Igår träffade jag då Erik Pelling, Uppsalas högste höns, kommunordförande och ytterst ansvarig. För allt. Med den lönen så.

Eftersom min mamma lärde mig att inte träffa okända män ensam, och för att det nyligen visades att man inte bör träffa en av kommunens män ensam för då vet man aldrig vad som händer (tänker på våldtäkterna inom hemtjänsten) och för att jag helt enkelt inte vill utsätta mig för det ensam, så hade jag givetvis med mig syrran. Vi är lika involverade i det här båda två, och att återberätta för henne i efterhand hade dessutom blivit alldeles för besvärligt;)

Han å sin sida hade också med sig en sidekick, en kvinna som inte sa ett ord, mer än sitt namn som jag glömt, och att det var dags att gå in på ett möte, hon kanske var hans sekreterare eller så. Vet inte, men det är inte viktigt heller. Inget ont menat.

Jag hämtade upp syrran och sen parkerade vi hos mamma, som bor ett stenkast ifrån där de ska dra räls, och alltså kommer behöva lyssna på det i evigheter, efter att ha bott i ett byggkaos ett par år då. Erik Pelling var exakt i tid, det ska han ha en eloge för, jag tycker sånt är viktigt. Det är också den enda elogen han får;)

Vi hälsade, och gick sen tillsammans under den än så länge befintliga gångtunneln, medan jag talade om för honom hur idiotiskt det var att lägga depån där. Hur skogen nyttjades av så många dagligen. Han hummade, och sa inte emot. Om syrran och jag någon gång skulle behöva låtsas vara poliser i ett förhör, så är vår fördelning automatisk. Hon är Good cop och jag Bad cop:) Hon är den sakliga, och jag den arga:) Det är sen gammalt. Jag har ett sjujävla humör och går rakt på sak, medan hon är mer smidig. Vi komplettera varandra väl och jag vet att det inte är det minsta kul att ställas mot oss i en diskussion. Allra helst inte när vi har rejält med kött på benen.

Här var det vid årsskiftet en tät, fin och välväxt skog. Nu ligger den där, som späntved :/

Pelling sa att det ju skulle sparas mycket skog, för att dölja depån, och det räckte ju med att slå ut med handen i en vid båge och säga: Jaha? Och det här är … sparat?

Han erkände utan omsvep att det inte var många träd kvar. Att det kanske inte var riktigt så det var tänkt men att han litade på de som var anlitade. Jag droppade kommentaren att det kanske var samma idioter som kommunen anlitat för att ”varsamt gallra” i skogen hos mig? Där de gallrade ungefär lika fint som på bilden ovan, med andra ord – inte alls, de skövlade ner allt och lät dessutom ris och grenar ligga, de är kvar än, flera år senare, plus en jävla massa sly där det förr var sådär fantastisk trollskog ni vet? Med böljande mossa och bara magiskt vackert.. Det kanske var ren tur att folk anmälde för annars hade väl hela skogsremsan rykt.

Jaha, sa han, blev det dåligt där med?

Ja det skulle man kunna säga. Jag säger också : Erik Pelling – koppla dina skogsarbetare! För uppenbart kan man inte lita på dem.

Igår klockan 11 såg det ut såhär, och några timmar senare är det inte ett enda träd kvar mot vägen… Ni ser bilen, det är där pilen pekar.

Där finns nu inte ett enda träd. Och tanken var alltså att spara dem. Eller – så ljög de.

Jag vet ärligt inte hur jag ska sammanfatta det här mötet. Erik Pelling är trevlig. Det är korna i hagen också. Och de är mer pålitliga. Jag fattar att jag inte har koll på allt som en kommun måste göra, och jodå han förklarade ett och annat. Men när man får vända det ett varv i huvudet så uppstår fler frågor. Han är manipulativ, skillad och låtsassvarar på saker. Genomgående så svarar han på det man inte frågar. Eller det man redan sagt. Eller så säger han att han inte har koll på detaljerna. Eller att det där är någon annans jävla ansvarsområde. Fast han svär inte;)

Fick jag någon mer info? Nej. Sa han något jag inte redan visste? Nej. Sa han saker som visar på hur konstigt hela det här spårvägsprojektet är? Oh yes!

Exempelvis. Om nio år beräknas den nya stationen vara klar. Jag lägger in kartan igen, även fast den suger.

Den biten mellan den sista stationen på vänster sida om ån, och stationen, är alltså helt meningslös på nio år. Ändå, ÄNDÅ, ska depån ligga här. Och håll i er nu. Innan stationen är klar så kommer spårvägen vända på andra sidan vägen mot depån. Vem ska åka den vägen? Som ni ser finns det ingen hållplats utmärkt på hela den vägen, så den är alltså till för exakt ingen. I nio år.

Pelling håller med om att det är en dålig placering av depån, men den är den minst dåliga …? Alltså förlåt? Men om det inte finns en ”bästa” så får man lägga ner. En ”minst dålig” är ett bevis på att man inte ska göra något. På min fråga om det verkligen är bra att lägga en högljudd depå mitt i bostadsområden säger han att det såklart inte är bra. Så han HÅLLER MED också den jäveln. Dessutom, att den här depån ska ligga här, är något som inte informerats om på de här medborgarmötena som kommunen anordnar. Där ska vi få komma till tals. På pappret då, för i verkligheten så informeras vi om vad som är beslutat och vad som inte går att överklaga.

Ljudet från den här depån kommer störa väldigt, väldigt många människor. Många djur också. Men det skiter politikerna i. När jag säger till honom att vi här ute enbart får skiten men inget bra, så instämmer han. Tack för den.

När syrran, som bor i Nåntuna, sa att hon exempelvis inte är det minsta betjänt av nya stationen säger han: Jodå, du kommer kunna cykla dit på snabbcykelbanorna!

Kolla kartan igen. Att cykla från Nåntuna till den nya stationen innebär en rejäl uppförsbacke hela vägen dit. Och det tar 10-15 minuter att cykla till mig från henne, och härifrån mig är det ytterligare två kilometer till nya stationen. Hon har ungefär tre minuters promenad till en buss som tar henne ner på stan, till centralstationen. Där kan man välja på ALLA transportslag till Stockholm. Till och med ta en taxi värsta fall, när tågen är inställda. Det är inte många som föredrar den nya stationen här ute.

I en timme gick vi runt. På A svarade han B och på B potatis, typ. Han har absolut visioner, visioner som skulle funka på andra ställen, andra städer. Men Uppsala behöver inte spårvagn. Eller ett nytt Sundsvall. Om man har köpt ett boende här ute så har man lagt ner minst 4 miljoner, (eller det är vad de kostar om man vill köpa nu. Var man smart och flyttade hit för länge sen var det inte så dyrt.) Har man den möjligheten så har man valmöjligheter att flytta var man vill i stan, eller iaf många ställen. Men man väljer här ute för att man vill bo en bit utanför stan. När Pelling då säger: ”Stan kommer bli här ute”, så vill man ju mest grina. Nej, vi vill inte bo i stan! För fyra miljoner får man en lägenhet i stan. Då hade man valt det.

När jag sa: Vi här ute har väl ändå redan tagit ganska många för laget? Vi har byggts ut med från de ursprungliga tre områdena, som givetvis byggdes ett och ett, men för många år sen, till först tre stora etapper av Sävja. Sen Nåntuna Backe, sen Nåntuna Ängar.

Då är svaret: ”Ja, men det finns lite plats kvar”.

Ja, och där, på den lilla ytan, ska vi få 21.500 nya boenden. Fy fan.

På frågan varför man inte bygger på landsbygden som enligt Uppsalas slogan ska leva (Hela Uppland ska leva) så är svaret: Ingen vill bygga där.

Nähä. Men lös det då. Varför ska byggbolag få bestämma vad och var det ska byggas? Istf att kommunen bygger det som behövs? De stora bolagen bygger superfancy och svindyrt, så bara vissa skikt av medborgarna har råd. Det står också ganska många tomma lägenheter som är för dyra.

”Spårvägen kommer kosta runt 20 miljarder”, sa jag, ”Oavsett vad du vill låtsas att det blir.”

”Jag tror ju inte det blir så mycket”, sa han, men protesterade inte nämnvärt. Nej, för jag har ju rätt.

Kostnaden för att hyra spårvagnarna beräknas med dagens mått vara 143 miljoner per år. PER ÅR alltså, och de skriver avtal på 30 år. En buss håller bara i tio år, medan en spårvagn ska hålla 40.

Jag påstod att det skulle bli billigare med buss, för man får ganska så jäkla många bussar för 143 miljoner per år. En snabb googling sa att en SL buss kostar mellan 2-3 miljoner. Det blir ett par bussar per år det.

Han svarar att det blev det inte, men jag pressade och rabblade siffror som om jag vore ett mattesnille;) ”Det kommer i sämsta fall gå ungefär på ett ut”, sa jag. Han instämde men sa att han inte trodde det. Jag sa att det ser ju vem som helst, och då slipper vi också förstöra grundvattnet, bygga en skitful 850 meter lång bro och så vidare. Med ”min” metod vinner hela Uppsala. Med Pellings bara några få. Men väldigt många förlorar på det.

Nä fy fan. Som ni märker är det svårt att återberätta. Summan av det här mötet är att jag om möjligt hyser ännu mindre respekt för honom. Trevlig som privatperson, absolut, det kan jag ge honom. Men en usel ledare för Uppsala.

Jag serverade en slutkläm till honom som jag var väldigt nöjd med, men inte kommer ihåg nu;), det var en sammanfattning av det vi sagt, och sen la jag till ett klämmigt: Varsågod! Hej då´rå:)

Han sa: ”Jag tar med mig det här.” Och med det menade han att han aktiverar det i runda arkivet, dvs papperskorgen.

Så, så gick det;)

Jag hade med facit i handen kunnat stå kvar hemma och pratat med en vägg, det hade varit mer informativt;)