För det första, jag tycker det är så övermäktigt svårt att stava till Chicago! Jag får stanna upp varenda gång och kontrollera stavningen, fattar inte varför men minns med värme min gamla lärare i 4-6:an som sa att det var helt okej att ha vissa ord man fick tänka till på, hennes var Kyckling:)

Vi fick skjuts av Robban till Arlanda på måndag morgon, planet gick strax efter tio och vi hämtade syrran vid åtta. Fattar egentligen inte varför vi snålade med tiden, vi brukar vara på plats minst två timmar innan. Även det ett arv av att vara en SAS-familj. Man bara ÄR i god tid.

Vi var framme på Arlanda strax före halv nio, och det gick snabbt att bli av med väskorna. Syrran hade checkat in oss innan, men när man ska till det misstänksamma landet i väst så behöver de ställa lite frågor, som typ: tänker du utföra någon terrorhandling? Har du med dig mer än 10 lax i cash, kommer du tillskansa dig vapen? Osv. Nej på allt.:)

Men det är bra. Jag skulle gärna se att Sverige hade lite tuffare krav för att få komma in, både som turist och som immigrant. Jag har en ny resväska som jag tycker är superfin, och inte använt tidigare, den är rosa pärlemor…. Men så kommer syrran med Musse och jag vill nu byta väska:)

Folk kom fram hela tiden och sa att den var så fin, och absolut ingen kastade ens en blick på min;)

Men jag gillade min ändå:) Kan väl klistra på en Musse Pigg:D

Vi hade fått Fast track biljetter, som alltså inte är något annat än att man får gå i en annan kö, inte riktigt lika lång när man ska genom säkerheten.

Dock så kan man ju säga att personalen där var skapligt otrevliga. Eller en tjej var… (inte SAS-personal!) Hon hade minsann aldrig sett de där biljetterna, och trodde det var till Loungen. Fast både syrran och två killar från SAS som kom förbi, sa det både en två och tjugotre gånger så envisades hon med att de inte kunde släppa in oss. Men jo. Det ska ni. Det här är biljetter som SAS delar ut till sina kunder, så det suger ju rejält att de sen inte funkar, pga att personalen inte känner till dem. De båda killarna och syrran förklarade att de ska spara biljetterna och sen claima SAS så får de betalt. Hon envisades med att vara ignorant och störig. Men fick ju ge sig till sist efter att ha kollat med nån ansvarig:D

Vi kom igenom, så OM ni har sådana här vouchers någon gång, och bli nekade, ni har rätt. Ge er inte.

Syrran muttrade om att det inte direkt var som att hon suttit och klippt och klistrat ihop dem för att kunna spara lite tid i säkerhetskontrollen, vilket jag skrattade gått åt:D

Nåväl, väl igenom så var det snabbt igenom säkerhetskontrollen utan problem, jag som brukar pipa och får backa igenom flera gånger. Glömmer saker som att jag har mobilen i bakfickan, har ett bälte med nitar eller liknande. Ja, det blir fel i huvudet när man är ute på okänd mark:)

Sen gick vi till SAS-loungen och käkade frukost:)

Hade sådana vouchers också:) och de funkade som de skulle. SAS personal är för övrigt oftast trevliga:D (kanske är partisk)

Vi hastade sen iväg till gaten och dör blev det stopp och belägg, mitt boardingkort sa ”hm, njaaaa”. Men det var bara ett missat telefonnummer som fattades, sen blev det insläpp. Sist blev syrran utvald för att göra slumpmässigt test för sprängämnen, men nu var det lugnt. Vi kunde kliva ombord på planet och slå oss ner.

Jag har inga problem med att flyga, speciellt inte om man väl är uppe i luften, så länge som det inte är turbulens deluxe, men jag erkänner villigt att jag alltid är nervös. Det är ju märkligt att de där gigantiska maskinerna kan ta sig upp i luften och sen hålla sig flygande…

Vi kom upp utan problem, till och med utan att det slog lock för öronen, vilket är härligt. Jag tuggar tuggummi för det mesta.

Det tar runt åtta timmar att flyga till Chicago. Det är ganska länge. Det lustiga är att det med tidsskillnaden bara skiljer två timmar i tid när man väl är på plats.

Vi fick finfin service av jordens gulligaste purser, och resan gick smidigt. Inte en skakning. Vi kollade på film, först Guardians of the galaxy 3, och sen Vaiana. Vi slog igång samma film , samtidigt för man blir så splittrad annars och kikar över på den andras skärm. Vi roade oss också med att spela spel, så nåt ordspel och lite frågesport blev det.

Maten var supergod, något jag alltid tycker den är, och efter att ha hört syrran berätta om hur noga de är med allt runt den så fattar jag mer. Hon jobbar nära de som utvecklar allt runt måltiderna, som vilka förpackningar som funkar bäst, vilken mat som smakar bäst på 10 tiden meters höjd osv.

En kyckling pasta som var ofantligt god! Och sen innan landning fick vi en varm smörgås som också var väldigt god.

Sen sov vi några timmar, så gott det går, och vips var vi framme! Tjoho!

Klockan var runt halv ett lokal tid.

Eftersom vi sist vi var i USA tog det lugnt och gick på toa innan vi skulle igenom passkontrollen och därmed hamnade sist i en två timmarskö, så gjorde vi inte så nu, utan gick raka vägen och det tog bara några minuter innan jag stod framför Officer Rodriguez, en stilig, biffig kille som såg ut att vara tagen direkt ur en film, och lämnade mitt pass till honom med knän som skakade en aning inför hans granskande blick. Han pekade på kameran och tog en bild, sen frågade han vad mitt ärende var, och jag pep att det var Holiday, och att vi skulle bo på hostel i Chicago. Han frågade vidare om jag reste ensam och jag sa att det var jag och syrran, så då vinkade han fram henne med. ”Sisters, okey”.

Fingeravtryck och lite vånda, man vet aldrig, får de taskiga vibbar av en så åker man ju i finkan typ. INGEN stämpel i passet till vår bedrövad, vad ska man då ha det till liksom…?

Våra väskor kom och sniffades igenom av hundar och sen var vi klara. Pust. Jag är tämligen lost på flygplatser så allt med det är syrrans ansvarsområde, och hon hade kollat upp det mesta innan. Vi letade reda på ett tåg, som tog oss till en annan terminal och där letade vi runt en stund innan vi hittade rätt. Biljetterna köper man i automater, med kort eller cash och sen klev vi ombord. Vi var tvungna att fråga en polis var sjutton vi skulle byta för att ta oss till Fullerton där hostelet låg, och han sa att de flesta brukade åka den blå linjen till Washington station och där byta till valfri linje. Ok, så då gjorde vi så:)

Det är på den lilla Loopen man får kika för att få ihop det om man kollar på kartan. Det är downtown.

Vi trodde vi skulle behöva gå en bit utomhus men det visade sig vara genom ett köpcenter någon minut. Sen på den bruna linjen till Fullerton och där klev vi sen av, och stod och såg oss omkring en lång stund. Hm, vilket håll? Med hjälp av kartan och screenshots så hittade vi rätt håll och det tog oss tio minuter att rulla väskorna till Getaway hostel:)

Den blå dörren gjorde det enkelt att hitta, kanske även flaggorna och skylten, men mest dörren. Den var en av de saker som gjorde att det såg så trevligt ut. Vi kom fram hit runt tre-tiden på dagen, så det tog lite tid. Men mest för att det är knöligt första gången när man inte hittar rätt tåg och väg. Det gick otroligt smidigt och vi kom inte fel en enda gång, ovanligt nog.

På vägen såg vi massor av Halloweendekorerade trädgårdar och imponerades enormt av framför allt de tre meter höga skeletten!

Jag vill ha ett! En tjej som gick förbi talade om att hon kollat upp vad de kostade, och det var 289dollar på HomeDepot, alltså runt 3000kr, i Sverige hade det ju kostade typ det dubbla. Bara för att liksom. Vi letade efter en sån butik men den vi hittade hade inga. Lika bra för det hade varit knepigt att få hem:D

Nästan alla hus har en trappa, och det blir ju superfint att dekorera i en sån. En del hus hade inget alls medan andra hade både ljud och ljuseffekter. Många körde på den snällare varianten, även kyrkorna, med halmbalar, pumpor och majskärvar. Det ser otroligt mysigt ut!

Jag lägger alla halloweenbilder i ett eget inlägg sen.

Vi installerade oss på vårt rum, testade sängarna, gick på toa och bytte om. Syrran hade klänning och jag tunna mjuka byxor, nu blev det jeans, det var lite kyligt. Sen traskade vi tillbaka till stationen och åkte ner till city. Åkte hela The loop runt, och klev sen av på måfå. Sen gick vi och kollade. De här husen kan man inte undgå att lägga märke till. Ser ni?

Det är lägenheter uppe och parkering nere:)

Floden som går igenom är väldigt grön i färgen, syns inte så bra men den har en väldigt cool färg.

Broarna skakade när man gick över, speciellt den där spårvägen också gick, då kan jag lova att vi nästan spring över, pipande av förskräckelse till lokalbefolkningens förtjusning:D Det var dessutom högt över vattnet, iaf 20 meter, och till råga på allt består gångbron av ”skivor” med skarvar mellan så man såg rakt ner. Inte mer än en halv centimeter skarv förvisso men ändå;)

Vi skulle över en gata och var på väg när vi insåg att vi inte skulle hinna över, deras övergångsställe talar om när det är typ 15 sekunder kvar innan det blir rött. Eller de har inte röda och gröna gubbar, de har en vit gubbe som går när man får gå och annars står det stop i rött. Tror jag:D Det finns heller inget ljud, vi har ju det där tickande ljudet men här är det tyst. Det gjorde att vi, och alla andra också, konstant missade när det slog om till grönt, och att man liksom hajar till, tar ett steg bakåt och sen går fram:D Alla ser lika förvånade ut varenda gång.

Vi var på väg över men ångrade oss och en kille bakom oss på cykel tvärnitade han med. ”Shit I was following you guys, I didn’t look at the light”

“Fan sorry, it was not meningen!”

Han skrattade och berättade att han var från Californien och inte riktigt visste var han fick cykla och hur och så snicksnackade vi lite om det. Sen halade han upp sin mobil och tog en bild på sitt långfinger, och vi kollade till, och sen skrattade vi när vi fattade.

”Sorry, I’m Mexican and I just have to do it every time I see something with him!”

“We agree!”

Så gjorde vi samma lika, för vi är barnsliga:)

Den röda bilens folk skrattade och gav oss en tumme upp:D

Vi gick och gick och kom sen på att vi inte sett ett enda McDonalds! Va? Det är ju vår huvudföda utomlands? Wi-Fi fanns det inte så gott om, men Starbucks hade och vi lånade lite och screenshotade kartor. Det fanns, men inte så många. Vi hittade till sist, då var klockan runt halv åtta och de stängde åtta! Hallå? Vad är det här för storstad? Överlag var det extremt lugnt och lite folk ute där på måndagen. Knappt nån trafik! Vi var nere på stan från kanske femtiden och framåt tio, och det ekade nästan. På den här McD:n hade de plastsugrör!

Och plastmugg. Ibland har jag lite svårt för det här med att vi i Sverige ska plastbanta så förbannat när ingen av de stora länderna gör det. Vi gör inte så stor skillnad. Jag avskyr sugrören i papper, de blir soggiga på en gång för att inte tala om bestick i trä….fy fan. Det finns inga sugrör som är bra förutom de i plast, så är det bara. Jag kan låta bli, vilket jag gör oftast, men oj vad gott det var att få dricka i ett riktigt igen! Jag borde tagit med mig hem.

Personen som gick runt och var nån slags vakt, hade skyddsväst på sig, och handfängsel redo, så man fattar ju att det kan vara en aning stökigt, men vi såg NOLL av det. Tvärtom kändes Chicago som en småstad.

Så småningom drog vi oss hem, efter att ha knatat runt, men det var ju inget öppet längre. Vi fick ihop en hel del steg trots att det bara blev en halv dag:)

Vi åkte tillbaka till hostelet och kollade runt lite där, och gick sen upp på rummet för att surfa efter info. Planera morgondagen och lite sånt:) det gick sådär…

Vi var skapligt trött och mosiga och det tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att sova.

Sängen var skön som sjutton, jag låg uppe, men den knirrade och gnisslade rejält när jag vände mig, så jag låg still:D Jag brukar snurra från sida till sida för jag får ont i axeln men tydligen var madrassen perfekt mjuk för jag vaknade i samma position jag somnade. Lite var jag såklart rädd för att ramla ner också, som jag nog aldrig gjort i hela mitt liv;)

Vi ställde klockorna på åtta, frukost serverades mellan 7-9.30 så det kändes bra. Sen somnade vi som två stockar. Återkommer med resten sen:)

Jag och syrran drog ju till Chicago den 16 oktober – 21 oktober.

Man skulle kunna tro att det var ett hastigt beslut men det var det faktiskt inte, utan det sträcker sig hela fyra år bakåt i tiden. 2019 fyllde jag 50 år och vi hade tänkt att vi skulle dra till Hawaii då:)

Tanken var att lära sig surfa, hjälpligt, typ stå på brädan 🙂 och dra en tunnelvåg på min 50 årsdag den tionde december:D Sen kom verkligheten i kapp och jag insåg att det är ju helt jäkla omöjligt för mig att vara borta tre veckor i december. HELT. Vem ska då fixa all jul hemma? Så då bestämde vi oss för att skjuta på det till våren, kanske april. Alla minns nog vad som sen hände våren 2020?

Det stavas P A N D E M I och var ju skapligt otippat. Ännu mer otippat var det ju att den skulle vara så länge och att världen faktiskt på allvar skulle stänga ner. Något jag faktiskt är imponerad över hur bra vi gjorde. Mycket bra kom ur den här pandemin, som zoom/teamsmöten exempelvis. Det är så många människor som reser långt för att vara med på möten, som helt uppenbart går utmärkt att ta via nätet. Det om något är väl ändå en klimatsmart grej? Att inte resa över till staterna för ett möte, eller från Göteborg till Stockholm för ett lunchmöte.

Mycket dåligt kom också ur pandemin såklart, som alla tragedier och allt arbete, och det här med att många människor på ALLVAR är konspirationsteoretiker. My god så mycket konstigt man fått höra. Bäst där är nog ändå folk som hävdar att vaccineringen egentligen var en mass-chippning, och att man sen blev övervakad via det microchip de var säkra på sattes in. Ja så skulle det kunna vara, man har väl sett Divergent:) men mer troligt är ju att man är övervakad via sin mobil. och för den delen, gemene man är skapligt ointressanta som allmänintresse, men det fattade de inte.

Nåväl. Det blev inget Hawaii. ”Det ligger kvar” som jag hävdat men sen brann typ hela Maui upp så jag vet inte riktigt jag…

På lucia 2019 så hade de dragning i ett lotteri på syrrans jobb, SAS som jobbar nära ett barnhem och lotterna säljs till förmån för dem. Hon köper alltid en lott och hade så gjort även det året, men gick inte ner för att kolla själva dragningen, hon hade inte tid. Så ringer de henne och frågar om hon kan komma ner, och hon traskar dit, fattade att hon vunnit nåt men tänkte att det var en handduk med SAS-loggan eller nåt. Döm om hennes förvåning när hon vunnit första pris:D en resa för två t.o.r Chicago:D

När man ska till Hawaii så behöver man mellanlanda någonstans, och det är ypperligt att göra det just i Chicago, så vi (för jag fick ju vara hennes medåkare) bestämde att det gör vi. Halva resan betald – jippie, perfekt. Men så kom pandemin, världen stängde och resan sköts upp. Och upp och upp. Det har varit lite annat trassel även efter pandemin.

I år fyllde min syrra femtio, och skulle iväg och resa med sina gamla klasskompisar, men efter tusen vändor rann det ut i sanden, de åker i vår. Om det inte kommer en ny pandemi då.

Som ni vet har två fina människor i min närhet gått bort nyligen och plötsligt inser man att ”Vafan, vänta lite här? Man kan inte skjuta upp allt, en vackert dag, som ingen vet när, är det försent.”

Vi bestämde oss för att ta Chicago ensamt. Innan lucia skulle vi behöva åka, och vem vill vara i Windy City på vintern? Inte vi. Alltså behövde vi åka NU. Först skulle vi dra i mitten av september, men eftersom mina barn fyller år då så väntade vi, och åkte dagen efter att Trixie fyllt, hon är sista höstbarnet:)

Svenska kronan är värd typ ett öre, dollarn är hög och det är allmänt svindyrt för oss svenskar att resa. Det är inte som att man snyter pengar direkt och vi gillar inte att betala massa, hellre kör vi budget. Alltid, inte bara när det är inflation och skit. Men nu var det av nöden tvunget om vi skulle kunna åka:)

Resan var betald, så det som återstod var boende och mat. Syrran hittade några hostel, alltså vandrarhem och vi valde ett. Vi har bott på vandrarhem i Göteborg flera gånger och varit supernöjda så hoppades på det nu med. Vi valde Chicago Getaway Hostel

Inget i den här resan är ett samarbete, tyvärr för det vore ju najs, men så ni vet. Det är ett genuint tips, för det här hostelet var bättre än många hotell vi bott på:D

Det ligger i Fullerton, som det tar tio minuter med in till downtown med spårvagn.

När vi var i New York för några år sen så betalade vi nånstans runt 7000kr. Kollade nu på bokningen och det står 9493kr, men antar att det är i dagens valuta, för så dyrt var det inte då. Men om vi skulle bott där idag hade det alltså kostat över nio lax. Getaway hostel kostade 3200kr, och då ingick frukost:) det gjorde det inte i NYC. Jäkligt prisvärt alltså.

Vi bokade ett rum utan badrum, det finns även med, och det finns även sovsalar för upp till tio personer, för klasser eller större sällskap. Med tanke på att jag går från husvagnen i ur och skur till toan, så klarar man nog en kort promenad i en varm korridor:)

Rummet var enkelt och så fräscht!

Sängen var svinskön, jag sov som en gris, och det brukar jag inte alls göra på resa, tvärtom. Jag låg uppe:D

Badrummen är för dam/herr och det fanns ett per våning. Ser ju inte helkul ut, men så här ser alla toaletter ut i USA vad det verkar. Sharing is Caring eller nåt, de som är så pryda på vissa saker har noll problem med att dela det mest privata.

Rent och fräscht och det är huvudsaken. På några badrum fanns det fläktar som lät, så då kände man sig mer privat:D Duscharna kunde man stänga in sig i, så det var skönt, hade avskytt om det var ett öppet landskap som på Friskis exempelvis.

Hela huset var så fint, det är gammalt och byggdes ursprungligen som ett hem för ensamstående unga kvinnor, som kom till staden för att jobba. Här kunde de få hyra ett rum billigt och bo säkert.

Frukosten är enkel men ganska precis det jag äter varje dag, det finns yoghurt, bröd, våfflor, fyra olika flingor, marmelad, smör, juice, kaffe, te, ägg.

Det lustiga är, att saker inte var lika äckelsött som här. Cheerios kan jag knappt äta hemma för det är bara sliskigt, men här smakade de något. Säkert artificiellt, men inte sött iaf:) Under ligger cinnamonflakes som var det godaste jag ätit i flingväg på länge. Och de här våfflorna körde man i rosten och sen var himmelriket med sirap på:)

Brödrosten är speciell:

Jag har nog sett sådana förr men glömt det, de är jäkligt bra och effektiva.

Frukost servandes mellan 7-9.30 sen stängde de för att städa till 12.00. Därefter var det öppet mellan 12-24. En fiffig grej med hostel är att man kan laga egen mat. Vi som alltid gått och suktat efter de olika maträtterna man kan köpa på butikerna kunde nu testa dem:)

Det finns stora kylar och även frys där man ställer sina saker i en låda man märker med namn och utcheckningsdatum. För torrvaror finns hyllor.

Allt förutsätter ju ärlighet och respekt och hänsyn. Ingen snor av någon, och alla håller reda efter sig och det var så rent hela tiden här! Allt man kunde behöva fanns att låna, och vi lagade, alltså värmde:) middagen hemma. Frukost på hostelet, nån slags lunch ute och middagarna hemma, det spar många slantar. Stod länge och funderade på hur ugnen funkade, men tryckte lite, och kollade på pizzaförpackningen som sa 425 fahrenheit, och den blev varm på några minuter.

Pizzaplåtar fanns och det fanns även lite mat att köpa i receptionen om man inte hann innan butikerna stängde.

Det fanns personal dygnet runt och även om dörrarna stängde vid 23 så kunde man bara ringa på. Även i köket fanns det personal, som sa att vi bara kunde ställa disken åt dem, även om det stod att man skulle diska.

Vi hoppas på att komma tillbaka till Chicago, för staden är underbar, och då kommer vi absolut att bo här igen. Gästerna var blandade, från skolklasser, till ensamma mammor med typ 7-8-9 åringar, till pensionärer, till backpackers, till business människor, och så vi då:)

Ni ser ju, så trevligt! Det fanns ett tv-rum, biljardbord, cyklar att hyra och personalen förslog gärna utflyktsmål och hjälpte till när vi behövde låna karta. De har även olika events, som quiz och karaoke:)

Det fanns hiss, och den åkte vi alltid upp för man blir ju seg i benen av att promenera hela dagarna, men ner gick vi alltid i trappan. Jag har för övrigt sällan bott på ett hotell där heltäckningsmattan är så ren och fräsch! Ofta luktar den lite gammalt, men här – inget!

Uppvärmingen vill man inte veta vad den kostar 🙂 men den sker genom de här gigantiska elementen, två i varje korridor

Och ett per rum, väldigt söta och extremt effektiva.

Getaway hostel ligger ungefär tio minuters promenad från spårvägen, och vet ni då?

Man köper ett kort för 5 dollar, det är idag 54,95kr.

Innehåller annonslänk och reklam för Cellbes

Jag ska snart berätta för er om vår resa till Chicago, men först innan jag glömmer det, vill jag bara hylla byxorna jag haft länge, och nu reste i:)

Det är de här:

Svarta byxor i ekologisk bomull, som är i en löst sittande modell, som ändå ger ett välklätt intryck. Eftersom jag kommer från en flygfamilj har det alltid varit viktigt att flyga i snygga kläder. Om man åker i mån av plats så kan det vara så att man blir bortvald pga skabbig klädsel. Och tvärtom, är man välklädd ökar chanserna att man får åka med:D Sen spelar såklart saker som antal år i företaget störst roll, men ni fattar. För mig funkar det inte att åka i joggingbrallor, jag har inbankat att man ska se snygg ut. Och som alla vet är inte snygg så ofta lika med bekväm. Speciellt inte när man ska sitta åtta timmar ihopklämd på 10000meters höjd. Vanliga jeans går bort direkt, de är extremt osköna:) Så de här med sin lösa resårmidja där man kan lossa på dragskon också, är perfekta. De skrynklar sig inte och de får inga knän heller. Jag hade sen en snygg tröja i mjukt material och en lika mjuk jacka, plus en poncho:) Det kan ha varit de bästa resbyxorna någonsin:)

Jag hade dem också på frukosten varje morgon medan jag sen bytte till jeans för att få bakfickor till mobilen:)

Haha, okey jag ser inte klok ut och det är en dålig bild, men ändå:)

Jeansen jag bytte till kommer också från Cellbes, de är min hovleverantör på det mesta och absolut på jeans. Jag har hittat min storlek och modell och har favoriterna i flera färger. Det är de här, shapingjeans med hög midja

Mina andra favoriter är snarlika men utan shapingeffekt. De har jag också i flera färger men använder mest de svarta. De sitter så jäkla bra uppe i midjan, med den höga midjan och tre knappar så hamnar de över den fluffiga magen och de rullar inte ner eller viker sig under magen. Både de över och de här är nedsatta:)

Jag har tvättat mina svarta massor och de är fortfarande svarta, och de mörkblå är mörkblå, så färgerna håller också väldigt bra. Man får ju vara lite försiktig när man tvättar, stretch är skönt men gillar inte tvättmaskinen, men tänker man till lite och inte kör på maxvärme så går det utmärkt.

Jeansen hade jag dagtid när vi promenerade omkring hela tiden, och de var lagom, jag svettades inte när solen stekte och frös inte när de kyligare vindarna drog in. När vi fick lite regn över oss så höll de emot en aning och torkar snabbt. Det här är riktigt bra brallor!

Om man är smart så använder man koden 23F10 för att få 30% på den dyraste varan:D

Nu börjar höstens kläder verkligen ta över, och det börjar också bli hög tid att köpa vinterkläderna. Jag har en fråga till er, och det är om en varm kappa är något ni rekommenderar?

Typ den här längden. Sjukt snygg färg också

Egentligen är jag sugen på en ännu längre som denna

Men jag vet inte om jag skulle känna mig ”utklädd” i den? Jag har nog aldrig haft en jacka som är längre än såhär 🙂 Ner över rumpan men inte så mycket mer.

Förra helgen stod jag i kiosken på en fotbollsturnering som Jamies lag hade, och fast jag hade en varm jacka så var det kallt. En annan mamma kom då i en sån lång kappa och sen höga stövlar och hon såg så varm och go ut:)

Jag gå ju ut med Doris året om och skulle säkert tycka det var mindre svinigt om jag hade en riktigt najs kappa. Men samtidigt…? Är det för tjoffsigt? För byngligt och bökigt, släpar man den i marken när man böjer sig? Osv.

In och kolla själva på Cellbes så ska jag åka och handla:) Vi hörs senare!

Drog i måndags morse och har inte helt tid med er 😂

Men jag finns på instagram, dock lite andra tider än vanligt kanske:)

Det var mulet och lite kyligt igår men idag stålande sol ☀️

Min syster heter Petra, och hon hittade sin bokstav vid Navy Pier:)

Vi går och vi går, det är dels så vi alltid gör och mest för att man upplever allt mer nära då:)

Idag 30.000 steg och jag har SÅ ONT I FÖTTERNA😅

Jag älskar USA! Det är bara så:)

Nu är klockan 23.03 och vi ligger som två mosiga troll på sängarna och surfar medan vi har Wi-Fi 🙂

Jag återkommer och berättar Vad, Varför och Hur 🤘🏼

Reklam och annonslänk för Matsmart

Jag älskar ju Matsmart, det är sen gammalt!

Just att sitta och kika runt och se vad för bra som finns just nu gör mig lite glad i själen:)

Just nu finns det massor av saker jag både vill ha och behöver.

Jag älskar LOKA

Barnen föredrar såklart Trocadero 🙂

Sen handlar jag ALLTID av Matsmarts By Motatos sortiment! Främst för att det är svinbra varor gjorda på ett svinnsmart sätt:) men också för att 1% av bruttovinsten skänks till The Hunger Project 🙌🏼

Ska jag välja en av deras produkter så kan jag inte det, men en jag alltid har hemma är denna:

Pesto på pumpa och pumpafrön. 😍 Den är så jäkla god! Alla deras peston är goda men jag är extra svag för denna.

Har ni inte ännu testat By Motatos så gör det!

Jag har köpt en sak som bara finns i den enda batchen… nämligen de här salt hallon lakrits stubbarna

Vid produktionen råkade det bli för mkt hallonpulver så de kommer aldrig igen, och det är synd för ojjjjj! Så goda 🙂

För er som dricker Oatly – varsågoda 🤗

I ärlighetens namn finns det massor av havre, mandel och soyadrycker nu, inte bara Oatly, men det är vad jag har i mitt kaffe så jag är extra happy 🙂

Som sagt, massor att fynda inne hos Matsmart!

Gör det så åker jag ner och står o steker hamburgare på en blåsig fotbollscup😂

Hörs snart !

Igår var vi på pressvisning på Gröna Lund, årets Halloween närmar sig med stormsteg.👻

På fredag, den trettonde, slås grindarna upp och då är det bara att hålla i hatten, för då blir det åka av!

Det är sjätte gången som Grönan kör Halloween och det blir bättre och bättre. Från att ha varit världsklass alltså:) 7 ton pumpor, halm och dekorationer överallt, hela området är förvandlat. Bara att vistas här ger en fantastisk härlig känsla. Magi och höst när den är som bäst.

Årets nyheter är för barn: Häxans magiska stig, en jättecharmig och fin liten promenad där veteranbilarna rullar i vanliga fall.

Så mycket fint och gulligt att titta på🤗

För de lite större, över 13 år, så är årets nyhet Obscura … om man törs!

Där blir man inlåst i totalt mörker, och det är verkligen kompakt, man ombeds spänna fast sig med säkerhetsbälte och får en hjälm och försäkras att det finns ingen anledning till oro … sen suddas gränserna mellan verklighet och ens värsta mardröm ut. Det handlar om ett gammalt experiment från 60-talet som återuppväckts, men som kanske går lite snett…. Ljud och ljus och en kompakt känsla av kramande mörker. Det var en häftig och helt ny upplevelse så missa inte det!

Jag lyckades ju fint, årets pris för bästa mamma går härmed förlorat:) Man kunde vara sex personer i samma container, och det var vi, jag hade ju med en testpatrull. Vi blev ombedda att rada upp oss, sex och sex och nån visade oss hur, och vi hamnade fyra i ett led och två i ett annat. Jamie, som är rädd för det mesta hamnade med en kompis till Jordan och vi andra fyra hamnade med en i personalen och en säkerhetsvakt. Jag fattade inte det förrän vi plötsligt blev delade på och Jamie pep iväg. Att vi fick en säkerhetsvakt med oss skojade vi med honom om att det kändes extra farligt, vad var det egentligen som väntade oss där inne? Som var så farligt att vi behövde beskydd? Men när han upplyste oss om att han var jordens fegis skrattade vi högt. Bra yrkesval 😂

Väl instängda sen sitter man åtskilda, det är därför åldersrekommendationen är 13 år, för som förälder har man liten möjlighet att finnas för sitt barn, men har man ungar med lite sinne för skräck funkar det utmärkt. Säkerhetsvakter däremot … 😀

Man får hörlurar på sig, men hör ändå de andra och vi hade en kul och uppsluppen stämning inne hos oss, när nån skrek, typ vakten;) så skrattade vi andra, för att sen hojta till själva.

Jamie hade klarat av det alldeles utmärkt, han tyckte det var läskigt på ett kul sätt. Det VAR en cool attraktion!

Andra nyheter är en eldshow, där olika demoner eldar på när det blir mörkt. Den finns vid Eclipse och var mäktig, eld är ju nu ett favoritelement:)

Man kan äta goda saker också, rekommenderar pumpasoppan. Den här skruvade potatisgrejen var också god.

De olika skräckhusen är:

Obscura, som jag skrivit om, Skeppet som är vår favorit, ett orientaliskt skepp som bär på en tusenårig förbannelse, det är långt att ta sig igenom och mörkt, man bör vara utrustad med en skopa rejält mod.

Sen har vi Sekten, där det sker mystiska offerritualer för att tillkalla mörkrets makter, där avslutas det hela med att man får klämma sig igenom en passage som sluter så tätt om en att klaustrofobi får en ny innebörd. (Man kan såklart fuska och ta en annan väg)

Olustiga huset såklart, som tas över av ett ondskefullt clownsällskap. Har man clownfobi är det stället jobbigt:D Utanför står Mäster Makaber och är … makabert obehaglig:D

Sen den klassiska House of even worse nightmares, som är ännu värre ännu vanliga fall, en ökad skräcknivå kan man säga, underbart kul:)

Över hela parken får man passa sig för det rör sig obehagliga varelser som dyker upp bakom en och flåsar en i nacken. Ett otäckt ljud, ett rassel eller ett vrål:D Jag höll på att tappa drickan jag höll i handen när en snubbe plötsligt kastade sig ner och kanade mot mig på knä, en högst obehaglig nivå att bli ”attackerad” från:D

På lilla sidan där barnens Halloween finns är det bara mysigt, lite charmigare och snälla varelser. Man kan åka mumieelefanterna:

Kanske med sällskap;)

Eller så går man in till Pettson och Findus eller bara myser omkring. En ny barnshow: Häxan och monstret, spelas vid Nyckelpigan.

På stora läskiga sidan ska man inte heller missa Undead Alfred och hans familjeutflykt 😂 som spelas vid Eclipse, och inte heller Professor Josephs creations of horror, som är en stundshow som också körs vid Eclipse.

Vill man kan man gå till Kvarteret och lyssna på Vrålen från Tyrolen, där monster spelar livemusik iklädda lederhosen:D Älskade dem!

Ja men ni hör ju!

Halloween på Gröna lund är en upplevelse för stora och små 🙂

En monsterparad eller kanske snarare skräckparad går igenom stora området och det är ingen hejd på de onda väsena.

Alla karuseller är öppna om vädret tillåter förutom Jetline, Flygande mattan och Twister.

De flesta dagar delas upp i två pass, ett förmiddagspass mellan 10-15.30, och ett eftermiddagspass mellan 16.30-22. Det är samma shower och läskigheter med den skillnaden att i dagsljus ser du tydligare vad som förföljer dig …

Biljetter kan man hitta HÄR

Har ni planerat att åka till Gröna Lund på Halloweeen?

Vi hade en ljuvlig dag igår, efter att ha fått världens regnskur över oss på ditvägen så klarande det upp och var superfint väder. Jag hade inte ens jackan på mig, utan det räckte med undertröja och tjock stickad.

Jag och barnen älskar ju nöjesfält och jag är extra svag för när de gör tematiserade saker, när man går all-in och verkligen anstränger sig. Så har jag bara sett förr på riktigt stora nöjesparker som EuropaPark och Disneyland, men Gröna Lund är helt klart i samma klass och lirar. Det är genomtänkt in i minsta detalj.

Gröna Lund får alltså 10 av 10 möjliga stjärnor 🌟:)

Haha, jag är ju mestadels på hemmaplan och ibland känner jag mig som en jäkla enstöring. Att inte ha ett jobb utanför hemmet kan ibland bli förbannat ensamt. Inte som att jag inte träffar folk för det gör jag, men det mesta av mina kontakter sker online. Det är för det allra mesta något jag trivs med, speciellt efter pandemin då jag nog kröp in i nåt slags skal. Jag har lite svårare för folk nu helt enkelt 😂

Med det sagt så blir det lite överväldigande att göra fler saker som innebär avbrott från rutinerna. Den här veckan och nästa kommer vara lite intensiva på ett kul sätt. Började i måndags med konsert!

Jag och Helen som är vänner sen Jesus gick i kortbrallor, eller närmare bestämt 1976, då vi flyttade till samma gata i ett nybyggt område, har en stor kärlek gemensamt. Säkert fler, men en oldie but goldie är Europe:)

Vi har sett dem ihop så ofta, och i måndags var det dags för deras 40-årsjubileumsshow. PÅ Cirkus i Stockholm. Jag tycker om det stället, men det är ju så långt från tåget att det blir bökigt. Man kan absolut åka bil men eftersom jag skulle dit även på onsdagen så kändes tåg bättre.

Vi var i god tid och det var sittplatser (bah) så vi promenerade från centralen till Djurgården. Båda hållen:)

Jag som köper konserttishor som jag sen inte vågar använda för att riskera att förstöra dem🙈 hade ju två. Visste inte vilken jag skulle ha så jag bad om råd på instagram. Den med bara namnet är äldst, och den är kort och tajt i modellen, det är en ”ladyfit” strl L…. Och jag som inte är direkt bystig får knappt plats. Den är trång över axlarna också men snygg:) Den andra är mer herrmodell, men jag är inte helt förtjust i bilden. Men instagram sa den så den blev det:)

Den, en kofta och skinnjacka. Trodde jag skulle frysa, men vad gör man inte för att vara cool:) Visade sig vara perfekt. Vädret var snällt.

Vi kom fram, gick på toa och intog våra platser, rad tio mitt framför scenen, det kan knappt bli bättre:)

Nästan på minuten släckte de ner och en film började rulla. Och den visade hur det började, man fick se de där små pjuklarverna när de var 16-17 och jäklar vad gulliga de var! Jag som var så kär i främst Joey då, och som under åren har funderat på hur i hela friden jag tänkte;) insåg vad det var. Den där ungdomliga oförstörbarheten, det kaxiga med glimten i ögat, och den där energin.

Så drog de igång med en av mina absoluta favoriter: Wings of tomorrow. Snabbt följd av Seven doors hotel. Och sen Rock the night.🙌

Publiken satt ner, tills Rock the night då reste sig alla och det blev bra drag, men sen satte sig alla ner igen och man kan ju inte bli stående ensam mitt i:D Det suger med sittplatser på rockkonsert! Det blir till att sittdansa:D

Jag har mest filmat och de ligger på instagram, i en höjdpunkt, så kolla där:)

De spelade i princip bara låtar jag älskat i evigheter, blandat med några av de nyare. Bra de med men den där relationen som man har med äldre musik finns inte. Jag vet inte om ni som är i min ålder håller med, men när jag köpte en skiva på dåtiden så var det noga planerat. Man kanske hade fått vänta för den tog slut, eller så hade man räknat ner dagarna till den släpptes och samlat sin månadspeng för att ha råd. Så bar man hem den i den där speciella LP-påsen, och skulle lyssna. Hade man inte tid just då så väntade man. För jag ville kunna lägga mig på sängen med konvolutet i handen, läsa texterna och lyssna på alla låtar.

Man lyssnade en gång, sen en gång till och sen kanske man kunde texterna tillräckligt bra för att inte behöva dem. Samtidigt som man läste texterna läste man allt annat på omslaget, så man hade koll på vilka de tackade, vilka som producerat och annat 🙂

Förr så LYSSNADE man, nu konsumerar man musik.

De gamla låtarna sitter stenhårt i muskelminnet och texterna finns där i huvudet, det är bara att ge sig hän:)

Joey Tempest fyllde 60 i augusti, och de andra är ju i samma ålder, jag höll på att köra av vägen när de sa det på radio. 60 år! WTF, hur gick det till:) Men det är ju helt klart det nya 40 eller nåt, för det går absolut inte att se nån ålder på den mannen. Jodå lite äldre i ansiktet men studsade som en tonåring. Vevade och snurrade på mikrofonstativet precis som då😎 Fullt ös!

Plötsligt efter en låt så meddelade de att nu var det 20 minuters paus.

Eh va? Är vi på nån jävla teaterföreställning? 20 minuters paus i en rockkonsert????? Jag har aldrig varit med om maken. Folk verkade nöjda med det och lämnade salongen och återkom sen. Jag som såg Bruce Springsteen köra FYRA TIMMAR utan paus blev mest sur:D

Jag tänkte i mitt stilla sinne att den magi som uppstått nu skulle brytas och det skulle bli katastrof. Men…. De startade akt två 😉 med fortsättning på filmen, och sen drog de igång igen med dunder och brak. Och den här delen av konserten satte sig inte folk ner efter att de ställt sig upp första gången:)

Europe har så många låtar som är klassiska, även hos folk som inte lyssnat på dem tror jag? Deras hårdrocksballader är mäktiga, och i mitt hjärta är Open your heart förevigat fastetsad. Den är liksom min. Sen körde de Dreamer och Carrie och allsången till den senaste gick inte av för hackor ❤️

De varvade med gamla och nyare och det var en grym upplevelse.

Jag tror inte jag saknade en enda låt, Cherokee, Superstitions, Last look at Eden, Stormwind alltså alla var med.

Så till sist kommer låten man älskar men absolut inte vill höra för det symboliserar slutet av konserten. The final countdown.

Jublet och dundret av skor som stampades i golvet och publiken skanderade EN GÅNG TILL! Som på den gamla goda tiden då man kunde ropa ut ett band för extranummer om man tjöt tillräckligt högt och länge. I dag försvinner nog de flesta artister iväg med bil så fort de gått av scenen efter sitt noga planerade nummer. Inget fel med det, jag fattar det fullt ut, men det är nåt speciellt med gamla tiders konserter:D

De föll inte för det, men jag tror det var nära 😉 men tiden var slut, den annonserade sluttiden hade infallit och jag tror det är hårt reglerat hur länge de får köra. Så, de tackade för sig, säkert med en tår i ögat eftersom vi var den bästa publiken ever:D

Och jag gick därifrån i full insikt om att gammal kärlek rostar aldrig, och med hjärtat fullt av glädje. Fantastiska Europe! Tack för de här 40 åren som jag varit med på alla, och som ni sa så siktar ni på nästa 40 och jag hänger med, det lovar jag:)

Det blir en syn det, 100åriga rockare på scen och en publik där medelåldern snittar nånstans på 96;) det ser jag fram emot!

Tack ❤️

Europe vann rock-SM 1982 tror jag, och då var jag precis tonåring, eller till att bli, så hela min tonårstid präglades ju av dem. Det var också tiden med Okey, tidningen med både stickers och posters så rummet och skolpärmar var fulla av bilder. Inte bara på Europe i ärlighetens namn då, men de har alltid legat varmt om hjärtat. De har funnits där när man var olyckligt kär, vilket var typ hela tiden 😉 och när man var glad, arg, ledsen, trött, sjuk, eller vad det nu var. Musiken var alltid på i mitt rum. Jag hade Joey Tempest skolfoto i min plånbok och ett tag en bild av honom på mitt busskort, istf mig själv;) hehe, tills nån busschaufför noterade det;) Jag har skrivit hans namn en miljard gånger tror jag, för det är väldigt bra att snirkla till, med fina bokstäver. Speciellt J är jag förtjust i, det är en snygg bokstav. Jag hette Johansson förr, vilket är en snyggare begynnelsebokstav än W som är hårdare. Men rätt snygg den med:D

Nåväl. Europe har varit enormt viktiga för mig, och kommer så fortsätta vara. Så tack igen, Europe:)