Måndag, fredag, måndag ….:) Typ alltså. Jag har gett upp med att försöka hänga med i svängarna och håller i stället bara i för glatta livet;) I fredags var vi alla hembjudna till Jimpa på middag, så vi packade in oss och åkte.

Jag och syrran, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie i en bil, min uppenbart eftersom jag är den enda som har en sjusits, och sen kom Patricia från sitt håll i egen bil. Vi försökte få ihop det så Doris skulle få följa med men det blev alldeles för mycket krångel, så hon fick vara hemma. Novalie behövde posta ett paket på ICA och det visade sig vara kanske årets bästa beslut, för hade hon inte gjort det – då hade vi hamnat rakt i en trafikolycka. Vi har en korsning här med trafikljus, det är absolut inga konstigheter alls, men bilen som kom och skulle göra en vänstersväng lyckades inte helt enligt planerna, utan rände rakt in i en refug, körde omkull trafikljusstoplen som sen välte över i motsatta körbanan och en annan bil körde på den. Pust. Det är obegripligt hur fan man kan köra så illa, jag har tittat noga varenda gång jag åkt där sen och det SKA INTE GÅ att göra så fel, om man inte kör jäkligt snabbt. För snabbt alltså. När vi kom rullade hade kön börjat bygga på sig, och vi fick krångla oss förbi i krypfart. Och när det är en olycka så förundras man ju alltid över folk… Det här är en väg med ett körfält i varje riktning, plus en kort bit svängfil till höger. Där stod tre bilar i rad. Den som mejat ner stolpen, den som körde på stolpen och en till, oklart varför, kanske körde den in i baken på den framför, jag vet inte. Olyckan rubriceras som singelolycka men det var ju minst två skadade fordon. Nåväl. Förutom de här tre bilarna i ena körfältet så hade två eller om det var tre ytterligare fordon stannat en bit efter, för att hjälpa till kanske? Efter dem byggde kön från stan på snabbt, och eftersom nån ointelligent person även stannade sin bil i mötande  körfält blev det ju en snirklig och svår omkörning för alla, plus att det inte gick att mötas. Det blev en remsa mitt i kvar. Suck.

Jag vet att man reagerar olika i akuta situationer, och det är BRA att folk vill hjälpa till. Men, för det finns alltid ett men;) hjälpa till innebär att man GÖR något, inte står och tittar. I vägen. Det kryllade av folk redan, och då hade inte ens räddningsfordonen kommit. De mötte vi efter tre minuter. Vad man kan läsa sig till var det inga personskador, vilket är det viktigaste. I första läget trodde jag att det låg en person under ena bilen, det var ju mörkt och jävligt med massor av strålkastare som sken på krossat glas, och den där stolpen fick liksom en mänsklig skepnad. Men, det var ingen skadad. Tack och lov. Jag vill helst slippa vara först på en olycksplats, jag har skaplig kompetens och jag funkar utmärkt i stressiga situationer (Hej Jante) jag är inte heller speciellt kräsmagad men med det sagt är det inget jag längtar efter. Jag har varit först på plats en gång, när en äldre dam blev påkörd, jag hade Trixie i bilen som satt i babyskydd och sov, och det tog en jäkla tid innan polisen släppte iväg mig. Damen klarade sig skapligt, tror jag, men hon cyklade rakt ut över vägen, på ett övergångsställe. Något som man ser dagligen, för cyklister tror att de har företräde där… vilket de inte har. Såvida det inte specifikt är en cykelöverfart och de finns det få av, iaf i Uppsala. Bilföraren som touchade henne var inte lugn och stabil, utan i rejäl chock, han har inte en chans att se henne, jag stod still vid utfarten så jag såg ju precis hur det hela gick till. Det är obehagligt, det smäller och bilar är aldrig så hårda som när de kör på en kropp.

Men, men, i fredags var det lugnt vid olycksplatsen, fast onödigt mycket folk.

Vi kom fram några minuter sent, och sen åt vi så magarna stod i fyra hörn:) Jimpa hade lagat kebab med pommes, sås och massor av grönsaker, sen var det bär, glass och grädde, strössel och godis till efterrätt. Barnen vill kanske flytta dit nu:D Bara godsaker:) Vi hängde där hela fredagkvällen, snackade och käkade, skrattade massor och hade det supertrevligt. Vi kom nog inte hem förrän närmare midnatt. Robban jobbar ju sent alla kvällar så han kunde inte vara med, men fick hem en rejäl matlåda, och sen började vi se …. men håll i er – Arkiv X:)

Varför det blev så? Jomen för att det kom upp som förslag:D

Lördag sen då. Vi hade planerat att gå ut och plocka svamp men när jag vaknade så vräkte regnet ner, stod som spön i backen. Nån måtta får det ju ändå vara. Patricia ville komma och kolla på ett matbord vi pratat om kvällen innan och det kändes betydligt mer klokt. Sen sken det upp och blev kanonväder, men det såg riktigt bedrövligt ut. Det där bordet hade vi i vår första och andra lägenhet och det var med oss till vårt första hus också, innan vi fick tvillingar:) Det är likadant som mamma och pappas, fast deras är grönt och det här är brunt. Jag älskar det, och blev så glad över att Patricia ville ha det. Det behöver lite kärlek, om man är kinkig. Jag tycker tvärtom det är väldigt charmigt när bord har hack och skav, det visar på ett liv. De flesta kommer ju från Janelle och Patricia som små, några från Robban och Corrinda och det finns nog en fet skåra i det efter en katt:D Patricia ska nog slipa av det och betsa på det igen, och det kommer bli så fint. Det är runt men finns en utdragsskiva nånstans som jag absolut inte vet var, så tur att att hon inte ville ha den:D

Det stod ju såklart längst in i garaget, bakom alla Janelle och Simons saker som de förvarar här eftersom de inte har ett förråd till sin hyrda lägenhet. Det låg typ femtio flyttkartonger ovanpå och vilade på just bordet också så det gick inte att bara rulla ut lite lätt, nej då, vi fick flytta på allt:D Men till sist fick vi fram det, och fördelen är ju att när man flyttar runt saker kan man ställa dem i bättre ordning. Kanske;)

När hon åkt hem med bordet gick jag till baksidan och reste upp den långa rangliga stegen mot den skrovliga ojämna väggen. Vi har ett soutteränghus, dvs från baksidan är det två våningar högt, och framifrån bara en. På baksidan finns en vindslucka under taket, som leder in till en liten krypvind som väl bara finns där för att kunna inspektera typ. Den sitter säkerligen en sju meter upp i luften. Luckan dit tippas inåt … och man måste hela vägen upp för att nå, och stegen är för kort för det så man får sträcka sig. Jag går inte upp där i onödan. Men, nu är det så att den har ruckats en aning ur sitt läge, den står och skallrar lite, vilket är så störande att jag inte kan stå ut. Natten till lördagen kunde jag inte sova pga det och nu var det bara till att bita ihop:)

Upp med stegen, klättra upp, kom halvvägs, klättra ner för det blev för brant. Flytta ut stegen, klättra upp igen, fortfarande för brant och när man kommer några meter upp sviktar hela stegen eftersom den är så lång…högst obehagligt. Justera igen och sen bara bestämma sig – upp med dig nu bara, titta inte ner, eyes on the Price;) Så klättrade jag hela vägen upp, och slog in några kilar  mellan luckan och väggen, kände efter så allt satt bra och sen ner fort som fan. Att ta ner stegen är alltid en bökig historia också, det är långt och blir obalans. Men allt gick bra, och jag har inte tänkt på det sen dess så kanske att det blev bra. Ta i trä;)

Sen var jag genomfrusen och hoppade in i duschen, och gjorde mig i ordning för att cykla ner på stan och kolla på fotboll med killarna. Mötte upp syrran på vägen och cyklade i motvind, det är det åt alla håll, speciellt så här års.

Av nån anledning så har vi de senaste gångerna fått ölsejdlar. Vi dricker samma öl som killarna, de får glas och vi svintunga sejdlar:D

Så roligt.:) Eftersom varit på ett överjävligt HIT-pass i fredags så var det ju knappt man orkade lyfta de här;)

O´Learys har uppdaterat sina menyer lite. Jag undviker så långt det går att äta, det är alldeles för dyrt, men syrran tog in en sånhär Pinsa-grej

”Lätt värt 189 spänn!” sa hon och jag skakade på huvudet. Nope. Absolut inte. Men den var god. Helt plötsligt är ju Pinsa jättemodernt, alla ska äta det, överallt och hela tiden, och det enda jag tänkt är att ”Hur fan kan lite deg kosta så mkt?” när jag sett förpackningarna på ICA. Det går över mitt förstånd, det kan ju omöjligen vara speciellt avancerat att göra själv?

Den här var vegetarisk med kronärtskocka och jag blev tvärmätt på halva. Deg, kronärtskocka, några oliver, lite sallad och lök. Sås också, 189kr. Man borde blivit pizzabagare;)

Jag har ju också lite fobi kvar mot att äta mat jag inte tillagat själv, och eftersom Patricia berättade både det ena och det andra från restaurangerna hon jobbade på, med kockar som var sjuka och sånt otrevligt, så är det mer ångest än trevligt att käka ute.

Vi hade en supertrevlig kväll, Sverige vann och vi är nu typ bäst i gruppen, om jag fattade rätt. De där reglerna verkar bökiga, inte ens killarna som har fotboll som sitt stora intresse har full koll;) Vi satt där och snackade en stund efter matchen innan vi flyttade på oss, skulle till Katalin som tydligen kör lite varierande öppettider. Vi kom in där strax före midnatt, och de brukar stänga ett, men nej, då ansåg de att det var så lite gäster att de skulle stänga nu. Öh…okey? Visst med sex stycken personal i baren var det kanske lite mycket men det var ändå flera olika sällskap. I stället så hamnade vi på Stationen. Det är verkligen inte mitt favoritställe, men det duger.

Cyklade hem nångång efter ett, i motvind såklart;) och käkade lite innan jag somnade. Vaknade skapligt pigg, och mådde finfint, inte ens speciellt seg. Det var bra för planen höll därmed, vi skulle ju plocka kantareller. De är svåra att se de jäklarna, och så plötsligt är det ett helt hav framför fötterna:)

Rensade och klara blev det nästan två kilo:)

Vi rensade hemma hos syrran och nu ligger det shitloads av svamp och torkar på mitt köksbord:)

Nu ska jag klä på mig och sen ska vi åka in till stan för att se på Allt ljus på Uppsala. Det är olika ljusinstallationer och de är av varierande kvalitet. Vissa lämnar en totalt oberörda, andra med ett stort frågetecken och en del med en känsla av wooow:)

Jag återkommer kanske om det:)

Nu – påklädning!

Reklam och annonslänk för NordicFeel

Jamen vem vill inte det? Jag väntar alltid in reor och extrapriser, för även om jag såklart handlar även till ordinarie pris så är det alltid roligare med lite mer för pengarna:)

Just nu har ju många smygstartat igång Black friday som blev Black week som blev Black Month:) Typ.

Jag tänkte iaf tipsa er om några av mina skönhetsfavoriter som jag inte vill vara utan!

• Allt från Bare Minerals, det är alltid mitt förstahandsval men där gäller det att det är nedsatt, för det är lite pricy, men så otroligt dryga och bra. Men de här är mina absoluta måste-ha:
•  Loose Mineral Foundation har SPF 15 och är i puderform, den har jag använt i hundra år. Jag tycker det är svårt med foundation i krämform, får aldrig till den snyggt, men den här är easypeasy

 

• All over face color, warmth, den kan man ha som rouge, som det hette på min tid, eller till contouring eller bara för att få en lite solkysst look. Jag har den alltid, och överallt. Jag brukar ha den som ögonskugga, på kindbenen, och där det behövs:) Färgen är superfin, ser väldigt naturligt ut.

 

• Mineral veil avslutar man med, men jag har den ofta också underst som en primer, suveränt. Den ger en smooth finish och man blir inte blank eller sminket kladdar. Allt får en slöja av matt silke:) SÅ bra!

Alla produkter är av mineraler, massor av fördelar, och de är så snälla mot huden att om man som jag hatar att tvätta bort sminket så kan jag se det som en mineralkur:)

• Skin-perfecting powder foundation har jag inte testat så länge, men är väldigt nöjd med den, den är lika enkel att applicera den, täcker fint och sitter suveränt.

• BarePro 24H Matte Liquid Foundation har jag köpt men inte testat alls, jag gav bort den till en av tjejerna som älskar den:)

Den har ju SPF 20 till och med.

BareMinerals är riktigt riktigt bra. Alla produkter, oavsett vad så är de värda sitt pris, dryga och snälla mot huden. Men lite dyra, och jag är ju inte den som måste ha fancy designer-grejor, inte heller i smink. Så här kommer några lite mer budgetvänliga. De är inte nedsatta men billiga ändå.

Jag gillar serien som heter NYX:

• De har också ett Finishing powder som är riktigt bra, jag varvar med det och BareMinerals.

 

Jag använder gärna en primer som ”tar bort” lite av de stora porerna, det är ju asfult när sminket lägger sig i dem, den här är riktigt riktigt bra!

• Pore filler

Den här är också mycket bra, den har jag haft länge, och den doftar svagt av marshmallows:) Den blir helt genomskinlig på huden och är en superbra bas, ibland har jag bara den och inget alls över.

•  Marshmellow Soothing Primer
• 

Jag såg nu att de har en settingspray också, den ha jag inte testat men den borde ju dofta gott den med:)

• Setting spray

Just Settingspray är nog sminkgudarnas gåva till de som sminkar sig, jag använder det alltid som sista grej innan jag är klar, och den här från Nyx är min favorit sen alltid, den finns i både matte och med Glow och nån mer.

• Settingspray

 

Men den här överst ↑ och den här underst↓ sitter makeupen lika snyggt när man vaknar på morgonen:D

• Eye shadow base

 

 

Jag tänker avsluta dagens sminkinlägg med att visa er mascaran jag råkade klicka hem förra året och som genast fick en permanent plats här hemma. Den kostar 55 spänn och böjer upp fransarna, är vattenfast och superenkel att måla med. Jag älskar den! Möjligen är det en liten nackdel att den är lite svår att tvätta bort med bara vatten. Jag orkar inte hålla på med bortagningsgrejor och sånt;) Använder jag nåt sånt är den superlätt att få bort:)

Lash like a boss

Jag har den eller den här från Lumene som omöjligt är ännu enklare att måla med, och den är lätt och fin. Fransarna separeras fint och den kladdar inte det minsta lilla.

Lumene curl mascara

 

Jamen det var det! Jag hoppas ni gillar det:)

In med er på Nordic Feel och fynda loss, det är snart jul och alla, eller de flesta, behöver lite skönhetsvård. Kanske en kräm, eller ett serum, kanske ska man till solen och behöver solskydd, eller så vill man bara ha en härlig inpackning. Perfekt att passa på nu:)

Ni hittar hela sortimentet HÄR

 

Vem fan är jag ens? Jag har plockat shitloads av blåbär, en del lingon, tagit hand om nästan alla äpplen, gjort och fryst äppelmos, torkade äppelringar, pajer, vinbärssaft och gelé, har vin på jäsning och idag, i NOVEMBER, följde jag med syrran för att plocka kantareller. Alltså va? Kan man skylla det här också på klimakteriet? Eller? 😉

Det är inte jag iaf:) Nu skulle det ju kunna bero på att jag var gift med en syltfabrikör och inte hade ett enda incitament på att göra sånt här själv. Nån annan saftade, syltade och plockade blåbär och svamp. Det var fan tider det;)

Jag tycker om svamp, men jag är riktigt värdelös på det, både att känna igen dem och att hitta. Syrran är tvärbra på det. I somras hade hon och Corrinda ögonen efter kantareller och jag stannade i blåbärsrisen. Jag behöver ha någon som pekar ut hur svampen ser ut, sen kan jag plocka, och den enda gången det är värt det är ju när det är mycket. Och idag var det MYCKET. Syrran var ute i förrgår och plockade på lunchen, och hittade så många att hon inte kunde få med sig allt, hon släppte en kartnål och så gick vi dit idag och hämtade resten:D Det var typ så, hämta.

Problemet var mer att det blir mörkt, och på vägen hemåt hittade vi ett potentiellt bra ställe, vi hittade mycket svamp men till sist såg vi inget. Vi får återvända. Jag tycker ju det är rätt märkligt att plocka svamp i november, det är mer september för mig. Men vi har ju haft en väldigt fin höst iofs:)

Robban som jobbat på marknader och sålt svamp blev mäkta imponerad: Jäklar vilka fina!

Och det var de:)

Rensade och klara:

Ett komma två kilo:) Och syrran har nästan lika mycket, hon ger bort en del till mig ♥

Det var bara att åka hem och laga en svamppasta. Ska se om jag hinner göra en kantarellpaj på lördag, vi ska ut och kolla fotboll på kvällen, det vore en finfin uppladdning ju:) Eller så kör vi bara toast med stekta kantareller, det är ju svårslaget.

Förutom att plocka svamp har jag inte gjort så mycket avancerat idag, hade ett möte mitt på dagen, har skrivit en del, städat köket och pysslat med tvätt. Vi skulle åka och träna, ett HIT-pass med bästa Anders, men jag har för jäkla ont i den där foten jag stukade. Känns nästan som att jag har vrickat till den igen, och skulle inte förvåna mig ett skit om det vore så. Jag får väl fråga Helen om jag gjorde något när vi var ute i helgen;) Hon brukar ha koll medan jag kanske inte har samma tänk. Jag tycker inte att jag gjorde illa mig, men å andra sidan så gick jag långt där på natten när jag cyklade hem. ”Men du cyklade ju?” säger ni, och ja, men det är uppförsbacke halva jäkla vägen och det pallar jag inte, då kliver man av och går. Det är sju kilometer så går man halva vägen i uppförsbacke så får foten på käften. Den är inte vad den varit efter att de flyttade på senorna. Den var stel som ett armeringsjärn, jag kunde landa hur som helst på den utan att den ens sa aj;) Men nu är stabiliteten annorlunda. Det är som det är, men tar tid att vänja sig vid.

Men oavsett HUR så HAR jag ont, och det är ju dumt att göra det värre. Dessutom har jag ett till HIT-pass i morgon 😀

En annan sak som hände idag var det här

 

Häppelihäpp:) Kändes som att boka in en träff med en gammal kompis, vi har ju sett Robbie flera gånger nu. Han är en jäkla kompetent artist. Han kanske uppträder som en apa den här gången? Han utlovade iaf musik från filmen de gjort om hans liv(?) där han porträtteras som just en apa. Jag är inte helt övertygad om det men får väl se filmen och avgöra.

Men det jag irriterar mig på som fan är inte Robbie, utan de här förbannade jävla biljett-försäljningsställena. LiveNation, Ticketmaster och säkert nån mer som är de ”officiella”. Biljettsläpp är i morgon, fredag 15/11 kl 11.

Men – så går man in för att checka, och ser då att det är exklusivt förköp idag? Om man har Mastercard vilket väl typ de flesta har, är inte det ett av de vanligaste korten? Syrran reggade sig på det där Priceless, vad nu det var, och då kunde man få förtur till kön, medan jag bara ställde mig i kö, och jag hamnade före henne för att hon, när klockan slog 11 inte kunde logga in på sitt konto. Helt sjukt. Och det är sådär varenda gång, det strular och krånglar. Vi hade exempelvis biljetter till Bruce Springsteen, både hon och jag satt på var sitt ställe, varsitt konto och hade två biljetter var, var framme i kassan och skulle betala, och då först kastades hon ut och sen jag, sen fick hon plötsligt tag i två till men i kassan stängde sidan ner. Så efter att ha ståt ti kö i evigheter, kommit fram, lagt biljetter i korgen och skulle slutföra – inga biljetter. Så jävla dåligt.

Sen kan man gå raka vägen ut på Blocket och se att det kryllar av biljetter, med minst en tusenlapps påslag? WTF?

HUR kan inte de här sidorna shape up och fixa det här? Till att börja med borde inte företag få köpa upp shitloads av biljetter, sen borde man inte få köpa upp till 6-8 biljetter per person. Det är ju uppenbart att folk köper det antal de får och sen säljer med vinst. Och andra blir utan. I USA tror jag inte man kan köpa eller sälja biljetter i andra hand, utan de måste säljas tillbaka, verifieras och sen säljer Livenation dem till ursprungspris. Mycket bättre.

Nu har ju vi då köpt våra biljetter idag, fast de släpps i morgon, och jag tycker det är skit. Men eftersom man kan och andra gör det, så tänker jag inte vara en principfast jävel och bli utan. Så jag är inte ett dugg bättre här. Men det tar emot.

I alla fall – Robbie Williams på Stadion, en kväll i augusti – det kommer bli fantastiskt. Sist jag var på konsert där var nog Bon Jovi 2013, och det var suveränt. Det blir spännande att se om man måste ha solhatt eller regnrock 😉

Jag hoppas på solhatt!

Nu ska jag hänga lite mera tvätt:) Vi hörs snart igen ♥

Reklam och annonslänk för Cellbes

Alltså jag har inte riktigt fattat vad Singles week är, men det är ju vad jag är, singel alltså, så jag tackar bara och tar emot:D

Just nu är det oavsett vad det är, Singles week hos Cellbes, och då är det fyndläge med upp till 40% off!

Som en superfin lång kappa:

Den här har jag precis fått hem och jösses! Ja, jag köpt en förra året, som jag använde massor, och vad hände med den tror ni? Jo men jag har döttrar va;)? Så den fick lite fötter, så att säga. Men det är ok, det är ju självklart att tjejerna inte ska frysa, och den är varm och go. Och utan huva, vilket de gillade. Jag saknade dock huva massor för jag använder ju sällan mössa, och den här har en härligt stor och bekväm en:) Kappan är smidig och supersnygg! Och med smarta detaljer som de här reflexerna på insidan av ärmarna.

Givetvis behövs ”riktiga” reflexer också, sånt slarvar man inte med, men de finns alltid med där som ett komplement. Jag har det i min kortare jacka också, det tog tid innan jag fattade att de fanns där;) men nu viker jag gärna ut ärmen över vantarna så syns man lite extra bra. Alla reflexer hjälper tänker jag. Sen har jag reflexkoppel på Doris, väst på henne,(inte mig, men jag har tänkt tanken) och hängande reflexer. Jag är som en julgran:D

Jag har inte testat den här kappan i ”skarpt läge” än, för det är ju tacksamt nog inte superkallt än, men hittills älskar jag den. Den är lätt, sitter skönt över axlarna – jag är ju petig med det eftersom jag får ont av allt, och det är inga problem att böja sig ner, och den känns inte klumpig. Återkommer när jag testat den ordentligt, men just nu är det finfint pris på den, så jag skulle passa på om jag var sugen:)

Här finns den.

Killarna snor inte mina kläder(förutom strumpor, de går att ha även om man har 43-45 tydligen) men de växer som ogräs. Seriöst, jag köpte nya jackor åt båda förra året, tror ni att nån av dem kan ha dem? Nä. Tror ni det är enkelt att hitta jackor till nån av dem som de godkänner;)? Nope. Och om de inte gillar dem så använder de det inte, då går de i nån tunn jacka och fryser. Tonåringar 😀
Men den här är godkänd.

Ingen av dem är speciellt frusna, tvärtom, så de vill inte ha tjocka kläder. Helst har de bara en tunnare långärmad under. Jag fryser ju bara jag tänker tanken, men det är ju jag det;) Det här är sån där lättviktsjacka som de kan knöla ner i väskan i skolan om de vill, eller som i alla fall inte tar upp all plats i skåpen. De har varsin färg, men kommer garanterat sno varandras. Hopplösa:)

Sen vill jag återigen rekommendera de här fritidsbyxorna!

De finns som tights också, men de här har jag haft i några år nu, och jag älskar dem:)

Nej, de är inte de snyggaste byxorna jag äger, men det är helt klart ett par av de skönaste. De är i stadigt material, sitter skönt men stabilt, man känner sig fit i dem:D De är förstärkta på de svarta partierna, och jag har mina när jag är ute med Doris, jobbar i trädgården, gör annat grovgöra eller bara för att de har en superbra ficka för mobilen på benet. De är i lite bootcut-modell så det går att få in stövlar under om man vill. Jag tycker de står emot vind bra, vilket är skönt. De är också tåliga på så vis att när man smutsar ner sig, får lera när Doris hoppat lite exempelvis eller står på knä nånstans, så är det bara att låta det torka lite sen borstar man enkelt bort det. SÅ jäkla bra byxor! Jag har den här färgen och har länge velat ha helsvarta och nu ser jag att de har gjort en sån variant…. Jag ska genast skaffa dem. I helsvart är de till och med snygga nämligen:D

Sen börjar det ju nalkas festligare tider. Julbord, glöggmingel och nyår. Cellbes kör 30% på festkläder nu, så det kan ju vara en ide att kolla lite.

Jag är lite sugen på den här, det är en 2 i 1, med paljetter och kofta i ett, det är ju kul med glitter tänker jag?

Utan att det glittriga tar över helt och fullt. Samtidigt är det ju roligt med lite mer varma färger så här års, och då kanske en sån här sammetstop som finns i flera färger är roligare?

Eller, så går man bara all-in på Morticia Addams-looken direkt och kör den här klänningen?

Jag tycker den är svinläcker, men jag har lite svårt att se mig själv i den.Tror jag, jag har inte haft klänning på vintern på länge nu, kanske ÄR det här exakt jag?  Det är Johanna Toftbys kollektion, och jag tyckte om de flesta plaggen, men de kräver helt klart lite andra former än vad jag har;)

Nåväl, ni får kika själva, ni hittar hela Cellbes utbud här 

♥ Idag är det den fjärde Fars dag som jag inte kan fira min pappa IRL utan det får bli via tända ljus och tankar.

Jag har såklart gråtit en skvätt också, det är som vanligt.

Jag vet till tusen procent att pappa inte var redo att lämna, och ju mer jag tänker på det, och ju mer som kommer upp i media om Akademiska sjukhuset, ju mer växer tvivlet i mig. Det lilla frö som väcktes redan vid dödsbeskedet och som jag försökt kväva för det spelar ingen roll nu, det går inte att göra något åt och då gör det ju bara ont. Att få det bekräftat att det var slarv gör inget bättre. Det är så mycket runt min pappas sjukdomstid som är märklig. Jag vet att jag har för dåliga kunskaper för att säkert kunna säga något, men det är saker som skaver så hårt. Som att han fick en stroke efter att ha ramlat på sjukhuset när han opererade in en dialysgrej i buken … är det verkligen bara en tillfällighet? Jag tror inte på tillfälligheter. Eller att han på allvar höll på att stryka med pga B-vitaminbrist? Det är tydligen en känd grej så varför i helvete kollade de inte det? Hur svårt ska det vara liksom? Nu blev han så dålig och orkeslös och åkte in flera gånger, varav den sista så tog de mamma åt sidan och förberedde henne på att de inte skulle sätta in livräddande åtgärder om(egentligen NÄR) han lade av. När det var lite vitaminbrist? Han hade problem med njurarna och de väntade in att njurfunktionen skulle bli helt slut innan de satte in dialys. I mitt huvud borde det ju vara bättre att stötta upp den funktion som finns kvar, för om njuren inte funkar tar ju resten av kroppen stryk. Var det verkligen rätt beslut, och i så fall, varför fick vi inga konkreta svar på varför man gjorde så?

Det var heller aldrig någon fråga om en njurdonation, både jag och syrran hade nog varit bra donatorer. Men det lyftes aldrig. Det kan ju ha varit för att pappa hade vägrat, och han kan absolut ha sagt ifrån till läkarna som vi inte visste. Han var sån, tyckte att hade man tagit fan i båten fick man ro honom i land, och ingen skulle behöva offra något för hans skull.

Det var hela tiden saker som både då och i efterhand skavde. Han blev svag i benen och kunde först inte gå baklänges utan att ramla, sen knappt stödja på benen, men vad det var brydde sig ingen om att kolla upp. De gjorde lite undersökningar absolut, men när det inte visade att han hade Parkinson exempelvis, så fortsätter man väl? Inte är nöjd med att det inte var det när han fortfarande inte kunde gå?

Nej, det är så mkt som är knepigt. Jag vet att pappa var trött och less, han ville ha en diagnos så han kunde förhålla sig till det, men nu blev det så att inget hjälpte och han blev bara tröttare och tröttare. Till sist sov han mer än han var vaken, och under den vakna tiden skulle det göras dialys. Fyra gånger om dagen, och det tog 1,5 timmar varje gång.

Efter att han gått bort fick vi träffa en läkare på avdelningen, det här var ju under covid så det var munskydd och mask, det var rätt skönt att gömma sin sorg bakom, hon förklarade att han hade njursvikt, hjärtsvikt, hjärnsvikt och nervsvikt, och att han aldrig hade kunnat bli bättre. Han skulle ha tynat bort. Visst han hade kunnat leva på ett tag till om inte den där lunginflammationen tagit honom, men bättre hade han aldrig blivit. Det är konstigt men de orden tröstade nog mest av allt. Alla vi vet att pappa inte ville ligga som ett kolli och vara orkeslös, han ville leva, resa, greja, fixa, inte ligga och sova. Det är inget värdigt liv. Så på så vis kändes det ”bra”. Han behövde inte känna att han var en börda och han behövde heller inte bara genomlida dagarna.

Pappa var alltid den som var i farten, och höll han inte på med något så läste han. Alltid dagstidningar, var i världen han än var så skaffade han fram en bra dagstidning. Spelar ingen roll om det var New York Times eller Bankok News eller vad sjutton de kan heta. Han läste alltid nyheter och var uppdaterad på allt. Böcker läste han också, gärna Reacher, fast han var missnöjd med nån av dem, klagade över att Reacher inte tagit livet av nån än och han hade läst halva boken, normalt hade han ju dräpt både en och två inom första kapitlet:)

Jag minns pappa som glad och snäll, alltid redo att ställa upp och hjälpa till. Med vad det nu än var som behövdes:) Han kunde allt, och i de fall han inte kunde så hade han alltid en killgissning:)

Jag saknar pappa! Det är mer eller mindre såklart, men jag saknar honom hela tiden. Jag tänker ofta på hur pappa skulle ha sagt eller gjort, och utefter det kan jag lösa problemen. Han har ju lärt både mig och syrran att göra saker, att inte vara så oroliga över att det kanske blir fel utan att försöka. Vissa saker kan man ju vara lite försiktig med, som el och vatten, men det mesta kan man ju lösa själv:) Eller tja, mycket iaf.

Idag är det Fars dag, och med facit i handen visade det sig att jag valde en rätt kass pappa till mina egna barn, det var inte direkt planen. Jag trodde att han var bra och han VAR det, tills han inte längre var det. Jag vet inte vad som hände, och rimligen kan det inte bara handla om att han slutade älska mig, för då skulle han aldrig ha släppt ungarna på det vis som han gjorde. Eller så var han hela tiden en annan person än den jag kände, vem fan vet.

Men jag vet att jag hade den bästa pappan, och jag är ledsen att jag inte kunnat ge mina barn en lika bra pappa. Så är det. Jag försöker vara tillräckligt, men det är klart att det saknas en pappa i deras liv. Det gör det ju i mitt och jag fick ha min i över femtio år.

 

Jag saknar dig pappa ♥ Grattis på Fars dag, och du, hälsa alla som är där uppe!

Så har vi nästan lagt ännu en vardagsvecka bakom oss, i morgon, eller idag, är det fredag. Det räknas ju som helg:) Hittills ha november visat alla sidor, förutom snö och det kommer garanterat, jag är inte orolig. Jag vet att det ligger snö redan i norra delarna av landet, men här är det ännu inget. Tack och lov. Jag har inget emot snö egentligen. Det är bara det att det innebär en jävla massa besvär. Den måste skottas bort, och det måste ske NU. Man vet aldrig hur mycket mer det kommer eller om den tänker sig att slaska till sig. Eller så kommer det i form av slask och fryser på … och snö innebär ju alltid kyla på olika vis och kyla innebär varma kläder, höga elräkningar och minst en kvarts framförhållning varje gång man ska ut. Behöver något mer än rutor skrapas, alltså snö skottas, så kan det ta finfina 45 minuter. Brrr. Det som är fördel med snö är att det blir ljust, det är enklare att se när man kör bil och det är ju vackert. Hade jag bott i lägenhet hade det garanterat varit mysigare, men å andra sidan är snöskottning gratis motion. Sa hon och försökte le 😉 hehe.

Jag har i alla fall mina vinterdäck på, det är najs.

I morgon ska vi köra ut husvagnen till vintervila, fattar inte varför det blev så sent i år, men tiden snurrar ju snabbare år för år så det är väl inte så konstigt egentligen.

Vaknade ju upp här i torsdags också till att galning nummer två återtagit makten i USA. Inte nog med att vi ska ha Putte i öst nu tvingas vi ha Kalle Anka i väst också. Det här kan ju fan bara sluta i katastrof. Trump har ju LOVAT att han ska ”end the war in ONE day” så fort han kommer till makten, tror han sagt att det kommer ske direkt. Jag har ju aningen svårt att se hur det ska gå till, men han kanske tänker sig att åka över och asfaltera hela Ryssland? Eller så blir det ett tredje världskrig och det får man ju innerligt hoppas inte sker. Jag kommer aldrig begripa mig på folk, för hur fan kan man rösta på en galning som hatar människor? Som ser ner på folk, som bygger murar och tar bort hälsovård, som tycker det är bra med vapen hos gemene man och han är väl emot aborter också? Gällande alla de delstater som förbjudit aborter skulle man ju bara vilja slå dem hårt i skallen med något. Hur kan gamla gubbar och kärringar med huvudet under armen tillåtas förbjuda något som behövs? Jag är helt för att man INTE ska använda abort som ett preventivmedel, men att ha möjligheten att göra en abort är viktigt.

Jag tycker politik är skitjobbigt, det är som ett jäkla ormbo, och politiker slingrar sig konstant. Obehagliga typer överlag, jag kan inte lita på dem. Det är bara mer eller mindre lögner.

Jag hade pumpa kvar och var tvungen att göra något med den igår, så det blev all-in. Jag kan inte riktigt göra saker med måtta:) Dels för att jag har en stor familj, men också för att det är lika bra att göra mycket när man ändå är igång:) Jag körde simultant igång med pumpasoppa, tekakor med pumpa och vörtbröd.

Recepten finns här på bloggen, förutom på de här tekakorna. De är jättegoda men receptet var antingen helt fel eller så var det något fel med min bakning:) Degen blev så förbannat lös och om tanken varit att klicka ut dem på plåten hade det kanske funkat. Nu var det inte så receptet löd utan det var ”Forma bröden och nagga” och det går inte med en deg som flyter ut. Jag hivade i massor av extra mjöl och det är långt ifrån tekaka-konsistens, de ska vara fluffiga och mjuka, de här är mer åt scones-hållet, fast absolut inte torra och tråkiga. Svingoda! Och ännu godare idag när jag rostade dem:D

Jag är trött som en björn hela tiden, alltså riktigt förbaskat jag-vill-bara-sova-trött. Att sova middag är ju trevligt men inte hållbart, och det är allt jag vill – sova. Att gå ut är det enda som funkar för att pigga upp lite, en stund i alla fall;) men det blir många promenader. Problemet med det är att jag inte har tid med det egentligen, så det är en knepig avvägning. Är det kallt vill varken jag eller Doris ut heller, så det är inte vår favoritårstid.

Jag har träningsvärk deluxe också och just idag är det kanske det som spökar också, varenda muskel i hela kroppen värker. Mest i övre delen av ryggen och axlar och överarmar. Jodå, så är det. Det är kul att vara igång igen, men det är ju ändå jobbigt att ha ont:)

Idag var det öppning på Jula här, det brann för ett år sen och eftersom det är en av mina favorit-butiker har vi väntat ivrigt på att de ska öppna igen. Premiärer burkar ju innebära lite bra priser så då åkte vi dit. Och blev sjukt besvikna, det var inte mycket till extrapriser där, inte ens nån kaffe för det var slut;) Så efter att ha köpt en skruvmejsel med bits, gick vi in på Ö&B istället och där minsann bjöd de på både kaffe och pepparkaka:)

Julbasar, kallade de det:) och de har mycket fint, jag har köpt massor av julsaker här under åren.

Hem och ut med Doris på en kvällspromenad och sen in och bädda rent i lite sängar. Och när man bäddar rent i sängar blir det alltid merjobb som lite dammsugning, plockning och städ. NU är klockan snart ett på natten och jag ska hoppa i säng. Det här med att vara trött på dagarna, det går liksom över på kvällen, så min produktiva tid är då. Jag får massor gjort då, men är samtidigt stressad över att gå och lägga mig så jag inte är trött i morgon. Vilket jag är oavsett. Status Quo:)

Men, nu sova, i morgon husvagn och sen ut och svira med Helen, det blir kul:)

Hörs snart!