Vi har påsklov nu. Ungarna bara jäser omkring här och har det bra. Idag var det supertråkigt väder, kallt, blåsigt och regn VS snöblask.

Brrr.

Jag ringde om min  bil….

Gahh, ringde i fredags med, och då minsann skulle Joakim ringa upp, men si det hade inte Joakin nån lust med tydligen, för han återkom aldrig. (Jag ringde på förmiddagen.)

Idag var det fjärde gången jag ringde Upplands Motor i Uppsala. Först var det 48 minuters telefonkö vilket gjorde mig aningens irriterad, till råga på allt. I fredags ringde jag ett direktnummer till en kille, men han blev mest sur så det vågade jag inte idag:)

Till sist svarade de, och när jag presenterat mig och sa att min bil stod hos dem och jag undrade lite vad som hänt, det var 12 dagar sen den kom dit liksom….så svarade han att ja, den stod där, och den skulle de kolla på den 19:e..

Precis som jag skämtat om alltså, att de inte skulle ta den före den tid jag bokade innan bilen fick bogseras. Jag frågade varför då??? ”Den kom ju inbärgad och nu har jag varit utan den i 12 dagar och vet du?? Jag är faktiskt ENSAMSTÅENDE MED NIO BARN! Jag MÅSTE HA MIN BIIIIIIIIL!”

Det är oerhört sällan jag drar gråtvalsen. Men nu börjar det bli jobbigt att var utan bil. Och att höra att de inte ens tittat på den fick mig att surna till ordentligt.

Han blev lite spak och gick iväg för att kolla med nån, kom tillbaka och sa att de hade kikat på den snabbt när den kom in men inte hittat felet.

Nähä? Men kollar man inte tills man hittar felet då? Om det är därför den står där liksom ? Den står ju inte där för att den är så rasande stilig, till eran ögonfägnad.

Han sa att de inte hann idag, men att de skulle titta på den i morgon och sen återkomma under dagen.

”Jo, men det har jag hört förr, typ tre gånger, så sätt en blåslampa i arslet på dem är du snäll! Som sagt, jag har nio ungar, är ensamstående och måste hämta, lämna, skjutsa och fatta hur hungriga de är, jag har inte kunnat handla på tolv dagar! ”

Nä, det sista sa jag inte,  jag sa att det är besvärligt att inte kunna handla som folk:)

Han konstaterade att de nog inte skulle hinna laga den i morgon, men iaf felsöka. Jag borde ju ha krävt att de släppte allt, där och då och tog min bil, men så pushig är jag inte. Men i ärlighetens namn så tycker jag att de borde det, för att de slarvat så.

Att ha en verkstad dit bilar kan bogseras in borde rimligen innebära att de har minst en gubbe som jobbar med de bilarna, så de kommer tillbaka till sina ägare snabbt. Att de även har bokade tider på sin verkstad borde inte inverka på de som kommer bakvägen. Fy fasen så sur jag är! Hade jag bogserat den till min mek här på hörnet så hade jag haft den hemma redan. Men jag tänkte att min pärla nog behövde en määääärkesverkstad.

Men, med facit i hand så är jag sjukt besviken på dem faktiskt. Att inte ens ha felsökt på tolv jäkla dagar är uselt.

Nu får vi väl se när de ringer. Om de ringer. Jag har inte så stort hopp. Och grejen är att jag HATAR att ringa och tjata om sånt här.

 

Det är påsklov som sagt, det innebär att det går åt minst dubbelt så mycket smör, mjölk, bröd och fil eftersom alla är hemma och äter alla mål. Och dessutom äter alla hela tiden;) Det är inte hållbart att låna pappas bil varje dag för det är ju lite pyssel med det, även om jag såklart får låna den så mycket jag vill.

Men även de behöver den ju. Jag kan visst få mat hemkörd via nån butik, men nu är jag sån att jag vill klämma och känna, fundera och klura i butiken. Jag har sällan nån plan, utan får massa inspiration på plats. Köper mycket av det som är på extrapris och låter bli sånt som är dyrt just nu. Eller fult:)

Bananer tex… alltså jag vill ha mina bananer precis ”ny-gula” och ganska hårda, så fort de går över en viss mognad så äter ingen dem. Att då få hemlevererat bananer som nån annan valt, då kan jag lika gärna kasta dem i soporna direkt. Äpplen, de är ju olika goda under olika tider på året, och lite beroende på vart de kommer ifrån, det måste jag se och lukta för att veta. Funkar inte med hemkörning. Möjligen mjölk/yoghurt/smör och bröd. Men även där kan det skilja massor i pris, och jag är snål ekonomisk och vägrar betala mer än vad jag vet att det kostar på den och den butiken:)

Så då krånglar jag hellre med att låna pappas bil, eller liftar med syrran.

 

Vad värre är att vi hade planer, som kräver bil. Hej svejs med dem. Pappas bil är femsitsig, min sju. Ni fattar problemet.

Jag vill ha min bil!!!!

 

I lördags spelade Corrinda med Dam-ettan. Fråga mig inte om vad det är, för jag vet inte med jag TROR att det är laget mellan damlaget och det lag hon spelar i. Dam-ettan behöver förstärkning för de är så få, och förra helgen åkte de upp till Luleå för att spela. Corrinda och några av deras lag var med.

Innan spelade Bullit sin sista match, med Uppsalas damlag. Vi har ju haft en gladiator som spelat basket med oss:) Hon ska sluta och bilda familj och så, om allt går som det ska, så lycka till med det ♥ och tack för de här åren. Christy Bacon heter hon nog när hon spelar basket:)

Den såg vi inte för Lovelia var dålig igen:( Hon var sjuk i veckan, men piggare allt eftersom den gick. Kräktes i måndags, men inget sen dess, men kramper i magen. Så där som hon hade sist… Så jäkla pestigt att inte kunna hjälpa henne med något alls när de kommer. Men hon var nästan på väg till skolan i fredags, men jag tyckte hon kunde stanna hemma, en dag mer eller mindre liksom.. Så blev hon dålig igen på lördagen, med värsta ont i magen:(

Varefter dagen gick blev det värre, men sen försvann det. Jag lämnade henne hemma ( i trygga, kompetenta händer) och åkte iväg för att se Corrinda spela. Syrran hämtade upp mig.

Först satt hon en stund på bänken med de andra, men sen fick hon flytta hit och då vet man att det är snart hennes tur:) Det är coachen intill, TJ tror jag, amerikan och fd basketspelare.Hon var lite orolig, eftersom de inte känner honom och viceversa och dessutom snackar han bara engelska:) Hon var rädd att hon inte skulle fatta vad han ville att hon skulle göra…

Men det gick ju bra.  Och hon satte flera poäng, bland annat det här straffkastet:)Hon säger alltid att hon bara spelar okey, men jag tycker såklart att hon är vass. Det ÄR hon, för det säger alla:) Jag kan liksom inget om sport. Jag låtsas bara:)

De vann matchen med stora siffror, och sen åkte hon med oss hem. Via affären såklart, måste passa på som sagt.

 

I söndags så satt jag med min dator. Jag behöver ha fram lite grejor, och när jag började leta så insåg jag att de låg i de filer som Lassa fixade när datorn kraschade förra året. Jag har inte orkat göra nåt åt dem, men nu har jag sorterat alla filer som låg i den mapp som hette Filer. Massa skit som jag kunde kasta, och annat som jag nu sorterat in mappar, snyggt och prydligt. Fanns en mapp med mailbilagor….den är rensad den med, men den som innehåller foton och annat i bildväg hann jag inte.

Syrran kom och tyckte att vi skulle städa i trädgården. Men vafan…:( Jag är lite sur och fryser….

Men det var ju bara att resa på sig, och gå ut och fixa:) det är ju ändå min trädgård liksom,,,:) Nu tog vi ner julbelysningen, som inte är speciellt julig, och alltid sitter kvar länge:)

Jag var sur för att i alla filer jag rensat hade jag läst massa sms från en viss herre…och nog för att de gjorde mig galen när jag fick dem först, eller fick se dem, för en del är till ungarna som de skickat vidare till mig…men nu, flera år senare så funderar man på allvar över hur många skruvar som är lösa i det där huvudet. Och hur stort hans ego är.. Även från hans morsa, till Patricia…en lång harang om hur bra han var och hur mycket´jag hatade och förstörde….Hur han inte fått träffa barnen på ett år för mig…

Men ni vet, det brinner lika mycket i huvudet idag som då Patricia visade mig de smsen. Att JAG skulle hindrat honom från att träffa barnen är en så fet lögn. HAN visade inget intresse alls. Och det var på arton månader. Totalt 23 timmar träffade han de små, och det var i hans huvud för att jag inte tillät honom…..Fan vad enkelt det måste vara att vara offret i en sån här sak. Hade han bara frågat, eller bara dykt upp så hade jag knappast sagt ett jota. Men att jag ska styra upp ett umgänge med en snubbe som inte pratar med mig, där går liksom min gräns.

Jaja, alltså var jag skitsur och inte ett dugg på humör för att greja ute, dessutom frös jag ända in i märgen. Men bara efter en stund ( och en stor kopp kaffe i solen) så var det rätt skönt:)

Hon hade köpt små penséer och påskliljor som jag puttade ner i en av mina krukor. Hade ingen ny jord, men den såg okey ut när man ryckt bort de gamla blommorna sen i somras;)

Hon krattade, jag pumpade cyklar och bytte Trixies sadel som var trasig, lagade mitt staket som börjar säga upp sig. Det är ett sånt nätstaket i tråd, och det har väl suttit där i femtio år nu, så på sina ställen har tråden gått av. Fixade det med tång och buntband:) Haha.

Sen satt vi länge och bara jäste, innan solen försvann och det blev kallt.

 

I morgon tisdag.

Barnen frågar vad vi ska göra…och jag säger Jag har ingen bil, vi kan inte…

Först ska jag skjutsa pappa, har hans bil kvar här i natt, och sen ska vi se vad vi kan klura ut. Det går ju att åka buss. Nu har jag en traumatisk historia från sist jag åkte, då ett tonårsäcklo spydde ner den, givetjävla vis precis intill mig! Alltså…?

Jag klev på, det var runt ett på natten, han klev på precis efter mig. Han satte sig med sin polare på fyrsätet på andra sidan gången, lutade sig fram och spottade på golvet…?

Jag blev skitsur, tycker det är så jäkla äckligt! Var en sekund från att fräsa men insåg att jag inte vågade…;)

Sekunden efter spyr han. Bara rakt ner på golvet där han satt.

WTF?? När man spottar, då är spyan nära, varför kliva på?? Varför inte kliva av? Han hade dörren precis bakom sig! Jävla idiot.

Jag blev så chockad. Drog upp min halsduk över ansiktet och klapprade längst fram i bussen där jag kastade mig in bakom chauffören. Satt med halsduken vilda västern-style hela vägen hem. Sa inget till chaffisen? Varför vet jag inte riktigt men jag blev så fruktansvärt chockad och äcklad.

Jag har ju nu en gång för alla extremt svårt för kräk. Att jag ens satt kvar är en gåta, men jag ville inte står där på stan ensam mitt i natten, med snorfulla tonårs/unga vuxna killar.

Jag borde ju sagt till. Jag har svårt dåligt samvete över det, men jag var å andra sidan inte ensam där bak i bussen, det var fler som inte sa nåt.

Helt klart inte ett rationellt tänk av mig i den situationen. Ber om ursäkt för det och skäms.

Mest troligt mer än äcklot. Jag hade seriöst gått hem i stället för att kliva på en buss om jag mådde illa.

Definitvt inte gått på, och spytt innan bussen ens startat motorn. Vidriga  äckliga patetiska människor utan respekt för andra människor. Finns många av dem i världen, i alla olika former och format.

 

Men hörrni, så här kan jag ju inte sluta! Med äckliga storys….!

Vad ska vi ta som avslut…..hm…

Jag råkade ladda ner den här bilden till bloggen för ett tag sen. Den är flera år gammal, helt uppenbart eftersom bebisen är Jamie:) I Janelles famn.

Det är en av de första gångerna han dricker ur flaska, tror det var modersmjölksersättning, för han gillade inte alls vällingen jag försökte med:)

Min lilla Jamie. Min största och min minsta ♥

Så, hoppas ni glömde det andra!

Vi hörs snart igen ♥

 

Jamen ett till inlägg idag va:)?

Hoppas ni inte tycker jag spammar, som min son tycker när jag skickar flera sms:) men jag har haft så tråkigt idag. Jag blir alltid väldigt rastlös när barnen är sjuka, speciellt när de kräks. Jag kopplar ihop det med min emetofobi (kräkfobi) När den var som värst så hade jag nerverna utanpå och det var bara en enda tanke i mitt huvud 24/7 och det var Jag har paniiiiiik. Inte att leka med.

Ni är alltid flera som undrar hur jag blev kvitt den? Och jag vet inte, den avtog bara. Men i runda slängar tio år mådde jag general-skit under hela vinterhalvåret när riskerna är som störst för magsjuka. Så jäkla jobbig fobi.

Det som hjälpte allra mest var att läsa om det. Jag googlade och kom till insikt om att jag inte var ensam. Det är en av världens mest vanliga fobier faktiskt, och bara det gjorde det enklare att hantera.Att inte tro att man är helt dum i huvudet och nåt slags ufo. När man pratar med folk så har ju de allra flesta lite sådär obehag inför det, men när man har fobi så är det bara det man tänker på hela tiden. Hur man ska göra för att undvika det, om det är säkert att göra si och så, kalkylerar riskerna för att drabbas, går långa omvägar och typ dricker klorin. Att då mötas av att folk säger :: Åh jag med, men alltså så farligt är det ju inte, det går ju över ganska fort. det gör att man liksom känner sig idiotförklarad.

Idag gillar jag det inte, men jag drabbas inte av full panik. Men som sagt, jag blir oerhört rastlös.

Det är på ett sätt bra, för då får jag ibland mycket gjort, men ibland inget:)

 

Idag var det först inget som hände, men så framåt eftermiddagen så fick jag lite fart, och balanserade först på en trappstege för att nå upp att byta lampor i hallen. Det är på gärsgår*n att jag når, och det är inte att rekommendera att ramla ner. Men jag klarade det idag med, och nu sitter det fem nya lampor där, och jag ska skriva datum på en lapp så jag kan åka till Ikea och byta ut dem nästa gång:) Det är bullshit att de lyser så många timmar som de sägs ska göra. Jag struntar i att det kanske gör det på andra fancy butiker, Ikea lovar si och så många timmar och då ska det vara så. Hmpf:)

 

Sen målade jag ena sidan på en skänk som står i hallen. Jag fuskade där den gången jag målade den från mörkt grönt till vitt. Det var två likadana möbler som stod ihop och jag drog bara isär dem och målade en gång…. sen så flyttade vi på dem såklart och den här sidan blev synlig. Nu är den vit och fin. Resten av den struntar jag i och hänvisar till chabby chic:)

Jag fick en liten söt väggdekal idag, som jag skulle sätta i trappan. Två små möss och ett mushål. Åh det hade blivit så gulligt:) Vad som hände? Jo jag skulle ställa upp de små figurerna mot sidan på steget  och mäta ut vart de skulle sitta och vips så åkte den ena musen ner in bakom trappsteget! Men vafan:( Jag försökte dammsuga upp den, och pilla med en ståltråd men den är totalt borta. Jäkla mus.

Så nu blir det inget av med den, den andra musen håller i ett hjärta och det kan den ju inte behöva göra utan partner, det är ju taskigt:) Skit.

Pysslade på med köksgöromålen, lagade mat, plockade undan massa saker som legat och drällt, och till sist städade jag killarnas rum.

Sen tänkte jag göra massa andra saker men ledsnade när jag letade efter spaylim i en låda i städskåpet, där det läckt ut massa spolglans….Nu stinker jag och köket kemiskt. Jamie låg intill mig i soffan och klagade på att Doris ben luktade illa, och när hon hoppade ner så konstaterade han att nu var det bara mamma som luktade illa.)

 

Lovelia har sovit lugnt i några timmar nu, och jag hoppas att det är över. Doris är så rolig för hon ska alltid ligga nära när man mår dåligt. Helst ska hon slickas också, men det är ingen som uppskattar det;)

Jamie var ju seg och kräktes i morse/förmiddags.

Men rätt vad det var så var han frisk.

-Mamma mitt sjuka gick över fort!

Ja det verkar så. Han käkade macka, och sen banan och middag. Massor av middag, som var ris och korvstroganoff. Han åt bara ris och sås:) Han tittade längtansfullt ut där Diris for omkring i trädgården och jag frågade om han ville gå ut? Han fick på sig kläder på exakt tre minuter och sen var han ute och sprang med henne på gården. Skönt att få frisk luft. Bara det håller i sig. Ta i trä.

Jag vet nog hur det kommer bli….tvitvitvi

 

I morse när jag sprang mellan min säng och Lovelia på soffan så följde såklart Doris med ett par gånger, sen insåg hon att det var ovärt och låg kvar…..:)

Jäkla lyxlirare;)

Jajamen, helst under täcket, på kudden, och allra helst i mitten av sängen. Där hon ligger då är precis under det öppna fönstret så hon har full koll på alla dofter utifrån också och ibland morrar hon tyst, då är oftast grannens hund ute på deras tomt.

 

Nu är jag såklart pigg som en mört. I morse hade jag kunnat ge min högra arm för att få sova ostört en timme, men nu inte ett dugg trött. I samma ögonblick som nästa kommer och mår dåligt kommer jag att drabbas av komatös trötthet. Murphys lag.

 

Nä, nu ska jag fönsternätshoppa lite tror jag. Cellbes badkläder lockar svårt och jag är helt övertygad om att jag blir gladare av det:) Nån av er tipsade om en tankini som var på rea…ska kolla in om den finns kvar:)

Och sen sova hoppas jag.

Natti natti ♥ och tack för att ni finns 🙂