Herregud hur fan ska det ens gå att vakna till i morgon? Jag är ju som en nyvaken björn som inte riktigt orkar kliva ur idet:)

Trixie ska ju mönstra och jag skjutsa, och det är så tröttsamt att resvägen kan vara allt mellan en timme och typ en evighet. Jag fattar inte hur stockholmare orkar med trafiken för jag får fasen panik av att inte veta hur långt tid det ska ta. Inte som att det är superkul att hänga där utanför Pliktverket en längre stund heller. Vi siktar på att åka kvart över sex, då har vi nästan två timmar. Håll en tumme eller två att det blir bra:)

Jag pratade med en kompis idag, hans unge hade mönstrat för ett tag sen, och fått en frisedel nästan direkt, så de hade varit klara vid 12, så det finns ju en förhoppning om det nu. Trixie vill ju inte göra nån grundutbildning men gör det hon blivit kallad att göra. Hon tror själv att hon ryker på fystestet, om inte redan på läkarundersökningen. Hon har lite problem med fötterna som hon inte nämnde i det bedömningsunderlag hon svarade på förut. Då tänkte hon inte på att det kunde vara något, och det är väl inga stora problem. Hon har ganska låga fotvalv, och går på insidan av foten mer än hela. Det är inte värre än att ett inlägg gör underverk, men det visar sig ju vad det militära tycker om det. I kombo med en usel kondis kanske två fel gör ett rätt, för henne då, så hon ryker:D

Det visar sig.

Alltså suck… Lovelia öppnade precis dörren för en jäkla försäljare, det var Postkodlotteriet. För nån dag sen kom en tjej från Telia för att tjata på mig ett annat bredband. Jag har ju blockat och gått med i alla nix-register som finns, plus att jag ställt in mobilen att tysta okända samtal, men nu ska de jäklarna alltså knacka på dörren i stället. Jag hatar försäljare om de inte är i en butik, då är de helt okey:)

Att de öppnar min stängda grind och trippar upp till huset, och knackar på dörren, vi har inte ens en dörrklocka längre, det gör mig så irriterad. Fatta vinken. En stängd grind borde signalera att man ska hålla sig utanför? Jag kanske måste skaffa en skylt att sätta på grinden? INGA FÖRSÄLJARE.

Eller tror ni det funkar med den jag hade förut: No trespassing, we are tired of bury the bodies. Och: Trespassers will be shot. Survivors will be shot twice;)

Doris blir ju också vansinnig så man står där med en hund som skäller i famnen och hör inte ett ljud och de bara babblar på. Tro mig, det finns inget en försäljare vid min dörr eller i min lur har att erbjuda som jag inte kan leta reda på själv. Sluta bara. det är fan omodernt med säljare som söker upp en.

Nåväl. Lovelia hörde att jag hojade NEJJJ inifrån huset när han frågade om den som var ansvarig var hemma, så hon sa att hon skulle se efter, troligen var jag fast i ett viktigt samtal:D Det var jag givetvis:D Det är inte alltid fult att ljuga. Dessutom hade jag en envägskonversation med Jay Smith. Han sjunger och jag stämmer in ibland:)

Men alltså kan man inte få vara fredad i sitt eget hem en kväll efter halv nio?

.

Idag har jag försökt få undan det jag behövt göra, med lite blandade resultat. Hann en del och en del inte alls. Men inget superakut i alla fall. Tanken var att inte behöva ha något absolut måste i morgon som ska ligga och stressa och så blev det. Sen kan det ju tillkomma något, men just nu ser det ok ut. Ta i trä.

Jag ska gå och duscha och sen se lite Stranger Things med Robban.

Vi hörs snart igen!

Ska man vara helt korrekt så är det väl inte direkt JAG som ska mönstra, utan Trixie, men jag måste tydligen vara chaufför. Jättekul verkligen att infinna sig nånstans i Värtahamnen en fredag morgon klockan noll åtta noll noll, Sharp. Komma försent till det militära går ju inte, så jag vet inte när vi måste åka hemifrån.

Siktar på sex. Det bör inte ta med än 1,5 timme, förhoppningvis mindre men den förbannade Stockholmstrafiken är inte att leka med. Jag hittar en väg, via Valhallavägen, men det ser ut på kartorna som om man skulle kunna köra mot Lidingö från E4? Jag tänker inte chansa:D

Sen ska hon ju hem också, och det var bara att inse att jag kommer tillbringa dagen i Stockholm. Mest troligt i en parkerad bil utanför Plikt och Prövningsverket, har jag tur kanske det finns ett ställe att hänga på för chaufförer. Om inte inne i deras lokaler så kanske det finns nåt köpcenter, bibliotek eller så i krokarna? Jag skulle ju kunna åka in till stan också men har absolut inget där att göra:D Jag tänker ta med min dator och en termos kaffe, kanske en matsäck, och sen ska jag skriva. En promenad för att sträcka på benen. Mera skriva. Det blir bra.

Trixie är noll intresserad av att göra lumpen, och tror inte att hon kommer klara de fysiska testerna, och då verkar det som man får åka hem. Jag ser det som ett misslyckande medan hon ser det som ett lyckande:D

Jag ville ju så gärna göra lumpen, men på dåtiden var det ju väldigt få tjejer som gjorde det, och det, plus att jag har ett ben som är uppfuckat som mest troligt gjort så jag fått kalla handen direkt, gjorde att jag inte ens testade. Och det har jag nu givetvis ett romantiskt skimmer runt, tänk vad bra det hade blivit;) Nu gillar ju jag att sova ute i tält, kräla i lera, skjuta med vapen och gå med svintung ryggsäck dagarna i ända…. nej, det sista är kanske inte favoriten, men jag var scout under många år. Jag har vandrat med en tjugokilos rygga två dagar i sträck. Och paddlat två dagar i ösregn;)

Nu bidde det ingen värnplikt då, och nu är jag överårig, det tåget har gått. Men, det vore ju roligt om NÅN av ungarna skulle vilja det. Knappast Trixie då, hon säger själv att hon är en introvert jäkel som skulle få panik av att behöva ha massa folk runt sig dygnet om. Hon gör det hon blivit kallad att göra – men hon kommer inte gråta när hon åker ut.

Jordan kläckte ur sig häromdagen att det vore ju najs att bli pilot, han pratade om både militära flyg såväl som reguljära SAS-flyg. Vi har ju ändå SAS i blodet 🙂

Min farbror var FN-soldat i det som då hette Kongo, för det heter väl nåt annat nu? Och min pappa hade siktet inställt på en karriär i det militära innan han hamnade på SAS. Jordan skulle lätt kunna bli precis vad han vill för han har en vilja av stål och ett pannben som heter duga. Dessutom är han smart och har lätt för sig. Jag har sagt sen han var liten att det inte förvånar mig ett dugg om han är en förläst professor när han är typ 25:)

Nåväl.

Fredagen innehåller också ett Soultrain, som jag tänker gå och svänga de lurviga på. Kanske får jag åka direkt:)

Innan dess ska det vara både resten av onsdagen och hela torsdagen.

Idag har jag tränat, och i morgon ska jag inte träna, det fanns inget att köra. Jag ids inte åka och hitta på nåt själv, så tar det på viloschemat.

Igår passade vi på den kvart som solen når över trädtopparna, ut och njut!! Skynda skynda!

Idag snöade det i morse, mars visar sina många ansikten:) Jag älskar den här årstiden! Det är bakslag i vädret men det gör inget, för vi går mot både ljus och värme.

Igår hämtade vi Novalies pojkvän, han bor i London, och det var länge sen de sågs IRL nu, så det blev ett kärt återseende. De ”träffas” ju hela tiden online, skillnaden är ju enorm mot hur det var innan internet och alla möjligheter att prata världen över.

En av mina kompisar träffade sin kille på en språkresa i England mellan åttan och nian. Där handlade det om skrivna brev och en kvarts telefonsamtal i veckan, plus att de kunde åka över och träffas nån gång ibland. Hårda tider! Och tro det eller ej men de är fortfarande gifta och happyhappy. Jag är så avis, på ett bra sätt:D De bor i England nu, har typ alltid gjort det och deras tre barn är födda där. De har gått i svenska skolan på lördagar och vanlig engelsk skola förutom det, och de är fullt ut tvåspråkiga. Hennes man pratar också flytande svenska. Jag är imponerad och beundrar dem stort. Fantastiska människor, som jag träffar alldeles för sällan. Men när vi ses är det bara att ta upp tråden från sist:)

Nu är visst tanken att han ska försöka hitta jobb här och i förlängningen flytta hit. Det är tur att han har dubbla medborgarskap, hans föräldrar kommer från Polen, men jag tror att han alltid bott i England. Att England inte är med i Eu gör det ju svårare om man bara är engelsk medborgare, men som EU-medborgare funkar det ju fint. Det blir nog bra:)

Han är trevlig och man märker knappt av honom, ännu mindre nu när Novalie bor nere. Däremot blir det ju en annan sak med språket plötsligt. Det är svårt att ställa om till engelska, jag kan men pratar ju så sällan att det är ringrostigt. Det är också knepigt när vi är så många. Sitter vi en tacofredag och är femton personer runt. bordet så är det flera samtal som pågår parallellt. Ska alla föras på engelska då? Eller bara när man pratar med honom? Det känns oartigt att han inte förstår allt, samtidigt som det blir fånigt om jag och syrran sitter och pratar engelska med varandra om nåt som inte är av allmänt intresse:)

Det är ett kärt besvär:)

Jag ska ringa och byta mobiloperatör också. Herregud, jag har Tele2 och de tycker på allvar att jag ska betala 269kr/månaden för 5GB. Eh nej, glöm det. Jamie har 12GB och det kostar 159kr, det är Hallon eller nåt. Jag ska absolut inte ha kvar ett så dyrt abonnemang. De höjer nu, och jag borde ju ha bytt redan förra gången men av nån anledning jag inte kommer ihåg gjorde jag inte det. Jag tänker härmed hoppa runt, kan de inte ge mig ett billigt så drar jag, oavsett från var.

Men det där med att GÖRA det, det är tråkigt. Bara innan man har knappat sig igenom alla dessa val….

”Gäller det bredband, tryck 1, gäller det service, tryck 2, gäller det tv, tryck 3, gäller det mobil, tryck 4.”

”FYYYYYYRA”

”Gäller det nytt abonnemang, tryck 1, gäller det befintligt abonnemang, tryck 2, gäller det support, tryck 3, gäller det uppsägning, tryck 4.”

Och så vidare i en evighet.

Jag har inte tålamod med sånt. Jag kan lugnt stå och vänta i en fysisk kö, det rör mig inte speciellt mycket, men att behöva manövrera genom en meny av val som är långsamma och man måste lyssna på alla för ingen kanske är helt solklar;) det gör mig förbannad. Samma sak med Friskis usla app, jag blir bara arg. Användarovänlig som få.

Så det är morgondagens projekt. Plus lite annat då. Sen måste jag komma i säng före tre på natten om jag ska orka upp och köra vid sex:D

Just nu är jag så skev i dygnsrytmen. Jag är absolut inte det minsta trött på kvällen, eller jo vid sex, sju, men då kan man ju inte lägga sig. Sen vid nio då kvicknar jag till och har min absoluta primetime. När jag sen somnar så gör jag det ofta snabbt, för att sen vakna efter 45 minuter – klarvaken. Pigg som en mört. En powernap liksom….

Eller, så drömmer jag. Jag drömmer nåt så otroligt just nu. Och det är verklighetstroget och bra drömmar. Inga mardrömmar. Men en hel del bottnar nog i Stranger Things tror jag;) det har varit en del jakt på monster, haha.

Jag vaknar mellan varven men måste somna om för att kunna drömma klart men lik förbannat kommer jag inte ihåg ett skit en minut efter att jag vaknat. Det är rätt jobbigt samtidigt som jag tycker om det. Det är så pass verkligt att jag sen tillbringar en del tid under dagen med att fundera på om det hänt på riktigt eller inte:D

Ja så kan det vara, jag kanske bara ska skylla det på klimakteriet som verkar vara det man gör;) Det verkar ju kunna vara boven till typ allt, och även om jag inte direkt tycker att jag är/mår annorlunda mot någonsin förr under livet, så kan det ju vara najs med nåt att skylla på;);) Jag har aldrig varit speciellt påverkad av hormoner, och tycker det vore märkligt om just de här skulle göra så mycket dumt. Varken PMS, tonåren eller graviditet/amning har påverkat mig nämnvärt så jag tänker förutsätta att jag glider igenom även klimakteriet utan problem. Det lär väl visa sig. Jag har ju i sanningens namn ingen vidare koll på ens hur det skulle kunna vara:)

Men jag ska fasen skylla på det. ”Nej, det är inte jag, det är mitt klimakterie.” Som folk pratar om sina diagnoser som ADHD osv. Nej, var jag taskig nu kanske? Kränkte säkert nån, sorry. Eller nej, jag orkar inte be om ursäkt:) Blev du kränkt eller känner dig utpekad? Det låter mer som ett Du-problen än ett Jag-problem. Eller som Peder från Robinson uttrycker det: Kränkt? Blame your parents for raising a pussy:D

Så, jag kommer alltså inte att skylla på något, det är som det är helt enkelt:D

Ha det gott:)

 

Först – visst fasen gick förra veckan i warpspeed? Jösses i min lilla låda, jag hann knappt andas så var veckan över. Hann inte ett skit heller;) Vad jag gjort? Absolut ingen aning. Det är mycket med småsaker, men inget som direkt syns nånstans.

Tränat har jag, och haft en grönjävlig träningsvärk:) Jag kom ju iväg på Alex pass i torsdags, syrran fick plats så vi puttrade iväg och sen var det TUFFT. Älskar det! Det är så jäkla najs att få träna så svetten lackar samtidigt som det är kul. Jag hatar att springa eller stå och dra i crosstrainern eller skidmaskinen, men att få flås genom att varva övningar är svinkul:)

Sen var det David på fredag med ett lika roligt och tufft pass och sen var jag slut. Så trött att jag orkade typ åka och handla och sen var det inte mer med den dagen. Fotbollskillarna messade och undrade om vi ville hänga på pub med dem men syrran hade inte tid och jag orkade inte:D DÅ är det illa.

Hela lördagen städade jag. Det såg ut som ett jäkla katastrofområde hemma. När man kommer in till oss så har vi först en pytteliten hall, sen kliver man upp två trappsteg och kommer till en yta jag inte vet vad jag ska kalla, det är typ hall, eller kök för det hör ihop. Här har vi vårt skräphörn nummer ett:

All skit hamnar här. Antingen på byrån, eller framför. Det är en hörna och perfekt för att ställa saker. Nu var det extra stökigt med Janelles dammsugare och byrålådor som skulle ner en våning men som ännu inte kommit dit. Andra hållet är ju inte bättre det;)

Haha Doris vill vara med på bild:) Återvinning, denna förbannade jävla återvinning som aldrig har ett bra utrymme. Jag har inget inne i köket där jag får rum med den mängd mjölk och yoghurtförpackningar som vi gör av med. Det kan handla om tio på en dag liksom. Den stora svarta lådan är en fet högtalare som är Robbans men som vi alla använder, excellent ljud med lite skrymmande. (Skrymmande var ett ord Janelle och Simin ALDRIG hört…?) Den brukar inte ha varken potatis eller mjöl ovanpå sig, men nu var det ju kaos deluxe.

Det var stökigt ovanpå micron, som också är ett ställe för att samla saker.

Det var total anarki på diskbänken.

Saker som stod på tork, och återvinning och disk i en saling röra.

Köksön var inte heller i nån ordning, med en låda full av verktyg mitt i och diverse plädar, och jox från rumsomflyttningen.

Hur många känner igen pläden med tiger på förresten? Tror jag fick en med ett lejon på nångång på 80, kanske 90-talet:) De hänger med:D

Det låg så mycket småsaker och drällde överallt.

Och här är det andra hörnet vi samlar skräp.

Det är en trasig dator, ett trasigt tangenbord till min iPad och lite skräp, plus mina flaskor från Västerbottens såpa:) De får inte plats i städskåpet för jag måste röja det. Jag vet. Men jag delar hus med ett helt gäng slarvpellar.

Städade och röjde och nu ser det inte ut som ovan:) Men jag orkar inte fota, ni får tro mig på mitt ord. Alla sopor är ute för vidare transport till sopstationen, och kläder och textil ligger antingen i sina lådor eller tvättkorgen. Köket är spotless, eller var i alla fall:) Man såg till och med hela bordet, det ni! Jag lyssnar alltid på bok när jag städar, det är så mycket roligare då.

Att det blev så här stökigt beror mycket på att ungarna bytt rum och det har blivit saker över, som stått lite överallt och drällt.

När jag var klar hade jag hunnit tvätta en massa och badrummet var skurat, allt som behövde handtvättas hängde på tork. Mina sportBH:ar exempelvis. De har ju vaddering som alltid åker runt och viker sig så det är ett elände att få ordning på, att tvätta i maskin brukar göra mig så irriterad. De och lite annat, stickade jultröjor som förvisso fick åka tvättmaskin men sen plantorkas.

Jag gjorde granola lite parallelt och sen avbryt jag mitt i för att äta gröt:) Panikhungrig.

Sen var det ju mello. Jag gillar inte det, men jag älskar Jay Smith som tävlade så då måste jag ju se. Nu blev det ju inte riktigt som jag ville, varken han eller Smash into pieces vann, utan våra norska vänner Marcus och Martinus. Jag tänker att eftersom vi tydligen delar på norska saker nu så kan vi väl dela öven på deras olja? Bra deal ändå ju.

Jay Smith, en man med en röst som får det att krulla sig av välbehag ända ner i tårna. Han och hans gitarr ♥ Han var ju med i Idol för många år sen, som jag inte heller tittade på. Jag satt med barnen och skrev medan de kollade, helt ointresserad. Tills han klev in och sjöng White wedding. Då var det ju tvärkört och jag såg varenda avsnitt. Janelle och Patricia tror jag det var som fick åka för att kolla på genrepet, med syrrans kompis, och jag var en aning avis. När Jay sjunger Madonnas Like a prayer, då ryser jag:D

Den rösten är grym.

Jag gillar ju mitt singelliv, men om en man kliver in med en gitarr och sjunger, då kan jag på allvar överväga det:) Det är fan nåt speciellt med det.

Om ni inte lyssnat på Jays låt än så gör det, det är ju country, så jag lägger mig väl platt och konstaterar att jag gillar både havregrynsgröt och country nu för tiden;) men jag vill ändå lägga till rock före, rockcountry:)

Robban kom hem efter jobbet, han kör glassbil och det är sent på lördagar, och såg slutet av mello innan vi slog på serien vi kollar på nu, som är Stranger Things. Den är bra ju:) Vi har sett två säsonger nu och började på de tredje igår.

På söndag hade vi kalas för syrran som fyllt år:) Hon önskar sig aldrig nåt men jag ville köpa några plantor till henne, och åkte iväg för att hitta det. Mitt andra val, men som jag tänkte skulle bli för dyrt, var ett litet träd, oliv eller citron. Visade sig att Eko hade olivträd för under 200 kronor så ett sånt blev det. Jag har inte nån bra plats att vinterförvara ett sånt på, men tycker de är så fina och vill absolut ha ett själv:)

Vi samlades vid två, alla kom i princip samtidigt. Jimpa, mamma, syrran och Patricia. Lite senare dök Janelle, Simon och Jack upp, de hade varit och hälsat på den alldeles nyfödda kusinen♥

Det blev en fikabuffé som vanligt, det är så roligt när alla tar med sig lite av varje:) Bullar, kakor, chokladbollar, syrran hade bakat en svingod kaka med kokos och choklad, Jimpa en lika god kardemumma-sockerkaka, det hela toppades med prinsesstårta 🙂

Jag älskar ju fika, och tänker att det är lika bra att proppa i sig ordentligt så man kanske blir less:) Det händer ju aldrig;)

Så gott!

Sen när man fikat i flera timmar och är proppus mättus deluxe, då kommer kidsen: Mamma! Vad blirè för mat?

Men snälla? Ta en bit tårta till om du är hungrig liksom. JAG orkar inte laga mat:D Det slutade med rester för dem som ville medan jag tog en bit tårta till;)

 

Janelle och Simons lägenhet  finns ute nu, kolla och dela gärna. Det är en tvåa, i ett väldigt lugnt område med närhet till allt. Bra grannar, skola om knuten, bokstavligen, och närhet till finfina lekparker och natur. Vill man är man ute på E4:an på tre minuter:)

Den har ett arbetskök, som är jäkligt bra, med matplats som är skapligt rymlig. Sovrummet är ljust och fint och det finns en garderobsvägg längs hela fotänden.

Det är extremt välmålat i vardagsrummet;) och fast de där stylingmänniskorna ville att de skulle ta bort elementskydden och den breda marmorbrädan ovanpå, så tycker jag att det är fasen så mycket snyggare än element med en fjuttig bräda över? Här kan man ställa riktigt stora blommor om man vill, och att slippa se, och damma(!) ett fult element är ju guld värt.

Balkongen rymmer en liten soffa, det hade Janelle och Simon, men det här funkar ju också.

Lägenheter ligger så man har en yttervägg i ena änden och på andra ett förråd, så inga grannar vägg i vägg alls. De enda är de som bor under, och de är just nu iaf, lugna och trevliga:D Vill man se förrådet får man dock ha bra med fantasi för där är det knökfullt;)

En jäkligt fin lägenhet är det, med drygt 3,5 tusen i hyra, stabil förening vad jag vet och hyran har nog legat mer eller mindre oförändrad sen de köpte den för …. öh… ja men i alla fall sex, sju år sen. Perfekt om man är singel, funkar om man är två men för liten om man ska vara flera:) Suverän om man ska pendla till Stockholm eller Gävle med bil.

SÅ, jag borde bli mäklare:)

Nu ska jag ta och beta av lite mail som ramlat in medan jag suttit här och skrivit, och sen ska jag fortsätta med att skriva skönlitterärt. Just nu är mina karaktärer nere i en hemlig pokerklubb som finns under Uppsala Stadshus, där jag låter våra kommunpolitiker agera ”förebilder”;) Det dras en och annan lina där just nu;) vilket skulle förklara det extremt idiotiska i de flesta beslut som tas IRL. Jag hittar på, jag har absolut ingen aning om vad som sker i stadshuset, lika bra att säga det:D

Nåväl, det skulle kunna vara så. Jag säger inte ATT det är så, men det SKULLE KUNNA vara så:D

Ha det gott, hörs snart!

Jag tycker det är lite lustigt med det här med att samma ord kan ha sån otroligt olika betydelse. Att vara glad och positiv är ju trevligt, men att vara HIV-positiv kanske inte framkallar den där jublande känslan av glädje. Att ett graviditetstest som är positivt kan vara en negativ  katastrof vet man ju, och tvärtom – ett negativt gravtest kan vara det absolut mest positiva nyhet man kunnat få. Sånt där kan jag gå och fundera på:D

Jag tycker att jag är en rätt positiv person, min grundinställning är att det alltid går att hitta ett korn av bra även i det mest dåliga. Ni vet, som när pappa gick bort, det är ju bland det mest fruktansvärda jag varit med om i livet, men ändå, det positiva i det är att han inte behövde tyna bort och bli en blek kopia av den han varit. Han behövde inte kämpa och lida. Sen saknar jag honom hela tiden, och har fortfarande inte riktigt kunnat fatta att han är borta för alltid. Det kanske också är positivt? Att man inte helt förstått. Det kanske är en skyddsmekanism. Antagligen.

Nåväl. Jag vet inte alls vad jag ville säga med det här:D

Jag klagar och gnäller absolut mellan varven och kan ofta se det svåra i saker, men finns det en möjlighet så kämpar man på. Jag och Robban såg en film igår, om nån tjej som plockade upp en liftare… ja, ni vet redan nu vart det här barkar;) Han visade sig såklart vara en psykopat av värsta sorten, och för att undkomma honom, vad gör hon? Jo, mitt ute i ödeland, tror de var i typ Colorados klippiga ödemark, så bestämmer hon sig för att köra av vägen. Han har inte satt fast säkerhetsbältet så hon tänkte väl att han skulle flyga ut och dö, och hon skulle borsta av sig och köra vidare. Riktigt så blev det ju inte;)

Lite tvärtom faktiskt. Han flög ut och fick säkert lite ont, men hon fastnade med ena benet mellan dörren och sätet, upp och ner i bilen. Där satt hon fast. I flera dygn, lite oklart hur många men det blev natt i alla fall fem gånger. Under den tiden så lyckades hon hela tiden hitta nya saker där hon låg, som en tändare så hon kunde göra upp en liten, väldigt stabil, eld utanför bildörren. Hon låg alltså ner. Inte så troligt. Men, jag satt och muttrade hela tiden till Robban att om det varit jag, Gud förbjude att jag skulle hamna i en sån situation, så skulle jag tagit mig loss. Möjligen med skador som följd, men med tanke på att hon sen, så fort det började regna och bilen flöt bort i en flod, som höll på att dränka henne, kom loss, så jo – jag hade tagit mig loss:) Framför allt som psykopatkillen kom tillbaka med jämna mellanrum för att vara … jamen psykopat.

Jag upplever att man idag inte ens försöker. Vi behöver inte fastna på filmen, som heter Curve, eller liknande, men överlag. När shit happens, så står så många helt handfallna. ”Oj jag har punka på cykeln! Jag måste köpa en ny.”

”Oj, jag fick punka på bilen, jag ringer en bärgare.” ”Oj, min tröja gick sönder, jag slänger den.”

Jag kanske bara är snål och fattig, men min första tanke är alltid att LAGA saker. Jimpa säger att det är ingen ide att laga punktering på cykeln, utan att köpa en helt ny slang, för nånting-jag-inte-kommer-ihåg, och det tar emot varje gång. Jag vill laga:) Men han vet ofta bättre i sånt här, så just sånt lyssnar jag på honom utan att ifrågasätta så mycket. Men man köper iaf inte en ny hoj bara för att det är punka. Man byter slang, och svär, såklart för det är alltid på bakhjulet och i och med det sabbar man alla växlar och sen kanske man måste lämna in cykeln lik förbannat;) Men man försöker själv först.

Kläder som släpper i en tråd eller så lagar man enkelt, men idag går folk tillbaka och byter dem. Jag borde väl antagligen göra samma sak och jag gör det om det är mer än att bara nästa upp en tråd, för att det suger att saker inte har nån kvalitet.

Men när ungarna får hål på sina brallor dag två, då lagar jag. Sur och svärande absolut:)

Som sagt, vad jag ville säga med det här är helt oklart.

Ska vi sluta?

Jag kan visa er vad jag gjorde klart igår i stället:)

Det tar sig, även om det är helt hopplöst att hålla rätt antal maskor! Jag har ändå virkat in en tråd i annan färg i slutet av varje varv, plus att jag räknat men vad hjälper det när jag på nåt vis ändå lyckas tappa eller hitta några på vägen? Ska det vara 45 maskor och är 44, eller 46 så kan det bero på att jag räknat fel/tappat räkningen också ju;) Det gör jag hela tiden. Ni vet, tjugoåtta, tjugonio, tjugotio, tjugoelva … nej vänta! Var var jag? Trettio måste det vara! Mm, eller inte:D

Men det är bättre, så övning ger kanske färdighet.

Jag virkade ju en mössa till Jack för ett tag sen där jag gjorde som nån av er sa, virkade runt runt, och det är najs för man behöver inte räkna, men det blir inte nån direkt elasticitet i det. Den visade sig vara för liten. Han älskade den, men den var för tajt och han fick ont. Så kan man inte ha det! Så jag har gjort en ny:)

Den första har dock ett ballare märke med Spiderman så jag kanske får byta, det var vad jag hade kvar. Det garnet är roligare med det flerfärgade men samtidigt blir det tufsigt och luddigt så fort man virkar, ser ut som den är tvättad flera gånger, vilket är rätt trist när den är ny.

Vi får se vad han tycker helt enkelt. Jag kan ju för allt världen repa upp den första han fick och göra om, men det är ju nästan enklare att köpa nytt garn;) Roligare i alla fall. Jag har en tendens att ganska ofta få med några trådar som inte ska vara med och då blir det stopp i upprepningen, och det är allt annat än enkelt att repa upp det jag gjort:D

Nu har jag slut på inspiration vad jag ska virka. Jag har gjort ett tiotal mormorsrutor och det är rätt kul nu, men jag vet inte vad jag ska ha dem till:D Om jag ska göra en pläd så kan jag inte gärna ha de prilliga färgerna. Plus att det är ju supertrist att göra stora saker. Kommer ihåg det enormt tunga överkastet jag hade, som var virkat i nåt kraftigt garn, vägde så mycket att det inte gick att köra i vanlig tvättmaskin, och sen släppte hopnästlingen, så det var lite trasigt. Jag fick det av nån äldre släkting som jag tror fått det av nån äldre släkting. Gammalt, välgjort, vackert och lite opraktiskt. Men väldigt fint på sängen. Jag har det såklart kvar i nån låda. Kanske ska jag virka ett överkast? Det lär jag ju ha att göra med ett tag iaf. Men som sagt, trist.

Jag ser folk virka fina väskor, men vet inte om jag själv skulle använda det? Tjejerna skulle det absolut inte. Jag tänker mig ett linne, lite bohemchic, men har inte riktigt förstått hur man gör. Jag måste bestämma mig och sen kolla Youtube för intstruktion:)

.

Idag skulle jag träna, men syrran har ingen plats och jag är nu i valet och kvalet. Ska jag avboka? Det är ett svintufft och kul pass, men eftersom det också ingår att man ska vara parvis, så blir jag lite nervös.

Jag HATAR ju att ta i andra människor:D För att inte tala om att bli tagen på … brrr!

Avskyr verkligen när man ska göra saker på träningen i par. Nu är det bara uppvärmningen oftast, som varit att man ska toucha varandras fötter och försöka förhindra att bli touchad själv, men ibland är det mer. Jag älskar den här killens pass överlag, men just det här är jobbigt. Kanske är det mitt introverta jag som får spel;)

Missförstå mig rätt nu, det går utmärkt att dansa och kramas och sitta nära med de som fått tillträde, men inte med svettiga främlingar på ett gym;)

Jag gillar inte att var för nära helt enkelt. Jag har, som Patrick Swayze undervisar om: My space – your space, en integritet som är stark och blir obekväm om mitt personliga space invaderas. Så backar jag är ni för nära:D

Och tvärtom då, backar jag inte är det i sin ordning.

Så jag sitter här nu och hoppas att nån ska avboka så hon får en plats, lite tid kvar! Annars blir det promenad ute, vilket är najs, men jag klev på en hammare i helgen ju, och har ett sår under foten:( Det är fint och så, men det är inte jätteskönt att promenera långt med.

Nu ska jag som vanligt, gå och göra en kopp kaffe. Sen ska jag svara på lite mail och borde försöka skriva lite. Robban och jag började kolla på Stranger Things igår, det var helt ok, och funkar för att virka samtidigt, till skillnad från den danska serie jag såg på vanlig TV – Oxen kan den ha hetat. Jag begriper absolut inte ett ord danska. Om jag ska förstå måste jag titta noga på den som talar och koncentrera mig, då möjligen:)

Hörrni – ett svamligt inlägg senare, guldstjärna till er som orkade läsa:) Hörs snart!

Idag fyller min bästa syrra år:)

Det blev femte mars alldeles för snabbt! Jag hinner i vanlig ordning inte med, och det samma gäller nog henne. Hennes fokus har legat på Indien, som hon kommit hem från nu,(tjänsteresa) och vips blev det födelsedag.

Jag föreslog att vi ska fira med kalas i helgen och hon tyckte söndag var en bra dag, så det blir det.

I går var vi tillbaka till Simon och Janelles lägenhet för att troligen måla ett varv till. Det visade sig bli två. Färgen de hade var gammal och hade blivit lite tjock och hade några färgflagor i sig. Vi hoppades att det skulle funka, men det gjorde det inte alls. När syrran och jag kom igår såg det rätt randigt ut, fast det torkat.

Dessutom var det några ställen på väggen där det inte ville täcka. Vet inte var det var, men måste ha varit något lite fett. Det här går inte. Vi hade det på känn och stannade på vägen för att köpa ny färg:)

Den gamla färgen kladdade jäkligt mycket, och det var tur att Janelle hade tagit med golvpapp:)

Nu maskade vi lite mer och sen målade vi på två lager till, med torktid som vi använde till att åka och käka, kolla möbler och köpa mer färg, för givetvis fattades det typ en halvliter:)

Man hade kunnat önska en bättre arbetslampa, men vi hade iaf en skaplig, men det var lite bökigt ändå. Det blev svinbra!

Bilden är suddig, ja:)

 

Den nya färgen varken kladdade eller rann, och täckte fint, så det gick ju på nolltid. Vi hade såklart kunnat ringa in experthjälpen Jimpa, men trodde inte att det skulle målas så mycket som det blev. ”Kan själv”:)

Vi tog bort all täckpapp, dammsög och bar ut allt som skulle bort igen till bilen. Skrubbade såklart bort lite färg där vi slabbat och nu är det så fint. Åkte sen ut på vischan för att lämna nycklarna till stylisten som väl tar tag i det idag. Det roligaste liksom:)

Vi tycker det är roligt med sånt här, allra helst när det är ett helt tomt rum som ska fixas så slipper man ju allt jäkla rå-trist förarbete, med att plocka undan. Det är ju iofs trist att maskeringstejpa också men det går ju an.

Jag ska göra om, eller vänta … jag börjar om: Jimpa ska göra om mitt sovrum 😀 Jag funderar på om jag ska ha bara målat eller om jag ska slänga upp de tapeter jag köpte för en miljon år sen till vardagsrummet. Och om – ska jag i så fall ha hela rummet eller bara en fondvägg? Jag har garderober längs en hel vägg och vänster på en, dörr på en så det är tråkiga mäta, mäta, mäta, skära, skära och göra fel på dem. Samtidigt är det kul att pyssla:) Tapeten är typ vit med lite glitter i, minns inte ens, så det blir mestadels vitt ändå. Vardagsrummet hemma behöver också nya väggar, men det står så mycket tunga möbler där att jag kanske inte ids i år heller;)

Nåväl. Nu är det klart hos Janelle och Simon och det ska bli intressant att se vilka intetsägande vita, beiga och grå möbler/textilier som de stylar med:)

Vi fick med oss en byrå, som jag nu ska hjälpa till att bära ner till Jordan som ska ha den. Så – jag återkommer:)

Jag vet att ni ibland, eller egentligen inte ni, utan mer de som smygläser och sen går och snackar skit på andra sidor, tycker att jag bara umgås med syrran. Att jag inte har nåt umgänge. Men det skulle också kunna bero på att jag är ett jäkla under av diskretion:)

Det antar jag att de inte tänkte på, samtidigt som det hojtas om integritet osv;) Men, även fast jag på nåt vis valt att vara nån form av offentlig person så har ju inte mina vänner per automatik gjort det. Jag skriver ofta om dem, men utan namn, eller så utelämnar jag dem helt ur ekvationen. Ibland ber de speciellt om att inte bli omnämnda och då gör jag såklart inte det.

Eller;)?

Med det sagt så träffades jag och Helen,(hon har tyvärr inget val i det här med att figurera;) i fredagskväll. Jag hade haft precis hela dagen på mig men ändå blev jag stressad på slutet. Felprioriteringar helt enkelt. Jag hade EN sak att göra utanför huset och det var att åka och handla, vilket tog mycket mer tid än jag tänkt;) Kom hem kvart i fem och skulle ta bussen 17.35. Då skulle jag hinna göra mig i ordning och käka:D

Ja herregud, men jag hann, och träffade på min granne vid busshållplatsen så vi snackade hela vägen in på stan. Han hade inte varit ute och svirat på flera år och skojade om att toleransen kanske var åt skogen. ”Det är lugnt”, sa jag. ”Man måste ju inte dra tre shots kvart i tre.”

Man skulle kunna säga att det vore fint om man lyssnade på sina egna råd:D

Vi började med en snabb öl på BJ, det var Soultrain men det kommer ju inte igång förrän lite senare, och vi hade en trubadur att se:)

Lasse spelade på DogBar och det har blivit väldig som hemma. Det är en jäkla mysig bar! Vi travade dit och satt och babblade en stund innan han körde igång. Det kom folk och satte sig hos oss, nån kille jag sett där många gånger men inte pratat med förr. Han slog följe med oss tillbaka till Soultrain sen, där vi var en väldigt kort stund. Några av fotbollskillarna var där och undrade var vi höll hus, men sen hann de dra hem innan vi kom;) Det förstår jag för det var inget vidare spännande. Ibland är det svinkul och ibland bara trist. Nu ser jag fram emot att man kan sitta ute, för det är tusen gånger mysigare då. Men jag vill helst inte frysa ihjäl;)

Det här vinkeln på domkyrkan kan jag sällan låta bli att fota när jag går förbi, jag tycker om den så jäkla mycket. Det här är mitt Uppsala ♥

Jäkligt dimmigt.

Vi tappade bort killen vi kom till BJ med, och lallade tillbaka till DogBar igen:) Det är en bit att gå i mellan och det var ändå rätt skönt, tidigare på dagen/kvällen hade det regnat men nu var det rätt varmt. Vi satt och snicksnackade och bestämde oss för att kolla en sak med några kompisar. Det visade sig att de var på galej de också så de anslöt till oss. Och där nånstans spårade det hela ur en del. De där kvart i tre-shotsen …;). Alltså fy fan vad HotShots är gott:)

När de stängde här gick vi vidare till O´Connors och där dansade vi tills de kastade ut oss. DET var inte igår:)

Robban jobbar ju och ska upp tidigt på lördagar, så nu är det slut på sötebrödsdagarna, man kan se sig i himlen efter skjuts hem på fredagarna. Det suger, för man blir snabbt bortskämd:) Min tanke var att åka sista bussen hem, men den går långt före tre, (vet inte när, kanske halv?) och då fanns det inte på kartan att avsluta. Alldeles för roligt:)

Vi var fem, och två skulle till samma ställe, och två till nästan samma ställe. Och så jag då, som alltid bor i fel ände av stan när det gäller sånt här. Jag vägrar att pröjsa 500spänn för en taxi, och killarna försökte övertala mig till en Uber. Men vafan är det ens? Jag vet ju, men har aldrig åkt det, och tänkte inte börja i fredags, hade inte ens kunnat ladda hem en app misstänker jag;)

”Nejmen jag går!”

”Det kan du ju inte göra, det är skitlångt ju!”

”Jamen det är ju inte som att jag har bråttom. Jag har gått förr, det är lugnt.”

Och så sa vi hejsvejs och de gick åt ena hållet och jag åt det andra. Kan väl säga att jag ångrade mig efter tio minuter, då var jag less;) Det är långt förvisso, men mest av allt är det horribelt trist att gå, normalt har jag ju sällskap av syrran och då är det ingen Big deal alls.

Jag gick 03.10 och kom hem innanför dörren 04.45. Sur:)

Haha, Helen messade 03.30 och frågade om det gick bra, då var hon hemma, och jag hade precis kommit ut ur stan och var bara nästan vid det skitstora gärdet. Jag erkänner villigt att jag svor en hel del där, men envis som man är så finns det ju inte att ge sig. Jag hade kunnat ringa en taxi när som helst och bli upplockad, men icke då.

Det var väldigt skönt väder, sådär en aning fuktigt så det kändes fräscht i ansiktet, jag hade jackan lite öppen och inga vantar behövdes. Det är ofta välgörande med en långpromenad i frisk luft efter en sån blöt kväll, men sista biten var seg. Jag ser fram emot att man kan cykla igen, och gärna att det inte regnar eller blåser. Det där gärdet vi har, det är långt, riktigt långt. När man väl kommit över det så börjar uppförsbacken, och sen är det uppför i en 45 minuter eller så. Det blir med andra ord bara värre och värre;)  Jag tar ju snabbaste vägen, och såg på mina skor morgonen efter att det inte var jättesmart att gå genom skogen sista biten. Jag går där hela tiden med Doris, och det är gärna lite lerigt, det underlättar inte direkt att det är mörkt;)

Men däremot kunde jag notera att de två tomter som de håller på att förbereda för husbyggen, nu tydligen är preppade och klara. Det har varit avstängt där för bilar, men nu när jag gick förbi var allt sånt borta. Alla träd låg i en prydlig hög och det kan nog bli fint det där. Jag tror att de har sprängt, för jag har känt  de där märkliga poffarna några gånger för ett tag sen. Det var en extrem skillnad, det har säkert stått trettio barrträd där eller så. Jag smet in på tomten när den var till salu, så måste man få göra tänkte jag, det finns alltså inget hus, och då kändes det som att gå på en meter sviktande barr. Mjukt och lite gungigt:) Nu var det ljust och platt.

Jag klev innanför dörren hemma, Doris skällde såklart, och var instängd nere hos Jordan, och sen klev jag ur alla kläder där jag gick och stod, eller inne i badrummet då, och sen var det raka vägen i säng. Svintrött:) och lite ont i fötterna. Men glad över att inte haft det minsta ont i den stukade foten:)

Vaknade vid tio och vågade inte riktigt känna efter hur jag mådde, men insåg att det var ju ingen fara. Shotsen till trots:) Slumrade av och till några timmar innan jag orkade masa mig upp och duscha och käka.

Mamma ringde och vi snackade, och var innerligt överens om att det är långt att gå, men att det funkar. Hon har också gått den vägen, om än för många år sen. Robban som gick överallt förr höll med han också. Måste verkligen se över cykeln, den har stått i garaget i vinter så förhoppningsvis mår den bra:)

Sen hade jag ingen lust att göra ett enda dugg, Novalie kom upp och pratade om en film hon sett, och det slutade med att vi såg den, hon igen, och sen uppföljaren. Den heter Code 8, och var helt perfekt en seg dag i soffan. Mitt i kom Lovelia upp, då hade ett av hennes sängben vikt sig. Så då var det ju bara att gå ner och fixa det. Tog en förbannad tid, för dels hade själva plattan som det satt i lossnat, och sen när jag äntligen fått fast det så insåg vi att benets skruv var sabbad. Jag fick springa upp och ner i trappan med skruvdragare, borrmaskinen och leta i garaget efter lämpliga skruvar.

När jag dragit i sista skruven och klev ner från pallen, sängen stod på högkant, vet ni vad jag gör då?

Jo, då KLIVER jag på hammarens baksida, den där man drar ut spik med ni vet. Kan meddela att det är dumt, det blir inte det minsta bra och slutade med att vi fick torka hennes golv också. Jag har en snygg skärskada på sidan av foten, nedanför lilltån. Gjorde ont också, men sängen är förhoppningvis fixad. Jag haltade tillbaka till soffan, borde helt klart inte lämnat den:)

Sen fick jag sällskap framför mello av Novalie, för i lördags var enda deltävlingen jag ville se. Jag älskar Jay Smith, och han var med. Efter att ha skrämt slag på mig, ett tag trodde jag att han skulle åka ut mot den lilla rätt ofräscha Fröken Snusk, så knep han till sist en finalplats. Jag lyssnar ofta på honom och hans låt är helt i den stil han har, lite åt countryrock, love it:)

Robban kom från jobbet precis i slutminuterna så då avlöste han Novalie, och vi kollade på nån film jag glömt. Så bra var den;) Nej då det var med Liam Neeson, jag minns bara inte vad den hette.

Ett tips kan ni få också, och det är att ljus där veken får för sig att ta slut, eller lägger sig ner i vaxet eller så, det går alldeles utmärkt med att låta en tändsticka fungera som veke.

Bara stearinet blir lite flytande så brinner det hur fint som helst, och i bästa fall knastrar det lite, som ett riktigt WoodWick-ljus, fast jäkligt mycket billigare;) Man får ju ha lite koll och eftersom det kan bli en större låga så får man ju anpassa sin ljusstake.

Söndag morgon, Jamie spelade match och skulle samlas 9.00 vid Ica. Jag trodde han ville ha skjuts men det visade sig sen att han gick. Det är bra, jag förespråkar att man ska ta sig dit man ska för egen maskin och inte alltid få skjuts, men jag hade tänkt köra honom eftersom det var så tidigt.

Nu låg jag kvar och surfade, mailade och fixade saker innan jag klev upp. Jag ägnade halva dagen åt att städa, först slå på stora snosen för att lokalisera vart fan Stumpan hade kissat i mitt sovrum nånstans. Kattjävel, tur hon är söt. Det visade sig vara på en av mina tyglådor under sängen, ni vet de där med dragkedjor från Ikea. Kul. Inte det minsta. Så ut med alla raggsockor och vantar osv jag förvarar där, och sen tvätta den. Hon ska inte ens in i mitt rum, men det är ibland svårt att hålla dörren stängd. Alla djuren älskar att ligga i min säng, även hon, så varför hon ska kissa är obegripligt. Jag vet att det är för att hon är hjärnskadad, och inget hjälper, så det behövs inga goda råd:) Har man haft navelsträngen så hårt virad runt benet att man numera är trebent, då fick inte hjärnan det syre den behövde, svårare än så är det inte.

Men det är irriterande.

Sen var det allmänt plockande och fixande och då messade Patricia och frågade om jag hade rollers och sandpapper. Nja, alltså jag har, men de är använda. Hon och Janelle höll på att fixa i Janelle och Simons lägenhet här i stan, den ska säljas. De har köpt till flyttstyling, och de hade rekommenderat att måla om, spackla hål osv. Alltså jag FATTAR det här med att det ska se fräscht ut när man säljer, men hörni, ni som var med på dåtiden. Jag tycker det ser mycket mer inbjudande ut med lite själ i ett boende, än att det ser ut som en jäkla hotellkatalog. Vad tycker ni? Förr städade man, thats it.

När vi flyttade hit, så hade den mäklaren nån stylist-tjänst, som var gratis… och de gick runt och fotade och återkom sen med en miljard saker som skulle åtgärdas. Vi fyllde hela garaget plus ett Shurgaardförråd med våra saker, och sen hade vi typ så mycket plats att vi inte behövt flytta;) Jag fattar, och det är bara att göra så som marknaden kräver, om man vill ha så bra betalt som möjligt. De har en helt tom lägenhet så den behöver ju helt klart ha lite möbler för att se så fin ut som den ju är. När syrran flyttade så stylade vi själva, och jag kan väl säga att vi funderar starkt på att  starta en firma nu. Shit vad bra betalt de tar…!  Vi fick massor av beröm av mäklaren för vårs snygga styling, och priset blev det förväntade, så vi kan ju:)

Nåväl. Jag och syrran klev i målarkläderna och åkte dit för att hjälpa dem.

Och det var nog lite tur, för det tar ju så mycket längre tid än man tror. Ena väggen fick en touch-up, men två väggar målade vi om. Med samma färg, men den täckte inte fullt ut på vissa ställen, så hon och jag åker tillbaka dit i eftermiddag och drar eventuellt på ett lager till. Det var svårt att måla i enbart arbetslampans sken, enklare i dagsljus.

Egentligen är det helt sjukt. För mest troligt kommer den som flyttar in att måla om, eller tapetsera, eller nåt. Köket lär rivas ut, det är är jättefint men i lite för starka färger för att det ska passa dagens beiga människor. Sånt där som jag bara lever med. Orka. Så länge det är helt och fräscht så gör jag inget åt saken. Man gör det bästa med det man har, är min devis:D

Janelle och Simon bor ju i Stockholm så vi sa att vi kan göra det sista, det tar ju oss lika långt tid som det tar för dem att köra fram och tillbaka. Janelle var tveksam och tyckte inte att hon kunde begära det, men till sist gav hon med sig:) Hon kommer garanterat att få hjälpa till med något i framtiden, det är så det funkar. Tjänster och gentjänster. V i tycker ju också att det är roligt, så det är ingen större uppoffring direkt.

Så är ni sugna på en fin tvåa i Nyby, så håll ögonen öppna:) Jag länkar den här när den ligger ute för visning.

Vi kom inte hem förrän strax före midnatt, och då var jag skapligt trött ändå, så kom i säng i rätt normal tid:)

Nu ska jag fixa lite innan det är dags att åka tillbaka:)

Hur har ni haft det i helgen? Och vad har mi för väder hos er förresten? Vi har just nu lite sol, till skillnad från det rätt gråtrista som helgen bjudit på:) Underbart!

 

Reklam för Impecta

Det är mars! Det är en vårmånad, och snart är vintern över, för den här gången:)

Jag har ju ett nygammalt intresse som väcktes till liv igen för några år sen, och det är det här med att odla. Blommor, ätbara saker och vin:) Ja, eller vindruvor då;)

Nu börjar det klia i fingrarna efter att få göra annat i trädgården än att skotta snö:D

Jag har en stor trädgård som mest är öppen gräsmatta med stora gamla buskar och träd, och inte så mycket rabatter. Det märks att damen som byggde huset planerat dem noga. Det dyker upp tulpaner, pärlhyacinter och krokusar varje år, och i  gräsmattan är det fullt av scilla, tror jag de heter, och tusenskönor. Jag har petat ner en del påskliljor och det har dykt upp en kungsängslilja på ett uselt ställe där den inte syns:)

Förra våren fick jag en dahlia av Corrinda och den var så fin när den äntligen blommade i november 🙂 att jag vill ha flera i år. Jag vet inte om jag gjorde rätt när jag bara ställde undan krukan till vintern, men det visar sig:D Förra året planterade jag den inte förrän alldeles för sent helt klart, så ska vara tidigare nu.

Jag har förut beställt både fröer och knölar hos Impecta, de har massor och är superbra, så jag kikar alltid där först. Och får direkt ett ”kärt problem”:)

Nämligen att det finns så mycket fina dahlior att det är hopplöst att välja! Alla är ju vackra på sitt sätt, antingen överdådiga eller enkla, eller en blandning. Man kan plantera dem i kruka eller rabatt, men måste ta in dem över vintern. Det gör inte jag med saker från rabatten, så det får helt klart bli i krukor:)

På många av Impectas produkter står det såhär:

Det är toppenbra! Då kan man beställa i god tid utan att sen behöva ha knölar liggande som man inte kan plantera än. De kommer när vädret tillåter, så bra:) (Då vet man också utan att vara så kunnig, NÄR det är dags att plantera)

Jag vill ha massor av snödroppar, idag har jag en (1!!) som troget kommer precis vid ett stuprör, den vill inte sprida sig tydligen utan kör solo. Jag vill också ha fler kungsängsliljor, det är ju Upplands blomma, och sen skulle jag vilja ha mer tulpaner. Visst var den här sorten helt underbart söt? Den heter Tabledance och ska ha stora, pionliknande blommor, och blomma lite senare. Det är ju fint om det finns tulpaner längre i rabatterna. Det finns massor av sådana att välja på hos Impecta, såklart. Jag kommer hinna ändra mig och troligtvis blir det lite olika sorter. Jag tycker det är fint med variation i både färg och utseende, det gör mig glad. Andra tycker tvärtom – att det finaste är när man är enhetlig.

Mamma hade sådana där stora lila bollar som jag lärt mig heter Allium, dock något mindre än den här jätten, som är runt 20cm i diameter:) Jag älskade de där blommorna, och nu är det ju syrran som bor där och blommorna kommer varje år. Jag vill ha egna bollar! (Mamma måste ha planterat sin nån gång på 70-talet, bra livslängd på dem:))

Det står att de vill ha sol-halvskugga och det skulle vara perfekt utanför mitt uterum. Så minst en sån måste jag ha:)kanske fler men i olika storlekar?

Jag försökte odla ätbara saker förra året. Min vinranka frodas ju, bara att hoppas att vinterns svinkyla inte dödade den, men förutom det så gick det ju sådär med odlandet förra året. Det växte bra, men sniglar och fjärilar åt upp allt utom potatisen:/

Det var det enklaste jag odlat nån gång, bara ner i jorden och vattna lite, och sen kom det massor av potatis. Jag ska gräva ut mitt land lite mer i år men funderar också på att ha några sådana här potatissäckar som jag hittade hos Impecta? Nån som har det? Jag ser ju hur mycket potatis det kommer ur dem:D Det verkar otroligt fiffigt med den lilla luckan på sidan. De var fina, och då skulle jag få rum med ännu mer potatis. Jag tror att jag ska ha olika sorter, det är väl kul?

Impecta har mängder av olika potatissorter också, de flesta har jag aldrig hört talas om. Jag köper oftast en säck med ”fast potatis” på mataffären och kollar absolut inte vilken sort det är. Det borde man ju göra, och därför tänker jag testa olika i år. Sanningen är ju att kokt potatis är det tristaste jag vet. Jag äter det aldrig,(möjligen mosad i en god sås haha) men barnen älskar det. Potatis i alla andra former än kokt däremot är jättegott.

När jag kollade runt på Impectas olika potatissorter hittade jag namn som sparrispotatis, blå mandel, Asterix, Cherie, Princess och Monte Carlo. Bland annat:) Det här är ett urval.

Man kan också göra det enklare för sig och köpa en kartong med fyra olika knölar, utvalda med mycket tidig, tidig och lagringsduglig potatis med skörd under hela säsongen. Det låter ju smart:)

Jag insåg också förra året att det här med att förså är skittråkigt men väl värt mödan. Men – jag måste ha någon form av plan och då såg jag den här. Ett minidrivhus. Det ser ut att få rum på fönsterbrädan, eller bordet går bra det med. Syrran hade ett sånt här och hon fick så fina tomater och paprikor, för att inte tala om gurkorna:)

Jag sådde mina i äggkartonger och tyckte jag var så fiffig, men det slutade bara med att jorden var snustorr hela tiden. Fick vattna hela tiden, så det här är nog en klok investering. Det här är extra djupt så rötterna kan växa till sig ordentligt.

Allt finns på Impecta, som förutom fröer och blomsterlökar även har mängder av tillbehör. Det är en otroligt bra sida, med snabb leverans och trevligt bemötande:) Kolla in själva, det är härligt att botanisera runt och planera!

Ska ni odla och plantera så rekommenderar jag er verkligen att kolla in på Impecta  först. ♥

.

P.S: Sen jag såg den här växtlampan så vet jag också vad min syster ska få i födelsedagspresent. Visst är den fin?