God … öht? Torsdag va? Det här med skollov och röda dagar ställer till det i min inte allt för stabila kalender:)

Men visst är det torsdag idag. Dagen innan jag för TRETTIO ÅR sen blev mamma för första gången! Hur är det ens möjligt? Jag ser ju i spegeln att jag börjar bli en gammal rugguggla, det hänger i fejset på sätt det inte gjorde bara för ett tag sen och i håret ploppar det upp kritvita strån:) Jag tycker det är rätt fint än så länge, jag har inte haft mer än något grått, fast vitt, strå här och var och de har jag för det mesta ryckt bort eftersom de liksom haft Professor Kalkyl-status. Stått rakt ut:D

Jag rycker fortfarande bort dem för det stör mig en del, men än så länge är det ok. Fejset däremot … kanske måste fundera på kemikalier;)

Men, Janelle fyller alltså trettio år i morgon, och det tänker jag ta mer om senare.

Nu skulle jag prata om vädret. Jag är ju ändå svensk 🙂

Vi har haft en otroligt vacker period nu, med ett avbrott för ösregn och att allt töade bort. Men förutom det har det varit snö i mängder länge. Och det är härligt! Jag som alltid är neggo runt vintern och säger att jag hatar den, går inte det när det är snö och vackert. Det är ju drygt att skotta förstås, men snön har varit lätt och fluffig. Makalöst. Sen att jag knappt varit ute är en annan femma:D Doris har frusit så, och inte varit speciellt sugen på att lämna tomten.

Vi har ju en stor tomt där hon får gå ut som hon vill, och hon är helt nöjd med det. Där kan hon sträcka ut i galopp om hon vill, och det gör hon så fort det kommer en bil körande, då tävlar hon:D

Hon har fullt sjå att täcka upp och snosa av sitt revir så längre promenader har inte varit aktuellt. Nu funkar det inte så bra heller för nu får hon snökokor i tassarna och det hatar hon.

Det finns skor för hundar ja … men hon vägrar det.

Nu har vi gått från massa minus till plusgrader och det drippelidroppar både här och var. Helt onödigt eftersom det ska bli tio minus igen snart. Men det kanske är slut på den här ljuvligt vackra perioden nu? Jag är ändå glad att jag haft vett att njuta av den. Inifrån:D

Jag har haft ont i den stukade foten och börjar bli mer än lovligt less på det. Tycker inte om att gå när det är halt tack vare det. Väldigt ojämnt underlag, som oplogade, valliga vägar är rena döden för en instabil fotled. Kollade bakåt i mina bilder och konstaterar att det var i maj jag stukade den. Nån av er sa då att ni haft problem i över ett år och jag tänkte Tjena, säkert;)

Och så verkar det ju bli för både mig och Lovelia som stukade sin en månad innan. Hon har så ont mellan varven att hon inte kan spela basket, inte ens träna. I hennes fall har vi kollat upp foten med röntgen så där vet vi ju att inget är fel, mer än att det var en kraftig stukning.

I mitt fall så är jag rädd för att det är mina flyttade senor som fått på käften, men vill inte kolla upp det för jag är en klassisk struts:D Jag tror det är stukningen, och den i sig beror helt klart på operationen för aldrig någonsin tidigare i livet har jag vrickat till nån av fötterna det minsta lilla. Läkaren varande för det, att det var större risk nu. Och med tanke på att senorna förr satt som två spjut och stabiliserade i sidled, men nu är flyttade frampå foten så fattar jag ju. Men det får gärna gå över. För oss båda.

Igår körde jag 250 stycken mountainclimbers (en övning) på gymmet och idag har jag ont, det vet jag att jag får och borde kanske låta bli, men samtidigt vill jag utmana.

Jaja. Såhär vackert var det igår utanför Friskis.

Himlen har haft så vackra färger nu när det varit snö. Normalt så här års brukar vi gå runt i nåt ärtsoppsliknande, allt är grådaskigt och enfärgat. Det här gör gott för själen.

Det här med:

Såg den här skylten på bilen framför och skrattade gott. Det är schysst ändå att varna bakomvarande bilister ju.

Sådana här dekaler är ofta så töntiga, plumpa, och det gillar inte jag, det är i mina ögon usel humor. Det här däremot är kul.

I tisdags hade jag en deadline i skolan, och precis alla andra deadlines vi haft har varit klockan 23.59. Första gångerna kollar man ju noga, en del skolor har vid midnatt, andra runt 17.00. När det alltid varit midnatt så kollar man inte längre. Döm om min förvåning när jag skulle lämna in, dagen för deadline klockan 21-ish. Ja man lämnar alltid in i sista sekunden för man kan komma på saker man vill ändra:D Och dessutom öppnar inte forumen förrän nån dag innan.

Stort med röda bokstäver står det att uppgiften är försenad. WTF?? Jo för då var klockslaget satt till 07.00 helt plötsligt. Aldrig varit med om och eftersom min handledare tydligt uttryckt att jag har för mycket åsikter om kursen och bör håll truten vågade jag inte helt hojta om det. Men skrev en kommentar till inlämningen att det var underligt att tiden var ändrad helt utan förvarning. Bad inte om ursäkt för att jag var sen men konstaterade att jag var det. Tog väl tio minuter så kom en uppdatering i forumet med ny tid, nämligen midnatt.

Vet inte om det var fler som reagerat eller om det var min ”förtjänst”:) Sånt där ogillar jag, tycker det är oproffsigt och slappt.

En annan sak som är oproffsigt är Friskis. Om man missat sitt pass så får man ett mail och ett mess klockan 01.00 på natten om det. Tack för den liksom, kan ni inte ställa om den tiden? Anläggningarna stänger 22.00, men förr fick man en notis direkt efter att det passet var avslutat.

Jag missade det inte, men plötsligt så har de, utan att meddela tydligt, ändrat så man måste logga in fem minuter innan passet börjar. Före pandemin var det tio minuter, som sen togs bort så vi har haft noll. Det är skönt för då slipper man hetsa. Vi är i princip alltid där tio minuter innan som senast men ibland händer det oförväntade saker, eller man fastnar i trafiken. Den här gången loggade jag in fyra minuter i, i tron att jag hade gott om tid. Så jag blev svinsur. Dessutom ett på natten när jag var på väg i säng. Inte bra.

Mitt i natten kommer bara obehagliga och jobbiga saker, inte ett mess om en missad bokning. Det borde man inte behöva vara geni för att begripa.

Att jag inte är ett geni kan man lugnt säga:)

Jag är väldigt envis i vad jag tycker om och inte, i det mesta och så även gällande saker man äter.

Kokos är råäckligt, tills jag för några år sen ändrade mig till att det var jättegott. Samma sak med torkad frukt som jag absolut inte stoppat i munnen, och nu dreglar jag lite efter både den torkade mangon på Willys och har gjort egna äppelringar i ugnen….

Senast på den här listan är – majonnäs …

Jag tycker INTE om majjo.

Det är smörigt, simmigt, slajmigt och surt. Eller vad det nu är. Burken ovan köpte jag för länge sen efter att ungarna tjatade om att de skulle ha det till något, vad minns jag inte. De har inte använt den:D

Igår var syrran och jag på Citygross och råkade kanske hittade sandwich med tonfiskröra för 25 kronor för två. Vi hade tränat, var skithungriga och tog en sån. Konstaterade båda två att den där röran alltid var så god men att ingen av oss kunde få till den. Genialiskt nog läste vi på lappen. Majjo … Det visste jag iofs, hon med, men hade förträngt det.

Väl hemma kunde jag inte släppa tanken på det, och var fortfarande svinhungrig, så googlade upp ett recept, det lät ungefär som det som stått på lappen, minus alla konserveringsmedel, stabiliseringsmedel och förtjockningsmedel då;)

Tog fram min stora burk med majonnäs och gjorde så här:

Hackad rödlök blandades med avrunnen tonfisk på burk. Blandade i majjo och creme fraiche, lite citron från flaska, salt och peppar. Smakade av. Skar två skivor av mitt egna vörtbröd och voila!

Jag tycker om majonnäs:D

Ser ju inte så gott ut direkt, men det smakade precis som det skulle. Jag kan numera alltså göra den där supergoda tonfiskröran och det kommer jag med stor sannolikhet föräta mig på 😀

.

Idag har jag två sjuklingar hemma, Lovelia med feber och halsont och Jordan med vad jag tror är öroninflammation. Det är ju jäkligt märkligt att ungen ALDRIG haft minsta problem med öronen, men nu, fjorton år gammal, då minsann.Han har fått krossad vitlök inlindat i kompress mot örat, men sa i morse att det var i båda öronen nu. Bara ena igår. Han sover men ska få på båda senare. Vitlök är grejen om det är en ÖIF. Vi får se var det barkar.

Nu ska jag gå och göra mig i ordning, alltså försöka måla på en slags fasad, som det är nu skrämmer jag mig själv i spegeln, hehe.

Vi hörs alldeles snart igen!

Oh jösses, jag såg precis ett klipp på instagram så jag blev alldeles tårögd, så jag ser inte skärmen ordentligt nu … Det blir så ibland. Eller rätt ofta, jag har väldigt lätt till tårarna:)

Förr, i min ungdom så vägrade jag gråta offentligt, men med åren har jag insett att det är bara jobbigt. Allra helst när man blir sådär rörd att det svämmar över på en millisekund. Jag tycker inte om att gråta, för jag blir svullen och rödögd, och ögonen ser ut som de ska ploppa ut från en bulldeg, jag får huvudvärk och snoren rinner. Inte kul. Men att få tårar i ögonen av lycka, kärlek eller för att man blir rörd över något – det är ändå vackert på nåt vis.

Men det var inte det jag tänkte prata om, utan jag skulle vilja höra vad ni har för planer, drömmar och förhoppningar med 2024. Jag har inga stora önskningar, men hoppas på att få ha det lugnt och skönt, sinnesfrid. Och inget jäkla krigande, man får ju fan panik av nyheterna nu.

Jag vet att man är uppväxt under en skapligt lugn tid, även om jag är gammal nog att minnas att det var stökigt där innan muren föll, Men jag fattade ju inget då. Idag känns det påtagligt igen, och det känns så förbannat jävla …  omodernt? ALLA vet att vi inte kan kriga, men ändå ska Ryssland göra det. Eller det är ju inte ens så att ryssarna vet vad de krigar för, det är ju desinformation och vilseledande deluxe mot sina egna. Lite undrar jag över om det ens kommer finnas några ryssar kvar i fertil ålder efter det här kriget? De har ju använts som kanonmat. Nä fy fan vad vidrigt hela det där kriget är, hela skiten luktar illa.

Idag säger de på nyheterna att Ryssland kanske får mersmak om de vinner mot Ukraina, och då börjar se sig om efter andra grannländer att erövra. Som Sverige. Men för helvete? Vad har slagit slint där borta?

Jaja, jag hoppas det inte händer och jag är som alltid pro försvaret. Jag har alltid tyckt att det var galet att ta bort den allmänna värnplikten. Nu hörde jag att si och så många ungdomar kommer behöva mönstra och göra värnplikt MOT SIN VILJA. Okey, Buhu stackars dig, som alltid fått som du vill. Svenska folket har blivit som ett gäng bortskämda snorvalpar som förväntar sig att få allt som de vill serverat på silverfat. Jag kan bara tänka mig hur svenska män skulle låta om de blir inkallade till civilplikt: ”Va, nej? På onsdag sa du? Det går inte. Jag har padel klockan elva och trettio, du får ringa min sekreterare och boka en ny tid.” Kvinnorna skulle säga: ”Jag gjorde naglarna igår så det fattar du väl att det inte går. Är du helt galen?”

Holy smoke. Jag anser, att lumpen behövs för att göra män av pojkar. Idag även kvinnor av flickor. Alltså – göra snorvalpar till vuxna människor med råg i ryggen och inte så lättkränkta. Sen hoppas jag innerligt att ingen ska behöva dra ut i krig för att försvara Sverige, men kunskapen ska finnas där.

….

Jaha, hoppsan, det blev ord och inga visor. Jag ville bara höra lite vad ni tänker för det är så roligt:)

Vi börjar om:

Jag var och tränade idag, tog mig i min onda nacke och drog iväg. Halv tolv började det, och jag åkte elva. Ingen annan i huset rörde sig. Doris sprang ut en snabbis men var lika kvickt inne igen, och katterna vaknade inte ens för att få mat. Jag i min tur vägrade att göra saker över huvudet och fick alternativa övningar av vår ledare. Men det var ett tufft pass ändå, och kul.

Jag ställde mig på vågen idag också, och kan konstatera att jag gått upp två kilo. Inte det minsta märkligt eftersom jag inte tränat och dessutom suttit i soffan och ätit skräp varenda dag under i princip hela december och en bra bit av november med. Ja och januari då:D Men nu har jag sett det och nu måste jag göra nåt åt det. Snart. Ska bara äta upp allt som finns hemma först;) Nädå, eller jo, men typ:)

Jag vet att man i dagens samhälle inte får klaga på sin vikt, och man ska vara så förbannat kroppspositiv och älska sig själv. Det gör jag. Men jag älskar INTE de extra kilona och fläskvalkarna. Vem gör det? Gör man det känner jag att då kan man inte kalla det för extrakilon, då är det ens okey-vikt.

Jag älskar mig själv, med de flesta av mina fel och brister, absolut. Jag älskar min kropp för att den är, vad jag vet, frisk och skapligt stark, den har utan problem burit och fött nio barn utan att ge mig minsta men för livet av allvarligare karaktär än nån bristning här och var. Det är fasen inte illa! Jag älskar däremot inte min usla karaktär som gör så jag gärna hemfaller i taskiga vanor, med att äta skräp och bli tjock för det mår jag inte bra av. Varken i kroppen eller själen. När det blir jobbigt att göra saker, då är det inte okey i min bok.

Jag vet att det finns de av er som nu sitter och tänker: men vafan? TVÅ kilo? Seriöst, klagar hon över det?

Japp. Det gör jag:) Dels är det två kilo över december, men dessutom så har allt omfördelat sig. Jag vill inte ha daller där det inte ska dallra, det sätter sig också alltid mitt på kroppen så jag blir oproportionerlig. Små bröst, tjock mage, fläskig rumpa, skapliga lår och smala vader. Ja verkligen en karikatyr:D

Det är obekvämt, det är ofunktionellt och det är fult. Häpp nu sa jag det rakt ut. Men jag tycker det. Om MIG SJÄLV. Jag skiter i andra, mitt fokus ligger på mig själv:D Det är jag som är i den här kroppen, jag trivs inte när den inte är i form. Därför ska det ändras om i både kost och träning, riktigt hur vet jag inte än men allra först ska chipsätadet väck. Det här min kropp och ingen annan kommer att vårda den åt mig, och jag vill gärna att den ska funka i många år till. Det är anledningen att jag måste ta tag i det:)

När jag kom hem så var det lite jobb, lite mer plugg och sen kom Jimpa och skottade av mitt pooltak:D Han är en klippa han. Jag vågar för mitt liv inte gå omkring där uppe, jag skulle ramla igenom på en sekund. Som tack för det fick han en sådär halvgod fisksoppa, och kaffe då.

Sen drog jag iväg med syrran för att handla. Det är så skönt att göra det på tider när det är lite folk i butikerna, nu kom vi strax efter sju. Körde Lidl och Citygross. Köpte mer fläskytterfilé och vet ni att mjölken är en krona billigare på Lidl än nån annanstans? Idag två till och med för det var extrapris:D Jag som behöver en ko, men som faller på att skaffa en eftersom de dels inte får vara ensamma utan behöver sällskap, och dels inte kan vara ute på vintern så jag måste bygga om garaget till lada… köper så mycket mjölk. Aldrig gått åt så mycket som nu av nån märklig anledning. De dricker kaffe hela bunten, med mjölk i, och några gör gröt.

Jaja, mjölk är gott, jag håller med.

Hemma sen igen skulle jag filma, men det gick inte alls för det var för mörkt, så det får jag ta i morgon. I stället är det plugg och värmekudde på nacken som gäller:)

Mot deadline! Vi ses efter den, natti natti:)

Varför är jag ens förvånad? Dagarna rullar på som en jättelik snöboll:)

Vad gör vi då? Inkentinken skulle man kunna säga. Barnen har inga önskemål om att åka till lekland som när de var små, vilket är skönt. Jag älskar att leka men gillar inte lekland under smittohögtiderna;) De är antingen med kompisar eller hänger hemma och gör saker som man gör när man är tonåring.

Jag gör ungefär lika mycket, förutom att jag håller på med en rätt stor uppgift i plugget. Det är en analys och jag hatar att analysera saker,speciellt saker som analyserats av tusentals före mig, och som i denna kursen analyseras av säkert femtio personer. Men det ska göras, så det är mitt pyssel.

I fredags var vi ute och träffade killarna. En av dem jobbar i andra änden av världen, bokstavligen, och är hemma ett tag, en av de andra har det varit si och så med senaste tiden och den tredje träffade vi typ röra veckan:) Alltid lika kul:) Vi träffas på O´lerays och ingen fotbollsmatch var intressant men så blev det så bra att det var final i JVM hockey, mellan Sverige och USA dessutom. Att Sverige förlorade var ju trist men kul att de tog sig till finalen ju:)

De andra käkade men jag är så less på att äta ute, det är alldeles för dyrt dessutom, räcker med att ölen ruinerar en;) Vi träffades vid sju och då har jag redan ätit middag, som var så god att jag inte alls ville byta ut den mot pub-käk.

Innan vi åkte och när jag öppnade grinden hemma så fascinerades jag en stund över att snön på grindstolparna fått ligga kvar, det brukar alltid vara nån som sopar iväg den för att det är så lockande:)

Det är så mycket snö nu. Jag har inget emot vintern när det är sånt här väder, stadigt i temperatur och med snö. Det är aningens onödigt kallt just nu dock med runt 15 minusgrader, men man kan ju inte få allt.

Vi satt kvar länge på Olerays och sen vandrade vi iväg till Domcraft, en pub med bara fin-öl, som för det mesta också har jäkligt hög alkoholhalt. Jag har lärt mig för länge sen att INTE dricka öl där, det går bara åt helvete;)

Jag går genast över på vatten när vi ska dit, vilket oftast är en klok idé. Nu hade en grinig huvudvärk krupit sig på under kvällen, inte på grund av ölen utan mer tack vare träningen. Jag var glad att vi gick hem när de stängde vid ett, istf att gå vidare nånstans. Huvudvärken som kommer av nacke/axlar sätter sig alltid i vad som känns som nackmusklerna på sidan av halsen. Kanske nån artär där under som får panik, jag vet inte. Men den skiljer sig från annan huvudvärk, och den är helt obotbar. Jag avskyr min nacke. Så är det bara.

Vägen hem genom stan var kall och vacker.

Det här är Upplandsmuseumet.

Och det här är såklart domkyrkan, det är de finaste kvarteren vi har i Uppsala.

OM jag fick bestämma skulle vi fortsätta bygga i samma stil, med vackra byggnader, i material som står i hundratals år. Men de som bestämmer bygger gärna glashus, som läcker in både vatten och ut värme, och som garanterat kommer behöva göras om. Jag borde vara bestämmande här, helt klart.

Huvudvärken tvingade mig i säng direkt och sen har den varit överjävlig i ett helt dygn. I går försökte jag med alvedon, Ipren, värmekudde, spikkudde, massage osv och absolut inget hjälper. Jag försöker också smörja upp det hela med att vifta och veva på musklerna men det är kört. Det är bara att ta en dag eller två till den. Jag har såklart inte tid, men den är icke förhandlingsbar.

Jag vet också vad den kommer sig av. Vi tränade och det var pressar över huvudet, något som jag alltid fått ont av förr men efter att ha jobbat upp en tolerans under hela hösten, med pyttesmå vikter, så trodde jag att det inte skulle vara nån fara. Big mistake. Jag hade mina vanliga vikter på fjuttiga fyra kilo, vilket var helt ok innan, men med fyra veckors paus gick nacke och axlar tillbaka till noll tydligen. Fan också. Men, nu vet jag det och ska försöka undvika det.

I stället låg jag i soffan igår och kollade på serier. Först bara på nån räddningsserie, med ytbärgare vilket måste vara bland de coolaste människorna ändå. Så svårt! Sen orkade jag inte byta kanal utan det blev nåt som heter Fantasy Island. Har ni sett det? Jag trodde först det var nåt Love Island skit, men det var nån magisk ö, dit folk kommer för att få sina fantasier/önskningar uppfyllda. Lite som att skickas tillbaka i tiden till 90-talet kändes det som, en helt vanlig såpa. Helt värdelös men nog fasen fastnade jag:D I ett av avsnitten, jag såg två, var det ett gift par, som visade sig vara Susan och Mike från Desperate Housewifes. Alltså inte deras karaktärer men skådisarna. Eftersom han väl dog i den serien blev jag lite glad över att de ändå var gifta, haha men ni kanske fattar? Det här var på Kanal 10, som jag aldrig kollar på, tror inte jag har haft den förr faktiskt. Men nu har jag fått nån ny grej från Boxer, en Tv-hub i stället för boxen. Jag fattar inte ett skit och känner mig som om jag vore trehundra år gammal;)

Sen kom Robban och vi såg ett antal avsnitt av Lost. Den serien har jag pratat om tidigare, och nu har vi kommit till säsong fem av sex, och den är så skruvad. Så knepig och tvistar hela tiden. Ändå – jag fattar den så mycket bättre nu än då den gick på tv och jag såg den. Jag anar att den var lite före sin tid med tidsresor och parallella universum och vad det nu är. Har man sett Avengers och Marvel så har man nånstans fått en större acceptans 😀

Vid midnatt var jag så trött av att göra inget och ha ont i huvudet att jag gav upp och kröp i säng. Sov tolv timmar och idag är huvudvärken bättre, men inte helt borta. Jag som brukar försöka undvika smärtstillande tabletter så långt det går, kör nu på schema, var åttonde timme vare sig det behövs eller ej. Tills den släpper.

Det anar jag att ni vet, men för att få den bästa smärtstillande effekten så ska man göra så. En tablett här och var gör så att effekten sjunker och det tar längre tid för den att hjälpa. Kör man på schema så puffar man i mer när effekten avtar. Blodet är mättat av medicinen och behöver bara påfyllning för att hålla smärtan i schack.

Good to know.

I morgon är det måndag och Novalie börjar jobba. Hon är den första i familjen som bryter julledigheten, sen börjar skolbarnen på onsdag. I alla fall killarna, tjejerna kan nog faktiskt börja på tisdag det är jag inte säker på. Killarna går i samma skola, som givetvis har sina egna tider. Det är både bra och värdelöst.Tjejerna har tvärkoll själva:)

Jag har bokat träning halv tolv så även jag kommer upp och ut från huset:D Sen börjar livet på allvar igen när allas tider klickar in. Jag har deadline den nionde, vilket väl är på tisdag, och massor kvar att göra, och framför allt skriva. Det ska bara vara 5-6 sidor, och jag tror det kommer bli tajt att få ihop det på det lilla antalet. Två författare som ska analyseras, flera metoder och sen ska det hela kopplas till ens egna skrivande.

Jag har ju ungefär noll problem med att skriva och fylla sidor, men när man får förhållningsorder är det en annan femma. Tråkigare framför allt;) Jag vet att jag inte är en ”bra” student gällande sånt här, men fan vad meningslöst det är. Andra har gjort samma analyser före mig, så jag kan knappast komma med något nytt och unikt och då känns det som slöseri med tid. Att uppfinna hjulet gång på gång är inte kreativt liksom.

Men det är bara att göra det och tur att ingen ser en så man behöver inte ens se glad ut:D

I dag ska jag läsa och fortsätta anteckna och i morgon skriva ihop det är planen. Det blir nog bra.

Jag har ju haft en skapligt irriterad relation till min handledare, eftersom han är en fåordig paragrafryttare;) och jag omöjligt kan acceptera saker utan att få veta syftet med det. Jag skulle absolut aldrig vara en som wooooowade över Kejsarens nya kläder när han gick runt naken. Jag skulle mer ifrågasätta vad för slags material det är, om han är medveten om att det är genomskinligt och varför i hela friden man vill gå ut och visa sig som Gud skapade en;)

Jag kan heller inte acceptera att få skäll över saker som jag frågat om eftersom jag inte förstod, och inte fått ett svar på. Att ta skit är inte min paradgren, speciellt inte när jag försöker göra rätt, frågar och blir avvisad med hänvisning till exakt det som var otydligt och som jag frågade om … Jag vet hur det är att plugga på universitet, har gjort det i åtta år nu, så det är faktiskt inte jag i det här fallet, det är han.

Men, jag orkar inte hålla på och vara förbannad hela tiden, det tar bara massa kraft från mig, så jag ska försöka att inte säga ifrån nåt mera:D

Nåväl. Nu måste jag ta tag i det jag ska, innan det är dags att laga middag.

Vi hörs snart igen:)

 

 

…att 2024:s träningsår är inlett:D

Jag har alltså varit och tränat och eftersom i princip hela december var väldigt si och så med det så har jag hat så ONT i hela kroppen. Varit seg och nacke/axlar har värkt, det kändes asjobbigt att gå i trappan upp/ner och motivationen har legat på noll. Lägg till att jag underhållit en stor familj med både matinköp, lagning, och inte minst – sällskap. Jag har inte haft tid. Och just det. Varit lite risig på det:D

Haha nä jag skojar, säkert nån som blir sur nu. Men det blev ju typ fler kommentarer om att jag skulle ha varit ute och festat SJUK än Gott nytt år-hälsningar…hm. Jag tar det en gång till: när jag är sjuk så stannar jag hemma. Det finns inga nyanser i det. Sjuk = hemma.

Covid fick alla att göra som jag alltid gjort, vilket var oerhört trevligt, men nu är vi tillbaka i gamla hjulspår. Smittskyddsläkarna säger att man kan gå och jobba/till skolan med lättare förkylning. Och eftersom jag inte ens hade en lättare förkylning trots att Jamie varit risig hela lovet, så har jag säkrat upp där. Ni kan vara 100% säkra på att jag inte går ut om jag är sjuk.

Men tillbaka till träningen, eller bristen på det. Det blir väldigt tydligt för mig när jag har uppehåll i den vad den verkligen betyder. För mig är den skillnaden mellan att ha värk och vara stel och less eller att vara smärtfri … hm minus träningsvärk då men den ser jag ändå som något positivt:D Det är en annan smärta. Även om den är väldigt jobbigt mellan varven:)

Alltså ska jag inte ha massa uppehåll. Nu har jag förutom att inte träna, även virkat, och då suttit i en knepig vinkel med huvudet så nacken tagit stryk, och bak i skuldrorna. Haha, ja ni hörde rätt. JAG – VIRKAT:)

Jag kan inte det. Eller jag virkade några dukar för 35 år sen eller så, sen glömde jag bort hur man gjorde. Under hösten så har ett obönhörligt sug smugit sig på och jag har velat virka! Letade länge efter min virknål men hittade den inte, förrän jag bestämde mig för att köpa en ny, då minsann dök den upp i en låda i förrådet. Den var väldigt liten, men tillsammans med ett nystan från Rusta började jag komma ihåg handgreppen. Typ luftmaskor och fasta maskor. Kanske det heter;) Hoppade med i nån grupp på Facebook med nybörjare, kollade lite på youtube och fick en tjockare virknål av mamma. Nu håller jag på med en mössa. Den kommer inte bli helt rak i kanterna för jag har ohyggligt svårt för att inte lägga till eller ta bort ett par maskor per varv men det skiter jag i. Jag har repat upp den tre gånger, det får räcka:D Hoppas att det inte syns så mycket när man syr ihop den, och gör det det så löser jag det med en McGyver-lösning. Troligen silvertejp;)

Mest troligt gör jag klart den här mössan, och sen ledsnar jag. Eller så blir det min nya grej. Jag gillar att pyssla och känner mig kreativ och husmoderlig när jag virkar:D

Kul men ger mig ont i nacken, så vi får se. Jag ska köra på med nackövningar nu tror jag, för jag hatar det verkligen, att ha ont i axlar/nacke ger mig i förlängningen huvudvärk och det är ju inte det minsta trevligt. Bah!

Vår favoritledare har ju varit borta i en hel månad. Nu är han tillbaka. På nåt knepigt schema men det blir nog bra till sist det med:D

 

När jag skulle åka iväg i dag så gick jag ut för att skotta. Herregud, det slutar liksom aldrig snöa ju:) Vi har haft syrrans bil här sen nyår då hon fick skjuts hem på natten, och sen inte behövt den. Jag har inte heller varit ute och kört så den har blivit kvar. Den är liten och lätt och eftersom väglaget är lite besvärligt och eftersom Erik Pelling inte anser att vi behöver snöröja så värst noga i Uppsala, så ville jag ha pappas bil. Numera Robbans faktiskt:D Den är 4-wheeldrive och guld i sånt här väder. Min stackare står översnöad sen innan jul, den måste jag tina fram och antingen köra med eller sätta på batteriladdaren så jag slipper bli stående med batteritorsk igen.

Eftersom Robban kom ut för att hjälpa mig skotta så bestämde vi att vi kör över bilen till syrran. Hon har suttit i möten typ hela tiden hela veckan(vad GÖR folk på alla jävla möten?) så jag har inte heller kunnat köra dit den och få skjuts hem. Jag har haft jäkligt ont i vristen, säkert brist på träning där med, så har inte kunnat gå långa sträckor, plus att jag är lat då;) Idag körde vi dubbla bilar dit och så körde jag hem Robban. Skönt att hon har sin bil på plats och skönt att vi bara har två här:D

Politikerna har alltså lånat pengar från snöröjningsbudgeten till att sanera PFas säger de, vilket är bullshit rakt av. De påstår att de ”hittade” PFas i marken vid ett brobygge som varit planerat och projekterat i evigheter, men de ”hittar” det när bron är nästan klar…..det rimmar väldigt falskt. Sånt kontrolleras det för innan och även under bygget. Tydligen går det också utmärkt att låna pengar från snöröjningen men att låna pengar TILL snöröjning från någon annanstans – det är omöjligt. Det har resulterat i att snön inte körs bort utan vi har HÖGA snövallar överallt. Gatorna är så smala att det är svårt att mötas. Sand har varit lite si och så med, salt vet jag inte men tveksamt. Cykelbanorna som det varit sån hype över sopsaltas normalt men inte nu, vilket innebär att det är svårt för cyklisterna också. Personligen tycker jag att det är galenskap att cykla i snö och kyla, men det är jag det;)

Nåväl. Det är allvarliga fel på Uppsalas politiker, det vet man om inte förr, så nu.

Med pappas bil gick det nästan som smort. Trots att den är stor och tung så slirade jag på vissa ställen, vilket i princip aldrig händer.Galet.

Men snön nu alltså! Snön är nästan som badskum. När jag sopade av de kanske två decimeter från bilen så flög den runt som dun, som maskrosfjun:) Ljuvligt!

Det är stadiga minusgrader nu vilket är najs, även om det säkert kommer plusgrader snart. Hoppas inte för det här är trevligare.

Nu har jag kommit hem, fått en dödsdom på min tvättmaskin av Jimpa, vilket jag visste men inte ville erkänna;) Jag måste köpa en ny, grattis på den. Not. Men svårt att klara sig utan.

Jag har duschat och druckit kaffe och nu sitter jag placerad i soffan, med huvudvärk som jag försöker bota med värmedyna på nacken, och väntar på Robban så vi kan kolla på Lost:D

Ha det så gott, så hörs vi snart:D

 

Nyår kom och gick, vi hade supertrevligt hela dagen och kvällen:)

Jag fortsätter klaga lite över att jag lagar mat hela tiden fast jag nog är den som ogillar det mest av alla;) men det blev en jäkla god mat:) Vi hade köpt fläskytterfilé som jag sen bara saltade och pepprade runtom och sen brynte på i stekpanna. Flyttade över de hela bitarna i en stekgryta och lät dem koka färdiga i lite vatten och buljongtärningar. Gjorde sås av stekskyn/kokvattnet och det blev så förbannat gott! Ett mört kött med smak i sig själv och sås to die for. Till det skalade och skivade jag, och Simon som var min andreman i köket, fem kilo potatis som vi sen smälte smör, blandade vitlök i och rörde runt i potatisskivorna innan vi staplade dem i snygga rader i två ugnsformar. Snyggt som sjutton och svingott.

Brysselkålen är ett intern skämt:)

Jag har i alla år ratat all slags kål men med tiden insett att en del ju går att äta, helst inte kokt dock. Absolut inte brysselkål som ser så gulliga ut men luktar apa. Nu tänkte vi att vi skivar i dem råa i salladen. Och det var ju varken hiss eller diss. Bara … grönt. När vi skulle ha dekoration på fatet så hivade vi fram dem igen, och det ser ju tämligen bedrövligt ut:D

Fläskytterfilé har jag inte heller gillat, första gången jag åt det var det så o-gott. Jag tror att jag trodde att det skulle vara som fläskfilé och det är det ju inte alls. När jag accepterat att det är mer som en fläskkotlett i konsistens går det utmärkt:) Det är ju ett suveränt kött! Numera kommer jag köpa det så fort det är bra pris.

Vitlöksbröd och sallad och voila hade vi en huvudrätt som det nästintill blev taberas på.

Till efterrätt blev det fruktsallad grädde och glass och maränger. Det är ju inte jättegott men ganska kul, maränger alltså:)

Vi hade det supertrevligt, det är ju typ familjen, och extended family – ohana. Det hade önskats att vi skulle spela spel men det hann vi absolut inte med. Grevinnan och betjänten däremot – det är mitt absoluta måste. Jag VILL se den, och alla har insett att det inte går att tumma på:)

Jaha, sen då. Sen sänkte sig en tysthet över huset. De här dagarna mellan jul och trettondagshelgen är ju väldigt softa, tror jag sa det tidigare. Jag blev förvånad när jag fick en avisering från nån posttjänst vilket det nu var, inte postnord, att de levererat ett paket. Idag? tänkte jag men insåg sen att det ju är vanlig vardag idag.

Barnen har jullov och i och med det så flyter jag bara med här hemma. Det bästa med det jag pysslar med om dagarna är ju att jag kan göra det när som helst. Jag behöver inte upp i ottan, eller prestera vissa timmar under dagen utan jag kan ta det som det faller sig bäst. Idag har jag exempelvis spelat in material här på eftermiddagen, och ska nu sätta mig och skriva fiction. Älskar den flexibiliteten.

Eller förresten vill kanske Robban ha hjälp att skotta, han ska på bio och det har snöat massor såklart. Han får inte köra ut om han inte skottar först, det är en absolut regel jag har. Men det bryter vi mot både han och jag för man hinner inte alltid;)

Jag har ju varit inne hela dagen och inte tränat på evigheter så jag gört! PÅ torsdag har jag bokat träning, det ska bli underbart, och på fredag ska jag ut med killarna och svira det ska bli lika underbart det:D

Nu ska jag skotta! Hörs snart då:)

 

Ett inte allt för bra år tar slut idag. I morgon är det en ny dag, ett nytt år, men egentligen är det ju inget avgörande som händer vid tolvslaget i natt. Högre el och vattenpriser, lite nya lagar och sånt där som egentligen vore skönast att slippa. Om man ska vara ärlig:)

Jag tror inte på några wow-grejer från den sidan. Det är bara att bita ihop och köra på så kanske man överlever nästa år också.

Personligen har året varit rätt beige. Inga stora toppar eller dalar, förutom två tragiska dödsfall. En nära släkting på exets sida, där ingen av dem ens brydde sig om att berätta det … tacksamt nog har vi kontakt med sonen som nästan direkt talade om det. Givetvis fick vi inte närvara vid begravningen, vilket gör det hela väldigt svårt att greppa. Jag förstår det på många vis, har man sagt upp kontakten med mig och barnen så har man och en begravning är inte rätt tillfälle att återknyta den på. Men för mig betydde den här släktingen mycket, och även för barnen. Det är som det är. Jag har skickat mina kondoleanser till alla närstående så jag har iaf gjort min del. Mer än så kan jag inte göra.

Den andra tragiska bortgången är en nära vän sen evigheter, och där är det mer konkret men lika ofattbart. Livet kan ta oväntade och jäkligt abrupta vägar ibland, och det är svårt att se nån mening med det. Jag önskar att jag vore troende, att jag trodde seriöst och fast på ett liv efter detta, och kunde få styrka och tröst hos tron. Men det gör jag inte:) Jag tror ändå lite sådär halvt om halvt på typ Nangijala. Det vore trevligt.

Livet är hårt och orättvist.

Ikväll då, årets sista dag. Vad gör vi?

Jo, vi firar som vanligt, här hemma, med de som vill. Janelle, Jack och Simon kom igår, de var hos kompisar här i krokarna på middag och kunde lika gärna sova en extra natt här. Patricia kommer senare. Syrran, Jimpa och Helen dyker upp också, så det blir fullt runt bordet. Det kommer bli mysigt och vardagligt. Jag älskar ju ändå vardagen, det är där livet utspelar sig.

Alla barnen hemma är hemma, så räknar jag rätt blir vi fjorton. Det blir kul!

Jag som avskyr att laga mat ska snart ägna ett par timmar åt det igen 😂 Vi var och handlade igår, och det tog också timmar. Min syrra är expert på att ha koll på var saker finns och var de är billigast, vilket är superbra. Men det tar en jäkla tid. Tror vi var iväg 3-4 timmar igår, och ändå saknas nåt;)

Men det är bra, pengar sparas och det är viktigt. Tiden fanns och då är det i sin ordning. Vi hade såklart ingen plan för vad vi skulle äta utan tog det som fanns. Det blir fläskytterfilé som jag tänker bryna och koka i nån sås. Till det potatisskivor i ugn. Förrätten havererade totalt då det inte fanns nån smördeg i nån butik, herrgud ska alla äta det?😂 Så det blir samma tallrik med chips, creme fraîches, rödlök, rom och dill som vi ätit under julen. Det gör ingenting för det är svingott.

Sen är efterrätten lite oklar, vi ska ha fruktsallad med grädde och glass iaf, men det var nog nåt mer. Så toppar vi allt med en ostbricka.

Till det här dricker vi glöggbubbel, som vi gör på vår egen alkoholfria glögg, som vi tillsätter vårt vin och lite bubbelvatten, det blir så sjukt gott. Helt i klass med bolagets glöggbubbel:)

Eller bara vinet, eller bara alkoholfritt. Det är valfritt, och det kommer inte bli några mängder alkohol:)

Och apropå alkohol:)

Jag skrev att jag var lite förkyld(snuvig men mådde bra) och att jag skulle ut och träffa kompisar. Fick direkt en kommentar om dubbelmoral. Att jag som säger att man ska vara hemma när man är sjuk inte är det själv. Att regler gäller andra men inte mig.

Jag kommer aldrig tycka att det är okey att gå ut och smitta andra människor. ALDRIG. Men att vara snuvig, är inte att vara sjuk. Jag hade inte feber, ont i huvudet, halsen, nån annanstans eller var på något sätt sänkt eller påverkad av den snuvan. Det var lite takdropp i näsan.

Sjuk är man när man kräkts på natten, eller för 47 timmar sen. Sjuk är man vid feber, vid halsont och när man snyter ut gröna floder ur näsan. När man mår skit, eller när man är sänkt. När man är halvseg och risig. När man känner i kroppen att det är något som inte är som det ska. Huvudvärk är lurigt för det kan ju bero på många saker, men när huvudvärken är så som den brukar när man är sjuk, då är man sjuk.

När man är lite snuvig, utan annat, eller har en kvarvarande hosta efter en förkylning, då är man inte sjuk. STOR SKILLNAD.

Jag var snuvig, fick snyta mig nån gång, men förutom det – inget.

Jag kommer envisas in i döden med att är man sjuk så är man hemma, för det är respektlöst mot andra, och sig själv, att sprida runt virus och baciller. Det gör inte jag. Jag fattar att det kan ha låtit som att jag kände mig sjuk men i de fallen så är jag hemma. Det kan alla lita på.

Vi träffade killarna ute på Katalin där de var på punkkonsert, jag var noll sugen på banden, men när vi hörde dem utifrån lokalen vi satt så ångrade jag mig, det var bra ju. Björnarna kanske de hette? Jag vet inte, men sen kom killarna ut och vi drack öl ihop.

Två av dem från en annan stad och en av dem en av våra vanliga killar:) Alla trevliga och det är så kul att snicksnacka. Vi gick vidare när Katalin stängde, till Kaliber bar, en rätt nyöppnad rockbar där de spelar fin musik. Där fick vi lära oss att man tydligen kan dricka VARM gin och tonic….? En av killarna kom med en sån och vi förfasade oss. Utlåtandet från honom var: ”Jag har provat, men behöver inte göra det igen.”

Jag håller mig så långt bort från gin och tonic jag kan, för av nån anledning blir jag råbakis av det😂 Enda gången det går bra är när Fredde gör dem, och de är å andra sidan grymma! På ett bra sätt.

Vi satt kvar där till de stängde vid tre, då sa vi hejdå till killarna som bodde på nåt hotell och ringde Robban för att få skjuts hem:)

Eftersom det tydligen är fel att han hämtar oss enligt vissa, det är illa att sonen är fyllchaffis åt sin mamma…. Snark, men det går åt alla håll. Jag satt i en timme och väntade på honom mellan 3-4 en natt före jul när han var på julbord, och behöver han skjuts så kör jag. Såklart:)

Vi hjälps ju åt. Han är dessutom en nattuggla och nu när han är ledig från glassbilen, där han jobbar, de stänger två månader, så vänder han på dygnet deluxe. Han tycker om att köra bil också så för honom är det ingen stor grej.

På väg till bilen halkade vi runt i snömodd, helt sjukt så dåligt snöröjt det är! Men nytt år innebär ny snöröjningsbudget så kanske de kan börja göra sitt jobb igen 😜

Jaja.

Nu ska jag laga mat!

Vi hörs nästa år:)

Ha en fin nyårsafton, ta det lugnt, akta er för raketer och konstigt folk, glöm inte Grevinnan och betjänten och gör nyår på det sätt som NI vill. Inget är ju fel eller rätt. Eller jo, rätt är det när man gör som man känner för, såklart 🙂

Gott Nytt År till Er Alla från Mig! Hoppas nu följer med mig nästa år också 🥳

Reklam och annonslänk för Cellbes

Snart är året slut och jag tänkte bara påminna lite om att det är guldläge för att fynda. Här kommer några tips från mig till er, allt är nedsatt 🙂

❤️

Stickade tröjor så här års är ju något jag använder hela tiden. Den här är ny för i år

Brunt och rosa i kombo kan jag inte motstå:) Den är tunn och väldigt skön. Gillar att det inte blir bylsigt under jackan. Jag är allergiskt mot kliande saker och tycker inte att den var jobbig att ha på mig, bara jag klippt loss lappen i nacken 😂

Plisserad chiffongblus låter fortfarande som något man hade på 1800-talet i mina öron, men oj vad jag använt den här blusen!!

Skitsvår att fånga på bild dock, med de vida långa ärmarna och hela plisseringen. Den är snygg som sjutton och samtidigt skön, det är inte alltid man hittar en sån. Den är numera en favorit i garderoben som jag gärna använder till både vardag och fest.

Min stiliga svarta blus som jag hela tiden hittar i tjejernas garderober 🙂

Det är ett bra betyg ändå, att de gillar den. Jag tycker om den jag med, den är dessutom väldigt skön. Den är smockad i livet vilket gör den väldigt snäll i passformen.

En långskjorta som blivit en favorit är den här, lite mörka färger och med ett lite tyngre fall, som gör att den känns väldigt najs. Snygg:)

Mina leopardbrallor har jag visat, och de har jag haft precis hela december.

”Hittade” dem i lådan och eftersom de har bra fickor för mobilen och annat jox så är de perfekta här hemma. Och ute med:) Dock skär de sig i mönstret till alla jultröjor 🙈😂 Det är finast med enfärgat till helt klart 🙂

Min första kappa!! Älskar den 🙂

Så sjukt skönt att inte frysa om benen:) En Dunkappa var det jag saknade i alla dessa år tydligen:)

Nattlinne för oss som vill vara påklädda när man sover 🙂

Jag kommer inte lägga undan det fast det är ett julplagg, sånt struntar jag i. Det här är toppen med de korta ärmarna👍

Mina fina klänningar jag hade i somras ❤️

Omlott är ett smart sätt att göra kläder på, snällt och snyggt. De här är lika dina båda två:)

🤗

Just nu kör Cellbes stor rea och det är otroligt mycket fint på den. Inte bara skräp som blivit över som så många andra för utan här finns det massor att hitta!

Förutom den fina rean är det också 25% på BH och trosor, 25% på utvalda basplagg och 30% på utvalda festkläder:)

Här hittar ni raka vägen till alla godsakerna – Cellbes

Hörs snart!