Man skulle kunna säga att jag går från klarhet till klarhet. Eller att jag måste slagit i skallen och blivit helt personlighetsförändrad;) Men jag tror faktiskt att jag mer återgår till vad jag gjort förr, men inte haft tid för på många år. Jag vill bestämt minnas att jag pysslade på med saker förr nämligen. Jag gjorde fina fotoalbum, planterade och kom till och med ihåg att vattna:) Kanske inte gjorde så mycket mer, det är länge sen;)

I helgen sådde jag i alla fall. Heter det förkultivera? Ett jättekonstigt ord 🙈

Man tager vad man haver är ju ett Wetterholmskt gammalt ordspråk och därmed blev det paprika, från en orange paprika vi hade till tacosen, tomater, även de från tacosen, som jag skivade och lade på jorden bara, pumpakärnor som är från Halloween, 2020… men de tog sig förra året så jag hoppas på det nu med:D Och sen hittade jag en påse broccolifrön. Ner med allt i äggkartonger med jord och så vattna. Tar det sig så blir jag happy, och tar det sig inte så blir jag inte förvånad:)

Jag har flera pallkragar på sidan av huset. De har funnits där i 16 år, och jag har aldrig odlat. Mer än att vi planterade jordgubbar första året och sen aldrig kom ihåg att vattna. Man ser dem inte där. Så planen nu är att flytta fram en, kanske två, på framsidan. Jag har en liten pallkrage där redan, som jag har lite, eller väldigt väldigt mycket faktisk 😂 jordgubbsmynta i, den sprider sig som ogräs. Och någonstans där finns det en kinesisk vitlök också, och möjligen en basilika. Oklart. Mest mynta i alla fall:D Det skulle kunna funka.

Ungarna var mäkta imponerade, men ingen var kanske mer impad än jag:D

Grejen är ju att jag gillar att pyssla. Men har verkligen inte haft tid under så många år. Jag har valt bort det, och det har också blivit ett jobbigt ”måste” som hänger över en. Man borde, man ska, man måste, man skulle osv. Inget lustfyllt alls.

Nu släpade jag och Robban fram den gamla diskbänken som fanns i tvättstugan förr och ställde den vid boden, ni ser den bakom Jack:)

Jaja granen ligger kvar där också, men så är det. Så småningom försvinner den med:) Den lilla pallkragar ser ni också.

Jag tänker att eftersom det är så förbannat jävla obekvämt att sitta på huk greja med plantor, eller stå dubbelvikt eller liknade, så blir en bänk i bra arbetshöjd kanon. Kanske att den inte behöver stå just där, men jag tycker det ser rätt ok ut:) Kan ju sätta upp en hylla ovanför där det kan stå krukor och en sekatör;) Stylish!

Jack och Janelle kom hit igår, en snabbvisit. Me&i, klädföretaget som vi handlat så mycket från under åren, har gått i konkurs. Nu var det en utförsäljning hos min säljare som vi kikade på. Jag skulle inte ha något hade jag bestämt men ville ändå snacka lite. Jag köpte heller inget så jag är nöjd med min karaktär:) Janelle däremot köpte massor. Hon älskar kläderna och använder dem hela tiden. Jag älskar dem också men eftersom jag mestadels är hemma eller på gymmet så känns det ovärt att slita på dem🤣 Barnen har haft massor under åren och det är mkt bra kvalitet:) så Jack kommer kunna ärva en hel del.

Och så ska jag berätta om min blåa tå. Har ni samma äckel och obehag inför det som jag😂 så kan ni sluta läsa nu:) Jag visar inga bilder iaf.

I höstas dansade jag på Soultrain och snubbarna jag dansade med, höll sig ovanpå min tå. Det kände jag inte där och då men morgonen efter när jag tittade ner så höll jag på att få panik. Det här var gång två, så första gången blev stortån och de två nästkommande, lite blåaktiga. Nu var min tånagel helt blå och allt var svullet och såg för jävligt ut. Jag trodde nageln skulle ramla av och i panik tejpade jag några varv runt och sen ville jag inte ens tänka på det. Jag hade ont i ett par dagar och sen kändes det inget. Tejpen fick sitta tills den ramlade av några veckor senare. Då såg det bättre ut, svullnaden var borta och nageln låg platt mot tån igen. Men problemet kvarstår ju. Jag fattade att nageln kommer ramla av, frågan är bara när.

Och NÄR inträffade i förra veckan. Jag hade tränat och duschat och satt ute barfota. Viftade lite på tårna sådär som man gör när de är í frihet och kände plötsligt hur nageln rörde på sig… Alltså fy fan, jag har så svårt för fötter och tånaglar. Men efter att försökt ignorera så insåg jag den bittra sanningen: om inte jag gör det kommer ingen göra det 😅 så jag måste undersöka. Vid en koll kunde jag konstatera att nageln var lös på två sidor medan den på den tredje satt fast. Efter att ha samlat mod så tog jag tag i den, jag kunde ju vika hela åt sidan, inget satt kvar under den utan enbart på ena sidan, och drog. Först väldigt löst, sen så hårt jag kunde. 🤢 Men den sitter där den sitter. Till sist tog jag en sax och klippte av den. Kanten är kvar och så drog jag en tejp över. Nageln under ser för jävligt ut. Halv och bucklig, jag kommer inte kunna visa den på hela sommaren. Kommer inte kunna titta själv på den ens ju.

Så där är vi nu. På ett sätt skönt att den är borta. På ett annat så äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag måste ju också på något vis få bort den där kanten, hur har jag inte kommit på än. Det kommer göra ont och det kommer blöda. Det vet jag. Men man kan prokrastinera det lite. 😮

Jag är fortfarande helt förvånad över hur det kunde bli sådär av lite trampande fötter, men antar att det upprepade våldet (😂) mot tån gjorde det. Jag ska skaffa skor med stålhätta, och se till att vara överst i dansen hädanefter;)

Ja, så nu kan ni sluta rysa:) Jag är extremt tålig när det gäller skador och liknande men tår, fötter, ögon och tänder är mina stora ångestgrejor. Där krävs stålsättande deluxe innan jag kan hantera det.

Japp, sorry:) Nu ska jag gå och fixa i köket:) Hörs snart!

Vi behöver alla ta ställning till om vi vill donera våra organ efter döden. Så är det bara. Annars lämnar vi det till våra efterlevande och det är inte en fråga man vill få när man står vid sin anhörigs dödsbädd, det är jag ganska säker på. Hur ska man veta om man gör rätt eller fel, enligt personens önskemål? Kanske ger man tillåtelse för att sen få höra att det var det absolut sista som önskades, eller tvärtom. Man säger nej, och så visar det sig att personen velat donera.

Nej, ta ställning och gör det NU, här har ni länken:

Donationsregistret

Min inställning är rent generellt att om man är villig att ta emot vid behov så får man ge också.

Jag tog ställning redan som väldigt ung. Jag har ingen tro som säger att jag behöver alla mina organ för att kunna reinkarneras som man ska, eller något liknande. Jag vill också ha all hjälp om jag behöver. Jag var i London som tjugoåring och fick då ett donationskort:

Det har legat i min plånbok sen dess:)

Jag har till och med uppdaterat det med nytt datum. Men, parallellt har jag också registrerat mig i Donationsregistret.

Där har jag funnits sen 1996, så det känns bra. Idag har jag aldrig plånboken med mig, även om kortet ligger kvar där.

Som sagt så var jag ung när jag bestämde mig, och kanske naiv. Men jag vidhåller det, och har även pratat med barnen om det. Dels om min önskan och även om vad de vill. Det kommer jag ju inte ihåg i en akutsituation när kris och panik och ångest är det enda som existerar, så jag försöker få dem att registrera sig. Om jag inte vet och det värsta händer, så skulle jag tillåta organdonation från dem. Varför inte liksom? Jag behöver inte mina organ efter döden, och det gör ingen annan heller. Om man kan hjälpa andra att få leva sina liv färdigt så gör jag det mer än gärna. 🤷‍♀️

Jag hoppas ju också på att om jag eller någon mig närstående behöver så ska det finnas ett passande organ. Det är ju så mycket som ska överensstämma så det är viktigt att så många som möjligt donerar.

Om man av någon anledning inte vill lämna vidare sina organ så är det ju i sin ordning med. Man är olika, en del kan inte tänka sig att bli kremerade heller, eller vad det nu kan vara. Men som sagt, kan man tänka sig att ta emot ett organ om man behöver det så borde man verkligen även ge. Det samma gäller även blod. Här kan ni se närmsta ställe för att ge blod Jag borde vara blodgivare men är det inte. Det är inte för att jag inte vill utan för att jag har så usla kärl att de inte håller att sticka i. Jag har försökt, och senare även fått rekommendationen att spara på mina kärl för eget bruk. Jag blev otroligt sönderstucken som liten, utan att veta så tror jag att nålarna på den tiden inte var anpassade för barns små kärl, inget var anpassat på dåtiden.🤷‍♀️ Jag har ju opererats ett antal gånger och även tagit mängder av prover. Som vuxen går det ok, även om de ofta får sticka om, armvecken är inte bra. Kärlen rullar och spricker. Oftast får jag en nål på sidan av handleden om jag behöver en, och det är inte speciellt skönt.

Jag failar alltså på att bli blodgivare och det är jag uppriktigt ledsen över. Speciellt när jag ser att det är akut brist på min blodgrupp, B+

Jag har alltid trott att jag har en av de vanligaste blodgrupperna, men så är det inte alls. 🙈 Bara 9% i världen har B+ Men det kunde vara värre, bara 0,75% i världen har AB- 🙂

Jag tror att jag även var anmäld i Tobiasregistret förut men där ska man vara under 35 år. Så är ni det, och känner att ni skulle kunna bidra med lite blodstamceller så har ni länken där ⬆️

Det är både en rättighet och skyldighet vi har tycker jag att försöka bidra med det man kan.🤗

På bonussidan som blodgivare får man också lite värden kontrollerade👌

Det är viktigt att sprida ordet! Kan man inte bidra rent fysiskt så kan man informera så att andra får kännedom om det.

Så dela gärna det här inlägget där ni kan. Eller berätta om de olika registren och att bli blodgivare

Så, ta ställning och agera och gör det nu idag. Ni har fått länkarna 🙂

Hur snabbt går det inte:D Återigen, skulle jag kolla igenom mina gamla rubriker och inledningar så skulle nog just detta, att tiden går snabbt, ligga etta. Men den gör ju det!

Jag hoppas att ni har haft en fin helg? Och att ni njutit av vädret som verkar ha varit soligt över nästan hela Sverige. Nu ska vi in i en period av svalare temperaturer och de hotar med snö. Nej tack. Där går gränsen, jag har bytt till sommardäck! (Jag och jag…. Jimpa då, han bytte på alla bilar här en dag😜)

Syrran har kvar sina, hon kör på odubbade så det funkar ju, dessutom kör hon till Solna och behöver verkligen ha däck efter väder för att inte köra åt skogen. Nu ska faktiskt jag till Stockholm på torsdag så det är bara att hålla tummarna för bra väder, och ingen snöstorm. Stormat har det gjort i vinter, helt klart. Jag vet att jag stod i badrummet och hörde hur det brakade till, kikade ut men såg inget. I veckan gick jag och städade på tomten, och skulle plocka in några snö-åkdon på sin plats. Vi har en carportliknande sak mot grannen och efter den så är det en cykelförvaringsplats. Taket på själva carporten är bytt, det var en av de första sakerna som Jimpa hjälpt mig med, men här fick det vara kvar som det var. Hela den här sektionen skulle behöva fixas nångång. För många år sen så höjde vi upp den så att man kunde ha cyklarna där, och det funkar toppen. De står torra och skapligt skyddade där. När jag nu gick dit så såg jag att den träskiva som alltid legat på marken, alltså sen innan vi köpte huset, och aldrig förändrat sig, nu var helt förstörd. Det är nån masonitliknande sak. Eh, va? Det ser ut som den blivit blöt, men hur??? Det har varit värre vintrar än så här, och monsunregn och elände med. Förklaringen kom när jag samtidigt noterade att det var ovanligt ljust och vände blicken mot taket:

Jaha 😅

Jag spejade över tomten och över grannarnas för att se vart det tagit vägen?? Men insåg sen att det rullat sig dubbelt. Hur det ens är möjligt, för eftersom det hänt förr, så har jag och syrran lassat upp stenar för att tynga ner det. Anledningen att vi inte skruvade fast det är för att det varit skruvat och hålen är förstörda, för stora och det funkar inte helt enkelt. Men tja. Nu måste vi se vad vi kan hitta på, kanske kan kolla med Jimpa. Han har ju en annan verktygspark än vad jag har, dessutom vet han hur man gör:D

Grannarna håller på med nåt på sitt tak, ska jag gissa så byter de det och ska väl garanterat på med solceller. Vi har platta tak så det borde ju funka bra. Gubbarna på taket gjorde så jag inte ville greja just nu:D Jaja, kanske fånigt men så är det.

I stället gick jag och sopade hela uppfarten, så nu kan man gå barfota där igen, det är ändå härligt. Jag älskar att gå och hämta posten(fast just det är ju ett trauma) och stänga grinden barfota. När asfalten är sådär varm och mjuk under fötterna. ❤️

Det är sjukt jobbigt att sopa, man får ont i händerna och axlarna, och det dammar och ryker rejält. Men nu är det gjort. Robban och jag har satt upp studsmattorna också.

Som vanligt utan både skyddsnät och kantskydd. Man hoppar ordentligt här, annars får man inte hoppa alls. Och hur ska man kunna hoppa mellan mattorna om man har nät?? Va va va??😂

Vi hade dåligt ordning på de olika mattornas delar. Det tänker jag sanningsenligt skylla på Robban för det var han som tog ner dem sist. Jag är extremt noga när jag lägger in dem, allt till en på samma ställe, och jag har också märkt upp alla en gång i tiden. Men det har ramlat av delvis tydligen. Så det blev några varv med fel matta:D Själva ställningarna är inga problem, det löser man enkelt, men matta/fjädrar är ett elände. Jag tror vi satte upp den mattan som nu ligger på marken med tre olika fjädrar. För att till sist bestämma oss för att den var för trasig;) Eller snarare, det var fel matta, och när vi äntligen hittade rätt plus rätt fjädrar så var det lite väl många fästen som släppt. Nåt eller några gör inget, men det finns en gräns. Vi ska sätta upp den, kolla och eventuellt blir det tippen. Det kan räcka med tre:D

De har tjänat väl ändå. Den äldsta, som kanske är den som ger upp nu, är nånstans runt tjugo år. Kantskydd däremot är nån slags förbrukningsvara. De går sönder direkt, och är svindyra att köpa nya. Därför har vi inga. 😜

Jag brukar varje år få lite förskräckta kommentarer om hur farliga våra studsmattor är. Ja kanske. Men samtidigt, man ska hoppa i mitten. Gör man det så ramlar man inte av. Det är ganska enkel fysik. Jag är inte mycket för att skydda barnen mot allt utan mer för att lära dem att ta eget ansvar. Handling och konsekvens. När jag går runt i området så ser jag hur barnen med skyddsnät på mattorna använder det som en studsvägg. Man kastar sig mot den för att sen studsa i mattan. Lite som man kan göra på lekland. Bara det att det är inte nätet konstruerat för, så vad är risken här? Jo, att det går sönder. Och om man kastar sig mot det med full kraft och det går sönder, vad händer då? Jo, man hamnar handlöst på marken. Det har inträffat hos flera i bekantskapen. 🤷‍♀️ Det, eller att man glömmer/låter bli att stänga öppningen. Så, jag tycker det är klokare att lära barnen hoppa i mitten:)

Shit happens men de flesta olyckor på studsmatta är kanske krockar, och det undviker vi genom att de hoppar ensamma. Jag gormar och gapar rejält om de inte håller sig till reglerna så det brukar de göra. Det är kalas med flera mattor, innan vi hade det så var det ett jäkla tjat. En olycksrisk jag däremot vet finns är att de gör volter. Men där gör nät varken till eller från. Nu verkar det som intresset för att hoppa är på upphällningen, vilket är både trist och skönt. Jag tycker om att studsa själv så så länge mattorna håller kommer jag sätta upp dem, oavsett om barnen vill eller inte:) Skyller på att Jack vill hoppa 😀

I fredags efter att vi tränat så åkte syrran och jag för att ta TBE vaccinet. Det är min fjärde spruta, jag gjorde ju nån snabb-variant som de föreslog, med tre sprutor inom nån månad, förra året.

Barnen ska jag ta med i veckan! Det blev gratis för barn mellan 3-18 i Uppsala förra året, så då gjorde jag slag i saken. Jag har inte riktigt ekonomi för att hiva iväg de tusenlappar det innebär, och då chansar man. Det har jag gjort i alla år. Men nu är Uppsala den stad som har flest TBE i hela Sverige så jag kände hur det blev nödvändigt. Och då blev det kostnadsfritt 🙏 Så de ska få sina tredje sprutor tror jag.

Jag anser att sådana här vaccinationer ska vara gratis, och tillgängliga för alla. Det kan inte få vara en kostnadsfråga, en jäkla klassfråga. Om man blir svårt sjuk i TBE så kostar det multum. Rent ekonomiskt borde det vara billigare för staten att ta vaccinkostnaden än sjukhusvården. En intensivvårdsplats idag är svindyr. Bekostar många, många sprutor med vaccin. En lång sjukskrivning är samma sak. För att inte tala om lidandet. Jag har en bekant vars vän dog efter att ha legat i koma flera månader, pga TBE. Jag har andra som varit supersjuka, och några som flera år senare fortfarande inte friska. Bättre att förebygga än att vårda. Alltid bättre att förebygga!

På fredagkvällen vid tacosen när vi satt och diskuterade något så ömmade armen och jag tittade efter ett blåmärke. Jag hade helt glömt bort vaccinet och trodde att jag gjort illa mig, slängt nån kettlebell på axeln eller så, men såg inget och glömde bort det. Till syrran frågade om jag hade ont i armen.

”Eh, ja, hur kan du veta det??” Fattade inget alls. ”Aha, men jahaaa just ja” 😅 Värre biverkning än så blev det inte, vilket är skönt. Kände mig i och för sig en aning hurvig på kvällen men hade heller inte sovit natten till fredag så det kan lika gärna varit det.

En intressant upptäckt gjorde jag när jag skulle leta reda på mitt gamla vaccineringskort. Jag har alla barnens och mitt i ett skåp, och plockade ner dem. Tog mitt och skulle kolla när jag började gå, för att kunna skicka till syrran sen, på hennes stod det att hon var 7,5 månader. Jag hävdade att jag var typ nyfödd;) Men så stod det 20 månader. Vafan? SÅ gammal var jag ju inte alls det? Insåg att det var exets kort. Jaha, men var fasen är mitt då???? Det är inte där. Och nu känner jag hur det maniskt kryper i mig för att leta reda på det. Jag brukar ha ordning på dem, men eftersom jag inte heller hittar mitt kort med TBE-vaccineringarna så kanske jag av nån idiotisk anledning flyttat på det. Annars vete fasen. Nu fick jag ju ett nytt för TBE men jag vill ha mitt gamla:D

Jaja. SKa leta vidare sen, men nu ska vi äta snart och sen ska jag skriva. Måste korrigera essän efter min handledares kommentarer, det är lite punkter och komman och indrag vi är oense om, och sen lite annat. Det blir kvällens göra:) Efter det ska jag sy ihop min andra historia. Var så på G här om kvällen, men då tokhängde sig Word. Satt i timmar för att få ordning på det, min dator är ju gammal och trött och ville inte alls vara med. Ett tag där var paniken rätt nära… kanske gav den upp för evigt. Men det var Word. Det är alltid det programmet som hänger sig när det är något. PUST! Jag borde köpa en ny dator. Jag borde det. Men vill inte:D

Hörrni, vi hörs snart ! Ha en fin söndagkväll nu:D

Reklam och annonslänk för Albrekts guld

I år har jag ingen konfirmand och heller ingen student. Det är så vartannat år och vartannat är det både ock🙈 Planering är A & O i livet 😉

Men jag har födelsedagar i antågande och förutom det så gillar jag att titta på smycken 🙂

Jag tänkte visa er vad Albrekts guld har för fint, de här är just nu på rea👌🏼

Vristlänk i äkta silver

Söta örhängen med pärla Mamma&baby berlock i silver

Det finns en matchande ring till örhängena också 🤗

Jag tycker pärlor är väldigt fint och helst när de är infattade såhär , det ser nästan ut som en droppe dagg:)

Ett armband till killarna, eller till tjejen som gillar läder, typ jag själv:) Jag älskar armband överlag och sådana här som är lite ruffare fastnar jag alltid för lite extra. Läderarmband här

Silverarmband och örhängen i guld

Jag har dock svårt för att stänga sådana här 😂 men de är verkligen superfina. Jag har haft ett par likande fast utan hjärtan som jag dessvärre haft sönder för många år sen :/ Vill gärna ha nya i Morsdag-present 🙈😇

Armband i silver, men förgyllt då. Jättegulligt!

Ringen och örhängena är också i förgyllt silver och visst är det gulligt att matcha örhänge/armband?

Det jag visar ovan kostar under 300kr! Förutom guldörhängena som ligger precis under tusenlappen.

Är man sugen på rea på de lite dyrare sakerna?

Jomen då kan man ju slå till på en diamantring. För endast 60 lök får man den här fina 😅Normalpris: 83.000kr🤭

Jag hade alltid ringar på förut, och älskade mina vigselringar innerligt. Nu kan jag ju inte ha dem längre av förklarliga skäl;) men de har dessutom blivit för små!? Alltså va? Efter skilsmässan fick jag NER i vikt men tydligen blev knogarna bredare🤷🏼‍♀️ Jag hade tänkt göra om dem nångång men dit har jag inte kommit än:)

Till konfirmanden är det fint med ett enkelt silverkors

Eller lite mer blingigt kanske?

Kanske ett guldkors i stället för silver ?

Ur vampyrsynpunkt är dock silver att föredra 😉

Albrekts Guld är den butik jag köpt absolut flest smycken genom åren. De har alltid haft trevlig personal och bra priser dessutom. Favorit ❤️

Jag älskar solen och jag älskar värmen:) Jag fick en flash häromdagen som gjorde mig orimligt glad:

Whoop whoop I hope! Som alla så PK påpekar så kan vi såklart avstå skogsbränder och torka och avlivade kossor för att det inte finns vatten, GIVETJÄVLAVIS:) Men som jag hoppas på att det blir en sån underbar sommar som då!

Nu var förvisso hela mitt liv on fleek 2018, allt var verkligen på topp och jag mådde kanonbra på alla plan. Riktigt där är jag inte idag får jag erkänna. Det är jag kanske inte ensam om heller för den delen? Det är mycket som skaver nu. En pandemi som lämnat spår, ett krig, en galen idiot som börjar på P och slutar på utin, en inflation och en lågkonjunktur. Livet är inte på topp. Det är mer av en struggle. 🤷‍♀️

Men, med vackert väder, mycket sol och värme så kan man i alla få få samla D-vitamin och må bra rent så:) Jag blir lycklig av vackert väder:)

Jag är fullt medveten om att andra tycker annat, och det är okey, man får tycka som man vill:) Men JAG tycker så här😂

En annan sak jag tycker om är blommor. De här växer i trädgården :

Blåsippor och … lila blåsippor:) Jag vet inte vad de heter, tror nån berättar det mellan varven men det fastnar inte. Kanske är det bara en färgvariant? Jag har små tuvor av blåsippor lite här och var, och de är så fina med sina sköra små kronblad, där mitt i allt bös. Bäst trivs de under den gigantiska granen, i barrhögar, kottar och torrt gräs. Jadå, det är tallbarr ni ser, det finns sådana där med, finns alldeles för många barrträd. 🙈

Jag funderar på om jag ska släpa runt min gamla tvättho med rostfri bänk som stod i tvättstugan förut, och ställa det invid min trädgårdsbordet. Så kan jag hållas där och plantera om saker, eller plantera. Det som talar emot det är myggen. De älskar skuggan under träden och jag älskar varken mygg eller deras bett så försöker hålla mig undan:D Men det skulle vara otroligt praktiskt. Jag gillar inte att ligga på knä och greja, eller stå i obekväma ställningar, så ett arbetsbord vore kanon. Ska be Robban om hjälp kanske:D

Det börjar ta slut på ursäkter att inte ta tag i och röja trädgården:D

Hittills har jag kunnat skylla på att det legat snö kvar, att det är för blött i marken eller bara för kallt. Men nu är det dags. Ska börja med att sopa ut allt grus som hamnat inne hos oss från vinterns halkbekämpning. Jag tror att det mesta faktiskt är på min tomt:D Hur det nu ens är möjligt.

Det bli bra, att sopa kommer göra så mina redan mörbultade axlar tar ännu mer stryk… Herregud sån träningsvärk det är:D Men det blir ju om möjligt värre med den när man tar tyngre vikter, som jag ju sagt att jag ska. Igår lyfte jag, utan handpåläggning, 80 kilo. Det var tungt men satt verkligen inte fast i golvet som det brukar göra när det är för tungt, så det går framåt. Med myrsteg. Problemet jag har i tunga lyft är att jag är så mycket svagare i höger sida. Aldrig uppfattat det innan vi började med riktigt tunga vikter, men det är stor skillnad. Hela mitt högra ben är ju påverkat av nervskadan, inte bara underbenet. Jag klarar inte av att varken skjuta ifrån eller balansera med det🤷‍♀️ Vilket suger.

Men, så är det, bara att nöta på så får vi se var det hamnar:)

Små steg framåt är ändå framåt, det är viktigt att komma ihåg! Det är så lätt att klandra sig själv, eller sura ihop eller tappa sugen helt när det inte går som man planerat, tänkt och vill. Men även om det bara handlar om små framsteg så är det bättre än vad man klarat förr. Igår så lade David på vikterna på min stång, och lade på tio kilo mer än varvet innan, vilket jag var nöjd med. Så såg han att syrran hade ytterligare två 1,25 kilos vikter på sin stång så han slängde på det på min med. 2,5 kilo mer, det känns väldigt lite. Framför allt ser en vikt som väger 1,25 så fjuttig ut i jämförelse med de stora 10-15-20-25 kilos-plattorna, att man blir lurad. Men skillnaden är att för varje gång man lägger på 2,5 kilo så lyfter man 2,5 kilo mer och till sist är det många kilon mer:D

Han brukar flina när jag hivar upp stången med 60 kilo och fråga om jag minns när den vikten satt som limmad i golvet. Och säga att det ser helt annorlunda ut nu😎 Nu är det en vikt jag klarar att göra många repetitioner med. Progression, det är en fint ord:)

Jag tränar ju sen eviga tider på Friskis och Svettis. Fick skit för det under pandemin, men i statistiken och sammanställningarna efteråt visade det sig att medlemmarna INTE smittats av covid från träningen. Hur de tar reda på sånt vet jag inte, men det var min uppfattning från att vara där också. Klart är, som alltid, att fysisk aktivitet är viktigt. Om man valde att inte träna på lokal så kanske man inte tränade alls, och det i sig är inte bra. Varken för kropp eller knopp.

Jaja, alla vet att jag förespråkar att träna. Men jag är rätt usel på vardagsmotion i övrigt🙈så det är mitt mål nu. Jag har en hund, så det är egentligen inga hinder, jag borde vara ute och ränna för jämnan. Men jag kan också delegera bort det….;)

Jag kan alltså relatera fullt ut till de som av olika anledningar inte tränar regelbundet, men jag vet också hur jäkla mycket fördelar man får av att röra på sig. Allt blir bättre, på allvar:) Det gäller bara att hitta den form av träning man tycker är så pass ok att man gör den. Jag exempelvis hatar spinning. Om det var den enda träningsform som fanns så skulle jag aldrig göra det. Det är så makalöst tråkigt och för den delen skitjobbigt:D Flera av mina kompisar ÄLSKAR det. 🤷‍♀️ Man är olika.

Kan ni inte berätta vad ni tränar? Eller vad ni gör för att få in rörelse i vardagen, det behöver inte vara ren träning.

Ooops! Nu måste jag avsluta, vi hörs snart!

Reklam och annonslänk för Matsmart

Snart börjar grilloset ligga tungt över nejden ☀️🤗 kanske kan lite marinad locka?

Eller en annan smak?

Lite Tabasco tycker mina barn gör susen på allt🙈 gärna den här med srirachasmak

Jag håller absolut inte med. Jag är inte det minsta förtjust i stark mat🤷🏼‍♀️

Om olyckan är framme är det smart att vara förberedd. Jag säger som Jack Reacher: ”Förbered för det värsta, hoppas på det bästa.” 😁

Jag känner mig trygg när min förbandslåda är välfylld.

Förband som man enkelt tar hand om sår med är ett absolut måste. Jag har plåster med såklart, men eftersom det ofta lämnar kladdiga tejprester så föredrar jag ofta kompress+tejp. Här allt i ett 👌🏼

Jag älskar proteinpuddingar😂

De

Dock är de ett dyra och snåljåpen eller faktiskt ekonomen, i mig säger nej. Men det är bra mellis eller varför inte desserter? Så här bra pris hittar man sällan! Det finns andra smaker med:)

Glöm heller inte bort att bunkra upp lite med BareMinerals produkter !! Jag trodde aldrig att de skulle finnas kvar så här länge, folk har nog inte sett dem:)

Det är smink i absoluta världsklass för en pytteliten peng. Har ni inte testat så gör det! Tacka mig senare 🤗

Hel Matsmarts sortiment hittar ni här 😍

Och nu känner jag hur stelheten i musklerna kryper på 😅

Helt självförvållat såklart, man behöver inte dubbla men nu kände jag för det. Jag vill inte avstå något av passen🤷‍♀️ Första var på gymmet med ledare som körde tufft idag, och andra var ett HIT på gymmet med krångliga övningar, så det blir hjärngympa också:)

Mellan de två passen så hann jag med att sitta i solen och jäsa. Alltså det är nog det bästa jag vet, att kunna luta tillbaka stolen och låta solen värma ända in till skelettet. Det behövs efter en kall och lång vinter! Jag satt i mina träningskläder och vet att jag fick färg, som ger ränder som kommer bli svåra att få bort. Det är samma sak varje år:)

I min rabatt står den här rackaren.

Den fick jag förra påsken och sen ställde jag ut den i rabatten för jag tänkte att jag skulle gräva ner den. Men ångrade mig sen. Jag hade Shitloads av pärlhyacinter här förr, och de är så fina, tills de blommat över, då är det bara långa gröna strån som ligger överallt. Så, jag kanske grävde upp alla:D Kom på det och lät krukan ligga kvar, för det kändes fel att kasta den, tänkte att det kan jag göra när de frusit ihjäl i vinter i stället😜 Men, de behövde tydligen inte alls grävas ner, utan blommar så snyggt. Man ska inte överjobba saker, det är tydligt.

I samma rabatt, det är under vinrankan, så växer det några få tulpaner. De har jag inte grävt upp utan de har nog dött av ålder, det var nog mer förr vill jag minnas.

Men de växer PÅ varandra. Så onödigt. Ser mest bara stökigt ut:)

Jag ska kratta lite sen, och rensa ogräs, en gång, det är vad jag orkar med. Nån måtta får det vara:)

Massa sådana här har jag också lite överallt och ingenstans. Antingen i små grupper så här, eller enstaka.

Det är inget jag planterat utan de kommer upp år efter år, och antar att det är de som bodde här före oss som planterat. Ungefär allt jag någonsin grävt ner i jorden har dött🤷‍♀️ Med undantag för björnbärsbusken jag fick av syrran. Än, kanske man ska säga:) Jag är inte så road av trädgårdsskötsel. Jag har fullt upp med att klippa gräset någorlunda ofta, och jag för en evig kamp mot kirskålen. Den vinner kirskålen varenda år, men jag kör över den med gräsklipparen i alla fall. Förutom förra sommaren när jag tokledsnade och lät den växa.

Jag älskar att vara ute och jag gillar att greja med saker, men att underhålla det sen, det är Boring. Som att rensa ogräs. Det är ju mysigt och trevligt en gång, men så fort man avslutat så kan man ju börja om… Det gör mig stressad och på dåligt humör. Det är ju mer än nog med det mesta annat i mitt hushåll, som aldrig får hålla sig fint. Ogräs ute och inne är det disk, skor, kläder, tvätt, saker 😅

Jag satt först i solen i lä, men sen försvann den bakom träden så jag flyttade ut på uppfarten. Grannen håller på med något, lägger om taket typ, så det är massa gubbar där uppe. Jag satt med ryggen åt dem och skrev och grejade, och hur det än är… även fast jag inte alls behöver vara trevlig eller social med dem, så känns det jäkligt otrevligt att sitta med ryggen åt dem och ignorera 😅 Samtidigt som det skulle vara hur konstigt som helst om jag satt och log, hejade och vinkade till dem:D

Så for jag kunde flyttade jag upp igen, och det var skönt för det blåste lite och utan lä blev det kalla stela fingrar. Där av att jag sen med glädje lutade mig tillbaka och lät solen värma hela mig.

Igår klippte jag Doris. Äntligen är hon ganska stilla när jag ska klippa, förr var hon som en slingerbult och det krävdes massor av godis. Nu satt eller låg hon snällt. Hon blir som en annan hund med kort päls. Ser ut som en valp, och får jättelånga ben och pyttesmå öron. Alla skrattar lite åt henne först men säger att hon är fin och hon blir så nöjd:D Jag är ju långt ifrån en hundfrisör och det är hackigt och rätt fult på sina ställen men det brukar växa ut lite väldigt snabbt och då jämnar det till sig. Jag ska visa er, men hon ville absolut inte stå och posera för en bild när hopp var klar, då ville hon bara springa runt och rulla sig i gräset:)

Nu ska jag ta och borsta tänderna och krypa till kojs, vi hörs snart:)