Namn
Allmänt

Jamies namn:) (önskeinlägg)

Sista barnet, nummer nio:)  Jamie ♥

 

Även med Jamie fick vi veta på ultraljudet att det var en kille. Denna gång var jag överlycklig, tänkte att det blir ju hur bra som helst med två små killar, tätt i ålder. Robban kommer ju alltid att vara ensam bland massa tjejer, eller i alla fall tills de är ordentligt vuxna allihopa 🙂 men det här två kommer ha kul.

Om jag bara visste hur kul;) Två småkillar tätt i ålder är en helt annan sak än två småtjejer tätt i ålder. För mig.

Värsta röjet:)

Den här gången borde det ju i all rimlighets namn ha blivit en Julian. Och det var jag lite inne på. Pappan var helt och hållet bestämd att det var en Julian, men jag var plötsligt inte alls säker på det. Jäkligt lustigt att han tokvägrat både Jordan och Julian några år tidigare, men nu själv föreslog det. Som jag sagt förr, om man bara planterade något i hans huvud och lät det växa till sig så han trodde det var hans idé så funkade det mesta:)

Jag hade inget annat namn förvisso, men Julian kändes inte rätt. Typiskt när man äntligen får sin vilja igenom liksom.:)

Jag tycker om när namnen låter fint ihop. Jordan och Julian är fint ihop. Men ändå näää.

Han är född mitt i juli och för en enda gångs skull bestämde sig pappan för att vara ledig. Alltså den chocken! Han var ju aldrig ledig, men nu bara meddelade han på midsommar när vi var hos kompisar att han skulle vara hemma i fem veckor.

Ehh va??? Vad sa du? Jomen det kommer ju en bebis och det är sommar

Bara att tacka och ta emot. Alltså kunde jag den här gången ligga och vila väldigt mycket. Vi gjorde massa saker också, men för en gångs skull behövde jag inte vara ensam och slita med tvååringens skor och andra saker långt ner på marken:) Kan ha varit den bästa tiden ever faktiskt.

Jag vilade ofta en stund mitt på dagen, och låg då i soffan med tv:n på. Plötsligt kryllade det av Jamiesar:)

Jamie Oliver lagade mat på flera kanaler,  Jamie i nån Tv-serie, en annan Jamie i en annan serie. Jamie hit och Jamie dit.

Och plötsligt så insåg jag att det var ju så han skulle heta. Jag nämnde det för Patricia och hon äskade det, och då bestämde jag mig för det. Enväldigt:)

 

När han föddes, så åkte vi först in klockan sju en morgon, för vattnet gick. Jag har ALDRIG varit med om det och ringde förlossningen och frågade vafan man gör då? De bara skrattade och frågade hur många barn jag fött? Åtta, aha:)

De ville kolla, men det var lugna gatan så vi fick åka hem. Janelle som väckts i ottan var inte glad att vi kom hem utan bebis, och ännu mindre glad blev hon när vi väckte henne fem morgonen efter 🙂

Men då kom han ju i alla fall, efter sexton minuter på förlossningen..typ 45 minuter efter att jag vaknat med värkar. Häpp. Här går det undan.

Personalen frågade  om vi hade nåt namn och pappan sa: Ja, han ska heta Julian. 

Kanske att jag hade missat att berätta för honom om vad jag och Patricia bestämt;) Julian lät så fel, och jag insåg att det inte alls kunde bli så.

Nä, det här är en Jamie, sa jag, och han nickade lite förvånat, men han har alltid låtit mig bestämma. Eller förvisso motsagt sig vissa namn, men när vi sen varit där på förlossningen så har han ändå tyckt att jag fått bestämma eftersom det varit jag som fått slita hårdast:) Det har varit belöningen liksom;)

 

Så Jamie alltså. Och sen då?

Jag hade även bestämt att den här ungen skulle ha ett namn efter min pappa, det var dags nu. Ingen höll med om Christer, men det struntade jag högaktningsfullt i. Nu låter jag säkert bitchig, men ingen annan hade något att kontra med, så det fanns inget att välja på:) Pappa heter förutom Christer, Arne och Lennart och de var inte aktuella alls;)

Sen föll det sig som så att Jamie föddes på Veras mans födelsedag. Alltså barnens pappas morfar. Han har varit död sen länge, men just den dagen skulle han fyllt 100 år. Det kan man inte ignorera, utan vi ville verkligen ha ett av hans namn. Napoleon var ju upptaget, så det stod mellan Thure och Unger.

Vi har haft en kanin som hette Ture, och i min barndom fanns en superläskig kille i området som hette så, så det gick bara inte. Unger då, det är ju helkonstigt. Mer ett efternamn. Men det fick bli så:)

Jamie Christer Unger. ♥

Also known as Lill-Fjant:)

Jamie

Kommentera

  1. Pernilla

    Johanna och Ida bara för att man inte bloggar om sina känslor osv direkt eller inte alls gör ingen en sämre bloggare eller människa. Och har man barn och annat att ta hand om så ska man inte behöva hoppa in och skriva bara för att ”göra” rätt i andras ögon. (Och föresten tänk efter innan sådana där kommentarer för ni vet inte om det fanns nära och kära på gatan till Carola eller någon i hennes omgivning som är i behov av hennes uppmärksamhet mer än att ni.)

    1. Ida

      Det känns bra, va att få tala om att andra har fel och du har rätt? Vem har sagt något om att Carola är en sämre bloggare eller människa? Är ju bara du som överdrivet. Men antagligen känner du dig duktig nu.

      1. Pernilla

        Jissis du är lust du. Men du tog ju åt dig så jag antar att du själv tänkte efter lite. Och om jag läser rätt så var det ni som ville tala om för Carola vad som var rätt att blogga om och inte rätt en dag som denna ? Ha en riktig bra dag och tänk efter innan du prata eller skriver nästa gång så kanske du mår bättre eller tar saker rätt 🙂

      2. Johanna

        Tyckte bara det var konstigt med ett helt vanliga inlägg som inte ens nämnde det med en endaste rad. Hade hon varit personligt påverkad hade hon aldrig lagt ut ett sånt här allmänt inlägg utan att ens nämna tragedin, det är jag övertygad om. Reagerade bara på att det kändes konstigt, för mig som läsare. ALLA pratar om det på ett eller annat sätt. Men vi är olika, såklart. För mig är det naturligt att prata om en sån här grej som skrivs in i svensk historia för evigt. Hur pratar du carola med dina barn om vad som hänt? Jag skulle vilja ha lite input. Vad säger man utan att skrämmas men ändå säga sanningen? Hur gör ni andra? Jag undrar seriöst, kanske hade jag hoppats på nån rad om det,

  2. Anna

    Vilken vettig småbarnsförälder prioriterar att kommentera på sin blogg en dag som igår? är väl min spontana reaktion. Klart hon har annat att göra!

  3. Johanna

    Kycklingar, tuppar, gammal förlossning och namn, bild på leende öldrickare…. Är du medveten om att det har varit ett terrordåd i din grannstad? Tror du är den enda som inte nämnt det med ett enda ord

    Carola: Ja, det är jag. Ja det var jag när inlägget publicerades, men NEJ när jag tidsinställde det var det torsdag natt och ingen visste vad som skulle ske.
    Jag hade fullt upp igår, och kände verkligen inte att min första prio var att ändra ett inställt inlägg. Nånstans kan jag undra vad du är för filur som läser min blogg och klagar på att jag inte skriver om terrordådet istället för att läsa nyheter? Varför sitter du inte klistrad vid nyheterna istf att kasta skit på mig? Varför går du in och läser bloggar?
    Vem gör det liksom?

    1. Ida

      Jag reagerade också på det. Det passar inte riktigt in i det hemska som hänt. Antagligen kommer hon skriva om det under dagen.

    2. Johanna

      Sorry, som mitt svar ovan var det nog kanske för att få nån slags input om vad man säger till sina barn. Tänkte att du som har många kanske skulle ha skrivit nån rad om hur man pratar om det med sina barn. Visste inte ens att det gick att tidsinställa inlägg. Sorry för det. Det var bara så. Var nog lite chockad igår. Inte min mening. Förlåt.

    3. Marie H

      Finns nog många (hoppas jag iaf) som inte prioriterar bloggar och social media när sånt här händer utan fokuserar på sin familj

Allmänt

Efternamnet :) (typ önskeinlägg)

Okey, ni har fått storyn bakom alla namnen nu:) Jag tycker det är roligt med namn, och i princip i samma stund som jag vetat att jag varit gravid så har namnfunderingarna rullat i huvudet.

Jag har många namn över som jag kan terrorisera mina barn med när de får egna barn;)

 

Men Wetterholm då? Har vi alltid hetat det?

Nä, faktiskt inte. Från början så hette han Andersson och jag Johansson. Två av Sveriges vanligaste efternamn, jätteroligt;) Barnen fick mitt efternamn, för att vi båda tyckte att det var mest naturligt, men sen har jag fattat att många tycker att det är självklart att barnen får pappans namn.

Vi levde ju ihop i 20 år innan vi gifte oss. Jag höll på allvar på att trilla av pinn när han plötsligt, på min födelsedag, vid matbordet hemma, faktiskt ställde sig på knä och friade. Ehh? What?

Jag hade alltid skämtat om att skulle jag ens överväga att svara ja på ett frieri så skulle det utföras på knä, och det tog han på allvar. Dessutom fick jag en ring, trots att vi varit förlovade i 19 år.

Helt ärligt nu, det är ju lite så vi brukar jobba här inne, så tyckte jag att det var lite pinsamt:)

Jag var 38 år och väntade sjunde barnet. Lite väl sent att bli nåns äkta maka liksom;) Men man kan ju inte säga nej, så jag sa ja.  Men tyckte att det var sådär fånigt, men lite charmigt också. Och såklart var jag ändå glad att han ville gifta sig till sist, ganska dubbelt alltså

Vi började planera för att gifta oss i Las Vegas:) Lika bra att göra det på ett spektakulärt sätt Han gillade att spela, och jag att se hela galna Vegas, jag har varit där en gång innan och ville visa ungarna hur crazy det är

Men så föll det bort på att det är åldersgränser på kasinona, och eftersom det liksom var en stor del av att åka dit, att spela ( inte jag, men han var riktigt vass på poker) så blev det tråkigt.

Och eftersom jag väntade Lovelia och vi ville gifta oss på vår 20-årsdag i maj så hann vi inte riktigt vare sig planera eller spara, så det fick bli ett vanligt bröllop. På en tisdag, eftersom det var den exakta dagen. Jo man kan göra så:)

 

Vi hade skämtat om att om vi gifte oss skulle vi slå ihop våra namn, till Johandersson. Han var nog ganska inne på det, men för mig var det ett skämt. Jag däremot ville mest att vi skulle heta samma namn hela familjen. Vi letade släktnamn och kom fram till Sandström på hans sida( som han nog heter idag, helt säker är jag faktiskt inte, han har inte sagt nåt) och Stork. Alla kan ju begripa att jag inte tänkte heta Stork:D

På min sida hade vi Broberg, Söderlund och Wetterholm.

Han lobbade hårt för att vi skulle heta Andersson, eftersom ”släkten dör ut annars” …eller huuuuuur;) Men alltså, att byta från Johansson till Andersson? Hur ovärt?

Nä, nåt annat fick det allt bli. Då ville han såklart ha sina släktnamn och jag mina. Givetjävlavis.

En av oss är mer envis:D

Och med hjälp av barnen som faktiskt inte alls ville byta bort Johansson, och det var ganska hårda strider om det, så enades vi till sist om Wetterholm. Jag var asnöjd. Och han var det han med. Barnen tyckte att det var okey, men ville helt heta Johansson fortsättningsvis, men det tog dem ingen tid att ställa om sig och idag gillar alla det.

 

Wetterholm är min farmors flicknamn och hon tog tillbaka det när hon skilde sig. När vi kollade hur många som hette så i Sverige så var det 222 stycken med oss. Jag var såklart tvungen att kolla nu, och idag är det 254 stycken som heter det.

Kollade såklart övriga namn, och här kommer det, så här många har våra namn som tilltalsnamn.

Carola 4541 st

Janelle 50 stycken! What, när hon föddes var hon ensam, om man inte räknar den man som heter det:)

Patricia 3380st

Robert 27207 st

Corrinda 2 st 🙂

Novalie 818st

Trixie 53 st

Lovelia 136st ( var typ 17 när hon föddes)

Jordan 454 st ( 425 män, 29 kvinnor)

Jamie 1143 st ( 1001 män, 142 kvinnor)

 

Spännande:) Robban och jag är vanligast.

 

Så det är storyn bakom Wetterholm.

Än idag, det är tio år sen i år som vi bytte, så kan jag ibland säga Johansson. Om nån ropar upp namnet så lystrar jag alltid, och det händer att jag kör min gamla initialsignatur:) Ytterst sällan dock. Vissa av mina kundkort, tex på Ica och Lindex har haft mitt gamla namn kvar eftersom det liksom inte spelat nån roll, och jag får post i det namnet ibland. Oviktig post ska tilläggas:)

Å andra sidan säger jag ibland att min syrra heter Wetterholm hon med, till hennes förtret för hon är så nöjd med att få bestämma själv att ha kvar sitt vanliga.

Jag tycker det är superfint ♥ och vi alla är nöjda med det:)

 

Kommentera

Allmänt

Jordans namn:) (önskeinlägg)

Så har vi kommit fram till det åttonde barnet. Jordan 🙂

Nu hade vi ju redan tagit reda på kön en gång, så det kändes som att det var helt naturligt att göra det igen. Och här kommer en bekännelse: När de sa att det var en pojke så blev jag ledsen.

På riktigt alltså. Pappan blev ju överlycklig, äntligen en son till:) Men jag deppade ett par dagar. Varför? Jamen jag vet inte. Jag antar att det bara är så man är, att man antingen struntar i det helt, eller så har man någon preferens. Jag hade redan sex döttrar och borde rimligen vara nöjd, men jag är så trög ibland, jag har alltid svårt för förändringar, och detta var ju en gigantiskt förändring:)

Sen lättade det inte ett dugg av att jag åkte ner på stan för att shoppa bebisens första kläder…lite sådär kul när man vet vad det är ju, om det är en tjej vill säga;) För till babygossar fanns det inget gulligt alls då. Bara flames och dödskallar. Jag ville ha babyblått och puttinuttigt.

Jag åkte hem och grät en skvätt för mig själv, och skämdes lite. Här väntade jag ett till synes friskt barn, och var ledsen över att det var en pojke? Skärpning.

Och efter att ha deppat i nära dagar hade jag vant mig, och plötsligt var det ju jättemysigt med en son:)

Det kom ut fina babygulliga ljusblå kläder i butikerna och jag var glad igen.

Ja, det är knäppt, men en gång för alla så styr man inte över sina känslor. Jag vet att många önskar sig ett kön i tysthet, och varför ska man inte få det? I slutänden älskar man nog oftast det man får ändå, och kan sen inte tänka sig den andra sorten. Orka bry sig om att det är tabu att känna så:)

 

Nåväl. Eftersom jag var ledsen så kan det hända att det var därför pappan plötsligt tyckte att Jordan var helt okey:) Jag säger inte att det var så, för det vet jag inte, men det kan nog ha spelat in.

Jag hade ju önskemål om Jordan och Julian på tvillingarna om det var två killar, och Jordan hängde kvar. Tills jag på Polarn och Pyret stötte ihop med en mamma som gapade Joooordan!!! åt sin tvååring.

Ett annat tabu här då, men ett barn som inte tilltalade mig alls:) En liten snorunge helt enkelt, sorry to say:)

Näää, jag backade lite på namnet, men alla hemma var inne på det, så jag bestämde mig för att MIN Jordan minsann inte skulle bli en snorig skitunge. Good Luck;)

 

När Jordan föddes så spelade vi in Familjen Annorlunda.

När man spelar in så har man ett spikat tidsschema, och kan inte bara sitta och vänta på bebisen. Han var beräknad en fredag, vilket de tyckte var finfint eftersom man spelar in fredag-söndag. Jag hade ju ingen lust att spela in förlossningen, men de var standby ifall jag ändrade mig..no shit att jag inte gjorde;)

Helgen innan skulle det filmas när barnen var med pappa på marknad i Stockholm. Jag var sådär lagom happy över det eftersom alla mina barnvakter försvann då. Även mamma, pappa och syrran var borta så jag kan lova att jag satt extra still hela den helgen. Med tanke på att Lovelia kom två veckor tidigt så väntade jag mig ju att han skulle göra det med. På samma vis som jag förväntade mig att Lovelia skulle komma två veckor sent som Trixie. Det var en extrem oro över att behöva åka in på förlossningen med tre småtjejer i släptåg.

Helgen när de spelade in i Stockholm ösregnade det, och blev dåliga bilder, så de ville ha med barnen en gång till för att få härligare bilder helt enkelt, Alltså lämnades jag återigen ensam, denna gång dagen efter BF….gahhh.

Jag hämnades genom att föda barn en onsdag:) Sex dagar över tiden, så föddes en 4,2 kilos tjockis.

Jordan Karl Napoleon.♥

Ståtligt så det förslår eller hur:) Jag är så extremt nöjd över den namnkombon att det är löjligt.

Vi hade inga bra andranamn från början, och vi har ju haft släktnamn till alla, men nu fanns det inga som alla okeyade. Jag försökte stenhårt med Sigurd/Sigge efter min morfar men det toknobbades. Veras make hette Thure Unger Napoleon och när kidsen hörde Napoleon så blev de överlyckliga. Det skulle han heta!

Jag var aningens mer tveksam kan jag erkänna:) Men efter att det sagts högt tusen gånger så blev det fint och lite gulligt. Men Nappe har ingen namnsdag, och inte heller Jordan, så jag ville ha ett namn till. När vi pratade om det i tv-programmet så fick jag en del reaktioner efteråt. Att det var löjligt. Och ja kanske, men när alla andra barn har en namnsdag så kändes det taskigt att inte han skulle få en helt enkelt.

Vi hittade Karl. Det finns på båda sidor i släkten och är ju fint.

Ihop blir det som värsta härföraren, och det blir snyggt i historieböckerna sen om han blir nåt stort, professor till exempel 🙂

Jordan Karl Napoleon ♥

jordan

Kommentera

Allmänt

Lovelias namn:) ( önskeinlägg)

Jag är i farten nu, och här kommer barn nummer sju – Lovelia:)

 

När vi fick Trixie så blev Robban så himla besviken att det var en tjej. Alla möjliga hade liksom lovat honom att det var en lillebror den här gången. Oddsen var ju bra för det. Robban var ensam kille med fyra syrror då, och han var fem år när Trixie föddes. Han ville så jättegärna ha en brorsa. Jag sa aldrig att det var nog en kille, utan jag försökte verkligen vara tydlig med att det kunde vara vilket som. Jag visste ju inte.  Men alla, eller väldigt många då:) var så på honom: Jodu Robban, du vill väl ha en lillebror nu va? Det ska väl bli kul med en liten brorsa? och så vidare. Vilket innebar att han blev ledsen när mormor berättade att han fått ännu en syster.

För att undvika samma besvikelse för honom en gång till, så bestämde vi att vi ville veta kön på nummer sju. Det kändes superkonstigt!

De sa på det vanliga ultraljudet att det var nog en flicka. Jag blev såklart glad:) och sen ägnade jag mycket tid åt att förbereda Robban på ytterligare en syster. Han hade inget emot det, men såklart att han blev superbesviken när alla lovat honom en brorsa. Han var förberedd den här gången, och med facit i handen såhär över tio år senare så är det lite sån han är. Han har svårt för att vända på en femöring, är det en sak sagt så ÄR det så. Att ändra sig snabbt är inte hans grej.

 

Lovelia var lite bråkig i magen. Plötsligt hade hon konstiga hjärtljud och vi fick åka upp på kontroll. Det bedömdes som omoget nervsystem. Skulle rätta till sig. Men vi fick bekräftat att det var en flicka. 100%.

Att bara koncentrera sig på flicknamn var mycket enklare, men konstigt.

Jag hade fortfarande Noelia som låg varmt om hjärtat, men det var så likt Novalie. Men man kan leka med bokstäver, och jag bytte ut de första. Elia var så fint att jag ville bygga på det. Till sist så kom jag till L och Lovelia it is:)

Jag sa det inte till nån först, men sen sa jag det till Patricia och hon bara : Åhhhh så fiiiiint!!

Och där var det bestämt:)

 

När Lovelia föddes, så var det under dramatik. Jag började blöda två veckor innan utsatt datum och blev inlagd. Här skulle det sättas igång förlossning minsann! Men, eftersom det var en fredagseftermiddag så ville de avvakta till dagen på lördag, och sen söndag eftersom det var så fullt på förlossningen och sen till måndag när det inte var jourtid. Jag ville inte alls sättas igång, men gjorde väl som de sa. Låg där på BB under hela helgen och hade så tråkigt. Men sen så, måndag förmiddag satte det igång. När läkaren kom för att undersöka så bara skrattade hon. Det ska till en blivande sjubarnsmamma till det här” Du är nästan helt öppen, dags satt åka ner och föda barn!

Okey. Så det gjorde jag, och nån timme senare är hon född. Gick snabbt och ”lätt”

Hon var så liten! Två veckor tidig och vägde bara 2,7kg. Jämfört med Trixie – 13 dagar över tiden och 4,5kg var hon som en fågelunge. Jag hade ju i mitt stilla sinne tänkt att hon gör som Trixie, och var helt oförberedd på att få barn, i min värld var det en månad kvar:)

Hennes hjärtljud var fortfarande konstiga, de hoppade över ett slag, och vi fick åka hem och komma tillbaka för ett stort ultraljud på hjärtat på dag tre. Jag kan för mycket. Jag har jobbat med för många sjuka barn. Jag visste att den låga vikten faktiskt kunde tyda på ett hjärtfel. Jag kan för lite för att kunna vara trygg i min kunskap, och det var svinjobbigt innan ultraljudet visade att hon är helt och hållet hjärtfrisk ♥

Men så liten att inga kläder passade och jag fick åka och köpa i storlek 44. Därav namnet Lilla Loppan 🙂

 

Lovelia Monica.♥

Efter farmor. Men även efter andra Monicor jag haft i mitt liv, som betytt mycket för mig. Min bästa kompis i den utbildning jag gick efter min tvååriga gymnasielinje tex:)

Idag har jag bestämt att det inte alls är efter farmor. Hon förtjänar det inte. Men de andra Monicorna gör det.♥

Lilla Loppan Lovelia

Lovelia

 

Kommentera

  1. Madde

    Åhh vilken dag… Flera inlägg från dig… Tok gillar det men inte sjuka barnen… Kan man hoppas på flera idag ? Tack för att du delar med dig… Skickar en stor ?Kraam till Er

Allmänt

Trixies namn (önskeinlägg)

Barn nummer sex. Fortfarande hade vi inte bett om att få veta vilken sort det var på ultraljudet. Nu var året 2005 och de talade oftast om det om man frågade, men med supergigantiska reservationer för att det ändå kunde vara fel.

Jag var inte intresserad. Men, jag hoppades på ännu en tös, dock tyckte pappan att nu jäklar fick det bli en kille. Vi kan väl säga som så att jag faktiskt lovade honom en son:D Haha.

Nu hade vi ju fortfarande Elias och Gabriel, men de kändes så ”använda” De var ju till barn nummer fem, och även fast de inte användes så kändes de inte riktigt lika bra längre. Men de hängde kvar.

Jag skrev att vi hade Tindra på förslag till Novalie men nu har jag funderat, det kändes lite fel:) Och det var det ju. Tindra kom först denna gång.

Så vi hade Tindra, och det var ju i samma stil som Nova(lie) men det var rätt många Tindror som föddes nu och jag gillar ju inte att ha ett namn som alla andra. Inte så att det är fel, men jag tycker det är skönt om ungarna inte blandas ihop med massa andra.

Trist att alltid behöva heta Tindra W liksom.

Sen dök Trixie upp. Eller Trixiebelle.

För mig, och även för pappan tror jag, så var Trixie en bebis i en tecknad serie som hette Familjen Flax.

Trixie

Lilla Trixie som älskade solen och gärna satt i en solstrimma på golvet.

Sen bodde vi en gång granne med en tjej som hette det, en lika gammal flicka som Janelle.

Men, jag var samtidigt väldigt förtjust i namnet Trixiebelle.

Vad det kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att Bob Geldof, ni vet han med Do they know its Christmas-time, att hans dotter hette så. Jag beundrar honom för vad han gjorde. Han samlade ihop massa kändisar och spelade in låten, vars alla intäkter gick till svältande. Han blev adlad och är nu Sir Bob Geldof.

Trixie, Trixiebelle eller Tindra

Elias eller Gabriel.

Hm.

Jag var beräknad till den 2 oktober.

Den dagen kom och gick. Så öven ytterligare tretton dagar:)

På allvar så gick jag över tretton dagar och 23 timmar med sjätte barnet, något jag inte ens trodde var möjligt. De andra har kommit nån dag, max fem över tiden. Tretton! Det är skitlänge.

Jag hade en tid hos barnmorskan på måndag förmiddag, men strax före midnatt söndag/måndag så föddes hon. Stor och tjock, fyra och ett halvt kilo och bedömdes som ”tung för tiden” och skulle då övervakas extra. Det visade sig sen att hon inte alls var det, utan låg inom sina gränser. Men stor var hon ju:D

Hon var inte ens i närheten av en Tindra 🙂 men med det trixandet så var ju Trixie givet. Eller Trixiebelle?

Ända in i sakristian i kyrkan velade jag. Det slutade med att hon fick heta

Trixie Belle Vera 🙂

En kompromiss. Jag kallar henne dock ofta för Trixiebelle.

Vera är efter deras pappas mormor, hon som blev hela 102 år gammal, och som blev viktig för mig i och med att min egen mormor gick bort. Nu blev jag ju tvungen att backa ut ur hennes liv i och med skilsmässan,  där min svärmor, alltså hennes dotter, såg sin chans att riktigt ordentligt baktala och smutskasta mig. Men innan dess så hade vi en fin relation, och jag hoppas att hon ändå nånstans vet att jag älskade henne. Det känns väldigt fint att ha hennes namn på en av mina döttrar:)

Min stora bebis, Trixie ♥

Trixie

Kommentera

  1. Tina

    Vill inte vara sån, men Bob Geldofs dotter heter Pixie och inte Trixie 😛
    Fy tusan för att gå över tiden, med första barnet gick jag över 14 dagar, 23 timmar och 59 minuter, han är född 23.59 ;P

    1. familjenannorlunda

      Trixie är född 23.55 tror jag 😉
      Bobs döttrar heter Peaches Geldof, Pixie Geldof, Fifi Trixibelle Geldof:)

    1. familjenannorlunda

      Tror det fortfarande är rätt ovanligt. Får ofta höra att det är ett hundnamn ? ?men har aldrig träffat en hund som heter det heller 😉

      1. Sophie

        Va kul att läsa om hur dina barn fick sina namn! Har själv två flickor hemma. En Tindra och en Trixie ?. Jag får oxå ofta höra att det är ett hundnamn….men brukar kontra med att i Familjen Annorlunda hette minsann en tjej så….

Allmänt

Novalies namn (önskelinlägg)

Så kom vi till barn nummer fem. Tre år och några dagar efter tvillingarna föddes den perfekta bebisen. Perfekt i den bemärkelsen att hon bara åt och sov, och lade jag ner henne i vagnen så somnade hon efter att ha legat en stund och kollat sig omkring, tyst och stilla:)

Big difference mot tvillingarna, som Ett var så osynkade som några kan vara. Två aldrig sov samtidigt och Tre var så osynkade som några kan vara:)

Jag var i total chock.

När jag funderade på namn till den här femte bebisen, så fanns det plötsligt två pojknamn, som kändes klockrena. Märkligt nog så gillades de av även pappan, begriper liksom inte hur det blev så:) Det ena var Elias, och det andra var Gabriel. Båda lika fina.

Men, nån som blir förvånad över att jag hoppades på en flicka:)?

Nä. Och nu var det lite svårt att hitta tjejnamn. Jag gillar lite längre namn, och jag gillar inte dubbelnamn. Alltså med bindestreck i mellan. Jag tyckte att Nova var så vackert, men lite för kort. Tindra var en stor kandidat med, men ack så vanligt. Men lite åt samma håll-himlen och stjärnor. Att leka med bokstäver är kul och jag försökte få till något längre. Tindra-lee, TindraLi, Tindrali.. Nä, inte okey.. Tindraley då? Nja. Jag hade nån sån där variation länge, länge, men det föll till sist bort. Idag är jag rätt glad över det, jag tycker fortfarande att Tindra är fint, men hon passar inte att heta det,

En av syrrans kompisar visade sig heta Noelia i mellannamn. Åh så fint! Efter tusen timmars funderande, minst alltså, så kom då namnet Novalie. För jag ville verkligen ha Nova i namnet.  Ja det är bra, en Novalie eller Elias eller Gabriel. Kanon!

 

När hon sen föddes så var det en rätt lugn förlossning, jag hade läst om nån jäkla andningsteknik:) Som en val som hoppar och dyker – andas in när den kommer upp ur vattnet, visualisera hur den dyker ner och håll andan. Andas In när den kommer upp till ytan, och så håll andan. Andas ut gjorde man väl där nånstans med kanske:)

Det funkade förvånansvärt bra faktiskt, och jag var långt bort på nån djupblå atoll och hörde henens hjärtslag i monitorn. Andas lustgas, håll andan andas ut. Repeat. Lustgas är bäst.

Min hjärna övergick från att tänka val som dök, till att tänka Ut med dig Elias, Ut med dig Gabriel. och repeterade det tusen gånger… men plötsligt så bara visste jag att det var en tjej. En sån jäkla märkligt känsla och hjärnan malde Ut med dig Novalie.)

Och ut kom ju en liten Novalie. ♥

Novalie Karin.

Karin efter min mormor som gick bort hastigt och inte det minsta lustigt när jag var i vecka 24 eller så, och det blev liksom inget snack om att det namnet skulle vara andranamn.

Novalie är det barn som varit lugnt hela tiden, än idag blir jag uppriktigt förvånad om hon gapar och skriker:) Hon kan vara extremt skittjurig idag som tonåring, men det har kommit nu. Den här donnan har det aldrig varit några stormar runt, inga problem och hon är bara go och glad. Jag var som sagt i chock när jag bara kunde lägga ner henne i vagnen och hon somnade. Första gångerna var jag övertygad om att hon slutat andas, för ingen av de tidigare kidsen hade varit så där enkla. Men hon låg bara där, snosade så sött och var nöjd med livet. Jag hade en sån här Bola-klocka runt halsen när jag väntade henne, och den fäste jag sen vid vagnen så att den pinglade lite när vagnen rörde sig. Inte vet jag, det kanske var den? Ska ju vara så den ska funka, men den har då inte haft samma effekt på övriga ungar efter henne;)

Novalie, min fina tjej ♥

novalie

Kommentera

  1. Josefine

    Lite kul att läsa om dina ev pojknamn! En vän och granne till mig har två tvillingsöner och de heter Elias och Gabriel!! ?

Allmänt

Tvillingarnas namn (önskeinlägg)

December 1999, dagen innan min 30-årsdag var vi på ultraljud med vårt tredje barn. Jag gick dit direkt från jobbet i byggnaden mitt emot, och hade den vita rocken på mig. Lite orolig som alltid, men jag mådde så illa att jag var rätt säker på att det var en bebis där inne. Den HÄR gången var jag TVÄRSÄKER på att det var en kille, för jag hade inte alls mått illa med Janelle eller Patricia 😉

Anledningen kan förvisso ha varit att det faktiskt var en gosse, men även att det låg en liten tjej där inne också. Tvillingar:)

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag tänkt tanken att jag skulle få tvillingar. Då har jag ändå tvillingkusiner, och Patricia hade en tvilling till att börja med, något jag inte visste förrän på förlossningen. Så tanken borde ju funnits, men icke. Det kom som en total överraskning den där dagen. När barnmorskan var tyst en lång stund och bara åkte runt med ultraljudet, så tittade jag bara hastigt på skärmen. Såg att det rörde sig, och blev nöjd. Pappan stirrade fängslat på skärmen och jag fattade inte vad som var så intressant? Man såg liksom knappt nånting alls på ultraljuden 1999:) Men han såg två huvuden, och en massa armar och ben, berättade han sen, och i hans huvud snurrade frågan ”Hur ser den där ungen ut egentligen??”

Så sa hon det bara, barnmorskan.

”Ja, jag kan säga direkt att det är två barn här inne, ni väntar tvillingar”

Och där stannade världen. I en minut var jag negativ, såg massa saker flyga iväg, sånt man inte kunde göra med två bebisar. Men sen slog det ner riktigt och leendet gick från öra till öra. T V I L L I N G A R!! Fy farao vad häftigt, vad coolt. vad ballt! Jag slutade inte le, och jag kan än idag tycka att det är så galet fräckt att ha tvillingar, även om det inte direkt är så att de är ens av i närheten av att vara tajta. Det är något väldigt speciellt med att få två barn på samma gång. Jag som tyckte att jag var expert med två ungar redan, nu blev allt nytt igen.

Något jag inte var beredd på var folks taskiga reaktioner. Det var så många som beklagade att det var tvillingar, en hel del av dessa var själva tvillingmammor….? Jag skulle minsann bara vänta och se så skulle jag fatta. Det var så jobbigt med två. Jag fick höra så många skräckhistorier. Och vet ni? Det där dövörat är bra att dra igen ibland;) Och jag går fortfarande och väntar på att allt det där jobbiga ska inträffa. Det är inte alls jobbigare med tvillingar! Det är möjligen krångligare. Men inte dubbelt jobb, bara dubbelt med kärlek.♥

 

Nåväl. De skulle ju heta nåt åxå. På den här tiden ville de inte gärna berätta kön på ultraljudet. Jag är tämligen säker på att de såg att det var en av varje, men de sa det aldrig. Hintade inte ens. Jag ville inte veta heller, men det hade underlättat i namnfunderingarna.

Nu skulle det hittas massa namn:) Två pojknamn och två flicknamn. Och en kombo om det var en av varje.

Jag trodde som vanligt att det var två killar. Och jag ville att de skulle heta Jordan och Julian. De nobbades. Gaynamn. Gahhhh, inte nog med att han var halvrasist, han är homofob med. Jag hade flera bekantskaper som var gay och kunde inte och kan fortfarande inte, begripa problemet. So what? Vem bryr sig. Och det sitter ju liksom inte i namnet…. Hans största rädsla var/är(?) att nåt av barnen skulle visa sig vara homosexuellt. Eller mongolid. Jo, för det är ju exakt samma sak….;) Jag tänker att oddsen för att något av nio barn faktiskt föredrar det egna könet, är låga. För mig är det helt oväsentligt vem de älskar. Så länge de är lyckliga. Det finns ju riktiga saker att oroa sig över, man behöver inte skapa hittepå-problem.

Men jag fick inte igenom något av de namnen. Då;)

Tjejer då. Ja där hade jag flera, alltid enklare med tjejnamn. Vi hade länge Sally och Selma. Men då borde Selma vara med Z efter nån släkting. Nja… Sen Chelsie och Corrine. Det var de namnen som höll sig, ända tills jag kom ihåg en saga jag skrivit i skolan, där hjältinnan hette …tadaaa Corrinda. Jag vet nu att det finns folk som heter det, men då när jag skrev den så var det helt påhittat. Förskolan intill hette Rinda och jag lekte med bokstäver tills Corrinda kom fram. Kanske ska ni få läsa den historien nån dag? Vi filmade den också, min lärare sa att Carola minsann skrivit en såååå bra story, kan ni inte filma den som svenskauppgift, eller vilket ämne det nu var inom:) Den filmen hoppas jag är begraven sen länge;)

Så, två flickor – Chelsie och Corrinda. Check.

Två pojkar – de hade fått vara namnlösa;)

Vi lyckades till sist enas om Robert. Efter Robert de Niro, Redford, Aschberg, RobinsonRobban….hehe eller;)?

Jag har alltid tyckt att Robban är gulligt. Och eftersom det tydligen var svenskt nog och inte gayigt, så var det okey med pappan.

En av varje – Robert och Corrinda check.

 

Efter 38 veckor och två dagar föddes de. På en timme och femtiosju minuter:)

Det gick undan kan man säga. Jag stod hemma på morgonen och allt var lugnt, Janelle och Patricia skulle iväg och rida. Och plötsligt så bara drog det igång. I 120 knyck direkt. Aj.

En timme och 57 minuter senare låg jag med två bebisar i famnen.

Robban kom först, gapande och skrikande så personalen ruskade på huvudet och log. Jag blev i ärlighetens namn lite besviken för jag ville ju som vanligt ha en tjej….de där tankarna går inte att råda över, de bara är där. Pappan bara klappade mig lugnande på armen ” Hon kommer nu” Tvärsäker. Jag fick inte hålla honom för nu skulle unge nummer två ut. Fullt kaos, om än väldigt strukturerat i förlossningssalen. Jag hade ju hört alla skräckhistorier om snitt på nummer två, och visste att en kompis jobbade på narkosen, och ville för mitt liv inte att han skulle komma;) Vi hade inte setts på år och dag och att då mötas sådär kändes nja….;)

Alltså var snitt uteslutet. Allt som involverade narkospersonal var uteslutet, även epidural alltså, om jag haft tid till sånt, vilket jag aldrig haft;)

De höll fast bebisen i huvudläge genom att hårdhänt gripa tag i min mage, som inte alls hade lust att ploppa ut en unge till. Jag ville bara ta min son och gå hem:) Men 14 minuter senare så kom hon, med armen först. Corrinda har alltid varit besvärlig;) Läkaren tryckte visst tillbaka den, och så fick jag upp en dotter på magen, och sen även en son från pappans famn.

Men fatta hur mäktigt det var då! Även ljudnivån i rummet var mäktig för hon gjorde genast sin bror sällskap och det illvrålades i kapp så all personal som inte absolut behövde vara där, lämnade rummet;)

 

En Robert Emil. Emil släktnamn på pappans sida. och en Corrinda Maria. Maria från bådas sida.

Länge var vi inne på Götilda till henne i andranamn. Första gången jag hörde det var det ett av de fulaste namn jag hört, men det tog inte lång tid innan det satt sig. Idag ångrar jag lite att det inte blev det ändå. Hon har ofta frågat varför vi inte valde det, hon gillar det nog hon med. Men Maria är helt ok det med:) Ungen kan ju få ha Ett vanligt namn, tänkte vi.

Robert & Corrinda. Inte tvärtom det blir fel då:) Eller Robb & Corr.

Att få bli tvillingmamma är coolt:)

 

tvillingar twins tvillingar twins

 

Kommentera

  1. Dema, gravid igen!

    Så häftigt med tvillingar! Jag drömde om det med mina två första graviditer. Denna gång är jag glad att det bara är en då de är en sladdis:) ser fram emot att läsa om nästa namn:)

  2. Rille

    Rasist och homofob…inte utan att man undrar vad du såg hos karln egentligen? Och hur kan man tro att homosexualitet beror på vilket namn man har – i så fall blir det inte många namn över att välja på…

    1. familjenannorlunda

      Han hade mycket gott i sig en gång i tiden:)
      Och i just de här två sakerna är han ju inte ensam, det är ju väldigt Svensson-aktigt tänk. Så många som fäller smårasistiska uttalanden om än det ena än det andra. Självklart trodde han inte att de skulle bli homosexuella om vi valde vissa namn 😉 men han tyckte det lät gayigt.
      Han lämnade mig för en Thai men uttalar sig hånfullt om romer så hans rasism är jäkligt selektiv.
      Men som sagt, en gång i tiden var han en bra man .

      1. Rille

        Ok, om du säger det, så…
        Riktigt roligt förresten att han tydligen kunde tänka sig ditt önskenamn Rikard (som jag f ö heter). Ett mer gayförknippat namn finns väl knappast: Rikard Wolff, Richard Carlsohn, Rickard Engfors, Rickard Söderberg…ja, you name it.

        1. familjenannorlunda

          Haha, men i just Richard hade han absolut inget att säga till om ?. Fast nu fick jag ju ge mig ändå. Finns såklart en story bakom varför Richard åxå???

  3. Jenny

    Detta med namn ja… Vi väntar vår första bebis och är beräknade om 5 veckor. Vi vet inte kön för det spelar ju liksom ingen roll. Det är ju vad det är oavsett om man vet eller inte…
    Det enda vi är överens om just nu är att vi vill ha ett ”äldre” namn, alltså inte det som folk vanligtvis döper barnen till idag.
    Jag är inne på Theo om det blir en pojke, men maken ser bara framför sig en knubbig unge med glasögon. Varför vet jag inte, men det gick tydligen bort…

    Jag får nog sätta mig ner och påbörja en lista med namnförslag, även om jag är övertygad om att barnets namn ger sig när bebisen väl kommer.

      1. Jenny

        Jo jag vet att det inte är så ovanligt men häromkring är det ingen som heter det. Jag menar inte att det ska vara ett ovanligt namn, men inte Tindra, Glittra och allt vad folk döper sina barn till nuförtiden.

    1. familjenannorlunda

      Jag känner flera Theosar, inga knubbisar med brillor nån av dem ?men ljuvliga sötnötar 🙂 Theodor då? Lycka till med namnen 🙂 och bebisen ❤

      1. Åsa Karlsson

        Har en son på sex år som vi döpt och alltid kallar Teodor. Han är perfekt med glasögon. För mig är det ett vackert namn

        Carola: Vackert namn absolut, jag gillar det i alla former och stavingar – Theodor, Teodore, Theo, och vad man nu kan hitta på:) Barn med glasögon är vansinnigt gulligt, även om jag förstår att det säkert är en del besvär med dem <3

  4. Agneta

    Så fina namn. Det som är roligt är att Robert hade varit tråkigt 10 -20 år tidigare när det var ett vanligt namn. Nu när alla heter Adam , Elias etc blir ju Robban riktigt exotiskt! Lite som att man skulle döpa sin flicka till Anna idag.Jag hade tre Anna och två Maria i min klass. Det döps väl ingen till idag.Jag ser mest Alice och Elsa..

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing