjuda mig i form av info så snälla gör det:D

.

Det har gått fyra dagar för killarna i skolan, två för Lovelia, och det känns som sommarlovet var en dröm. Det haglar in tider, utvecklingssamtal, föräldramöten, info om det ena med det andra, osv. Jag har färre barn än någonsin i skolan, men det märks inte på antalet mail som ramlar in. Jösses. Förr fick man ett veckobrev som man kunde låta ligga kvar i ungens ryggsäck, det var tider det:D
Min kurs har startat soft och bra men jag är fortfarande helt överlycklig. Vi hade ett zoomöte, eller GoogleMeat eller vad det kan heta, i onsdags. Jag hade glömt att jag bokat HIT innan, mellan 17-18 och mötet var 18.00. Så vad gör man då? Jo man kör ett HIT-pass så svetten lackar och jag var så slut att jag var yr och fick sätta mig ner en stund innan jag kunde gå ut. PÅ med skorna i entrén och i med lurarna och logga in:D ”Du ser ut att vara på språng, Carola”:) Jomenjajamensan:) Syrran körde och jag satt på möte, det gick finfint.

Känslan var glädje. Värme och glädje. Och stolthet. Det är tydligen en helt ny kurs, vi är pionjärer och det var 47 sökande. Det är tydligen många för att vara en nystartad kurs, och läraren sa att var och en av oss var noga utvalda för att vi hade något speciellt. Det har jag hört förr, i alla kurser med textprov har jag ju blivit utvald och andra har blivit bortvalda. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag hör det, jag blir lika stolt varenda gång, över att bli vald. Att duga. Att vara bra. Good enough, fast i toppskiktet. Tror vi är 10-12 st på kursen nu och vi är utvalda. Den känslan är fin ♥

Att gå på folkhögskola innebär att göra saker tillsammans. Det är grundtanken, alla ska vara med, ingen lämnas ensam. Det är ju ett koncept som klippt och skuret för mig, det är exakt så som jag lever. Jag vill att alla ska vara med. Ingen ska sitta ensam på sin kammare och skriva, som i den senaste UNI-kursen, där man ju inte ens fick feedback på hela sin text, ingen läste mer än de tre-fem sidor som man noga angivit och svarade exakt på de frågor man ställde. Aldrig förr har jag sett nåt så stelbent och tråkigt inom Kreativt skrivande och det är tur. Jag inser nu också att jag aldrig fick en utvärdering att fylla i – jag som skulle såga honom vid fotknölarna 😉

Här ska vi har massor av kontakt, vi ska läsa varandras texter, vi ska ge konstruktiv kritik och vi ska hänga:D Tjejerna, för det verkar bara vara ladies, har inte sett nån man än, verkar himla härliga och läraren verkar toppen. Jag funderar nu på om inte jag vore perfekt som lärare i kreativt skrivande på folkhögskola? Det vore nåt. Är man på plats fysiskt så skulle jag iofs bli tjock, aldrig någonsin har jag fikat och ätit så mkt som på de kurser jag gått:) men det kan jag ta.

Jag känner hur min glädje att skriva är tillbaka! Under hösten ska vi skriva massor av kortare texter på givna ämnen, och det ser jag fram emot, så länge han inte klämmer in nån poesi;) Så kul!

Förutom det kommer hösten vara full av massor. Jag ska göra om i mitt sovrum, äntligen, vet inte riktigt när än bara. Jag väntar in dels att huvudvärken ska släppa, och dels Jimpa:) Syrran kommer och hjälper mig också, och det allra första jag måste bestämma där är – måla väggarna, eller tapetsera? Om tapetsera, ska jag köra alla väggar eller en fondvägg? Eller två av fyra, eller kanske två olika tapeter? Ska jag måla sängen? Jag har en sängram som är lika gammal som Janelle, den är trävit och är lite lagad med bultar efter att kidsen hoppade i den en gång för mycket för länge sen:) Jag skulle kunna köpa en ny, men så jobbar inte jag. Den är lagom hög, och jag gillar den. Men kanske måla den i grått? Tanken är att göra det här innan det blir kallt så sakerna kan stå i uterummet. Jag tänker inte sova där;) utan i soffan i vardagsrummet och räknar med att det tar några dagar. Jimpa är så noga att minsta lilla ojämnhet innebär ett nytt lager spackel och sen slipning, medan jag är mer av åsikten att det väl inte är så förbannat noga:) Så det beror lite på vem av oss som gör mesta jobbet hur lång tid det tar. Det är ju ingen tvekan om att det är han som är bäst, dock.

Sen ska vi fira Jack nästa lördag, den lilla skrutten fyller sex år! HUR? Två dagar efter honom fyller Jordan femton. Det är totalt omöjligt att fatta. Femton år? Måste ju vara fel nånstans:D

Just nu ska jag värma vetekudden, och lägga mig och vänta in Robban, han brukar bli senare än vanligt på lördagar och inte rulla in hemma förrän närmare midnatt, men då hinner jag kolla lite annat innan det blir zombiesar.

Jag ska berätta för er om min nya kärlek nästa gång också, missa inte det:D

Ha en fin lördagskväll/natt och godmorgon om ni läser det här söndagmorgon. Ha en fin söndag:D