Vilket strålande väder vi har! Kallt som satan men klarblå himmel och ljust och fint. Mig kvittar det ju om det är kallt för jag ligger ändå på soffan 🙂 men ljuset gör gott för själen.

Jag har mindre ont nu, vilket är skönt🙏🏻. Jag har ett strikt schema hur jag tar mina medikamenter, så smärtlindringen är optimal hela tiden, det gäller att hålla koncentrationen i blodet uppe. Natten till lördag tog jag en morfintablett, den första på hemmaplan. Inte för att jag hade ont just då men för att kanske kunna få sova ordentligt. Och för första gången sen operationen så sov jag ett par timmar:) Alltså SOV inte bara slumrade. Jag ska ta Alvedon kl 8.00 men vaknade nio, och hade inte så ont då heller. Fredags morse vaknade jag vid halv sex, somnade fyra kanske, och satt och pluggade från halv sju. Ni som känner mig ni vet exakt hur illa det är då 😂😂 Så att sova till nio var guld. Sen var jag bara vaken några timmar innan jag somnade om. Igår sov jag alltså mestadels🙈 Men tänker att jag ju varit vaken en stor del av veckans timmar så det jämnar ut sig;)

Jag vet att det är viktigt med återhämtning och jag vet att det är exakt det här jag behöver nu. Vila och lugn och ro. Jag kan ju inte direkt bli sjukskriven, jag blev erbjuden det, men uppgifterna i skolan måste göras någon gång för att få fulla kursresultat och att skjuta upp det är bara jobbigt. Samma med sociala medier, det är inget man sjukskriver sig från. Eller man kan såklart, men eftersom de är tätt sammanvävt med min vardag och mitt liv så skulle det inte funka för mig:)

Man får anpassa, justera och delegera och det är jag bra på:)

Delegera är en viktig del i uppfostran, det vet alla förnuftiga människor, för det är genom att få ta ansvar som barnen växer. Målet som förälder är ju att den dagen barnet flyttar hemifrån så ska de klara sig utmärkt på egen hand. I alla situationer, ekonomiska, vardagliga, relationsmässiga, osv. En del tycker det är helt galet att barnen krävs på ansvar, jag ser det ofta när det diskuteras stora familjer🤦‍♀️ Inget syskon ska agera som en förälder, det är helt klart, men att ett äldre syskon exempelvis förhör ett yngre på läxan – det är bara en winwin för båda. Här hemma hör jag ofta hur ungarna frågar om de ska förhöra varandra för de tycker det är roligt, och de lär sig massor själva på köpet:)

Idag ska jag köra en delegeringskurs på tvättmaskinen här uppe😂 Hur det ser ut nere i tvättstugan vet jag inte för jag har inte hoppat ner där, men tvättkorgarna svämmar över här uppe. Jordan städade deras rum i går och då hamnar alla kläder som inte ligger i skåp och lådor i tvätten. Dvs även en hel del rena kläder som de inte orkat lägga in i just skåp och lådor. Sjukt irriterande. Jag ska återigen ta den diskussionen men tänker att om han blir tvungen att tvätta själv så kommer det lösa sig av sig själv 😁

Att tvätta här uppe innebär ett extra moment, nämligen att sätta en tvättpåse som filter på utloppsslangen. Maskinen, en kombi tvätt/tork, har ingen luddlucka, utan sköljer med sig allt ludd ut i avloppet. Så då blir det stopp 😬 så dumt! Jag har alltså satt en finmaskig påse som fångar upp luddet som man sen får tömma och skölja ur. Annars är ju tvätta easypeasy:)

I går käkade vi sushi:)

Inte gott med rostad lök ovanpå men den gick att skarpa bort. Jag fattar inte grejen med just rostad lök? Inte gott! Barnen älskar det:)

Nu ska jag upp och hoppa lite, måste röra på mig mellan varven, även om det bara blir fram och tillbaka till toaletten. Det är svårt att stå stilla en längre stund på ett ben, och jag vågar inte riskera något så jag håller mig till det:)

Just att stå stilla och tvätta ansiktet exempelvis, eller borsta tänderna, det är vingligt och det gipsade benet åker ner ner ner ner… 😂

Ok, tillbaka om en stund!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har ett litet problem😆och det heter Byxor. Jag är inte jätteförtjust i vida byxben utan tycker om när det är mer tajt nedåt foten. Just nu är den gipsade foten ungefär lika stor som en elefantbebisfot.

Det går inte direkt att dra på ett par jeans😂 Inte för att jag skulle vilja ha det ens när jag ligger på soffan hela dagarna, men saken är att jag har ett par byxor just nu🤷🏼‍♀️

De kommer från Cellbes och det finns en tröja till:

Byxorna och tröjan finns i flera färger och jag har nu beställt en mörkare grå. Den ljusa är på rea 🤗 Det är ett supermjuk och skönt material som är tunt och följsam, sitter inte åt någonstans vilket är skönt, alltid men ännu mer uppskattat nu.

Jag har haft de här länge och älskar setet, trots att det är vida ben 🙂 När jag innan operationen skulle packa med kläder att ha hem så var det här givet. Jag hade ett par andra mjuka som jag trodde skulle funka, som jag hade på mig dit, men det var inte ens i närheten. Jag skulle ju ha kunnat preppa det här innan men jag vågade inte jinxa nåt.🙈

Men nu kunde jag med gott samvete beställa ett likadant set, så får de turas om i tvättmaskinen 🙂 Jag hittade även en tunika i samma supermjuka material som jag jag beställde 🙂

Jag har funderat på att ha kjol men isf behöver jag nån form av strumpbyxor och just nu gör det för ont för att ens tänka tanken att få på något som är ens lite tajt.

Nåväl! Kolla in hos Cellbes och glöm inte spana på julsortimentet☺️

Nu måste jag powernappa!!

Hörs snart 😘

Okey, dag tre efter operationen. Det går bra.

Jag stängde ner datorn och försökte sova där på operationsnatten och det gick ju sådär. Jag sover inte på rygg, jag ligger hopkurad som en liten unge på sidan och sover, och det – gick inte alls. Jag försökte hitta någon slags ställning att sova i och slumrade lite till och från. Klockan 06.25 rycktes dörren upp och en av nattpersonalen kom indundrande med en maskin, tände lamporna i taket och krävde min uppmärksamhet. Shit. Det skulle tas kontroller och mitt blodtryck var lite högt, no wonder, han höll ju på att skrämma livet ur mig😜 plus att jag precis legat ett par timmar på den armen och att jag några minuter innan han kom in råkat vrida benet så jag vaknade till med känslan att någon satt en kniv i foten. Aouch. Hade ingen feber och allt annat var tydligen i sin ordning. Man får väl också ge honom att han tände nån slags nattläge på taklampan, men från mörkt till väldigt ljust gick det. Herregud, när jag jobbade så var jag, eftersom jag själv är så förbannat morgontrött, alltid varsam och försiktig. Jag knackade tyst, öppnade dörren försiktigt och tände lampan inne på toaletten för att inte blända. Kallas för hänsyn och det kan man slösa med:)

Nåväl, jag kunde ändå inte sova, och det kom snart in en ny personal och jag fick en lapp att fylla i med frukostbeställning.

Måste vara skillnad på dag och kvällskaffet, för det här var vanligt tråkigt bryggkaffe. Bad inte om påtår:)

Sen kom ronden, vid åtta, precis när jag muggat in en stor tugga smörgås i munnen såklart;) Kirurgen berättade att det varit svårare än han trott, när de öppnade så hittade de massor av ärrvävnad, gamla suturer och den sena han ville använda, den var redan använd, då på 70-talet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han lät förvånad, och att det var konstigt, det bör ju finnas journaler, även om jag vet att ett arkiv, typ där mina fanns, svämmades över på 80-talet. Men det mesta fanns på mikrofiche, ni vet de där rullarna man sätter in i en maskin, brukar vara med i filmer när de letar gammal info på bibliotek:)

Men sen sa han att det blivit bättre än han trott, för i och med det besvärliga så löste det sig på ett annat vis. Nu kunde även tårnas senor kopplas fast på något sätt. Alltså, inte vet jag. Jag är inte kirurg, och jag tänker att han garanterat vet vad han pysslar med. Han är välrenommerad:) Nog för att jag kollade på Dr Death kvällen innan, men det var en annan gubbe😜

Jag skulle få åka hem. Återbesök med omgipsning om en vecka, sen ska stygnen tas om två veckor, gipset bort om sex veckor och jag ska tillbaka till kirurgen om 3 månader.

Jag fick ett par kryckor och en sjukgymnast kom och så övade vi på att gå. Jag fick ta mig ut till hissarna och där visa att jag kunde ta mig upp för trappor, eftersom jag har det hemma:) Fick med beröm godkänt och var svettig som en gris efter det maratonloppet😜

Alla på sjukhuset har haft munskydd, det gör det svårt att riktigt känna igen folk, men alla har varit så trevliga 🙂 Avdelningsläkaren kom och gav mig medicininformation, jag insåg att jag var tvungen att åka via apoteket, vilket kändes lite småjobbigt. Sen insåg jag att jag nog kunnat få det hemkört med Meds eller Apotea. 🤷‍♀️

Jag messade syrran och fick be sköterskan om hjälp att bära ner min väska. Att bära med sig saker är helt omöjligt, jag är alldeles för rädd för att tappa balansen. Plus att det är jobbigt att gå på kryckor ju:D

Syrran kom, hon fick komma in i entrén och hämta min väska, och sen bökade jag in mig i bilen, och hon tog kryckorna i baksätet. Mot apoteket. Aldrig någonsin upptäcker man saker som är dåliga förrän man själv sitter i den sitsen 😉 och på apoteket borde de verkligen ha stolar. Att stå stilla på ett ben och hålla upp det andra i luften, det är jobbigt. Tacksamt nog tog det inte så lång tid, men jag var helt mör i benet sen. Mitt temperaturvred i kroppen har fått frispel, jag som brukar frysa, skuttade runt i linne, även utomhus, och det var tio grader, men sol:) Jag har fortsatt ha linne på även hemma för det är för varmt med något mer. Jag ligger största delen av tiden på soffan med en filt så det är ju inte så konstigt.

Syrran installerade mig på soffan hemma, och såg till att jag hade vatten och det jag behövde, snackade lite och sen åkte honom för att jobba. Novalie var hemma från skolan med lite huvudvärk så hon fanns tillgänglig, vilket var skönt. Det är typiskt ändå, syrran har jobbat hemifrån i 1,5 år, och just precis denna vecka, då jag äntligen opereras och behöver hjälp, då ska de tillbaka på jobbet, fysiskt. 😬 Jag klarar mig ju, men det hade varit skönt att veta att hon fanns redo, om att utifall.

Jag lade mig tillrätta och slumrade några timmar, så gott det gick, och sen sov jag några timmar på kvällen också. Jag tänker att det är lika bra att sova när det går, oavsett tid på dygnet 🙂

Barnen kom hem från skola och jobb, och jag vet inte jag, men det var ett förbannat tjafsande. De mindre bråkar om datorn, de lite större tjafsar med de mindre och jag kände bara att jag vill åka härifrån. Ibland begriper jag inte hur de är uppfostrade helt klart😅

Så småningom lägrade sig lugnet. Jag tog den där Fragminsprutan i magen, och det gjorde väldigt mycket mer ont än när sköterskan gav den. Jag har försökt få till ett bra schema för smärtlindring, i huvudsak har jag alvedon var sjätte timme och Ipren var tolfte, med möjlighet att toppa upp med morfin-ish. Hittills har jag inte ätit morfin, tänkte ta i går kväll men då kändes allt ok. Men i efterhand så inser jag att jag skulle slippa den rätt jobbiga morgonen med den hjälpen, så i natt ska jag ta oavsett.

Jag har barrikaderat mig på soffan, och sover där också. Det är enklare att palla upp bakom ryggen för att få en vettig ställning, och ryggstödet fungerar dels som skydd för att tappa ner benet, och dels som stöd för att kunna luta det lite emot. Corrinda möblerade om i vardagsrummet i går, så nu sitter jag rakt framför Tv:n och har fått en bättre placering 🙂 Slipper kanske nackspärr i alla fall:)

Jag är trött och matt, och orkar inte göra så mycket mer än ligga stilla. Jag har svårt att hitta en sovställning som funkar, men tänker att det kommer ge sig när såren läkt lite och det inte gör så ont. Igår sov jag knappt på natten, men sen från 8-ish till 12, och med sov menas alltså slumra:)

Det är knöligt att sitta vid bordet, jag försökte nu ikväll när vi käkade tacos, men det går inte att sitta så länge. Men, det går, och det är det enda som räknas! Jag tar det lugnt och stressar inte över det minsta lilla, saker får lösa sig. Corrinda har varit och handlat idag och nu är det helg så alla är hemma och kan passa upp:D

Jag har precis skickat in mina skoluppgifter, de är nog rätt kassa men jag är rätt luddig i huvudet, så det blir inte bättre 🙂

Nu ska jag se film! Vi hörs snart igen 😘

Reklam för Readly

Ni vet redan att jag tycker väldigt mycket om Readly, men bra saker tycker jag att man ska påminna om ofta. Så att alla får möjlighet att upptäcka det:)

Givetvis ska ni få testa det utan kostnad också, för att kunna bilda er en egen uppfattning. Ni får hela två månaders gratis läsning hos Readly 🤗 Klicka HÄR.

Så vad är det då? Jo Readly är en tidningstjänst på nätet, man laddar hem deras app, och sen har man tillgång till tusentals olika magasin och dagstidningar, för alla åldrar, alla intressen och alla tillfällen:)

Snart kommer jag plöja julmagasinen, för det är så mysigt, men inte riktigt än, det måste bli november först i alla fall:)

Man kan dela abonnemanget på upp till fem användare och fem enheter. Alla får sin egen profil, och kan anpassa vilka tidningar man vill ha, mina barn exempelvis har barn och ungdomstidningar, medan jag har mer trädgård, inredning och nöje:)

Jag älskar att läsa och gör det så ofta jag kan, både böcker och tidningar. Det jag uppskattar allra mest med Readly är att man verkligen har tillgång till ALLT. Man kan välja och vraka, testa nytt och fördjupa sig i specialintressen. Jag har hittat favoriter som jag aldrig sett förr, och inom områden som jag inte ens trodde att jag var intresserad av:) Som det här magasinet – Retro

Det fiffiga är att alla nummer finns kvar, så man behöver inte stressa, och när man hittar en tidning man gillar så har man många nummer att frossa i:)

Jag har alltid gillat heminredningstidningar, och tycker om när man får följa med hem till olika människors boenden. Jag har ett antal både engelska och amerikanska magasin där jag kan fastna hur länge som helst:) Det är så kul att se hur det skiljer sig åt inredningsmässigt mellan olika länder:) Man kan ställa in vilka länder man vill ha, och jag har valt just dessa. Utländska ”skvallermagasin” är också ett måste att kika i, och på köpet får man lite språkträning. 👌

En annan sak jag gillar att läsa är reportage. Om alla möjliga personer, som här vår suveräna svenska fotbollsdomare som dömt på högsta nivå men plötsligt blev petad. Så intressant att få höra hans version:)

Readly är för mig vardagslyx, jag läser minst en tidning om dagen, och barnen läser också massor, Kalle Anka är ju allas favorit. Att ta sin kopp kaffe och sätta sig ner och koppla av, och få lite skvaller, nyheter, vackra bilder eller intressanta artiklar till livs, det är både meningsfullt och allmänbildande:)

Jag läser lika gärna på mobilen som på paddan, speciellt om det är artikelserier. Heminredning gör sig ju klart bäst i lite större version förstås. Nu när jag går en kurs i kritik och essäistik så är det suveränt att ha tillgång till olika recensioner inom all kultur, och jag läser en hel del dagstidningar också. Man kan bokmärka sidor och även lösa korsord, spara recept och dela artiklar. Jag älskar Readly ❤️

Överlag så har jag bara gott att säga om Readly, fattas bara annat, att ha full tillgång till så mycket, för en väldigt okej månadskostnad, det kostar bara 99kr/mån, det är kanon:)

Testa ni med!!

HÄR får ni prova Readly utan kostnad i två hela månader. 🤗 Ett litet tips också så här på slutet, det är en superbra present att ge bort

Jag ÄR opererad!

Tredje gången gillt:) Och det blir svamligt nu, men har messat med hela familjen, kompisar och på Instagram så jag är lite snurrig. Inte pga droger 😂 Eller inte enbart pga droger 😉

Vi kör : Jag fick en plats i korridoren när jag kom. Det är helt i linje med hur det brukar vara de gånger jag opereras, för jag har legat i korridorer, dagrum och mitt i fyrsalar, 🤷🏼‍♀️

Det blir inte bättre i vården, men låt mig bara poängtera att PERSONALEN ÄR GULD⭐️

Jag skrattade högt när en undersköterska gav mig operationskläderna och pekade på den allmänna toaletten i väntrummet. Va? När hon sa att man kan knyta ihop den lite i bak för att inte visa rumpan trodde jag hon skojade😅 Vaddå, en såndär bak-och-fram-skjorta som är öppen i bak?? Ohnooo.

Men ohhh joo exakt så:)

Jag fick precis ihop banden runt midjan så det blev en bak-och-fram-omlott😂 Jag undrar om Cellbes är sugna på att göra en kollektion med mig? Operationsskjortor i alla färger, material och storlekar. Lite som KrissKross va, som väl hade brallorna bakofram;)!” En influencer-kollektion 😂

Jag bespar er baksidan 🙈men jag hade ju fått ihop den så jag bjöd inte på någon nackenchock. Betänk också att landstingets damtrosor är ganska lika herrarnas låååånga boxer. Fula men sköna 🙂

Sen på med oformliga falldown-sockor och … blå plasttossor, och förödmjukelsen var total att svassa igenom väntrummet på det viset 😬 Men ni kan ge er på att jag sträckte på mig och vickade på höfterna mitt mesta 😂😜

Massa väntan, det här ju till, innan kirurgen kom och ritade lite.

Tre snitt, varav det på insidan verkar vara ungefär i det befintliga. Sen blev det mera väntan och sen medikamenter 🤗🤪

Ohhh dizzyfeeling direkt, jäklars. Nåt lugnande och Alvedon, plus något mot illamående.

Vid tolv kanske ett…? Minns inte, så rullades jag till operation. I gamla delarna av Ackis där jag inte varit patient själv, men massor med kidsen för logopeden ligger där.

Bara kvinnlig narkospersonal, kanske anslöt någon man sen, men inte innan jag somnat. Poff borta. Sen vaknade jag halv fyra av att de väckte mig. Här insåg jag att ränderna aldrig går ut, för vet ni vad det första var jag gjorde? Efter att fråga vad klockan var? Jo, att vrida mig ett halv varv i sängen för att se monitorn och kolla hur jag mådde😂

Samt vicka på tårna 🙈

Jag mådde bra, hade 100 (!)i saturation, 59 i puls och ett långt blodtryck, tror 120/60 eller så. Hade inte ont, men talade duktigt om att det sved en del, över det inre såret. De andra känns inte.

Sen bad jag om att få gå på toa 😂 Haha jag är ju Miss Kissnödig. Jag blev utrullad i sängen och sen fick jag hoppa på ett ben in på toa från korridoren. Kändes hur bra som helst. Till och med privacy inne på toan. 🙏🏻

Tillbaka till sängen, dricka lite och sen slumrade jag. Hade en liten unge bredvid mig som var lite ledsen. Inte störande men han snyftandadrs när han sov, ni vet, och blev ledsen ibland. Jag tyckte synd om mamman, för det är så jobbigt att inte kunna hjälpa sitt barn som inte mår bra. Tror att min egen mamma fortfarande känner likadant 🙈

De hämtade mig till avdelningen igen, jag hoppas på en egen sal men förberedde mig på korridoren, men fick en sal, MED tv 🙏🏻

Fick in en matbricka med köttbullar och mos, som var supergod. Jag äter annars bara mammas och mina egna köttbullar, men de här var fina. Med dessertglass och sen kaffe ❤️ sjukt gott! Inte bara för att det var dagens första, men det var inte gammalt bryggkaffe som stått på värmeplatta utan finkaffe 🙏🏻

• 

• 

• 

• 

Jag har druckit både påtår och tretår, för när de en stund senare frågade om kvällsfika bad jag om macka och glass 😂 Sjukt hungrig tydligen 🙂

Jag har fått påfyllning av smärtstillande, men nu gör det mer ont än förut. Det är ju inte så konstigt. Jag får mer om några timmar om jag vill.

En spruta fragmin i magen har jag fått också och det ska jag sen ta själv i 7-10 dagar. 😅 Det är blodförtunnande för att undvika blodproppar och mer eller mindre rutin, jag frågade, tänkte att det kanske är för att jag är gammal eller så 😉 Fast jag har varit ”ung” ”Du kommer inte kunna vara så rörlig, den närmsta veckan” Eller, just watch me😅. Jag får inte stödja alls på foten på sex veckor, något jag iofs hade ställt in mig på. Jag tror att kirurgen sa det allra första gången och jag inser ju själv att om senorna som är lossryckta och fastsydda på nya ställen ska fästa ordentligt så behövs stillhet. Kanske får jag en annan variant av fixering Istf den gipsskena och bandage jag har nu, men jag vet inte. Det visar sig.

Men tillbaka till fragminet, det är bättre mota Olle i grind än få en propp. Jag kan nog sticka mig själv, och om inte så ringer jag in mamma, hon har gett pappa sådana 👌🏼Men vafan, det ska jag väl fixa. Hoppas jag😂

Jag har kollat på fotbollen såklart, och Sverige slog Grekland med 2-0😍 Jag hade dörren ut till korridoren öppen och gapade och hojtade för mig själv, och grannsalen;)

Jag får gå upp som jag vill, det fick jag från början. Till min hjälp har jag en gåstol

Nu är jag trött. Ska borsta tänderna och gå på toa och sen somna till tv:n för en gångs skull, men det känns som det hör till 🙂

Sorry för osammanhängande men jag skyller på drogerna och allmän trötthet efter narkos 🙂

Natti natti 😘

Jag är inskriven på avdelningen.

Jag är extremt nervös😬 och skulle någon ge mig en bakdörr nu så skulle jag dra direkt.

Det är märkligt ändå, de andra två gångerna som jag stod inför op, så var jag inte det minsta nervös utan mer nyfiken:) Nu är jag mest bara skitskraj. Jag har gjort det förr och fattar inte riktigt vad som är läskigt nu, men det är väl som vanligt – jag har barn nu. Med barn kommer en otrolig insikt i att man inte längre är odödlig. Jag har exempelvis strukit bungyjump från min Bucketlist, för nu i alla fall;)

Nu för tiden skrivs man in dagen före och sen får man åka hem. Förr fick man komma dagen innan, och stanna över natten, skönt på sitt sätt men det är najs att vara hemma också. Jag behövde inte komma 6.30 i morgon 😅 utan 9.00, vilket är skönt för jag ska hinna duscha en gång till. Med den härliga Descutanen

”Jag rekommenderar att du skaffar en riktigt vass hårinpackning”, sa sköterskan;) Man ska tvätta håret med eländet också. Inte för att jag kan säga att jag fick tvålsvampen att räcka, för det skulle man ha haft väldigt mycket mindre hår än vad jag har 😳 men jag gjorde mitt bästa. I morgon bitti behöver jag inte tvätta håret i alla fall.

Jag hade svinbra syresättning av blodet, sådär så sköterskan muttrade avundsjukt och sa att hon måste sluta snusa 😉 Man är godkänd vid 97, Max är då 100 och jag hade 99:) 100 har man när man joggar, typ, sa hon:)

Jag hade en aning högt blodtryck, inte så konstigt så förbannat stressad som jag är, men det var ändå godkänt. Alla frågor med olika sjukdomar kryssade jag ärligt nej på, ingen tobak eller medicin och behövde inte träffa varken narkos eller kirurg. Distansbedömd;) som vanligt 😂

Så! I morgon är det operation. Ta i trä:)

Jag blir kvar en natt i alla fall, och mitt mål är att vara pigg och i form till fotbollen börjar kl 20.00😂

Jag talade om att jag är rädd för att det ska vara förgäves, att det inte blir nån förbättring, och sköterskan, som var så jäkla bra, trygg och norrländsk, med lite svordomar och skämt, sa att isf så skulle de inte operera. De tror att det ska bli bättre, annars hade de nekat. Nu är det inte jag som bett om det här, jag sökte för att jag ville ha en vad, men fick en förbättrad-funktion-op, och en vad, så småningom. Ta i trä igen 🙂

Jag sa att jag är rädd att förlora alla mina muskler, balans och styrka jag ändå har nu, jag lyfter 95 jäkla kilo i marklyft, och efter det här är det from scratch igen. Börja om från noll. Hon sa att jag har ett rejält försprång iom att jag tränar, har pannben och fokus. Jag sa att jag planerar att vara på gymmet på fredag och hon skrattade och sa att det är rätta takterna 🙂

Sen, eftersom jag tydligen är rätt genomskinlig😂 så sa hon att jag inte ska bita ihop och lida, utan be om smärtstillande innan det gör ont på riktigt. Samma sak med illamående, blir det så, så säg till så får du finfina grejor så mår du bra igen 🙂

Och!! Jag fick lova att INTE kliva upp ur sängen ensam;) Jag som absolut skulle kunna göra det, och även gjorde det sist 😅 får lov att ringa på klockan. Och vänta. Okey då.

Det kommer göra ont. Det kommer ta en förbannat lång tid, ett halvårs rehab är ju inte kul. Jag siktar på att halvera det, känns bättre så:) Och sen så bokar jag gyminstruktioner med David så får han bli min ansvarige pt:)

Och så fort nån av mina ska på gymmet så åker jag med, jag måste både få träna och träffa kompisarna.

Jag har såklart kört ett sista pass ikväll, allt annat vore ju galet, och det satt där det skulle. Flås och ännu mera flås. Jag kommer sakna det och jag har redan en väldigt märklig önskan om att springa i skogen, långt och snabbt. 😂 det kommer gå över i samma sekund som jag kan göra det 😉

Det blir Johnny Bravo:)

Ok, jag är stressad och rastlös och snurrigare än vanligt! Jag slutar nu! Men håll tummarna för mig i morgon är ni snälla 🙂

Så hörs vi snart❤️

Igår spelade Sverige vm-kvalmatch mot Kosovo och skåpade ut dem ganska fint:) 3-0 blev det och det var stiliga mål. En straff som inte kändes helt rättvist, jag menar, människor har normalt armar och händer, så även fotbollsspelare. Har de inte det så får de inte spela i ”vanlig” fotboll utan är hänvisade till handikappfotboll. Så, regeln om hands känns ofta väldigt fel, så länge de inte medvetet tar bollen med händerna. En evighetslång VAR-granskning och inga repriser så vi fattade inte helt vad som skulle granskas. Snark.

Men följande mål var snygga som fasen och jäkligt välförtjänta.

Vi såg matchen på Olearys med killarna, och sen blev det vidare till Williams, en pub som väl var irländsk från början och det enda stället i stan som serverade Guinness på stenåldern:) Där blev vi kvar, vi var nog åtta från början och allt eftersom folk kroknade och bussar gick hemåt så droppade det av. Till sist var vi tre kvar, syrran, jag och en ny kille. Det kom en kille från ett annat bord där han satt med sin tjej, och bjöd in ”våran” kille på armbrytning. 🤷‍♀️ Killar ändå va? Hur gamla de än blir så måste de tuppa sig och mäta sin styrka:)

Jag tror att vi har träffat på det paret förut i något sammanhang för hon var så jäkla bekant. Varken jag eller syrran kan sätta fingret på varför, men hela hennes uppenbarelse är bekant. Vi känner henne inte, hennes namn säger oss inget och hon kände definitivt inte igen oss, så det är en svår nöt att knäcka:) Det bröts arm, där ”vår” kille vann, och då måste det ju, också enligt killreglerna, åberopas fusk. När de sen gick över på fingerkrok så vann den andra stort så då var det rättvist:)

Det var trevligt, det är något av det roligaste som finns när man plötsligt hamnar nån annanstans och snackar med folk man inte känner, men det ändå är bara kul. Vi drog oss hemåt strax efter två, och det tog en jäkla tid att gå. Vi brukar ju promenera hem om vädret tillåter, och igår var det skönt. Men Williams ligger en bra bit bort från där vi normalt utgår, så det tog minst en halvtimme extra. Det brukar ta ungefär en timme. Att gå hem sådär mitt i natten är skönt. Dels får man röra på sig, efter att man suttit still och bara jäst i flera timmar, och dels är det härligt att vara ute på natten, det är tyst och stilla. Jag trivs då:) Folk är ofta väldigt frågande till det, och tycker att vi är galna. Och ja, kanske, men nej:) Det är bra motion, och vi går inte direkt genom de områden som är stökiga, tvärtom. Mina tjejer vägrar gå, de åker buss eller taxi, inte för att de är rädda utan för att de vill komma hem snabbt. 😅

Väl hemma så var klockan nära fyra, så jag fattar inte riktigt var tiden drog iväg, men vi stod ganska länge och snackade där vi måste dela på oss. Tänk ändå, att man ALLTID har som mest att snacka om precis när man ska skiljas åt;)

Jag vaknade i morse och mådde finemang, och det är tur det för jag har massa jobba att göra.

I går fick jag sms från Akademiska att jag ska komma på inskrivning i morgon, och nu är det nära. Operation på tisdag och jag vill helst bara att de ska ringa och ställa in den. Jag är inte rädd för själva operationen eller att ha ont, men jag är rädd för att det inte ska bli nån större förbättring, och att det inte kommer vara värt det. Jag fasar för hur mitt stackars ben kommer se ut efter åtta veckor med gips, hade det varit andra benet som har normala muskler hade jag inte oroat mig ett skvatt. Men det här som redan är underutvecklat, eller snarare förtvinat, fast det låter hemskt;) det kommer vara en skelettpinne sen. Hur ska jag någonsin kunna få fason på det igen?

Jag prokrastinerar å det grövsta, låter bli att tänka på det och försöker fokusera på att det är en superspecialist som ska operera och att han knappast skulle göra det om han tror att det blir katastrof. Eller? 🙈

Jag gillar inte det minsta att jag kommer behöva börja om med träning, med stabilitet och rörlighet och inte minst styrka. Jag tänker mig ju att jag ska vara på gymmet likafullt och köra det jag kan, typ överkropp, och staka… och jag kommer se ut så här sen:

Jaja, det blir nog bra, jag ska försöka förhandla mig till att inte behöva infinna mig på avdelningen klockan halv sju på tisdagsmorgonen. Ska jag inte opereras först av alla så känns det onödigt, jag har typ tio minuter med bil dit. Jag kommer bli kvar över natten ändå, säger de, för smärtlindringens skull… 😬 Jag kanske borde packa…? Kanske tvätta de kläder jag tänkte ha med mig i alla fall:) Nä, fy farao. Det här är läskigt. Jag kanske ångrar mig i morgon:)

Nu ska jag sätta lite fart med jobb, ska in med olika utkast till samarbeten och även lite skoluppgifter, jag kommer inte ha tid i morgon när det är deadline:)

Vi hörs snart igen! Ha en fortsatt bra söndag:)