Igår, så samlade vi ihop de sju hemmavarande barnen och åkte till Furuvik.
För er som inte vet det så är det en utomordentligt fin djurpark, med tivoli, som ligger en bit utanför Gävle.
Vi har varit där nästan varje år sen våra tvillingar föddes, 2000 utan att ledsna 🙂
Robban fotar.
Det är runt 10 mil dit hemifrån oss, så det tar ju en stund att köra, men det är fin väg så det brukar gå bra.
Entrén är lite maffig, och vi valde en superdag, för det var alldeles lagom med folk! Sist vi var där ,så var det massor av folk, och tokvarmt, och lite köer här och var, och det är aldrig kul ju. Furuvik är ändå så pass stort att det inte gör så mkt att det är massa folk, men nog är det roligare att det är lagom.
Vi kom vid 10.30 tiden, och ungarna hade fullt med spring i benen efter den långa bilresan, så vi löste ut en skrinda, kostar 10kr i ett myntinkast, och packade i våra saker, och sen travade vi in på äventyr.
Aplandskapet med schimpanserna är ganska precis i början, och där fastnade vi länge, Jordan hittade en fin utsiktsplats:
Han tittar på det här:
Två trötta schimpanser som slappar i skuggan 🙂
Jordan var salig av lycka, och tryckte näsan mot rutan och pekade och sa ”Dä, dä dä!!”, vände sig om för att kolla så att jag verkligen tittade på det han menade:
Det låg en annan schimpans och sov precis intill fönstret, med ryggen mot oss, men den var inte så kul, tror inte att Jordan fattade att det var en apa ens 😉
Efter en lång stund här, så ville barnen gå in i Regnskogen och titta, och en varning till er som inte gillar ormar eller spindlar…efter bilden på lilla apan så kan ni scrolla snabbt ner två bilder och bara kisa lite 🙂
.
Dvärgsilkesaporna är bedårande! Men de sitter inte still så länge, och jag hade överlåtit kameran till Corrinda här, så de flesta bilder blev suddiga…hm..men nåt kort blev ok iaf 🙂
.
Nu kommer en stooooor spindel:
Corrinda fick till skärpan bra på den iaf 🙂
Och så en av de många ormarna, som man på vissa ställen inte har nåt glas emellan sig och dem…det känns ju extra spännande:
Om jag ska välja, så tycker jag att ormarna är trevligare än spindlar…. även om jag inte tycker att de här stora spindlarna är så värst obehagliga, det är värre med de som vi har hemma i huset 🙂 Kan bero på att jag ju vet att jag inte träffar på en sån där stor…..
.
Jordan och Patricia tittar på nåt spännande:
Sötnosarna.
Han hittade ytterligare ett spännande ställe:
Wow, sköldpaddor!! De simmade från kant till kant, och Jordan följde efter, klev över sina syskon för att kunna haka på och ”Dä dä dä” hela tiden 🙂
.
Jag hittade en kompis i min smak, kolla stilen:
Sover som en stock, men öppnade ena ögat lite på glänt ibland för att kolla läget, så cool 🙂
.
Aporna får mat kl. 11.45, och då berättar de lite om dem också, Furuvik har nåt som inte alla har, nämligen en djurvårdare som kan gå in till aporna, Ing-Marie:
Här med den minsta apbebisen i famnen.
Hon har tagit hand om fyra schimpanser under sina år som djurvårdare, och lärt dem att bli just det – schimpanser,.
De har fått bo hemma hos henne och hennes man, och varit deras bebisar, för att sen kunna placeras ut tillsammans med de andra aporna, och accepteras av flocken. Ett mäktigt arbete!
En av aporna har tydligen diabetes och måste få sprutor dagligen, nåt som de flesta djurparker har svårt att lösa, men eftersom den här tjejen ses som en schimpans av flocken så kan diabetesen hållas i schack, visst är det coolt?
Så länge som hon pratade, så satt alla aporna stilla runt henne, och mumsade på frukt, men så fort som hon var klar, så gick de sin väg 🙂
Furuvik har ett samarbete med Lunds universitet på gång, nämligen att bygga upp Nordens första primatforskningsstation med fokus på de stora människoaporna.
Över huvud taget så har Furuvik ett stort engagemang i olika forskningsprojekt, bevarandearbete och utbildningar, allt för att djuren där, och överallt annars ska hade det så bra som det bara är möjligt.
Klick in på Furuvik och läs mer om deras arbete under de olika flikarna, jag har lärt mig en hel del där.
.
Vi tog ett depåstopp efter aporna och fyllde på med lite saft och bullar, och sen travade vi vidare, nu ville vi se lemurer!
Jordan solhatt var borta i morse när vi skulle åka, men som tur är så står det lite hantverkare och säljer sina alster inne på området, och jag köpte en ny åt honom. Jag tycker den är skitsnygg, men han gillar den inte alls…..så vi lekte AV och PÅ leken 😉 Jag knyter PÅ mössan och han sliter AV den så fort han kan…..Vem som ledsnar först är olika 🙂
Men visst är den snygg!?
Lemurerna bor i ett hägn, där de går som de vill, så har man tur så kommer de riktigt nära….Och nära kan man ju säga att vi kom:
Typ en meter ifrån eller så:)
Efter den här kom den äldste, han var hela 17 år, och lite stel, sa djurvårdaren:
Men väldigt söt 🙂
De travade på, rakt mellan allt folk, för de skulle till andra sidan, så var det bara 🙂 Tuffa små saker!
Men klappade ville de INTE bli, så fast det var frestande var det bara att låta bli 🙂
De såg väldigt väldigt mjuka ut…..
Jordan ”Dä, dä, däade” rätt mkt här inne åxå 😉 och den här stod han länge och tjattrade med, och lemuren såg ut som att han lyssnade.
Vi lyssnade på djurvårdaren som berättade att de unga lemurerna inte riktigt fattade det här med revir, utan smet ut och satte sig i träden alldeles utanför, och så satt de där och var överförtjusta över att de var så busiga och modiga, tills de insåg att mamma inte skulle hämta dem…. eller följa med dem, då ledsnade de och kom tillbaka 🙂
Tycker mig känna igen den uppfostringsmetoden från oss här hemma, och den verkar funka lika bra på lemurer och människobarn 😀
.
Sen gick vi till Fäbodvallen, där det finns getter och får, hönor och tuppar och grisar.
Trixie och Lovelia hittade ett stort lurvigt får som de stod och klappade på länge och väl:
Det var väldigt mjukt, sa de 🙂
Jordan var lite avvaktande först, han kom nog ihåg hur läskigt det var när vi hälsade på fåren i hagen här hemma, och det ena lammet bääade så han blev så rädd så han flög baklänges, men med en storebror så vågar man ju allt:
( sen satte han sig på rumpan av förskräckelse även denna gång, men inte för att geten lät, utan för att den flyttade sig lite när Jordan inte såg, och plötsligt hade sitt huvud alldeles intill Jordans ansikte…hu, så nära det blev då….:) )
.
I väntan på pappa som hämtade skrindan.
Nu började lille vännen bli trött, och vi promenerade ut till Äventyrsön, där de spelat in Wild kids, och kikade runt där medan Jordan sov.
Barnen gick en liten tipspromenad, med sjukt svåra frågor, som Wild kidsbarnen fått, och de kikade in i det ena lägret. Det var jättelitet, sa ungarna 😉
Jag har missat senaste säsongen av Wild kids, men den här banan hade jag gärna velat se vad de gjorde på:
Eller inte 😉 Ett väldigt långt ord blev det iaf, undrar om det finns i ordlistan??
Vid det här laget hade jag ont i fötterna, det tar lite extra på dem att bära runt på 15 extrakilon….
v 37+6…och jag erkänner villigt att jag funderade på om jag verkligen var helt klok som åker iväg på djurparksbesök så långt hemifrån, när jag har snabba förlossningar 😉 Men Gävle har väl ett sjukhus om jag inte missminner mig, och det går väl att föda barn där i värsta fall. Förutom ont i foten och lite otymplig i allmänhet så är det ingen fara, och hälen har jag ju alltid ont i så det är ju nästan som vanligt 😉
Men tjock är jag 🙂
Det bästa med en tvillingvagn är att man kan ha BÅDE snyggaste skötväskan från Willvin OCH snyggaste påsen från Axel och Ida 🙂
Här ute på ön ligger ett fort från 50 talet, dit Robban och Corrinda var, vi andra hann inte med där, och det är ju nåt visst med havsutsikt. Jag förstår att folk betalar extra för det, oavsett om det gäller charter eller boende hemma.
Tjejtrion:)
Och så Patricia:
Robban och Corrinda fick syn på nåt spännande……
Vad ska hända nu måntro????
Hm….?
Okeeeeey??? Mina barn är galna!
En höghöjdsbana!!! Svårt att bedömma men typ 6-7-8 meter upp skulle de ta sig runt, givetvis säkrade, men helt på egen hand…
Corrinda:
Robban:
Det var inte lätt, och det var på ganska skakiga ben de tog sig runt, men ingen av dem ramlade ner.. Jag tror i ärlighetens namn inte att de vågade trilla 😉
Kolla så högt upp de är !
Perra frågade om jag hade vågat, om jag hade gått om jag inte varit gravid, och jag fick tänka efter ordentligt, men jo, jag hade nog provat! Om jag hade kommit runt vet jag inte, men jag tror det…Eller, man hade nog inget val egentligen 😉
Face your fears 🙂
.
På väg från ön så fanns det en grillplats, och vi slog oss ner och grillade på våra korvar och åt dem med bröd, de som ville fick smörgåsar också. Jordan hade vaknat, efter en knapp timmes tupplur, och hade som vanligt svårt att välja vilket som var bäst – korv eller välling???
De har grillplatser på flera ställen inne på Furuvik, och de tänds på förmiddagen och sen kan man går dit när man känner för det. Perfekt att slippa krångla med engångsgrillar och vänta på glöd osv.
Jo det finns restauranger och fik och sånt, men vi är så många så det blir så dyrt, tråkigt nog. Då är det toppen att det finns alternativ 🙂
.
Efter lunchen så hade Patricia och tvillingarna bråttom till tivolit, så de fick gå i förväg, och så masade vi på i lugnt tempo med de minsta. Vi gick förbi och kikade in hos orangutangerna Igge och Naong
Ser ni att hon kikar rakt in i kameran??
De är väldigt sävliga de här aporna, masar sig runt i långsamt tempo, och känns rätt snälla, men de är stoooora!
Och har väldigt låååånga armar 🙂
Sedan flera år tillbaka stödjer Furuviksparken SOS Orangutang – Sumatran Orangutan Society. Det är ett bevarandeprojekt som kämpar för att orangutangen ska finnas kvar i regnskogen i Indonesien.
De här stackarna är utrotningshotade i det vilda 🙁
.
Kameler är coola djur:
De ser så kaxiga ut tycker jag, och har de mest underbara ögonfransar.
.
Nu är tivolit nära, och dånet från den nya berg och dalbanan drog ungarnas uppmärksamhet från djuren, nu ville de bara till karusellerna…
Robban , Corrinda och Patricia hade redan hunnit prova den, och deras utlåtande var : Nja, sådär 😉
Mina ungar älskar ju karuseller, och de har åkt de berg och dalbanor som rankas som både etta och trea i världen när vi var på Europapark, så visst, den kanske inte var så tuff för just mina barn 🙂
Men, de tyckte den var så pass så att de åkte den flera gånger om .
Lovelia hittade en liten gammaldags karusell som går runt-runt och fick med sig syrrorna:
När Jordan fick syn på den så ville ju han också åka!! Han ställde sig så fint i kön, och Perra fick vackert åka med 🙂
Barn under fyra år åker gratis i betalande vuxens sällskap. Det är ju en säkerhetsfråga, men som förälder till barn som älskar att åka från det att de är väldigt små, så blir det lite jobbigt i längden. Det är framför allt lite svårt att få rum tillsammans med barnet….
Nu hade vi en snäll storasyster med oss:)
Patricia tycker om sin lillebror och åkte många små karuseller tillsammans med honom 🙂
Många varv..
Han ser skeptisk ut, men han gillar det 🙂
En gång till!
Vi är rutinerade tivolibesökare, och hade med oss egna stolar:)
En plats i solen där man kan vila den onda hälen, dricka vatten och äta glass, samt hålla koll på de minsta i karusellerna:
Robban och Corrinda i slänggungorna:
Det är viktigt att dricka mkt vatten när det är varmt ute, det vet Jordan:
.
Trixie ville inte åka karusell, eller om de andra gick ifrån henne eller vad det nu var, så hon var lite deppig en stund.
Men de där hjulen såg så roliga ut, där man kunde vinna chips, så det ville hon prova.
Jag, som aldrig vinner, gick med henne dit, och så fick hon själv välja en bricka med fem nummer. Det var bara vi där just då, och tjejen som skötte hjulet frågade om Trixie ville stoppa det? Ja det ville hon ju såklart, och tryckte på knappen och sen så väntade hon medan hjulet snurrade i en evighet…..
Och se på sjutton, men den stannade på ett av de nummer som hon tagit!!!
Nummer 77 gav en vinst på två KILO chips!!!
Syns hur stolt hon är 🙂
Andra sidan på kartongen måste förevigas den med:
– Jag ska bjuda hela familjen på fredagsmys 🙂
.
Jag gick iväg en sväng och när jag kom tillbaka hade Robban vunnit choklad:
Ja, men det är ju himla bra det här, vi behöver inte köpa varken chips eller godis den här helgen 🙂
Corrinda såg jättestora basketbollar, och en sån skulle hon ju såklart försöka vinna, och trägen vinner och nog vann hon en!
Alla barnen var nöjda och glada.
Klockan närmade sig 18 och de stängde för dagen. I juli har de öppet till 19.00.
Vi fick såklart inte med oss barnen förrän de stängde av karusellerna…som vanligt, och sen vandrade vi den långa vägen tillbaka genom parken.
Trötta, nöjda och lyckliga barn 🙂
Återigen så har Furuvik gett oss en fantastisk dag tillsammans (nästan) hela familjen!
De har liksom allt. Både djur av olika slag, gulliga apor och läskiga ormar, Äventyrsö, tivoli och sen inte att förglömma så har de massa vackra blomarrangemang och planteringar!
De har dessutom en pool, med ett häftigt äventyrsbad, men det hinner vi aldrig med, till barnens stora sorg…
Om jag fick rekommendera ett enda utflyktsmål enbart, så skulle det bli Furuvik, helt klart 🙂
Corrinda ska börja jobba där säger hon 🙂
.
Jordan ville absolut gå själv, och flaskan som var tom för länge sen skulle han inte släppa 🙂
.
Vi säger Hej då Furuvik, ses nästa år igen!!!!
Sånna mail har jag oxå massor av..grr..
Ha en jättebra kväll
Mvh Camilla
OMG det är bara 9 dagar kvar till nedkomst Carola! 😮
à h, har du beställt en Iphone 5? 😉
Nejmen usch, de flesta sådana där mail är ju helt värdelösa.. Skrattade gott när jag läste dina kommentarer till de!
Krya på Janelle!
Åh grannar kan få tåla lite tycker jag 🙂 Barn är barn och tekniken går framåt. Mina barn äter inte heller fisk men de gillar fiskpinnar 😛 När vi grillar fisk brukar de få spett på köttbullar och prinskorv. ha en fin dag, det närmar sig ser jag på babyklockan 🙂
Det är så underhållande och intressant att läsa din blogg (som jag läser varje dag) Du ger mig sån motivation och inspiration!
Många glada kramar från Vivi