Ska inte du byta header snart? Stackars Jamie är ju inte med 😉

Jag håller helt med Jenny. Det är stunderna i vardagen precis som Jenny menar och Carola beskriver som är viktiga, det är jag övertygad om. Att finnas där för sina barn oavsett hur många barn man har. Att se varje barn utan att krångla till det med prestationskrav på sig själv som förälder, det måste vara oerhört stressande. Alla gör vi garanterat ett super bra jobb med våra barn, eftersom vi alla vill det bästa just för våra barn. Att lämna prestationen på sig själv som förälder och ta till vara på stunderna i vardagen tror jag är viktigt. Men som sagt är vi alla olika och gör det som är bäst för den egna familjen.

Carola!! Skitbra det du skrev om att ta vara på stunderna i vardagen, tror vi är alldeles för dåliga på det. Är det som verkligen betyder något i långa loppet!
Ha en bra helg nu hela familjen =)

Visst att man ska ägna varje barn tid men var kmr de här i från att man varje kväll ska ägna vissa minutrar timmar? Märkligt att de blev så här el nej egentligen inte..JAG TROR att detta har kommit av att dagens arbetande föräldrar har så dåligt samvete över att dom lämnar små barn på dagis jobbar stressar till affären stressar hem o lagar mat stressar med städ tvätt disk osv..Tjatar o gnäller på barnet/barnen för man är såå stressad o vill så mycket i hemmet,helst ny tv,nydammat osv,,sen ska man kompensera de med att NU MÅSTE vi ha egentid!! Förr hade dom ingen egentid med barnen för då fick barnen vara med o baka handla städa osv,,i dag ska allt vara så perfekt i hemmet medans föräldrarna har så lite tid..Så där tror jag fixeringen med egentid kommer..Mina barn umgås jag med dagligen i vardagen där vi äter i hopa sitter i soffan i hopa läser i hopa,är ute o går i hopa…sen behöver vi inte lägga en timme varje kväll på tid för dom för de har vi haft..i bland går vi på bio åker o badar el gör nåt annat med ett av barnen..Men vi finns här alltid..Detta är MIN teori o så som jag kan få fram av denna hysteri med EGENTID…sen har barnen syskon dom leker med dessutom……Monica

Alla ÄR OLIKA. Vissa vill ha ett barn och trivs med det och att kanske göra karriär!
Andra vill ha två, tre barn och oxå satsa på jobb utbildning Kanske..
Andra vill ha många barn och oxå givetvis satsa på karriär.. Andra vill vara hemma med barnen. VI är alla vuxna och kan göra våra egna val, Gör era egna val och kriga inte. Det gäller båda sidor här.

Helene, du låter inte riktigt normal, ursäkta men hur många familjer som har mindre än tre barn tror du har tid att lägga 5 timmar per dag??? Hur många tror du har råd med städhjälp? Barn mår inte sämre för att de inte får en timmes egentid varje dag, det har aldrig jag fått och vet du? Jag har aldrig varit på ungdomsmottagningen för att prata. Mina föräldrar har alltid funnits där.

Jag tror att det är du som mår dåligt, kan det va så att du fick gå till ungdomsmottagningen när du var ung för att dina föräldrar inte hade tid???

Du säger att Carola har för mÃ¥nga barn men själv har du tre egna plus fyra stödbarn? Det blir ju 7`?? Hmmmm…

Jessica, att vårda sitt äktenskap är inte att bli gravid en gång om året, sex är inte vad jag pratar om alls, det kan man få till men det krävs ju lite mer för att klara att åldras tillsammans, att umgås utan barn som man sen kommer att göra resten av livet när de flyttat ut. Tro mig det är svårare än vad många kan tro när inte allt kretsar kring barnen längre.

Jag är inte så bra på att skriva det vet jag så empatin kanske inte kommer fram men jag jobbar med barn som inte blir sedda av vuxna som har ett behov av att prata på en ungdomsmottagning och jag är hemskt ledsen men det är flerbarnsfamiljer (mer än 3 barn) som är överrepresenterade oavsett om mamma är hemma eller ej. Jag är nog mer närvarande än många då jag har städhjälp och har all tid för familjen när jag är hemma, lägger all fokus på dem och inte på huset och städning och handlar via internet. Försöker skapa 5 timmar kvalitetstid per dag.

Vanligaste skilsmässoorsaken är att man glidit ifrån varandra dvs man har inte något gemensamt när man inte har barnen runt sig längre.

Maria, jag har 3 barn och stödfamilj åt 4 barn där föräldrarna inte orkar med.
Carola: Fem timmar kvalitetstid om dagen?? Till snart vuxna barn? FEM timmar? På allvar…Fast å andra sidan är jag tillgänglig för mina dygnet runt, utan att behöva boka in och planera timmarna för umgänge. Jag känner att det är lite kontrollfreak över dig, du måste veta ALLT om dina barn, och det tror jag inte är helt sunt. Tonåringar behöver eget utrymme och inte en mamma som hoovrar runt dem, och pockar på uppmärksamhet.

Sussie, du skjuter flera meter brevid!
Om du läser bloggen helt, så får du svar på de flesta av dina frågor. Carola lämnar ju verkligen ut det mesta av deras liv.
Det handlar inte om att du inte får ”undra” eller ”få förklarat för sig”, det handlar om ditt SÄTT att undra och ifrågasätta. Hade du ställt dina frågor på ett vänligare sätt och utan att framhålla ditt sätt att ta hand om dina barn som det enda rätta, hade nog ingen reagerat.
Vi som läser Carolas blogg, är intresserade av HENNES och hennes familjs sätt att lösa sina problem på. Faktiskt inte av dina eller att läsa dina nedsättande ord om människor du inte känner. Grymt kanske, men så är det.
Du kan skaffa en egen blogg och där tala om hur ni har det istället.

Helene, om du har jobbat med sådant här undrar jag var din empati tog vägen. Och konsten att lyssna på andra människor? Att vara elak och sarkastisk är inget som inger förtroende…

Av vad jag läser och har sett av er familj på tv’n så märks det att ni alla är harmoniska och verkligen har tid för varandra! Jag håller med dig – sänk prestationskraven och strunta i att putsa på den ”perfekta” ytan så blir det ju per automatik mer tid över att umgås med barnen! Det är lite märkligt men det är just under den till synes perfekta fasaden det förekommer både det ena och det andra och plötsligt är det skilsmässa osv där det tidigare var sååå perfekt… Nej, hellre en harmonisk röra och tid – det fylls ju på hela tiden med ny tid för var minut kommer det en ny… Tack för en BRA blogg Carola! Kram till dig och en till alla som hackar på Carola också – det kan ni behöva!

Läste Helenes kommentar här nu och kan inte annat än skratta; HAHAHA! 😀 TUR att hon är så himla perfekt iallafall 😉

Och såhär annars, varför ska det vara ”fult” att vara lycklig idag? Att inte ha något att klaga på, att vara NÖJD??? Har märkt att det är fruktansvärt provocerande för många…antagligen för att de inte är lyckliga själva.

Herregud vad folk orkar hålla på! Borde väl inte svära men jävla dårar! 😀

Jag har inte läst din bogg på ett tag nu och orkar inte nu gå och läsa vad det handlar om man jag blir så TRÖTT på sånna där människor!! Det bara MÅSTE handla om avundsjuka!??!

Säkert är det ett organiserat (eller o-organiserat ;)) kaos med 9 barn..men jag tvivlar inte ett dugg på att det är ett UNDERBART kaos!! 😀 Jag tror era barn får all kärlek (och tid) de behöver, ändå kläver över 😉

Hon som skrev kommentaren i ditt inlägg mår knappast så bra av sina höga krav på sig själv…jessus säger jag, coola ner lite! Klart man ska finnas där för barnen och umgås med dem..men känna att man misslyckats om man inte pratat djupgående (!?) eller gjort något speciellt med dem nästan varje dag!? Hahaha!! De människorna borde kanske som sagt lära sig att slappna av lite och inte ta sig själva på så jäkla stort allvar 😉

Gillar din blogg Carola och blir impad varje gång jag läser över hur ni lever i vardagen 🙂 Jag som nästan tycker det blir stressigt med ETT barn ibland 😉 hihi! Sköt om er och fortsätt vara den du är!!

Avslutar detta nu då det tydligen inte passar att man kommenterar ifrågasätter undrar vill ha förklarat för sig hur livet som 9/10/11-barnsföräldrar ser ut. Istället duger tydligen bara ”heja dej” och ”du är bäst” och ”allt du gör är bäst” kommentarer. Fortsätt då och beundra varandra. Det är kanske bäst att ta bort kommentarsfältet helt så ni inte riskerar att ifrågasätta nåt….

Carola: Du är ju för rolig du…jag gör ju för sjutton inget annat än förklarar och svarar på frågor! Men du,bla, vill ju verkligen inte lyssna och förstå utan förutsätter att ni vet hur det är att ha så många barn, och ur ert eget perspektiv så skulle det aldrig funka, vilket då i er Nappe Puh hjärna är lika med att det inte funkar för Någon. Kanske dags att vakna och inse att andra klarar det du inte klarar? Och för den delen så klarar säkert du nåt som andra inte kan. Alla är vi bäst på nåt 🙂
Men kom inte och gnäll över att du inte får förklarat för dig! Du kan ju börja med att läsa vad som verkligen står istf att läsa det du tror står mellan raderna….suck

Vuxna människor!!???….ja ibland undrar man.
Måste vara en bunt självplågare här som bara inte kan låta bli att frossa i Carolas liv som är så ”fel” enligt dem.

Men men……det finns och har alltid funnits de som utsett sig själva till civilpoliser och bara måste skriva folk på näsan!

Jag hävdar att varje barn behöver bli sedd, och få just sina behon tillgodosedda och varje förälder har nog ganska så bra kläm på vad det är…..jag förutsätter ju att vi känner våra barn.

Att titta våra barn i ögonen, vara här och nu om det så är i bilen på väg till en aktivitet eller framför spegeln i morgonruschen. Beröring, kramar och närhet…..små ord av förtrolighet på sängkanten. Det hoppas jag verkligen att ALLA gör för sina barn och jag är säker på att Carola och Perra inte är något undantag.

Barn växer och deras behov skiftar……egentid? javisst och varför skulle de inte få det. Många som läser här förutsätter ju att de INTE får det.

Hur många ensambarn finns det i världen tror ni som aldrig haft egentid med nån av sina föräldrar FAST de har alla förutsättningar som finns!

Varje barn formas i och av den familj man föds till. Det man växer upp i ger trygghet och faktiskt så anpassar man sig. Inte av ondo utan för att vi är såna av naturen. Det som är naturligt för mig behöver inte vara det för dig. Människan har fött många barn i alla tider, aldrig har vi haft så få barn per familj som i modern tid.

Jag tycker det liknar en häxjakt detta…..Carola måste stå till svars för exakt allt hon tänker och skriver och främst för hennes och Perras val i livet. Vilka är VI att sätta oss till doms över dem???????

Vilka är VI som måste ifrågasätta och kräva svar och ofta med en sur och otrevlig ton?

Men det är så lätt i skydd av datorn och anonymiteten att kräkas ur sig vad som helst utan en tanke på vad som kan såra.
Vi förfasar oss över hur våra barn behandlar varandra via den nya tekniken, men är vi vuxna bättre själva?

Om vi mår så fruktansvärt dåligt över vad carola skriver så är vi fria att välja att inte läsa och gå vidare med våra egna liv, de som vi har valt.

Och ja….självklart är en blogg ett forum att mötas i och man har rätt att kommentera. Men varför samla en mobb och närapå lyncha en annan människa för att vi tycker olika!?

Ett par frågor som var och en borde lära sig att ställa innan man öppnar truten är….
– Är detta kritik riktat mot MIG? Måste JAG försvara mig?

Om inte svaren utan tvekan blir ja kanske man ska tänka lite innan man klickar på ”skicka”

Tack för mig!

Jag tycker det låter som du har massor av tid till dina barn, du ser dom! Det är viktigast tycker jag. Är själv uppvuxen med 5 syskon och en mamma som var hemma dagtid och det är jag jättetacksam för, När jag kom hem från skolan så fanns alltid mamma där.

Hahaha, vilka tokiga människor det finns! Varför följa en niobarnsmammas blogg om man stör sig på familjer med många ungar…?

Och så lägga sig i ert äktenskap också! Behöver du deklarera om ni gör mer än dricker te i soffan, för att de ska vara nöjda. Men tanke på hur många gånger du blivit gravid får vi ju förutsätta att ni hunnit umgås själva några gånger i alla fall:)

Äsch, strunt i knasbollarna och fortsätt blogga om er härliga vardag! Kram

Men snälla SUSSIE o HELENE, kan ni inte förstÃ¥ att alla är olika och gör olika??? Jag tror visst att carolas barn fÃ¥r egentid lite dÃ¥ o dÃ¥ men kanske inte pÃ¥ samma sätt som ni gör. Lär er att acceptera att alla inte är sÃ¥ ”perfekta” som ni verkar tro att ni är, herregud!!!

Människor verkar inte förstå att vi alla är olika. Jag tcyker själv, av det jag an läsa i bloggen, att du och Perra har funnit den vääg som gör er lyckliga. Och jag har svårt att tro att heltidsarbetande föräldrar har så mycet tid över till sina barn-för jag har själv varit en heltidsarbetande mor och jag har två barn-och det har varit enormt tufft,när jag hämtat barnen från dagis/fritids så är jag oftast helt utpumpad och någon egentid med varje barn blir det sällan. Förutom vissa helger då ett av barnen är hos mormor/kompis.
Nu är jag sjukskriven för att jag väntar tvillingar och ska alltså bli fyrabarnsmamma-något jag tyckte var otänkbart innan-men jag har nu vant mig vid tanken och känner mest glädje över det, och inte neeeej vad många barn.

Dock kommer jag aldrig mera jobba heltid! Jag höll på gå under och orkade inte med at umgås med barnen på kvällarna-och de somnade oftast utmattade efter middagen-vad är det för liv egenltigen? Vilken egentid?

Jag tror att det är mycket bra att små barn får vara hemma med sin mamma el pappa till de i alla fall är runt 3 år.

Att lämna ettåringar på dagis hela dagarna där djungelns lag råder, där personalen verkligen inte hinner med att ge varje barn egentid är det bästa alternativet? Då tror jag Carolas barn har det bättre som får vara hos sin mor och sitt hem.

Nu kan ju inte alla ordna det så. Många måste ut och arbeta, men jag tror inte att om man är två, det är nödvändigt för båda att jobba heltid, om ens för båda.

Och varför så låga/få krav på papporna? De har väl också varit med att skaffa barn? De sa banne mig göra sin del. Jag avskyr när man säger att papporna hjälper till, som de gästspelar i sin familjs liv. De ska väl ta sin del? En del vill ha många barn en del färre-det som är underbart med detta land att kvinnor kan VÄLJA.Så är ju inte fallet för miljoner kvinnor på denna jord.Där är familjerna större än kvinnorna ibland vill eller orkar med. Dessutom tycker jag inte att man ska skaffa fler barn än ekonomin tillåter. På denna jord föds barn till tärande fattigdom jag till svält, för att männen bestämmer och när män bestämmer så är barnkontroll lika med noll.
Men när det gäller C så har hon och Perra velat/vill ha många barn-då är det väl bra med det-och de har råd med att ha en stor barnskara. Bor rymligt osv.

Nu var man prentantiös också för att man bryr sig om barnen….suck suck suck. ”Carolas sätt är rätt för henne” jo det är det kanske men är det rätt för barnen? Håller helt med Helene men det verkar vara väldigt känsligt det här med egentid…antagligen bland de som inte ger sina barn någon….

By the way…egentid med maken…herregud tror du inte att dom får till det…säger bara 9 barn! 🙂

Helene – ta och ge dig… ALLA människor är olika, ditt sätt är inte det enda rätta, däremot så är det rätt för dig. Carolas sätt är rätt för henne. Och varför detta tjat med egentid…är det inte vad man gör med tiden som är värdefull? Ge er nu alla pretentiösa människor som måste klanka ner på andra och deras sätt – det finns många versioner av ”rätt” sätt!

Förstår du inte egentid med maken? jag menar vuxensaker kanske? att ta ett bad med skumpa tillsammans utan kläder? att vara just ett gift kärt par? inte att vistas i samma rum det gör jag ju med en vän med?

Sen har du svårt för empati, vad jag menar med att umgås med varje barn kan ju vara olika, en pw med dottern där hon får prata bara om sitt och kanske känsliga saker. Gå in på sonens rum och ta en fika i hans säng och småprata och kolla igenom läxor etc. Att övningsköra.

Jag har jobbat med detta så jag vet att det finns en sak som alla behöver både djur och människor och oavsett vad du tycker och det är att bli sedda och gör man det enskilt har det stor betydelse för hur man är som vuxen.

Att vara i grupp betyder att den som tar för sig mest syns men alla behöver synas. du kanske inte förstår det nu men när barnen bllir vuxna förstår du nog. Mina är ju idag vuxna och kan många gånger säga att de stunder vi hade ensamma är de bästa i deras liv för de fick prata om sånt som bara de ville och bara jag lyssnade, det är stort för dem.

Vi har enskilda individer i vår familj, inte grupper!
Carola: För dig är det verkligen My way or the highway, eller hur? Snacka om att ha problmen med empati och respekt.Jag kan lugna dig med att allt det du räknade upp, förutom skumbad…hu, det förekommer mkt frekvent här hemma. Janelle och snart Patricia övningskör, med mig, och snart med maken åxå. Vi sitter ofta och fikar, jag och ett barn, jag tar ofta med dem en och en och shoppar eller så går jag in till dem och lägger mig på deras säng och snackar skit. Perra och jag är inte de romantiska typerna så vi tycker inte om att göra tillgjorda, planerade saker, det känns för oss bara falskt. Men du, vi har levt ihop i 24 år, så jag tror att det funkar för oss.
Jag förstod att du skulle hänga upp dig på Grupper i gruppen, men det är nog helt enkelt för att du inte vill försöka förstå hur jag menar. Trist.

MAN FÅR INTE samla in pengar…det är förbjudet i alla skolor … och förskolor..

Skönt med lite annat för jag var less på bakdiskussionen redan efter första inlägget. Bara att konstatera att vi alla är olika men jag tycker att nästan alla vill ha mer tid. Sen vad det är till varierar. T o m jag som inte har några barn hemma längre vill ha mer tid. Tid att hälsa på barn och barnbarn, tid att fixa i hus och trädgård, tid att ta hand om mig själv, tid att umgås med min man. Gör ju allt det där men vill ha MERA TID!

Jaa-a, jag tror däremot det är jättefarligt att gå in på den vägen att ”vi i vår familj har det ju jättebra, vi behöver inte förbättra nåt, hos oss räcker det med att behandla barnen som en grupp”. Lite självkritik har faktiskt aldrig skadat nån! Sen kan man ju diskutera när man kräver för mycket av sig själv, men jag tror man ska ifrågasätta hur man är som förälder också och inte hela tiden tro att det man gör är bäst.

Jo, jag tycker faktiskt att om man har satt barn till världen så får man lov att orka verkligen SE dem. Om inte dagligen så åtminstone så ofta som möjligt. Jag märker att mina barn njuter när de får min odelade uppmärksamhet, alltså när de får vara helt ensamma med mig. De beter sig helt annorlunda mot när de är i grupp med syskonen!

Jag tror att dessa flerbarnsfamiljer mest har många barn för att de älskar bebisar, älskar att gosa med bebisar och känner nån sorts tomhet när det inte finns en bebis att gosa med.

Punkt. Nu har jag talat! Nu ska jag gå och tala med MINA barn:)).

Carola: Eftersom jag är en lågutbildad kvinna så fattar jag ju inte att bebisar växer och blir stora? Eller vad menar du nu? Ja, jag älskar bebisar!! Jag älskar åxå min galna 2 åring som driver mig till vansinne med sina påhitt, och tonåringarna är bara helt underbara att umgås med, eller vedervärdiga beroende på dagsform, men jag har hela spannet på barn, från bebis till snart 18 år, och jag tycker att varje ålder har sin egen speciella charm! Jag SER min barn varje dag, jag har väldigt bra koll på hur de mår,det kan jag avgöra via hur de skickar sina sms, eller hur de ser ut när de kommer innanför dörren.
Vi gör saker med barnen ett och ett, eller två och två, eller hela bunten. Jag förstod att du skulle haka upp dig på Gruppen, men herregud det får stå för dig, vill du inte begripa så strunta i det.
Jag vet att jag är en skitbra förälder, jag behöver inte krypa omkring och ha dåligt samvete eller önska att jag kunde vara mer närvarande, för det ÄR jag , till skillnad från många andra. Jag är inte perfekt, tack och lov, men jag är den bästa för mina ungar. Självkritik är mkt bra, men man behöver ju inte granska allt med lupp heller, och misstag gör man, det gäller bara att se till att lära sig av dem.

Carola: Du ville veta vad egentid för mig var och det är just att till 100% ägna sig åt ETT barn i taget. Finns miljoner exempel här kommer några: gå in på barnets rum och förlora sig i sagoläsning en lååååång stund och låta barnet fråga och kommentera, följa med sonen ensam på fotbolksträning/match/cup och stötta honom utan att ha syskon med som pockar på uppmärksamhet, ta långa promenader i skog och mark med dottern där hon får prata enskilt, hjälpa till med läxor koncentrerat och inte bara titta lite snabbt medan man lagar middag eller hjälper nån annan med läxan samtidigt, krypa upp i soffan med en film som ETT barn bestämt själv och prata och titta på filmen så som barnet vill….jag kan hålla på i evigheter. Och jo jag tror det är oerhört viktigt att barnen får egentid med vuxna och inte bara blir en grupp hemma!

hahaha
kan inte låta bli att skratta:)
Kanske dom skulle använt tiden dom hade att läsa här och sen skriva och gnälla till att baka den där kakan istället //fembarnsmamman som både hinner läsa bloggar, baka kakor, plugga OCH stå i kioskerna samtidigt som hon torkar pottrumpor och skjutsar tonåringar 😉

Du engargerar forsätt med det !

Jag har inte hängt med i hela diskussionen så du kanske redan har svarat på detta. Men det ni bakar inför som du säger är till skolan. Är det aktiviteter som skolan kräver att ni ska göra eller är det för aktiviteter som sker utanför skoltid?

Skolan får ju inte kräva att det ska samlas in pengar på något sätt alls. Gör de det så gör de fel.

Precis som Frida skriver här nere så menar jag egentid i den bemärkelsen att man verkligen gör nåt enbart med det barnet östört och alltså räknar jag inte egentid som 5 minuter i bilen på väg någonstans eller medans man ammar eller byter blöja tömmer disken och pysslar med annat.
Carola : Exakt VAD menar du då med egentid? Berätta gärna hur din egentid ser ut 🙂

Jag läste inte ens att du hade flera barn men det är ju så att om man är född på en plats både jag och maken så kanske det inte känns som det lättaste att lämna Stockholm där totalt 5 syskon finns och mor- och farföräldrar, gravar vi besöker och framförallt finns det bra med jobb och inte bara för mig och maken utan för mina barn som börjar bli stora. Vill ju att de ska ha lätt att hitta jobb och bostad och det finns i Stockholm.
Valet är inte bara för att jag själv vill utan jag vill umgås med min släkt och mina barndomsvänner. Risken är att jag blir hemma i en stad där jag får börja om från noll.

Och några barn har sångbegåvning
Tro mig jag har inte alltid varit glad att jag fötts i Stockholm och att jag har så svårt att tänka mig någon annanstans att bo, hade varit billigare och kanske (men inte nödvändigtvis) kortare resväg till jobbet.

Bodde nåra år i NY också och tyckte jag mitt liv var stressigt här? inte en chans! Allt är relativt!

Håller med dig Frida! jag ser till att vara någon timme med varje barn varje kväll (har 3) och ta en fika och kolla vad de gjort under dagen. Så viktigt att de får prata utan att syskon avbryter eller kommer med sitt utan att de bara handlar om dem just där just då.

MEN jag vill inte bara hinna med mina barn vill även hinna med mina vänner och jag skulle aldrig hinna det med fler barn. De är så viktiga för mig och ger mig energi. Man måste ju få vara bara vuxen också och bara vara Helene och inte mamma eller fru.

Man är ju också en egen person.

Och jag kan säga att jag inte räcker till utan att jämföra mig med någon, varför ska man det? det är ju ingen tävling?
och sen vill jag att barnen ska bli vuxna så att jag och maken får leva själva, inte för att jag inte älskar mina barn men ser fram emot ett vuxen-hem där vi kan vara tillsammans och äta middagar och bjuda in vänner utan barn (alla våra vänner har inte barn och det är inte alltid yippie yeah för dem att komma till oss)

maria husetfullt, bara så du inte missförstod mig, jag är glad att ha ett jobb, kan inte välja heltid eller deltid utan kan välja jobb eller inte jobb och jag vill ha ett jobb, måste ha ett jobb, i Stockholm kostar en hyreslägenhet för 5 personer inte mindre än 10000 i månaden och jag kan inte välja att inte jobba. Jag får vara glad för det jag har, ingen karrär och inget jag prioriterar först för att jag vill men det finns inget alternativ.
Sen i Stockholm är det inte ovanligt med tät trafik, ägnar 3 timmar om dagen till att pendla och önskar jag hade mer tid att vara borta hemifrån 13 timmar om dagen är ingen hit och jag vill inte flytta mina barn från sin uppväxtplats för att jag ska ha närmare till jobbet. Söker många andra jobb för att ändra min situation men inte så lätt och jag trivs, har bra vänner där, det betyder också något som gör att jag är glad.

Varför måste det bakas i er skola och inte bara samlas in pengar?? I våra barns skolor så har det alltid varit så att klassresan inte har något med skolan att göra utan det är något som föräldrar och elever gör tillsammans och skolan har inte lagt sig i hur det ska göras. Vi har alltid haft aktiviteter som att ex sälja 4 laxar per barn till jul eller betala lika mycket som förtjänsten av dessa 4 laxar, ingen har haft någon åsikt om man inte vill sälja, man har haft ett val och det tycker jag är viktigt, allt passar inte alla och det ska vara ok. Målet är att få in ett visst antal kronor och det får man.

Jag har upplevt att många varit avundsjuka på att vi kunnat betala istället för att baka eller sälja men det har varit vårt val, vi har respekterat andras.

Det handlar om respekt och empati och det verkar du ha svårt för? att sätta dig in i att andra har andra prioriteringar? visst kan man svänga ihop en sockerkaka men lite mysstund med maken i stressiga tider kan vara viktigare för att hålla ihop familjen.

Vi hade aldrig klarat att hålla ihop äktenskapet med så lite egentid som ni har, respekt för det! det riskerar mer att bli AB Familjen och så vill inte jag ha det. Alla är vi olika.

Skit i bakandet nu. Jag skulle gärna vilja höra varför du tycker det är så konstigt att folk undrar hur ni får tid med varje enskilt barn. Dygnet har ju som bekant 24 timmar vare sig du prioriterar eller ej :-). Menar du att du kan ge lika myckey egentid till alla dina nio barn som någon som bara har 2-3 barn???? Och om man säger att någon har 18 barn kan de också ge tid till alla barn eller har du en gräns för dit resonemang? För mig är det enkel matematik att ju fler barn desto mindre egentid får varje barn, enkel ekvation.

Jag förstår bara inte varför föräldrarna inte ser det som en chans att umgås med barnen. Baka tillsammans vid just det exemplet. Eller låt barnen baka själva med assistans om ugnen ska användas. Det är ju faktiskt barnen som ska ha pengarna då kan väl de baka och inte bara be föräldrarna.

Men alla kan inte alltid enas om saker och ting men man behöver inte älta det heller.

Tyvärr går inte livet att bara planera och prioritera utan oförutsedda saker och ting händer. När det gäller tonåringar som du skriver kan problem till viss del bero på uppfostran men en del barn i en syskonskara är känsligare än andra. Tycker också att det är fel att man ska låta sina äldre barn sitta barnvakt åt de små, bara för att föräldrarna prioriterar att gå på gymmet.

Väl rutet! 🙂

Ha ha ha, slösa inte energi på de som väljer att inte förstå. Jag har en fråga till dig; ”Hur ser du på det här med att de som har många barn lägger FÖR MYCKET ansvar på de äldsta barnen”? Alltså att man skaffar barn och litar på att de äldsta hjälper till med att ta hand om de mindre.

Diskuterade detta med en som tyckte det var att ställa för stora krav på de äldsta barnen. Själv tror jag inte att barn far illa av ansvar och hjälpa till, men jag tror inte ansvaret ligger på de stora barnen för det är inte så att de behöver fundera på inkomst och utgifter, hela rena kläder, tak över huvudet och mat på bordet.

Jag kan tycka att barn far illa av att vara LEDIGA hela somrar, utan ansvar… att barn som inte har något för sig riskerar att hamna på fel väg.

Hur du än vrider och vänder på det och förklarar kommer det alltid finnas de som inte hör vad du säger för de har bestämt sig för att ”sätta dit dig” eller vara motvalls käring.

Jag har sex egna barn och ett bonusbarn och nej, jag tycker inte det är svårt att hinna med. Bara när alla vill något samtidigt och det händer sällan nästintill aldrig.

Jag blev mest upprörd över alla kommentarer om att Perra är så fantastisk…..är han fantastisk för att han är man och gör sin del av omsorgen när det gäller barnen? Varför är det fortfarande så att män får applåder när det gör det kvinnor förväntas göra? Jag tycker också Perra verar vara en bra man-men det är snarare så att han gör det som alla pappor borde göra, och jag har svårt att fatta att så många kvinnor verkar acceptera att deras män faktiskt inte tar del i omsorgen av barnen.

Skriv din kommentar här!

Hej Carola

Bra svar du ger på folks kommentarer angående tid

Men den här frågan du ställer till oss läsare:Missförstår ni mig med flit?,tror du vi gör det med flit?det är inte första gången du ställt den frågan här i bloggen,tycker du att folk missförstår dina inlägg ibland med flit,så beror det troligen mer på ditt sätt uttrycka dig i just det inlägget, och på hur du hanterar folks kommentarer om just det inlägget,för ibland blir det ju följetonger av inlägg helt i onödan.

Alla har tid och kan ta sig tid om dom bara vill eller prioritera om för att få tid i sina liv

Ja jösses…
Jag förstår din häpna reaktion på alla kommentarerna i det förra inlägget – det var tydligen väldigt många ömma tår du råkade trampa på? 😉
Jag har en väldigt enkel lösning på kak/bullproblemet. När föräldern är och handlar, passa på att köpa en påse bullar eller en kaka då så är problemet löst.
Håller med dig fullständigt fast för mig handlade det om ekonomi när ungarna var i skolåldern – hade jag kunnat hade jag gladeligen betalat för att slippa bakning, försäljning och lotterier! Det var bra för mig då, eftersom jag var ensamstående och hade extremt dåligt med pengar. Samtidigt glömmer folk att det där med att baka kostar också pengar..
Lite lustigt det här vad folk retar upp sig på. Att förutsätta det värsta hela tiden, tex det här med din man – varför förutsätter man att han går upp med barnen av tvång och inte för att han vill? Och varför förutsätta att barnen inte hjälper till? Och till sist: Om någon curlar sina barn av någon anledning – varför ska man kritiseras för det? Det är ju ett val man gör.
När jag läser en del av kommentarerna på de senaste inläggen, får man intrycket av att de som skriver inte är speciellt nöjda med sina egna situationer

Nu ids jag inte kommentera just den här grejen med bakning, inser att det håller på bli en följetång? men vill däremot säga att det där med att man inte får betala för att slippa sälja saker inte stämmer…jag har barn i skolor i uppsala, jag vägrade sälja svindyra salamikorvar och amaryllislökar…och då fick jag betala istället! likadant med bakningen…hur länge sedan var det du jobbade? blev så förvånad att ni hade 5 barn då? men du har visst äldre barn än jag trodde:)

CAROLA TA INTE ÅT DIG, TYCKER DU VERKAR VARA EN HELT UNDERBARA MAMMA / KVINNA / FRU..
– – – – – – – – – – – – –
TYCKER ATT DIN BLOGG / DIN FAMILJ ÄR HELT UNDERBAR..
– – – – – – – – – – – – –
Folk som skriver negativa saker är endast avundssjuka för att du har en underbar familj, blogg osv. Så dom måste försöka klanka ner på dig så fort du skriver vad DU tycker.. Klart att du ska skriva så som du gör, det är DIN blogg.. Ingen tvingar alla negativa gnällspikar att läsa den..
– – – – – – – – – – – – –
Själv tål jag inte beservissar som ska va så mycket duktigare än alla andra.. Tex inte har tid att baka / skjutsa barn men dom har tid att springa rundor på stan och nöjes shoppa (skriva negativa saker i din blogg).

Till Jenny
16 november, 2011 kl. 17:25
Självklart ska syskon vara på Dagis med sina vänner, ”fröknar” för lek och bli aktiverad isf att vara hemma med en troligtvis trött nymamma och en spädis som kräver omsorg och ska inte nymamma med nybebis få tid tillsammas som hon hade med barn nr 1.

Konstigt att folk har tid att sitta vid datorn och kommentera folks bloggar men inte tid att baka en kaka till ungarna!!

Slänger in en syn på det hela…
Jag är en 20 årig tjej. Alltså nyss klar med skolan..och vet hur de varit i skolan.. Med elever som vill komma iväg på klassresa men som aldrig lyfter tummen ur ändan för att hjälpa till att nå dit… Tydligen är deras tid, viktigare än min… Bara en parantes.. Jo, min mamma jobbar hel tid, plus två stora hundar, och börjar laga mat de första hon gjorde efter jobb. Men kom jag hem från skolan och undrade om hon kunde hjälpa mig med ett bak till skolan.. Ja då hjälptes vi åt… Jag vill komma fram till att tid finns, det är en fråga om prioritering.. För jag tror inte man måste ställa sig och baka varje dag ? Gör ett undantag för en dag, det klarar nog alla.. Lägg dig 30 minuter senare ? Skadar nog inte för en dag..,eller köp så ungen får nått till skolan att bidraga med.. Det viktigaste måste ändå va att i slutändan får ens barn komma iväg på något roligt som dom själva skrapat ihop till…

Skriv din kommentar här!Och där här och nu går vi in i väggen! … Eller vad annat ska få oss att känna sig helt otillräcklig! Värsta högen av kvinnor kacklar om hur vi ska vara duktiga och få ihop 5 min som vi kan lägga på våra barn iform av välgörenhet. Som bäddat! Blir så trött. Vi är redan duktiga och har arbetat och kämpat med våra barn, men vadå? Det räcker inte. Baka kaka måste vi göra. Planera nu in in i det sista så du får gjort detta. Det är för BARNEN!! Annars är du inte tillräcklig som förälder. För helvete slappna av. Man där väl göra som man vill. Alla gör prioriteringar, men de är inte samma för alla. Vi vill olika. Därför är all disskussion som sådan värdelös. Bara ångestframmkallande när andra säger vad man bör hinna/ göra.

Ser att många verkar bli upprörda och går till försvar…jag förstår ju hur du menar, och jag kan ju förstå vissa av de andras kommentarer att man inte vill baka och så vidare…men frågan eller påståendet handlar ju inte riktigt om det…om man inte duger om man inte bakar en kaka liksom….utan att komma med en sån bort förklaring som att man inte har hunnit baka efter att ha haft flera dagar på sig…visst handlar det om VAD man prioriterar…alla har vi liksom enbart 24 timmar varje dygn…ingen har mer eller mindre..det handlar om hur man väljer att förbruka den tiden…men tyvärr så kommer det alltid finnas människor som åker snålskjuts på andra oavsett hur många barn man har, finns i alla dess sammanhang, fritid, jobb, skola dagis….

Vilket bittert inlägg, inte riktigt likt dig eller??

Låter som du drar alla över en kam; ”vi med många barn inte kan ha tid för alla barn”… Är det ”vi med många barn” mot oss med få barn eller??

Jag skulle vilja påstå att ingen familj är den andra lik, varken stora eller små familjer. Känner till många stora familjer i min omgivning där jag direkt kan se att varje barn definitivt inte får den uppmärksamhet de behöver, känner även till många små familjer med liknande situation.

Nej, min beundran får alla dessa ensamstående föräldrar som gör jobbet för 2 och ändå hittar tid, pengar och energi för sin familj, stor eller liten.

Sen måste jag slutligen även ge en eloge till din make som många andra, han verkar ha ett enormt förråd med energi som orkar jobba så mycket och ändå fixa och dona hemma i den mängd han verkar göra. Honom ska du va rädd om =)

Det är inte så att ALLA med få barn ALDRIG hinner tex baka och det är inte så att ALLA med många barn ALLTID hinner göra en massa. På dig låter det alltid så att det bara är ni med många barn som engagerar er och hinner så mycket. Så är det verkligen inte. Och för att vara realist så har dygnet bara 24 timmar så det är väl klart att ju fler barn man har desto mindre egentid får varje enskilt barn, det är ju enkel matematik med eller utan prioriteringar.

Hej, måste ju bara kommentera igen. Håller ju helt med Sara här nere: tycker ju att du verkar ha en suverän man som faktiskt orkar stiga upp varje morgon och göra alla i ordning för skola. Inte en liten uppgift i mina ögon i varje fall! Det ger ju dig möjlighet att som Sara skrev, vara uppe länge och t.ex. baka en kaka:))). Alla har ju inte den möjligheten, utan måste lägga sig redan 21.30 för att orka upp kl. 5 på morgonen till jobbet.

Sen så tycker jag också som någon skrev att större barn kräver också mer på ett annat sätt. Ja, om de inte har några större problem går det väl av sig självt. Men tänk om barnet har problem med kompisar, skolan (inlärningssvårigheter e.d.), psykiska problem osv osv. Listan kan göras hur lång som helst! Då blir det genast värre att hinna med allt runtomkring. Vi har en 11-åring som har jättesvårt att hitta motivation för läxläsning + svårt med kompisar o livet överhuvudtaget. Det kräver mycket av oss föräldrar också att man inte lämnar barnet ensamt med allt detta. Ibland tycker jag faktiskt att det var lättare när de var mindre, då var problemet just att få någon att sova middag:). Stora barn stora problem tycker jag stämmer mycket bra! Där har jag svårt att se mig själv orka gå igenom detta med t.ex. 10 barn….

Sen så tror jag människor har olika krav på sig själv som föräldrar. Jag är lite fööör krävande och funderar kanske för mycket på om jag gör tillräckligt med alla mina tre ungar! Känner mig ofta otillräcklig, tycker inte jag hunnit göra tillräckligt med den minsta t.ex. just för att det är mycket med de två äldre + jobb + hushåll osv. Har inga hobbys som tar tid heller, utan har satsat på familj o jobb.

Jag måste säga att du Carola verkar ha världens arbetsmyra till man. Han verkar gå upp de flesta dagar och skicka iväg barnen till skolan medan du som är hemma för att ta hand om familjen sover. Hade jag haft det så hade jag inte heller haft några problem att tex baka en sockerkaka på kvällen…
Här där vi har fyra barn, varav den äldsta har läs och skrivsvårigheter och behöver konstant hjälp när han gör läxan och tre småsyskon som stör. Vi har eget företag med mjölkkor som tar massor av tid…
Det jag vill säga är att jag inte håller med dej. Jag är den föräldern som gör så lite som möjligt av bak till skolan etc. Jag hinner helt enkel inte för jag har så många barn och mycket jobb. Du kan faktiskt inte jämföra dej med andra mammor som jobbar borta och kommer hem och jobbar hemma med allt hushållsarbete. Vet att du har många barn men de stora barnen är ju inte så krävande att ta hand om utan snarare en hjälp i vardagen. Vi andra kanske inte har tonåringar som kan sitta barnvakt åt våra små heller.

Kram på dej i alla fall.

Frågan om man hinner med varje enskilt barn kan diskuteras på olika nivåer. Hur svårt är det att få några barn att göra en aktivitet (rita, cykla, hoppa studsmatta etc)? Inte särskilt, även om det rör sig om 4-5 st. Men tänk när barnen blir tonåringar och strax däröver. Då kan ett enskilt barn problem ta oceaner av tid i anspråk. Existens, träning, kost, mobbing, studiemotivation, nedstämdhet mm löser man inte hur lätt som helst. Då kan det plötsligt bli svårare att räcka till!

Det kan ju oxå vara så att man helt enkelt inte tycker om att baka! 😉 Som jag, jag är inte den personen som ställer mig och bakar i onödan, jag gillar det inte helt enkelt och då är det ju bra med andra som gärna vill det 🙂 Jag prioriterar annat före eftersom jag jobbar och pluggar.. och är det något på dagis eller liknande med sonen, så är jag alltid där oavsett tid och dag!
Jag har en liten treåring och det räcker gott och väl för oss.
Men visst hade jag vart hemma för jämnan kanske jag oxå hade gillat det, vem vet 🙂

God morgon!

Det finns alltid tid om man vill. Så enkelt är det. Det gäller helt enkelt att ha bra planering och logistik. Visst händer det oförutsägbara saker som sjukdomar etc men då får man tackla det när det kommer.

Jag arbetar heltid, har ”bara” två små barn, tränar varje dag (antingen innan jobbet eller på lunchen) och hinner minsann med det mesta.
Allting går men då gäller det varje söndag att ta fram kalendern och planera hela veckan och då menar jag HELA veckan: hämtning, lämning, träning, mat, luncher, helgaktiviteter och vem som kan vara hemma vilken dag om det blir VAB.

Ett inrutat liv kanske men det gör det hela väldigt mycket enklare (och man hinner baka när det behövs 😉 ).

Som du själv skrev vid tillfälle: Alla barnen är inte i samma ålder! Och du har ju inte alla hemma samtidigt, alltid.

Jag tror sockerkakan i denna tanke var en metafor, så varför hänga upp sig på de som kan/vill baka och de som inte vill/kan baka.

Sockerkakan står nog mer för allt det där som det klagas över att man inte hinner.
Efter att i många år arbetat i förskolan så mötte jag ofta föräldrar med ett eller två barn som var helt förkrossade över vad de tyckte att de inte hann…tex ta hand om sina barn när de var sjuka och inte fick vara på förskolan…….Jag fick t.o.m frågan – Men vem ska ta hand om dom då, för jag kan inte vara hemma?????

Eller som pappan som sa att sonen MÅSTE börja med inskolningen då vi hade semesterstängt för han måste börja arbeta och mamman kunde absolut inte ha bägge barnen hemma samtidigt…ja de hade en baby oxå. Planerar man sitt liv med tanken att dagis tar stora barnet så fixar jag den lilla? Varför fler barn om man inte fixar att ha bägge hemma samtidigt??

Jag har två halvbröder 30-35 år, med fru och två barn vardera. Jag tror inte de någonsin har varit hemma och vabbat…..för det har de mor och farföräldrar till. Det är ofta suck och stön, klagomål över att de aldrig nånsin hinner med nåt annat än barnen……SURPRISE!!!!!???

Jag kan bara ställa mig själv frågan, och detta gäller alla områden i livet. Varför bäddar man så att det blir så jäkligt obehadligt att ligga?

Ingen gör dina val utom du själv och man får väl fråga sig själv vad det är man prioriterar i livet och rätta levandet och anskaffandet av barn eller prylar efter det.

Livspusslet som det klagas så högljutt över har man själv valt att lägga och man behöver inte ha det största tusenbitarspusslet för att bräcka andra….det blir en helt ok bild med färre bitar och ger en tid över till att göra annat än att pussla…..typ stäcka ut sig och vila lite ibland 😉 titta upp på himlen och känna efter hur härligt livet är och vilken gåva man har fått eftersom man är här och har välsignats med en familj.

Tack för mig……å Carola…..you go girl!

jag vet inte hur det är att ha många barn, men jag förstår att det är ett jäkla jobb och säkert ett heltidsarbete. grejen är ju att du är hemma på ditt ”arbete”. andra med heltidsjobb måste ju åka iväg för att jobba och har kanske restid både till och från jobbet. när man kommer hem hinner/orkar man i stort sett bara laga mat, hjälpa med läxor, umgås med barn och man och fixa det som ska fixas i hemmet! såklart det går att hitta tid till det, det är ju trots allt för en god gärning men jag förstår inte riktigt hur du inte kan förstå att det kan kännas jobbigt och stressigt att faktiskt få till tiden.

Ganska ofta får man ju kommentaren ”hur hinner du/hur orkar du?” när man som jag oxå har många barn (6 döttrar)
Förut så tyckte jag att den kommentaren var ganska irriterande men nu så känner jag att det är en ganska ”sund” kommentar!!

För det finns ju ingen som kan sätta sig in i ”hur” det är att ha fler barn om man inte har det själv!!!

Man prioterar ju på ett annat sätt förmodligen. Och sen får man ju även se till att de flesta idag är tvugna att jobba heltid för att få ihop ekonomin pga stora lån och annat som existerar i de flesta familjer.

Så att baka den där sockerkakan kan faktiskt vara tid de inte har, för den lilla tid de har efter sina jobb vill de förmodligen vara med sina barn.
Och det är ju inte alla som är ”bullmammor” och älskar att stå och laga allt som krävs till alla skolans projekt.

Själv älskar jag att baka och fixa men det finns ju en måtta med allt!

Jag tror att de som heltidsarbetar har mycket lite tid kvar över till sin familj-och mycket liten ork. Så var det i alla fall för mig.

Jag tycker att man måste tänka till inför varje barn man väljer att sätta till världen : Har jag nu tid till den här ungen ,inte bara föda å mata utan även hjälpa med läxor,gå på föräldramöten å engagera sig i aktiviteter som skolan anordnar. Vill man inte baka till sitt barns skolresa så kanske man inte ska skaffa sig fler iallafall….Vissa i mitt tycke ganska unika mammor som du Carola klarar detta med nio, kanske fler vad vet jag? Andra kanske tycker att det blir besvärligt bara med en.När vi skulle anmäla oss frivilligt till att baka till en klass träff så var det jag ( tre barn) och en mamma med fyra barn som anmälde sig, vi hade dessutom båda varsin bebis…Men de andra kanske tyckte att vi kunde hinna det, vi som ”bara gick hemma” 🙂