Jag vet att ni är många som mått lite illa varje gång ni sett han den där på bilden, men jag hade inget nytt foto, och jag ville verkligen inte klippa ihop något, även om det är jättefint, men jag gillade att ha en ”riktig” familjebild.

Så därför har den fått vara kvar. Funderade ett tag på att byta ut hans huvud mot den jag för tillfället skrev om, så ni fick nåt att skratta åt, men tänkte att ni som gapar om tantsjuk skulle få alldeles för mkt att göra då, haha.

Ena veckan Jon Bon Jovi, andra veckan Magnus Hedman, tredje veckan Kevin Walker, NKOTB killarna, Robbie Williams…osv 🙂  Allt hade varit en förbättring iofs;)

Men nu, när det var studenttider, så passade vi på. Min syster fick agera fotograf, alla var trötta och högst speedade av att ha ätit och druckit i flera timmar, men alla gjorde sitt bästa, till och med Jamie kan ju det här med att posa för kameran, så det gick ganska fort. Vi hade lite olika uppställningar, och här är några av övriga bilder 🙂

Jag älskar Jamies min 🙂

Nån bild tagen mitt i omgruppering;)  ” – Vaddå? ska vi stå hur? Va? Varför?

Jamie, vår lilla spelevink ♥

Alla kollar på mig??!!

Det är lite meckigt att få till en schysst gruppering när man är så många utan att det blir fotbollslags vibbar;)

Men alla har fattat det här med att om man står still, tittar in i kameran och ler så går det snabbare, och morsan blir inte så arg, hehe Den enda som tramsar är faktiskt Jamie, och det får han ju, han är ju liten.

Vi får se när vi får till nästa familjebild, det är sällan alla är finklädda samtidigt, och på samma ställe, och det är ju lite roligare då, även om jag älskar spontana bilder med chokladmustascher och skitiga kläder, det är ju LIVET liksom.

Nu ska jag gå och krascha i sängen, jag har en sjukling, Jordan däckade med hög feber i går så det blev några oroliga timmar i natt, klockan 01 ringde jag BVC och pratade in ett meddelande på deras svarare att jag inte kunde komma på den bokade treårskollen för Jamie kl 9.00, och sen bar jag in honom till mig, där jag precis hann somna innan jag vaknade till av att jag förstod att han skulle kräkas, så dit med hinken. Man har bra snabba reaktioner ibland 😉

Sen var det segt i morse, och klockan 12 hade jag tandläkartid. När jag parkerade så stod en servicebuss vid p-automaten och killarna hade meckat sönder den, så jag fick fråga om den inte gick att använda, men det gjorde den ju, de mätte bara hur mkt ström den drog. Tja, åxå nåt att pyssla med;)  När jag satte i mitt kort så frågade han som satt bakom ryggen på mig : – Går det bra med alla barnen?

Jag kikade på honom, trodde det var nån jag kände med det var det ju inte, så jag svarade att ja, jo det gick bra.

” – det är väl du va?

-Ja, det är jag , haha, Eller jag antar att det är jag som är den du menar…gahh, svammel 😉 eftersom du pratade om barnen.

Och visst var det så att han kände igen mig från Familjen Annorlunda, det måste ha varit många som sett repriserna nu, för det har varit ovanligt många som hajat till när de sett mig. Jag fattar aldrig att det är så, utan tror att jag ser värre ut än vanligt, har mascara på kinderna eller nåt annat omsickrande 🙂

In till tandläkaren, hann precis uppdatera mig på nya Se och hör innan jag blev inropad. Jag gillar inte att gå till Lasse, och det gör ju ingen av hans patienter, men när man väl är där så är han alltid supertrevlig. Mamma, syrran och jag har haft honom i många år nu, och jag tror att även pappa går dit nu för tiden.

Jag hade tappat en liten flisa i en gammal lagning, så det var ju inga nya hål iaf.

Han gav mig en bedövningsspruta för ” du skruvar mindre på dig då” 🙂 och sen så var det några obehagliga minutrar när det borrades. Det låter illa, och det luktar illa…brrr. Och det gör ju ont, även om bedövningen tar nästan allt. Sen i med plast och så fila ner. Han var nöjd ” Det blev väldigt snyggt det här, synd att ingen kommer se det;)”

Och så betala då. Lika kul varje gång.

Åkte till Plantagen och köpte kattmat, och hoppades att jag inte skulle träffa nån jag kände och behöva prata eftersom bedövningen satt i ordentligt, och det gjorde jag inte heller, så det var raka spåret hem. Hungrig, men framför allt kaffesugen. Men det var ju uteslutet på några timmar.

På kvällen sen var det träning, Off Road, ute. Alltså Martin hade sagt att det var lite springa mellan stationerna, ” lufsa” typ, och iofs är Martin mer vältränad än mig, och jag springer inte, om det inte gäller livet och fan knappt då alltså..men jag uppskattade INTE att det var en bra bit att springa MED ett jävla däck på axeln. Gosh..

Jag skiter i om folk tycker jag är lusig, eller det gör jag ju inte på riktigt, för det är ju aldrig kul att vara sämst, men jag kan verkligen inte springa längre än en bit. Jag blir andfådd så jag dör lite, och det gör ont överallt osv så jag gav upp, och gick. Anders, ledare, var lite orolig för mig där jag traskade på, erbjöd sig att bära mitt däck bla men det var ju inte tungt så, det här med att springa är inte min grej bara. Jag har en skada på ischasnerven som gör en del sattyg med mitt ena ben, och bland annat har jag för länge sen insett att just löpning hör till de sakerna jag inte ska ägna  mig åt. Anders konstaterade att det var ju en hel del löpa kvar, men korta intervaller.

Det funkar, jag är mer explosiv än långdistansare skulle man kunna säga 😉

Väl framme ( sist av alla) så var det lite olika svintuffa övningar, bla springa en bana med däcket i en lina bakom sig, massa burpees, knäböj, sit ups, kräla längs med backen ( prova, det är skitjobbigt!!) knäböj med däcket över huvudet, och där fattar jag inte hur folk kunde hålla i det, det blev bara vingligt, men man fick sätta det runt axlarna åxå, och så vidare. Korta pauser mellan, och så den härliga löpningen hem. Tja, jag gick ju:)

Man kan inte vara bäst på allt. Jag kom fram när de var klara med stretchingen ungefär. Jippie.

Nu har jag väldigt ont i axeln där man bar bildäcket….men det var KUL!! Nästa gång ska jag mygla mig undan löpningen på nåt vis bara…

Sen hemma låg det en inbjudan och väntade, eller två…och det tar jag i morgon:)

Nu måste jag sova!!

Natti 🙂