Jag ska iväg på utvecklingssamtal alldeles snart 🙂

Jag har redan tappat räkningen på vilken unge jag varit på och vilka som är kvar, herrejösses. Några av dem hade väldigt sena samtal i höstas, och några väldigt tidiga i vår, vilket gör att det i hjärnan blir bara rörigt. Men jag vet att det är Corrinda jag ska åka med idag:) Som extra backup så är hon hemma och kan tala om det för mig om jag råkar glömma. Deras skola låter alla elever vara lediga under två dagar medan de betar av alla samtal, det är smart tycker jag.

Det är samma med tandläkartider, nu för tiden så skickar de ut dem jättelångt i förväg, 4-6 månader. Jag sätter dem på kylskåpet, och brukar komma ihåg dem, men nu har det varit massa strul. Någon tid missade jag, det var på sportlovet och jag hade helt enkelt glömt det. Sen har tandläkaren ställt in massor. Det märks att inte ens de är immuna mot sjukdomar. Senast igår, Jamie skulle dit efter skolan, men de ringde på förmiddagen och ställde in. Ett elände att hålla reda på helt enkelt:)

På vägen hem ska jag köpa den där borsten till Doris, jag hann inte igår, det gick i ett. Men jag testar en fällskrapa, som nån av er tipsade om. Tack:)

När jag ändå är där så skulle jag behöva köpa en ny sele, jag vet inte vad ungarna har gjort, men den vi fick av en kompis i höstas har blivit knepig. Antingen fattas en del eller så har något gått sönder. Jag får liksom inte ihop hur den ska sitta, och det var superenkelt förut. Helt makalöst att ungar kan sabba saker hela tiden, saker som man själv inte skulle kunna sönderdela om man så jobbade stenhårt på det.

Butiken ligger precis intill där min systers bil står för att få ny vindruta, så egentligen borde jag samordna det med att jag ändå ska skjutsa dit henne förstås..meeeen då kan det hända att det blir tokstressigt till träningen.

Haha, och den kan man inte missa:D

Ibland, ganska ofta, eller vafan typ jämt;), så styr träningen mitt liv. Jag anpassar hela dagen efter när den är, ser till att stjäla tid här för att pussla ihop där så att det i slutänden ger mig den där tiden jag behöver. Jag gör det för att för mig har träningen blivit lika viktig som att andas. Jadå, jag överlever utan den men jag mår inte lika bra.

Såhär har jag gjort sen jag började träna för 15 år sen, och det är värt varenda meck:)

Det kunde jag aldrig tro då, när jag var tjock och trött och jävligt otränad, och 15 år yngre. För så var det. Idag är jag måhända inte smidig som en gymnast men jag är inte som ett kassaskåp längre, även om jag brukar säga det:) Jag är hyfsat smidig, hyfsat rörlig, hyfsat stark, och det som spelar roll är att jag är i sjukt mycket bättre form nu än då:)

Inte ont i ryggen eller knäna. Utom ibland då, som senaste tiden, haha, men det är pga träningen, för många tunga lyft utan att stretcha ordentligt.

Nåväl! Börja träna allihopa, så kommer ni att må bättre. Även om ni mår toppen idag utan att träna så fatta hur gott ni mår med träning:D

.

Jag måste ju berätta om Doris:)

Hon kanske skulle bli en svinbra jakthund, för hon har helt klart korn på rådjur. Igår låg hon i soffan med mig, som skrev vad annars:), och plötsligt hoppade hon upp och morrade, for ut köket och ställde sig i kökssoffan och morrade och morrade. Jag tittade ut och fattade verkligen inte vad hon trodde att hon såg, det var totalt stilla. Men hon fortsatte. Jag hade inga linser i, så det tog ett tag men sen insåg jag att det där inne hos grannen på andra sidan vägen nog var ett rådjur. Jag ropade på Corrinda som stod i köket och frågade om hon såg det, och jajamensan. När jag kom ut i köket för att se bättre så insåg vi att det var två stora fina rådjur, ett precis utanför vår grind, och det andra i trädgården. Den vid grinden puttade lite på den och funderade på hur den skulle komma in, mest troligt har de fattat att mina tulpaner, påskliljor osv börjar komma upp, och var lite småsugna.

Vintern har ju varit lite tuff för dem så jag bjuder dem på det, om det tar sig in vill säga:)

I förra veckan hojtade Jordan på mig och berättade att det var en räv vid grannens hönor. Inom mig gjorde jag ett V-tecken och tjoade YES!! men eftersom jag ändå fattar att hönorna är deras kära husdjur så är det klart att jag inte önskar livet ur dem, bara rösten;)

Nu kom inte räven åt dem, de är i en ordentlig inhägnad, så det är tur.

Vi har ett sånt djurliv här i skogen:) Jag såg ett helt gäng sidensvansar i en annan grannes trädgård, och på de stora åkrarna så har det de senaste dagarna samlats shitloads av svanar och kanadagäss, kanske en och annan trana med, det vore ju najs.

Det är ju våren ♥ Underbart!

Vad ska ni göra i påsk?

Har ni påskpyntat? Jag har ingen lust med det, det är mest bara jobbigt att plocka undan eländet sen;)

Kanske, med stor betoning på just KANSKE så tar jag in några kvistar, men det är tveksamt. Jag tar tacksamt emot barnens påskpyssel i stället 🙂

Vi ska till mamma och pappa på lördag, för att äta påskmiddag. Alla är bjudna, så det blir alla ungar, alla respektive och Doris, så himla härligt!

På söndag har vi planer, och såklart är det ju påskkärringar som ska ut och gå på skärtorsdagen. Här i Uppsala är det så. Skärtorsdag. Jag blir galen på alla som inte har koll;)

Men det är säkert olika över landet?

Nä, nu måste jag kamma till mig, dags att åka på utvecklingssamtal 🙂

Vi hörs senare!

God morgon:)

Jag ska alldeles snart iväg och fixa mina fransar hos världens bästa Dau. Som alltid ser jag fram emot det, inte bara för att man går därifrån och ser ut som en filmstjärna:) man är glad och på gott humör av det trevliga sällskapet. Jag tycker hon gör de snyggaste fransarna av alla, och för nån månad sen så kom en tjej fram till mig på cirkelfysen.

Ledaren höll i genomgången, så hon smög upp intill mig och viskade:

”Alltså, förlåt, men du har så himla fina fransar! Är de äkta, annars – vem gör dem?”

I wish att de var äkta, men snygga är de:)

När jag gjort det så ska jag hem igen och få mina naglar fixade av Patricia. En fransk manikyr tror jag bestämt:) Hon gjorde det på Corrinda i går kväll och det blev jättefint:) Jag kan ju lugnt säga att jag har en drös döttrar som är superhappy över att syrran utbildar sig inom naglar. Och jag kan väl bara ana att Patricia känner att det är rätt skönt att ha ett gäng systrar att öva på.

Jag tjuvkikade lite när Corrinda satt där, och noterade att det ingår nån slags handmassage…det såg väldigt skönt ut, och det doftade så gott av vad det nu var:)

Återkommer om det.

Igår var det en seg dag. Fattar inte vad det var, men något fick mig att tappa all fart:)

Jag var så jäkla trött. När jag kollade min bokning på Friskis och såg att Davids pass som jag var bokad på hade en vikarie, vilket jag ju iofs anat, annars hade jag inte ens tittat:) Hans pass har varit inställda sista dagarna så en gissning är att han eller familjen är sjuk. Men det tog mig ungefär en millisekund att bestämma mig för att avboka:)

Det kan ha varit en suverän ersättare, mest troligt var det så, men faktiskt så var det skönt att bara låta kroppen bestämma. Jag får väl köra extra hårt på gymmet i kväll:)

För ett tag sen köpte jag en lax. En hel lax alltså. När jag gjorde det så hade jag glömt bort att jag tycker det är rätt snuskigt med fisk:) De är snoriga och hala, de tappar massa fjäll, det är obehagligt att skära av fenor och framför allt…benen! Jag röstar för att vi hittar på en tiptop-benurtagningsmaskin, så att direkt när firren komma upp ur vattnet så åker hela skelettet ut;) Vips bara, alla ben borta.

Ben i fisk är anledningen till att jag inte äter det så mycket som jag borde. Jag håller mig till laxfile och torskblock.

När jag stod och grejade med den där laxen så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kastat pengar i sjön (hehe) för ingen skulle ju äta den. Jag bara visste det. Jag saltade och pepprade i magen på den och fyllde med en smet av persilja, dill, lite kryddor och olja. In i ugnen och koka ris till. När jag sen plockade ut den så skulle ju då skinnet av och benen bort. Och efter massa meck så kunde jag dra bort det mesta av ryggraden med tillhörande spret-ben.

Serverade det hela med currysås och grönsaker, och stålsatte mig inför gnället som komma skulle. I ärlighetens namn var jag själv inte det minsta sugen på den heller;) Jag gillar inte riktigt lukten av fisk i ugn, ytterligare en sak jag glömt, men den får mig att må lite halvrisigt sådär, tappa matlusten.

Ungarna åt. Och åt. Och ÅT. Jamie tog om säkert fyra gånger, plus att han tog över en stor bit från Lovelias tallrik som hon inte vill ha. Ingen klagade! Inte ens över att de fick pilla lite ben. Jag var i total chock en lång stund:D Det slutade med att det var ytterst få bitar kvar, som jag tänker äta på en hård macka till lunch sen. Wow.

Men jag kommer inte köpa hel fisk ändå på ett tag.

Jag har tappat det. Förr lagade jag mycket hel kyckling och hela fiskar, utan att ens fundera över det. Nu är det ju så enkelt med alla filéer så jag gör det aldrig. Och nog fan är det lite barbariskt och äckligt att skära igenom bröstbenet på en kyckling? Eller dela på en hummer för den delen.. För att inte tala om att dra ut den där lilla påsen med inälvor ur magen på kycklingen, för den finns väl kvar fortfarande ? Sjukt snuskigt.

Sen kom Jamie och ville ha en banan, och det fick han såklart, har man ätit så bra till middag så är det okey, annars får man en tillsägelse om att äta mat i stället;)

Jag satt och såg på Robinson och han gick mellan köket och vardagsrummet, och sen berättade han att han ätit FYRA bananer! Vafan…. finns det inget stopp i den där ungen? 🙂 Just nu är han inne i en riktig ätarperiod, så jag förväntar mig att alla kläder snart är för små, byxbenen slutar på halva vaden och sådär. Ätarperiod brukar ju innebära tillväxtperiod:)

Nu börjar mitt batteri ta slut och det är dags att åka.

Vi hörs snart igen!

Ganska ofta önskar jag att jag kunde göra en diskdefragmentering på min hjärna. En rensning av hårddisken, frigöra lite minne:)

Jag har så mycket onödig information lagrad som jag aldrig någonsin kommer behöva, men som vägrar flytta på sig.

Som att det idag är någons födelsedag. En kille jag var dödligt kär i som tonåring. Behöver jag komma ihåg det? Knappast va? Jag har ju för fasen inte ens sett eller hört talas om honom på 25 år eller så. Kanske ännu längre när jag komma ihåg hur gammal jag faktiskt är;)

Eller gamla telefonnummer. 122320. 259719

Jag kommer ihåg hur man tar isär, diskar och sätter ihop en respirator, något jag inte gjort sen 1993.

Jag minns helt och fullt böcker jag läste som barn, tonåring, ung vuxen och även nyligen. Men jag har ruggigt svårt att komma ihåg vad jag ska handla från det jag kollar i kylskåpet tills jag står på affären, det tar sju minuter. Max:)

Jag kommer ihåg drömmar sen jag var fem år gammal…det är ju bara skumt. Jag minns att mina slalomskidor när jag var tolv, tretton år hette CP Racer. Kanske inte så svårt att fatta iofs, det är svårt att glömma;) men jag minns inte vad jag köpte för märke på skidorna förra året. Eller pjäxorna. Säkert för att det är helt ointressant. Vad spelar det för roll liksom?

Jag minns så mycket skit. Och glömmer bort utvecklingssamtal och föräldramöten. Eller i alla fall föräldramötena, de är så fruktansvärt samma lika som jag suttit på massor av gånger. Det sägs liksom aldrig något nytt, så jag kanske mer ”glömmer” än glömmer;)

Jag vill i och för sig komma ihåg onödiga saker, för det är lite kul att slänga sig med. Som att man kan citera Napoleon eller Alexander den store:) Nån gång när man spelar TP kan man få glänsa. Nån gång 🙂

Jag trodde att jag aldrig skulle glömma mina barns födelsevikt och längd, och länge hade jag full koll. Men det var ju ingen som någonsin frågade om det, speciellt inte om det var akut. Jag vet på ett ungefär;)

Jag trodde också att jag aldrig skulle komma ihåg alla ungars fyra sista siffror, men se på fasen, de sitter i dag:) Det är ju faktiskt nödvändigt så det känns bra. Selekterar lite.

Jag är ganska säker på att jag är högst normal. Att anledningen att jag glömmer bort vad jag ska handla är för att det är samma varenda gång, det sitter i muskelminnet, jag behöver inte tänka.

Saker som är tråkiga flyger iväg, men sånt som är kul stannar kvar.

Jag har en kompis som brukar säga att hon glömde kanske hålla för ena örat:) Men det menas att man inte har så mycket mellan öronen där det kan fastna;) och att man är helt urblåst, det går bara rätt igenom.. Haha, eller mer att man lyssnar och inte lägger på minnet.

Nå, är jag ensam om det här?? Det är jag inte väl??

Herre jesus jag kanske är det… men so be it. Jag kommer ihåg det primära, att andas och hur man gör ett korrekt marklyft.  Det kommer man långt på;)

Och vad ville jag med det här inlägget?

Tja, det kommer jag inte ihåg;)

Men jag återkommer lite senare om annat.

Syn snart.

Jag vet att jag frågade er för nåt år sen eller så, men nu känns det som det är dags igen:)

Vad vill ni ha från mig? 🙂

Några specifika önskeinlägg? Ska jag sluta skriva om nåt? Vill ni att jag ska vlogga? Alltså rörligt material. Jag är lite sugen på det men fastnar alltid på redigeringen:)

Ska jag reka saker? Jag kan absolut tänka mig att åka till Hawaii för att kolla upp det åt er, eller för den delen kan jag säkert checka äventyrsbad eller vinsorter:) Haha;)

Jag kan tänka mig det mesta, bara det inte innebär att åka båt:) Eller förresten, en karibisk kryssning kan jag reka åt er, det är ok. Ska bara vinna på lotto först i så fall, men allt för er:)

Jag har skrivit om det mesta redan, det inser jag om inte annat så när jag googlar nåt. Jag kommer ofta in på nåt av mina egna inlägg;) på gott och ont. Ibland kan jag fastna länge och läsa om gamla tider. För att inta tala om bilder….åh vad små mina barn varit! Men eftersom jag varit usel på att tagga och kategorisera mina inlägg och är ännu sämre på att komma ihåg allt jag skrivit, så är det svårt att hitta dem när man vill ha dem.

Och sen kan det ju hända att man ändrat åsikt om saker:) Ungarna växer också och det innebär att att det blir andra infallsvinklar.

Och jag blir äldre, känns inte så förvisso, men det innebär även att ni blir äldre:) Sorry to say;)

Kanske att vi inte behöver prata krämpor än, men snart nog är vi där;)

Jag tänker fortsätta som vanligt, men det är alltid roligt att få höra var ni önskar, och så fixar jag det också. Försöker i alla fall.

Så – kom igen:) Er önskan är min lag ♥

Jag sitter med en febrig Jamie i soffan. Han somnade i några timmar, men vaknade vid elva, och det innebär att han inte kan sova nu. Vi kollar på ett gammalt avsnitt av Ett fall för Frost 🙂

Han kommer alltså inte att gå i skolan i morgon, men som det ser ut just NU så går övriga. Ta i trä.

Fast mina ”Ta i trä” verkar inte funka så där vidare värst;)

Jag har varit iväg och tränat, cirkelfys med två ledare och 100 deltagare. Fy bövelen vad mycket folk! Men kul ändå. Det blir stökigt och rörigt och det är lite så det ska vara på CF.

Mitt årskort går ut nu i veckan, lika surt varje år, men det är bara att blunda och betala, för får jag inte träna så blir inget bra. Slår man ut det på ett år så blir det inte ens dyrt. Jag både vill och måste träna, jag har ju en skada som jag fick av en läkare kort efter att jag föddes. Den där K-vitaminsprutan som alla barn får, den sattes fel och slet sönder en stor nerv i benet. Så även om jag inte alltid vill, så måste jag för att bibehålla den funktion jag ändå har, och som läkarna i dag är rätt imponerade av:) De säger att de flesta som råkade ut för samma sak, för vi är några stycken, de lärde sig så småningom att sätta sprutan i fram på låret, är tydligen oftast rätt orörliga och handikappade.

Jag kanske hade varit det jag med om jag inte haft rätt föräldrar:D

Min mamma och pappa har aldrig ömkat mig, utan bara förutsatt att jag klarar allt. Därmed förutsätter även jag att jag kan allt. Utom hoppa på ett ben;) eller vafan jag kan det med om jag måste men det är sjukt ickestudsigt;)

Alltså betalade jag mitt årskort och visade fram min studentlegitimation för rabatt. Haha, det känns rätt ballt ändå 🙂 Universitet/Högskola. Jajamen. Nu har jag haft studentkort på komvux, folkhögskola och nu universitet.

Jag kom hem och lagade stekt falukorv och stuvade makaroner till barnen, de älskar det. Den gamla hederliga husmanskosten går alltid hem. Själv åt jag inte det, för nu ska jag skärpa till kosten och då funkar inte pasta. Det är inte ens speciellt gott så det är inga problem att avstå. Jag käkade ägg och avokado och en svingod chiapudding. Vi åt den till frukost i USA och jag har bara försökt återskapa den.

Jag tar en burk lätt kokosmjölk, och så 5-6 msk chiafrön och kakao så det ser lagom ut i färgen. Eventuellt aningens vaniljsocker, eller vaniljdroppar. Vispa ihop, ställ i kylen några timmar.

Klart. Supergott! Jag brukar skiva en banan och hälla det här över, eller bara detta. Chiafrön blir sådär härligt slemmiga;) Med kokosmjölk så blir det som en riktig pudding. Love it.

Jag hann luskamma också, och Jordan, Lovelia och Jamie är lusfria. Jag med:) Övriga har jag inte kammat, de äldre är sällan så upp i de mindre att de brukar drabbas. Jag ska kolla dem med, men hann inte. Det tar sån jäkla tid att kolla de här långa håren. Jordan var gjord på en grisblink, medan de andra tar minst tjugo minuter. Minst.

Så blir det förebyggande Linicin preventspray några månader framöver. Hej våren, ha gärna bråttom:D

Har ni plockat ut julen? Det var ju tjugondagKnut i går, men jag hade visst ingen lust att fixa. Allt är kvar, gran, ljusstakar och tomtar. Allt. Jag misstänker att det får stå till nästa helg när jag får hjälp av barnen att hämta alla saker i hela huset. Och nästa söndag är det slalompremiär!!

Att ta fram och kolla igenom min utrustning är väldigt mycket viktigare än att ta undan julen;)

Stjärnan, kuddar, filt. Den är från Disneystore:)

Och en Smulan som värmedyna ♥

Nu börjar Jamie gäspa här, så det är dags att krypa ner i sängen.

Natti natti 🙂