Efter en finfin helg med sol och varmt så är det idag sånt här gråväder igen. Ganska varmt, min termometer säger 16 grader, men det blåser snålt och är så grått att himlen verkar hänga strax ovanför ögonbrynen. Jag och Doris ska ut på promenad men alltså … hon slaggar som en liten gris bredvid mig:)

Inte det minsta sugen på att gå ut:)

Jag är inte den som är den utan jag väntar in henne och passar på att jobba tills hon får fart under galoscherna. Jag blir ju trött av att se henne, så gäspar käkarna ur led snart;)

I helgen verkar det som om högskoleprovet skrevs. Jag har aldrig gjort hela, och skulle med stor säkerhet inte prestera speciellt bra eftersom det väl är både matte, fysik och kemi? Plus geografi och omvärldskunskap;) Jag är inte speciellt bra på något av det, bitvis absolut, men inte i sin helhet.

Däremot ordförståelsedelen, den gör jag varenda år när tidningarna släpper den. Om jag inte har alla rätt blir jag sur en vecka eller så;) Det är därför skönt att spika det, och ha 20/20:D

I år tyckte jag inte ens att det var speciellt kluriga ord. Några kändes som att de kunde ha fler betydelser men de flesta var easypeasy. Är man lite för snabb är det lätt att det blir fel så det gäller att läsa alla alternativ:)

Nu är jag nöjd och glad, stolt över mig själv och det är ett bra sätt att börja veckan på:D

Jag gillar glosor, och har nog alltid gjort. Visst var det svårt i skolan med helt okända ord på okända språk, men det var ändå kul. Jag var, och är nog fortfarande, nästan lika bra på att stava på engelska som svenska. Förutom ibland när jag får hjärnsläpp deluxe. Att prata engelska är också något som innebär problem. Idag pratar man det ju så ofta, men när man inte kan det engelska ordet hivar man in ett svenskt. ” I want some glass”, typ. Bara det att när man pratar med engelsktalande personer så vet ju inte de vad ”Glass” är:)

Jag läste också franska i skolan och där kan jag absolut inget alls. Mer än enstaka ord.

Jag tycker det är roligt med ord, och deras betydelse. Ibland inser jag att jag använt ett ord, eller begrepp, helt fel, som när jag var ung och inte riktigt fattade skillnaden på drygt och knappt. Drygt en deciliter och knappt en deciliter är ju olika saker. Jag körde med drygt på allt, för det lät mer positivt:D Häromdagen hade syrran och jag en diskussion om ordet Ignorant.

Jag vill använda det som att man inte bryr sig om att ta reda på saker. Att vara ignorant är som att medvetet dissa något för att man inte vill veta. Jag ignorerar exempelvis ungarna när de gnäller. Enligt SAOL betyder ignorans: Mkt stor okunnighet vanligen beroende på mer eller mindre medvetet ointresse. Det hänger ihop med adjektivet Ignorant, mkt okunnig eller obildad. Jag får inte ihop det:)

Jag kan sakna glosorna! När barnen har glosläxa och pustar och suckar så kan jag inte låta bli att tänka att de är tråkiga, det är ju rätt enkelt och simpelt, plus att man lär sig nya saker. Jag har ett mobilspel som jag alltid spelar en stund innan jag ska sova:) Där ska man leta reda på olika föremål, på engelska. Jag älskar när det kommer nya scener att leta i för då kommer nya ord. Från början har jag noll koll, som wrench exempelvis. En slags tång, och jag hade ingen aning. Beret var en basker, det hade jag heller ingen koll på, och massor av annat.

När barnen började med spanska fick jag förhöra på glosor, och vissa ord sitter kvar. Nu får jag aldrig förhöra just nånting längre, det är lite tråkigt. Jordan läser ryska, där hade jag väl mest troligt inte ens kunnat få ihop krumelurerna de kallar bokstäver:) Ja, ryska:) De har ett fjärdespråk på hans skola, tror han kunde välja mellan franska, italienska och ryska, och han har nog till och med ett C i det. Fast han själv hävdar att han inte kan ett dugg, men tjatar man så kommer det ett och annat ord:D

Nog om ord, även om jag kan prata länge om det:)

Hon har vänt sig nu:

Sover med halvöppna ögon och benen rycker som om hon var ute och sprang. Hon är så rolig när hon sover, Doris. Ofta snarkar hon högt, ligger i nån helknepig ställning med nacken böjd bakåt, och rör på tassar och/eller ben. Helst såhär på rygg, helt uppenbart trygg och i säkerhet:)

Så fort jag reser på mig kommer hon studsa upp, eller om nån kommer hem, då jäklar. Hon måste ju springa och kolla vem det är och möta med höga skall. Min lilla skruttisfjuttis. Jag hör om folks problem med sina hundar, hur de måste gå ut på nätterna, eller är sjuka ofta. Hur de inte kan vara ensamma hemma eller åka bil.

Doris sover som en stock tills man själv behagar gå upp. Det kan innebära både tolv och tretton timmar, eller mer:) Jag har aldrig behövt kliva upp på natten med henne, hon kan vara ensam hemma utan problem och älskar att åka bil. Sjuk vågar jag inte ens säga högt, men viskar, aldrig. I somras opererades hon för knölar på juvret, som då heter juvertumörer. Det är ett så fult ord att jag inte vill använda det. (Apropå ord, vissa ord kan jag inte använda för att de är fula, det behöver inte vara svordomar eller liknade, utan bara fula ord. Som tumörer, eller kaskad.) Man visste inte om det var godartade eller elakartade och eftersom det kostade massa stålars för att analysera dem, och det egentligen inte spelar nån roll, så var vi osäkra på om vi skulle göra det eller inte. Jag är ju av typen att det man inte vet lider man inte av, samtidigt som jag hellre vill ha sanningen. Jag vet, det är kontraproduktivt:)

Men till sist så lät vi dem analyseras. De var godartade, vilket ju var det jag ville höra. Tack och lov. Hon hade inga komplikationer av operationen, allt läkte fint och det hon mest tyckte var tråkigt var att inte få springa lös i trädgården.

Doris är må hända en jycke som skäller på allt och alla och som smiter om hon får lust, men jag tar det alla dagar i veckan, om jag får samma kvaliteter som hon har. Hon är snäll, säker med barn, funkar med katterna, frisk, kräver inga specifika tider för att gå ut, sover gott, har plåtmage och är så go och glad:)

Nu är det en aning ljusare ute, så det är dags att passa på – ut och gå!

Ha en fin fortsatt måndag 🙂

För en stund sen kom kom den här flashen

Stefan Hanna, suck. Jag fattar inte helt, men när man är vald är man ju det på fyra år. Den här killen uppfann sitt parti Utvecklingspartiet Demokraterna, ganska sent inpå förra valet. Hans mainfokus skulle vara nej till utbyggnaden här ute, och nej till spårväg. Han kampanjade stenhårt på det här. Väl mig så ska jag göra allt för att stoppa de här planerna.

Första veckan på jobbet, gick han i säng med fienden, nämligen allas vår käre Pelling. De två kucklimuckade och vips hade den ena den andra i ledband. Jag är förvisso ganska dålig på politk, men jag är ju inte direkt ensam om att tycka så här. Stefan Hannas uttalanden och ageranden är mest bara märkliga. Han vänder och vrider på sin kappa så mest troligt är den nu så insnurrad att han inte kan få av den. Nu sist under folkomröstningen så var han på Pellings ”sida” i debatten. Rösta JA, sa han, Pelling, miljöpartiet och öhhh …hur fan var det nu? Liberalerna va? BLANKT sa Moderaterna, KD, SD(fast de får inte vara med på möten osv eftersom de är, tja SD), och Centern. NEJ sa ingen. Bara det är jul liksom en fingervisning om hur fel omröstningen var. (Ha lite överseende med ev fel här, jag ids inte googla och minns inte helt.)

Öh va vänta nu? Om man är emot spårvägen men ändå vill rösta som Pelling som är så För den att det är löjligt, så är ju något fel. För även om folkomröstningen inte var om spårvägen som folket önskat, utan om nåt helt annat, luddigt uttryckt så det omöjligt gick att göra rätt, så handlade den om var man skulle bygga bostäder. Byggplanerna här ute är helt avhängiga spårvägen, och tvärtom. Och det var en fråga som var ställd på så vis att den enkelt går att vrida och vända till sin fördel. Alla partiledare satt i samma rad på samma möte och alla argumenterade och motiverade för sitt svar. ÄNDÅ går Pelling ut och säger att det var en storseger för JA – sidan när resultatet blev nästan 50/50 mellan JA och BLANKT. Han visste utomordentligt väl att alla blankröster var en protest och inte ett ickesvar, men valde att låtsas som att han vann stort.

Tillbaka till Stefan Hanna. Nu lämnar han kommunpolitiken? Va? Men de som röstade på honom då? Jag ser det som ett stort svek mot dem, även fast jag inte tycker att han gjort något vettigt och bra gällande spårväg och byggande.

Vad han ska göra nu? Jo men han ska fokusera på kollektivtrafik och sjukvård. Spårvägen alltså. Utan att veta så verkar det som han gick till regionen. Han fick väl mer betalt där troligen. För att hålla tyst kanske? Jag borde inte ens tänka så, men mitt politikerförakt är tyvärr högt nu för tiden. De beslut som tas i Uppsala just nu är galna. En ny 4H gård ska byggas och kommunen har köpt loss mark för 26 miljoner. Okej, de håller på att bygga en 4H gård exakt i detta nu, ska vi kanske hejda oss lite? Och om det ska byggas en ny, vad sägs om att lägga den åt andra hållet av stan? Inte det håll där de fyra andra ligger … Kanske kommer de att använda den här marken till något helt annat? Planer som i nuläget är hemliga. Det skulle inte förvåna mig det minsta.

Inga nya skolor kommer byggas, pga för lågt antal elever. Folk som flyttat till nybyggda områden och blivit lovade skolor, och förskolor för den delen, tvingas åka långt och ofta till flera ställen om de har fler barn. Islandsbron stängs av för trafik, trots att den nya Tullgarnsbron fastnat vid flera tillfällen och blivit obrukbar. För att inte tala om omvägen man nu får köra för att ta sig dit man vill, via sjukhusvägen som är trång som fasen, och både gångtrafikanter och cyklister irrar runt som förvirrade hönor. Det byggs farthinder ÖVERJÄVLAALLT, alltså in absurdum. Busschaufförerna får ryggproblem av att köra över dem och det fattar man ju, de är vidriga. Dessutom sjunker de i Uppsalaleran nästan direkt, mest troligt pga dåligt arbete. Plötsligt ska vi också ha betalparkeringar överallt. På varenda stormarknad ska det vara antingen p-skiva eller avgift, varenda liten gata ska avgiftsbeläggas dygnet runt. Plus att många centrala parkeringsplatser tas bort, för att politikerna vill göra en park(?)

Pelling hänvisade till en ”ny” parkering, nämligen en där planen var att bygga en skola, innan pengarna tog slut, där kan man stå. Ja absolut, men det är inte på långa vägar lika centralt som den förra. Som dessutom var knökfull jämt och ständigt eftersom den behövs. Ska man in till city är det betydligt mkt längre att gå. Alla som tar bil är heller inte suveräna på att gå, det är en av anledningarna kanske, eller att man ska handla något stort och tungt.

Bussen kostar 39kr. Oavsett var man ska, vilket är toppen när man ska åka till Furuvik som tar en timme drygt, men inte lika toppen när man åker tio minuter. Uppsala är inte StorStockholm så att jämföra med det är inte korrekt.

Värst av allt är ju alla förberedande jobb inför spårvägen som görs. Man gräver upp och flyttar ledningar, hugger ner stora fina träd med kronor som skapar bra förutsättningar både för luften och klimatet inne i stan och utanför. Det är sjuka mängder skog som skövlas. Massor av andra förberedelser också. Och allt detta utan att man har de nödvändiga tillstånden på plats… Pengarna rullar ut.

En kvinna med permobil ansökte om att få en liten asfaltsklutt lagd på en trottoarbit så hon kunde köra över ner/upp med permobilen. Svaret som Uppsala Kommun gav, utan underskrift från någon handläggare utan enbart underskrivet med Uppsala Kommun: Det finns inte pengar till det, allt ska gå till spårvägen.

Jag är på allvar seriös. Jag har det från en nära vän.

Och här har vi ju gått för långt med råge. Uppsala behöver ett nytt styre. ASAP. Det vi har nu är fullt av medborgarförakt och maktmissbruk. De ljuger och för bakom ljuset. Spårvägen sägs ska kosta 6 miljarder. Envist hävdas det, trots att det i den summan INTE är medräknat spårvagnsdepån som bara den estimeras till en miljard. Allt förarbete är heller inte medräknat. Utan den summan handlar om en liten del, i själva verket kommer slutsumman hamna nånstans runt 20 miljarder.

Ja. Nu hamnade jag åter här:) Sur pga politiker. Jag vill inte vara det, men det är ju omöjligt att låta bli. De är som en samling inkompetenta diktatorer. Som låtsas göra saker för medborgarna men egentligen uppfyller sina egna drömmar och mål.

Att bli av med Stefan Hanna är inte dåligt, för han har inte gjort nåt vettigt. Han hävdar att han gjort det, men varför skulle han sluta om han brinner för det? Det jag reagerar på är att han lämnar sin post mitt under en mandatperiod. Vad har hänt som man inte får veta? Vilka lik har grävts upp? Vilka tabbar har begåtts?

Herrgud alltså, politiker är ett eget släkte för sig. Och inte på ett positivt vis.

Återkommer med ett mindre argt inlägg om en stund:)

Idag började jag dagen med att väcka Jamie klockan åtta, han hade samling för en match klockan nio. Själv masade jag mig upp och iväg till den startade kvart i tio. Snark:)

Jag är ju ohemult morgontrött, har alltid varit, hela mitt liv. Jag är helt övertygad om att jag sov länge på morgnarna även som bebis. Det vet jag till och med, för jag var så liten när jag föddes att jag tvunget skulle äta oftare än de var tredje timme som alla bebisar skulle äta på dåtiden. Vare sig man var hungrig eller ej;) Mamma fick lov att väcka mig:D Och så har det fortsatt, jag är en klassisk B-person. Det är vi som funkar dåligt på morgonen men som får fart vid 14-tiden och sen uträttar stordåd på eftermiddagen och kvällen. A-människorna är som mest effektiva från gryning till strax efter lunch. Jag anser att det är en jäkla tur att vi är olika, men det anses överlag fult att vara morgontrött. Ingen ser ner på en morgonpigg person, men oj så det ska pikas om man är morgontrött.

Jag minns så väl när jag började jobba på sjukhuset, dagen började 6.45 till 16.00 Eller kvällspasset från ca 13-22, kommer inte helt ihåg när vi började och jag vill minnas att vi också kom senare för att vi tog matpaus innan jobbet. Alltså att skulle vi börja 13, så kom man 13.30. Man hann liksom aldrig käka i fred med stängd dörr på kvällarna, utan åt när, och om det fanns tid. När jag jobbade kväll så klev jag upp en timme eller så innan vi började:) bara precis så jag hann vakna, äta och ta mig till jobbet. Medan mina kollegor hade haft tvättstugan, bakat bullar, varit på stan och lunchat med vänner och passat barnbarnen. Typ. Jag kände mig alltid så förbannat dålig. Att jag sen utan att tveka kunde ta ett nattpass direkt efter kvällen om det knep, och vara på tå hela natten, det var inte lika fint. Att jag utan problem jobbar natt, från 21-07, är inte heller lika fint. Men det är fan så jävla fint att vara uppe med tuppen.

Hel samhället är anpassat efter de morgonpigga individerna. Vi som är morgontrötta får bara lov att hänga på, fast det är riktigt jobbigt.

Men, i alla fall:) Idag var jag på fotbollsplanen kvart i tio. Det var skönt väder idag! stadiga 13-14 grader som jag klagat och frusit om det varit maj, men nu är jag bara tacksam. Tacksamheten över varenda fin höstdag är faktiskt väldigt stor, för jag vet så väl vad som komma ska. Gränserna flyttas hela tiden:D Från att ”bara det är ljust”, till, ”Bara det inte regnar”, till ”bara det inte är minusgrader, bara det inte är frost, bara det inte är snö, bara det inte är slaskig snö som är tung att skotta, bara det inte fryser på innan jag skottat, bara det inte värker ner snö, bara det inte är snöstorm” osv.

Det ligger om knuten och lurar! Kylan, mörkret, minusgraderna.

Jamie lag spelade 2-2 i matchen, och sen skulle han tillbaka på kvällen. Han är målvakt, inte helt frivilligt men tror de varvar mellan killarna, eller så är han den som är enklast att övertala;) Jag gick en omväg hem så jag skulle få röra på mig och sen städade jag och insåg efter att två barn rivit i frysen efter bröd att vi inte hade något. Så då bakade jag:)

Det var inte igår jag bakade bröd, men det är ganska trevligt ju. Jag brukar köra dubbel sats när jag väl gör det, och det här är Skogaholmslimpor. Recept finns här

Jag hann inte helt klart, utan Trixie fick grädda bröden, medan jag traskade tillbaka till fotbollsplanen för att se en match till. Den här vann de med 3-2 i slutminutrarna. Det är ju alltid roligare med en vinst än en förlust:)

Jag orkar aldrig släpa med mig en stol men jag ångrar mig alltid när jag väl är där, det är jobbigt att stå rakt upp och ner:) Mina stackars fötter gillar det inte. Alls.

När matchen var klar så promenerade jag hemåt igen, till en rykande het potatis och broccolisoppa:) Jag grävde upp de sista potatisarna idag och Trixie gjorde soppa på dem. Den var svinigt god. Bara potatis, broccoli, grönsaksbuljong och grädde. Tror jag:) Till det nybakat bröd och man kan äta sämre.

Efter det satte jag mig för att jobba lite, men har haft så förbannat ont av gördeln idag att jag akut bestämde mig för att duscha:) Det är enda gången jag tar av den, och det är som en fröjd varenda gång:) En riktigt lång dusch, och sen går det fint att krypa in i tvångströjan igen. Om jag räknar rätt har jag haft den i sex veckor nu, och siktar på åtta. Efter att ha googlat 🙂 De sa fyra veckor, och sen : så länge du orkar. Kanske åtta, kanske åttioåtta:) Vi får se.

Nu halvligger jag här i soffan, Jamie kollar på Walking Dead och eftersom jag är kär i Daryl så kikar jag med ett halv öga mellan varven:D

Hoppas att ni har haft en fin helg, och att vädret har varit fint hos er. Nu kör vi en ny vecka:)

Reklam och annonslänk för Narwal

Jag har ju en ny robotdammsugare som jag älskar, den gör liksom allt! Förutom att plocka undan kanske;) Men i princip sköter han sig helt själv.

Narwal vilar inte på gamla lagrar, eller hur nu talesättet är, men de har i dagarna kommit ut med ännu en modell,

Narwal Freo Z Ultra. (Min heter X.) Det här är Z, förbannat snygg måste jag säga, med sin gråa färg!

Jag har skrivit om min älskade hushållsrobot här så läs där. Det ÄR på riktigt en ofantlig skillnad.

Även om min gamla absolut gjorde jobbet, så gör Narwal det outstanding. Han gnuggar och gnor, i tysthet, och mina golv är magiskt rena nu. Jag har en linoleummatta i köket, som är rätt känsligt för vatten. Innan jag fattade vad problemet var höll jag på att bli tokig. Varje gång jag skurade med mitt vanliga rengöringsmedel typ Ajax, så luktade det inte gott, utan mer som kräk. Exakt det man vill ha när man engagerat sig, eller hur? Nej, inte alls. Golvet vill inte alls ha något annat än typ en bra såpa eller diskmedel, dessutom så sällan som möjligt.

Därför var jag en aning orolig över att det skulle bli för blött men alltså – Narwal skurar med måttlig med vatten, gnuggar tills smutsen är borta, med exakt rätt tryck för materialet, och det har resulterat i att mina golv nu är sammetsmjuka.Utan att det luktar det minsta illa, tvärtom. Ja, jag inser hur skitiga på djupet de varit länge, och ja det skäms jag lite för. Men det förtar ju inte Narwals kompetens. Jag har sen riktigt parkettgolv i vardagsrum och sovrum, plus laminat i tre rum, och Narwal känner av materialet och anpassar sig. Just på linoleummattan märks skillnaden så väl, när jag skurar för hand med min i mitt tycke superbra golvmopp, och vatten med rengöring, så blir golvet ändå FÖR blött. Det händer inte med Narwal, han använder exakt rätt mängd.

Narwal kan dammsuga/ dammsuga och moppa eller bara moppa. Jag har ställt in min så att han dammsuger varje dag klockan 12, och sen på lördagar så kör han en dammsugning plus moppning. Just nu håller han på att skura köket:)

Min främsta anledning att skaffa en robot var att få undan djurhåren som flyter runt som öar här hemma. Det ser ut som stora feta dammråttor, men är päls. Lägg till alla långhåriga personer som bor här, till och med Robban har hår långt ner på ryggen:) Narwal har en trasselfri borste, som på något magiskt vis får hår och päls att flyta in i dammbehållaren utan att trassla in hela borsten. Min gamla fick jag klippa loss hår från ett par gånger i veckan, och det behöver man inte ens fundera på nu med Narwal. Själv dammbehållaren komprimerar ihop dammet så man behöver inte tömma den speciellt ofta, ungefär var 7:e vecka. Det jag gör främst är att tömma det smutsiga skurvattnet, och fylla på nytt. Första gången han skurade fick jag göra det flera gånger, vilket var ett pinsamt bevis på hur skitigt golvet var. Nu kan jag möjligen behöva byta en gång under pågående skurning, men oftast inte. Han har liksom städat så rent att det inte behövs.

Narwal har avancerad teknologi som känner av att det är smutsigt och som gör att han fortsätter gno tills det är rent. Halleluja! Ni fattar ju, vilken kompis!

Navigerar på en femöring och stör inte i maten:) Sellman kan inte bry sig mindre om honom, för även om han kommer nära, så känner han av hinder och kör inte på honom. Ljudnivån är behaglig så inget av djuren bryr sig det minsta. Så bra!

Oavsett vilken ni väljer, den helt nyaste eller någon av de andra, min heter alltså Freo X Ultra, så kan ni använda min kod:

Carola15 ger er just 15% på Narwal:)

Tycker ni att det är lite dyrt? Ja, de är inte de billigaste, inte heller de dyraste, helt ärligt tycker jag priset är lågt i förhållande till hur himla bra de är. Jag jämför med min budgetvariant, och det är inte ens i närheten. Bättre att lägga lite mer och bli helt nöjd än att snåla och vara lite missnöjd. Det är ju som med allt:)

Narwal underlättar verkligen i hushållet. Du styr honom med en app, kan tidsinställa eller bara slå igång när du går förbi genom att trycka på basstationen. Han kan köra på natten, så tyst är han.

Jag kan inte rekommendera Narwal varmt nog:) Skaffa en egen ni med, och luta er tillbaka med en kopp kaffe, virka lite eller gör bara annat som också måste göras i hushållet. Narwal kommer bli er bästa kompis också:)

Här hittar ni alla modeller, och glöm inte Carola 15

Nån sa att det var en kraftfull fullmåne denna gång, jag har absolut ingen koll, men så kan det säkert vara. Jag borde ju såklart se till att skaffa mig koll, eftersom den påverkar mig förbannat mycket. Hokuspokus-skit, men ändå inte:)

Månen flyttar stora vattenmassor, vi består till över 70% av vatten, matematiken är inte helt ologisk.

Jag kan med andra ord inte sova. Jag går och lägger mig och så fort jag drar täcket över mig så blir jag tvärpigg. Inte så där att man ligger och inte kan sova, vänder och vrider, utan det är inte ens nån idé att försöka. Jag är så pigg. Jag har uträttat stordåd här sena kvällar, städat skåp och lådor i köket, gjort ren ugnen och sånt där man normalt kanske inte vill göra efter 23 på kvällen:D

Det innebär ju att dagarna blir extremt sega. Senaste har det varit sol och ganska skönt ute, men idag(igår, började skriva texten igår) är det grått och liksom ett icke-väder. Ingen vind, inget regn, ingen sol, inget ljus, inget alls. Det är stor skillnad, vädret påverkar mig mycket. Fint väder = jag är glad och nöjd. Dåligt väder= jag är trött, seg och deppig. Kan man kanske installera ljusterapilampor i hela huset? 😀

Men, förutom det då? Jodå, jag har fått undan det som ska göras. Jag har massor kvar också, men alla vet väl hur man äter en elefant? En bit i taget:D Det går inte att svälja hela i en enda tugga och det är samma sak med det mesta, en sak i taget, lugn och fin. Ofta känner jag att jag aldrig blir klar, och det är också sant, inget jag bara inbillar mig. Det handlar ju en hel del om att jag jobbar hemifrån och inte har några fasta tider. Jag kan styra som jag vill, men saker måste ändå göras. Ganska frekvent klumpar saker ihop sig, och då är det prioritera som gäller, medan det som inte är lika akut får vänta. Kanske till lördag eftermiddag, eller söndag natt. Just exakt den här veckan ligger jag ovanligt bra i fas med det mesta, vilket är jäkligt skönt. Jag har inget som hänger över mig i min kurs och det jobb jag håller på med är inte klart men det är pågående.

Kors i taket:)

Kursen är fortsatt helt suveränt kul:) Jag är så glad varenda gång jag loggar in. Det är en folkhögskolekurs om Fantastik. Fantastik är samlingsnamn för fantasy, sci-fi och skräck och en massa andra undergenrer. Just nu håller vi på med ett block i sci-fi och det är kanske det jag är minst intresserad av. Det samma verkar gälla för många andra ai kursen också. Jag insåg, efter att vi pratat massor och hänvisat till StarWars, att jag kanske inte sett dem. Det trodde jag ju, men eftersom jag inte kände igen ett dugg av det som sas började jag fundera. Jag var ju för liten när de kom för att se dem på bio och jag har aldrig sett att de visas på tv. Så sagt och gjort. Robban och jag kollade klart på Breaking Bad och sen satte vi igång ett StarWars maraton. Han bestämde att vi skulle se dem i den ordning de en gång släpptes, så vi såg först den som idag heter episod tre, sen fyra och fem. Sen är det nummer ett två och tre. Först var kass, andra kass och tredje kass. Herregud så märkligt att de här filmerna är kultförklarade? Tänkte att de nyare filmerna kanske är bättre? Men, fyra fem och sex är ju lika tråkiga de med:D Jag vet att det är som att svära i kyrkan att inte gilla dem men med tanke på att jag slumrat till en stund under varje, och det gör jag ALDRIG, så kan jag konstatera att de inte är min kopp te. Inte ens Liam Neeson lyfte filmerna. Då är det illa. Jag tror dessvärre att vi har ett helt gäng kvar, för jag ska se alla i serien. Mandalorian exempelvis.

Och apropå Yoda. Här har jag gått och tyckt att han är en gullig liten sak, men nu – han liknar mest en sköldpadda och jag får lite taskiga vibbar av hela honom:D

Haha. Det finns ju nu massor av andra sci-fi filmer och böcker man kan dyka ner i, och det är tur det. En rolig sak är att jag återigen inser hur lite jag vill sätta saker i fack. Samtidigt som jag gärna vill kunna sortera in i rätt ordning. Helt dubbelt alltså. Som människor exempelvis. Vissa är energitjuvar, andra exhibitionister och ytterliga andra är charmerande och kultiverade. Brottslingar, politiker, blåljuspersonal, förskolepersonal och sopgubbar. Som ju såklart heter något annat idag, renhållningsarbetare eller så, men jag gillar att nämna saker vid dess rätta namn ju:) För mig blir det inte varken mer eller mindre bra för att man säger dagis/förskola. Snarare, i just det exemplet, så förvirrar ordet förskola mer än det hjälper, för vem går i skolan när man är ett år? Jag gillar ordet dagis, det är ett ord som för mig är fyllt av värme och omtänksamhet. Förskola signalerar krav och inrättning i ledet.

Men skit samma, när det gäller att genrebestämma litteratur och filmer, det är svårt. Speciellt kanske i fantastiken, där de glider in och ut mellan de olika genrerna. Jag vill ju gärna kalla Avengers för Fantasy, vilket det är, men det är samtidigt sci-fi för de har massor av teknologi. Jag har insett mer och mer att inte ens experterna är överens, så varför ska då jag ens bry mig? Nope, jag konsumerar det jag tycker om i litteratur/filmväg:)

Vi har en uppgift varje vecka där vi ska skriva en text om något. Det är lite som i skolan när man skulle skriva uppsats, man får ett ganska givet ämne, och lite hjälp på vägen. Sen får man skriva max tre sidor. Det är väldigt roligt, även om det inte är inom det jag normalt brukar skriva. Men att få testa på, och i så liten skala att det inte känns som förspilld tid även om slutresultatet är värdelöst, det är lärorikt. Tre sidor kan jag producera på väldigt kort tid, ofta råkar jag få lite tidsnöd och sätter mig med det tre timmar innan det ska vara inne, och det brukar lösa sig:D

Min första text blev jag så jäkla nöjd med att jag funderar på att köra vidare på den till våren, när vi ska skriva ett längre projekt som sträcker sig över större delen av terminen. Den andra och tredje så usla att jag aldrig vill se dem igen och den senaste var helt okej. Blandad kompott:D

Jag ska sätta mig nu och kika på nästa veckas uppgifter, vi har lite kvar på sci-fi blocket, sen går vi på höstledighet, vilket är en lyx man har på folkhögskola:D och sen går vi in på skräck. Det gillar jag, men tror inte att jag någonsin skrivit något som är menat som en ren skräckhistoria. Däremot är ju Stephen King en enorm förebild. Jag älskar hans sätt att beskriva på detaljnivå hur något äckligt händer, hur bloddroppar långsamt rinner och flugor klampar runt och lämnar små spår. När jag fastnar i mina texter så räddar han mig alltid, då kör jag ett sånt parti, med väldigt beskrivande och detaljerat. Eller en dialog:)

Och nu ska jag sluta skriva om att skriva och i stället gå och hämta en kopp kaffe till. Jag hoppas det är okej för dig som tyckte att jag bara drack kaffe och tränade;) Sen ska jag faktiskt ut på en promenad, idag är vädret vackert igen, och jag får ju inte träna på annat vis än så för tillfället. Jag hade bokat ett pass med David men fick kalla fötter och bokade av:)

Efter att ha googlat mitt i nätterna, pga att inte kunna sova, så verkar det som att man gärna kan avstå i cirka 8 veckor, och ha gördel på lika länge, och eftersom det här är viktigt för mig så chansar jag inte. Det transplanterade fettet är ömtåligt och där de tagit fett ifrån behöver kompression för att det inte ska bildas vätska. Jag avvaktar. Kanske nästa vecka, kanske veckan efter.
Jag har tappat allt, känns det som. Noll styrka i armarna, måste öva armgång men vågar inte för jag vågar inte hoppa ner pga både foten och vaden;) Noll styrka i bål och ben, rumpa eller just nånstans alls. Jag hoppas att det bara är en känsla, för rimligen kan man inte tappa allt så där. Jag har ju dessutom promenerat så mycket mer än vad jag brukar:)

Svullnaden har avtagit och benet är inte alls lika spänt som förr, det är lite svårt att inte känna en viss besvikelse. Jag VET att det är svullnad och jag VET att det kommer avta, men ändå 😉 Det var ju väldigt fint som det var liksom. Förutom att det såg ut att kunna spricka vilken sekund som helst;) Men, det här ska ju följas av flera operationer, om nu inget händer, ta i trä osv. Vågar inte ens tänka på det, för jag har ju blivit så blåst av Akademiska många gånger nu.

Jaja. Mot kaffet!

Ha en underbar lördag:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Ja, så var den här – kylan. Jag hatar att frysa och klär på mig efter konstens alla regler, med lager på lager och vindstopps-tyg och så vidare. Jag vägrar också att gå direkt på tjocka vinterjackan, så än så länge är det en mellanperiod.

Massor av stickade tröjor och koftor, plus en vindjacka av något slag.

Den här rosa stickade tröjan är inget annat än underbar, mjuk och ganska tunn men ändå gosig:)

Och den är ju så jäkla snygg!

Den har jag redan använt massor, både under en skinnjacka och ensam. Den är så härlig!

Den här är också rosa, som ju är en favoritfärg, men den finns också i flera färger.

Den här tvåfärgade till exempel:

Det är så fint med den breda mudden i både ärm och nederkant och sen slitsen som gör att det händer något. Just den här tvåfärgade gillade jag massor.

Vill man inte ha en tröja kanske en öppen cardigan är att föredra?

Jag använder massor av sådana också, gärna med huva så jag kan dra upp den i soffan på kvällarna:) Den här har jag i mörkblått och den är suverän, inte minst för att fickorna rymmer mobilen utan problem plus att den ligger säkert och inte ramlar ut. Den är tunn men varm och passar lika bra nu under min höstjacka som den kommer funka under vinterjackan. Gillar att den går ner ordentligt över rumpan:)

Den här hålstickade tröjan i tunn variant fastnade blicken på direkt. Den finns i gammelrosa också.

Jag tycker kragen var supergullig på den och även den lilla fina mudden i ärmarna. Att mudden är lite vågig är extra fint, det blir en liten detalj som lyfter.

Sen är jag ju svag för den här modellen av stickat, polokrage med feeling av skidsemester och Last Christmas-videon:)

Herrgud så fin den är!

Det finns MASSOR av stickat just nu, och ni hittar allt här, både tröjor, koftor, cardigans och klänningar /kjolar. Jag är så sugen på en lång stickad kjol, men vet inte om i år är ett kjolår eller inte:) Jag tror det, och jag har ju mina nya kängor som skulle bli svinsnygga med en stickad kjol, som den här

Eller en sån här klänning,

Det här är från Johanna Toftbys nya kollektion, som är väldigt fin:)

Just den här är jag extrem tveksam till den breda mudden över bröstet, är man platt som en pannkaka är inte det den mest smickrande modellen;)

Mina kängor ♥

Jag älskar de här! Så jäkla sköna och supersnygga. Jag har ju haft liknande fast i fusk-plast, och vet att jag trivs utmärkt i sådana. Det är perfekt med lite högre skaft när man ska ut och klafsa på oplogade gator, det är ju vedervärdigt att få in snö vid anklarna….brrr! Det här är kvalitet och jag räknar iskallt (hehe) med att de ska vara med mig i många år. Mitt nya är att försöka variera mig i alla skor, för att skona mina onda stackars hälar så mycket det bara går. Det är en skaplig strategi som funkar hyfsat:)

Cellbes hittar ni här 🙂

Igår var det ju också begravning. Jobbig men vacker ♥

Kyrkan var full, och det är något speciellt med alla de här männen i olika åldrar med fina kostymer på sig. Det är en ovanlig syn idag, i alla fall för mig. Damerna är inte lika, även om det är mörka kläder så tycker jag att det är vanligt att se tjejer i alla åldrar i de lite mer strama outfiten. Fattar ni vad jag menar?

De vita slipsarna symboliserar allvaret och det räcker med att gå in i kyrkan för att slås av ett mäktigt vemod och en sorg som klipper till rakt i hjärtat.

Vi kom med flit ganska nära inpå att det började, det är tungt att samlas utanför innan, och det ville vi undvika. Tio minuter innan det började gled vi in och satte oss längst bak. Fördelen med att vara i en kyrka är att man inte behöver sitta vänd mot varandra som i Stillhetens kapell. Det är kapellet på kyrkogården och där sitter man på tre sidor om kistan/urnan och jag tycker det är oerhört jobbigt dels att visa min egen sorg och dels att se andras. När man sitter i kyrkbänkar så är med lite mer i fred med sina tårar. Enda gången man exponeras är när man går upp för att ta farväl vid kistan, och det är mer än tillräckligt. Jag är en högkänslig person och andras sorg kramar direkt om mitt hjärta, går rakt in där och sliter sönder det. Jag är helt övertygad om att jag på en helt okänd persons begravning skulle gråta floder, just pga det. Jag känner andras smärta väldigt väl. Igår var det en mycket  kär och betydelsefull människa som vi tog farväl av, och det var tungt.

Det var en fin ceremoni med en väldigt fin präst och vacker musik. Sen en stund med lunch och fika efteråt. Med många känsliga tal som slog an direkt i hjärteroten igen. Tårarna rann och idag är ögonen så svullna.

Han har fostrat två fina söner, som jag håller som mina småbröder även fast det är länge sen vi var så tajta. Men det är ändå människor jag skulle ge mig ut mitt i natten för att hjälpa om de behövde det. Så är det bara. Igår insåg jag att fantastiska män fostrar fantastiska söner som i sin tur fostrar fantastiska barn. Om fler var som den familjen vore klimatet vackrare. Jag är fasen stolt över att ha fått vara en del i den mannens liv. Att få haft äran att blivit uppfostrad av honom och fått dela massor av glädjestunder med honom – många av mina bästa minnen från barndomen innehåller honom och hans familj.

Den kvarvarande känslan är ändå glädje. Fast just nu omfamnad av sorg. Han har alltid valt glädje och skratt före allt annat, och det är något som alltid kommer leva kvar.

Nu tror jag, med min Nangijala-tro, att pappa välkomnade honom där uppe bland molnen eller var de nu är, med en flaska Gammeldansk, och att de kan påbörja nåt kul projekt ihop.

Tills vi möts igen ♥ Tack för allt