Okey nu är jag förbannad. Inte på Just me i kommentarerna, jag älskar den personen, äntligen nån som säger det jag inte kan:) ÄN. Jag återkommer till det, men ni kan vara säkra på att inget den personen skrivit gjort mig ledsen, det är snarare de kommentarer där det hela tiden trycks på hur synd det är om honom, och hur jobbigt det måste vara för barnen att läsa elaka saker om sin pappa. Men vet ni, inte något ni skriver kan göra dem mer ledsna än de saker som han faktiskt gör mot dem..
Jag är topp tunnor rasande över att den där fucking jävla människan väljer sin nya hemska brud framför sina barn. IGEN. Och idag, på en så speciell dag att den aldrig mer kommer återkomma.
Idag fyller barnens gammelmormor 100 år, jag bad i Tingsrätten om att barnen skulle få vara med och fira det, för de blev nämligen inte inbjudna när hon fyllde 99…Jag tillade att jag väldigt gärna skulle vilja komma jag med, för det är en människa jag känt och älskat i 27 år, den vänligaste som finns.
Han var högst besvärad och sa att det var hans mamma som skötte allt runt firandet men att BARNEN skull få komma, med stor betoning på barnen, så att jag skulle förstå att jag kunde glömma det.
Jaja, vad ska man säga liksom?
Tingsrätten beslutade att han skulle verka för att barnen skulle komma….
Så kom det inbjudning i brevlådan, och en sekund trodde jag att släkten på hans sida, dvs han och hans morsa, kanske äntligen tänkte sig att lägga ner sitt oerhörda hat mot mig. Varför de hatar mig? Ja fråga inte mig, jag har frågat min exsvärmor, men får inget svar. Jag tänkte att för en älskad kvinnas skull som fyller 100 år skulle man kunna tänka sig att lägga ner stridsyxan, men fick ännu ett slag i magen för det visade sig att barnen fått en inbjudan, till idag, på ett fint ställe med sommarbuffé, hela släkten samlas…men jag, mamma, pappa och min syster fick en annan inbjudan och får komma på söndag, på kaffe…särskilda från all annan släkt, den släkt som jag alltså till stor del fortfarande umgås med.
Av någon anledning anses vi fyra som bråkstakar, och när Corrinda messade farmor och frågade vad det var för löjligt trams, så får hon svaret att Gammelmormor bestämt så här, och att hon vill träffa sina barnbarnsbarn utan tjafs…. innan hon dör… Corrinda blev förbannad och frågade: Vem ska tjafsa? Du??
På det fick hon såklart inget svar. Det är så de gör, svarar inte. Varken han eller hans mamma, som tycker att hon är neutral i detta…och att jag dragit in barnen? Jag vet inte jag hur jag skulle kunna hålla dem utanför?
Janelle messade honom att det var barnsligt och löjligt.
Patricia messade även hon att det var barnsligt, men att hon gärna kom på kalaset, förutsatt att Toy inte är där, (det är hans nya, Ratsame heter hon visst på riktigt) eftersom hon och Corrinda inte kan komma på söndag.
Övriga barn kommer med mig. Det är en markering från min sida att det är sjukt löjligt, och att om jag ändå blir inbjuden finns ingen anledning att skilja på mig och barnen, när de liksom är hos mig alltid, förutom de få umgängestillfällen han grinat sig till när det passar honom, efter hans arbete….Dessutom…en liten detalj : jag har ingen barnvakt eftersom alla som hjälper mig med barnen är bjudna samma dag, det var det liksom ingen som tänkte på.
Jag mailade min exsvärmor, och berättade att jag var väldigt ledsen över att inte få fira gammelmormor på hennes födelsedag ihop med släkt och vänner, och att det från mitt håll inte var några problem med att umgås med folk jag kanske inte riktigt känner att jag älskar eller ens respekterar längre, jag skulle kunna sitta och vänligt konversera hans nya om det var vad som krävdes. Jag är nämligen uppfostrad, och har en stor portion vett och etikett samt något som de två saknar : Empati och rättvisepatos. Jag skrev inte exakt så, men ni fattar. Frågade även vad jag gjort som gjorde att hon hatade mig så..det enda jag kan komma på är nämligen att jag blivit skamligen bedragen och dumpad av hennes son, och att jag bett henne hjälpa honom, sin son!, eftersom jag trott att han mådde väldigt väldigt dåligt i bemärkelsen Gått in i väggen/depression/livskris. Undrar också över vad mina föräldrar och syster gjort?
Ni fattar. Ett inte helt trevligt mail kanske, men innehållande sanningar, och absolut inte otrevligt,men skarpt. Jag fick såklart inget svar. Tro inte att jag brukar maila henne, det har hänt, men ytterst sällan. Jag var tvungen att OSA för barnens skull.( och jaaaaa, jag vill fan få sagt vissa saker alltså, så är det bara!)
Nåväl idag är det den stora dagen, och eftersom kalset hålls på ett ställe utanför stan dit inga bussar går, behöver barnen skjuts dit. Jag kan ju rimligen inte köra dit dem när jag är ovälkommen .. Patricia messade sin pappa och frågade om han hämtade dem.
Då hade han ingen aning om att de skulle med trots att hon sagt det till honom i sitt förra mess…för nån vecka sen, men sen kom han på det och frågade om det var hon och Corrinda.
Patricia lade till: Jag hoppas verkligen att inte Toy är där.
Och får svaret att mormor bjudit in henne… Jaha, Patrica blev skitförbannad, och messade att då fick han faktiskt välja, ville han ha med sina barn eller ville han ha sin äckliga thailändska som förstört hela hans familj?(hennes ord)
Eftersom jag är förbannad så fattar ni ju vad han valde, han tog beslutet på en sekund och svarade henne att då fick de väl fira gammelmormor på söndag då, ihop med mamma…alltså mig. Att Patricia jobbar och Corrinda åker på läger hade han visst ingen aning om, dock borde han verkligen veta om lägret då det droppat in mail om det sista dagarna. Brydde sig inte ens om att svara Patricia när hon talade om det. Han ignorerar. Det är han väldigt bra på.
Han messade Corrinda och sa att Patricia inte ville med om Toy var där, hur var det med Corrinda?
-Inte om Toy är där, svarade hon, och på det fick hon inget svar…
Så nu har jag två väldigt väldigt ledsna barn här, som så gärna ville träffa och fira sin gammelmormor på hennes 100årsdag, som stod färdiga och klara i hallen, uppklädda till tänderna, men deras pappa valde att ta med sin nya kvinna. Risken att de aldrig mer hinner träffa henne är ju ändå rätt så överhängande, även om jag hoppas att hon får många år till, hon är helt klar i knoppen, bara kroppen som bråkar lite.
Hade jag varit i Toys sits hade jag aldrig tvekat utan aldrig ens tackat ja till inbjudan, hon har inget med 100-åringen att göra, förutom att hon lånat pengar av henne..och ja just ja bor ihop med han den onämnbara…usch.
Den här jävla soppan är sjukt äcklig.
Att verka för att barnen ska komma borde rimligen innebära att man ska se till att barnen vill och kan komma? Om då de stora tonåringarna ber om att hans nya inte ska vara där, och nu ska ju ingen för ens en sekund tro att han ens sagt till barnen att han har en ny, att han bott ihop med henne sen han flyttade härifrån, inte ens när jag ber honom berätta för barnen gör han det..Då knuffades han i stället.. .Nog borde man kunna se till så att hon inte är där?
Ser jag till mig själv hade jag aldrig tvekat i valet mellan en ny man och mina barn! Det är ju inte som att han blir ombedd att göra slut med henne, bara att inte ta med henne på en ovanlig släktsammankomst, hur många får gå på ett 100-årskalas liksom? Hon skulle inte vara saknad, mer än av honom då, men han skulle i gengäld få ha sina barn där…men VALDE BORT DEM.
Att farmor beter sig som värsta elaka kärringen fattar ingen någonting av, och det är ju hon som råddat ihop hela det här kalset, och är den som bjudit in. Även om gammelmormor väckt frågan om att särskilja oss så hade en enkel försäkran från exsvärmor/farmor att alla skulla sköta sig räckt. Jag , mamma, pappa och syrran har knappast väntat på ett 100-årskalas för att gapa och skrika på någon, och göra bort oss inför hela släkten..?
Den där skatan som kallar sig för barnens farmor är inget annat än en elak människa, ond ända in till benmärgen och har bara feta dollartecken framför ögonen. Jag trodde att jag hade en fantastisk svärmor, men hon visade sig vara the mother -in-law from hell.
Gammelmormor är en underbar människa, och snäll mot alla, att hon medvetet skulle göra detta när vi blir ledsna är högst otroligt. Jag hoppas att hennes födelsedag var fin på alla sätt och vis. Jag älskar henne.
Men jag är alltså först sjukt ledsen över att inte få fira en älskad vän på hennes 100-årsdag, och till råga på allt bevisar återigen barnens pappa hur han prioriterar, och väljer bort sina barn. Och tingsrätten säger att jag måste väl lita på att han kan ta hand om sina barn?? Måste jag det? Är det att ta hand om dem att välja bort dem, när de knappt träffat honom på 19 månader?
Och jag undrar dagligen var min man är, den man jag levt ihop med i mer eller mindre hela mitt liv, för den här snubben alltså…det är inte samma kille.
Fy fan.
Vad härligt! Vad glad jag blir och även sonen! Skönt att höra att djuren har det bra! Och jag älskar verkligen cirkus och nu ska sonen på snart 6 år också få uppleva det!! Tack snälla!! Ja har mailat dig tillbaka!