Jag har haft barn på dagis.
Jag har valt bort det:)
Jag är nöjd.
Jag kommer inte sätta Jordan och Jamie på dagis om jag inte är tvungen.
Jag tycker förskolepersonal är fantastiska.
Jag har en måhända låg och icke högskoleutbildning , men ändock en utbildning för att jobba på dagis.
Jag tycker att alla ska göra som de vill.
Jag tycker som jag tycker och ni som ni tycker, inget är rätt eller fel. Eller?
Är det fel att inte ha barnen på dagis?
Då har det blivit väldigt märkligt.

Jag har stöd av många och motstånd från många. Vi tycker olika. För mig är det okey, är det det för dig?

Nu har jag en mellanlandning hemma i tjugo minuter sen ångar det vidare:)
Ha en fortsatt bra dag:)

Lite så känner jag mig nu, för hur jag än skriver, vad jag än tycker så är det FEL FEL FEL FEEEL 🙂

Janelle kom hem en dag i gymnasiet , första året, och sa att en av lärarna sagt att när de diskuterade så skulle de börja meningarna med : ”Så här tycker jag..”  för att det då inte blir rätt eller fel, eller på något vis något annat än en persons åsikt. Det tyckte jag var väldigt klokt sagt.

Jag har aldrig sagt att dagis är skit, eller hur? Men JAG tycker inte om det för min och mina barns skull. Att jag genom att säga det på något vis förringar eller är nedlåtande mot personalen som jobbar där är skitsnack, jag högaktar dessa människor som tar hand om vår framtid!! Oavsett vilken utbildning de har, högskola eller lågskola vem bryr sig på riktigt så länge som de passar för jobbet.

Så tycker jag 🙂

Diskussioner är kul, jag älskar det, och visst jag kan ha starka åsikter, men om jag vände kappan efter vinden hade det varit fel ändå. Så jag nöjer mig med att konstatera att mitt arsel (stort dessutom*s*) sitter där bak, och att man aldrig kan pleasa alla 🙂

 

Nu tänker jag fortsätta med Göteborg:)

Jag glömde ju berätta om säkerhetskontrollen…gosh. Förut hade jag märlor av metall inopererat i ett knä, och då pep det konstant när jag gick igenom kontrollen…nu är de borta, och jag piper lik förbannat:) Varje gång.

I fredags gick jag bakom syrran och kikade noga hur hon gjorde, för att sen lägga upp min resväska på bandet och sen i en såndär plastback min handväska, och alla vätskor i en genomskinlig påse plus min jacka. Pratade lite med killen som stod där, som för övrigt var supersöt:) och så gick jag igenom metalldetektorbågen…och det pep.

Va? Den uttråkade kvinnan som stod där suckade och pekade på mina tusen armband…Aha! Okey, och när jag vände mig om suckade hon ännu högre åt min mobil i bakfickan…Jaha, tänkte inte på det;)

Tillbaka genom bågen, och killen vid bandet tittade frågande på mig när jag skavde av mig armbanden och så bad han om ursäkt för att han inte noterat det, det var orutinerat av honom tyckte han. Jaja, i med dem och mobilen i en ny back, pratade lite med killen och så igenom igen…och det peeeep..?

Men vafan? Jag hade jeans, tröja och skor? Och bälte….aha..Men okey då, drog ur bältet och gick återigen igenom bågen, tillbaka till killen bakom bandet, som höjde på ögonbrynen och såg frågande ut.

– Jamen alltså , jag gillar ju dig, så jag tänkte det kunde vara kul att hänga lite;)  Jo jag sa så, och jo han skrattade och tänkte att henne ska jag fan passa mig för alltså;)  men han såg inte helt skräckslagen ut, hehe.

I med bältet och så tveksamt igenom bågen en tredje gång…..och tänkte i mitt stilla sinne att fan om det piper nu, då har jag inget mer att ta av mig…men det gjorde det inte. Pust.

 

På väg hem i söndags från Göteborg, så hade jag samma skor, samma jeans, en ny tröja, tog av mig armbanden, mobilen och bältet. Lade upp allt på bandet, och gick igenom bågen och pep. Jaha…? Mina skor? Märkligt det där att det piper ena vägen och inte den andra. Olika inställningar?

Inte nog med det, medan mina dojor kontrollerades så såg de något mystiskt i min resväska, så jag blev ombedd att komma och  öppna den. Jag vet att jag inte hade en AK4a eller kokain eller ens en schweizisk armekniv som jag hade förut en gång och kom igenom med 😉 ( helt omedvetet den låg alltid i min väska ) men ändå blir man ju knäsvag och stressad. Någon form av vätska, kanske en bodylotion?

Nä, verkligen inte jag hade nogsamt letat efter små reseförpackningar hemma, som jag hällt över i och sen noga haft koll på att det inte översteg maxmängden, så aldrig att jag hade glömt nåt. Eller? Man blir ju tveksam på sig själv alltså… Hon letade runt i väskan, och jag fick plocka ur skor och kläder och sabba den noggranna ordning jag packat i för att få rum. Till sist fick hon fatt i min bikini som låg halvblöt i en påse. – Vad är det här då?

– En bikini…den har ju sån fyllning kanske…? Och visst var det så, bikinin har geleinlägg, för oss som inte är så välutrustade av naturen går det att fuska lite, hehe, och det fick man ju sota för nu…för visst var det det som synts på röntgen….Nästa gång har jag bikinin på mig, för att slippa den förändringen 🙂

Jaja, det är ju en himla tur att de kollar noga så att man inte har vätskor med sig ombord, som inte ligger i en zippåse, för tänk så enkelt det skulle vara att hälla ihop något explosivt annars…för alla vet ju att i en zippåse ligger ju allt lika säkert inlåst som på Fort Knox 😉

Om någon kan förklara för mig hur man stoppar elaka människor från att göra elaka saker genom att se till så alla vätskor ligger i påsar så är jag väldigt nyfiken. Man har de ju ändå inom räckhåll, och kan blanda med kompisarna om man behöver mer…

Jaja, det är bra med säkerhet, men jag hänger inte helt med på hur den funkar i detta fall.

 

På söndag morgon vakande vi, duschade och gjorde oss i ordning, och på nästan exakt samma klockslag som dagen innan äntrade vi frukostmatsalen.

Stort badrum:)

Vi åt, och en fin bloggläsare kom och hälsade ♥, jag älskar när ni gör det ♥ och så surade jag lite, men bara lite över att det inte fanns croissanter? Men okey det fanns pannkaka i stället så det gick bra ändå 🙂

Massa folk när vi kom ner i matsalen, och väldigt mkt mindre när vi gick, och fixade i ordning våra väskor, för att sen checka ut.

Det regnade ordentligt till och från, och så sken solen mellan varven, och lagom till vi kom ut var det sol, tack för det. Vi gick till Universeum:)  Det är synd att det är så långt till Gbg från Uppsala, för det stället hade varit kul att ha på hemmaplan. Nu har jag rekat det två gånger åt barnen och är helt övertygad om att de skulle gilla, synd att de inte fått följa med bara 😉 Men nån gång så. Om inte annat så för att det är bra att ha en eller några ungar med sig så man kan skylla på dem när man vill leka 😉

Förra sommaren var det varmt och mitt i juli, mitt i veckan och det var väldigt lite folk då, men nu var det söndag och massor av barnfamiljer. Men förutom att man inte kunde larva sig och prova alla barngrejor så känns det ändå som att det inte gör så mkt att det är mkt folk? Eller vad säger ni som varit där fler gånger? Det känns rymligt:)

Jättefint.

Hajar..

 

 

Sågfisk

 

Mina favoriter, gecko och en apa:)

 

Det roliga med brottsplatsteknik osv fanns inte kvar? Eller så hittade vi inte, och Dinosaurierna på taket hade gått i vinteride, men annars var det sig likt sen förra gången. Vi hade inte jättelång tid på oss, men behövde inte heller stressa.

Syrran UTKLASSADE mig i tangram och olika pusselgrejor..

Och jag är ju fan rätt bra på sånt i vanliga fall, men nu var det katastrof, men det var ju bara att erkänna sig besegrad;) Givetvis under högljutt muttrande och surande 😉

Vi handlade lite presenter i shoppen till Janelle som tack för barnvaktandet, och så traskade vi till hotellet och hämtade våra väskor, som vi hade i bagagerummet.

Gick och tog bussen till flygplatsen, fotade poolen på Gothia tower..det är den fyrkantiga grejen där runt hörnet, och den är väldigt högt upp…nu var det folk som badade åxå….brrrr…jag tror jag hade dött av höjdskräck om jag badat där…

 

Vi hade inte ätit lunch, så det fick bli på flygplatsen

Och bäst vi satt där insåg vi att eftersom in och utrikes är på samma ställe så kanske man kan handla taxfree?

Googlade fram att det kunde man, och gick genast iväg och handlade godis till kidsen och Victoria Secrets till mig, man måste ju hänga med 😉

Men eftersom de stora godispåsarna finns typ samma lika på Ikea för väldigt mkt mindre pengar så blev det bara lite. Sen var det boarding och vi gick till gaten, men planet var lite sent, så vi surfade, kollade Instagram osv, och inte ett dugg kul att se uppdateringar från Stockholm om åska, dunder och värsta regnovädret…gaahh.

Mycket riktigt var planet sent på grund av åska, de hade inte kunnat tanka.. Men de vände snabbt och fick av och så på alla passagerare snabbt, och vi kom iväg en sisådär 30-40 minuter sena. Lite skakigt, och jag har insett att jag väntar på djupdykningarna, ni vet de där luftgroparna på ett antal hundra meter när man bara faller, men om jag har fattat rätt ( och mamma, pappa och syrran inte ljuger) så är det inte jättevanligt, mer vanligt att det bara ruskar och skakar. Vad säger ni som är flygvärdinnor/stewarder/piloter? Ni får gärna ljuga;)

Jag vet ju att så länge som personalen lugnt serverar kaffe och grejer så är det ingen fara, men ändå, man är inte alltid rationell. Eftersom jag ska åka till Hawaii och lära mig surfa, och till New York och bara vara, och Australien för att bo, så lär jag ju flyga, båt är ännu värre 🙂 Tur att jag har guldfiskminne:)

 

När vi landade på Arlanda var det mörkt, och det är vackert med alla landningsljus, och eftersom vi pratat om Bruce Willis i Die Hard på nervägen så lutade jag mig mot syrran och sa att man ju saknade John McClane lite, som stod och viftade med eld…och sekunden efter , (jag ljuger inte,) säger en av flygvärdinnorna i högtalarna att Kapten John Magnell med besättning tackar för en trevlig resa….Oddsen på det ;)?

 

Vi satt kvar tills de flesta gått ut, det var vi och Owe Thörnqwist som var kvar:) det är jobbigt att stå och köa, bättre att vänta ut alla som har mer bråttom, och sen tog vi väskorna och gick mot utgången, där stod mamma och väntade. Snabbt ner på toa, och sen ut till pappa i bilen, och sen hem.

Otrevligt regnväder, och det hade visst varit halv storm och åska hemma, och jag tror att vartenda barr har blåst ner i hela området för det ligger drivor av dem längs med vägarna.

 

Hemma var alla barnen vakna utom Jamie, och vi kramades länge innan de hoppade i säng, de var precis klara och på väg ner när vi kom. Janelle fick skjuts hem av syrran, och sen satt jag och pratade länge med Robban och Corrinda vid matbordet.

Allt hade gått bra här hemma, det är skönt att det flyter på, Janelle har bloggat hos sig om hur de haft det, och jag är så tacksam att jag trots allt kan komma iväg på lite sånt här. Tack ♥

Jag var trött och seg, och när det plötsligt vickade över till att jag nästan somnade på stolen så var det tandborstning och godnatt, och så krypa ner till Jamie som värmt upp min sida.

 

Idag var det upp och hoppa, och så iväg till Friskis med Jamie och Jordan, för det var cirkelfys med Björn. Syrran var ledig, men Janelle jobbade. Vi lyckades inte få på dvdn i lekrummet, så tjejerna i repan ropade på Björn, och Jordan skrattade gott. – Kan man heta björn? Det går ju inte?

Men det kan man ju, och den här Björn är alltid kul att träna med för hans pass är alltid jobbiga men roliga, så även idag. Jag kommer ha träningsvärk på nya ställen i morgon, helt klart.

Hem, äta, duscha, fixa, greja, tvätta.

Åkte till mamma och pappa, som åkte till Thailand igår, och där syrran alltså bor för att passa katterna, för att låna pappas bil, och sen in till stan för att gå på föräldramöte i Robbans klass. Först info om prao…och om någon i Uppsala sitter på nån rolig praoplats i oktober och vill ha min son där, så får ni gärna hojta, kan gälla öven Corrinda misstänker jag. Jag tycker det är jobbigt att de själva ska ordna praoplatser, för jag har helt enkelt ingen kompis som jobbar på nåt ”bra” ställe:) men det löser sig väl.

Sen gick vi till respektive klassrum och fick höra mer om klassen, och det är fantastiskt att höra hur fin den är:) Jag älskar den här skolan, helt klart (Katarinaskolan) och de mindre ungarna står i kö till den allihopa. Den är lite strikt, lite sträng, men väldigt väldigt varm ♥ Robbans klasslärare är underbar, och han trivs så bra. Han gillar inte att gå i skolan, men han gillar sin skola och sina klasskamrater. Läraren sa att de är så tysta, de hörs knappt, lite så att hon efterlyser mer prat 😉 Ganska bra motvikt till hur det är i en annan unges klass.

Mötet var slut strax efter 19, och då skyndade jag mig till bilen, och körde och parkerade i citygaraget, det var anledningen till att jag lånade en liten bil, jag kommer inte ner med bussen där nämligen. Sen mötte jag upp Mirka, och Loppi-Charlotta och Loppi-Katarina, för en supertrevlig middag på gamla stationen som kanske heter Paris eller så nu för tiden? God mat, trevlig personal, och fantastisk miljö, och så härligt sällskap – kan det bli bättre?

Jag har snott Mirkas bild, rakt av, precis som jag altid gör när vi varit på samma grejor, för hennes kamera är så jäkla mkt bättre än min 🙂

Vi satt och babblade och åt till framåt halv tio, då var det dags att dra hemåt, och jag lämnade igen pappas bil, och hoppade in i min egen för att göra den fasansfulla upptäckten att det var FROST på rutan! Fy fan. FY faaaan, jag avskyr kyla, och dessutom är mitt motorvärmarurtag är trasigt…

Som tur är ska bilen till verkstaden i morgon, för att svetsas lite under så det inte låter som en hel raggarbilskolonn kommer med gasen i botten, och inte luktar avgaser som tusan, och jag ska fråga om det går att lösa.

Jag har många grejor här hemma som enbart funkar med nödlösningar för tillfället….Tv:n tex, en gammal rackarns tjockTV, som tjänat väl och stått på säkert 15 av dygnets timmar sen den kom hit för 14 år sen…den har tappat ljudet. Men surround anläggningen, som är nästan lika gammal, funkar så ljudet kommer via den:) den kommer inte kastas ut förrän den är helt kaputt, så kul är det inte att bära den till tippen… och jag kan inte tycka att bilden är dålig, mer än på fyran där den är väldigt mörk;) annars gillar jag den.

Tumlaren är trasig och funkar utan värmeelement, men det är en nödlösning deluxe som inte är bra. Bilen är inte helt frisk och behöver nya vintersulor, osv. Det samlar på sig. Det löser sig, eller inte 😉

 

I morgon har jag fullt ställ, vi ska på Öppna förskolan först, sen kanske vi hinner hem för lunch innan vi åker tillbaka till samma hus för att gå på BVC med Jordan, och sen direkt efter det ett utvecklingssamtal på skolan intill. Perfekt.

Sen ska jag iväg med bilen, och den där andra kommer för att hänga 3 timmar med kidsen, och just exakt nu kom jag på att då blir han utan bil…oj då. Fast å andra sidan, så lär jag laga den nu så inte jag är utan alla andra timmar, det är fan värre:) Jaja, han slipper ju mig i alla fall och det är väl huvudsaken misstänker jag. Verkstadstider kryllar det ju inte av direkt så det är bara att ta vad man får, även om jag säkert kommer få skit för att jag planerat det så, men det får väl tros det då. Jag kunde inte bry mig mindre.

Sen hem och plugga, ska läsa ex antal sidor och försöka påbörja mitt arbete om folkhälsomål.

 

Ha en bra onsdag nu, och kör försiktigt det kanske är halt…brrr

Natti natti 🙂

 

Här tror man att ni ska sakna mig när jag för en gångs skull lämnar er åt er själva, men det gjorde ni ju inte 😉

Ni har haft fullt upp i kommentarsfältet, det är kul att ni har så många åsikter, och att de går stick i stäv med varandra, eller klickar som väloljade lås:) Som jag sa så får alla göra som de vill, jag förutsätter att man gör det som passar ens egen familj bäst i alla lägen, men det finns de som inte vågar följa sitt hjärta och den känsla de har att det är rätt att stanna hemma, och dem vill jag ge lite styrka att våga. Ni med starka åsikter och skinn på näsan klarar av det själva oavsett vilket val ni gör, men för dem som gärna vill, men får mothugg, kanske inte direkt, men genom att lyssna på hur ”alla andra” gör så kan det lätt kännas som att man är den enda i hela världen som vill vara med sitt barn och inte lämna i väg det. Tro mig, även jag har känt så, men gjorde ändå som jag kände var rätt för oss, och i efterhand kan jag bara säga att jag aldrig ångrat det 🙂

Hur fan ska man kunna ångra det förresten ? Tid med sitt barn är alltid väl investerad tid:)

En del av er blir förbannade som alltid på att jag tycker som jag gör, och dessutom har mage att säga det, men så länge som jag inte tilltalar er personligen så behöver ni inte känna er anklagade. Känner ni att ni gör det rätta för er, så varsågoda att fortsätta med det.

Om jag inte skulle kunna acceptera andra människors val så skulle jag ha ungefär NOLL kompisar, för vem vill hänga med nån som alltid ska ha sin vilja igenom och alltid vet bäst och inte låter någon annan ha en egen åsikt?

Jag är svinigt bra på att acceptera att andra gör sina egna val, jag kan diskutera med dem, fördelar och nackdelar hit och dit men varför ska jag bestämma hur andra ska göra?

Att berätta hur jag ser på saker och ting, med för och nackdelar och allt däremellan, det är inte samma sak som att tvinga folk att tycka som mig. Det är något som många förstår, andra inte:)

Jag gillar inte dagis. Du kanske inte gillar pannbiffar, eller röda bilar. Jag tycker att dagis är till för att föräldrar som jobbar ska kunna ha sina barn där under tiden. Du kanske tycker olika. Skit samma. Vi kan väl vara vänner ändå?

Av mina vänner är det få som stannat hemma så länge som jag, men tadaaaaa….vi är vänner ändå 🙂

Men oavsett så är det alltid roligt att läsa om hur olika val man kan göra, och hur man kan lösa det, motivera det och få det att fungera för sin familj:)

Ska vi släppa det? Eller vill ni prata vidare?

 

Okey, vill ni höra om min lilla weekendresa? 🙂

Förra sommaren var jag och syrran på Robbie Williams i Göteborg, och hade en del otur med vårt hotellrum, och som kompensation fick vi en ny vistelse. Den gällde till och med sista september i år, så vi var ju rysligt ute i god tid skulle man kunna säga och hånflina stort och mena precis tvärtom;)

Men man behöver inte vara i god tid, bara man är i tid skulle man kunna säga, och med hjälp av min äldsta dotter, Janelle som kom och barnvaktade sina syskon en hel helg så kom vi iväg.

Vi hade tänkt åka bil, och stanna nånstans på vägen för övernattning, men ju närmare resan vi kom, ju mindre lockande kändes det att köra i sju timmar eller vad det kan ta, (och tillbaka bara nån dag senare!) och till sist bokade vi flyg. Jag har en syster som jobbar på SAS, och för dem är ju flyg ett rätt så solklart förstahandsval, medan det för mig är något som jag förknippar mer med resor utomlands. Dessutom så gillar jag inte att flyga. Förr tyckte jag att det var aptråkigt, efter att man satt sig till rätta, lyft och planat ut, fått kaffe eller vad det kan vara så var det bara en evig väntan… Jag har mestadels flugit långt – USA, Hawaii, Thailand,och det är ju många tråkiga timmar. Men nu? Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt. Flygrädd kan det nog kallas med ett annat, mer riktigt ord. Lite pinsamt ju 🙂

Dock är det onekligen att föredra tidsmässigt, så det är bara att bita ihop. Nästa gång ska jag dricka vin eller ta en rohypnol 😉 kanske båda för full effekt..hehe. Ni får lov att påminna mig, för jag glömmer lika fort som jag landat hur jobbigt det var. Tror att det till stor del är min kräkfobi som ställer till det här, när det skakar och ruskar så blir man ju lite åksjuk.

Men, det gick såklart bra:)

Vi landade i Göteborg vid halv sex, och tog flygbussen in, för att sen virra runt en stund innan vi fick fatt i nästa buss som tog oss till Radisson Blu, där vi skulle sova första natten. Jag kände till ett Radisson och det ligger mitt i stan. Det gjorde inte detta:) Men stunt samma, vi skulle inte göra mer än äta middag.

Deras grej verkar vara olika stolar, fåtöljer och soffor, fanns hur många coola varianter som helst.

Vi kilade vi upp till relaxavdelningen för att bada bubbelpool. Det fanns tre pooler, en ute, två inne, och alla med ett flertal män i, och jag drabbades av svår jagvillintevisamigibikini-ångest, och drog badrocken tätare intill, och surfade frenetiskt på mobilen tills en pool blev ledig, haha. Men vafan…orka konversa fransmän som ska kallprata liksom;)

Jag kan svära på franska och thats it, och det är ju lite otrevligt att svara För helvete, på ett hej kanske;)

Snygga..

Lite bubbel i bubblorna av alla de slag;) och sen dusch och tillbaka till rummet för att fixa oss till maten. Alltså kamma håret, deo under armen och en ny tröja. Man ska inte överdriva.

Glas och hotell verkar vara en vanlig kombo? Här fanns det iaf frostat glas i dörren in på toa, jag har berättat om en annan vistelse där badrummet var en glasbur, med gardiner på UTSIDAN…jojo. Det fanns dock inget lås på dörren. Jag låser alltid in mig på toa. På Hola hade jag eget rum med toa, och dörren ut i korridoren var ju låst, men jag vill låsa om mig när jag ska på toaletten så är det bara. Syrran är lika. Vi överlevde:)

 

Vi åt mat på hotellet, värsta goda burgaren, och några öl.

Oj såg inte sådär väldigt smaskig ut, men den var fantastisk. Efter att ha suttit och babblat länge och väl började vi gäspa och åkte upp till rummet, såg på Tv och somnade.

 

Vaknade av klockan, och upp och duscha, och ner till frukosten. Först måste jag ha yoghurt, och eftersom man kan sitta och äta i hundra år, så lyckas jag peta i mig en smörgås med diverse tillbehör, och juice. Jag dricker nästan aldrig juice annars, men här hör det till. Kaffe såklart.

Sen….går man in på andra frukosttallriken, godiset:)

Jag älskar croissanter. Skulle kunna äta enbart det och aldrig ledsna, men nästan enda gångerna är vid hotellfrukost. Tur det misstänker jag 😉

 

Jaha, och proppmätta och belåtna åkte vi upp till rummet, plockade i väskan och checkade ut. Frågade om enklaste vägen till Liseberg, eftersom nästa hotell ligger precis där, man vill ju inte berätta för personalen att man ska byta boende.. och det var buss och spårvagn. Jahapp. Rullade iväg våra väskor, missade en buss precis, och fick vänta lite på nästa, men solen sken och allt var bra så vad gjorde det? Inte ett dugg.

Vi klev på, och sen av på rätt ställe, men där fick vi lite problem. De bygger lite, och hade stäng av den hållplats vi skulle från, och vi virrade runt lite. En man frågade vart vi skulle hän, och sen sa han med bestämdhet att det var den och den spårvagnen vi skulle ta, så vi lallade dit, bara för att inse att det nog knappast gick något alls här om det inte flög eftersom det stod betongsuggor i vägen och var ett stort hål i gatan… En tjej visade oss rätt, men på vägen dit kom samma man igen, och blev lite irriterad på oss för att vi inte gjorde som han sagt..Nu kände vi  en svag doft av gammal alkohol och insåg att han kanske inte var den mest pålitlige vägvisaren, så vi smet:)

Och kom på rätt buss, och av vid rätt hållplats.

Traskade till Scandic Opalen, och ställde in väskorna i bagagerummet för att sen åka tillbaka ner på stan.

Vi tog spårvagnen till Haga, och sen gick vi därifrån ner mot Nordstan, och flanerade och kikade in i de butiker som såg spännande ut. Solen sken ju och det var helt fantastiskt att promenera.

Jag köpte min väska i Göteborg förra året, och nu hittade vi samma butik och jajamen, en ny väska:)Missäy, eller nåt sånt heter butiken. Har för mig att den finns även i Stockholm? Men det gör inget, det ska handlas i Göteborg för att gillas 😉

Lite annat smått och gott shoppades det loss på, och vi satt sen i solen och bara hade det bra en lång stund innan vi gick tillbaka hemåt. Nu var vi hungriga, och hade googlat fram att det fanns goda räkmackor i Gothia Towers, och eftersom det ligger precis intill hotellet så passade det oss utmärkt. Men, det var ju fasligt höga torn..med en pool som hängde på utsidan och hade genomskinlig botten…typ 20 våningar upp eller så. Folk är ju galna.

Hissen gick på utsidan, och restaurangen hette Heaven 23 så det är ju lätt att gissa att det var just 23 våningar upp vi skulle. Syrran är lika höjdrädd som jag, så vi ställde oss i varsitt hörn av hissen, så nära huset vi kom, och sen blundade jag och andades långa djupa andetag tills vi kom upp 🙂

Haha, ja jag vet det är fan störtlöjligt. Knäsvag och yr klev jag ur, och det tog ett tag innan balansen stilade sig, men då var det ju en alldeles fantastisk utsikt.

Massor av folk, vi var i baren, och fick vänta en stund på att ett par ätit klart, men alltså, de här räkmackorna var värda att vänta på:

Det kan ha varit den godaste jag ätit i mitt liv. På allvar. Mätt blev man ju åxå:)

Ölen var god den med, och sällskapet trevligt, utsikten great och det kändes som ett väldigt trevligt ställe.

Sen var det ju bara den där detaljen att har man åkt upp lär man åka ner. Syrran förespråkade de hissar som gick inne i huset, men det är ju ännu värre. Om de stannar så är man ju fast i ett jäkla rör, blind liksom, men sitter man i en glasbur på utsidan av huset så kan ju Keanu Reeves se vart man är och komma och rädda en…:) (Speed )

Så det blev hörnet igen, andas djupt och…men? Det var inte alls läskigt ner, bara mysigt och vackert med alla ljus:) Mörkret gör ju att man tappar lite höjdseende. Tack för det.

Vi gick till hotellet, checkade in, och kom upp till en tjusigt rum på våning 11, med både sittgrupp

och sängar

Glasdörr till toan(?) men frostad och med lås:)

Hela ena väggen var fönster, från golv till tak, och det var härligt.

Vi gick en promenad, köpte godis:) haha, det var ju lördag, och satt sen en stund i baren innan vi gick upp och åt vårt godis och kollade på en konstig sciencefiction film.

Vi är sådana partypinglor att det inte är klokt åt det! Man kan ju tycka att när jag för en gångs skull KAN så borde jag gå ut och slå klackarna i taket, men för det första så vet vi inte vart man går ut i Gbg, och för det andra så är vi inte direkt roade av det. Att gå på nån klubb och supa skallen i bitar är inte min grej längre helt enkelt. Att vakna bakis är nog en av de vidrigaste saker som finns, och det utsätter jag mig helst inte för;)

Jag har ju i så många år haft roligt utan en enda droppe alkohol, så det är inte nåt jag känner hör till för att man ska ha kul. Men att sitta och dricka en drink eller två i baren med trevligt sällskap funkar.

 

Jaha, nu är klockan massor, jag måste hoppa i säng, så ni får vänta lite med resten av min helg:)

Nati natti 🙂

 

 

 

 

 

Tack för länken, jag gjorde en liten intervju om tvätt som de sen ville ha i Norge…och jag har nu läst den på klingande felfri norska, (haha) och den är mkt roligare då än på svenska.

Ni hittar den här, det är Samsung och de kunde väl skickat hit en såndär värstingmaskin som tack, eller hur? Plus en tumlare:)

Jag väntar ivrigt…;)

Idag var det dags för kyrkis för Jordan och Jamie.

Jag är väldigt ledsen över att det inte längre finns några föräldrar här omkring som väljer att ha sina barn hemma, utan alla går på dagis, fast många har småsyskon som är hemma. I många år har vi varit ett gäng, varierande föräldrar som haft våra barn hemma till skolstart, och i stället valt kyrkis till dem, men nu verkar det vara jag och bara jag som är hemma med barn som är äldre än tja…säg två år, och knappt det.

I den femårsgrupp som det tidigare varit svårt att få plats i, var det en enda unge anmäld, och det var min Jordan, och alltså utgick den gruppen. Ångesten som grep hjärtat när ledaren ringde och berättade det var inte att leka med, precis som alla andra barnen älskar Jordan kyrkis. Den manliga ledaren där har betytt oerhört mkt för honom sen hans egen pappa valde att gå dessutom. Men, de löste det på så vis att han fick gå med Jamie, och de andra treåringarna. Inte ett dugg optimalt, men det får duga. Det är en rätt liten grupp där med, så det ska nog gå att Jordan får göra lite femårsgrejor hoppas jag. Om inget annat får han vara med sin älskade Atef.

Om jag fattat det hela rätt, jag kan ha helt fel för jag hörde det i tredje hand, så har dagistiderna utökats för arbetslösa och föräldralediga till 30 timmar i veckan. Jag kan ju för mitt liv inte begripa varför, men det är ju jag det.

Jag vet att det finns många som inte ens funderat på att ha storasyskonet hemma när det kommer en bebis, för ”alla andra” sätter in dem på dagis. Jag tycker det är oerhört sorgligt att inte ta tillvara på alla sina små barns första år. Det finns enligt mycket forskning ingen vinning för barnet att vara någon annanstans än hemma med familjen de första tre åren. Ändå vet jag flera som har en nyfödd och en 1,5 åring på dagis.

 

Nu kommer ni komma dragandes med att jag har fel och inte låter er ha en egen åsikt, men se glöm det. Forskarna säger, och jag bara instämmer;)

Nä, man får göra som man vill, självklart, men för mig är det ett val som aldrig kommit på fråga, och rent jäkla egoistiskt nu…om fler gjorde som jag….då skulle femårsgruppen vara kvar 😀 Då skulle jag ha mer sällskap, och mina barn skulle ha fler att umgås med. Nu måste jag försöka hitta på nåt mer, en dag kyrkis i veckan känns rätt klent.

Öppna förskolan finns, och jag ska masa mig upp dit, men det är ju mest småungar där åxå. Dock några trevliga mammor så det blir bra:)

Man varför är det så konstigt att vilja vara hemma med sina barn? *ruskar oförstående på huvudet*

Och nu snackar vi inte om att man ska jobba, vi snackar om att man är föräldraledig med ett annat barn, och i de flesta fall lämnar iväg ett barn under tre år.

Om ni måste hoppa på mig om mina inskränkta åsikter,( ja jag börjar ledsna lite) så kan ni väl iaf komma ihåg att det här är vad JAG tycker, och att ni gör precis som ni vill. Jag kommer inte bli arg på er:)

Men ofta så får jag en känsla av att många fler skulle vilja ha barnen hemma, men inte tror sig själva vara kapabla till att ta hand om en bebis och en treåring…men det kan ni jag lovar ♥ och det kommer vara det bästa beslut ni tagit i ert liv.

Tips från coachen:)

 

Nåväl, jag måste vara dum i huvudet som ger er nåt att hugga på, men jag orkar inte radera det och tänka om så nu fortsätter vi.

Kyrkis var det ja, för både killarna.

Jag följde med in, och stannade i kanske två minuter, Jamie var lite ängslig, men sen rusade han in i kuddrummet och raserade en koja, och då smet jag ut, och drack kaffe, och pratade i telefon med vännen jag dissat i många dagar nu:)

Mera kaffe, och sen kom Helen och Mio ut från musikleken, och även Mia och Theo, så det blev massa babbel, det var ett tag sen vi sågs. Ja inte jag och Helen kanske, för tisdags var ju inte direkt i våras 😉

Vi satt kvar när de flesta andra gått, och även Carro kunde komma ut och göra oss sällskap.

 

Så småningom packade vi ihop, och åkte hem, där killarna och jag åt lite lunch, och sen tog vi med oss Patricia på möte i hennes skola. Hon har en mattekurs kvar, och ett prov i personaladministration. Jag orkar inte ens gå in på allt strul, allt missförstånd och allt tramsande som varit runt detta, men förhoppningsvis så löser det sig nu. Hon har ju dyskalkuli, som är lite som dyslexi fast gällande siffror. Jag har det med stor säkerhet jag med, för när vi satt på samtal med hennes speciallärare i matte på högstadiet så var det som att hon pratade om mig, och jag fick äntligen bekräftat att jag inte är dum i huvudet, utan att siffror och jag inte är kompatibla. Att Patricia haft det svårt har jag alltså full förståelse för, och lider svårt med henne när hon inte orkar med. Jag har med åren utvecklat ett försvar, som går ut på att jag låtsas kunna…men att jag liksom måste fundera ett extravarv och då hinner alltid någon säga svaret, och då håller jag bara med;)

För säger jag att jag inte kan, då säger alla att det kan jag visst det..och det känns bara jobbigt.

På neo så väger man bebisar före och efter amning, för att se hur mkt de fått i sig, eftersom de ska ha en viss mängd, så måste man veta exakt. Så många gånger jag stått där med penna och papper, och skulle räkna ut skillnaden på 2347g och 2364g. För mig är det skitsvårt, jag måste ställa upp talen på papper och räkna, i huvudet är helt omöjligt.

Så det får vara dagens erkännande:) Jag kan inte räkna, på riktigt. Siffror är ett abstrakt jox som jag inte får nån ordning på. Oavsett räknesätt, jag har inte förståelsen för hur det ska vara.

Ni kan ju fatta hur jävlig Företagsekonomikursen var….;)

Och innan ni som gillar att hacka, börjar påpeka att jag är lågbegåvad och att det är typiskt för mångbarnsföräldrar…nä det funkar inte så, och det vet ni.

(Ja, jag är lite på tå idag gällande taskiga kommentarer, jag är rätt less på att försvara mig just nu.)

Här kan ni läsa mer om Dyskalkuli

 

Nu ska jag snart hoppa i säng, i morgon ska jag packa en väska, för då bär det av på äventyr minsann!

Jag bara roar mig, och det blir lätt så att det klumpar ihop sig, jag var ju borta på skolan nyss, men nu är det just for fun:)

Kan ni gissa vart jag ska? Ett litet test på hur väl ni läser och lägger på minnet, hehe.

Jag kommer ha lite svårt att blogga, men på instagram kommer jag förhoppningsvis lägga ut ledtrådsbilder 😉

Ni hittar mig där som carolawetterholm

Från början var tanken att köra bil, men så ångrade vi oss, och kommer flyga i stället, och det är ju läskigt. Och just nu kom jag på att jag ju bara för det skulle söka jobb som flygvärdinna…för att face my fear, men ansökningstiden har nog gått ut. Dessutom är jag för gammal, för lång/kort/tjock/smal/kan inte gå i klackar/ inte sätta upp håret i snofsiga frisyrer / inte prata så bra danska/norska, inte servera heta drycker utan att spilla och så vidare…Jag skulle nog inte bli en så bra flygvärdinna:) Inte att förglömma att jag ju är kanske en aning förhindrad att jobba de tiderna dessutom…svårt med barnvakt:D

Men annars, haha.

Nåväl, håll tummarna att flygplanet flyger som det ska, landar som det ska och allt däremellan.

 

Nu är det sovdags!

Slutsvamlat.

Natti natti 🙂

 

Idag var det minsann en hit-och-dit-dag.

Först en vanlig morgon med alla bestyr, och sen en lunchdejt med Helen och Mio på Ikea. Jag som äter så sen frukost nöjde mig med enbart kaffe, medan killarna åt köttbullar med pommes. Om vi kunde äta alla våra måltider på Ikea så vore de nöjda;) de älskar allt man kan äta där.

Sen hann jag inte med att köpa gardiner till Corrindas rum, hon har lyckats riva ner rullgardinen, och den satt så att det inte gick att öppna fönstret, så nu byter vi ut den mot mörkläggningsgardiner. Janelle och Simon hade köpt skitsnygga som jag är ute efter nu. Corrinda hade utvecklingssamtal kl 14.00, och den skolan har tänkt till:)

De låter alla elever vara lediga idag, och så betar de av alla samtal. Det ger lugn och ro på skolan, och så kan lärarna koncentrera sig på just de här samtalen. Corrinda var ju rätt nöjd med sin sena tid, då kunde hon sova länge, och sen tog hon bussen dit för hon ville inte alls luncha.

Småkillarna hittade varsin pinne på vägen och sådana kan man ju fäktas med, så det gjorde de medan vi väntade på syrran, och sen gick vi in och letade reda på rätt klassrum. Corrinda har två nya mentorer i år, båda män, och jag träffade båda idag. Jag tyckte de kändes helt ok, och jag gillar speciellt att båda hukade sig ner och hälsade på Jordan och Jamie, det gör bara en viss sorts människor, och de gillar jag oftast 🙂

Inga bekymmer gällande Corrinda, möjligen att hon pratar lite för mycket, men det är ju liksom ingen nyhet, sen den dag hon började prata har munnen gått i ett 🙂

 

Vi åkte hem, och såg till att Novalie blev klar, hon skulle på dans,och precis när vi skulle åka så hörde jag Jordan ute, ett illvrål och så hejdlös gråt, och så låter han aldrig om det inte är riktigt illa. Han kom in och hade slagit sig i huvudet, men kunde inte berätta hur och på vad för han snyftade så. Vi var tvungna att åka, så efter en check att det inte blödde, eller var nån bula, så fick han en påse kyla på huvudet, och så hämtade vi upp kompis V. Jag trodde såklart att hans smärta skulle avta, men han grät och grät och grät. Hela vägen in till stan ( 10 min) och väl framme ville han inte alls gå, utan jag fick plocka fram vagnen, som han lade sig i och fortsatte snyfta.

Jag kollade igen, men ingen bula. Han berättade att han ramlat baklänges mot ett träd, och jag fattade inte hur det kunnat göra så in i bänken ont, men så var det. Tydligen hade Jamie sprungit in i honom, men ändå. Han lugnade ner sig på vägen till danslokalen och då var det väl ok tänkte jag, och vi lämnade av tjejerna. De dansar i 45 minuter så åka hem är ju inget alternativ så vi gjorde lite ärenden. Så fort han lyfte huvudet från det halvliggande läge vagnen hade började han gråta igen, och försökte bita ihop för han ville inte, och nu jäklar började jag bli orolig. Varför ger det sig inte? Jag kikade i ögonen, han fick följa mitt finger och alla reaktioner var precis som de skulle så varför så ont? Jag insåg att vi fick lov att åka in på sjukhuset om det inte gett med sig, men han hade åtminstone lugnat ner sig och var inte lika snyftig längre, och det i sig gör ju att man får huvudvärk. Inne på H&M började han kunna lyfta huvudet och kika sig omkring, och blev lite lugnare själv, så då gav det sig ju sakta men säkert. Men en dryg timme hade han skitont…Pust.

Han kunde inte vrida på skallen för då gjorde det ont i sidan av nacken, så det är en fet jäkla smäll han fått.

Hemma sen så åt han middag, var ute och lekte med kompisarna och satt och kollade på tv, så det känns bra nu. Han fick med sig en vetekudde ner i sängen så han kan få lite värme på nacken.

Efter maten bakade jag detta oerhört avancerade fröknäcke:)

Jag har gjort nån egen hittpå-variant förut, men fick för mig att det här skulle vara enklare. Nja, marginellt. Men gott. Jordan och Jamie är de mest nyfikna barn jag haft när det gäller mat, de smakar på det mesta. Tycker om mycket, medan annat spottas ut lika fort, men det är ju ok. Man kan inte gilla allt. Häromdagen fattade de galoppen gällande räkor, och idag åt de makrill i tomatsås. Och det här var en favorit hos Jordan, medan Jamie inte var så förtjust.  Nästa gång blandar jag ihop de fröer och nötter jag har i skåpet, med lite olja och vatten.

 

Sen lovade jag ju er att visa de sköna jeansen från me&i. men det var för varmt att ta på dem idag!

Det är mitten av september och det är riktigt varmt och skönt ute, det gillar ju jag 🙂

Men det kommer bild på jeansen, idag får ni se de andra jag plockade upp ur samma paket. Jag är ju ingen mysbyx-människa. Jag har jeans och tröja nästan jämt. Även om jag är sjuk och bara skrotar runt hemma så är det jeans..Jag vet inte varför, men jag känner mig mer proper då. Men man måste ha ETT par mysbyxor i garderoben, jag saknar det ibland, och de här kan vara plagget som gör att jag blir en riktig mysbyxe-freak:)

Everyday Yogapant heter de, och är supersköna. Sitter inte åt nånstans, men sitter ändå precis där de ska. Färgen är gråblå, och svinsnygg. Muddarna är långa och går att vika upp eller så hasar man ner byxbenen lite. De här skulle jag lugnt kunna bo i:) Och visa mig ute i med stolthet 🙂

Snygg detalj på höften. Från me&i alltså. Även tröjan kommer därifrån inser jag nu.

 

Barnen gick och lade sig, och jag har pluggat lite. Det tar tid att läsa och reflektera över saker och ting, och det tar tid att fatta deras plattform. Den är lite svår att få bra översikt i, det blir mkt klicka fram och tillbaka, men det är väl en vanesak.

 

Tack för era tumlartips! Jag skulle gärna ha en Miele, mammas tumlare är säkert 35 år, eller så och funkar fortfarande, men de är ju så förbannat dyra. Jag tvättar och tumlar så mkt att jag säkert skulle slita ut den på kortare tid än 20 år som de anger som livslängd så jag tycker det känns bättre att skaffa nån billigare. Hotpoint lät ju spännande:)  Den här jag har idag var en i mellanklass och den har jobbat bra i iaf ca 8-9 år, tror jag hade den med från förra huset…? och då är den från 05… Killen på verkstan som jag pratade med om att laga den tyckte jag var blåst som ens funderade över det;) han menade på att maskinens livslängd var överskriden för länge sen om jag tvättade/tumlade så mkt. Fast den kan inte vara så gammal? Men en 6-7 år iaf.

Jag har inte haft tid att kika vidare, men ska ta tag i det.

 

Nu måste jag fixa lite och sen sova!

Det är en speciell dag i morgon ♥

Natti natti 🙂