Vad hände här nu då? Hur kunde Martin åka ur Melodifestivalen? What? Min favorit ju!  Jag gillar honom, blir liksom alltid glad av att se honom 🙂

Men jaja.

Musikalgästerna är hemma, och de gillade den lika mycket som jag, men det hade jag räknat med, för den är superbra!

Endast en föreställning kvar nu, och sen skulle jag tro att eleverna får dras med en viss abstinens efter att få uppträda mera. Jag tror att den skulle filmas, och det hoppas jag verkligen.

För ett tag sen fick jag en förfrågan om att vara med i Egmonts bloggpanel,där det gäller att testa och utvärdera deras nya produkter, både ”vanliga” spel och appar, böcker,och lite sånt. Såklart tyckte både jag och barnen att det vore jättekul 🙂

Första grejen vi testat, eller i ärlighetens namn så är det mest Novalie och Corrinda som testat, men de har å andra sidan testat vårat tålamod, hehe,. är detta:

Corrinda fick hans förra trollerilåda i julklapp för några år sen, och har älskat den, och den här var lika rolig den.

Jag har gått på många trick, och genomskådat en del;) och det är faktiskt himla roliga saker i den, sånt som ser svårt och omöjligt ut, och så är det värsta fusket 😉

Givetvis kan jag inte avslöja några hemligheter, det är jag edsvuren under trollkarlseden 😉 men jag kan varmt rekommendera den om ni har barn som gillar att trixa.

Hm, jag som hade så mkt att säga innan jag satte mig och glodde på melodifestivalen…nu är det borta ..?

Jag kan väl svamla lite då, och börjar med att tala om att jag har träningsvärk i magen…!  Det gillar jag, för det måste ju innebära att det faktiskt finns en och annan muskel där, visst?

Eftersom det inte funkade att träna vare sig onsdag eller torsdag denna vecka, som vi brukar, så bokade vi ett pass cirkelfys på fredag ist. Det var inte ett av de roligaste passen, för jag kände mig faktiskt rätt slut redan innan det ens börjat…och var av förklarliga skäl då helt och totalt färdig när det var över 😉  Men eftersom det renderade i träningsvärk så fuskade jag inte i alla fall.

Jag känner av lite varstans att det stramar och smärtar, och det är himla härligt.

Jag har ju en crosstrainer som står och samlar damm, den var toppen att ha när jag skulle komma igång efter både Jordan och Jamies födelser, men nu är jag jäkligt less på att den tar plats och inte används. Jag tränar så mycket ändå att jag inte riktigt känner att jag har behov av den, och ungarna vill hellre ha ett löpband. Corrinda ska träna löpning för sin basket, och även om crossen ju funkar till det så står den just nu i gillestugan, där småtjejerna bor och det blir aldrig av.

Jag filurar på att sälja iväg den, och om nån vill ha den så kan ni skicka ett mail så får ni bilder:)

Vi fick ett pussel häromdagen:

Ser ni vad det är?

Det var från Kelda, som undrade om vi fick ihop Vardagspusslet ;)?  och det måste jag säga att vi får. På alla plan:)

Ungarna gillar det här väldigt mycket och det är alltid nån som sitter och pular med det vid köksön. Jag passar som en hök så de inte ska ha bort någom bit, för är det nåt jag ogillar så är det okompletta pussel..morr.

En gång för många år sen, när Robban & Corrinda var runt 2 år, så höll vi på med en ommöblering hemma. De skulle få ett sovrum och ett lekrum. Lekrummet blev klart men eftersom de sov inne hos oss så blev det rummet som skulle bli deras en tillfällig soptipp, med allt möjligt jox. Saker som blivit över sen vi flyttat upp Janelle och Patricia, grejor som skulle kastas, grejor som de skulle få när de blev lite större, osv. Och…..typ 35 pussel. I två stora papperskassar.

Dörren dit var alltid stängd, men så en dag var den visst inte det, och jag hittade två busiga tvillingar som satt på golvet och kastade pusselbitar runt i hela rummet under förtjusta skratt. Mamman blev kanske inte riktigt lika munter 😉

Det tog en jäkla tid att sortera ihop och sen bygga alla pussel, för jag ville ju att alla bitar skulle finnas.  Lärde jag mig nåt då?  Nja, egentligen inte,. för när vi flyttade hit så hamnade några kassar med pussel i pannrummet där de stod i fred länge och väl, tills det en dag var ett hav av små platta träbitar med motiv på där…;)

Idag var det rätt majsigt väder ute, med ganska milda temperaturer, och solen visade sig till och med ibland. Jag stod på öronen så det small om det …;) Trodde jag skulle ramla rakt på snöskyfflarna som stod där men klarade mig efter ett frenetiskt viftande med armarna, men markkänning blev det. Jäkla skit vad halt det var, och så hade det snöat så det inte syntes att det var is där…Ut med tösalt, och mer ska införskaffas.  Det töar ju rätt bra när det är sånt här väder, men lite hjälp på traven är aldrig fel.

Nu är det orkanvindar utanför huset och nyss blåste nåt omkull där ute…brr.

Men oavsett så går vi mot VÅREN nu, och jag känner hur det gör gott i både kropp och själ, igår satt jag i köket med solen gassande in genom fönstret och bara njöt. ( Och blundade för att det knappt går att se ut genom fönstret längre…)

Insåg också att det inte är långt kvar innan det är dags för :

Bloggminglet:) 23-24/3 är det dags!

Jag åker dit med Mirka, och nu är det så himla länge sen vi träffades att jag verkligen längtar 🙂

Är det några här som ska dit??  Det ska finnas några platser kvar, de har lyckats öppna bokningen, så om ni känner er sugna, kolla upp det, jag är övertygad om att det kommer bli kanoners:)

Bara det här att få umgås med enbart vuxna människor i ett helt dygn är ju rätt fräckt, ingen som avbryter med en bajsblöja eller kissar på sig ( Mirka klarar av att gå upp på natten om det behövs, hihi) som Jordan gjorde häromnatten. Riktig mat, och inte tråkmaten som snurrar här hemma, dessutom lagad av nån annan, japp, det kommer bli fint det här 🙂

Bara för det så klickade jag hem lite klänningar, utan att ha en aning om vad för slags dresskod det är, hihi.

Imorgon är det söndag, ingen överraskning direkt;) och mer än så vet jag inte om morgondagen. Inga planer, inga direkta måsten, rätt skönt. Om jag ids så finns det såklart ett ton att göra här hemma, men inget som inte kan vänta.

Om vädret tillåter så blir det en promenad, småkillarna har så mycket spring i benen att det inte är riktigt klokt. Jamie klättrar på allt, drar runt på alla köksstolar så han når att klättra upp och pilla och peta i allt..diskhon är en favorit där han kan slabba med vatten och kasta runt glasen…gahh!

De blir alltid så här när det börjar ljusna på vårkanten. Det funkar att vara instängd från oktober eller så, fram till nu, men nu är det som att det spritter i dem, de vill ut. Inget av barnen tycker det är så himla roligt att vara ute på vintern, de går ut såklart, men smiter gärna in och grejar istället. När de är så små som Jamie så står de ju mest bara och kikar, alternativt ligger på alla fyra med ansiktet begravt i snön;)

Jag frågade min kompis Helen som jobbar på förskola, hur fan de lyckas vara ute med en hel bunt ettåringar?  Hon bara skrattade åt mig, och sa att de lär sig. De går två steg, ramlar, blir upplyfta, tar tre steg, ramlar, blir upplyfta, tar två steg…..osv.

Fast jag tvivlar på att de har jättekul, och stannar inne ett tag till , fryslort som jag är 😉

Men snart blir det varmt, snön försvinner, solen värmer och det är VÅR!

Fasen vad jag längtar:)

Nu ska jag prata lite med Corrinda och Patricia som sitter här och kikar på Netflix, och sen hoppa i säng.

Natti natti 🙂