Reklam och annonslänk för Comforth Scandinavia

Jag har ett superklipp till er, som endast gäller till och med i morgon.

Som ni vet så har jag ganska långt hår, som jag inte gör så mycket med:) Men jag kan inte… jag älskar lockar men det är ju skitsvårt att locka sitt eget hår! Men vet ni då? NU kan jag:)

Jag har fått testa en Curler PRO hårlockningsmaskin.

Den här rackaren suger in hårslingan och rullar den runt värmen, stannar automatiskt och håller där i 8 sekunder, sen piper den och då är det klart. Då drar man ut en korkskruv:D

Det är svårt att visa på bild, men jag har gjort en video som ligger på instagram, kolla gärna den!

CurlerPro har fyra olika värmelägen och sliter inte på håret eller gör det frissigt. Det är enormt enkelt, att locka hela mitt hår tar ungefär tio minuter! Från detta, rakt som en spik:

Till korkskruvigt locksvall:

Lockarna blir spänstiga och håller väldigt bra. Jag har ett hår som mer än gärna rakar ut sig snabbt, det är ganska tungt. Med den här sitter lockarna kvar, och allra helst med lite hjälp av en bra hårspray:)

Jag lockade Lovelias supertjocka hår och det gick så lätt. Håret fastnar heller inte, gör man fel så är det bara att släppa knappen så lossnar locken. Man kan vrida locken åt två håll, så det ser bra och naturligt ut.

Jag har bara gjort det här några få gånger och ändå blir det hela tiden ett fint resultat, man behöver alltså inte öva och lära sig i en evighet innan det blir snyggt.

Nu till det roligaste, och det är att det är rea på hela hemsidan, de har annat också som permanent ipl hårborttagare, infraröd bastufilt, microderm diamantslipare, ultrasonic ansiktsborste (som vibrerar) och lite annat smått och gott.

Jag tror att det är runt 20% rea och med min kod: carola20 får ni ytterligare 20%, hur bra??

På allt, inte bara den magiska hårmaskinen CurlerPro

Ni hittar hela alltet här

Jag tänker jul, julklappar 😀

Rean pågår till och med i morgon så passa på!

Jag insåg att jag skrev om Chicago-bönan igår utan att visa den:)

Men så här ser den ut

Och nu är den under renovering och är övertäckt, och ser ut såhär:

Maffigaste silvertejpen jag sett:D

Vi har sett den, det är det viktigaste. Eller egentligen inte, men den har på något vis blivit en symbol för staden. Den finns på tröjor, som prydnad, som nyckelringar, som snöglober, allt. Jag tycker den är skapligt ful. Rätt maffig förvisso men ser mest ut som en njure.

Den ligger i MilleniumPark och eftersom vi var rätt nära den efter Navy Pier,(allt är relativt, det var en bit) så tänkte vi att vi kikar in. Den stängde klockan 23 som de flesta parker verkar göra. Skymningen hade sänkt sig över staden och då kommer ju egentligen skyskraporna till sin rätt.

Sen att de kan belysa dem på olika vis är ju både coolt och genomtänkt.

De flesta var rosa, något vi när vi såg bandet, drog slutsatsen berodde på att Rosa bandet finns även här. Det är så fruktansvärt höga hus! Jag skulle aldrig vilja bo så högt upp, för katastrofberedskapen i mig vrålar NEEEEEJ. Tänk att ha barn där, eller katter, som man ska oroa sig för kan ramla ut genom fönstret, för det händer ju. Eller ett flygplan kör in i det, det händer också. För att inte tala om att de absolut måste svaja när det blåser…och de kan säkert välta. Helt övertygad om det:D

Millenium Park var fin, det fanns klätterväggar och rullskridskobanor, lekparker och en stor gräsplätt med bänkar och ett nät av stålrör över. Vi fattade inte vad det var, mer än att vi såg att det var en scen också, men inomhus.

Scenen utom synhåll till vänster. Det visade sig att det här är en plats för konserter och att de där rören på något vis har med ljudet att göra, det ska vara makalöst bra var man än befinner sig.

Vi letade efter en toalett igen och såg den här:

Lockande:) Men eftersom vi inte sett en enda sunkig så gick vi ner, och det var ju en lång korridor som hade flera olika toaletter, och fattade vi rätt kunde man komma in i konserthallen också.

Gott om plats:)

Bara vi här, så lite läskigt ändå 🙂 När vi gick ut så ropade en man på oss från andra änden, han tyckte vi såg bortkomna ut och undrade om vi letade efter vägen ut. Han städade eller möjligen var han vaktmästare av nåt slag. Vi tackade men hade koll:)

De är överlag hjälpsamma här, frågar man någon så tar de sig tid att förklara och står man med en karta så kommer nästan alltid någon fram.

Jag är svag för vardag. Det är där livet händer. Jag är också svag för städers ”baksidor” som gränder och bakgårdar. Är inte det här som taget ur en amerikansk film så säg?

Och dessa brandtrappor.

Nu kände vi oss klara med Millenium Park, den var säkert mer kul i dagsljus. Vi promenerade mot där vi trodde Downtown låg, för att kolla om det fanns några ”malls” som vi missat. Vi hittade inget dagen innan, men insåg att de kanske låg lite bakom stora dörrar? Ja kanske, vete fasen faktiskt 😉 Däremot finns det bensinstationer utan bensin 🙂

Och så hittade vi ett stort Target, som vi gick in på för att köpa med oss mat hem. Skapligt trötta i fötterna så det tog lite tid, vi var tvungna att sitta och vila lite:) Vet ni vad det här är?

Jag ser ju vad det står, endast kundvagnar, men därifrån till att fatta. Ska man åka upp där med sin vagn? Hur då exakt, man får inte plats med fötterna? Man kan ju inte skicka vagnen ensam???

Men jo:

Man kör in vagnen och den hakar fast i nåt, sen släpper man den och åker ner i rulltrappan intill, och hämtar den sen. Alltså, så jäkla smart:D

Jag filmade en vagn intill mig och syrran var tvungen att förklara för paret vars vagn det var: We are från Sweden and we dont have that there… Va? Really? Sa de och var helt chockade. Jag fattar, det är ju säkert vardagsmat för dem.

Jag tänker främst på vårt Gränby köpcenter som förr hade platta rulltrappor där man kunde ta med vagnen, den hakade också fast i bandets spår, men när de byggde om så tog de bort dem och nu måste man åka hiss om man har med sig en vagn. Gäller även om man har en lite större barnvagn. Det här kanske man skulle sälja in hos dem? Eller förresten i hela Sverige, jag ska fasen bli återförsäljare:D

Det var en hel avdelning med bara Halloween godis. Alltså inte bara en sån här hylla utan kanske fem rader med dubbla hyllor. Hur mkt som helst.

Det här är nog mest till för att dela ut när barnen går Trick or treat, stora förpackningar med portionsförpackningar.

Här hittade jag pumpa på konserv så det köpte jag:

Jag tänkte försöka göra de där pumpapannkakorna, och recepten på den traditionella pumkinpie fanns på baksidan så det ska jag också göra.

Vi köpte pizza, lite chips och vatten, det som finns i kranarna går nog att dricka, om man gillar klor.

Fanns ju såklart inte ETT vatten på flaska utan rad efter rad, och det här var billigast. Vi tror att det här märket är Targets eget, en ren killgissning:)

Sen lokaliserade vi oss tillbaka till spårvagnen och hoppade ombord. Fyrkantiga i ögonen av trötthet och ont hela vägen upp i höftkulorna av alla steg var det skönt att sitta en stund, innan vi promenerade sista biten till hostelet.

En jämn och fin summa:)

I väntan på att pizzan skulle bli klar, lagom sega.

Sen var det upp på rummet surfa lite och sen somnade man ganska ovaggade. Det Enda jag skulle vilja klaga på på det här hostelet är stegpinnarna upp till överslafen;)

Det är runda stålpinnar och det gör så förbannat ont att kliva på dem! Både innan jag hade gått trettiotusen steg och efter;)

Men det var nog allt på minuslistan, och jag hade kunnat lega skavfötters med syrran nere, det var ju en bred säng där. Jag tror att min var skönare faktiskt, och väl uppe så klev jag inte ner förrän det var morgon.

Ok, det var dag två! Tisdag, jag återkommer med fortsättningen.

Det är himla kul att få skriva ner och det är jättekul att ni gillar! Jag skulle gärna göra fler resor för det är något jag tycker om att skriva om. Reseberättelser:D

Jetlag är inte att leka med, men jag tycker sällan att jag har problem på ditresan. Kanske beror det på att man är sysselsatt hela tiden? Kanske på att det är enklare att acklimatisera sig när man kliver av en åttatimmars flygresa men det känns som att man bara tagit en lång tupplur:) Jag vet inte. Men för oss är det inga problem att hålla oss vakna till det blir sovdags på resmålet:)

Vi somnade ju som stockar och hade ställt klockorna på 8.00. En sekund efter att syrran stängt av sitt, och hon är snooze-master, hojtade hon ett glatt ”Godmorgon!” Jag vet inte om det var för att jag blev så chockad eller för om jag själv var rätt pigg, denna märkliga känsla jag så sällan upplever när jag vaknar 😉 men jag kvittrade glatt tillbaka: ”Gomorrn!”

Vi rafsade snabbt ihop våra duschgrejor och handdukar, (på hostelet ingick sängkläder och handdukar) och pep iväg in i duschen. Amerikaner är ju konstiga på många sätt, men det här med att ha ett fast duschhuvud på väggen är jätteknepigt. Framför allt om det inte finns några hyllor att ställa tvål osv på. Men, det är bara att anpassa sig och efter några duschar är man van:D

Sen ner i matsalen där vi lyckades komma precis innan ett större sällskap, pust. Det var bara att slå sig ner vid någon annans bord, och käka frukosten. Vi surrade om vad vi skulle göra under dagen och bestämde oss för att promenera 🙂 No shit, det gör vi hela tiden ju, men eftersom solen strålade och det var otroligt vackert väder så passade det bra. Nån dag skulle det komma lite regn så vi planerade efter väderprognosen:)

Vi bodde väldigt nära Lincoln Park så det tänkte vi att vi ville se, det och Lincoln park zoo. Och Navy Pier.

Vi drack påtår ute i receptionen, eller inte I repan utan det är en samlingspunkt där, och googlade kartor och diverse. Insåg att den bästa kartan satt på väggen så den fotade vi av.

Efter att ha funderat fram och tillbaka så bestämde vi oss för att bara GÅ. Dit näsan pekar, men mot Lincoln park. Fast först en tur i området. Det var så fina hus och många hade halloweenpyntat. Vi gjorde oss klara och så gick vi.

På gatan intill låg en kyrka, som även den var pyntad men minus skelett och onda andar;) Vi tänkte såklart gå in men det var låst i stora porten och vi fattade inte var de hänvisade till, och så viktigt var det inte.

Intill den här låg en skola som hörde ihop. Det låg flera skolor i området, inte alltid helt enkelt att se att det är det, för de ser mest ut som stora maffiga byggnader.

Husen är väldigt ofta byggda fristående, med antingen en trång gång i mellan, den här var ovanligt rymlig, ofta kunde det vara så man möjligen skulle kunna passera om man gick i sidled och absolut inte bar på något.

Eller så är det bara en tumme i mellan.

Fattar inte varför, men nåt är det väl bra för? Här bygger vi ju kedjehus om de ska stå så här tätt.

Alla möjliga varianter av hus fanns det, men mest de här lite äldre. Gärna tinnar och torn, burspråk och väldigt vacker arkitektur.

Deras elinstallationer är också annorlunda mot hemma i Sverige:D

Ser ni hur rent det är? Nu ligger det nån påse där, men för övrigt, ser ni? Det var ett övervägande intryck, det är rent. Jag som tjatar om att vi borde ha en massiv Håll Sverige rent-kampanj var ju överlycklig. Här kostar det skapligt mycket att skräpa ner, och folk TAR MED SIG sitt skräp. Såg flera som tappade en servett eller andra uppenbara sopor, böjde sig och plockade upp det och sen kastade i en soptunna eller tryckte ner det i fickan igen. Guldstjärna deluxe.

Det här var i Fullerton och utan att veta så måste det ju vara ett rätt dyrt område.

Bilarna var ofta rejält tilltryckta, med både bulor och plåtskador.

Jag som är fascinerad av blåsljuspersonal i allmänhet och brandmän i synnerhet kan ju inte låta bli att fota brandbilar. Den här kördes av Magnum, original-Magnum med stor mustasch, hävdade syrran:)

Jag hann inte kolla så noga:)

Vi hittade en Target, och efter att ha tänkt till så insåg vi att den nog låg väldigt nära vårt hostel. Bara det att vi gått en lång omväg.

Nu visste vi inte att det låg här och vi letade heller inte, men det var fint att veta till nästa gång. Vi gick till höger från hostelet för att komma till spårvägen och det var den vi gått nu med. Tog man i stället vänster så kom man till en shoppinggata, med caféer frisörer restauranger, osv.

Vi gick in för att kolla, det är ju superkul att gå i vanliga inhemska butiker:) Som svensk så är det ju ganska ovant att det finns rad efter av med alkohol.

Både fancy och vardag. Priserna var ungefär som hemma, med dagens taskiga krona. Men…. Flaskorna var större:D

Skulle gärna ha den där Bacardi Zombie…. Men lämnade den där:)

Finns massor av Halloweengodis, kakor, tårtor och så vidare. Kanske inte supergott men ganska fint.

Nu hade vi kollat klart och styrde kosan mot Lincoln park, som låg precis bortanför den här gatan.

Plötsligt befinner man sig i en park. Med stora gröna ytor, hundar som springer lösa och jagar bollar, och med vatten inom synhåll.

Och ekorrar. Piff och Puff❤️

Jag har hört, tror nån sa det när vi var i NYC, att de är ungefär lika omtyckta som måsar. De är många, överallt, stjäl och sopar ner. Men jag ser tusen gånger hellre ett gäng ekorrar mot en flygande armé av måsar som skränar och tar sikte på en. Jag tycker de är bedårande och vi stod länge och pratade med dem. De trodde väl såklart att de skulle få något gott att käka men det fick de inte. Hade inget;) Man fick inte heller, och jag gör som de säger.

Restaurang. Med ofantligt vackert läge, vände man sig om såg man detta:

Jag tycker om att se att de här stora städerna, som jag varit i – London, NYC, Chicago, månar om sina grönområden. Det ÄR viktigt för människor att få komma ut i naturen om det så bara är i en park.

Det fanns tydligen en hamn:)

Som man fick hjälp av lots att ta sig ur. Här låg det vanliga småbåtar och rejäla värstingbåtar a la Zlatan. Tänk att en Skyline är så mäktig ändå:)

Ser ni pariserhjulet längst bort längst ner till vänster? Dit gick vi:D Det är Navy Pier.

Först var det hamnen men sen kom en magisk sandstrand, som skulle ha kunnat vara Honolulu. Vi kan bara ana hur mycket liv och rörelse det är här sommartid. Ett promenadstråk längs hela, fullt med nu stängda, små glassbarer, ölhak, kiosker. Och livräddningsstationer.

Som var öppna så man kunde gå på toaletten. En aning tveksamt närmade vi oss… man vet ju hur det brukar se ut på allmänna toaletter hemma…

Men det var rent och fräscht. Inte det mest moderna, det var slitet men välskött.

De här jäkla båsen dock… Man är jäkligt glad att man har sällskap kan man säga. Det är inte direkt så man känner sig kaxig;)

Men man vet aldrig när man får chansen att gå på toa nästa gång så det är vara att passa på. Det är sen gammalt när man är ute på strövtåg.

Vi HADE packat med oss badkläder för det hade varit kul att säga att man badat i Lake Michigan, och det var badbart. Det hade varit kallt men eftersom det var så varmt i solen hade det gått utmärkt. Nu hade vi inte badkläderna med oss på promenaden så det blev inget av det.

Hundar som badade fanns det gott om däremot, de fick inte bada sommartid men nu gick bra. Över oss var det hela tiden en helikopter och två flygplan som cirkulerade. Vad det var för något fattade vi aldrig och vi hörde flera locals som undrade det samma. Det ena planet flög om det andra, dök sen brant för att sen vända rakt upp i luften och stiga stiga … stiga… för att sen bara falla nedåt, ibland med stjärten före en lång bit innan det äntligen vände sig, ibland vände det direkt högst upp och rullade sedan neråt. Extremt och gränser måste ha testats. Vad helikoptern och det andra planerat gjorde vete fan, de flög lite hit och dit.

Ni ser ju, en sån fin strand, med sand som på en paradisö:)Vi knatade på, gick förbi

Vi knatade på, gick förbi ännu en livvaktsgrej. Här nånstans stod det två beväpnade män.

Den ena med huvan på sin hoodie uppdragen över huvudet, lutad mot en disk, pratade i telefon med ryggen mot oss och pistolen väl synlig. Hm… borde vi oroa oss? Men nejdå, de var Police, om än lite civila. Deras bil stod där så vi fattade det ju annars hade vi tagit en annan väg. Fast det fanns ingen iofs:D

När jag ställde upp mobilen för att ta en bild så kom genast en tjej fram och frågade om hon skulle ta en på oss båda. Så det fick hon väl då:D

Jag har dubbla jackor runt midjan, det var så varmt mitt på dagen:)

Otympligt dock. Vi hade inte tänkt gå hela vägen till Navy Pier, men eftersom det var så fint väder, och det gick bra och det var trevlig så gick vi vidare. Vi tog en avstickare in för att käka något, letade oss in lite mellan husen. Precis vid stranden går en starkt trafikerad led, men det finns gångtunnlar under den. Det här är en vanlig syn här. Stora höga hus och så ett litet gammalt sida vid sida.

Det ser ut som helt vanliga bostadshus när man kikar in. Det går inte att låta bli att fundera på vad marken är värd 😉

Jag gillar inte höjder, och får svindel av att stå på marken och titta UPP såhär:D

Jag skulle aldrig kunna vara fönsterputsare iaf, där går en gräns jag inte tänker testa.

Vi hittade ett pannkaksställe

Man måste äta pannkakor när man är i USA så det tog vi. Inte speciellt billigt, men man kan inte snåla på allt:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Vad sägs om ett cosy nattlinne ?

Jag har alltid kläder på mig när jag sover, var jag än är. För mig är det en fråga om respekt och hänsyn. Och en jourberedskap:D Jag vet inte hur många gånger jag tvingats upp ur sängen nattetid för diverse saker, och så fan att jag är sugen på att kuta runt näck. Ingen i hushållet skulle heller uppskatta det, och till på köpet så skulle jag frysa. Jag har gärna korta nattlinnen som det här, med eller utan ärmar, eller ett linne och korta shorts. Det här har julmotiv ❤️

Vintertid har jag gärna flanell! Gärna tvådelade pyjamasar som den här

Då har jag ofta ett linne under så jag kan skala av om det blir för varmt:)

Jag har också nattlinnen liknade det här korta med spagettiaxelband

Just nu är det svinkallt i mitt sovrum så det är nattskjorta i flanell, eller en pyjamas i fleece som gäller:) Jag är inte speciellt varm av mig när jag sover nej 😀

För några år sen så hivade jag i väg ALLA mina morgonrockar. Tänkte att jag använder ju aldrig, de tar bara massa plats. Vad händer? Jo jag saknar dem;) Jag fick en kort i fleece i julklapp ett år och den älskar jag, och sen har jag en längre, liknande den här men från en tidigare år.

Den är i tunn härlig kvalité och jag använder dem året om. Jag skulle behöva en till, för jag dräller runt dem i huset:) De ligger i tvättstugan, badrummet eller sovrummet och alltid där jag inte är när jag behöver den:)

Vill man ha en kortare i fleece finns bland annat den här

Den är väldigt lik min men i en annan färg, och när det är riktigt kallt, så kryper jag ner med den på, då blir man varm snabbt och kan dra av den sen. Jag ligger ofta och läser en stund innan jag somnar och då har jag armarna utanför täcket, och de blir kalla. Jag lägger gärna den här rocken bakochfram över täcket och trär i armarna, så smart tycker jag 😀

Vet ni vad jag hittade nu när jag letade efter morgonrockar? Jag fann stödstrumpor med mönster:D

Sist jag hade stödstrumpor var förra veckan, när jag flög. Jag har aldrig brytt mig om det förr än sista åren för jag har inga problem med att benen och fötterna svullnar. Men lika bra att förebygga ändå har jag kommit fram till! De här har gradvis lätt kompression, 11-14 mmHG.Det finns några olika mönster att välja mellan.

Även svarta, som jag har, skittråkiga:D

Stödstrumpor vet jag att jag använder när jag jobbade natt, speciellt när jag var gravid. Det sitter en gammal tantvarning kvar på dem men det tycker jag vi ska avskaffa, det är väldigt skönt att ha när man står och går mycket, för alla, både män och kvinnor. De var dessutom billiga.

Just nu har Cellbes 30% på den dyraste varan, jag tänker passa på att skaffa en jacka, och då använder man koden: 23F10

Sen lönar det sig att registrera ett konto hos Cellbes, helt gratis och utan förpliktelse, men man får lite olika bra erbjudanden då. Logga in för att kolla just dina:)

Cellbes hittar ni HÄR

För det första, jag tycker det är så övermäktigt svårt att stava till Chicago! Jag får stanna upp varenda gång och kontrollera stavningen, fattar inte varför men minns med värme min gamla lärare i 4-6:an som sa att det var helt okej att ha vissa ord man fick tänka till på, hennes var Kyckling:)

Vi fick skjuts av Robban till Arlanda på måndag morgon, planet gick strax efter tio och vi hämtade syrran vid åtta. Fattar egentligen inte varför vi snålade med tiden, vi brukar vara på plats minst två timmar innan. Även det ett arv av att vara en SAS-familj. Man bara ÄR i god tid.

Vi var framme på Arlanda strax före halv nio, och det gick snabbt att bli av med väskorna. Syrran hade checkat in oss innan, men när man ska till det misstänksamma landet i väst så behöver de ställa lite frågor, som typ: tänker du utföra någon terrorhandling? Har du med dig mer än 10 lax i cash, kommer du tillskansa dig vapen? Osv. Nej på allt.:)

Men det är bra. Jag skulle gärna se att Sverige hade lite tuffare krav för att få komma in, både som turist och som immigrant. Jag har en ny resväska som jag tycker är superfin, och inte använt tidigare, den är rosa pärlemor…. Men så kommer syrran med Musse och jag vill nu byta väska:)

Folk kom fram hela tiden och sa att den var så fin, och absolut ingen kastade ens en blick på min;)

Men jag gillade min ändå:) Kan väl klistra på en Musse Pigg:D

Vi hade fått Fast track biljetter, som alltså inte är något annat än att man får gå i en annan kö, inte riktigt lika lång när man ska genom säkerheten.

Dock så kan man ju säga att personalen där var skapligt otrevliga. Eller en tjej var… (inte SAS-personal!) Hon hade minsann aldrig sett de där biljetterna, och trodde det var till Loungen. Fast både syrran och två killar från SAS som kom förbi, sa det både en två och tjugotre gånger så envisades hon med att de inte kunde släppa in oss. Men jo. Det ska ni. Det här är biljetter som SAS delar ut till sina kunder, så det suger ju rejält att de sen inte funkar, pga att personalen inte känner till dem. De båda killarna och syrran förklarade att de ska spara biljetterna och sen claima SAS så får de betalt. Hon envisades med att vara ignorant och störig. Men fick ju ge sig till sist efter att ha kollat med nån ansvarig:D

Vi kom igenom, så OM ni har sådana här vouchers någon gång, och bli nekade, ni har rätt. Ge er inte.

Syrran muttrade om att det inte direkt var som att hon suttit och klippt och klistrat ihop dem för att kunna spara lite tid i säkerhetskontrollen, vilket jag skrattade gått åt:D

Nåväl, väl igenom så var det snabbt igenom säkerhetskontrollen utan problem, jag som brukar pipa och får backa igenom flera gånger. Glömmer saker som att jag har mobilen i bakfickan, har ett bälte med nitar eller liknande. Ja, det blir fel i huvudet när man är ute på okänd mark:)

Sen gick vi till SAS-loungen och käkade frukost:)

Hade sådana vouchers också:) och de funkade som de skulle. SAS personal är för övrigt oftast trevliga:D (kanske är partisk)

Vi hastade sen iväg till gaten och dör blev det stopp och belägg, mitt boardingkort sa ”hm, njaaaa”. Men det var bara ett missat telefonnummer som fattades, sen blev det insläpp. Sist blev syrran utvald för att göra slumpmässigt test för sprängämnen, men nu var det lugnt. Vi kunde kliva ombord på planet och slå oss ner.

Jag har inga problem med att flyga, speciellt inte om man väl är uppe i luften, så länge som det inte är turbulens deluxe, men jag erkänner villigt att jag alltid är nervös. Det är ju märkligt att de där gigantiska maskinerna kan ta sig upp i luften och sen hålla sig flygande…

Vi kom upp utan problem, till och med utan att det slog lock för öronen, vilket är härligt. Jag tuggar tuggummi för det mesta.

Det tar runt åtta timmar att flyga till Chicago. Det är ganska länge. Det lustiga är att det med tidsskillnaden bara skiljer två timmar i tid när man väl är på plats.

Vi fick finfin service av jordens gulligaste purser, och resan gick smidigt. Inte en skakning. Vi kollade på film, först Guardians of the galaxy 3, och sen Vaiana. Vi slog igång samma film , samtidigt för man blir så splittrad annars och kikar över på den andras skärm. Vi roade oss också med att spela spel, så nåt ordspel och lite frågesport blev det.

Maten var supergod, något jag alltid tycker den är, och efter att ha hört syrran berätta om hur noga de är med allt runt den så fattar jag mer. Hon jobbar nära de som utvecklar allt runt måltiderna, som vilka förpackningar som funkar bäst, vilken mat som smakar bäst på 10 tiden meters höjd osv.

En kyckling pasta som var ofantligt god! Och sen innan landning fick vi en varm smörgås som också var väldigt god.

Sen sov vi några timmar, så gott det går, och vips var vi framme! Tjoho!

Klockan var runt halv ett lokal tid.

Eftersom vi sist vi var i USA tog det lugnt och gick på toa innan vi skulle igenom passkontrollen och därmed hamnade sist i en två timmarskö, så gjorde vi inte så nu, utan gick raka vägen och det tog bara några minuter innan jag stod framför Officer Rodriguez, en stilig, biffig kille som såg ut att vara tagen direkt ur en film, och lämnade mitt pass till honom med knän som skakade en aning inför hans granskande blick. Han pekade på kameran och tog en bild, sen frågade han vad mitt ärende var, och jag pep att det var Holiday, och att vi skulle bo på hostel i Chicago. Han frågade vidare om jag reste ensam och jag sa att det var jag och syrran, så då vinkade han fram henne med. ”Sisters, okey”.

Fingeravtryck och lite vånda, man vet aldrig, får de taskiga vibbar av en så åker man ju i finkan typ. INGEN stämpel i passet till vår bedrövad, vad ska man då ha det till liksom…?

Våra väskor kom och sniffades igenom av hundar och sen var vi klara. Pust. Jag är tämligen lost på flygplatser så allt med det är syrrans ansvarsområde, och hon hade kollat upp det mesta innan. Vi letade reda på ett tåg, som tog oss till en annan terminal och där letade vi runt en stund innan vi hittade rätt. Biljetterna köper man i automater, med kort eller cash och sen klev vi ombord. Vi var tvungna att fråga en polis var sjutton vi skulle byta för att ta oss till Fullerton där hostelet låg, och han sa att de flesta brukade åka den blå linjen till Washington station och där byta till valfri linje. Ok, så då gjorde vi så:)

Det är på den lilla Loopen man får kika för att få ihop det om man kollar på kartan. Det är downtown.

Vi trodde vi skulle behöva gå en bit utomhus men det visade sig vara genom ett köpcenter någon minut. Sen på den bruna linjen till Fullerton och där klev vi sen av, och stod och såg oss omkring en lång stund. Hm, vilket håll? Med hjälp av kartan och screenshots så hittade vi rätt håll och det tog oss tio minuter att rulla väskorna till Getaway hostel:)

Den blå dörren gjorde det enkelt att hitta, kanske även flaggorna och skylten, men mest dörren. Den var en av de saker som gjorde att det såg så trevligt ut. Vi kom fram hit runt tre-tiden på dagen, så det tog lite tid. Men mest för att det är knöligt första gången när man inte hittar rätt tåg och väg. Det gick otroligt smidigt och vi kom inte fel en enda gång, ovanligt nog.

På vägen såg vi massor av Halloweendekorerade trädgårdar och imponerades enormt av framför allt de tre meter höga skeletten!

Jag vill ha ett! En tjej som gick förbi talade om att hon kollat upp vad de kostade, och det var 289dollar på HomeDepot, alltså runt 3000kr, i Sverige hade det ju kostade typ det dubbla. Bara för att liksom. Vi letade efter en sån butik men den vi hittade hade inga. Lika bra för det hade varit knepigt att få hem:D

Nästan alla hus har en trappa, och det blir ju superfint att dekorera i en sån. En del hus hade inget alls medan andra hade både ljud och ljuseffekter. Många körde på den snällare varianten, även kyrkorna, med halmbalar, pumpor och majskärvar. Det ser otroligt mysigt ut!

Jag lägger alla halloweenbilder i ett eget inlägg sen.

Vi installerade oss på vårt rum, testade sängarna, gick på toa och bytte om. Syrran hade klänning och jag tunna mjuka byxor, nu blev det jeans, det var lite kyligt. Sen traskade vi tillbaka till stationen och åkte ner till city. Åkte hela The loop runt, och klev sen av på måfå. Sen gick vi och kollade. De här husen kan man inte undgå att lägga märke till. Ser ni?

Det är lägenheter uppe och parkering nere:)

Floden som går igenom är väldigt grön i färgen, syns inte så bra men den har en väldigt cool färg.

Broarna skakade när man gick över, speciellt den där spårvägen också gick, då kan jag lova att vi nästan spring över, pipande av förskräckelse till lokalbefolkningens förtjusning:D Det var dessutom högt över vattnet, iaf 20 meter, och till råga på allt består gångbron av ”skivor” med skarvar mellan så man såg rakt ner. Inte mer än en halv centimeter skarv förvisso men ändå;)

Vi skulle över en gata och var på väg när vi insåg att vi inte skulle hinna över, deras övergångsställe talar om när det är typ 15 sekunder kvar innan det blir rött. Eller de har inte röda och gröna gubbar, de har en vit gubbe som går när man får gå och annars står det stop i rött. Tror jag:D Det finns heller inget ljud, vi har ju det där tickande ljudet men här är det tyst. Det gjorde att vi, och alla andra också, konstant missade när det slog om till grönt, och att man liksom hajar till, tar ett steg bakåt och sen går fram:D Alla ser lika förvånade ut varenda gång.

Vi var på väg över men ångrade oss och en kille bakom oss på cykel tvärnitade han med. ”Shit I was following you guys, I didn’t look at the light”

“Fan sorry, it was not meningen!”

Han skrattade och berättade att han var från Californien och inte riktigt visste var han fick cykla och hur och så snicksnackade vi lite om det. Sen halade han upp sin mobil och tog en bild på sitt långfinger, och vi kollade till, och sen skrattade vi när vi fattade.

”Sorry, I’m Mexican and I just have to do it every time I see something with him!”

“We agree!”

Så gjorde vi samma lika, för vi är barnsliga:)

Den röda bilens folk skrattade och gav oss en tumme upp:D

Vi gick och gick och kom sen på att vi inte sett ett enda McDonalds! Va? Det är ju vår huvudföda utomlands? Wi-Fi fanns det inte så gott om, men Starbucks hade och vi lånade lite och screenshotade kartor. Det fanns, men inte så många. Vi hittade till sist, då var klockan runt halv åtta och de stängde åtta! Hallå? Vad är det här för storstad? Överlag var det extremt lugnt och lite folk ute där på måndagen. Knappt nån trafik! Vi var nere på stan från kanske femtiden och framåt tio, och det ekade nästan. På den här McD:n hade de plastsugrör!

Och plastmugg. Ibland har jag lite svårt för det här med att vi i Sverige ska plastbanta så förbannat när ingen av de stora länderna gör det. Vi gör inte så stor skillnad. Jag avskyr sugrören i papper, de blir soggiga på en gång för att inte tala om bestick i trä….fy fan. Det finns inga sugrör som är bra förutom de i plast, så är det bara. Jag kan låta bli, vilket jag gör oftast, men oj vad gott det var att få dricka i ett riktigt igen! Jag borde tagit med mig hem.

Personen som gick runt och var nån slags vakt, hade skyddsväst på sig, och handfängsel redo, så man fattar ju att det kan vara en aning stökigt, men vi såg NOLL av det. Tvärtom kändes Chicago som en småstad.

Så småningom drog vi oss hem, efter att ha knatat runt, men det var ju inget öppet längre. Vi fick ihop en hel del steg trots att det bara blev en halv dag:)

Vi åkte tillbaka till hostelet och kollade runt lite där, och gick sen upp på rummet för att surfa efter info. Planera morgondagen och lite sånt:) det gick sådär…

Vi var skapligt trött och mosiga och det tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att sova.

Sängen var skön som sjutton, jag låg uppe, men den knirrade och gnisslade rejält när jag vände mig, så jag låg still:D Jag brukar snurra från sida till sida för jag får ont i axeln men tydligen var madrassen perfekt mjuk för jag vaknade i samma position jag somnade. Lite var jag såklart rädd för att ramla ner också, som jag nog aldrig gjort i hela mitt liv;)

Vi ställde klockorna på åtta, frukost serverades mellan 7-9.30 så det kändes bra. Sen somnade vi som två stockar. Återkommer med resten sen:)

Jag och syrran drog ju till Chicago den 16 oktober – 21 oktober.

Man skulle kunna tro att det var ett hastigt beslut men det var det faktiskt inte, utan det sträcker sig hela fyra år bakåt i tiden. 2019 fyllde jag 50 år och vi hade tänkt att vi skulle dra till Hawaii då:)

Tanken var att lära sig surfa, hjälpligt, typ stå på brädan 🙂 och dra en tunnelvåg på min 50 årsdag den tionde december:D Sen kom verkligheten i kapp och jag insåg att det är ju helt jäkla omöjligt för mig att vara borta tre veckor i december. HELT. Vem ska då fixa all jul hemma? Så då bestämde vi oss för att skjuta på det till våren, kanske april. Alla minns nog vad som sen hände våren 2020?

Det stavas P A N D E M I och var ju skapligt otippat. Ännu mer otippat var det ju att den skulle vara så länge och att världen faktiskt på allvar skulle stänga ner. Något jag faktiskt är imponerad över hur bra vi gjorde. Mycket bra kom ur den här pandemin, som zoom/teamsmöten exempelvis. Det är så många människor som reser långt för att vara med på möten, som helt uppenbart går utmärkt att ta via nätet. Det om något är väl ändå en klimatsmart grej? Att inte resa över till staterna för ett möte, eller från Göteborg till Stockholm för ett lunchmöte.

Mycket dåligt kom också ur pandemin såklart, som alla tragedier och allt arbete, och det här med att många människor på ALLVAR är konspirationsteoretiker. My god så mycket konstigt man fått höra. Bäst där är nog ändå folk som hävdar att vaccineringen egentligen var en mass-chippning, och att man sen blev övervakad via det microchip de var säkra på sattes in. Ja så skulle det kunna vara, man har väl sett Divergent:) men mer troligt är ju att man är övervakad via sin mobil. och för den delen, gemene man är skapligt ointressanta som allmänintresse, men det fattade de inte.

Nåväl. Det blev inget Hawaii. ”Det ligger kvar” som jag hävdat men sen brann typ hela Maui upp så jag vet inte riktigt jag…

På lucia 2019 så hade de dragning i ett lotteri på syrrans jobb, SAS som jobbar nära ett barnhem och lotterna säljs till förmån för dem. Hon köper alltid en lott och hade så gjort även det året, men gick inte ner för att kolla själva dragningen, hon hade inte tid. Så ringer de henne och frågar om hon kan komma ner, och hon traskar dit, fattade att hon vunnit nåt men tänkte att det var en handduk med SAS-loggan eller nåt. Döm om hennes förvåning när hon vunnit första pris:D en resa för två t.o.r Chicago:D

När man ska till Hawaii så behöver man mellanlanda någonstans, och det är ypperligt att göra det just i Chicago, så vi (för jag fick ju vara hennes medåkare) bestämde att det gör vi. Halva resan betald – jippie, perfekt. Men så kom pandemin, världen stängde och resan sköts upp. Och upp och upp. Det har varit lite annat trassel även efter pandemin.

I år fyllde min syrra femtio, och skulle iväg och resa med sina gamla klasskompisar, men efter tusen vändor rann det ut i sanden, de åker i vår. Om det inte kommer en ny pandemi då.

Som ni vet har två fina människor i min närhet gått bort nyligen och plötsligt inser man att ”Vafan, vänta lite här? Man kan inte skjuta upp allt, en vackert dag, som ingen vet när, är det försent.”

Vi bestämde oss för att ta Chicago ensamt. Innan lucia skulle vi behöva åka, och vem vill vara i Windy City på vintern? Inte vi. Alltså behövde vi åka NU. Först skulle vi dra i mitten av september, men eftersom mina barn fyller år då så väntade vi, och åkte dagen efter att Trixie fyllt, hon är sista höstbarnet:)

Svenska kronan är värd typ ett öre, dollarn är hög och det är allmänt svindyrt för oss svenskar att resa. Det är inte som att man snyter pengar direkt och vi gillar inte att betala massa, hellre kör vi budget. Alltid, inte bara när det är inflation och skit. Men nu var det av nöden tvunget om vi skulle kunna åka:)

Resan var betald, så det som återstod var boende och mat. Syrran hittade några hostel, alltså vandrarhem och vi valde ett. Vi har bott på vandrarhem i Göteborg flera gånger och varit supernöjda så hoppades på det nu med. Vi valde Chicago Getaway Hostel

Inget i den här resan är ett samarbete, tyvärr för det vore ju najs, men så ni vet. Det är ett genuint tips, för det här hostelet var bättre än många hotell vi bott på:D

Det ligger i Fullerton, som det tar tio minuter med in till downtown med spårvagn.

När vi var i New York för några år sen så betalade vi nånstans runt 7000kr. Kollade nu på bokningen och det står 9493kr, men antar att det är i dagens valuta, för så dyrt var det inte då. Men om vi skulle bott där idag hade det alltså kostat över nio lax. Getaway hostel kostade 3200kr, och då ingick frukost:) det gjorde det inte i NYC. Jäkligt prisvärt alltså.

Vi bokade ett rum utan badrum, det finns även med, och det finns även sovsalar för upp till tio personer, för klasser eller större sällskap. Med tanke på att jag går från husvagnen i ur och skur till toan, så klarar man nog en kort promenad i en varm korridor:)

Rummet var enkelt och så fräscht!

Sängen var svinskön, jag sov som en gris, och det brukar jag inte alls göra på resa, tvärtom. Jag låg uppe:D

Badrummen är för dam/herr och det fanns ett per våning. Ser ju inte helkul ut, men så här ser alla toaletter ut i USA vad det verkar. Sharing is Caring eller nåt, de som är så pryda på vissa saker har noll problem med att dela det mest privata.

Rent och fräscht och det är huvudsaken. På några badrum fanns det fläktar som lät, så då kände man sig mer privat:D Duscharna kunde man stänga in sig i, så det var skönt, hade avskytt om det var ett öppet landskap som på Friskis exempelvis.

Hela huset var så fint, det är gammalt och byggdes ursprungligen som ett hem för ensamstående unga kvinnor, som kom till staden för att jobba. Här kunde de få hyra ett rum billigt och bo säkert.

Frukosten är enkel men ganska precis det jag äter varje dag, det finns yoghurt, bröd, våfflor, fyra olika flingor, marmelad, smör, juice, kaffe, te, ägg.

Det lustiga är, att saker inte var lika äckelsött som här. Cheerios kan jag knappt äta hemma för det är bara sliskigt, men här smakade de något. Säkert artificiellt, men inte sött iaf:) Under ligger cinnamonflakes som var det godaste jag ätit i flingväg på länge. Och de här våfflorna körde man i rosten och sen var himmelriket med sirap på:)

Brödrosten är speciell:

Jag har nog sett sådana förr men glömt det, de är jäkligt bra och effektiva.

Frukost servandes mellan 7-9.30 sen stängde de för att städa till 12.00. Därefter var det öppet mellan 12-24. En fiffig grej med hostel är att man kan laga egen mat. Vi som alltid gått och suktat efter de olika maträtterna man kan köpa på butikerna kunde nu testa dem:)

Det finns stora kylar och även frys där man ställer sina saker i en låda man märker med namn och utcheckningsdatum. För torrvaror finns hyllor.

Allt förutsätter ju ärlighet och respekt och hänsyn. Ingen snor av någon, och alla håller reda efter sig och det var så rent hela tiden här! Allt man kunde behöva fanns att låna, och vi lagade, alltså värmde:) middagen hemma. Frukost på hostelet, nån slags lunch ute och middagarna hemma, det spar många slantar. Stod länge och funderade på hur ugnen funkade, men tryckte lite, och kollade på pizzaförpackningen som sa 425 fahrenheit, och den blev varm på några minuter.

Pizzaplåtar fanns och det fanns även lite mat att köpa i receptionen om man inte hann innan butikerna stängde.

Det fanns personal dygnet runt och även om dörrarna stängde vid 23 så kunde man bara ringa på. Även i köket fanns det personal, som sa att vi bara kunde ställa disken åt dem, även om det stod att man skulle diska.

Vi hoppas på att komma tillbaka till Chicago, för staden är underbar, och då kommer vi absolut att bo här igen. Gästerna var blandade, från skolklasser, till ensamma mammor med typ 7-8-9 åringar, till pensionärer, till backpackers, till business människor, och så vi då:)

Ni ser ju, så trevligt! Det fanns ett tv-rum, biljardbord, cyklar att hyra och personalen förslog gärna utflyktsmål och hjälpte till när vi behövde låna karta. De har även olika events, som quiz och karaoke:)

Det fanns hiss, och den åkte vi alltid upp för man blir ju seg i benen av att promenera hela dagarna, men ner gick vi alltid i trappan. Jag har för övrigt sällan bott på ett hotell där heltäckningsmattan är så ren och fräsch! Ofta luktar den lite gammalt, men här – inget!

Uppvärmingen vill man inte veta vad den kostar 🙂 men den sker genom de här gigantiska elementen, två i varje korridor

Och ett per rum, väldigt söta och extremt effektiva.

Getaway hostel ligger ungefär tio minuters promenad från spårvägen, och vet ni då?

Man köper ett kort för 5 dollar, det är idag 54,95kr.

Innehåller annonslänk och reklam för Cellbes

Jag ska snart berätta för er om vår resa till Chicago, men först innan jag glömmer det, vill jag bara hylla byxorna jag haft länge, och nu reste i:)

Det är de här:

Svarta byxor i ekologisk bomull, som är i en löst sittande modell, som ändå ger ett välklätt intryck. Eftersom jag kommer från en flygfamilj har det alltid varit viktigt att flyga i snygga kläder. Om man åker i mån av plats så kan det vara så att man blir bortvald pga skabbig klädsel. Och tvärtom, är man välklädd ökar chanserna att man får åka med:D Sen spelar såklart saker som antal år i företaget störst roll, men ni fattar. För mig funkar det inte att åka i joggingbrallor, jag har inbankat att man ska se snygg ut. Och som alla vet är inte snygg så ofta lika med bekväm. Speciellt inte när man ska sitta åtta timmar ihopklämd på 10000meters höjd. Vanliga jeans går bort direkt, de är extremt osköna:) Så de här med sin lösa resårmidja där man kan lossa på dragskon också, är perfekta. De skrynklar sig inte och de får inga knän heller. Jag hade sen en snygg tröja i mjukt material och en lika mjuk jacka, plus en poncho:) Det kan ha varit de bästa resbyxorna någonsin:)

Jag hade dem också på frukosten varje morgon medan jag sen bytte till jeans för att få bakfickor till mobilen:)

Haha, okey jag ser inte klok ut och det är en dålig bild, men ändå:)

Jeansen jag bytte till kommer också från Cellbes, de är min hovleverantör på det mesta och absolut på jeans. Jag har hittat min storlek och modell och har favoriterna i flera färger. Det är de här, shapingjeans med hög midja

Mina andra favoriter är snarlika men utan shapingeffekt. De har jag också i flera färger men använder mest de svarta. De sitter så jäkla bra uppe i midjan, med den höga midjan och tre knappar så hamnar de över den fluffiga magen och de rullar inte ner eller viker sig under magen. Både de över och de här är nedsatta:)

Jag har tvättat mina svarta massor och de är fortfarande svarta, och de mörkblå är mörkblå, så färgerna håller också väldigt bra. Man får ju vara lite försiktig när man tvättar, stretch är skönt men gillar inte tvättmaskinen, men tänker man till lite och inte kör på maxvärme så går det utmärkt.

Jeansen hade jag dagtid när vi promenerade omkring hela tiden, och de var lagom, jag svettades inte när solen stekte och frös inte när de kyligare vindarna drog in. När vi fick lite regn över oss så höll de emot en aning och torkar snabbt. Det här är riktigt bra brallor!

Om man är smart så använder man koden 23F10 för att få 30% på den dyraste varan:D

Nu börjar höstens kläder verkligen ta över, och det börjar också bli hög tid att köpa vinterkläderna. Jag har en fråga till er, och det är om en varm kappa är något ni rekommenderar?

Typ den här längden. Sjukt snygg färg också

Egentligen är jag sugen på en ännu längre som denna

Men jag vet inte om jag skulle känna mig ”utklädd” i den? Jag har nog aldrig haft en jacka som är längre än såhär 🙂 Ner över rumpan men inte så mycket mer.

Förra helgen stod jag i kiosken på en fotbollsturnering som Jamies lag hade, och fast jag hade en varm jacka så var det kallt. En annan mamma kom då i en sån lång kappa och sen höga stövlar och hon såg så varm och go ut:)

Jag gå ju ut med Doris året om och skulle säkert tycka det var mindre svinigt om jag hade en riktigt najs kappa. Men samtidigt…? Är det för tjoffsigt? För byngligt och bökigt, släpar man den i marken när man böjer sig? Osv.

In och kolla själva på Cellbes så ska jag åka och handla:) Vi hörs senare!