Jag är helt matt och känner mig nästan lite bakis, men på ett bra sätt:) Det har varit intensivt. Mitt kapade instagram har ju satt sina spår i form av att jag varit helt håglös. Vilket för övrigt är ett ord jag inte använder så ofta, men jäklar vad bra det är ändå – håglös. Ett tråkigt tillstånd att vara i dock. Men med instagram tillbaka så återvände även lite av energin. Och tillräckligt för att få ihop så Lovelias konfirmation blev fin❤️
Jag har ju inte så mycket med den att göra mer än själva mottagningen hemma. I princip allt sköts av kyrkan. Jag tvättade hennes kåpa, men sen bytte hon den, för den var dels för lång och sen var den i ett annat material än alla andras så det blev en färgskiftning. Så hämtade jag Lovelia med vänner på kyrkan i fredagskväll efter genrepet och körde Trixie och några av de andra ungdomsledarna på morgonen. Lovelia samåkte med några andra. Det var min arbetsinsats:) Trixie har varit ungdomsledare sen efter sin konfirmation för två år sen, och jag är oerhört stolt över det. Jag har ju väldigt mycket att tacka kyrkan för, i princip sen Janelle var ett år så har jag hängt där:) Först på Lötenkyrkan där världens bästa Uffe jobbade och där jag träffade Anna, som kommit att bli en av mina närmaste vänner. Hela hennes familj känns mer som släkt:) Jag har ju inte så stor släkt så jag kör stenhårt med Ohana:) Som betyder familj i en utökad mening, både den med blodsband såväl som vänner och adoptivfamilj.
När vi sen flyttade ut hit så saknade jag min kyrka och mina vänner där, men när tvillingarna föddes så hittade jag till Sävjakyrkan. Där jag har haft i princip allt mitt umgänge under de år jag var hemmamamma ❤️ Det var där jag fick tröst när min mormor gick bort, och när min man gick bort på ett annat vis än genom döden. Det var där jag trivdes bäst. Och det suger att den tiden är slut. I fredags var jag på Jamies skola på något de kallar Kulturdagen, och då träffade jag en av de mammor jag hängt med på Kyrkis, och fan vad jag saknat henne. Det går såklart att styra upp och träffas ändå, men det var på ett sånt oerhört kravlöst sätt, alla var på samma villkor.
Jaja, alla fattar – jag saknar kyrkan. Jag önskar ibland väldigt mycket att jag vore troende. Av den anledningen att jag uppfattat det som en väldigt stark gemenskap, många av föräldrarna jag hängde med då var ju troende, många inom ett samfund som jag inte gillar, men som börjar på Livets och slutar på Ord:) Att jag svor som en jäkla borstbindare spelade ingen roll, och att jag som Uppsalabo mycket väl kommer ihåg allt drama som skapades när de startade, med tungotal, missionerande och handpåläggning ute på stan, eller varför inte skuldbeläggande? ”Du haltar, du har syndat”
”Men, vänta lite nu… jag fick en k-vitaminspruta direkt efter födseln, hur skulle jag kunna hunnit synda?”
”Jaha, men då är det din mamma som syndat då.”
Logik på LO-nivå;) Men det spelade ingen roll vilken tro eller brist på tro vi hade, vi gillade att hänga ändå.
Eftersom kyrkan givit mig så mycket, så tycker jag om att mina barn hänger i den gemenskapen. Dessutom så är det lite mindre risk för att de testar dumma saker, för de är under viss uppsikt. 🙌 Inte gudomlig uppsikt, men väl av prästen och ledarna:)
Tillbaka till Lovelia!

Konfirmationen var i Danmarks kyrka. Som är min kyrka på så många vis. Ja, jag återkommer hela tiden till mig själv, sorry för det😂 Här har jag haft många skolavslutningar genom åren, scouterna firade St Georg där, jag själv konfirmerades där, mina barn är döpta där och jag gifte mig där. Om jag ska gifta om mig blir det troligen där också 😁 Måste skaffa en man först bara;) Jag tycker väldigt mycket om Danmarks kyrka, och varje gång jag kör förbi så slår hjärtat lite snabbare.
De släppte in i kyrkan från 10.30 och eftersom jag varit med förr så sa jag till barnen att vi åker 10.15. För att få bra platser och främst för att få parkering och inte behöva fulparkera i panik. Jag gillar att vara i god tid, jag gillar att se bra:) Robban och Patricia var tvungna att jobba, och Trixie och Lovelia var på plats redan så jag skulle ha med mig fyra barn. Jordan och Jamie, Novalie och Corrinda. Givetvis var det enklare när jag hade nio barn hemma att styra runt med, då var alla klara i god tid och jag fick fixa mig på de tre minuter som blev kvar. När de är stora och själva ska se till att bli klara till en viss tid…då går det sämre😅 Men vi kom iväg, och fram till kyrkan några minuter efter halv, och hamnade tillsammans med mamma och syrran på rad två. Janelle och Simon kom några minuter efter oss, och de på raden framför oss var så vänliga att hålla de platserna till dem. Så alla såg bra:) Jack var som en liten pärla:)

Ja, det skaver lite att se att han har keps i kyrkan😂på vissa saker är jag helt klart väldigt gammal. Men Jamies åkte ner i min väska:) Jag försöker att inte lägga mig i när barnen blivit vuxna, det är deras liv och tiderna förändras.
Jack är ju så jäkla gullig att jag storknar. Han satt fint och spelade på en mobil, och kikade upp mellan varven om det var nåt intressant. Stod församlingen upp så ställde han sig prydligt han med.

Lovelias konfirmandgrupp framförde ett litet spel och det var som det brukar både humoristiskt och fint. Prästen som jag först trodde var typ lika gammal som Corrinda, alltså 22, och tänkte att det var fasligt så kort prästutbildningen är nu förtiden🙈var nog lite äldre ändå, och jag gillade honom. Med lite halvlångt hår och skägg såg han automatiskt trevlig ut:) och han var sådär lagom lättsam/allvarlig som gör att det blir mest behagligt, inte långtråkigt eller högtravande utan en trevlig stund i kyrkan helt enkelt. Återigen – jag trivs i kyrkans alla rum🤗
Och jag bölar alltid i kyrkan. Den här gången till psalmer jag inte kände igen, men herregud vad vackert det är! Snart är det skolavslutning och eftersom pandemin är avblåst så kanske jag får stå där och böla till I denna ljuva sommartid också. Jag fattar inte, men det måste vara vissa toner som slår an något inom en. Förr så tyckte jag det var jobbigt att tårarna alltid kom och försökte dölja dem, men nu har jag tänkt om. Det är så vackert att jag gråter – who cares? Mina barn vet det och skrattar först åt mig för att sen gärna fälla en tår de med.
Lovelia ❤️

Mitt sjunde barn, min sjätte dotter. Nykonfirmerad:)
Corrinda hade klivit upp tidigt för att hjälpa henne locka håret. Lovelia har ju lockigt hår men givetvis är det fel slags lockar, som alltid – det man har vill man inte ha:)
Och så familjebilden. Nu var det Janelle som påpekade att vi måste ta en, och jag älskar det. Efter att i alla år fått tjata och krångla för att få till familjebilder/syskonbilder så ställer de nu mer än gärna upp:)

Simon och Jack och syrran hör såklart till familjen:)
I år är det tio år sen vi tog bilden som hänger i köket, och jag har en liten plan på att göra om den. Jag skulle vilja ha bilder på ungarna samlade genom åren ju. Barnen är helt inne på att de ska göra en recap, alltså göra bilden exakt lika. Med andra ord ska Jamie sitta i Patricias knä och Jordan i Janelles…:) Kan ju funka i år möjligen men sen kommer ju inte tjejerna synas bakom mina stadiga söner;)

Så åkte vi hem. Jag hade ägnat halva fredagen åt att laga mat, från tre-draget till sju stod jag i köket och sen från åtta-ish till midnatt.
Jag hämtade rabarber från baksidan och blundade hårt för hur jäkla frodigt det blivit där på någon vecka 🙈

Noterade att det i mina pallkragar växer BARA maskrosor. Sen gjorde jag paj, som blev så jäkla god att jag käkade alldeles för mycket av den sen igår..

Jag blandar alltid havregryn och vetemjöl när jag gör smuldeg och det är så förbannat gott:)
Jag stekte kyckling i ugnen, och passade på att även göra köttfärsen där, och sen bacon och minipizzor. Kokade ägg, ris, skivade champinjoner(som jag sen glömde lägga i salladen🤦♀️) och skar massa sallad. Stekte halloumi. Vi skulle ha mammas kycklingsallad, som är barndom, hon gjorde den ofta när vi skulle ut med husvagnen:) Det är sallad med ris, kyckling och bacon, ägg på toppen. Svingott. Nu kunde jag inte lägga ihop dem som jag ville för Corrinda är vegetarian så jag lät proteinet ligga på sidan av så folk fick välja det de ville.
Det tar ju alltid en stund när man kommit hem att få fram maten men det blev ordning till sist:) Mina vänner sen gymnasiet, tillika barnens gudföräldrar, Maggan och Johan kom, och Helen som är en ännu äldre kompis, vi träffades 1976:) och så var det familjen. Kändes väldigt stort att ha folk hemma igen! Även om vi haft kalas med massa folk i somras, så var det länge sen nu:) Vi kunde sitta ute i poolrummet, som jag ägnat massor av tid åt att röja i ordning, men trots det så behövdes det en snabb dammsugning av dynorna, det drar in massa pollen och bös.
Jag saknar mina vänner, även om vi ses är det allt för sällan. För två år sen sa jag att jag skulle bli mer social, och då kom det en pandemi och sa NEJ DU. Men om jag viskar det? För jag gillar ju att hänga, och nu börjar det bli enkelt igen:)
Vi satt länge och käkade och fikade och snackade. Underbart! Lovelia öppnade paket och allt var bara trevligt och härligt. Så småningom droppade folk av, och mamma och syrran hjälpte mig att plocka in saker, och så snackade i nån timme till innan de åkte hemåt. Jag gjorde ett sista ryck och drog igång diskmaskinen och sen gick all luft ur 😂 Jag blev så trött. Jag och Lovelia låg i varsitt hörn av soffan och glodde på Lets dance, sen tänkte jag sova. MEEEEN då visade de ju Top Gun:) Och jag råkar nu älska den filmen, och ja jag ska se den nya asap. Har fått leta efter sällskap men Robban ställer upp:D
Jag tycker att Tom Cruise är en vass skådis och jag tycker det är coolt med flygplan, så det kommer bli kanon.
Nu ska jag ladda om, det är två veckor kvar tills Novalie tar studenten, det blir väl samma upplägg då, varför ändra ett vinnande koncept. Jag har massor att göra, men idag tänker jag bara göra sånt jag vill. Inte måste, det är ju ändå vilodag:) Måsten tar vi tag i på måndag. H
Hörrni, nu ska jag hämta mera kaffe, men vi hörs snart igen:) Ha en fantastisk söndag 🙂
Var har Jimpa tagit vägen?
Haha älskar att ni saknar honom 🙂 Han är här:) Just nu har vi inga pågående projekt så det innebär att jag inte alltid nämner honom. Jag menar om han bara är här på tacos så är det inte alltid jag talar om det, på samma vis som syrran inte alltid nämns:) Sista tiden har det dock varit lite mindre, all skit som varit här har tagit kraft, han har varit sjuk och innan det bortrest. Men han är här 🙂
Ett stort grattis till konfirmanden och en eloge till dig som är så himla bra🤗
Tack snälla 🙂
Du är HELT fantastisk på att skriva o delge oss!
Fantastiska män´ska!
Tack !! 🤗🤗