Åhh vilken dag vi haft! 🙂
Nu har jag landat i soffan hemma, efter att ha röjt och grejat efter middagen, och nu är den här..den andra andningen, som gör att jag kommer vara piggelin flera timmar till:) På tåget hem hade jag kunnat somna, men nu..nope.
Okey, vill ni höra om min och de tre minstas dag idag på Underbara barn Mässan?
Som jag sa, så var det upp i ottan, och sist jag gick upp så tidigt var väl förra året, till 2013 års Underbarabarn:) Jag har så svårt för att känna att morgnar är min grej, men det är inga problem att kliva upp om jag ”måste”. Igår tvingade jag dessutom mig själv i säng efter Vikings, alltså kl 22…fast det blev närmare 23 innan jag preppat allt jag ville ha klart så jag bara kunde rulla ur sängen och åka i morse. Jag kollade och lade fram kläder till oss alla, och bredde mackor som frukost, även fast vi skulle få frukost sen, och så lite vattenflaskor, blöjor osv. Alltså sov jag en fem, sex timmar, och det räcker väl, fast jag gillar 7-8 bättre:)
Jag hade kollat med Novalie, Trixie och Robban om det var ok att jag åkte, för det innebar ju att de var tvungna att ta sig upp och iväg till skolan själva (Corrinda sov borta) och det var det. De är helt självgående på morgnarna, har alltid varit, i alla år. Man sitter intill dem och tittar på när de fixar frukost, äter, borstar tänder och hår och går iväg, och behövs inte alls:)
Jag har tyckt att det varit kyligt de sista morgnarna när jag släppt ut katterna vid 7-tiden, men idag var det +12 grader ju, och räckte utmärkt med en tunn kofta och skinnjacka.
Fixade mig själv, aka försöka se ut lite mindre som ett spöke;) och sen väckte jag småtrollen, först Lovelia och Jordan och sist Jamie. På med kläder och varsin välling senare var de färdiga, och syrran, min fantastiska syster ♥, kom och hämtade upp oss för att skjutsa till centralen så jag skulle slippa krångla med parkering. Klockan 06.00…!
Alla borde ha en sån syster. Även hon 😉
Jag hade ordnat med biljetter kvällen innan, och funderar på om det blir dyrare på nåt vis att köpa så, än att ploppa ur en biljett på stationen? Jaja, vi kom på tåget, och fast jag visste att vi var rätt, så är det alltid nervöst, för tänk om….Vaddå liksom? Tänk om man hamnar i Malmö eller vad? Trolighet på det?
Vi hamnade rätt:) Men som jag sa förut idag så hade Jamie det jobbigt vid varenda uppehåll tåget gjorde, han ville kliva av. Han hade åkt klart i Knivsta, och det är första stoppet efter Uppsala;) Alla medresenärer såg ju mer sovande än vakna ut och jag kände det som att vi störde friden lite där, fast vid en närmare titt har 98% lurar i öronen.


Strax efter sju ringde jag hem för att kolla så de var vakna och det var de, inga problem där. Skönt.
Jag hade ingen aning om var stationen i Älvsjö låg i förhållande till mässan, men det var ju ett stenkast bara, och en kort promenad senare sprang jag rakt i famnen på Loppi-tjejerna ♥ och en av de senaste Loppi-toppbloggarna: Bullermamman, supergo tjej:) som nog hade samma inställning till tidiga morgnar som mig;) För övrigt var det bara till att dra igen klagomuren, jag var inte ens i närheten av att ha klivit upp tidigt när man jämförde med andra…
Kanske Drömmen om elva barn s avfärd en dryg timme innan jag klev upp…eller Tjejmorsan eller Anna som nog varit uppe tidigare än mig;) och det samma gällde väl egentligen alla, för vi skulle vara där på Bloggfrukost 08.00 PRICK; inget larv här inte 🙂
Och sisådär 20, kvart i klev vi in på området, löste ut våra VIP-pass och sen fick vi frukost och lite information om tankarna med Barnmässan.Sen rev de en vägg för vår skull:) och släppte in oss sådär lagom VIP-igt en halvtimme innan övriga besökare, så vi kunde snabbscanna:)
Bilden från Underbara barns Facebook
Lovelia och Jordan hade full koll på vad de kunde hitta på, och hade inte alls nån lust att haka på mig runt, men gick med på det, och två steg in på mässan så hade jag tio ballonger i vagnen…många utställare hade ballonger med sin logga på, och barnen norpade ju en i var och efter några montrar såg jag knappt vägen framåt..;)Jag hade inte alls nån lust att gå runt med de där ballongerna, så de fick hålla en eller två, och lämna tillbaka övriga.
Lamaze hade fina grejor:


Och Radioapan är en klar favorit, där satt de flera gånger och lyssnade och spelade:


Jag lämnade dem lite här och var mellan varven för annars hade jag fått stå och titta på när de lekte hela dagen, och det funkar ju alldeles utmärkt. Man går en bit, kollar, shoppar, vänder tillbaka,går en annan väg, kollar, shoppar, vänder tillbaka:)
Jamie älskade en av tjejerna vid cirkustältet, och han har bett henne om hjälp tusen gånger med att snurra en tallrik på en pinne, och att gå på lina.
En lite småirriterad pappa vid linan frågade om Jamie var min dotter? -Ja, fast han är min SON:) ( jag fattar liksom)
– ÄR det Din dotter?
– Ja alltså HAN är en kille, och ja han är min. Min son.
– Hon tränger sig. Jag har försökt lära henne att stå i kö.
-Jaha…aj då.
Jag beklagar, och jag är den första att sträva efter rättvisa och hyfs, men Jamie är liten. Man behöver inte bli sur för att en liten unge tränger sig. Dessutom kan man lyssna på den morsa man pratar med när hon artikulerar att barnet han tror är en flicka är en gosse…inte köra vidare på HENNE. Fjant 🙂 Men han kanske var sån bara, och inte alls sur, vad vet jag. Jag vet att Jamie kan vara pestig:) och vägra lyssna så det kan mkt väl hända att det var befogat 🙂
Jaja:) Jamie och jag har haft ett snack om att köa. Vi var rätt oense….;) och vi får se om det tog skruv eller ej.
Jag handlade massa kläder, finfint att passa på när de har mässpriser, från Maxomorra blev det varsin Onepiece till Lovelia, Jordan och Jamie. Från Snoozy en huvjacka till Jordan. Från me&i tröjor och byxor och från NameIt mjukisbrallor till de fem minsta. Nappflaskor i glas hittade jag åxå, de är lite svåra att få tag i, och lite annat smått och gott.
Jag har rensat garderoberna hemma, och hade bra koll på vad som fattades, för en gångs skull.
Sen har vi eller, de små – kört bilar, åkt rutschkana i bollar, planterat krasse i egengjorda krukor, mjölkat en ko, ätit pannkaka, gjort kullerbyttor och volter, lyssnat mer på Radioapan, och massa sånt.
Jag har ett enda klagomål, och det är inte på UnderbaraBarn, utan på mässhallen i stort, tror jag?, men det här med kaffe… Gosh, ni borde verkligen ställa upp små kaffevagnar:) Jag har köat i en halvtimme för kaffe…och det kan aldrig vara sunt:) Nu var det massa fika och mat OCH kaffe på alla ställen jag såg, och det var långa köer eftersom folk ville ha även det andra såklart, och jag som bara ville ha en kopp java, hade kunnat få min kopp på en bråkdel av tiden och då köpt säkert ett antal fler. Win win:)
Men annars har jag absolut inte ett endaste dugg att klaga på, det är fint anordnat, med gott om intressanta utställare, roliga aktiviteter för barnen, och härliga föreläsningar:)
Tummen upp! Gånger massor:)
Ungarna ville aldrig åka hem. Jag fick ont i fötterna, och behövde ladda mobilen så jag satt och slöade i Blogspothörnan medan de kollade på nån musik och rytmik på stora scenen.
Jamie började stissa till, och eftersom jag visste att han var på grav övertid så försökte jag avrunda dagen, men då hittade de på nya saker:)
Ballongdjur!


Och ansiktsmålning, så det var knappt jag visste om det var mina ungar jag hade med mig hem sen.
Men ungefär samma va? Åtminstone samma antal:)
Jag måste säga att den här mässan är väldigt värd att besöka. Förra året var jag där både fredag och lördag, och då kände jag att jag var ”färdig”, att jag hade sett och hunnit göra allt. Är ni minsta tveksamma , så åk. Ta med barnen! Och låt det ta tid.
I år hade de på ett ställe, en stor pool, där barnen kunde bada. Rätt fräckt ju, men mina fick faktiskt inte hoppa i, av den enda enkla anledningen att de inte är typen som badar en tio minuter utan kan ligga i blöt i timmar 😉
Så allt från poolbad till ballongdjur. Fina amnings och skötstationer, massa kul att se och mässpriser. ÅK!
Vägen hem var seg… Jamie var så trött och hade ont överallt, i huvudet, magen, tårna, håret och allt möjligt, och det var gnäll, gnäll, gnäll. Plus klättra och klänga. Härligt. Vi traskade upp till tåget, köpte bullar på Pressbyrån och hoppade på pendeln hem. Jordan var lika trött han, och de stissade upp varandra och jag har tjatat om TYST och SITT NER, och INGA FÖTTER PÅ SÄTET och tja, sånt där. Jag var trött jag med, och inte mitt mest pedagogiska. Jamie sparkade på alla som satt i närheten när han krånglade runt på sätet, så till sist fick han sitta i mitt knä, och blev fasthållen. Ormade runt som fasen, för att till sist, en hållplats från Uppsala vika ner sig och toksomna:)
Den powernapen räddade kvällen kan man ju säga, och hur mysigt är det inte att ha en sovande unge i famnen när man åker tåg då ♥ Underbart. Och jo, sekunden innan han somnade var han en liten marodör som jag lätt hade kunnat ”glömma” kvar på tåget. ( och saknat efter en sekund, såklart)
Snälla syrran stod på centralen och väntade, och hemma hade Patricia och de andra fixat middag så det var bara att sätta sig, ett stopp på ICA för komplettering bara, och sen mat, prat och röj. Syrran åkte hem, och Jamie åkte i säng i sin Onepiece som han absolut skulle sova i.
Jag misstänker att den kommer bli välanvänd både morgon, middag och kväll.
Nu är klockan snart ett och det börjar bli lite segt, så jag ska väl hoppa i säng.
Vi har haft en underbar dag på Underbara Barn:) Tack för i år ♥
Mina barn tyckte också det va superkul att Bullet var med i fångarna på fortet.
Även dom diskuterade om det verkligen var hon 🙂
Kul att höra att fler barn hade samma diskussion 🙂
Barn är rätt lika i mycket.
Du är bäst Carola 🙂
Beundrar dig och följer din blogg med spänning.
Älskar starka kvinnor som tar hand om sig själv och sina barn.
Klart alltid trevligt om man kan leva ihop med sin man,men ibland tar livet en annan vändning.tycker du har varit så stark och ge dig själv en klapp på axeln varje dag 🙂 🙂
Kram kram 🙂