Ja så var det fredag igen då:)  Och nu är även februari slut! Det sa inte ens tjoff, den bara försvann.

Igår kom jag på att jag ju sagt upp vårt Telenor-bredband från och med den sista februari. Jättebra. Mindre bra att inte ha beställt ett nytt:D

Men jag kom av mig i allt jämförande, det är ju så sjukt tråkigt. Jag blir ju irriterad som fan hela tiden, som det här:

 

Eh va? Kolla första där, det kostar alltså 629kr i månaden, men om man binder det på 24 månader så kostar det mer, nämligen 699kr, sen sjunker det till 629 igen? Vafan? Varför skulle man välja det?

Och sådär håller det på, man kollar sida efter sida, och blir mer och mer snurrig.

Jag sköt upp det, kan man säga. Sa till Robban att vi kanske kunde kolla ihop i helgen som var? Ja sa han, det gör vi. Jag har liksom släppt en del på teknikgörat, det är hans jävla ansvarsområde nu för tiden, jag pallar inte försöka ens;)

Men i helgen som var var jag risig och trött, orkade inte ens surfa utan låg bara och glodde på film typ. Och vips var det nästa sista dagen. Så igår blev det tvunget. Vad händer då? Nejmen då blir vi osams. Han tycker det, jag tycker det. Fan.

Men till sist enades vi om Bredband2.

Jag hittade en studentrabatt och med den kostar 1000/1000 438kr/mån. I ett år. Sen omförhandlar jag eller byter. Jag vägrar betala mer än en nykund. Telenor betalade jag 379kr för 250/250.

Eftersom jag ville ha det påkopplat den 1 mars, som är en lördag, och Bredband2 inte gör det annat än på vardagar fick jag ringa, det tog en sekund i telefonkö, sen fick jag prata med en supertrevlig kille. Det skulle gå att koppla på idag, om jag ringde Telenor och bad dem koppla ur, annars krockar internetströmmen i kabeln tydligen, vet jag av erfarenhet.

Telenor hade minsann en halvtimmes kö, och en förvånad snubbe som sa att visst, det kunde koppla ur ett lugnt tidigare. Jag bad att de skulle ta bort det klockan tio idag. Men, och det här irriterar mig lite ändå – Trixie var uppe i natt och säger att vid två slutade det funka. Klockan åtta i morse fick jag mess av Bredband2 att de kopplat på, och det verkar funka:D

Jag frågade noga om det ”bara skulle funka” utan att man behövde göra tusen olika steg. Ja det lovade han.

För inte allt för många år sen var det ju ett avancerat göra så fort man skulle byta nåt sånt här. Mobiler, olika abonnemang, allt var svårt och tog tid. Det är skönt att man uppdaterat det.

Jag har valt att ha olika leverantörer på mobilabonnemang och bredband, av den enkla anledningen att om det ena ligger nere finns i alla fall troligheten att det andra funkar. På så vis är man inte helt offline. Tills det blir en zombieapokalyps i alla fall. Eller Trumpmuskapokalyps är väl mer sannolikt i dag då.

Nu hoppas jag allt bara rullar på som det ska. Jag måste tjafsa om mitt mobilabonnemang också, men det tar jag på måndag. Kommer säkert behöva byta det med.

När vi käkade middag igår frågade jag barnen vilken generation de tillhörde. Förr sa man ju 60-talist, 90-talist osv. Men nu är det Gen Z, Millennials, Gen X osv. Jag fattar som vanligt inte ett skit. Det är ju då lite mer flytande gränser vad det verkar, inte de där tiotalet år med samma siffra i början, som 65, 66, 67, 68. Nej det är mer från 1986-2000. Ta inte de siffrorna som en sanning, för jag tog dem ur luften:) Men typ.

Vet ni vad de små krypen säger? Att jag är Generation Karen? För jag klagar så mycket?

Okej….. och där drogs alla förmåner in för er:D

På fullaste allvar förklarade de att typ alla över 35 är Karens. För er som inte vet, så är väl definitionen av en Karen en medelålders lite halvbitter kvinna som jag tror ska vara vit också, vad nu hudfärger har med det att göra.

Jag kan ABSOLUT klaga en hel jäkla del, men jag har ofta fog för det också.

Med ålder kommer erfarenhet, med erfarenhet kommer insikt, med insikt kommer perspektiv, och med perspektiv kommer kunskapen och rätten att kunna uttala sig. Det vore ju förfärligt om alla bara köpte allt rakt av, utan att ifrågasätta!

Som med den här förbannade spårvägen exempelvis. Man kan inte bara låta politikerna köra på i storstövlarna, för då kommer de bli mer än lovligt storhetsvansinniga. De är det redan så det räcker och blir över;) De riskerar och gamblar högt med vårt dricksvatten, bara det är ju mer än galet. Förorenas grundvattentäkten så är det för evigt. När man måste påla runt 100 meter ner i lerjorden, för över tusen pelare, då är risken enorm att någon av dem kommer lite för långt. Och då är det kört.

Jag orkar inte ge mig in i mer idag, men en sån sak är ett utmärkt exempel på att man med erfarenhet klagar:D

Har man levt ett tag så har man så att säga varit med om en del.

Jag letade källor, och här får ni får Allas

Håll till godo:) Stämmer ändå väldigt väl, känner ni igen er?

Jag tillhör Generation X, den ironiska generationen:)

Baby Boomers (1945-1964): Efterkrigsbarnen som ville förändra världen

Målinriktade, ifrågasättande och beslutsamma tonåri.. jag menar individualister. Med en känsla av att göra allting tvärtemot och lite bättre, växte en stark tro på sig själv fram för den som föddes tätt inpå krigets dagar. En märkbart friskare och förmögnare generation av materialister som blev de första att få en riktigt envis tonårstid.

Kärnfamiljen viktig för boomers

Till skillnad från dagens digitala dejtande har baby boomers vuxit upp med att ragga på krogen och förlita sig på andra kommunikationsmetoder. Många gifte sig ungt, skaffade barn och lät karriären stå på vänt – för senare generationer blir det allt mer vanligt att ordningsföljden är tvärtom. Drömmen om, och traditionen av, en sammansvetsad kärnfamilj är vad som starkt symboliserar efterkrigsbarnens syn på relationer och familjeliv.

Det var under baby boomernas tid vanligt att kvinnan stod för majoriteten av hushållssysslorna och mannen betalade för restaurangbesöken – en stereotyp senare generationer rört sig bort från.

”Workaholics” – flitiga arbetsnarkomaner

En av våra äldsta nuvarande generationer är kända för sitt hårda slit och ständiga arbete. Status och prestige är otroligt viktigt och generationen värdesätter att klättra på karriärstegen inom ett och samma företag. Till skillnad från deras förfäder som gärna samarbetade och prioriterade en företagsam gemenskap, så införde denna ”workaholic”-generationen den individuella framgångssagan i arbetslivet där personliga karriärsmål och självständighet står högre upp på listan.

   Generation X (1965-1980) : Det medlande mellanbarnet

Barnen till fyrtiotalisterna och tillika efterträdarna av baby boom-generationen växte ofta upp i stora kullar med skilsmässor och hårt arbetande föräldrar. Generationen fick smeknamnet ”den ironiska generationen” i svensk folkmun för att ironin och sarkasmen blev ett sätt för generation X att göra livet lite mer lättsamt och humoristiskt än den föregående mer seriösa baby-boom generationen. Generation X är en övergångsgeneration som växt upp under tider där förändring snarare var regel än undantag – vilket födde en generation av starka, självständiga och självgående individer med ett sinne för frihet och anpassning.

Generation X relationer

Kvalitet över kvantitet. X:en har oftare mindre vänskapskretsar och är noga med vem de omger sig själv med – och det som funkar behöver det ju inte ändras på. Partners kommer och går, men vänner de består.

När det kommer till familjelivet och kärleksrelationer är generation X däremot lite mer flexibla. Likt tidigare generationer har de flesta X en grundtanke baserad på kärnfamiljen som majoriteten av dem växt upp med, men om det krävs att gå utanför boxen och ändra om lite så är det ingen fråga om saken.

Den naturliga ledaren

X:en blev de första att introducera internet i arbetslivet och har släppt taget om tidigare generationers dröm om att stanna på en och samma arbetsplats livet ut. De värdesätter en personlig kommunikation och relation med övriga på kontoret och deras känsla för omtanke är därför utmärkt för ledarskapsroller. Drivet för att påverka och förändra ligger X:en i sinnet och de är sällan rädda för förändring – de gick ju trots allt från analogt till digitalt.

 

  Generation Y/Millennials (1981-1996): Följer hjärtat och drömmarna

Till skillnad från baby boomers och generation X, så är generation Y det optimistiska och realistiska småsyskonet. Du når dem lättast på sociala medier, men trots deras inrutade liv så besitter de en omtanke och medkänsla olik tidigare mer individualistiska generationer. De bryr sig om sina medmänniskor och ingår gärna i globala gemenskaper där de kan uttrycka sin kreativa identitet.

Generation Y – allt färre gifter sig

För varje generation som passerat under 1900-talets gång har vi dragit ut mer och mer på att bilda familj och hitta en partner att anförtro oss till. 2020 hade snittåldern för giftermål ökat med hela sju år och andelen vuxna som gifter sig överhuvudtaget har sjunkit med fjorton procent sedan 1990 – vilket tros bero på att fler kvinnor vidareutbildar sig idag.

Det är inte heller ovanligt att personer från denna generationen hittar sin livspartner via en dejtinghemsida eller på sociala medier.

Teamwork = dreamwork

2022 är det generation Y som dominerar på arbetsmarknaden och efterlyser känslan av social samhörighet både på arbetsplatsens fysiska kontor och i digitala nätverk. De värdesätter högt en trivsam och personlig relation till sina kollegor och arbetsgivare och arbetar gärna i grupp, så länge de kan se till att få sin röst hörd. De är vana att använda sina mobiltelefoner till allt och den stora majoriteten har hittat sitt arbete på LinkedIn. Till skillnad från tidigare generationer så är de inte rädda för att prova nytt, flytta runt och kanske rent av byta inriktning mitt i karriären.

Generation Z har växt upp med telefonen i handen med allt vad det innebär. Ingen information är för långt borta och en dag utan telefonen skulle innebära ren och skär kris. Tekniken formar deras identitet och känslan av att kunna ”välja” vem man vill vara växer på sociala medier. Generation Z ses som mer öppen, tolerant och accepterande när det gäller kön, sexualitet och samhällsförändringar i jämförelse med tidigare generationer. De brinner för miljöfrågor, hälsa, feminism och anti-mobbing, och trots deras individualistiska tankesätt så är de måna om att inkludera alla.

 

 

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Jag kan inte låta bli att visa er de här 🙂 Det är ju vårligt och härligt!

Jag älskar ju rosa och den här tröjan är dessutom supermjuk.

Rosa tröja som finns i flera färger om man nu inte gillar just rosa. Den har slitsar och är sådär lite härligt luddig♥ och bra pris nu:)

 

 

Rosa finstickad är lika fin men med lite halvkorta ärmar. Jag gillar verkligen den längden på tröjor, jag är en sån som konstant drar upp tröjärmarna för att jag ska göra något. Vad som än ska göras, jag drar eller kavlar upp dem:D

Lila finstickad  tunika samma härliga pastell, och dessutom en v-ringning. Finns få saker man mer kan önska sig:)

Ett plagg som jag köpte i höstas och som jag sen dess använt mer eller mindre varenda dag, i alla fall en del av dagen:) Jag är specialist på att drälla koftor överallt, först fryser jag sen blir jag varm och tar av den, hänger den på en stol eller krok nånstans och glömmer bort var. Hämtar sen en annan när jag börjar frysa igen. Ganska ofta snor kidsen dem när de känner sig lite frusna också. Det här funkar ju inte för folk som är mer ordningsamma och lägger sina plagg där de ska vara, men för en sån slarver som mig är det utmärkt:)

Men i alla fall den här Cardiganen är verkligen suverän.

Den är lång, men inte för lång utan min jacka är längre, och den är tunn så den går utmärkt att ha under vilken jacka som helst, och den har fickor som mobilen inte ramlar ur! Jag har nästan alltid mobilen med mig, antingen jobbar jag med den, eller så jobbar jag med hushållsgörat och då lyssnar jag nästan alltid på ljudbok. Jag har lurar med sladd för jag ogillar de man måste ladda just pga att de laddar ur. Dessutom är jag överallt i hela huset när jag håller på och det är inte alltid optimal täckning på lurarna då. Jag har flera par, men de får barnen använda:D Jag har gamla halvrassliga just nu, som inte går att höja/sänka ljudet på, men hellre det än trådlösa:D Men sladd kräver att mobilen är med, och jag vill inte riskera att tappa den. De här fickorna är grymma! Och hela cardiganen är bland det skönaste plagg jag har. Den har en rejäl huva som dessutom är snygg på, det är det inte alla huvor som är. Jag har lite drag från fönstret där jag sitter i soffan, så en huva är perfekt att kunna dra på sig.

Cellbes har massor, in och kolla:)

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

Hörrni, jag vill prata jeans!

Det är ju ett plagg som passar när som helst, var som helst och på så många vis. Jag hade en period när jag inte gillade jeans, men sen uppfann de stretchen:) I min garderob finns flest svarta byxor, jeansen är ingen undantag. Jag känner mig aldrig så mentalt bekväm som i ett par svarta jeans som sitter bra. Det är svårslaget.

Nu kommer jag visa er några av mina favoriter, för jag har hittat MINA jeans på Cellbes, och då håller jag mig till dem. Det är ju astrist att prova byxor. Men för att ni ska se ordentligt visar jag dem inte alltid i svart.

Först ut är de här, Shapingjeans

Höga i midjan, lite tajta men på ett bekvämt sätt. De håller ordning på eventuella fluffvalkar och de sitter perfekt i bak. Så många modeller som glappar vid ryggraden och det är inte fint tycker jag.

Enda minuset är samma som det är på varje byxa för tjejer idag, det finns inga rejäla fickor. Det är, har jag googlat mig till, nåt så dumt som att klädbranschen inte ska konkurrera med väskbranschen. Jag blir vansinnig när man inte får rum med nånting i fickorna, halva mobilen sticker ut och speciellt nu när det är väskförbud överallt märks det hur usla fickorna är. Men de tär ju inte signifikant för Cellbes. Om något så har de aningens bättre än en del andra.

Men förutom det – de här brallorna är en keeper! Jag har dem i svart såklart, men även i den här ljusare blå.

 

 

De här är mina absoluta superfavoriter Jag tror jag har dem i alla färger men använder mestadels de svarta såklart:) Jag har dem också i två olika storlekar, det för att de är lika sköna oavsett men får olika passformer. Lite lösare eller lite tajtare, no shit:)

Den höga midjan gör så de sitter extremt bekvämt, och jag som avskyr när midjan är för låg så man visar hud i svanken när man böjer sig eller sitter på huk älskar dem. De finns i lite olika varianter, raka ben, bootcut, smala ben. Jag har dem med raka ben.

Ibland viker jag upp dem, allra helst över kängor som de här

Det är de skönaste kängor jag någonsin satt fötterna i! Jag har inte använt dem superjättemycket eftersom vädret varit så förbannat slaskigt, men jag har de så fort det är snö eller torrt. Rejäl sula, skinn, mikrofleecefoder som är så mjukt och gosigt varmt, och snygga. Älskar dem. För varje gång jag tar på dem har de format sig ännu lite mer efter mina fötter och blir skönare och skönare.

En annan variant av jeans som är grym är ju de här jeggingsen Det är som att ha ett par sköna tajts eller joggingbrallor på sig, lika sköna uppkrupen i soffan som på jobb.

Det jag gillar allra mest med sådana här är att de inte har något som sticker ut i fram, inga knappar och gylfar som gör att det blir bulligt. Här kan man få en så slät framsida som ens mage tillåter:D

Men ni vet kanske hur det är, man har en tröja eller blus på sig och så fastnar den liksom på frampartiet på byxorna, eller är det bara jag? Eller så skaver knapp/dragkedja sönder tröjan, det har hänt på flera av mina svindyra märkeströjor. Ingen risk om man inte har något som kan skava.

Storlekarna då? Hur väljer man den? Jomen så här är det, Cellbes har en GRYM storleksguide. Ta fram ditt måttband och mät, sen är det bara att välja storlek efter måttet. Den stämmer överens med verkligheten och det är inga glädjesiffror:) Jag har i alla år haft koll på mina mått, började mäta när jag som typ 21-åring gick in på ett gym för första gången, och har sen mätt nu och då under åren. Det är ju något med sån där statistik som ändå lockar:)

Att veta måtten gör det enkelt att handla online, speciellt kanske på Cellbes:)

Och sen har vi de här, med resår i sidorna. Okey,jag vet vad ni tänker, resår är för barn, men NEJ! resår i sidorna är en gåva till alla kvinnor som inte är stöpta i samma mall:)

Den gör så byxorna sitter PERFEKT i midjan. Jag velade länge innan jag testade och nu är jag helt såld. Så jäkla bra brallor!

De är stora i storleken så velar ni mellan två, ta den mindre!

Det är upp till 25% på denim just nu, och jag ser flera fina andra plagg som skjortor och kjolar! Passa på:)

Här hittar ni allt!

Alldeles nyss strålade solen ute och det kändes verkligen som en vårdag. Jag vet att det bara är februari och dags för det riktigt än, även om jag hörde meteorologerna säga att det visst var vår på vissa håll, rent meteorologiskt.

Det är ett knöligt ord! Meteorologiskt. Man får liksom leta efter bokstäver även hela tangentbordet för att få ihop det, samtidigt som man bokstaverar det i huvudet för det är måna O:n som ställer till det:)

Jag skrev en essä om Biometeorologi för några år sen, det är inte riktigt lika bökigt men inte heller enkelt:)

Jag gillar ord, inga stora överraskningar med det antar jag. När de är svåra att stava lockar de mig ännu mer, men grejen är att jag har extremt mycket enklare för att stava för hand. På datorn finns autokorrekt, som ibland är en bitch och gör som den vill, ganska ofta när jag läser igenom ett inlägg jag publicerat här så har ord ändrats. Inte direkt, nej det tar nån sekund och då har jag redan gått vidare. Ibland verkar det autokorrekta i samband med att jag publicerar och även om jag korrläser så hjälper inte det då. Väldigt ofta byter den ut ord. Om jag skriver något som kanske inte är korrekt, en egen variant av något, eller typ Bluddra, då kan det helt plötsligt stå Bläddra, eller Blusar, eller nåt annat godtyckligt som datorn tyckt passade bättre.

Skriver man för hand får man tänka mer och jag tror den där öga-hand-koordinationen som försvinner i och med ett tangentbord, är viktig. I alla fall för mig. Har jag skrivit ett ord för hand, då stavar jag aldrig fel på det. Förutsatt att jag stavat rätt första gången vill säga:D Jag kommer också ihåg med fotografisk noggrannhet om jag skrivit för hand. Kommer ni ihåg hur man antecknade i marginalen på sina kollegieblock när man gick i skolan? Det jag skrev där hade jag alltid tvärkoll på. Samma kunde jag enkelt bläddra igenom många sidor med handskriven text efter ett specifikt stycke, eller ord, och visste exakt var det skulle finnas.

När jag skriver mina texter idag är det ju alltid på datorn. Kommer jag på saker jag vill ha med så skriver jag det längst ner, några rader bort. Ganska ofta sen när jag letar där så ser jag saker jag överhuvdtaget inte kommer ihåg att jag skrivit:D Helt sjukt. Har jag skrivit det i ett block för hand, så har jag i och för sig tappat bort blocket, men jag ser hur det ser ut, var det står och kommer ihåg det på ett helt annat sätt. Jag har skrivit ett arbete om det här också och reflekterat och analyserat det en hel del:)

Men tillbaka till VÅREN! Den försvann, så att säga. Nu är himlen gråtung och det är ett sådant där ickeljus ute. Inte mörkt men heller inte helt ljust, lite som i en stor sal med an aning dimmade taklampor. Jag vet, jag är en mästare på miljöbeskrviningar :D:D Not:D

Det är fruktansvärt blött och geggigt ute, marken är mättad av nederbörd och jag som slänger med foten när jag går blir så jäkla smutsig om byxbenen. Ser ut som en helt vanlig fyraåring som kutat runt i vattenpölar fast jag bara gått en promenad.

Vi har sjukstuga hemma, det är ju ändå februari och man måste ju dra sitt strå till stacken;) Nu för tiden vabbar jag inte … men det har jag nu faktiskt aldrig gjort. Det är sant! Nej okey, med en viss modifikation. Jag jobbade när Janelle och Patricia var små, fram tills sommaren när Patricia fyllde fem år, då föddes tvillingarna. Det var år 2000, och sen dess har jag inte vabbat en enda dag. Jamie fyllde 13 förra året och det är väl till 12 man får vabba, i normala fall? Eller? Det där kanske har ändrats, jag har ju inte brytt mig om att ha koll på just vabb. Som jag vill skriva Vab, med ett b, men ser att det är dubbla överallt annars så tänker att det är väl en godtagen stavning.

Men när man tänker på det. Jag har nio barn och har inte tagit en enda dag för vård av sjukt barn på över 20 år. Varsågod Samhället 🙂 Jag har heller inte utnyttjat förskola, i betydelsen dagis. Förskola som i sexårsverksamhet har de gått på.

Jag var tvungen att googla. Hittade siffror från 2018, som säger att en förskoleplats, dagis, kostade 152000kr/år.

Skola kostade 88994kr/år

Ja jag vet att det är länge sen 2018 men skitsamma, det är på ett ungefär:) Mina barn har då kostat samhället nånstans runt åtta miljoner. Jag fick lite panik och insåg att det är ju svindyrt! En vanlig familj med typ tre barn kom ju liksom inte upp i de summorna hur jag än räknade. Kom också ihåg att jag har dyskalkyli och inte är suverän på att tänka i siffror:D Jag ville ju ha det till att jag var en förtjänst och inte en förlust:D Fan också. Men så tänkte jag igen, och man måste ju räkna per unge, oavsett hur många som kommer från samma familj. Och då blev jag ju en förtjänst:D
För då har varje av mina kids kostat ungefär 900.000kr. Precis som alla andra barns skolgångar. Men jag behöver inte lägga på kostnad för förskola, fritids och vabb:)

Utan att vara helt säker så kommer de ha betalat tillbaka det ganska snabbt i form av skatt, och i form av arbete. Det gör ju de flesta såklart, inte bara mina, men folk är ofta jävligt snabba på att klaga på hur mycket samhället får betala för de som väljer att skaffa fler barn än normen. Ja, samhället har fått betala barnbidrag, men det är ju också per unge.

Nä, skit samma:) Jag har skaffat mina fantastiska nio ungar av en enda anledning och det är att jag ville ha dem. Jag har älskat att ha många barn och jag älskar det varenda dag nu med. Det är en ofantlig rikedom i allt annat än pengar:D

Men just vabbande kan jag väl få sträcka lite på mig över? Det är ju inte som att alla kids varit friska som nötkärnor och aldrig varit sjuka, men det har ju jag som hemmamamma fått ta ändå. Exet hade ju kunnat vabba för allt i världen, men även om han faktiskt var hemma ibland när det var lite väl körigt, så gjorde vi aldrig så. Jag har ju inte tagit ut föräldrapenning alla dagar utan det har varit ett evigt trixande mellan den, jobb och plugg.

Nåväl. Vabb eller ej, så är de sjuka här hemma. Loppan och Jordan är risiga och ligger på varsitt rum och snorar. Lite halsont, lite feberkänning fast utan feber, precis som jag, och bara allmänt hängiga. Min starka övertygelse är att man ska vara hemma när man är sjuk. För sin egen del främst, men också för sin omgivning. Absolut ingen tackar en för att man sprider sina jäkla baciller överallt. Stanna hemma. Jag såg på Tv4 att deras husläkare, tillika gammal gladiator:) sa att barn skulle vara hemma 48 timmar efter sista kräkningen vid magsjuka men för vuxna räckte det med 24 timmar…

Fan vad jag ogillar sånt. Viruset vet inte om det kommer från ett barn eller vuxen, det smittar glatt oavsett. Jag antar att det handlar om att vuxna förväntas vara bättre på att sköta sin hygien, men där ska vi inte vara så jäkla säkra. Det är allt för många äckelpottor lösa där ute. Jag som gammal emetofob får panik av att höra sånt här, trots att jag numera anser mig vara frisk.

Har man legat och pjukat så är man, eller i alla fall många, rätt så sänkta. Man har vätskebrist, huvudvärk och är matt och mör. Ingen matlust, trött. Men vården säger att man ska tillbaka till jobbet. Gör man ett bra jobb under de förutsättningarna? Nej, knappast. Då är det bättre att stanna hemma en dag till, vila upp sig, dricka, komma tillbaka på banan och SEN ta sig tillbaka till jobbet. DET är min orubbliga åsikt som jag inte ens vill diskutera eftersom den är korrekt 😀

Lovelia går andra året på gymnasiet, ekonomisk, och Jordan sista terminen i nian. Båda har en enorm stress och press på sig. Och att vara sjuka stressar dem ännu mer. Men jag märker ju hur lättade de blir när jag säger att de inte får gå till skolan, då har nån annan tagit ett beslut åt dem. Lovelia velade i timmar i går, ska jag eller ska jag inte gå? Hon missar massor men orkar ju inte, och jag säger först att beslutet är deras, det är de som vet hur de mår. Ingen annan. Sen när de har lagt fram alla sina argument för och emot ger jag min rekommendation 🙂 Det är bättre att ta den där extra dagen och sen komma igen frisk och stark, än att dra ut på skiten i onödan för att man inte lyssnar på kroppen och vilar. Det gäller i allra högsta grad även utmattning osv. Men det är svårt om man börjar stressa upp sig, enkelt om man ser den stora bilden, helheten.

Så de är hemma. Troligen går Lovelia i morgon, men Jordan är risigare. Vi får se hur det hela utvecklas.

Själ känner jag mig som vanligt igen efter några dagar av knepig seghet, frysig från insidan och allmänt inte på banan. I måndags avbokade jag träningen men i går kväll var vi iväg på ett pass med fokus core och balans. Dvs mkt mage och rygg. Jag är ganska stark ändå, jag vet att jag har en skaplig core, David tvingar oss ibland att stå i planka i tre minuter, vilket är jobbigt men fullt görbart. Vi gör massor av situps, fällknivar och ben-res och allt vad det är och jag är skapligt stabil. Av erfarenhet vet jag att det på de här passen brukar kännas som att man är en nybörjare, och japp:D

SÅ var det. Men, man blir bra på det man tränar. Och en sidoplanka är en helt annan femma. Inte minst för att jag har ungefär noll styrka i ena benet;) Passet var lite yoga-likt, hon sa sen att hon tagit in yoga för styrkans skull och det är tufft. Yoga och jag är inte bästa vänner även om jag garanterat skulle må bra av det. Men det är svårt! Tittar man sig omkring på alla andra som står i olika positioner och ser gravallvarliga och avslappnande ut så bubblar också fnittret över att vara en klumpig idiot över;) Jag har ju helt klart inte rätt förutsättningar för yoga, med en fot som inte går att sträcka eller böja normalt, och ett ben med sämre styrka. Jag har accepterat det ändå, och gör nåt som känns bra. Anpassar och hittar varianter. Oftast genom att göra samma sak två gånger på samma ben… gissa hur tungt det blir?

Men det var ett nyttigt pass, att vrida och böja på kroppen är viktigt även om det är roligare med annat:)

Jag ska snart iväg och köra ett pass med Hugo, det brukar bli bra. Mitt ryggskott är nu nio dagar gammalt, och känns fortfarande av mellan varven. Det gick relativt smärtfritt över men jag vet sen gammalt att det inte är läge för att maxa marklyft än. Tänk om man vetat det innan man fyllde femtio 😀

.

 

Jag blir glad av att se det här ↑ En del av er fattar precis, andra får panik:)

Nej, nu ska jag väl göra mig i ordning, kanske. Det är nåt konstigt med min soffa bara … det är som att den liksom suger fast mig? Har ni samma? Om man undviker den är det inga problem att göra saker, men så fort man kommer i närheten är det som att den har magnetiska krafter, och drar en mot sig. SÅ märkligt! 😉 Sätter man sig är det hopplöst att komma loss.

I kväll ska vi på möte med politikerna. Återigen handlar det om spårvägen, återigen ska de förklara för oss varför de tänker köra över oss. Om ni bara visste hur jävligt det är här ute hos oss nu …

HÄR finns en namninsamling emot, skriv jättegärna under, och sprid den supergärna vidare!

Nu – mot gymmet!

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Ok, en sådär överskrift trodde jag väl aldrig att jag skulle ha. Kappan, liksom:) I så många år har jag gått runt och tänkt att det där är inte ett plagg för mig. Det trots att jag ändå gärna haft lite längre jackor, men där gick gränsen nånstans:) Jag har haft småbarn en stor del av livet, och de där småbarnen har såhär års varit väldigt smutsiga, och att hela tiden behöva tvätta en lång kappa för att de gnuggat sig mot den gick helt bort, enklare att tvätta brallorna:) Plus att när man konstant måste ner på huk och hjälpa till borde den ha släpat i marken, tänkte jag. Kanske fel men så gick mina tankar.

Tills förra året, när någon av er sa att jag verkligen borde testa. Det gjorde jag, och skaffade mig en kappa när Cellbes hade kampanj på dem. Och som jag älskade den! Som att gå runt i en sovsäck fast snyggare:D Varm och skön. Sen fick en dotter tag i den och älskade den ännu mer, så jag gav den till henne. Tänkte att jag klarar mig med min jacka. Men ångrade mig så fort höstkylan rullade in:D Och tack och lov hade Cellbes återigen en höstkampanj på ytterplagg och jag skaffade mig den här

Kappan

Den är längre på mig än på modellen och sitter som en smäck! Jag brukar alltid välja en storlek så jag får rum med minst en tjock tröja under, jag har frusit klart i livet, men sist jag köpte en jacka från Cellbes chansade jag på att ta en aningen mindre. Det för att det blir ju förbaskat bylsigt jämt. Och det är noll problem, jag har utan problem bara en blus/tröja under, möjligen med en tunn kofta. De har jäkligt bra ytterplagg helt enkelt! Så den här har jag gjort samma med, jag får rum med en halvtjock tröja under om det skulle knipa, men det behövs inte. Den har fickor med dragkedja vilket är suveränt, och den har världens bästa huva och krage.

Snygg när den är öppen och faller ner på ryggen, och suverän när man knäpper ihop den. Huvan sitter kvar på huvudet även om det blåser utan att den blir sådär tajt och ful, och kragen går högt upp och skyddar. Jag var ute med Doris i snöstorm och såg hur bra som helst. Jag har sällan mössa, även om jag faktiskt virkat mig några egna nu, men jag trivs inte alls i det, så en huva är superviktig, och den måste vara bra. Jag har en gammal supermärkes-dunjacka som jag har när det är 125 minusgrader, den huvan är som ett helt tält och fyller absolut sin funktion, man skulle kunna sova i den jackan, men det är inte varken vackert eller praktiskt om man vill använda huvan i vardagen:D

Det här är en kappa som uppfyller alla mina kriterier! Dessutom är den på rea nu! Slå till, och tacka mig senare:) Den finns i en brun variant också, superfin.

 

Jag har en kort kappa som jag köpt i London för massor av år sen och som jag använt hur mycket som helst, den är väldigt lik den här kappan

Fast kortare då. Jag har sytt tillbaka varenda en av de knapparna för de har lossnat allt eftersom, några har jag tappat men ersatt med min morfars ”taxiknappar”:) Han var droskägare, vilket väl var taxichaufför antar jag, bara att man ägde sin egen bil säkert. Inte vilken bil som helst för den delen utan en sån där gammal T-ford, tror jag:) Han hade uniform, vilket jag saknar idag, när slutade taxi med det? Det är ju både stiligt, respektingivande, tryggt och att visa yrkesheder. Men de gamla knapparna sitter nu i min kappa:)

Det här är en liknande, och letar ni efter en sån har ni den här:) Knapparna sitter garanterat bättre än på min;)

Cellbes har också många dunjackor, den här bland annat, nu nedsatt med halva priset.

Dun är ju dun, finns inte mycket som är bättre när det kommer till att värma, och den här är certifierad enligt Responsible Down Standard som säkerställer att fjädrar och dun kommer från ansvarsfullt behandlade fåglar.

Vintern är inte slut än, och det kommer en ny nästa år, så kolla in och se om ni hittar er nästa vinterjacka till ett extra kul pris nu:)

Vill man ha en tunnare variant så är ju de här lättviktsjackorna fina.

Och vill man sikta in sig på en ren vårjacka så varför inte köra på den här? Klassisk och praktisk:)

 

De flesta jackor/kappor jag visat finns i flera färger och i massor av storlekar, från 34 till 60 oftast. Cellbes sätter en ära i att ha kläder för alla storlekar och det tycker jag de lyckas bra med! Dessutom är det kläder som sitter bra på normala kroppar, täcker det som täckas ska och håller länge.

Just nu har de också 30% på den dyraste varan, ange koden: C2530 i kassan.

Även 25% på toppar, tunikor och tröjor, plus MASSOR i outleten:)

Jag älskar Cellbes, och ni hittar hela sortimentet HÄR♥

Idag är det söndag och hejsan hoppsan vilken gråtrist helg! När JAG väljer att se mello för att få lite glitter i livet, då är det illa;)

Det regnar. All den fina snön som vräkte ner förra helgen är puts väck, borta. Extremt lerigt och grisigt ute, vedervärdigt. Djuren kommer in som dränkta smala versioner av sig själva och lägger sig under en filt och fryser. Fy fan, kan inte vädergudarna gå i samtalsterapi eller nåt för att komma överens om vädret?

Men det går framåt iaf, ljuset återvänder dag för dag och DET är underbart!

Igår spelade Jamie fotbollsmatcher, två stycken efter varandra, först som målvakt och sen som utspelare. U t o m h u s …brr.

Jag hade lovat att gå och kolla på honom, jag gör det gärna när det är sol och varmt;) men i februari? Nja. Det var det enda bra med basketen att de alltid var inomhus, förutom när det var en ljuvlig dag så man bara ville vara ute då. Men allt annat är jobbigt med basket. Jag är ju tydligen en vek jävel när det kommer till både ljus och ljud och är så löjligt påverkad av ljuset i hallarna, och de gnisslande dojorna, de onödigt höga och skarpa signaltutorna och bollarnas dunkande. Jag gick alltid ut från en match med känning av migrän. Hade som minst huvudvärk och mådde en aning illa. Helt sjukt. Det kan jag inte säga att jag gör på fotbollen. Möjligen iofs när de spelar inne, för det är nåt med belysningen på sådana där ställen alltså! Jag kan känna av det på Friskis också, när man är i de stora salarna och ljuset är dimmat på ett specifikt sätt. Där GÖR jag ju saker och tittar inte lika mycket omkring mig, så det är oftast överkomligt. Men det händer absolut att jag blir luddig i bollen.

Herregud så flummigt det låter! Men jag vet ju att jag är väldigt påverkad av ljus, och bristen på det.

Nåväl! Han ville att jag skulle kolla på den match han spelade utespelare så jag klädde på mig och gick dit till klockan två. Tog på min långa dunkappa, en mössa och vantar, stoppade i lurar med en ljudbok och kände att det här funkar. När jag klev in på planens konstgräs insåg jag att jag borde haft gummistövlar i stället. Fy fasen så sankt det var. Bara att trippa så gott det gick upp på fasta marken;) Det var värst vid ingången där det låg snö kvar som man fick vada igenom. Att stå rakt upp och ner är alltid lite jobbigt, med ryggskott och en sträckt lårmuskel är det mer jobbigt. Det finns ju rutinerade och smarta föräldrar som har med sig stolar, men till den skaran hör inte jag;) Jag brukar sätta mig på marken, på en jacka om det är fuktigt, men det funkar ju inte den här årstiden, och att släpa en stol med på promenad gör jag inte:)

 

De senaste matcher jag sett har Jamie varit målvakt. Han är duktig, men gillar det inte. Tränarna ser potential och vill gärna ha honom i mål, men han är motvalls. Fattar ju jag med, det är liksom målisens fel när de förlorar, tycker många. Faktum är ju snarare att det är ett helt lag framför målvakten som är precis lika delaktiga. Men är man 13 år är inte det ett argument som funkar. Då är man sämst och har sabbat för laget om man släpper in mål. Men nu var han ute, och han är bra där med. Kul att se:) De spelar i tre perioder. Jättemärkligt för mig som både ser en del på fotboll och spelat som ung, jag vet inte när det uppkom men så är det nu. De kanske kallar det för Halvlek, men det går inte i mitt huvud, en halv är en halv och inte en tredjedel:D Jag stod där och hade det varmt och gott i min sköna dunkappa, det är lätt det bästa jag någonsin haft vintertid, men blev kall om fötterna. Kom på också att jag inte ska bli kall om det transplanterade fettet. Vet inte alls hur länge det gäller, och det har gått fem månader nu, men jag chansar inte. Hittills har jag haft långa strumpor och benvärmare under byxorna när det varit kallt men nu missade jag det. Tänkte att det var ju inte speciellt kyligt ute, men glömde bort att det kyler från marken.

Jag fick stå där och stampa lite:) De vann matchen och vi traskade hemåt igen. Jamie ville baka en kladdkaka så det fick han väl göra då, vem bråkar om sånt en lördag liksom? Sen började jag frysa. Ni vet sådär inifrån som när man håller på att bli sjuk? Exakt så. Jag har väldigt sällan feber, men de gångerna jag får det börjar det alltid med att jag är kall i själen och så sprids det utåt. Plus ont i ryggen. Just ryggontet var svårt att bedöma igår, men frysandet var väldigt likt feber på ingång. Jag blev skitsur:D Vafan, jag har ju knappt träffat en enda människa på hela veckan ju!? Ungarna har varit mestadels hemma eller utomhus, och jag har enbart varit på Friskis, inte ens på affären. Sur som ättika la jag mig i soffan och så kollade vi på ett avsnitt av Reacher. Jag med en vetekudde på fötterna för att få upp värmen. När jag blir kall om det skadade benet så agerar det som en kylklamp, jag lovar att det kan vara kallt i timmar. Blodcirkulationen i det är ju inte på topp och jag har så begränsad rörlighet i det att jag heller inte kan veva på med tårna som man annars kan göra:) Jag får heller inte bli för varm om fettet, men att ha kudden på fötterna är ju en bit ifrån. Jag var snurrig och yr, mådde en aning illa också, sådär som att man är lite åksjuk. Helt övertygad om att nu rasslar influensan in kopplade vi om till mello. Jag gillar ju inte det, men i eländet kan man ju göda det;)

Jag visste inte vilka som skulle tävla igår, men nailade snabbt att Måns Zelmerlöw går som första artist direkt till final, allt annat vore märkligt. Utan att ens ha hört låten då. Jag har sett en deltävling, förra. Men i varenda en har jag tagit ut vilka som gått vidare. Man skulle kunna säga att antingen är jag synsk, vilket jag inte är;) eller så är det helt jäkla uppenbart för vem som helst att se, och med andra ord hade vi kunnat ha en tävling med bara de bidragen.

Igår var inget undantag. Jag hörde en takt av Måns låt, och både jag och Trixie sa att här har vi vinnaren. Jag tror att han vinner finalen också och sen tar vi hem Eurovision. Måns Zelmerlöw är en jäkla stjärna ju! Jag kan inte låta bli att le när jag ser honom, han ser så glad ut jämt. Han har det där utseendet som inte går att värja sig mot, det är glittret i ögonen och den enorma charmen. Han gör mig glad:D

Däremot, hallå? De här finska krabaterna, KAJ? WTF? På allvar nu, vad är det för fel på svenska folket som varenda gång ska rösta fram nåt bidrag som man behöver ett helt kuddhav att gömma sig under? Jag erkänner villigt att det var en klämmig refräng, men därifrån till att representera Sverige i Eurovioson? Nej, bara nej.

Edvins skämt var ju i af lite mer diskreta, men de fanns där. Dåliga och pinsamma. Och hans mamma? Nejmen jag ville bara byta kanal när hon kom in med en tårta, hade jag nått fjärrkontrollen hade jag gjort det. DET ÄR INTE KUL!

Jag brukar undvika att se på SVTs direktsända grejor, alla svenska förresten oavsett kanal, och jag inser att det här är en anledning. De som skriver manus är värdelösa. De som planerar mellanakterna är usla. Jag brukar tänka: Och det här får de betalt för? Mina kids skulle kunna hitta på roligare saker! På allvar.

Bah.

Nåväl, det var så dåligt att jag blev frisk i alla fall:) För när det var över så hade jag slutat frysa och mådde mkt bättre, tackochlov. Firade med ett antal avsnitt av X-files och sen sov jag som en stock, drömde om diverse Aliens:)

 

Nu ska jag och Jamie åka och lämna tillbaka de hyrda slalomskidorna, det är plus fem grader ute och regnar, sportlovet är över så det är dags:)

Ha en fin fortsatt söndag! Vi kanske hörs lite senare:)

Idag är det fredag och jag kan inte säga att det är den bästa fredagen i mitt liv. Inte den sämsta heller, än så länge iaf. Ta i trä. Men jag har förutom mitt inte allt för sköna ryggskott även dragit på mig en liten sträckning i vänster lårmuskel, tack för den. Och för att toppa det hela lite extra så anföll migränen igår kväll, huxjävlaflux bara. Grattis Carola.

Ryggskottet var under kontroll, jag har ju tränat som vanligt men med anpassningar, det svåraste var att hämta upp vikterna från golvet;) Eller vikter och vikter, allt som hamnat på golvet är svårt att nå. Murphys jäkla lag att allt då ramlar ner.

Igår var det HIT, högintensivt men går såklart att anpassa det med. Jag kände ändå att det var helt ok under uppvärmningen och första stationen gick utmärkt. Andra innehöll knäböj och på första, alltså f ö r s t a, så drog det till som fasen på vänster sida över höften och ner över framsida lår. Aj. Inte det minsta skönt, och ihop med ryggen kändes det plötsligt som jag var väldigt begränsad. Men genomförde passet ändå, och det gick ju. Åkte hem, duschade, käkade, kollade på Arkiv X:) Och där, från en sekund till den andra, såg jag inget. Min migrän har ju alltid startat med aura, i alla år har den varit stjärnor som dansar framför ögonen, sen rycker det i utkanten av synfältet och sen kommer huvudvärken. Sista året, kanske åren, har jag oftast inte haft nån aura utan direkt fått en vidrig huvudvärk, vilket är mkt sämre för mig. Med aura hinner jag på med tabletter, och slipper oftast själva anfallet, allra helst om jag kan lägga mig en stund. Nu sista gångerna har det varit aura igen, tack ändå, men annorlunda. Nu blir det ”bara” helt bullrigt i synfältet, jag ser skitdåligt. Text går inte att läsa överhuvdtaget, allt bara flimrar. Men, jag stoppade i en tablett, kollade klart avsnittet, det går ju när det är på engelska, värre när man kollar nån serie

a la Broadchurch. Det var väl där det var nån skotsk snubbe som pratade mumlade i skägget var med?:)

Sen ner i sängen, och tvärdäckade innan midnatt. Vaknade av att nån knackade på dörren och undrade varför jag låg och sov:) Sen har natten varit upp och ner, inte superont men jäkligt jäkligt orolig. Nu är det skapligt, jag är luddig som fan i huvudet, men det hoppas jag går över. Robban får agera hjälte och skjutsa Jamie till skidbacken idag:)

Jag vet inte om jag skrivit det redan, men Jamie fick åka med en kompis i söndags till vår lilla Sunnerstabacke. Den heter Uppsala Alpine Center, men det är lite väl ambitiöst, som gammal Uppsalabo heter den Sunnerstagropen, eller backen:) Men jag ger dem med beundran stort A för deras enorma insats att faktiskt försöka hålla backarna snöiga när det mestadels är plusgrader under hela säsongen! Det är nog tre backar åt det här hållet och på baksidan är själva gropen, där åker man nog mest pulka fortfarande. Jag har inte varit här på några år, och det har hänt massor, så jag har inte tvärkoll.

Lagom till sportlovet så kom det ju nu massa snö och har varit kallt, så backarna har varit riktigt fina tydligen. Han kunde inte få ner fötterna i mina pjäxor, vilket var synd, men tacksamt nog går det att hyra för en rätt ok peng ändå. Sen dess har de åkt varenda dag:) Jag och kompisens pappa har kört dit dem och hämtat om vartannat, och det är så kul att det funkar. Jag älskar ju slalom själv men det har aldrig blivit av att åka med kidsen. Mest pga att det är åt helvete för dyrt, men även för att jag är en självisk jäkel ibland, och jag vill också åka inte bara stå som en serviceperson:D Vilket det blir med småbarn. Jordan har fått åka med till fjällen med kompisar och lärt sig åka där, Jamie här hemma nu den här veckan och Lovelia har åkt med sin pojkvän. Nu skulle det vara görbart att ta med dem till Kungsberget 🙂

Jag har en app, som heter Life 360, och där kan jag se var Jamie är, och han kan se mig. Övriga kids vägrar:D Men det är kul att hålla koll på honom, han är ju överallt och ingenstans den ungen. Han å sin sida älskar att ifrågasätta varför jag var där och där, eller kom hem si eller så:) Man kan med andra ord inte hålla något hemligt;) Eller jo, man kan skapa nån bubbla, om man vill vara inkognito, men det behövs ju inte.

Men det roliga är att jag kan se hur han kört och hur snabbt:)

 

Det står om körningen varit säker eller riskabel:) Och man kan ställa in den här appen på massa olika funktioner. Än så länge har vi den bara för att ha lite koll på varandra.

Och nu kommer vi till Trafiken:

De här masskrockarna som skedde i helgen var ju obehagliga. Jag har förstått det som att det var totalt glashalt på vägarna, att det inte ens gick att gå utan att halka och glida runt. Man fattar ju att det är bökigt med bilar då.

Min egen teori är såhär: Idag litar folk allt för mycket på sina bilar. Har man en Tesla så gör man väl typ inget alls själv längre? Man kliver in och den anpassar sig efter vem det är som sätter sig, den kan ju ställas in på autopilot och som förare gör man inte mycket. Bara Robbans Honda har ju massa mer finesser än min bil som har exakt NOLL finess. Han har automatlysen som bländar av och på, vindrutetorkarna går på auto, värme/kyla i bilen också, den bromsar om det kommer ett hinder framför den osv osv osv. Jag antar att det gäller för alla nyare bilar.

Jag har länge varit lite tjurig över hur kassa folk är på att blända av nu för tiden, tills jag insåg att det är ju autolysen. Aha. Antagligen därför som ingen blinkar heller då, de är alldeles för tillitsfulla till sin bil och tror att den sköter allt.

När man inte längre behöver k ö r a sin bil så blir man ju slapp. Man slappnar av. Uppmärksamheten avtar, man litar på sin bil. Att den ska bromsa, anpassa farten, fickparkera osv. Jag tycker att jag tappar en del koncentration bara av att prata i högtalartelefon, så det gör jag inte. Jag använder aldrig farthållare för då tappar jag halva det som krävs för att köra bil och upplever det som att jag kör Mario Kart 😉 Att framföra sitt fordon gör man genom en serie rörelser som är ihopkopplade. Man använder fötterna för att gasa/bromsa/koppla. Man använder händerna för att styra, blinka, sköta alla reglage som vindrutetorkare, volym edyl. Och man använder synen för att se och ha koll, och hörseln för att den kompletterar synen. Jag avskyr att ha superhög musik på i bilen:) Och! Jag sänker när jag måste koncentrera mig, som när man ska navigera i trånga utrymmen, backa in på smala ställen osv:D:D

(Och ja, det finns alltid undantag, det är så tröttsamt att behöva säga det här, men annars blir nån kränkt, oftast sekundärkränkt. Men det finns bilar där alla reglage sköts med fötterna eller med enbart  händerna. Men de är specialbyggda till specifika personer med specifika svårigheter. Det är faktiskt en helt annan sak.)

JAG TROR att det här är en bidragande orsak till att trafiken idag inte flyter på så som den skulle kunna göra. Vi har så bra bilar att vi blir disträ. Vi litar på att bilen själv ska avgöra om det är halt så man bara kan köra i 10 km, vi litar på att den upptäcker hinder och bromsar, vi litar på att den löser alla tänkbara problem som kan uppstå i trafiken.

Vad tror ni?

 

Och till sist har jag en uppmaning till ”Karin”. En av er som kommenterar här mellan varven och som aldrig någonsin sagt något snällt eller trevligt. Det är bara pikar och förtäckta påhopp. Ni är fler Karin här och jag menar inte er, den det berör är garanterat högst medveten om det själv. Jag ser era mailadresser och era IP:nummer, så jag kan skilja på er.

”Karin” har några bundsförvanter också, men deras kommentarer blir oftast stoppade automatiskt, av nån anledning jag inte riktigt vet, men det är bra så jag tänker inte ändra på det. Det handlar mest om att instämma i det ”Karin” sagt så det kan också vara hon själv som skriver dem från ett annat IP. Jag tror att den här kvinnan är en bitter gnällröv som mår bra av att klanka ner på andra, som inte känner sig speciellt tillfreds och nöjd med vare sig själv eller sitt liv. Ett sk. Troll. Nån som thrives av att vara elak. I mina ögon totalt obegripligt, men det finns gott om dem. Tyvärr för det är de som sabbar klimatet på sociala medier. Jag har ändå bloggat så pass länge, i år blir det 18 år!!, så jag blir inte ledsen eller tar åt mig personligen längre. Jag har gjort det, och jag har mått superdåligt över sådana kommentarer tidigare. Men nu är de mer en källa till att få raljera;)

Det som de ändå är, är jävligt tröttsamma. Det är samma skit hela tiden, bara lite olika formuleringar.

Jag är less på det. Lika less som jag är på sexanspelningar överjävlaallt i samhället och sen fattar inte folk att det är svårt att veta var gränserna går. Hur ska man kunna veta när det på bästa sändningstid skämtas om att en gay-man sprutar ner en annan man, som är straight och alltså knappast är intresserad av en gaysnubbe? Det blir en form av övertramp som förvisso är subtilt men som ställer till det i huvudet på den som inte har riktigt ordning och reda där inne. Det blir en form av godkännande att allt är tillåtet, fast det inte alls är det. Erik Segerstedt vill inte ens kommentera det hela, så mest troligt uppskattade han det ju inte. Med andra ord är det en kränkning. Och det ska vi sitta och skratta åt?

Inte i min värld. Om sen folk vill tycka att det är fel, så varsågoda, jag står för det. Med namn och öppet forum, till skillnad från de troll som kommer och spyr galla.

Jag är less på sånt i mitt kommentarsfält. Jag älskar att ha en kommunikation med er! Tvivla aldrig på det ♥ Ni behöver INTE hålla med eller stryka medhårs för det blir ju trist, men det ni måste ha, och som 99,9% av er alltid har, vett och respekt.

Från nu så kommer jag blocka vidare kommenterar av ”Karin”, såvida hon inte skärper till sig. Man måste inte gilla mig, men det är fasen en fördel om man ska läsa här:) Jag vet att det finns en del som läser min blogg som nån slags ”Guilty pleasure” och låtsas att det är för att ni tycker jag är en idiot. Egentligen så gillar ni mig men vågar inte erkänna det:D

Om man tar av sin dyrbara tid för att läsa något av en människa man föraktar, då är det på allvar något som är fel, så gör inte det.

Jag vill avsluta nu med att säga till er alla – Jag älskar er! Det är kanske lättvindigt att säga så kollektivt, men ni har stått med mig så länge, och det betyder mycket för mig. Ni har varit med i med och motvind och ni kan mig. Jag vill fasen säga ett stort och rungande TACK!! till er alla:D

Ni som inte varit med i evigheter vill jag också tacka, för var och en av er som kommer hit och läser ger mig energi, hopp, glädje och en jäkla massa roligheter. Kommentera mera, jag älskar det, det är så kul när vi har en tvåvägskommunikation 😀

Om ni inte redan hört det idag: Fan vad bra du är! Snygg är du också, och cool, och sa jag bra?