Bah. Varning för gnäll.
Natten till idag sov jag så jäkla uselt. Det värkte och gjorde ont från tårna upp till över knäna. Dels hade jag tränat ett högintensivt pass men tror inte att det var den stora boven, utan mer den långa promenaden på nära en mil som jag och syrran gick på kvällen 🙂
Och det är ju inget nytt under solen som gör ont, utan allt beror på den där ynka lilla k-vitaminsprutan. Allt 🤷🏼♀️
Inte nog med att det benet är sabbat för evigt med en ständigt närvarande nervsmärta, utan det har också följder på annat vis. Som åderbråcken i knävecket på det benet. Jag har inte tillstymmelse till det på det friska benet och med tanke på att skadan gjort så allt är förtvinat så är det ju solklart därifrån. De gör ont. Nerven gör ont.
En annan följd är att jag hela livet belastat mer på vänster fot. Alltid. Därav har jag en uttrampad fettkudde under hälen. Det låter lika töntigt som det gör ont 😂 För det innebär att jag i princip går direkt på hälbenet. Med all tyngd. Tänk er att gå på armbågarna, det känns rätt jämförbart.
Det gör ont som fan, både när jag belastar och dessutom i vila. Riktigt ont, så där så jag absolut inte kan sova. Så vi har nervsmärta, åderbråckssmärta, en molande trötthets och ontsmärta i hälen. Tre olika varianter av ont.
När det gör så där ont i hälen så börjar jag försöka belasta lite annorlunda, så då blir hela vaden berörd och värker. Fyra olika sorters smärta.
Ryggen tar givetvis stryk av det här, så lägg till en skarp, intensiv, huggande, molande smärta som gör så jag känner det som att jag vore en felvikt tumstock som ska försöka räta ut sig. Fem olika sorter🙈
Så har vi nacke och axlar:) De stackarna påverkas ju av allt det här. När det är snett och krokigt från tårna hela vägen upp så blir det så.
Så då har vi sex olika slags smärta, räknar man med huvudvärken som gärna kommer som grädde på moset så blir det sju. Sju varianter av ont. Allt relaterat till ett enda litet nålstick. Som tog nån sekund men påverkar en livstid. Kul. Not.
Lägg till min stukning som såklart fortfarande gör ont, den räknar jag inte med dock för det är förhoppningvis inte kroniskt utan bara lite akut och övergående 🙌🏼
I natt var det värken i fötter och underben som var jobbig, så jag kan inte säga att det var sju sorters smärta utan bara några få. Men det betyder inte att det var lindrigare 😅 Herrgud sånt gnäll. Men ibland blir jag trött som fan på det här. Det går inte att göra något åt, skadan är skedd och det för massor av år sen, men det hjälper inte att tänka så. För här och nu och varenda jäkla dag så har jag ont av det. På minst sju olika sätt.
Så idag är jag väldigt trött. Lite ledsen. Googlar på om man kommit på något sätt att återskapa fettkuddar under hälen. Det har man inte. Det står en massa skit som att det ofta läker ut, det är nytt. Förut sa de att det är som det är. Men nu brukar det läka ut så man max har ont i några år. Kul. Jag har haft ont i 20 år 😅 Jag har sulor och formgjutna inlägg och försöker gå i bra skor, typ aldrig platta converse och jag har tejpat hälen i åratal. Det läker absolut inte ut på mig. Såklart.🤷🏼♀️
Nä. Jag är trött och grinig idag. Det behöver fixas på nåt vis! Vet inte riktigt hur, men jag får väl börja med att röja köket 😂 så får jag annat att irritera mig över 🙂
Men vet ni. Jag önskar ibland så innerligt att jag varit född i ett land som INTE hade k-vitamin som rutin. Jag hade mest troligt inte brist på det, de flesta har inte det. Men eftersom det i så fall kan ge massiva blödningar pga att det är jobbigt att födas 😅 som då kan innebära döden eller svåra hjärnskador så har nog de flesta i-länder det som rutin. Det är bra såklart! Men jag önskar att jag sluppit vara en av dem som fick den på fel ställe. I den bästa av världar hade den inte nuddat min ischiasnerv, i stället trasade den sönder den helt och oåterkalleligt. Fuck.
Och oroa er inte! De kom ju på det här, så idag sätts k-vitaminsprutan i fram på låret där det inte finns något som kan gå sönder. Jag så att säga tog en för laget. Jag har också bidragit med att visas upp för läkarkandidater under alla år. Från liten till typ varenda gång jag är hos en läkare pga detta. Man skulle kunna tycka att jag borde fått ett skadestånd? Om än litet? Det är en skada som påverkar mig dagligen.
Men icke det. Ännu en anledning att vara född i typ USA. Då hade jag haft försörjning livet ut.
I stället går jag här hemma och är sur och tjurig idag för att jag sovit dåligt pga detta😂 Olika falla ödets lotter.
Jag ska kanske ta en powernap, för att vara trött gör allt mkt värre. Jo, kanske! Jag gört. Återkommer senare, förhoppningvis med lite mindre gnäll!
Tack för att ni lyssnade, det känns alltid bra att få klaga av sig 🤗❤️
Scholl har kommit med en sko med en sko (patenterad) med Biomechanic teknik i. Trodde inte egentligen på det men det avlastar bra för hälen. Jag kan inte gå i andra skor nu för då får jag ont. Bästa köpet! Mvh hon med utrampad fettkudde
Vill tipsa om Anders på Pluspraktik (kolla https://instagram.com/fotandersbypluspraktik?igshid=MzRlODBiNWFlZA==), han har hjälpt mig otroligt mycket. Jag hade precis som du ont från tårna till huvudet, allt pga otränade fötter och skor som inte fötterna får plats i. Låter dumt men fötterna får inte plats i de flesta skor. Ta ut innersulan och ställ foten på – får hela foten plats på sulan? Numera går jag barfota eller i skor från Altra. Stället han jobbar på finns i Kristianstad men det går lika bra att boka ”online” möte.
Tack för tips! Tror dessvärre inte att det hjälper mig, jag har ju en problematik jag vet vad det är, men jag ska kolla!🤗
Tror inte heller att det hjälper dig helt men kanske så din bra fot blir bättre.
Hur gammal var du när skadan upptäcktes? Och HUR upptäcktes den?
Jag kan inte fatta hur du kan vara så aktiv och positiv med ständig värk. Det är sannerligen imponerande. Har en anhörig som, så fort minsta lilla värk uppkommer, blir livet svart och man orkar ingenting. Tendens är ju att ”skadorna” dessutom avlöper varandra givetvis. Och har man inte specifikt ont någonstans så finns det en ”grund sjukdom som alltid blir lite sämre-om man inte har ont någonstans.
Jag var ganska liten, vet inte riktigt hur. Men ena benet var mkt smalare och kortare. Jag antar att dels mina föräldrar regerade och även BVC-läkaren de gick till. Var bara en doktor på den tiden på BVC tydligen. Det gjordes en massa undersökningar och misstanken var även på hjärnskada. Den är det inget fel på iaf 😅det har jag papper på;)
Jag vet att ju mer jag tränar och rör mig ju bättre blir grundskadans värk. Samtidigt får jag ont överallt annars, så enda gången jag är smärtfri är egentligen när jag inte tränat på ett tag. Som när man varit sjuk tex. Det suger faktiskt. Men muskelvärk är enklare att hantera för mig än nervsmärta så valet är ändå att träna. Det gör gott för hela kroppen på så många vis, både fysiskt och psykiskt:)
Läkarna säger alltid att jag är ett ovanligt exempel för min skada, normalt är att man blir orörlig och tung. Men jag avskyr att vara bunden av något, hämmad och inte kunna. Jag kanske inte är bra på allt men jag försöker och jag vill kunna.
Livrädd för att bli orörlig och begränsad.
Mamma o pappa har alltid erbjudit mig att göra allt, och aldrig klemat eller tyckt synd om när det inte gått utan uppmuntrat till att testa igen, och igen. Kanske på ett nytt sätt? Och till sist har jag hittat ett sätt som funkar för mig :). Jag bara antar att de tyckte det var synd om mig men att de ville puffa och uppmuntra. Det har lett till att jag inte ens begrep att det kanske beror på skadan att jag är kass på att springa exempelvis 😂 Jag kan men är aldrig snabbast:) Det är först nu, för några år sen som jag insåg att vänta nu….? Jag har ju absolut inget frånskjut i den foten och heller ingen svikt när jag landar, det är som att springa med ett träben. Inte så konstigt då att jag inte är så bra. Samma sak att hoppa. Jag är sur för att jag inte kommer lika långt eller högt som syrran. Som dels är fem centimeter längre och dels har två fötter att hoppa med, jag är i princip enbent. Gäller i så mkt och det har jag alltså upptäckt nu😂 Alltså insett att jag inte är dålig utan att det är skadan som gör det omöjligt.
Oj nu blev det långt 🙈
❤️❤️❤️
Hej! Gnäll på smärta är hemskt. Har konstant ont o dålig känsel i höger fot ibland ont upp till knät. Allt efter en OP nerv i kläm 2011. Gått på allt sjukgymnast varrenjumpa promenader tränar mm. Men nu skall jag ta tag i det o söka via VC försöka få ny röntgen helst ny OP. Så gnäll på jag förstår precis. Ovanpå på detta har du pluggat tagit hand om o försörjt 9 barn!
Stor kram till dig!
Min mamma råkade ut för en liknande händelse. När hon föddes 1922 andades hon inte. De tpg tag i benen och skakade henne upp och ner och tappade ena benet. Hon fick ligga i gipsvagga som liten och hade sån värk långt upp i husen ålder och var tvungen att operera höften.
Verkligen synd om dig . Jag har själv ont
på diverse ställen i kroppen men har en make som stöttar och inte minst får höra ”gnället”. Så bara gnäll i bloggen när du känner att det behövs. Vi är ju många som ”lyssnar”.
Tack!! 🤗
Inget gnäll det där inte! Du som roar så många med att just skriva har rätt att klaga…det är befogat men har du inte fått något skadestånd? Jag en äldre ”dam” skadades i vården för länge sedan och när jag vill reta mina pensionärskompisar som klagar på ekonomin då säjer jag …..min guldkant är skadeståndet!
Önskar Dig en fortsatt bra sommar! Blev glad att läsa när du fortfarande tror att det skulle vara roligt med en partner…det inger hopp! Kram på Dig!
Nä inget skadestånd. De kallade upp mamma o pappa en sen kväll, sa att om de avstod från skadeståndskrav så skulle jag få all hjälp livet ut. Man kan ana att det var en cover-up. De ville inte ha en plump i protokollet. För jag kan ärligt säga att jag garanterat fått exakt samma vård som jag skulle fått om de inte avstod.
Jag vet att man skulle kunna tjafsa om det nu…. Men hittills har jag inte orkat😎
Men kanske borde! Iaf försöka
Ja försök! Du lider ju av det än idag 😔
Beklaglig hantering att ”köpslå” på detta vis. Osäker om det går att ta upp det så många år senare och vem står för kostnaden. Du är enastående som orkar träna och dessutom orkar och har orkat igenom så mycket! Sätt inte ner energin med att leva husvagnsliv! Kram på Dig!
Jobbigt och surt…. hoppas på någon lösning. Om inte annat så något bra sätt att hantera smärtan i väntan på det. Vad tror du om yoga, hitta någon riktigt duktig instruktör? Kanske kan ge bättre hantering och förbättra ex nacke, rygg och axlar där det förhoppningsvis inte är något söndertrasat.
Yoga är svårt för det är så mkt balans i det 😂och det har jag ingen på ena benet. Det som hjälper är träning, mkt och tuff. Då sover jag förhoppningvis iaf. Resten är bara att försöka leva med 🙈
Ja, svårt och tufft kommer det vara, liksom den träning du redan gör. Du väljer såklart själv, kanske lite yoga för överkropp och sådant där man står på båda benen ändå kan hjälpa nacke, axlar och mot huvudvärk? Balansorgan sitter vid öronen, men det behövs ju impulser till små muskler i ben och fot, och det är ett isberg nu. Orkar man mala på så kan andra nerver än den trasiga börja användas mer vilket kan hjälpa. Men ja, det är jobbigt och enklare att välja den träning som du brukar. All träning som blir av gör gott! Känns bara som att huvudvärken och vissa smärtor skulle gå att slippa, utan för stora mängder medicin. Man måste inte göra alla övningar när man går på ett pass, välj de som passar dig, alltid ok att göra annorlunda när man behöver. Bra instruktörer ska också visa olika nivå på övningarna. Bra att du har tens-apparat!
Jag har gått lite på yoga och det är kul och skönt. Men nu har jag tappat bort det helt. Kanska ska boka några pass framöver.
Ischiasnerven är så stor att det är svårt att få andra nerver att göra dess jobb, plus att de alla är förtvinade och skapligt nedsatta så de klarar knappt sina egna uppgifter 😅