Disneyland
DisneylandFrankrikeResa

Disneyland Paris:) Magiskt!

Så! Måndag 10 september packade vi in väskor och oss själva i bilen och så skjutsade Patricia oss till Arlanda.

Destination: Disneyland Paris

Resenärer: Robban&Corrinda, Novalie, syrran och jag.

Vi kom fram utan missöden, och hämtade våra boardingkort. Vi var redan incheckade, det är ju smidigt att göra sånt hemma. Syrran var reseledare och hade alla biljetter och sånt.

Här syns hennes handskena. Ganska precis en månad tidigare skar hon sig ju på en skål som slant ur hennes grepp när hon diskade. Här hemma, efter Novalies konfirmation. Hon skar av lite nerver och fick operera ihop dem igen, sen gips upp till armbågen i två veckor, och sen denna. Såret är inte stort, precis nedanför långfingret på höger hand, men vilket elände hon har haft. Och har, för det är arbetsterapi och sjukgymnastik för att få tillbaka rörligheten. Känseln är rätt körd i delar av fingret dessvärre. Men det blir bättre och bättre.

Sen växlade vi pengar.

Jag retades med Robban och Corrinda och frågade vem som ville sitta vid fönstret:) När vi åkte till Europa Park i Tyskland, när vi spelade in Familjen Annorlunda, så var det ett förbannat tjafs ombord på planet. Vi var sena, och det var inte vårt fel, utan filmteamets, som skulle ha klippbilder, ståsynkar och sen bilder bakifrån och framifrån. Vi blev så sena att personalen höll på att stänga gaten. Jag HATAR att vara sen. Fullkomligen hatar. Så därför ville jag komma på plats omedelbart, vi visste inte vilka platser vi hade utan det blev där och då som barnen skulle placeras. De små måste ha en stor intill sig, jag hade Jordan som var tre veckor, i famnen och flygvärdinnorna stressade på mig. ”We must take this, please sit down with the baby, it is´nt safe to stand up. ” No shit, Sherlock. De ville ta hans babyskydd som vi skulle ha med oss ombord av nån märklig anledning, och ville att jag skulle sitta så de fick spänna fast honom med extrabältet. Jag å min sida behövde ju se till så alla barn satt ordentligt, inte bara Jordan. Där och då började Robban jävlas med Corrinda. Han visste att hon så gärna ville sitta vid fönstret, och därför tog han den platsen och vägrade flytta sig. Jag visste inte att det var viktigt för henne, och med stressande personal i nacken så röt jag att de skulle sätta sig och hålla tyst. Jag har så dåligt samvete för det i efterhand, när jag väl fick klart för mig hur viktigt det var för henne. Men där och då kunde jag inte ta den fajten.

Det här skojas det friskt om i familjen, och ingen försitter en möjlighet att säga något. Nu kunde Robban sitta vid gången:D

Vi lyfte och vädret var ju strålande:)

Jag tycker det är så otroligt vackert med moln, de ser ut som snö.

Efter en lugn och fin flygning så närmade vi oss. Marken såg ut som kamouflage .

Vi landade och stod en stund och väntade på våra väskor. Min kom sist, bara det att jag missat den första varvet;) den såg inte riktigt ut som den gjorde. Helt svart med ett blått band runt…jo, den var sig lik men jag var tillfälligt sinnesförvirrad:)

Sen skulle vi ta reda på snabbaste och billigaste sättet att ta oss till stället där Disneyland ligger, som heter Serris, Val d´Europe, eller där låg vårt hotell i alla fall.

Vi trodde att det skulle vara tåg, men det visade sig att taxi var lika billigt. Eller dyrt, det kostade runt 800kr att ta oss dit. Men det gick snabbare, med tåg hade vi behövt åka in till Paris först, och sen Serris. Vi kom fram snabbt, lätt och inte helt billigt:)

De kör rätt aggressivt i Frankrike, det var mycket gas och broms och blinkers. Jag tycker det är rätt intressant att åka just taxi eller buss i olika delar av världen:)

Vårt hotell heter Hipark och låg ungefär en kvarts promenad från Disneyland, men det går shuttlebuss. Vi var ju fem personer och hade valt lägenhet, med två sovrum, och en bäddbar soffa, plus eget litet kök. Det var jättefint!

Vi kom in i en stor hall med en korridor fram till en toalett på ena sidan. Bara en toalettstol alltså..

Handfatet låg i rummet mitt emot, där även duschen fanns. Märkligt planerat.

Fräscht och fint.

Novalie och Corrinda delade rum.

Sen kom vardagsrummet/köket.

Robban valde soffan, och låg som en kung i en dubbelsäng:) Till vänster på bilden låg syrrans och mitt sovrum, och köksdelen.

Det fanns allt man behöver, stekpanna, kastrull, micro, kylskåp. Litet men klokt.

Otroligt mycket förvaring, hela väggen bestod av rejäla skjutgarderober.

Sängarna vare ganska hårda, men väldigt sköna.

Turlistan för shuttlebussen till Disneyland låg på bordet, redo att memoreras. (Eller fotas)

Vi var hungriga, och ställde bara in våra saker innan vi gick för att leta reda på shoppingcentret som skulle ligga i närheten. Det tog kanske sju minuter att gå dit, raka vägen och sen svagt höger. Ett gigantiskt köpcentrum. Med hur mycket butiker som helst. Vi hade kunnat gå där en hela dag, men det fanns det ingen tid till. Vi hittade en stormarknad, Autan kanske? Hur stor som helst, och med ungefär allt man kan tänkas behöva i mat, kläder, elektronik och så vidare. Där skulle vi köpa mat:)

Det är svårt när man inte kan språket:)

Och ännu svårare när det finns shitloads att välja på. Flingor till exempel, det fanns en hel jäkla korridor med olika, säger jag femtio varianter så ljuger jag nog inte. Den här fångade min blick:)

Vi letade mjölk, men allt som såg ut som det stod på vanliga pallar, inte kylvara? Till sist var det bara att inse att det är så man har sin mjölk här:) Vanlig mjölk, jordgubbsmjölk, chokladmjölk, mjölk för barn, bebisar, gamla, berikad, oberikad, tja, men allt fanns.

Samma med precis allt. Så många varianter. Vi skulle ha något enkelt, gärna något man kunde micra eller värma i stekpanna. Det fanns mängder av saker att värma i vanlig ugn. Men åhhh. Till sist valde Novalie och Robban att dela på fryst carbonara, som var så god att de åt den en dag till. Corrinda som vill äta vegetariskt hittade ingenting. Absolut inget. Men så var hon blind på båda ögonen, för det fanns så himla mycket när man väl såg det. Hon tog nån pasta med tomatsås, tror den var ok. Syrran och jag, jomen vi kom därifrån med nån tabboulle sallad, små gryn i nån småsur röra, och oliver. Häpp. Nej det var inte så gott:) Men till efterrätt hade vi pain au cocolat, och kaffe så det gick ingen nöd på oss.

Tjejerna försvann in på Primark medan vi skulle leta efter matsäck till parken. Det är som jag sa tidigare dyrt att äta inne på Disneyland, och det är ju värdelöst att lägga 250kr på En hamburgare..

Vi hittade massor av fika:) Våfflor, pannkakor med fyllning, nutella och massa som inte kom med på bild.

Två timmar senare började det kännas som att vi aldrig skulle få äta nåt, men då äntligen hade vi fått ihop det vi behövde, och tog våra tusen konstiga plastpåsar och bar hem.

Vi lagade mat och käkade och humöret återvände efter några koppar kaffe.

Och en såndär goding:)

Vi ville se hur vi tog oss till Disneyland och bestämde oss för att promenera, det var en ljuvlig kväll. Precis utanför oss låg en sjö, där solen så tjusigt gick ner.

Framme på Disneyland, det tog ungefär en kvart, så fick vi ju gå igenom säkerhetskontroll, med metallbåge och röntgen. Sen var vi där:) Vackert även i mörker.

Ingången rakt fram, till vänster Disney Village, där man kunde äta och shoppa och titta på saker i en evighet:)

Till höger Disney studios, dit vi skulle på onsdagen.

Jag såg klockan i tornet….

Jag har varit på Disneyland Los Angeles och där köpte jag en armbandsklocka som ser exakt ut så här:) Jag borde börja använda den igen, men har så otroligt sällan klocka. Men den är supersnygg!Vi gick fram för att se om det fanns nån info om priser och så vidare, för syrran hade haft svårt att begripa sig på deras hemsida, och jag hade knappt kollat. Det stod så knepigt, ungefär : en dag 50€, två dagar 150€ …?

Vi blev inte ett dugg klokare, men kanske är det dyrare om man väljer att kunna gå i mellan de båda parkerna? Strunt samma, vi skulle vara en dag på varje, och då blev det billigare att köpa online. Det kostade då 48€ per dag/person. Vi köpte biljetterna online där och då, för man var tvungen att göra det minst dagen innan:D

Sen gick vi till shoppingen, och alltså, det är något magiskt med de här Disneyfigurerna. Man kan köpa säkert tjugo olika varianter av diadem, den här supersöt.

Och så julsaker! Hur mycket julsaker som helst! Jag har köpt några som jag visar sen, nu ligger de inpackade i en låda med massa silkespapper:) Den här köpte jag inte, men kanske måste göra det?Mina står det Disneyland Paris på, för det är ju lite roligare:)

Efter att ha traskat runt och åhhhhat och haft oss så gick vi till McD för att äta en glass. Det tog så lång tid att de numera är utnämnda till den McD med längst kötid ever. Tidigare hade en i London rekordet, och så den i Nordstan i Göteborg.

Sen stängde allt och vi gick hem och lade huvudena på kuddarna och somnade som små grisar. Fulla av förväntan inför morgondagen:)

.

Tisdag morgon, vi vaknade av klockan och några duschade och sen var det frukost vid bordet. Man kan köpa till det på hotellet, men det kostade typ 150kr per person och dag. Med tanke på att vi inte ens lade 150kronor på frukost till oss alla när vi åt den hemma så kändes det inte värt det. Även om hotellfrulle alltid är mysigt.

Vi hade fått veta att de delar ut Fastpass till de som är där innan de öppnar, så då såg vi till att vara där innan het enkelt. 10.00 slå de upp portarna, men vi var där vid halv. Och blev insläppta och fick Fastpass:)  Fattar inte riktigt hur vi kunde få komma in, men strunt samma. Av alla grindar vi kunde välja att gå in genom så valde vi den där det stod en svensk tjej:) Det tog ett tag innan hon fattade det, eftersom vi pratade engelska med henne, men så sa vi nåt på svenska och då blev ju allt enklare.

Fastpass funkar som så att man får ”gå före i kön” på så vis att man kan boka en tid för en attraktion. Man får då en tid, en halvtimme och under den ska man komma, visa sitt pass och åka. Det kan vara en tid kort framåt, eller flera timmar, lite beroende på hur mycket folk det är. Jag tror att de även har vissa tider då det är insläpp för Fastpass? De här är på Disney Studios, men de var lika.

Supersmart.

Nu var det inte jättelånga köer, de låg på mellan 20-30 minuter, några på 55, men då avvaktade vi och kom tillbaka.

Vi började med att åka ett tåg runt. I LA vet jag att det var ett bra sätt att se hela parken, men här såg man inte speciellt mycket, så vi hoppade av efter några stationer. Parken är uppbyggd i olika delar, och nu hamnade vi i Discoveryland. Tidigt ännu och väldigt lite folk. Bara att ge sig i kast med karusellerna.

Den här åkte vi inte, det var nån vi valde bort för den bara snurrade.

Däremot gick kidsen in i något 4D, där man körde rymdskeppssimulator. De varnade för åksjuka och jag och syrran avstod, man behöver ju inte börja med det. Sen gick vi till en berg och dalbana – Star wars hyperspace mountain… Jag tjatar, men jag har varit på Disneyland förut, och jag har åkt den här. Det har hittills legat på min lista över en av de coolaste rollercosters ever. Då var det som att åka igenom galaxerna, förvisso i en berg och dalbana, men med väldigt mycket att se, det var planeter som swoshade förbi och sådär. Alltså var jag supertaggad!! Kom igen nu kids! Syrran vägrade, och vi gick in. Det gick snabbt att komma fram, och plötsligt var det vår tur. Småungar och gamla tanter klev ur vagnarna före oss, så hur farlig kan det vara? Genast man klev ner i vagnen så kändes det sisådär. Det var så TRÅNGT!!? Hallååå? När man stod upp så kändes det som att man omöjligen skulle kunna sätta sig, för benen skulle slå i framförvarande. Men genom att liksom hälla sig ner i sätet så gick det. Nästa grej, att dra ner säkerhetsbygeln..Öhhh vahettereeee, jag får inte ner den! Den var så jäkla tajt över axlarna, liksom pressade ner en i sätet. Killen som jobbade bara skrattade: ”Dra ner den bara!”

Att sitta som i ett skruvstäd fick plötsligt en väldigt tydlig innebörd. Så drog vi iväg. Skjut mig! Den var i kolsvarta mörkret, och det var minst en loop, fler skruvar och alltså jag vet inte om jag var upp eller ner, huvudet skallrade och jag kom ihåg att man skulle trycka det mot ryggstödet, gjorde det och det kändes lite bättre. Den sköt iväg i turbofart, sladdade och slirade och hade sig och swischade och knyckte i becksvart mörker, så stannade den upp och man mötte ett annat rymdskepp eller så, och så iväg igen. Tänk hur det ser ut i Star Wars när de åker omkring i warpspeed… exakt så. Men hur lång är den här!? Jag hatar när man inte ser något. Jag kan åka rätt läskiga saker, men när man inte ser så blir det riktigt otäckt. Och den här var på gränsen:) Jag skulle åka den igen helt klart, men den var mer obehaglig än kul. De där planeterna såg jag inte mycket av för jag blundade nog mest hela tiden. Å andra sidan var det svart mest hela tiden. Kanske inte den bästa att börja med:)

Men…. inget kunde direkt vara värre, så efter den åkte jag allt utan att blinka:)

De här tröjorna tyckte jag var kul.

Och så hans svar:Det finns flera giftshops inne på området, och det var skönt att gå in och svalka sig lite, för det var +30 grader hela tiden.

En ubåt, man kunde gå igenom den, eller man trodde det i alla fall.

Vi betade av de olika landen allt eftersom.

Det här är en superkul berg och dalbana- Big Thunder mountain, den åkte vi flera gånger.

Överallt finns ”autentiska ” rekvisitor.

Skyltarna är tjusiga.

Mitt i finns naturligtvis Slottet. 

Man kan gå upp i det, och fönstren är som kyrkans målade glasfönster, så fint. Historien berättas i fönstret, i bilder och vepor på väggen.

Man går runt en balustrad, och det känns på riktigt som man är i ett gammalt slott.

Robban, tvingad att vara med på bild:)

Lite knöligt att det bara står på franska dock…

Men man kan ju sina sagor så just här spelade det ingen roll.

Vi hamnade sen i Robinsons cabin. Lite oklart vem denna man är, han led skeppsbrott ihop med sin familj i alla fall. Kanske gjorde Robinson Crusoe det?

Huset var uppbyggt i ett högt träd. Man ville bara flytta dit:)

Sovrum för föräldrarna,

Barnen hade ett eget med tre hängmattor på höjden.

Sen gick vi till piraterna. Pirates of the Caribbean . Jag vet att Jack Sparrow A.k.a Johnny Depp vid flera tillfällen uppenbarat sig här, och spelat sin karaktär. Lite hoppades man ju:)

Men han lyste med sin frånvaro.

Det här är en attraktion där man åker båt genom piraternas hoods, inuti en grotta, och det är väldigt tjusigt.

Ni ser grottan till höger va?

Toabesök! Den här dörren stod öppen och visade att barnen hade sina egna i rätt storlek.

Utanför här, och på flera ställen, satt det en vattendimma-maskin:)

Eftersom det ju var riktigt riktigt varmt så var det välbehövligt och skönt svalkade att stå här en stund. Sen gick vi vidare.

Vi åkte ångbåt, mest för att kunna sitta och vila fötterna en stund. Och äta lite, men då fick vi lite skäll:) man fick inte äta på båten. Ja alltså vi fick en mycket vänlig upplysning om att man egentligen inte fick, men bara vi skötte oss så var det okey.

Varje gång vi passerade slottet var det ännu mera magiskt än förra gången, märkligt?

Alice i Underlandets labyrint. 

Man kunde inte gå fel, men den var otroligt välgjord, och det var ett flertal gånger som man fann sig ståendes med en grön häck framför sig. 

Efter att ha åkt allt vi ville åka minst en gång, där Indiana Jones berg och dalbanan var riktigt kul, och det enda vi missade som vi verkligen velat se, det var Phantom Manor, spökhus. det var stängt:(

Men då var det dags för den stora paraden! Svår att återge i bilder, men den var cool. Massa figurer både levande och maskiner spatserade förbi.

Vi hade toppenbra platser precis längst fram:)

Sen kikade vi lite i butiker, åkte nån mer attraktion, och plötsligt var det dags för ljusshowen. Den skulle vara vid slottet och vi ställde oss en bra bit ifrån, alla var ju här nu. Shitloads av människor och vi orkade inte trängas:)Jag har inte set vare sig paraden eller ljusshowen, men alltså…..WOW! Om ni åker till ett Disneyland, MISSA DEN INTE!!

Att man kan göra en så spektakulär show med ljud, ljus, vatten och en del fyrverkeri, det är nästan magi i sig själv. Den var fantastiskt. När Circle of Life spelades och Lejonkungen projicerades så rann tårarna. Den är så vacker. Det finns rörliga filmer på min instagram om ni vill få en liten aning. I mina sparade storys högt upp.

Sen var det slut.

Ingen ville gå hem. Vi hade hunnit det vi ville, flera gånger om till och med. Vi var trötta och hade ont i fötterna, men ändå….Vi ville inte gå hem:)

Men man var tvungen, och ut vällde alla människor.Vi satte oss på en mur och väntade ut den strida strömmen av folk innan vi gick in till Disney village för att äta middag, Ja på McD såklart, var annars. Ja klockan halv tio på kvällen:)

Barnen tjatade väldeliga om MAT? Syrran och jag äter ju såklart vi med när vi är iväg, men mackor är också mat, och McD är det definitivt. 😀 Det är dels en kostnadsfråga såklart, att äta fem personer på något annat ställe hade varit löjligt kostsamt, medan mcD kostar som hemma.

Vi passade på att kika i alla butiker igen, och handlade även det vi bestämt oss för dagen innan.

Så småningom stängde även Village och det var på trötta fötter vi ville åka med sista shuttlebussen. Bara det att vi gick åt fel håll:) SÅ vi fick vackert gå hela vägen hem. Hela kvarten;) Det var jobbigt, men trevligt.

Om vi somnade snabbt kvällen innan så var det inget mot den här kvällen. Även om vi stökade runt hemma länge innan vi väl lade oss, men då somnade man nästan innan huvudet träffade kudden:)

Vi hade en helt fantastisk och magisk dag på Disneyland. Jag längtar redan tillbaka:)

Kommentera

  1. Josefine

    Underbart att läsa! Vi har gjort ungefär precis likadant, köpcentret med alla butiker, den såååå stora matbutiken, fast vi bodde på ett hotell precis mittemot ingången till shoppingcentret. Disneyland som var fantastiskt och några dagar inne i Paris!! Du skriver sååå bra om era upplevelser!

DisneylandFrankrikeOkategoriseradeResa

Eiffeltornet!

Jag behöver en paus från pluggandet:))

Ni som inte följer mig på instagram har nog inte hört ett enda ljud om Eiffeltornet? Kanske vill ni inte heller, men se det låtsas jag inte om, för jag vill berätta:) För den delen tror jag att jag inte berättat speciellt mycket alls om något den resan, jag hade verkligen inte ork efter väldigt långa dagar. Men vi tar det nu då! Baklänges:)

Vi var i Frankrike mån – torsdag, och flyget hem gick vid sju på kvällen. Tidigt, nåja, runt nio, på morgonen var vi färdiga på hotellet. Vi hade en hel lägenhet med två sovrum, vardagsrum och kokvrå. Perfekt, vi kunde välja bort att köpa frukost för 150kr/person och dag…holy smoke.

Vi tog shuttlebussen som gick mellan hotellet och Disneyland, för att ta oss till tågstationen som ligger där. Det tog ungefär en kvart att gå, men med väskor och i duggregn kändes det trevligare med buss. Vi hade strålande sol och 31+ måndag, tisdag och onsdag. Torsdag var det +18 och regn som sen slutade, men det var genommulet och blåste.

För att komma in på området så var det säkerhetskontroll. Jag vet inte om det alltid är så, eller om det berodde på att det varit nåt knivdåd precis dagen innan vi kom. Men man fick gå igenom en metalldetektor och alla väskor åkte igenom röntgen. Vi blev framvisade till personalens ingång:) Det var kö på den vanliga men tomt där så de tog dit oss. Novalie bar på ett 20-pack kokta ägg:D

Eftersom det är ganska rejält svindyrt att äta inne på Disneyland/Disney studios plus att det tar tid, så hade vi med oss matsäck varje dag. Enbart bestående av nyttigheter såklart. Pannkakor med chokladfyllning, nutellasticks, croissanter, bullar, chokladbitar och …ägg. Allt gick åt, utom just äggen;) Jag kan fundera lite på hur fräscha de var efter att ha åkt fram och tillbaka i väskan en dag innan i hundra graders värme, men struntsamma. Vi åt dem aldrig. Av 20 ägg petade vi i oss fyra:D

Sista dagen hade vi bara äggen med oss, som då Novalie fick bära, och när hon lade upp sin kasse där för att åka genom röntgen så backade killen tillbaka bandet, kikade förvånat och log stort : ”That a lots of egg!” Vi skrattade gott och Novalie, som är 15 år och skäms för allt gjorde just det;)

Den här episoden resulterade sen i en liten sång, som vi komponerade ihop när vi väntade på tåget som var ruskigt sent av nån anledning vi aldrig fattade.

Syrran står i kö för att fråga vart vi ska ta vägen, Corrinda läser karta, Novalie har inget internet och Robban gillar läget:)

Har ni hört Do you know the muffin man?

Ta den melodin och sjung:

”Do you know the egg noodle, the egg noodle, the egg noodle, do you know the egg noodle, her name is Novalie.

She always walks around with eggs, around with eggs, around with eggs, she always walks around with eggs, her name is Novalie.

And then ske walks security, security, security, then she walks security and everybody laughs.

Kuckelikuuuu.”

Ja, exakt så kul kan man ha när man har tråkigt:)

Tåget kom till sist, vi var kalla och frusna, men tinade upp fint på resan som tog runt 40 minuter. Eftersom vi skulle se Eiffeltornet, så ville vi bli av med bagaget. Det finns inte bagageförvaring på alla tågstationer, så vi fick ta oss till Gare du Nord. Jag tänker bara på Die hard:)

Att åka tåg, tunnelbana och buss i Paris är inte helt okomplicerat, men vi lyckades byta från tåg till metro. Framme på Gare du Nord så fattade vi att den var GIGANTISK. Och obegriplig:) Det är en stor skillnad på att vara i ett land som talar engelska, där all info står på ett språk man behärskar. Franska är… alltså det går inte ens att gissa vad det står. Efter att ha frågat, åkt upp och ner i hissar, letat efter folk som talade engelska och till sist fått ytterligare en vägvisning på högst stapplig fransk-engelska så hittade vi. Bara det här att om man ska åka upp så kallas våningen uppåt -1? I alla andra ställen jag varit på är minus ner. Men okey:)

Vi fick återigen gå igenom säkerhetskontroll och röntga våra väskor, innan vi baxade in dem i ett stort förvaringsskåp. Sen skulle vi bara ta oss till Eiffeltornet då. Bara:)

Tunnelbana till en station jag inte minns vad den hette, men därifrån skulle man se det. Nej, det gjorde man inte, men vi såg Triumfbågen.

Stor, mitt i en svinstor rondell, massa bilar överallt och massor massor MASSOR av japanska turister.

Nu började vi kunna orientera oss, och tog oss över Champs Elysees. Jag tyckte de här trafikljusen de har var fiffiga. En stor där uppe och en längre ner. Jag tycker ofta att det är lite knöligt att se här hemma när man står först i kön, detta var smart.

Vi fick syn på en pinne i skyn långt borta, och insåg att det var tornet, så vi satte av ditåt. Närmare och närmare, det blev mer och mer likt det man letade efter. Paris kändes väldigt likt London, och det är synd att vi inte hann med att gå runt där, men då har man å andra sidan en bra anledning att åka tillbaka.

Ni ser ju vilket trist väder.

Efter att ha passerat tusen gatuförsäljare med tusen miniatyrer de ville kränga, och som alla rafsade ihop sina filtar med souvenirer när polisen kom och sprang, som en våg på läktaren på valfritt sportevenamang, så hade vi bara en liten bit kvar. Det kändes märkvärdigt mäktigt att faktiskt se det på riktigt. Med sina egna ögon:)

Det är STORT!

Robban vill helst inte vara med på bild.

Även här var det säkerhetskontroll för att komma in i parken som det står i. Ingen röntgen utan öppna väskorna och visa. Novalie var så glad att vi lämnat av äggen i en park där det låg folk och sov, så hon slapp skämmas. Det blåste kyligt, och vi var inte speciellt bra klädda, men frös ändå inte. Bara sådär på gränsen, man blir kall men fryser inte.

Vi hade tänkt boka på nätet innan vi kom hit, men alla biljetter var slut:/ Det enda som fanns var att ta trapporna upp till våning två, och därifrån hiss hela vägen upp, och de kunde man bara köpa på plats.  Man kan alltså välja: Hiss från botten till toppen, hiss till våning ett/två eller trappor till våning ett/två stanna där, eller ta hiss därifrån till toppen.

Efter en kort överläggning hur vi ville göra så bestämde vi oss för att ta trapporna, såklart eftersom det var enda valet:) men sen var det bara Robban som ville åka hela vägen upp med hiss. Det var dimmigt, så det kändes lite onödigt dyrt att åka upp ( läs – höjdrädd) Att ta trapporna hade nog varit det självklara valet oavsett för det är ju ändå rätt kul att ha gjort det.

Jag googlade  nu, och det är 668 trappsteg upp till våning två, längre får man inte gå utan då är det hiss. Själva trapporna finns i benen av tornet och det är öppet runt om. Det finns film på min instagram, i de sparade storysarna. Jag är inte säker på att detta är taget i trappan, men kan vara.

Högst osäker, men ungefär så här i alla fall. Trapporna var kanske 20 trappsteg, sen en plattform man gick runt och så 20 trappsteg och så runt, de slingrade sig uppåt. Jag var extremt knäsvag, och bitvis höll jag i ledstången och blundande nästan helt 🙂 Bara klev på, steg för steg. Upp upp upp. Svindel är inte att leka med, man får för sig att allt snurrar, att det gungar och att man kommer att ramla ner, fast det är omöjligt. Snabbt gick det, lika bra att ta allt på en gång liksom:)

Våning ett!

Oh ja jag håller i mig:D

Invid räcket i mitten var golvet av glas…det syns dåligt men man såg fint igenom. Jag klarade inte av att ta steget ut, men Novalie vågade.

Jag begriper ju att det håller, men ibland är det onödigt att tvinga sig till att övervinna sin rädsla.

Fruktansvärt obehagligt och jag höll mig långt ifrån det.

Det allra första jag såg när jag på aningens vingliga ben klev ut från trappan är detta:

Amen holy smoke! Klättra på Eiffeltornet..nej tack. Nu vet jag inte vad de gjorde eller hur högt de var eller om de ens klättrade utanpå eller bara inuti, men det är skitsamma, jag är grymt imponerad av folk utan höjdkänsla;)

Vi klev upp till våning två. Det gick förvånansvärt enkelt att gå i trapporna rent flåsmässigt, det var jobbigt såklart men gick enkelt.

Jag är osäker på vilken våning bilderna är tagna, ett eller två.

Högt eller ännu högre;)

Robban är däruppe….!

Mitt googlade berättade att Eiffel själv från början hade en våning där uppe…jorråmennejtack.

Robban sa att det var bra sikt uppifrån, men begränsad såklart. Vi skickade med honom kameran upp:) men de bilderna ligger kvar i den.

Det syns ju att det är dimmigt.

Lite bättre åt vissa håll, och kanske längre ner eller bara zoomat.

Jo, det är coolt att vara högt upp.

Själva Eiffeltornet är 300 meter högt.Det fanns såklart giftshops och vi köpte varsin snöglob med tornet på, turistigt så det förslår:) Sen kom vi på att det kanske räknas som vätska? Och man får ha max 100ml på flyget… Men vi chansade och det gick alldeles utmärkt att ta med i handbagaget. Att packa ner kändes osäkert, och det var vi glada för när Corrindas väska sen var alldeles bucklig när vi kom fram till Arlanda..

Och en nyckelring som får hänga som prydnad.

Jag tycker det är så charmigt när de gör såhär, ser ni trycket på papperskorgen?

På våning två kunde man ”förvandla” ett mynt till en plakett.

Det här har jag gjort för många år sen på Disneyland LA och även Universal studios, kan även vara på fler ställen som jag inte minns, Hawaii möjligen. Jag tycker det är lite kul att sätta i fotoalbum sen. Om man nu får arslet ur och GÖR ett, men det ska jag göra:D

Ser ni att det pekar på våning två?

Vi väntade på Robban som ju var tvungen att vänta i hissköer både upp och ner, och sen så småningom när vi kände oss nöjda tog vi oss ner igen via trapporna. Kändes betydligt mindre obehagligt även fast det var mer fri sikt ut åt det hållet.

Det var helt klart värt att gå upp i Eiffeltornet. Det kostade, minns inte exakt men runt en hundring per person. Dyrare ju högre man ville, och om man ville åka hiss. Vi hade innan funderat på om vi ville se det i dagsljus eller på kvällen med alla lampor, och tja, inte vet jag. Det är ju coolt båda alternativen. Det var väldigt mäktigt även i dimma:)

Gustav Eiffel.

Jag tycker han ser ut som Kiefer Sutherland;)

Ena benet.

Vi hade inte så mycket tid kvar nu, så vi började ta oss mot Gare de Nord igen. På gatan hittade vi plötsligt denna:

En Musse konfetti:)

Kändes som ett fint avsked från Disneyland Paris ♥

Vi råkade hitta en busshållplats som gick dit vi skulle, så vi hoppade på, och det var kul att få se Paris lite grand i alla fall. Vi åkte förbi massa platser och byggnader man borde kunna namnen på, men glömt. Framme på tågstationen hittade vi bagageinlämningen snabbt och hämtade våra väskor. Den låg en trappa ner i ett hörn, och en man och en kvinna var där med en superfin ung schäferhund. Plötsligt skickade mannen iväg en leksak väldigt nära oss som kom gående, mitt i mellan oss, och hunden flög förbi, utan att ta det minst notis om oss. Han krockade ändå nästan med oss i sin iver:) Hunden hämtade sin leksak och rappade på tillbaka. Ignorerade oss totalt. Först blev jag lite irriterad, vafan, du behöver ju inte kasta grejorna PÅ oss, tur att ingen av oss är hundrädda osv. Sen noterade jag hölstret på benet på mannen, och även tjejen…och sen den diskreta polisloggan på tröjan. Ahaaaa, de tränar jycken i att skita i folk och fokusera på uppdraget. Okey då:)

Jag vet att folk har åsikter, speciellt de som är rädda för hundar eller vars barn/mormor/syster/kusins brylling är det:) Men jag blev bara imponerad. Hade det varit ligister hade jag kanske blivit osäker, men nu var det poliser som tränade sin hund i dess yrke. Helt okey för mig.

Vi tog oss utan problem till flygplatsen, eller jo det var problem men vi fick hjälp av en herre som såg våra väskor och vårt förvirrade irrande och visade oss rätt. Han höll sen ett öga på oss hela vägen ända tills vi skulle av, då meddelande han att flygplatsen var om tre stationer:)

Överlag var folk trevliga i Paris.

På flygplatsen så hade vi gott om tid, vilket var tur för den var allt annat än enkel att förstå. Syrran har flugit massor, Kina, Vietnam, Chicago, Hawaii, Thailand osv osv, från små fjuttiga flygplatser och från stora rackare som LAX och Heathrow. Det brukar finnas nån form av lika system, men Frankrike ska vara udda;)

Till sist hade vi checkat in, och gick till VIP Loungen, där det dagen till ära var knökfullt. Men vi hade inte ätit något mer än fika på hela dagen så det var bara att trycka in sig. Och sen smaska i sig mackor axel mot axel med nån fancy businessgubbe som fokuserade på champagnen;)

Eftersom syrran är reseledare så åker vi såklart med SAS, allt annat är andrahandsval.

Kan man flyga SAS så flyger man SAS.

De får oförtjänt mycket skit i media, lägg tex märke till nästa gång någon flygolycka inträffar, var som helst i världen, oavsett flygbolag,  så nog hittar man en gammal pressbild på ett SAS-plan. Jaja, de har inställda avgångar och förseningar de med, men det är de inte ensamma om.

Jag är partisk, absolut, min pappa och min syster har jobbat på SAS sen mitten av 60-talet till nu, de jobbade ihop ett par år på mitten:) Det är i och med det vårt familjebolag.

Resan hem gick smidigt och fint, och vi landade i tid på Arlanda. Vi skulle landa 22.00, och slog ner hjulen 21.59. Efter rekordsnabba åtta minuter lyfte vi våra väskor från bagagebandet. Så snabbt är ju nästan löjligt, men vi hade väl en bra parkeringsplats och snabba lastare:) det i sin tur innebar att vi fick vänta rätt länge på Patricia. Vi hade sagt att hon kunde komma halv, kanske tjugo i elva. Det är lite mer normalt, men vad gjorde det att vi fick vänta. Hon kom, vi lastade in väskorna, åkte hem och hemma sov alla.

Det var en superhärlig resa, jag ska berätta om Disneyland och Disneystudios också, men det tar vi lite senare.

Det var kul att hänga med Novalie, Robban och Corrinda, det är ju en helt annan sak att ha med ungdomar som klarar sig helt själva, mot att ha mindre barn med. Vi tappade bort varandra ibland, men det var ju ingen panik:)

Paris, vi återkommer ♥ (Ska bara lära mig lite franska först:) )

Kommentera

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting