Allmänt
Allmänt

10 nya diagnoser vi måste ha koll på 😜

Jag hittade detta, kommer nog från Dagens medicin.se men jag hittade det på allas vår Facebook 😉

Eftersom jag älskar ironi, speciellt sån här som ändå har lite allvar och mkt skämt i sig så får ni hålla till godo.

All cred till Henrik Widegren 👌🏼

.
Wifi-bipolär, LCHF-ketoacidos och Tinderklamydia. Henrik Widegren botaniserar bland dagens barnsjukdomar. Publicerad: 2017-09-22 
Diagnoser är barn av sin tid. Diagnoser uppstår, blir moderna och försvinner. Ibland handlar det bara om att byta namn. Lungsot blev tuberkulos, gulsot kallas i dag ikterus och kräfta har blivit hundra olika cancerdiagnoser. Men vissa sjukdomar är faktiskt nya. Här är tio diagnoser, som är garanterat yngre än 20 år. De är bokstavligen barnsjukdomar!

Google-hypokondri

Kallas även cyberkondri. Debut efter Googles födelse 1998. Yttrar sig som vågor av ångest när man skriver in sina symtom i sök­fältet och finner det värsta tänkbara svaret. Är vanligast nattetid i områden med bra internetuppkoppling. Behandling: Stäng av ditt wifi eller träffa en läkare i stället.

Mässling

En nygammal diagnos. I det närmaste utrotad på 1990-talet, men efter ett utbrott av vaccinationsfobi har sjuk­domen kommit tillbaka. Sjuk­domen är smittsam och uppstår i kluster, till exempel i ­Järna, på Waldorf­skolor och via ­Familjeliv.se. Behandling: Vaccinera barnen mot mässling eller byt föräldrar.

Mobiltumme

Kallas även Android-artros. Uppstod efter Iphones lansering 2007. Symtomen är värk i tummens MCP-led efter att ha skrollat för länge på sin telefon. Behandling: Lägg bort telefonen och prata med personen som sitter mitt emot.

Wifi-bipolär

Psykiatrisk öppenvårdsdiagnos. Humör­svängningar, som styrs av hur god ­wifi-mottagning patienten har. Vanligare hos ungdomar med begränsade mobil­abonnemang. Behandling: KBT, som syftar till att lära patienten att hantera brist på livsviktiga informationsflöden. Alternativt skaffa ett riktigt fett mobil­abonnemang!

Sms-frakturer

Samlingsnamn på frakturer, orsakade av att sms:a när man transporterar sig, till exempel ansiktsfraktur av att cykla in i en lykt­stolpe eller skallfraktur av att krocka med sin bil. Före­byggande behandling: Sms:a inte när man framför ett fordon.

Facebookångest

Oro och ångest, som orsakas av färre likes än förväntat av ett Facebookinlägg. Var inlägget dåligt? Tycker ingen om mig? Varför hatar alla mig? Varför är mina vänners liv mycket mer spännande och roligare än mitt? Behandling: Undvik Facebook.

LCHF-ketoacidos

Ketoacidos, som orsakas av strikt LCHF-kost hos personer med diabetes typ 1. Drabbar ibland barn som har föräldrar med sockerfobi. Behandling: Ät mer kolhydrater eller byt föräldrar.

Mobilladdarberoende

Kallas även eluttagsnarkomani. Upp­levelse av ångest när mobiltelefonbatteriet har mindre än 50 procent laddning. Under 25 procent kan dessa patienter börja hyperventilera och få kramper. Behandling: Ha alltid med ett dieselaggregat för att kunna ladda mobiltelefonen.

Tinderklamydia

Klamydia, orsakat av kärlek som uppstått efter Tinder-kontakt. Utbrotten började efter Tinders lansering 2012. Behandling: Swipa åt vänster.

Hyperdiagnosism

Överdrivet diagnossättande. Alla kombinationer av symtom kan bli en egen diagnos. Att vara frisk är onormalt och förmodligen något mycket sjukt. Behandling: Fokusera på det friska.

Kommentera

  1. Marianne

    Ja jäklar vad jag känner igen mig i mobilladdarberoende . Blir grinfärdig om det går ner under 25% . Trodde aldrig att jag vid min höga ålder skulle drabbas men där ser man . Aldrig för sent för nya upplevelser i livet . Gode tid , hur ska man tya ?

Allmänt

Vinst och röj

Oh herre jösses vilken match det blev igår. Rätt tråkig, inget större drag i den med Sverige vann ju mot Italien med 1-0👌🏼

Larmet inne på olearys när de gjorde målet visste liksom inga gränser.

Vi käkade och snackade, det var en blandad skara av känt och okänt folk. Lite lustigt är det allt att vi snackade om den ena killen häromdagen. Han har inte varit med sen allra första gången och vi saknade honom lite. Och igår var han med:)

Sen fortsatte vi till Domkraft som en av killarna äger, baren ovanpå gamla anrika Domtrappkällaren, där vi drack G&Ts och fortsatte snacka. Klockan halv två på natten fick vi för oss att det var en strålande idé att påbörja ett mattbyte i en trappa:)

Ni vet, en sådär matta som man fäster med en pinne längst in mot steget. Det gick på nolltid att få bort men sen vet jag inte varför det tog sån tid att få dit den nya och rätt vad det var så var vi istället på Oconnors.

Jaja:) Mattan är på plats nu iaf. Av vem och hur vet jag faktiskt inte. Eller jo det vet jag nog. 

Vi blev en minskande skara allteftersom kvällen led och till sist var vi bara fyra. När det stängde på oconnors så var min kofta borta. Jag vet att jag lade den på stolen där vi satt och där låg den liksom inte kvar. Fan det är en svindyr jacka från me&i så jag är fett sur. Vakterna hjälpte mig leta men den är puts väck borta. Nån annan har numera en snygg jacka :-/ Fan att folk inte kan hålla sina tassar i styr. 

Min syster har ringt och kollat om de hittat den men icke. 

Varför inte jag ringde?

Jomen det kan man ju undra, och svaret är att jag vakande utan röst! Totalt borta. Nu igen… sist försvann den i tre dagar. ..😱

Barnen garvar rått åt mig och frågar om jag skrek mycket när Sverige gjorde mål? Det gjorde jag inte, men när man är ute så är det ju hela tiden hög musik man måste överrösta. Jag var förkyld, blev det på en sekund i torsdagskväll, från piggelin till ont i halsen och snorig. Körde med coldzyme hela natten och kunde inte sova för jag höll på att drunkna i snor;)

Sov hela förmiddagen när kidsen var  i skolan i stället och vaknade och var pigg.

Men tydligen inte helt frisk 😂

Idag har jag mått riktigt uselt, dels lite bakis kanske men otroligt förkyld. Tryck över bröstet , hostar snorar och ingen röst. Sovit och sovit, och aningens feber. Jippie. Not.

Gick upp och duschade och käkade lite men sen sov jag vidare i soffan. Nu har jag kollat på Karate kid, originalet, med ungarna och sen Geralds lek, en Stephen king historia som var usel som film, boken är skitläskig, och avslutat med några avsnitt av SoA

Nu sova igen då och hoppas vara frisk i morgon och ha rösten tillbaka, det är jobbigt att vara tyst.

Kanske nån däruppe vill säga mig något? 😂

Jaja håll er friska där ute😘

Natti natti 

Kommentera

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Åh tack😘
      Ja det var riktigt kul att se den. Ungarna valde och sen somnade de efter en 1/2 timme;) men jag var tvungen att kolla klart 🙂

Allmänt

Sverige -Italien 😱

Lite nervöst nu:)

Jag är på väg till stan för att kolla matchen på lokal med kompisar 🙂


Italien är vassa, men Sverige underdog… 

ja det blir spännande detta!

Några av er som ska kolla?

Håll tummarna 😘

Kommentera

  1. Ingela

    Hej!
    Det här gäller inte fotbollen utan snobben figurerna. Hur hög ca är den när snobben sätter stjärnan i toppen? Är det keramik eller? Med vänlig hälsning Ingela

  2. Karin

    Japp, jag kollade, men på tv’n =)
    Härligt att vi vann men några mål till hade suttit fint.
    Hoppas du hade en bra kväll.
    Kram från mig

  3. M

    Näe, jag kollar inte, men vet ju de vann.
    Måste fråga varför hela din sida är täckt av reklam som man måste klicka bort innan man kommer åt att läsa?
    Ha en bra dag

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Är den? Fasen vad märkligt så är det inte hos mig, men det är inte något jag kan styra över 😱
      Ska kolla det för så vill jag inte ha det!
      Återkom gärna om det inte slutat 😘

Allmänt

Utvecklingssamtal, träning och FA:)

Sjunkit ner i soffan.

Igen:)

Haha för jag har tillbringat en stor del av dagen här om nu sanningen måste fram. Men, jag har pluggat! Fast först gick jag och lade mig en stund igen efter att ha skickat barn till skolan. Jag var så djävulskt trött att det var helt nödvändigt. Det har ju sina fördelar att plugga på distans:)

Men sen var det upp och hoppa, käka frukost, dricka kaffe och sätta sig med snoken i böckerna. Idag kändes det mycket bättre än igår, skönt att ha de där jäkla böckerna avklarade, bara två kvar av just den delen.

Corrindas skola har haft utvecklingssamtaldagar igår och idag, då är eleverna lediga och kommer bara in för sitt samtal. Corrindas var klockan 16.00, sist av alla. Så det var min hållpunkt idag, förutom att hämta Jamie halv två. Och sen träning:)

När det är såhär mörkt ute, det är ju liksom svart ute redan runt fyra, och dessutom regnar som det gjorde när vi åkte – så blir det så jäkla svårt att se när man kör bil! Holy smoke liksom. Och så folk då, som rantar runt utan reflexer, gärna i mörka kläder…Galningar!

Och här kommer Dagens mammabikt då:

Jag har inga reflexer. Mina barn har inga reflexer.

Pinsamt dåligt! Speciellt som jag har en hel låda full med helt nya, inplastade, oanvända reflexer…! Nä fy farao, i morgon ska jag dela ut dem när de går till skolan. Man kan liksom bara inte klaga på andra när man själv är lika usel, så om inget annat så för att få sura över ”folk”;)

Förra året köpte jag en dyr reflexspray på sportbutiken. En som där som man ska spraya direkt på kläderna. Jag frågade killen i kassan om det syntes? Han fattade inte vad jag menade utan svarade att ”ja, det blir som en helt vanlig reflex” Jag menade ju om det syntes att man sprayat på kläderna:)

Och det, mina kära vänner kan jag meddela att det gör det. Jag sprayade en smiley på ryggen på Lovelias vita jacka, och det ser ut som om hon tagit en lerkoka och ritat….nog för att det reflekterade men det ser skitigt ut:/ Eller det SÅG så uy för det går bort i tvätten.

Jag sprayade nederkanten på nån av killarnas blå jacka och samma där, det ser skitigt ut.

Då tänkte jag att det kan vara smart som tusen att använda den på Doris koppel, och ja det blev som ett lysande snöre, men det försvann efter en eller två promenader.

Nä, funderar ni på reflexspray – spar era slantar, den är inte så bra.

Det finns en man kan spraya på djur också, och jag tänkte att det skulle vara asfräckt att rita som en streckgubbehund på Doris:) Smulan tvättar sig ju så noga så där vill jag inte att hon ska slicka i sig massa skit, men Doris är ju nu inte lika renlig som en katt. Haha, väldigt långt därifrån faktiskt…;)

Men jag struntade i den när den andra var så kass.

 

Vi körde in på stan, Jamie ville med som alltid, och det fick han. Det småregnade och var kolsvart som sagt. Corrindas skola ligger mitt i city, och vi har flera parkeringar att välja mellan där, svindyr, jättedyr eller bara dyr;)

På den som ligger närmast, bara tvärs över ån brukar det aldrig finnas platser, men nu jäklar! Med andra ord behövde vi inte snurra och leta och vips var vi tjugo minuter tidiga. Vi traskade runt inne på St Pers köpcentrum några varv för att slippa regnet och blåsten innan vi gick till skolan.

De har sina lokaler tusen trappor upp och eleverna får inte åka hiss. Nä, men tänk om föräldrarna kanske skulle kunna få den ynnesten;) Haha, fy farao vilka jobbiga trappor. Ni vet, vissa är liksom jobbigare än andra, suger musten ur benen redan efter tre steg. Men upp kom vi, och snart satt vi och pratade med henne lärare. Nej förlåt – mentor. Nej, vänta – coach:)

Hon är riktigt riktigt trevlig och inte gör det ju saken sämre att Corrinda bara får beröm. Det är så härligt att höra positiva saker om sina barn:) Nu har jag faktiskt bara fått bra saker serverade från alla barn, så det är ju väldigt skönt. De vet vad de ska göra, och försöker alltid göra sitt bästa och det är ungefär det jag kräver av dem.

Efter samtalet åkte vi hem, in på affären och köpa mjölk, och lite annat som alltid tar slut. Susa hem och laga mat.

Och nu har jag testat att laga köttfärssås på den där soyafärsen också. Vi köpte ju pulled soya (??) och det var inte så gott, och nu färsen. Smakade inte gott. Jag skäms lite över att säga att jag kastade det rakt i soporna efter att ungarna smakat och sen gick och tog av den vanliga. Jag gillat inte att slänga mat, men den här skulle aldrig blivit uppäten. Jag har tyvärr några paket kvar i frysen….hu.

 

Jag och Corrinda hann inte äta för vi skulle träna. Jamie ville med såklart:)

Han är förtjust i David på ett skräckblandad förtjusning-vis, och vill gärna följa med när det är han som är ledare. Men, om sen David tittar på honom så blir han skitlöjlig och springer och gömmer sig.

Vi mötte syrran utanför, gick in och bytte om. Jamie vill vara med på uppvärmingen och genomgången av övningarna, och gick med runt när David visade vad vi skulle göra. Sen skuttade han bredvid mig när vi värmde upp. Jag såg plötsligt hur David flinade på det där sättet man gör mot ungar, som är knasiga och det snett till vänster om mig, så jag kikade ner. Jamie var spårlöst borta. Han hade sprungit och gömt sig i andra änden av salen, och sen försvann han ut för säkerhets skull;) David hade råkat titta på honom alltså…jisses vilken fånig unge jag har;)

Jag kan ju säga att jag flinade inte speciellt mycket efter ett varv, för det är tufft. men jag råkade visst dra på smilbanden lite när han var på Corrinda och ”bråkade” lite på henne, för strax hade jag hans hand i ryggen som höll emot när jag skulle upp. ”Jasså, du tycker det är roligt va;)??” Haha, jag hatar just den övningen, den kallas Kamelen och man står i planka och går sen upp och ner på armbågarna. svinjobbigt.

Jag gillar att bli lite extra pushad, och det är liksom de ledarna som gör det som blir favoriter. Fasen man kanske är lite felvaggad;)

Nåväl, han hade med den där wallclimber-övningen igen. Den när man ska stå på händer och klättra med fötterna upp på väggen, och sen gå så nära väggen man kan med magen….skitläskig. Eller man går ju med händerna såklart men magen ska vara så nära väggen som möjligt;)

Jag borde ha snurrat på mina handledsskydd för det är påfrestande för just handlederna men jag har försökt låta bli dem. Jag är svag där och behöver träna, men vissa övningar kräver stöd helt klart.

Pust. Pust Pust. Fasen vad skönt det är ändå, Efteråt:)

Vi tränade i måndags med, powerhour med Björn, och jag suckade uppgivet att det är värdelöst med träningsuppehåll, man tappar ju all kondis på en dag. Men nu kanske viloperioden är över för den här gången. I morgon är det HIT 35, ett kortare pass men det lär ju vara petigare då…;) Och så David igen på lördag,

 

Mitt stackars lillfinger som jag bröt i början av sommaren är fortfarande inte bra. Jag passade på att konsultera min kompis Sjukgymnasten efter ex antal öl sist vi sågs. Vi har inte en professionell relation;)

Men han är kunnig, och talade om det jag redan läst mig till på nätet – att det kan ta skitlång tid,. Typ ett år. Bara att böja och stretcha.

Det blir ett återbesök i morgon, haha, det är ju fotboll! Ihh Sverige spelar VM-kval mot Italien. Typ värsta scenariot. Sist vann de med 8-0 men så lätt lär det inte gå nu.

 

Jag insåg till min förvåning att det blivit mycket utekvällar nu på sista tiden, och det lugnar inte ner sig framöver heller:)

Fotboll på pub i morgon, nästa vecka är det Thåström på Svandammshallarna, åhhhhh det kommer bli så bra! Han får gudomliga recensioner. ”Det borde inte vara möjligt, men Thåström gör det magiska”

Veckan efter det är det tjejträff med gymnasietjejerna. Sen är det dags att hänga med Mirka, Tina, Matilda och Sussie igen.

Jag såg mig själv på Tv nyss också, givetvis ute och drack öl;) Folk kan ju tro att jag är en partypingla;)

Mirka och jag var ute och svirade lugnt och fint i nya Familjen Annorlunda. Det var märkligt att spela in igen, så vant men ändå så ovant:) Jamie utbrast att det var ”orättvist, mamma! Varför får bara du vara med på tv??”

Jadu, älskade lilla unge, fråga din pappa…. Ni som tycker att jag ger honom kängor, varsågoda att scrolla nu.

 

Ni andra, jag begärde ju enskild vårdnad av den anledningen att han inte var, eller är, delaktig i vardagen överhuvdtaget. Jag tycker inte att det är rätt att han ska få fortsätta ha delad vårdnad när allt, allt ALLT ligger på mig. Jag vill inte behöva ha honom som en person som kan lägga sig i. Men sån är skitlagen. Han har inte slagit mig eller barnen, eller missbrukar och då kan man bete sig hur som helst utan att bli av med vårdnaden. Under hela rättegången så låg fokus på att jag minsann skulle ”hänga ut honom i Familjen Annorlunda så fort jag fick chansen” Alltså vägrade han ge mig vårdnaden, så att han skulle kunna stoppa en medverkan där. Vilket han också gjort.

En gång för alla nu – jag är ingen bitch. Okey:) Men rätten trodde uppenbart det.. och dömde efter sina schabloner.

Därav så har barnen fått se sig i himlen efter att vara med  Han ställde till ett jädra meck för produktionen när vi var på Liljas dop, som ju filmades. Helt i onödan. Jaja. Det är som det är.

(Nu kan ni fortsätta läsa)

 

Jag ska snart hoppa i säng, ska bara kolla klart på alla mina repriser jag ser på kvällarna.) Det är ett hårt jobb men nån måste göra det! 😉

I morgon är en ny dag, jag ska gå och äta mitt D-vitaminpiller förresten, som jag glömt sen vi var i Usa. Kanske är därför jag är så trött? Nä så kan det väl ändå inte vara?

Jaja, oavsett…vi ses snart igen ! ♥

Kommentera

  1. Jenny

    Försök få barnen att tro att det är skitcoolt att ha reflexväst på sig:-D Vet inte riktigt hur du ska lyckas med det,men du kan ju försöka haha. Man syns jäkligt bra i en sådan väst,man blir typ självlysande. Jag tycker det är mycket smidigare att dra på sig en reflexväst,istället för att krångla med pyttesmå reflexer vars snören fastnar i dragkedjor och trasslar in sig i sig själva. Finns väl säkert sådana västar för hundar också?:-)

    1. Malin

      Håller verkligen med. Reflexväst är ett måste. I alla fall ute på landsvägar, den gula färgen gör att man även syns i gryning och skymning, när det kanske inte är tillräckligt mörkt så att man slår på helljus, men ändå så mörkt att folk i mörka kläder syns dåligt. En liten dinglande reflex är ganska värdelös i jämförelse.
      Och dessa människor som ränner runt i stan utan att synas, mörka gator, gärna lite blöta så att det blänker från gatubelysningen. Håll er på trotoarerna, där kör jag inte med bilen, men räkna för guds skull inte med att jag ska släppa över er vid ett övergångsställe, jag kan ju inte släppa över nån jag inte ser.

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Nä zebralagen är värdelös såhär års!! Livrädd när man kör i stan.
        Ungarna brukar faktiskt använda reflexvästar men de ligger nog i förrådet.. tack för påminnelse

  2. Karin

    Hej =)
    Kan du inte ge Mirka soyapåsarna du har i frysen, det kanske är något Linnea kan äta. Jag tänkte att det är ju mycket bättre de kommer till användning än att kasta de =)
    Sen till något annat…
    Inte slagit dig… Det som du skrev om som hände på din garageuppfart då =(
    Kram från mig

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jo men jag kollar med henne först 🙂
      Och på garageuppfarten slog han mig inte men knuffade mig med full styrka, bara tur och självbevarelsedrift som höll mig på benen! Men trots att det fanns vittnen till detta så polisanmälde jag inte…av nån slags … jag vet inte! Gammal kärlek, felriktad respekt ..? Jag kunde liksom inte förmå mig till det.
      Och det borde jag ha gjort med facit i hand!

  3. Maria

    Du har fått ett kändisskap med er närvaro i familjen Annorlunda men låt det vara nu. Återvändande blir inte mer än patetiskt och serien har gjort sitt nu.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Va? Jag ska definitivt inte vara med nu, det är liksom överspelat, barnen är stora osv. Men jag hade gärna varit med för några år sen. Varför? För kändisskap ? Nä😂För att det var det absolut roligaste ( och jobbigaste) vår familj gjort ihop😊
      Men han trodde att jag skulle hänga ut honom, något som är så korkat att det är löjligt eftersom det aldrig tillåtits av produktionen. Det är inte det slags programmet. Och Hänga-ut program kan jag vara med i ensam om jag vill, det kan han aldrig stoppa. Och därför blir hans agerande så löjligt.

  4. M

    Kan inte va nåt att stå efter att vara med i familjen Annorlunda på tv igen,
    Hänga ut sig själv är en sak men jag skulle inte vilja hänga ut mina barn,
    De kan inte säga heller att de frågat
    och fått tillstånd av barnen för de flesta ungarna är nog för små
    att begripa vad det egentligen handlar om.
    Produktionen la till fyra avsnitt med Mirka och det var säkert enbart för de fått nys om att hon blivit ensam med barnen och visste att nu stannar tittarna kvar nån torsdag till för att stilla sin nyfikenhet.
    Bli aldrig med där igen. Håll på din men främst dina barns integritet,

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag svarade i en annan kommentar på detta. Jag ser det inte heller som att man hänger ut sina barn. Men det där kan man tvista om i evighet. För mig var det enbart en positiv upplevelse. För mina barn med. Det har gått många år nu och ingen av dem lider eller ångrar sin medverkan 🙂

  5. Karin

    Jag skuld dock inte heller vilja att mina. barn var med i ”dokusåpa” eller vad programmet är och inte heller att de som är för små att förstå fanns med info och bild i blogg. Tror det är rätt många föräldrar som känner så.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha fast du läser bloggarna och kollar på programmen?
      Blir inte det då lite dubbelmoral?
      Eller?
      Jag förstår absolut att vissa föräldrar inte vill visa upp sina telningar, men jag fattar inte vad som är så farligt egentligen? Säg min blogg tex, här censurerar jag som jag vill, säg att nån av ungarna super sig asfull och gör nåt dumt.. det skulle jag aldrig berätta om av respekt. Men de själva skulle ha det på Snapchat, instagram, youtube osv inom en sekund.
      Tiderna har förändrats och jag tror inte man kan stoppa det, man måste förhålla sig till det på ett vettigt sätt.

          1. Karin

            Jo. Jag kan grunda min åsikt på att barnen är för små för att förstå konsekvensen av att förekomma i offentliga sammanhang. Jag behöver inte ha sett programmet eller läst den bloggen. Jag vet vad tv och bloggar är. Jag vet vid vilken ålder. Armen är mogn att fatta beslut. Att sen i efterhand komma och säga att det bara var positivt – det århundradet inget man vet på förhand eller vet gäller för all framtid. Min åsikt gäller oavsett om det är pinsamma siituationer eller ej. Vi har nog olika personlig integritet helt enkelt.

          2. familjenannorlunda
            familjenannorlunda

            Haha ja helt klart . Jag har en grym integritet på saker jag anser är privata, men det är inget ni märker av:)
            Jag skriver bara inte om sånt.

  6. Hanna

    Tips, ta inte d-vitamin på kvällen då det kommer göra det ytterligare svårare för dig att somna. Vid avsaknad av d-vitamin bildar kroppen melatonin vilket gör oss trötta. Att då ta d-vitamin på kvällen kommer motverka detta.

Allmänt

Jag fyller år snart:)

 

Och med det vill jag bara visa er lite saker som jag liksom inte skulle bli ledsen över om de råkade hitta hit:)

Haha, Snobben är ändå Snobben. Eller Peanuts.

Min pappa flög massor när vi var små, och syrran och jag har fått Snoopys från lite var stans, och de äldsta är säkert sen innan vi fyllde tio. Hon är ju förvisso lite yngre än mig, men ändå:)

Snobben har alltså en väldigt speciell plats i våra hjärtan. Mest kanske i syrrans som har en tatuering på fotknölen av honom och Woodstock, men jag ligga inte långt efter,

De här hittade vi på Macys och åhhhhhhade oss länge och väl, men de var tunga (nåväl, allt är relativt:) och otympliga så vi lämnade dem där. Och ja….jag ångrar mig:)

Visst är de hur fina som helst?
peanuts IMG_4276 IMG_4277 IMG_4278

Jag vill ha alla,

Och nu kom jag på att de ju lär ha en hemsida, men många företag i USA shippar inte till Sverige, men det gör faktiskt Macys´s ….

Så syster yster….? Ska vi??

 

Ni andra kan ju kolla där och fatta hur länge vi gick omkring där för att kolla igenom allt:D

 

Och nu har jag officiellt inlett julen 2017:)

Före Halloween är det förbjudet är hemma, men efter så får man frossa. Jag ska köpa pepparkakor nästa gång kan handlar, och glögg såklart!

 

 

Kommentera

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag har inte beställt därifrån nångång så jag vet inte. Men är svårt sugen på att göra det nu:)
      Jag tror att det stod att det var fraktfritt över nån viss summa men vet inte 🙂

Allmänt

Glossybox:)

Innehåller reklam för Glossybox

Äh who am I kidding liksom, när jag säger att jag ska säga upp min prenumeration på Glossybox…?

Jag fick ju abstinens bara av att tänka tanken, så jag fortsätter nog ett tag till i alla fall:)

Sist fick jag ju bland annat den här brynfixeringen som jag nu fått lära mig är very viktig för slutfinishen:)

Det är tur att jag har kids som kan makeup.

glossyboxCorrinda fixade brynen och det ser väl ut som de ska antar jag. Jag och ögonbryn ni vet…;)

 

Nåväl, jag tror att den här rabattkoden fortfarande gäller (tom 9/11, idag allså!  ) så är ni sugna på era egna Glossybox så använder ni den! Rappa på isf:)

Kod: FAGB2017
Erbjudande: 20% på alla prenumerationer och presentkort.
Tjohooo!
Kommentera

Allmänt

Tack för input:)

Jag visste att man kan lita på er:) Tusen tack för inputs på förra inlägget! Jag säger så här: Jag skriver boken.

Sen får framtiden utvisa hur det blir:) Fair enough.

 

Igår så hämtade jag Jamie i skolan, och sen hade jag tankar på att ta undan studsmattorna, men eftersom mamma och pappa skulle komma förbi så kändes det inte som nån idé att påbörja.

Ja, det är en förevändning, ursäkt, bortförklaring:D Jag vill inte. Jag måste, men har noll lust. Det är tusen gånger roligare ta fram dem än undan.

I stället lade jag mig för att läsa i väntan på dem, efter att vi fikat mellanmål.

Alltså, till nästa föreläsning ska vi läsa fyra böcker. Helt ärligt nu så har INGEN av alla de böcker jag läst i de här kursen roat mig det minsta. Fy satan. Jag ska ge mig på Odyssen snart och Greven av Monte christo och fast de är som de är så lär de vara rena humorn jämförelsevis. Vad är det med gamla skitklassiker som är så himla viktigt;)?

Jag laddade hem Madame Bovary från bibblan. Först, den läsplattformen suger fett att läsa på! Jag har ju läst via Nextory i evigheter och det är aldrig några problem. Bibblan laggade, höll inte ordning på sidorna, laddade inte, loggade ur och så vidare. Sjukt irriterande,

Den här boken var den sämsta hittills. Jisses i helvete vad många ord! Tänk er Stephen King som beskriver saker i evigheter, minus att aldrig liksom komma till saken. King kommer ju så småningom fram till något, medan den här boken liksom bara fortsatte och fortsatte och f o r t s a t t e….. 300 sidor skit. LÄS den inte,

Jag somnade konstant;)

Men nu har jag läst den, och är grymt stolt över mig själv som tragglade igenom hela. Jag avskyr sån litteratur men fattar ju nånstans att det är meningen att det ska GE något. Exakt vad har jag inte fattat bara;)

 

Idag var jag på bibblan och lånade Bûbins unge och Öde land , eller dyl av Elliott. Öppnade dikterna och slängde iväg dem, pallade verkligen inte med dem, jag hade ju precis avslutat Madame Bovary. Läste Bûbins unge på en kvart. Skitbok.:) Allvarligt, jag vill inte sitta och fundera på vad fan det egentligen är de skriver om, jag vill bli underhållen. Jag fattade inte ett skit. Tror det var nån som födde en unge och tog ihjäl den…? Tror alltså, det kan lika gärna ha varit något helt annat.

Tidigare har jag läst bland annat Främlingen och Älskaren. De var ju fantastiska i jämförelse med de här två. Gosh. Det kostar att ligga på topp;)

De gillar sånt här med otrohet, konstig gammeldags åtrå och passion som liksom är lika upphetsande som att kolla på färg som torkar.

Jaja. Förutom till den här föreläsningen så är det massa böcker som ska plöjas. Jag har dem utspridda, dels i paddan, både från bibblan och Nextory och sen i pappersvarianten. Ingen har funnits som ljudbok tror jag, men eftersom de ska avhandlas sen så måste jag för min egen del läsa dem, jag lyssnar inte alls på samma vis som jag läser.. ni fattar:)

 

Mamma och pappa kom och räddade mig, och vi satt och snackade ett tag. Jag underhöll dem såklart om historier från new York:) ”Ska ni åka tillbaka?” frågade pappa med det där tonfallet som mer menar NÄR:)

Oh ja, asap.

Så var det middagsdags. Som jag är less på mat! Inget är kul med matlagning. Jag lejer bort det till vem som helst som frågar om de får, och kan muta hårt för att slippa. Det är ju postivit för på så vis lär sig barnen laga mat:)

Igår hade jag kassler men hann inte göra den gratäng jag tänkt, som är supergod, så det fick bli en pastasås i stället. Skivade och stekte på kasslern, vevade ner två burkar färskost med vitlök och örter och en förpackning matlagningsgrädde. Häpp. Servera med spagetti. Ungarna åt och det tog sopslut:)

Ibland lyckas man i alla fall.

”Kan vi äta det här flera gånger, mamma?” Japp absolut, enkelt och gott och går fort, finns inget alls som är jobbigt då faktiskt.

Efter middagen var det dags att skjutsa tjejerna till gympan.

Ni som kollar på Mirkas och min live på Instagram hörde min historia tidigare idag, men ni som inte gjorde det…här kommer det:)

Jag körde på samma ställe som jag kör flera gånger i veckan, på en sträcka med en massa rondeller. Jag gillar dem för det blir bra trafikflyt. Om man inte släpper lös idioter i trafiken vill säga.

Uppsala Buss, kanske skulle ta och utbilda sina chaufförer i trafikregler kan man tycka…Jäklar så nära det var att han mosade sönder sidan på mig.

Mig veterligen får man inte köra på folk, men det tyckte tydligen han var helt i sin ordning. Idiot.

Jag hatar folk i trafiken. På allvar alltså. Finns inget annat ställe där folk tror att de är totalt oövervinneliga och beter sig som de äger vägarna. Bara tagga ner lite, var uppmärksam på övriga trafikanter och använd blinkers så blir dagen roligare för alla:) Har man inte körkort eller kör regelbundet så fattar man inte det här:)

 

Nåväl, körde vidare och lämnade av kidsen, och sen vidare till Gränby för att dels leta överdragsbyxor till Jamie, och dels använda deras nätverk för att läsa e-boken. Bibblans nerladdning funkade såklart inte;/ så var tvungen att strömma.

Hittade bara termobyxor, men jag ville ha de här tunnare varianterna och det fanns bara små storlekar, och satte mig till sist med en kaffe på Starbucks. Jag gillar att sitta och läsa sådär lite bland folk:)

Hämtade hem tjejerna och sen var det kväll.

 

Idag var det rise and shine med ungarna vid sju, jag har låtit bli att dra ner rullgardinen så det är lite av i närheten av ljust i sovrummet, jag får för mig att det är aningens enklare att vakna då.Tveksamt om det funkar men man kan ju inbilla sig:)

Skickade iväg dem, de cyklar fortfarande men det var inte jätterart i morse, kallt och frost. Brrr.

Dau messade att hon var klar tidigare med sin första kund så jag fick komma lite tidigare om jag ville, så jag pep iväg och blev georgeous:) Idag fyllde hon på mina L-fransar med D-fransar och då blev det så här:)

 

Hon får alltid fria händer med fransarna för jag vet att hon har full koll. Vill hon testa nåt nytt så får hon det, och skulle hon sätta dit fransar som var som dammvippor så skulle det med all säkerhet se skitbra ut det med:) Hon har grymt öga för vad som är snyggt och passar.

Vi snackade som vanligt massor, nu om New York eftersom hon varit där för några år sen.

 

Sen drog jag till biblioteket och därefter via Jula för att kolla om de hade överdragsbyxor, det hade de inte, så hem där Mirka mötte upp och vi körde vår live.

Det är så roligt:)

Vi jobbar på podd…jag vet att vi sagt det varje gång, men det var lite saker man behövde. Mikrofoner, hörlurar och så ska det redigeras…gosh. Om ni har tips gällande utrustning så hojta gärna, det fanns liksom en uppsjö:)

Sen ska man gärna ha något bra rum att spela in på också, lite ljuddämpare osv, så det måste kluras på.

I alla fall, det är rysligt roligt att få träffa er:D

 

Nu ska jag väl hoppa i säng förstås. Jag kan ha råkat somna en stund på soffan med paddan över näsan tidigare 😉 Så kanske att jag är onödigt pigg nu…

Men men, får väl räkna får då.

Natti natti ♥

 

 

 

Kommentera

  1. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Åh såna böcker :-o. Jag läste Stephen King (som du nämner) och hans bok Under Kupolen, det tog mig ETT ÅR! Jag som slukar böcker annars. Så tråkig att den aldrig tog slut, det fanns liksom roligare saker att göra än att läsa boken (som att städa, och hur kul är det?!). Den var nog som boken du säger att man inte ska läsa. Kommer förövrigt aldrig ge mig på någon Stephen King igen :-p

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag har läst massor av king men ska då undvika den du sa:)
      Jag har en annan av honom som jag aldrig läste klart men många som jag inte kan lägga ifrån mig.
      Testa nån annan! Typ Pestens tid, Lida, Gerards lek

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Tror inte se hade rätt storlek kvar, och så blev jag snål 😉 Det är ju snart dags för tjocka brallor😩

    2. Malin

      Nej de går sönder.
      Har ett par gamla kvar från när de hade monstret som logga. De är hela. Men de jag köpte i våras med ett k är trasiga. Även deras mjukisbyxor som jag älskade till första sonen, har blivit sämre sen de bytte logga. Och dyrare.

      Carola: Ja att de blivit ganska mycket dyrare har jag noterat, hela det märket..tror de överdragen gick på 399Kr eller 299kr kanske? Alldeles för dyrt för att jag ska tycka att det är värt det, när jag vet att det finns bra på Jula. Dock inte nu då:/

  2. Ella

    sist jag försökte läsa från bibliotekets e-böcker var jag tvungen att bläddra baklänges?? Det var jätteskumt.

    Det var btw jag som frågade i slutet på liven om du var på biblioteket imorse, haha. Jag såg dig där men vågade inte gå fram och hälsa 😛 Kändes så konstigt att bara ”Hej, jag gillar din blogg” haha.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Aha så då är det inte bara jag som är korkad:) Det var surt att det strulade.

      Jasså det var Du😊 tiden gick väldigt fort där på slutet. Jomen kom fram och säg Hej, jag blir jätteglad:)
      (Jag själv skulle aldrig våga gå fram till nån, men jag är ju fegare än fegast 😂)

  3. paulina

    kolla efter överdragsbyxor på jula 😊 vi har köpt till 3 av våra barn och dom är fortfarande hela efter 1,5 år 👌 tror dom kostar 129:-

Allmänt

Jag funderar:)

Jag funderar på väldigt mycket om man ska var ärlig:)

På viktiga och oviktiga saker. Som om jag borde rensa hallen på sommarkläder i dag eller nästa vecka? Eller om jag pallar att gå till gymmet i kväll och sånt där.

Sen funderar jag massor på att skriva.

Inte jättekonstigt eftersom jag går två skrivkurser nu:) I båda ska vi påbörja en historia till våren. Det är själva slutexamen, och det ska antingen vara början på en hel roman, eller en novell. Den ena ska ju vara fantasy och där har jag lite svårare att fundera, för det är ju en värld jag inte direkt har full koll på:)

Den andra ska då vara vad som helst. Jag har en trolig story som jag nog bygger vidare på.

 

Men, sen sa en av våra lärare något som jag inte kan släppa. Hon debuterade som författare vid 52 års ålder, och det känns ju bra för mig som snart hamnar där:) Då med en bok hon skrivit om sin mamma som drabbades av alzheimer. Hon har sen dess skrivit fler böcker, med helt andra historier.

Men hon sa att man ska gräva där man står. Att en sån story som den om hennes mamma, en sån som bara kommer till en vare sig man vill eller inte, en sån som är helt äkta, den ska man skriva. Man måste skriva den. Det är snudd på lag på det:)

Okey. Ni vet vart jag vill komma nu antar jag.

För ett tag sen snackar jag med en kille, som inte visste något om mig, men vi pratade om att skriva. Han har jobbat många år med det, som journalist bland annat. Han höll nu på att skriva en bok och vi snackade lite om det. Så återkom han efter någon dag och berättade att han nu läst min blogg, och kollat på tv, (anar att det var Malou han menade) och han sa då att Där har du ju din historia. Skriv den för sjutton!

Samtidigt förstod han att det var jobbigt att grotta runt i det gamla. Men erbjöd sig på stående fot att vara mitt bollplank:)

 

Så ja, jag måste skriva den nu. Det är så va? Ni har sagt det länge, nu kommer annat folk och säger samma.

Ni vet mer än de flesta hur det varit. De av er som är begåvade med att kunna läsa mellan raderna vet ännu mer. Jag brukar säga att det inte finns något mellan mina rader, och det är så, men i just detta så finns det undantag. Det är så mycket jag inte har kunnat skriva om just då, för min egen eller andras skull. Men som ändå liksom varit tvunget att få sägas, om än i microtermer:)

Men OM jag nu ska ge mig på att skriva om det jävligaste jag någonsin varit med om i mitt liv, kan ni ge mig några råd?

 

Jag vill inte att det ska bli en offerkoftavarning, för hur många av er, (mest kanske folk som inte läser här men som bildat sig en uppfattning om mig av enstaka inlägg) som än tror att jag är bitter, så är det inte så.

För mig är bitter bara ett nedsättande ord som folk slänger sig med när de vill säga nåt taskigt. Aldrig att man tar till det ordet om man vill trösta till exempel;)

 

Vidare då, ska jag börja ”från the very beginning” med hur vi träffades som små tonåringar, valde att bilda den stora familjen och hur vi på allvar var en väldigt lycklig och extremt välfungerande familj, eller pang på dagen när allt ändrades?

Ska jag skriva fiktivt ? Alltså om ”Tommy och Gina” istället för mig? På så vis kommer jag undan all ärekränkning;)

Å andra sidan, jag har inte gjort nåt fel, och står upp för mig själv. Jag lär knappast hamna i fängelse iaf, det finns ju liksom ingen annan som vill ta hand om barnen..

Ska jag kanske bara ha min egen story som grund och sen spä på med lite hittepå? Det känns dock lite falskt.

Och ska jag skriva den som skolprojekt? Pallar jag att ex antal okända kursare är där och petar i den? Det kanske rent av är bra?

Och den största frågan av dem alla – hur lång? Jag känner ju att det är både Bibeln-och-Koranen-hopslagna-varning;)

Jamen det är många frågor:) Ni får supergärna hjälpa mig här! Jag lovar att ni kommer stå med i både dedikation och ”tacksnack” 🙂

 

Vet ni då, en gäng i tidernas begynnelse så skrev jag pappersdagbok ibland. Och ibland hittar man ju sånt här hemma som man liksom bara hoppas att ingen unge får tag i nån gång;) Jag kan väl kanske inte säga att jag är stolt över allt jag satt på pränt, och sånt man skrev som femtonåring är ju aningens högtravande och samtidigt barnsligt deluxe;)

I den där dagboken så står det att jag en gång i framtiden komma skriva en bok om oss. Och den skulle komma att innehålla drama och passion… och jag vet att han okeyade det den gången då för trettio år sen så det måste ju innebära att detta var predestinerat, right;)

Att ge sitt godkännade ”in blanco” räknas det med, jag är helt övertygad. Alltså, ingen risk för ärekränkningsanmälning;)

 

Nä, nu har jag skolkat från Madame Bovary länge nog, den ska läsas, men är inte speciellt kul:/

Bäst att klä på sig och hämta Jamie i stället 🙂

Hörs snart:)

 

Kommentera

  1. Annika

    Självbiografi – SKRIV bara du som skriver så bra! Lite förflutet och sen när skiten började och hur du ändå lyckats så fantastiskt bra som mamma. Kolla med barnen och om det är ok – skriv! Han kommer alltid vara deras pappa men förebilden är du!

  2. mia

    Jag var i en liknande situation som du ungefär samtidigt. Sen råkade jag, via Mirkas blogg, hamna på din. Där skrev du om det som jag gick igenom. Om en man som förvandlades till en främling, som gjorde slut med sin familj(mer eller mindre) och skaffade en ny familj. Jag läste som i trans, till sent på nätterna, jag varken åt eller sov. Barnen svalt och frös. (skämt) Din bok behöver skrivas. Det du har berättat på din blogg ger andra i liknande situationer hopp om att det går att ta sej över något så svårt och hemskt, ja omöjligt egentligen. Dina barn har en fantastisk mamma och en engagerad familj, dom kommer inte att ta skada av ditt skrivande. Så skriv Carola, blogg eller bok eller vad som helst, du vet inte hur många du redan har hjälpt. Och tack.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Åh 😊jag ogillar att du gått igenom elände men att jag på något vis kunde vara till hjälp gör mig varm om hjärtat❤️
      Tack

  3. Mumintrollet

    Skriv, bara skriv, för det är något som du verkligen kan! Jag väntar ivrigt och tycker bara det är sköönt om du skulle bli rik på en viss persons ”bekostnad”. P.s. jag gillar korta kapitel😊.

  4. Helena

    Martina Haag skrev en roman som utgick ifrån henne själv och smällen med exmannen men fortfarande en roman. Ebba- Witt gjorde detsamma. Jag tycker du ska skriva utifrån dig Carola av det skälet att du är så grym på att vara dig själv rakt in i kaklet. Kör, skriv👍🏻💜

    1. johanna

      Problemet kan ju vara att ovanstående personer är kända personer och många har velat läsa böckerna av den anledningen. Carola är ju inte en känd person i den bemärkelsen och frågan är hur många som egentligen är intresserade. Historien är givetvis gripande för de inblandade men dessvärre inte så unik. Att folk är otrogna och lämnar händer dagligen.

      1. Helena

        Men hoppsan, vet du hur ett författarskap inleds. Jo med att ngt skrivs och publiceras av ngt förlag. Vem som sen är intresserad visar sig👍🏻

  5. Ylva

    Är du beredd på att du kan få slaskhinken över dig så att vissa för dig inte smickrande saker kommer fram så varsågod. Det finns alltid två sidor av samma mynt och du inte själv har insikt över vad du har bidragit till att ert förhållande kraschade så har du nog en del att lära.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha men allvarligt nu så finns inget i den slaskhinken som inte jag redan berättat.
      Jag har full insikt om Min del och det är fortfarande hans otrohet som sabbade allt.
      Jag har redan manglats i tingsrätten alla sk fel jag skulle ha gjort, och det ENDA han har att komma med är att vi vuxit ifrån varandra… det skulle vara anledningen. Den köper jag rakt av, för så kan det bli, men hur otrohet och elakhet kan vara mitt fel det går jag inte med på.
      Felen var då att jag bloggade. Och att jag visade en bild på Jamie i kalsonger, och att jag liksom inte brydde mig om honom.. vilket jag gjorde men han ville inte ha den omsorgen eftersom han var… tadaaaa otrogen 😉
      Finns offentligt material för vem som helst att ta del av. Så slaskhinken var tom från början 😉

  6. Lillian

    Självklart ska du skriva boken. För ca 30 (!!) år sedan råkade jag ut för ungefär samma sak som du , med skillnaden att jag ”bara” har 3 barn. Jag skrev ”en bok” bara för mig själv och det var verkligen terapi. Mycket tårar blev det , men en skön känsla ändå. Jag lovar att köpa boken , både till mig själv och som present till några andra.

  7. Pia

    Första kapitlet tycker jag ska vara sekunderna efter han lämnade och det som följde. Resten av boken bör vara det som kommer till dig.
    Och skriv din bok! Och lämna ut den om du vill. Men hur du än väljer så blir det ju _din bok_.
    Kram!

  8. Karin

    Jag tycker du ska börja ungefär där han gick. Under bokens gång glimtar och ögonblick från tidigare. Från förr. Jag skulle nog inte skriva fiktivt, eller han, henne utan skriva i jag-form, men förstås ge alla Ändra namn. Någon föreslog andra-namnet. Så kan du göra. Någon trilogi tror jag inte på. Bättre en bok som fängslar. Lycka till.

  9. S

    Mest för att jag brukar fastna i såna böcker: hoppa i tiden. Börja med sveket i 1:a kapitlet, spola tillbaka till när ni träffades. Hitta nåt som är likt som det är nu och hoppa hela vägen fram till nutid osv…

  10. Tess W

    Vad säger du om en triologi? Första boken om er lyckliga tid, andra boken om sveket och tiden alldeles före och efter och tredje boken om tiden efter, Hur du tog dig i genom det.
    Vi lever bara en gång och jag är säker på att du vet vad som blir bäst. Men jag tror verkligen att du skulle kunna hjälpa andra i liknande situationer och dig själv med. Om du sen väljer att lägga den i byrolådan ett tag eller för alltid så har du ju ändå skrivit den. All form av terapi är bra tror jag. Jag kommer i alla fall köpa den så fort den kommer ut. Eller alla tre ; ) stora kramar Tess W

  11. Eija

    Skriv! Dels för att det är läkande för dig själv och dels för att det är så otroligt skönt att få läsa att ngn annan gått igenom samma sak som en själv…för vi är många.

  12. Jenny

    Pronto börja nu 😉 vill verkligen läsa din bok ska gladeligen köpa den och läsa det är ditt kall i livet kramisar i massor /Jenny

  13. Mahlin

    Jag tycker du ska skriva boken 😊Du är så duktig i att uttrycka dig i text på din blogg. Jag ser framemot att läsa din bok,

  14. Linda

    Absolut att du ska skriva den. Dels för att det nog intresserar många och många kan nog finna tröst i din styrka. För stark är du som inte bara tagit dig själv igenom detta utan också hela din familj. Tycker du ska skriva brutalt ärligt, bara undvik att kalla honom för diverse öknamn. 😉 Att skriva din egen story som grund och sen spä på med lite hittepå tror jag dock inte är en bra idé. Då kommer många tro att allt är sant, xet kommer garanterat flyga i taket och verkligen skrika ärekränkning. Något han inte borde kunna göra om du skriver den ärligt utifrån ditt perspektiv och hur du arbetat dig igenom krisen. Ser fram emot at få läsa din bok, lycka till! 🙂

  15. Helena M.

    Carola! Jag har alltid tyckt att du är en skrivartalang så det kopplat med din historia kommer att bli kanon! Jag tyckte mycket om Martina Haags roman (fy f*n så ruttna en del personer kan vara!) och jag skulle anamma hennes melodi, dvs fiktiva karaktärer. Använd era andranamn vettja!
    När det gäller bokens början så handlar det om att väcka läsarens intresse o lust att läsa vidare. Det gör du bäst genom att skriva ”in medias res”, dvs rätt in i handlingen, och därför tar berättelsen sin början den kvällen som allt kraschar, den kvällen som slutar med att han reser sig upp o går för att aldrig komma tillbaka.
    Därefter får vi ta del av hela din historia retrospektivt (med förtäckta namn).
    Stort lycka till!

  16. Kamilla

    Jag har första meningen till din roman klar…”Där låg de,biljetterna till Thailand. Två stycken,inte en, och med samma boardingkort. Helvetets alla portar öppnade sig och ångesten sköljde över mig i våg efter våg…
    Lycka till med romanen( denna historia är alldeles för bra för att bara bli en ynka novell)

  17. Marie

    Börja skriva om ögonblicket han går och vad som hände/händer sedan. Gör några tillbakablickar i historien. Läste nyligen boken Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst och gillade verkligen hur historien byggdes upp med tillbaka blickar mm

  18. Agneta

    Jag tycker inte han den där ska diktera dina ord. Samtidigt vet jag inte hur arg han kan bli och riskera er trygghet, kräva att ni säljer huset eller nåt. Var försiktig.

  19. johanna

    Skriv bara kort inledning, bakgrund liksom.
    Sen pang på vad som Hände. Det är väl det du vill skriva om och som kan bli en intressant historia.
    Folk gillar ju det spektakulära såå att säga. Hitta inte på nåt, ta sanningen men byt namn.

  20. Madde

    Rent spontant känner jag att det blir bättre karaktärer.när man väver in förr i tiden i nuet. De karaktärer som man inte bryr sig om är de platta som bara är ond, bara är mormor, bara heter Sofie… etc. Man struntar i om de lever eller dör (jag läser mest mord och blod.. 😉 ). Om man ska få en bra rörelse framåt är det dessutom viktigt att berätta hela människan. Martina Haags bok var bra men jag läste ut den snabbare än baksidan på makaronpaketet just för att det inte handlade så mycket om mer än det som hände henne (!) Men som läsare är det intressant att läsa varför också. Vart saker började och vilja tillfälligheter som lett fram till dagens situation. Här kan man ta sig en lite större frihet tycker jag och fylla i de hål som faktiskt är själv. Det blir ju konstigt om någon karaktär i en bok gör en stor konstig grej bara out of the blue som egentligen inte är taget ur luften men om man som berättare inte vet att berätta det tycker jag att man ska för läsandets flyt hitta på det själv.

  21. Cecilia

    Jag tycker du ska skriva en bok om ditt liv. Och då starten, när ni träffades, er långa resa tillsammans med alla barnen och sen ta den tunga biten, det värsta som hände dig och slutligen, där du är idag. Sen kanske du kan komma med en uppföljare, när du träffat en ny man och barnen börjar flytta hemifrån och du och han med stort H skapar en framtid tillsammans 😉 för snart träffar du honom, det tror jag. Kram och lycka till! Ser fram emot att läsa den!

  22. Maja

    Har du läst Martina Haags bok
    ”det är något som inte stämmer”. Om inte, så måste du läsa den. Otroligt spännande bok om otrohet och om att bli lämnad. Skriven i fiktivt format.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag har läst den. Lyssande på den och hörde hennes smärta när hon läste. Det är väldigt likt min story på många sätt och vis, och igenkänningen var hög.
      Just att hon skev fiktivt fick mig att fundera.
      ❤️

  23. Evelina

    Hej.

    Ta inte det här som negativitet nu (allt som inte är liknande din åsikt är faktiskt inte kritik, klag eller hat. Bara en olik åsikt än din).

    Dina barn är inte så gamla, hur tänker du kring deras integritet om du aoutar din nyanserade syn på det hela? Han har och gör givetvis osmakligt mycket fel, men om du väljer att publicera; hur lågt sjunker då du? Det är fortfarande barnens pappa och med tanke på hur öppen du ändå är i bloggen, har de inte rätt att få lite privatliv kvar? Vill de verkligen att deras vänner ska kunna ta del av föräldrarnas smutsiga historia där bara en förälders syn berättas?

    Försök verkligen analysera varför du vill göra detta (tro mig, jag av någon förstår betydelsen av att skriva). Är det av publicitet, hämnd, kändisskap, tro att det genererar pengar? Vad vinner dina barn på att deras familjs historia uppdagas? Kom ihåg, det jag skriver är fortfarande inte personlig kritik mot dig utan jag ber dig bara reflektera lite. Jag vill själv skriva min historia men av respekt till mina närmaste, som också blivit drabbade, väljer jag att vänta tills såren inte är färska längre. Du har ändå många andra individer att ta hänsyn till, som fortfarande är barn. Och att skrivs för sin egen skull (och även uppmanas av sina läsare, som helt sonika är nyfikna och inte verkar tänka på konsekvenserna) tycker jag blir tragiskt.

    Hela världen behöver inte få veta din historia när det blir på bekostnad av dina barn. Detta är ingen random man, det kommer alltid vara deras pappa.

    (Jag tror du kan uppfattas som bitter kring detta för att du ofta slänger till en dänga till honom).

    Jag tror absolut du skulle må bra av att skriva för din egen skull, jag tror nämligen du har mycket självrannsakan som behöver göras. Med tanke på hur du bemöter kommentarer som är det minsta emot sin egen åsikt, tror jag inte du är beredd att bli publicerad ännu då det kommer att komma ifrågasättningar och kritik. Tänk verkligen igenom om du kan hantera det, kanske öva här på bloggen på att se att folk som säger emot per automatik inte är dumma i huvudet, nättroll eller avundsjuka. Jag tror också det kan vara bra om du går klart skrivkurserna så du lär dig att bygga upp en beskrivande text. Jag som läser & skriver mycket vet hur viktigt det är.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag blir liksom alltid lika förvånad över att det inte framgår att jag inte dissar nån annans åsikt utan bara vidhåller min egen. Så som alla gör i en diskussion.
      Jag fattar inte det? VEM lägger sig och ändrar åsikt direkt man får mothugg? Vad är det för åsikt man har då liksom? Jag står för min och hävdar den. Tänk samma diskussion irl , man vidhåller sin sak och argumenterar för den. Sen lyssnar man såklart på andra men ändrar sig sällan:)
      Nog om det.
      Mina barns känslor..ja, de vet ju redan allt så de har inget emot det. Jag anser dessutom att det beslutet är enbart mitt och oavsett vilken anledning jag har är det ändå bara mitt.
      Ska man ta hänsyn till saker som random folk kan tro skadar nån annan så blir det inte mycket gjort här i världen 🙂
      Jag väger såklart in allt, mest av allt barnen.
      Och såren är ju långt ifrån färska nu, i februari är det fem år sen.
      Så hur länge bör man vänta menar du?

      Sen undrar jag lite mer:)
      Vad ska jag självrannsaka? Vad har jag gjort fel tycker du?
      Och vad är det för fel på mina beskrivande texter?
      Bara frågor, ingen kritik, men jag undrar verkligen! 😊Det som vissa anser så bra dissas av andra, vad stöder du dig på?
      Har du några regler att luta dig mot som jag missat så hit Me!! Annars är det kanske en smaksak?

      Jag tar inget du skriver son kritik.
      Jag håller däremot inte med om många ord:)

      1. Evelina

        Nu tror jag att du trots det missförstod en del ändå, så here we go:

        Jag säger absolut inte att man ska ändra åsikt, kappvändare är det värsta folkslaget enligt mig. Och här får jag också in en del av den självrannsakan jag menar; om du läser igenom dina svar på ett flertal kommentarer över tid, där folk har en annan åsikt än dig. Möts vi ofta av olika försvarsställningar, otrevliga mothugg och rent dumförklaranden. Att istället ta till sig av vad folk skriver, inte svara i den känsla som direkt skapas utan låta kommentaren få sjunka in, kan ge ovärdeliga insikter. Sedan säger jag inte att det alltid är så. Men som med den här ätstörningskommentaren som blev relativt stor, ansåg dig ändå inte ha uttryckt dig fel. Reflekterade du aldrig över att den nog inte blivit så stor om det inte skulle varit en nog deal?

        Jag säger inte heller att du ska ta hänsyn till random folk utan dina egna barn, även om det gått fem år kommer det alltid vara deras pappa. Ett oförlåtligt svek som antagligen kommer prägla dom även som vuxna individer. Att hänga ut din syn på det hela kan ju ge dom mer insikt än vad ett barn kanske behöver. Det är trots allt något fasansfullt han gjort och de kommer ju ikapp med sin ålder förstå mer, annorlunda och olika. Bör de inte få fa det i sin egen takt utan att deras mamma berättar det för hela världen och det blir en ännu större sak än det redan är för dom?

        Sedan håller jag med någon annan kommentar i att det aldrig är ens fel men otroheten, arrogansen, respektlösheten och elakheten kommer han aldrig kunna lägga på dig. Såvida du inte psykiskt misshandlat honom eller liknande, men det har jag svårt att tro.

        Hue länge man bör vänta? Som mamma med barn, kanske åtminstone tills dom är vuxna och ordentligt kunna landa i detta. Jag var fjorton när min pappa dog och först som 25-åring hade jag bearbetat det klart, just för att ett trauma som barn tar otroligt mycket på så väldigt spridda saker.

        Jag säger inte heller att det är fel på dina beskrivande texter, som sagt, detta är ingen personlig kritik utan en möjlighet för dig att reflektera över dig själv. Jag tror absolut att du har förmågan att kunna utveckla beskrivande texter, jag har själv ett stort intresse för att skriva och tycker mig se att du har mer att ge. Bara att du ger det lite tid. Alla olika sätt att skriva ätr väl en smaksak? Som att jämförs hiphoptexter med bluestexter, så min smak blir väl ändå inte relevant. Jag tycker Fredrik Backlund, Alex & Sigge och Sandra Beijer är de allra bästa på just beskrivande texter och det beror antagligen på att vi skriver på och gillar liknande sätt.

        Men det jag är mest nyfiken på, om du skulle sätta dig ner och verkligen självrannsakan dig själv. Vara 100% ärlig både mot mig och dig själv; varför vill du publicera din historia?

        Ang. Självrannsakan: Helt enkelt för att deg är den viktigare parten i att skriva en självbiografi. Att i bloggen slänga en känga åt honom funkar för att här skriver du i en realtid med dadboksupplägg till skillnad från en bok. Men om vi är flera (iom andra kommentarer och att du själv noterat det)!som uppfattar dig som lite bitter, gärna skyller på honom etc. Så är det viktigt att inte göra det i boken, risken är att läsaren bara kommer se en hämndauktion där du vill hänga ut ditt ex då.

        Om du blir förvånad över att folk inte förstår att du inte dissar, kanske du bör rannsaka dig själv även där?
        Och om jag får glida in en åsikt vad jag skulle vilja läsa om, ifall du ger ut boken: Hur såg erat liv ut under inspelningarna? Påverkade det er relation och senare också hans beteende? När du tittar tillbaka, ser du då ledtrådar som du inte såg då? Hur var de första dagarna typ Martina Haag-stuk. Hur berättade du för barnen, vad sa dina vänner. Djupa reflektioner kring detta.

        Jag är säker på att du kommer göra ett bra val i slutändan och de flesta verkar heja på dig. Men det är viktigt att reflektera och analysera och genom att jag ifrågasätter dig (även om jag låter hård) tror jag på att du kommer längre av en nej-sägare än tjugo ja-sägare.

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Okey. Håller fortfarande definitivt inte med dig:)
          Jag har med största sannolikhet svarat på sätt som inte mottagits så som jag ämnat, men det finns ofta en anledning till bitska svar… som att man fått ta en jäkla massa skit tex..
          Ätstörnings kommentaren däremot kommer jag aldrig att tycka att jag gjorde något fel i. Jag vidhåller att man, efter ett tillfrisknande som det handlade om, måste ta hand om sig på ett sätt som gör att man inte ramlar tillbaka. På samma sätt som en alkoholist för säkerhets skull får avstå att skåla i champagne på nyår får en tillfrisknad ätstörning låta bli det som triggar dem.
          Sanning, och så många med ätstörning höll med. Mest upprörda blev som vanligt folket utan egen erfarenhet.😉sekundärkränkt är en folksjukdom.

          Ja, som sagt vi tycker olika. Men som att säga att jag skyller oförtjänt på honom … tja.. det är ju liksom hans fel 🙂
          Det finns inga förmildrande omständigheter, han gjorde fel. Vad folk än tror att jag gjort så har jag inte det. Som sagt, han säger själv – ”vi växte ifrån varandra.”
          Därmed ger han mig även ett ”alibi”😜

          Jag respekterar alla kommentarer som skrivs på ett vettig sätt, som denna. Men jag håller inte med. Jag funderar absolut på substansen i dem och grunnar vidare. Sen kommer jag oftast på att jag nog ändå gör / tycker som jag vill:)
          Men, bara för att jag säger emot innebär inte per automatik att jag ogillar:)
          Jag diskuterar med folk irl ofta utan att vi för den skull blir bittra ovänner.
          Jag har såklart svaren på många av de frågeställningar du ställer, men delar inte med mig av allt😎

  24. Kakan

    Jag är helt på Ulrikas linje, att börja där när första känslorna om att något inte stämmer kommer.
    Som novell blir det alldeles för kort, detta är helt klart en roman. Tror kanske att det kan vara bra för dig att skriva ner dina känslor utan att behöva filtrera för bloggen. Nu har ju allt liksom landat också. Hur som helst kommer det bli toppen!

  25. Ulrika

    Det beror lite på vad man vill trycka på. Om man vill berätta hur lyckliga ni var och att sedan allt gick i kras så får man kanske börja från början, men personligen tycker jag att det ska börja där du tror att ni är lyckliga, fortsätta med när känslorna av att allt inte stämmer trycker på och sedan låta historian blomma ut när allt går åt helvete. Det skulle både vara intressant att läsa om och jag tror att det säljer. Sedan kommer boken som jag förstått att få ett lyckligt slut för du verkar både må bra och hantera situationen nu bra. Skulle du dessutom tjäna pengar på detta vore det så härligt underbart ironiskt och vilken seger för dig mot livet och ”någon”. Jag kommer att läsa om du skriver så jag kommer att bidra till hushållskassan hos er!
    Åh, längtar redan!! Vad väntar du på? Börja skriva….!!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Visst vore det extremt ironiskt att tjäna pengar på den som sabbade livet för en stor familj 🙂
      Mest vill jag nog ändå bara berätta, och kanske kunna stötta andra som går igenom likande.
      Tack ❤️❤️

      1. Birgitta

        Jag tänker om det här med att stötta andra…det går ju också att utveckla genom att du berättar hur du verkligen orkat igenom allt. Har läst din blogg i flera år, kanske inte dagligen men i alla fall, har förstått din smärta i allt som hänt, hur stark du är som kvinna och bara kämpat på för dina barns skull framför allt. Men också hur du rest dig själv, kämpat på och pluggat vilket jag inte tror många skulle ha orkat i din situation. Jag tvivlar inte på att du funderat både en och flera ggr vad det skulle innebära för dina barn ifall du skriver en bok. Och vem säger att den publiceras nu snarligen bara för att du sätter igång att skriva, kanske det tar några år för dig…det vet ju ingen idag. Om du vill stötta andra kanske tyngdpunkten bör ligga i hur det sett ut efteråt men samtidigt ge tillbakablickar hur det såg ut…fast det är ju lite som du skriver i din blogg. 🙂 Kan tänka mig att du har många uppslag på kapitel utifrån ditt bloggande… Prova att börja på något av sätten, efter ett tag känner du nog om det inte känns rätt eller om det bara flyter på liksom! Kör igång…beundrar din envishet att du aldrig ger upp…du kämpar många ggr i motgång, och det är ju så det är för så många i livet. Tror att många vill läsa din kommande bok! Önskar dig inspiration till ditt skrivande…

  26. Ulrika

    Det beror lite på vad man vill trycka på. Om man vill berätta hur lyckliga ni var och att sedan allt gick i kras så får man kanske börja från början, men personligen tycker jag att det ska börja där du tror att ni är lyckliga, fortsätta med när känslorna av att allt inte stämmer trycker på och sedan låta historian blomma ut när allt går åt helvete. Det skulle både vara intressant att läsa om och jag tror att det säljer. Sedan kommer boken som jag förstått att få ett lyckligt slut för du verkar både må bra och hantera situationen nu bra. Skulle du dessutom tjäna pengar på detta vore det så härligt underbart ironiskt och vilken seger för dig mot livet och ”någon”. Jag kommer att läsa om du skriver så jag kommer att bidra till hushållskassan hos er!
    Åh, längtar redan!!

  27. Ella

    Skulle nog råda dig till att börja från början men göra den biten ganska ”kort” i förhållande till de senare åren. 🙂 Sikta på ca 250-350 sidor skulle jag spontant säga, det känns ganska lagom. Och jag tror det kan vara jättebra att ta hjälp av kursare! 🙂

  28. Carina

    Så klart du ska skriva boken! Jag kommer att läsa den! Elsie Johansson från Uppsala/Storvreta, var ju över 50 när hon började skriva böcker.👍

  29. Nettan

    Ja men självklart ska du skriva din bok, din historia och dina erfarenheter.
    En kortade inledning om hur allt började och sen mer fokus på hur allt kan ändras från ena dagen till den andra.
    Om du skriver den om just dig eller som en historia om två andra ”påhittade” personer vet jag dock inte. Kanske kolla rent juridiskt vad som blir bäst så ingen risk finns att det blir onödigt bråk…. trist nog.
    Kommer bli en säljsuccé!
    Kram

  30. Annica Andersson

    Hej !

    Jag tycker att du ska skriva hur allt började med er.
    Och sedan skriva ner allt som det kommer . Och som du orkar berätta.
    Jag har själv funderat på att skriva ner min historia men inte orkat ännu . Tror att det kan vara bra för ”läkningen ”
    You go girl

    Kram Annica

  31. Sara

    Jo, nog måste du skriva om det. För mig är det mest intressanta delen om hur en människa som man har älskat o trott sig känna in i djupet, plötsligt visar sig vara en människa som man inte kan älska o inte kan respektera. Ja, jag har också sådana erfarenheter. Jag har upplevt att de i bekantskapskretsen som varit nära något liknande förstår. De som inte varit det ifrågasätter hur man kunnat älska den människan.
    Kanske kan du hotta en vinkling i mina funderingar?
    Hursomhelst lycka till!!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja, jag fattar hur du menar. Och just det är det svåraste i hela alltet. Den som var mig närmast, den enda som delar samma historia med barnen osv vart fasen tog den vägen? Folk fattar inte. Men alla blir upprörda. Så många som tagit kontakt ett tag efter att jag berättat och har så många frågor som de inte kan släppa…
      som jag ju inte har svar på😵
      Bah!
      Tack 😘

Allmänt

Glamazon till Fars Dag:)

I samarbete med Glamazon

Fars dag närmar sig:)

Jag har en sida som jag gillar mycket, inte bara för produkterna för män, utan även för damer, och den heter Glamazon.

Det finns hur mycket som helst och det är så skönt att bara kunna klicka runt och leta, istället för att kuta runt i massa butiker. Jag gillar att nätshoppa:)

Det är enkelt, går snabbare och jag kan göra det när jag vill. Som på nätterna till exempel, min primetime:D

Här tänkte jag visa er några av mina favoriter till just män. För även om jag inte har en egen man;), så finns det ändå män i min omgivning som förtjänar både en och två och tre presenter. Min egen pappa till exempel:)

Så här års tycker jag att handkräm är ett måste, jag vet hur torr och fnasig jag blir, och den här var lite nätt i formatet, passar en jackficka bra.

Och en Duschkräm som även är ett schampoo och ett balsam, perfekt. Jag har fått för mig att killar är som Speedy Gonzales i duschen, det ska gå undan:)

 

Sen den roliga och fräsiga presentförpackningen med både dödskalle och camo, kan inte bli bättre:) Det är en EDt och en duschkräm i den. Kostar 219kr. så ett bra pris också:)

 

Sen kommer vi till det här med skägg. Det är ju inte min grej alls. Varken på mig själv;) eller på andra, men jag har förstått att det är viktigt för män. Skägget har blivit nån manlighetsgrej, och ska man nu ha det så kan man ju se till att vårda det.

En kam som man kan ha både till huvudet och hakan:) Den går att flippa ihop så den passar fint i fickan, lite som på 60-talet när Elvis och grabbarna kammade peruken i alla filmer;)

Ett vax . Till håret på huvudet, inte skägget;)

Och så min favorit, för den heter Angry Norwegian, låter så kul, ett presentkit med rengöring, skäggolja, balm och vax samt stylingverktyg som gör varje skäggdag till en bra dag:)

Till sist, en sovmask med ballare tryck än Hello Kitty:)

 

Ja det var ett axplock av mina favoriter, som nog kan hamna i ”mina mäns” julstrumpor om de inte kommer till Fars dag.

Kolla in själva det finns massor, och det går snabbt att få hem det man beställer:)

Glamazon alltså!

 

Kommentera

Allmänt

St. Patrick, Central Park, Manhattan:) Första dagen i NY

Och det blev vår första morgon i New York. Lördag.

Vi vaknade, lite sådär sega och trötta i kroppen, och med en grym träningsvärk. Vi hade kört två pass i veckan på Friskis med mycket fokus mage, och rumpa. Så det kändes väldigt tajt och fint på de ställena så fort man rörde sig;)

Syrran klagade på att jag inte tvättat fötterna kvällen innan, hehe, men det hade hon gjort så jag fattade liksom inte problemet;) (Vi sov alltså skavfötters) Hon hade dessutom dragit i täcket på natten så jag tyckte hon fick skylla sig själv. Att mina kanske inte alltför väldoftande tassar blev avtäckta var liksom henens eget fel;)

Men nu duschade vi, och efter en titt ut genom fönstret där vi skådade en klarblå himmel så drog syrran på kort kjol och linne, och jag som inte hade nån kjol tog tunna brallor och linne.

Sen hängde jag på ryggsäcken med alla kameror på ryggen och magväskan runt midjan och så gick vi.

Jamen ni hörde rätt….:) MAGVÄSKA!!

Det var många år sen jag använde en sån, men jag har noterat att den börjar synas igen, och eftersom få saker är så djävulskt praktiskt när man turistar som den där fula väskan, så tänkte jag att jag tar med den. Första kvällen skådade jag sen flera hippa coola unga brudar med magväska så jag kände mig tillräckligt modig för att ha den:)

Jag hade pengar och mobil i den, perfekt så jag slapp ha det i ryggan, bakfickor hade jag inga och det hade känts lite väl risky. Jag får ju så förbannat ont i nacke och axlar av att bära saker, men rygga och magväska funkade finfint. Om än på bekostnad av att alla såg att man var turist;) Lite som alla japaner med feta systemkameror:D

Vi letade reda på ett frukosthak, inga problem fanns hur många som helst, dock rätt dyrt. Men äter man pannkaka till frulle så står man sig länge sen, så lunch käkade vi knappt.

Det här stallet hade skitgott kaffe.

fullsizeoutput_48b7

Och goda pannkakor:) de här är naturella, tråkigt nog när man såg de med olika ”pålägg”;)
IMG_4123

Eftersom vädret var så kanon så tänkte vi att vi tar Central Park idag, man vet aldrig när det ändras, och så kollade vi kartan och bestämde att det var gångavstånd. PÅ vägen gick vi förbi St Patricks katedralen.
IMG_4124

Och eftersom vi insett att de gånger vi säger : ”Vi går tillbaka sen” så blir det aldrig av så har vi lärt oss att kolla på en gång det vi hittar som verkar spännande.

Så vi gick in, och kikade helt förstummade runt. Oerhört vackert. Katolsk kyrka, jag kan inte mycket om katolicismen, men blir ofta beskylld för att vara det. Det grundas ju enbart på mina många barn och att katoliker inte tillåtits använda preventivmedel. Folk är så otroligt roliga när de försöker skämta till det;)

Och väldigt ensamma om sina lustiga skämt…not,)

IMG_4139 3FDA513E-460E-4EC1-96C7-D2E66126AC54

Jaha? Vad är detta? En behållare med heligt vatten. IMG_4142 new york

Fast vi spanade så såg vi ingen som gjorde något med den, så vi vet inte vad man använde den till. Det såg ut som att den var till allmän användning.

De hade såklart en giftshop inne i kyrkan som vi hamnade i, och av nån märklig anledning var jag lite katolik för en stund där, för de här ”mynten” kunde jag liksom inte motstå 🙂

katolska helgon 77D0E327-30D0-402F-8165-C776AD44CDD3Jag har som sagt inte koll, men visst är det så att man liksom tillber olika helgon? Finns nån för alla typ;)

Jag tänkte att jag kan behöva lite beskydd från nån högre makt, nu när jag inte hänger i kyrkan hemma längre tyvärr. Ett armband blev det med, men det har jag inte fotat.

Vi gick ut i det stålande solskenet igen och fortsatte vår promenad till Central Park.

IMG_4127 IMG_4128

Plötsligt stod vi framför en Official Fire department store så då var vi såklart tvungna att gå in och kolla.IMG_4151

Den där trägrejen är deras schema:) Eller var snarare.IMG_4152 IMG_4155 IMG_4156

Jag funderade länge på om jag skulle köpa en regnkappa till Doris, som ser ut som brandmännens, men till sist hejdade jag mig:)

Gatan vi gick på hade varit avstäng tidigare för filminspelning. Sådana här lappar satt lite överallt.
IMG_4159

Och så snygga fordon!

IMG_4161

Rätt var det var så var gatan avspärrad, och det var en flera kvarter lång marknad. Massa mat, skräp och annat spännande.
IMG_4163

Jag är höjdrädd, och bara TANKEN på hur de gör när de bygger de här jäkla skyskraporna får mig att bli knäsvag;) Helt uppenbart gäller inte det byggjobbarna…

new york

Såklart blev vi kissnödiga, och klev in på ett fancy hotell och uppsökte damernas. Kan ha varit Hilton, ja det var det:)

IMG_4167

Så ut igen, och traska vidare. Det gå inte så snabbt när man hela tiden ser saker som man piper förtjust över och bara måste fota. En helt vanlig tunnelbanenedgång till exempel.
IMG_4171

Rätt var det var så var vi framme.

Vi hade ju tänkt att vi skulle cykla i Central Park, och det stod massor av cykeluthyrare på gatorna men vi tänkte att vi ville gå lite först. Det stod hur många hästar med vagnar som helst där. Rätt dyrt att åka med, men varför inte.IMG_4172 IMG_4173

När vi väl fattade att man inte fick cykla på de mindre vägarna så struntade vi i det, för där ville vi gå. Och kanske för att vi inte hittade några cyklar att hyra sen;)IMG_4177 IMG_4178 IMG_4179

Solen stekte. Det var så makalöst varmt och skönt! Som balsam för våra stackars solfattiga kroppar:)IMG_4180 IMG_4186

Vi stod en stund och kollade på tre killar som dansade/hoppade/showade/akrobatiserade sig, men det var så hett att vi gick vidare.
IMG_4187

Köpte vatten från en man som drog runt på en kärra med is.
IMG_4188

Sa att vi inte var speciellt sugna på att ro:) det var så trångt i den där sjön:)

IMG_4189

Squirrels all over the place. Ö V E R A L L T.

IMG_4195

Sjukt söta, men jag förstod att de var inte så populära bland ”locals”. Hörde flera som bara suckade över att vi turister stod och åhhhhh-ade oss över dem med fånflin i ansiktet;) Men de är gudomligt söta.IMG_4197

Alice i Underlandet.

IMG_4198

Och här hade ju Jamie en alldeles egen bänk:)

IMG_4200

Parken är stor. Och vi gick över hela:)
IMG_4202

Precis där vi kom in hade de nåt hundevent, och i en annan ände av parken så var det nåt annat.

Här kunde man få sig ett smakprov på vatten i kartong, som ska vara bra för miljön. Mindre plast.IMG_4205

Den stora dammen. Den orkade vi inte gå runt, såg liksom ingen större anledning till det:)IMG_4207

Vi tog oss ut ur parken efter några timmar promenerande, och gick via en sporthörna, där de dels spelade baseboll. Rätt var det var så kom en baseboll skuttande över marken och utan att fundera vidare så plockade jag upp den för att skicka tillbaka. När den snygga basebollkillen kom sen så drabbades jag av akut rädsla för att kasta bollen fel:) Men det gick utmärkt. den där rackarns bollen var lättare än jag trodde, både i vikt och att kasta. Puh!

Vi traskade vidare, nu skulle vi behöva en toalett igen, och siktade på att hitta tillbaka till Hilton. Det gick inget vidare. Men vi hittade massa fina fotovänliga miljöer:)

Jag har bara visat er mobilbilderna än, och de andra kamerorna har ännu mer bilder, men de får ni se senare.

IMG_4208

Här skulle jag kunna bo:)
IMG_4210

Vi gick och gick, törstiga och kissnödiga:)IMG_4229

Och till sist så gick vi in på ett galleri av nåt slag, låtsades vara väldigt intresserade en stund innan vi hittade toan:) det här är alltså handfatet.
IMG_4232

Och sen lunch.

På Starbucks. Som sagt, vi gör alltid så här, går och går och går, ser saker, blir förtjusta och vill se mer och mer för att plötsligt inse att vi är störthungriga;)
IMG_4233

I butikerna finns det svenska fiskar.IMG_4236

Gatuvy:)
IMG_4237

Och så skolbussen igen,. Den är så stilig.IMG_4241

När det är ont om plats så parkerar man så här, på höjden.

IMG_4243

Så hamnade vi på Times Square.

IMG_4249

Massa folk, massa bilar, massa allt….Och Disneybutiken! Dit gick vi såklart.
IMG_4253

Jag köpte den inte, men ville gärna ha Thors mugg:)
IMG_4256

Det blev en annan mugg i stället och lite julgransprydnader. Jag har inte fotat dem inser jag så de kommer senare.IMG_4259 IMG_4261

Och så mitt i en polisstation:)IMG_4264

Skymningen föll och vi stod en stund och pratade med en kille som sålde biljetter upp i det där höga huset.

Empire state building.
IMG_4267

Vi hade sagt att vi skulle åka upp i någon skyskrapa, men både jag och syrran är höjdrädda:) Vi gick dit, och kollade lite, men sen struntade vi i det, för om vi nu skulle upp så ville vi se det dagtid. Jag fattar att det är mäktigt på natten med, men det lockade med med dagsutsikt.

Vi gick in på Macys i stället. Varuhuset är ett kvarter stort… Nu hade jag så in i bängen ont i min häl att varje steg var en jäkla plåga. Fy farao vad jag hatar det. Vi satte oss för att käka lite, på …hahah McD;)IMG_4268

Macys hade sina gamla rulltrappor i trä kvar på de översta våningarna.♥ Så vackra.IMG_4270 IMG_4286

Vi fick lite nya krafter av fikat och gick runt här en lång stund, flera timmar faktiskt. Det var här de hade en hel makalös stor julavdelning, som jag visade er förut:)

Vi tänkte sen vara lata och ta tunnelbanan hem, de onda fötterna sa att det var en alldeles utmärkt ide´

Penn Station, tydligen nån värstingstation, jag har såklart sett den på film men inte riktigt fattat grejen med den, Det gör jag fortfarande inte;) På trappan här så satt det ett stort antal mindre lyckliga människor, det kändes rätt deppigt.

IMG_4290

Vi hittade in, och sen skulle vi köpa nåt att käka. Flingor var inte det vi tänkt oss, men vilket jäkla utbud:)IMG_4295

Vi hittade inget käk som dög, ovanligt nej;)

Madison Square Garden ligger här, och det var lite fräckt att se den gigantiska arenan.

Men stationen gjorde oss bara förvirrade. Vi travade fram och tillbaka, hit och dit och hittade liksom inte vart vi skulle. Helt värdelöst. Och när vi äntligen kom rätt, så var det fel, för de hade nån slags arbete på vissa stationer så tågen inte gick som vanligt. Bah.
IMG_4297

Till sist frågade syrran, som har mer mål i mun än mig en man hur det hela funkade, och han visade oss så vänligt. Det är överlag så här. Man behöver oftast inte ens fråga utan det räcker med att man ser vilsen ut så kommer nån fram och erbjuder sin hjälp. Samma med när man tar bilder. Folk frågar direkt om man vill att de ska ta en bild på oss båda. new york

Till sist kom tåget, och vi hoppade på och åkte de där stationerna.

”Hemma” så gick vi fel, för vi såg ett Mcd där vi käkade sen middag:) Jaja,

Lite omkalibrering i hjärnan och vi hittade rätt sen.

Dagens steg, enligt iPhone stannade på 26.000, det är många.

Vi köpte med oss vatten till rummet och sen satt vi i det lilla pytteutrymmet till badrum, jag på toastolen, syrran på golvet och fötterna in i duschen med svalt vatten. Jisses så skönt.

Jetlagen gjorde att vi var ordentligt trötta men kom ändå inte i säng förrän långt efter midnatt.

Den här stan alltså… ♥

Kommentera

  1. Stina

    Det heter ”vigvatten” på svenska. Man ska fukta fingrarna med det innan man gör korstecknet med samma hand, eller bara skvätta med det lite där man vill ha välsignelse, typ. 🙂 inte dricka.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nä inte dricka, så mkt fattade jag 🙂
      Men brukar inte vigvatten liksom vara i en skål? Vid ingången? Iofs kanske man fyllde på en skål vid ingången med det här..? *funderar*😊

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing