Vi är laddade vi är tända 🙂

Eller JAG är på väg, till skolan- Hola Folkhögskola nånstans i Kramforstrakten. Att säga att jag är cool och lugn är en grav överdrift, tvärtom rätt stissig:)

Detta är så långt från min comfortzone som det går att komma, men det ska bli kul!!

Jag blir yr i huvudet av att skriva när det skakar så jag återkommer ikväll !

Ville bara se lika buzy ut som killarna bredvid mig som jobbar på varsin dator 😉

hörs !

🙂

Avlusningshelg i Uppsala, och jag hoppas att alla luskammat sina ungar nu, för mina är helt lusfria:)

Jag vill inte ha hit de små odjuren. Mina tjejer har ju långt hår allihopa, och det tar tid att kamma igenom det ordentligt, men det är ju bara att kamma på. Men som sagt, tidskrävande.

Jamie fixade till sin egen frilla igår, med hjälp av en sax..han kapade lugg 🙂 Jag som frågade flera gånger när vi klippte Jordan om han vill klippa sig han med, men nix.. Själv är bäste dräng tydligen.

Jag bad Patricia fixa till det så gott hon kunde och nu är han Gustav Vasas okände son;) men fin såklart ♥

 

Igår så drog jag på mig blåstället, som är lila, och väntade in mamma, pappa och syrran.

De kom strax efter tio och vi åkte med dubbla bilar till Årsunda, jag och syrran i Simons och vi hämtade upp kärran hos Anna och Lasse på vägen. Väl där så packade vi ihop. Mitt och Jamies tält, allt i förtältet, själva förtältet och sen golvet. Vi trodde inte att vi skulle få med allt på en kärra, och funderade på att hyra en liten lastbil, men bestämde oss för att köra två vändor. Nu fick vi in den stora dynlådan i pappas bil, och ställde kylskåpet upp på flaket i stället för att det låg ner, och vips fick vi rum med all trätrall åxå:) Najs.

Vi skrattade åt skillnaden på vår och Helen och Lars plats:) De två är pedantiska och ordning och reda är deras mellannamn ♥ och jag är ju mer…jaja, det blir bra så här, orka överjobba saker och ting 🙂

Det syntes VÄLDIGT väl på våra platser. Lars har grundat för sin altan med massa grus, planat ut, vägt av och jobbat massor, och helt uppenbart klippt gräset runt om kring med nagelsax:)

Min plats, syns lite dåligt på fotot, men den är lite grus, lite jord, lite brädbitar, sådär halvbra avvägt, men hyfsat, och golvet låg skitbra där, förutom på ett enda ställe där vi inte fick till det så det gungade lite, men i det hela var vi supernöjda med vårat jobb. Och runt vår altan har ingen direkt klippt gräs, det var en fin hög gräskant runt hela 🙂

 

Fast å andra sidan, jag har en stor jäkla trädgård där jag klipper gräs hemma, och här kommer en kille på åkklippare nån gång i veckan, och nån gång i emellanåt klippte jag ner det som störde med en kökssax:)

Jag har inte som prio ett att sköta om min campingplats 🙂 Där har jag semester.

Vi åt lunch i restaurangen, och när vi var ute på vägarna som små så fick vi alltid grillkorv med pommes frites, och igår kändes det som att vi var tillbaka i vår familj igen, så syrran och jag åt grillkorv med pommes, och jäklar så gott det var 🙂 Mamma och pappa åt fisk, som de vuxna de är 🙂

Vi fixade och grejade, tog ner förtältet och vek ihop det snyggt och prydligt, ställde in det vi fick rum med inne i husvagnen, grillen, möblerna från förtältet och sådär, och så upp med kyl, trätrall, lastpall, stenar och allt på kärran, säkra och åka hemåt.

Men först….Jag har alltid Årsundas strand på näthinnan, sen jag var liten, bilder härifrån finns för alltid i hårdisken, men det skadar aldrig med en till:)

Det är ett underbart ställe.

Jag önskar att vattnet inte blev grönt. Men vi kommer tillbaka, nån gång 🙂

Årsunda är nästan bara fina minnen, från barndomen – vi hade alltid så kul här, vi träffades fyra familjer, alltid v 32. I flera år. Så jäkla mkt knas vi hittat på, och herrejösses vad många avsnitt av Familjen Macahan vi sett, åtta ungar i våran husvagn för vi hade bäst om plats, och vi låg tryckta mot varandra som packade sillar, i en bestämt ordning:)

De två minsta, Petra och Hans fick ligga i rad två, och luta sig mot mina och Björns knän. Jag vill minnas att det var samma på morgnarna, det var ju Sommarmorgon, och alla ungar traskade in till oss. Ja tills vi hellre sov en stund extra på morgonen förstås;)

Sen förra sommaren blev det min fristad. Där inga svinjobbiga brev nådde mig, eller det var jobbigt att gå och handla på affären för att folk tittade medlidsamt och snackade bakom ryggen på mig… Inget var offentligt än, för hur säger man? Vännerna visste, men alla dessa bekanta.

-Vad är han då?

-Ja, jag vet inte

-Vaddå, vad menar du?

– Alltså, han reste sig och gick och så kom han inte hem igen..

– Meh? Vaddå?

– Tja, jag vet inte, han pratar inte med mig

– Efter hur många år sa du att ni varit ihop? 25, men vad hände? Han träffar väl barnen iaf?

– Jag vet inte. Nej han träffar dem inte.

– Va, varför då?

– Jag vet inte.

 

Alltså, snacka om partypooper 😉

Alla som råkade fråga efter honom utan att veta nåt fick ju ont i magen och hjärtat och gick hem och var deppiga, det vill man ju försöka undvika. För deras skull. Alla, utan undantag, även hans kompisar, har reagerat på exakt samma sätt, utan att jag ens sagt speciellt många ord.

– Det är inte likt honom. Fy fan så gör man inte. Hur fan kan man lämna sin familj? Utan en förklaring.

Jaja, ni vet ju, men eftersom han inte själv berättat för nån, mer än nån pokerkompis, och då fått det att låta som det var i sämja som vi separerade,(??) så fick ju jag stå där med alla frågor. Ibland är man ju stark och orkar, ibland inte, och de gångerna önskade jag att jag haft en påse på huvudet så ingen känt igen mig:)

Men hur är det nu det står på min rygg?

What doesn´t kill you makes you stronger.

Det har jag upprepat miljarders gånger, och så ett djupt andetag och så kör vi på ett tag till.

I Årsunda kände jag inte blickarna i ryggen, eller det där obehaget inför att plötsligt möta någon jag måste förklara för, jag kunde i lugn och ro bara vara, och faktiskt börja läka.

Sen jag var 6 månader gammal har jag bott i husvagn på somrarna som barn, inte alla, men väldigt många. Jag har varit scout och bott i vindskydd, paddlat kanot i hundra mil i ösregn för att sen slå upp tältet i en vattenpöl och äta vattenskadad limpa, för det gick inte att få fart på stormköket..Jag gillar campinglivet.♥ Kanske inte ensam, det är alltid roligare med kul sällskap, så när syrran varit med har det såklart varit roligare, men lugnet och friden är svårslaget. Det finns inga måsten att göra mer än att laga mat och diska. Man tar dagen som den kommer,  och stressen rinner av. Balsam för själen.

Årsunda har alltid inneburit glädje, och nu även en fristad där jag mådde bättre än på länge.

Så klart att det är svårt att lämna detta paradis på jorden! Men, som sagt, det kommer bli bra nästa sommar med, på ett annat ställe:)

( jag intalar mig det stenhårt*s*)

Hur som helst, vi rullade iväg, och efter några mil på lite skumpig väg, jag tycker det är astrist att köra motorväg, och kör hellre den lilla Gysingevägen, får ju ändå bara köra 80 med släp, så varför tugga på motorvägen..så kändes det att lasten lossnat lite på släpet, golvsektionerna rörde sig en del när jag svängde så vi stannade till för att säkra om dem, och tja….

Om det är fluglöst mellan Årsunda och Uppsala, så kan det bero på att jag dödade alla med kylskåpet:

 

Jag har ingen lust att skrapa loss dem, men jag hörde inga erbjudande röster när jag frågade om frivilliga hemma heller, så det lär bli jag 🙂

Bilrutan har inte en fluga, så de måste övat höghöjdsflygning 😉

 

Vi kom före mamma och pappa som körde motorvägen med husvagnen, och jag fick bevis för att min väg är snabbast, och så började operation flytta fordon.

På min uppfart har jag en mazda längst upp, den ska nån förbarma sig över, helst ska bilmekanikern göra hembesök för den måste bogseras annars…så den står där. Det är övningskörninsgbilen.

Sen har pappas gamla merca stått i väntan på killen som ska köpa den, men han bor i Karstad och har haft svårt att hämta den. Jag kanske säljer den till högst bjudande snart 😉  Sen står min buss.

Nu backade jag ut min buss, sen mercan som lät fan med skrikande fläktrem och trasig ljuddämpare, och så rullade vi in husvagnen, sen min buss, och sist släpet. Uppfarten är full:)

Mazda, husvagn Wwbuss, släp.

Mercan körde jag hem till pappa, och fläktremmen tystnade och den är jäkligt majsig att köra alltså. Som ett stort skepp. Smidig, mjuk och stor:)

Sen packade syrran och jag av allt på släpet och sen fick det vara nog.

Kollade på Taken med Liam Neeson, och sen First blood….att jag aldrig kan låta bli, men det är omöjligt att stänga av de gamla klassikerna 🙂

 

Idag sen då, packa släpet fullt med skräp, och köra till tippen. Strålande sol, underbar dag:)

Syrran körde idag, och mitt i en mening så började hon ohhhha….och så Neeeeeej!

Jag fattade inget alls, tyckte hon överreagerade på det jag berättade, men hon hade ju sett i backspegeln hur en av de stora skumgummikuddarna plötsligt börjat hoppa och vips, flugit över gallren på kärran. Hm. pinsamt..;)

Eftersom kärran har höga gallergrindar så brukar det inte behövas press och spännband, utan vi lägger det tunga överst, och det har alltid funkat, det är inte långt och det går inte fort, men idag blev det pinsamt. Jag bestämde att i egenskap av chaufför var det syrran som fick hämta den tappade lasten, och jag klättrade upp och säkrade resten (= skrattade så jag grät)

Syrran skrattade hon med 🙂 Resten av vägen gick utan missöden.

Robban har en soffa som gått sönder, han vill inte gärna kasta den men jag tror att jag ska ta den i morgon, när kärran ändå är hemma. Annars blir den stående, och funkar ett tag till, men sen hamnar den i carporten resten av året.Han får en fåtölj i stället tror jag.

Ska fundera lite, men sen lämnar jag tillbaka kärran, och Simons bil.

 

Nu är det sovdags:)

Natti natti 🙂

 

 

 

 

Mina barn har inga allergier, eller bokstavskombinationer, eller just några andra problem heller, men de har slagit till med lite talproblem i stället.

Det började med Robban och Corrinda, som våran hispiga BVC-tant vi hade då, skickade iväg till logoped för de pratade så dåligt, och eftersom tvillingar ALLTID kör ett eget hittepåspråk sinsemellan,(enligt henne) så var det tvunget med logoped direkt.

Den här BVC tanten hade en stresströskel strax över golvnivå, och en hjärna så förvirrad att hon med stor säkerhet inte kom ihåg vad hon ätit till frukost samma dag. Om tvillingarna hade varit mina första barn, och jag inte varit barnsköterska och jobbat med sjuka barn, så hade jag garanterat varit ett uppstissat nervvrak, för det minsta hon gjorde var att inge trygghet. Allt var konstigt, allt var fel, allt måste kollas upp, helst igår.  När jag kom på allra första besöket med dem, de var väl fem sex dagar, så flippade hon ur över att Robban var så gul! Ojojoj, det var ju farligt, han måste omedelbart in för att behandlas! Eh, fast…BB på väg hade ju kollat bilirubinvärdena och de hade varit ganska höga men absolut inte i närheten av att behandlas, och nu var de på väg ner..

Mina protester hjälpt inte och jag blev akut uppskickad på barnakuten, och satt där med mina nyfödda små varav den ena var aningens gul, och såklart låg långt under alla farliga värden:)

I samma stil fortsatte det. Robban har alltid varit mindre än Corrinda, det har skiljt 400gram och 2-3cm. När han började sova över nattmat när han var två månader, och jag var skitlycklig – bara en unge att amma hela nätter 🙂 så skulle jag absolut väcka honom och tvinga i honom mat….Här hade jag fattat hur hon var, den här tanten, och vägrade. Sov han, åt och gick upp i vikt i sin takt, så fan att jag väcker. Inte heller gav jag honom den rekommenderade rapsoljan iblandad i vällingen när han blev runt ett år…då hade jag kämpat hårt med att få honom att äta välling för jag skulle börja jobba nätter så aldrig att jag tänkte sabba det med olja…brrr.

 

Men tillbaka till talet. Alla mina barn har varit lite sena med att börja prata, det var jag med som liten, men när jag väl började så pratade jag tydligen långa meningar direkt. När tvillingarna var knappt tre år, skickade hon alltså upp dem till logopeden, och de fick göra ett test. De failade stenhårt 🙂 och jag blev deppig, vafan? Men så visade det sig att de ju var för små för testet, det skulle tidigast göras vid 3,5 år, och vid återbesöket klarade de det galant.

Alltså hade aldrig de två några talproblem, men sen kom Novalie, och hon pratade ju inte som man ska, och Trixie sen då….jo man kan stoppa in ett K i allt, det blir asbra…eller inte;) Och nu Lovelia som nog faktiskt är värst av dem alla. Novalie och Trixie fick gå på en ”pratgrupp” på logopeden, och det lossnade för dem under förskoleåret. Alltså trodde vi att samma skulle gälla för Lovelia, men där är det tvärstopp.

Hon har inte gått dit eftersom vi alla trodde det skulle lösa sig ändå, och det såg fint ut i höstas, men sen backade det tillbaka under våren.

Att situationen är som den är för henne på hemmaplan är ju en stor bidragande orsak, psykologi på hög nivå som jag inte orkar gå in på, men så är det. Hennes värld, hennes grundtrygghet har skakats om, mattor har ryckts bort och framtiden är osäker, sånt påverkar mer än man tror. Alldeles ärligt får jag ta på mig en del här åxå, för jag har inte haft den ork som krävs för att jaga folk för att få hjälp, på något jag trodde skulle lösa sig, för jag har liksom varit rätt under isen, det har varit massor av annat som tagit fokus. Men nu är det på gång:)

Jordan har inga problem, och vad det verkar så är Jamies tal ok. Tjejgrej alltså 😉

 

Idag var Trixie på besök på logopedin.

Eftersom hon haft talproblem, så frågade ett par logopedstudenter om hon kunde tänka sig att vara med i en studie de gjorde på hur de här barnens läs och skrivförmåga utvecklades. Det kunde hon 🙂

Jag ställer alltid upp på sånt här, det är skitviktigt med forskning och studier, för hur ska det annars bli några framsteg. De där läkarkandidaterna kan man ju fan bli galen på alltså, men de måste ju få lära sig 🙂

Kan tala om att man lackar rätt bra på dem som personal åxå ibland, men de är ju liksom nya. Har de varit ute och praktiserat lite så blir det ordning på dem med, och så småningom så är det ju den läkare vi träffar när vi söker vård, och då krävs det ju att de har fått vara med om allt möjligt och skaffat sig erfarenhet.

Jag har kompisar som vägrar ha med en läkarkandidat i rummet, men jag har hittills aldrig sagt nej. Jag har haft diverse olika yrkeskårer under utbildning under mina förlossningar, och de har utmärkt sig genom att stå längs med väggarna och se vettskrämda ut, för det har ju alltid gått i hundratio:)

Jag har tillåtit folk att öva på att stickas, och blivit sönderstucken som en nåldyna, blivit sydd av icke färdiga läkare/barnmorskor, och fått tipsa en läkarstudent om att släppa på stasen så jag slapp förblöda 😉

Haha, det sista är inte riktigt sant, men jag skulle sövas för nåt, minns inte vad men det var säkert en knäoperation, och en tjej som presenterade sig som LÄRARKANDIDAT  skulle sätta infart, Jaja, jag var lullig av premedicineringen och reflekterade över det märkliga i att en blivande lärare skulle sätta nål, men mer var det inte 🙂 så hon drog åt stasen över min överarm, och fick i nålen på andra försöket. Jag kan heller inte låta bli att titta, och i lulligt tillstånd gärna tala om hur man gör;) så hon var väl lite stressad och när hon glömde släppa på stasen så började det ju forsa blod ur infarten:) med den påföljden att hon blev sjukt stissig och trodde hon satt den i en stor artär så som det pumpade blod. Jag var vid det laget väldigt trött, och mina försynta ord försvann, så det rann ur ganska mkt blod, innan jag själv knäppte loss den och det slutade blöda. Vätska som rinner ut ser alltid ut att vara väldigt mkt mer än det är, och blod är ju så färgglatt att det var röda pölar på golvet och i sängen, på täcket och på henne.  Misstänker dock att hon aldrig någonsin mer glömmer stasen 🙂

För mig är det en självklarhet att låta studerande vara med, i alla sammanhang inte bara vården, men ännu mer där eftersom de verkligen måste lära sig by doing.

Barnen har fått vara försökskaniner på Spädbarnslab, men det handlar aldrig om saker som kan vara farliga eller ens gör ont. Men nog tillåter jag en läkarkandidat att undersöka mina barn, även om det innebär dubbla undersökningar. Hur ska de annars bli bra läkare?

Ibland går de dock med läkare som är mer inriktade på att kandidaterna ska undervisas än att patienten ska få hjälp, och nån gång när jag sökte för att få en remiss till att få inlägg i skorna, för min onda häl, så fick tre kandidater undersöka , klämma och känna och jag gå fram och tillbaka i underkläderna för att de skulle se hur jag satte i fötterna och blahablaha, läkaren passade på att gå ut och ta ett samtal och sen kallade han bara ut sin kandidatrar…men hallå? Jag var ju inte här enbart som undervisningsobjekt 😉 kan jag kanske få min remiss?

Men oavsett är det viktigt att de får öva.

 

Givetvis fanns det inga parkeringar på Akademiska, det finns det typ aldrig, och eftersom jag har för stor bil för att komma ner i garaget så får vi parkera långt ifrån, på Studenternas IP , klassisk Uppsalamark:)

Fördelen är att det kostar 10 kr /dygn, det är man inte direkt bortskämd med .

Men det är en bit att gå, och det var skönt att det är så härligt väder för det var en mysig promenad idag, med Trixie och småkillarna. Hon fick börja med att lyssna på ord, rena hittepå-ord, och sen försöka härma dem, och det gick utmärkt. Sen skulle hon lyssna på ord, och se om hon kunde urskilja vissa ljud, och efter det lyssna på ord och skriva ner dem. Jag tror att det gick bra, hon var väldigt snabb. Trixie är duktig på att läsa och skriva, och stavar oftast rätt, men vissa ord i dag var svåra.

Som tack fick hon välja ett spel och en penna, och fyra i rad, och en blinkande penna blev det:)

Jamie hade bestämt sig för att han ville ha en chokladkaka när vi gick förbi cafeterian, men jag baxnade inför priset, en 100g vanlig marabou för 22 kr…när 200g kostar 17 kr p ica…nädu:) De fick en varsin glass i stället, och jag tog en kopp kaffe, hade inte druckit nån hemma och såg fram emot den så,

Och det smakade rävgift. Fy farao, gammalt bryggkaffe på såndär platta, dessutom ljummet. Urk. Odrickbart, och jag är ändå inte så värst kinkig med kaffe, det mesta går i;)

En promenad tillbaka till bilen, och en tur till affären innan vi kom hem och jag kunde få dricka riktigt kaffe ute i solen. Den är ju här nu, värmen ♥ Efter några veckor med långbyxor och tröja är det idag linne och halvkorta brallor som gäller, samma igår, och jag njuter, suger in varje solstråle och lagrar i kroppen.

De där gässen håller på att samla ihop sig för att flyga söderut, och jag skulle gärna följa med. I stället måste jag skaffa vinterdäck till bilen och försöka se om man kan byta kontakten till motorvärmaren på nåt vis.

Jag säger det igen, jag gillar inte kyla och mörker överhuvdtaget. Det är dessutom en dyr årstid till råga på allt!

Nä, fy farao vad najs att ha sommar året om, bara sticka fötterna i ett par sandaler och ha linne med en tunn munkjacka över.  Men men, tills jag flyttar till Hawaii så är det väl bara att härda ut 🙂

 

I morgon åker vi till Årsunda och hämtar hem husvagnen, vi kör med två bilar, en med släp och en med husvagnen efter. Simon och Janelle lät oss låna deras bil och det innebär två vändor istf tre. Vi får med oss det mesta i morgon, men måste tillbaka efter trägolvet. Det kommer kännas i hjärtat, eftersom vi inte kommer tillbaka dit nästa år. Men det kommer bli bra ändå, tror jag:)

Syrran tar med badkläderna, men jag vet inte var mina är…måste leta lite tror jag, ett sista dopp där vore najs:)

Nu ska jag dra mig mot sovrummet, där den här lilla sötnosen ligger och värmer upp sängen:

Det finns inga katter som är så gosiga och mysiga som våra.♥

 

Natti natti 🙂

 

 

Jag är inte lurad av försäljaren. Ok? Jag är helt nöjd och han informerade om allt och lite till, jag frågade korkade frågor och fick bra svar. Så mitt nya är jag nöjd med:)
Är jag inte det fortsättningsvis kommer jag hänga där dagligdags och tjata så det ska de hoppas att jag är.

Jag kan ta kostnader för dubbla abonnemang, det var jag fullt medveten om att det var, både genom att säljaren upplyste om det, och kompenserade för det med massa grejor, och för att vi haft tele2 i många år. Jag visste att det var tre månader.
Men… Att tele2 gör om och tar bort tre månader på nya ab. men behåller det för sina gamla kunder är skit. Jag vidhåller!
Det är DÄR jag lackade ur.

Att telefonen är låst har jag fått info om ett flertal gånger om från tele2 säljare att det gäller så länge det ab man skaffade telefonen på löper och de har gått ut för evigheter sen, dessutom var inte min femma låst.
Enligt tidigare info från tele2 skulle telefonen alltså vara olåst nu.

Att det tar tre arbetsdagar att låsa upp är inget annat än töntigt, det lär vara två klick på tangentbordet så är det klart och hela Sverige ska knappast låsa upp samtidigt.

Jag må ha varit korkad som inte läste avtalens extremt finstilta, för evigheter sen men å andra sidan trodde jag aldrig att man blev livegen;)
Jag tror dessutom att förändrar man så gör man det på alla abonnemang. OCH kanske så fixar man billigast bästa möjliga för kunden när man står i butik och ska teckna nytt? Så har inte heller skett, det är så många gånger jag fått ändra precis nya ab för att de varit helt fel.. Efter att säljaren tittat på datorn hur mkt det rings och surfats för att fixa bättre, så blev det sämre.
Han som bodde här har krånglat han med, så vi är inte nöjda med tele2!

Ja man kan sätta sig in i ALLT men det ska man inte behöva göra.

Nej jag tror inte på allvar att de ringer upp och fixar, jag var ironisk;)

Jag är jävligt irriterad på tele2 och då får de en skopa. Jag vet att det säkert gäller andra med, men nu har jag inte drabbats av dem. Inte stångats med dem i 15 år för att sen bli avtackad med mer än dubbelt så lång uppsägningstid som ett nytt abonnemang
För mig kommer det aldrig bli tele2 igen, och jag är rätt ensam i min vänkrets att ha kvar dem, men jag ville vara kvar, gammal trogen ( korkad) kund som jag är.

Tycker ni verkligen att det är bra kundservice att ta betalt för överlåtande, inom familjen, upplåsning av mobiler där ab på dem gått ut och tre mån uppsägningstid för att man varit kund i evigheter?
Tycker ni det?
Eller tycker ni att jag ska skylla mig själv för att jag ville skaffa mig själv en billigare månadskostnad ?
3 blir billigare för aningens bättre abonnemang därför var jag villig att ta de här extra kostnaderna som jag visste om. Även om det blir tufft några månader, så blir slutsumman billigare. Värt massor när jag betalar många abonnemang ! Jag vill inte ha kontantkort som ska fyllas på stup i kvarten eller är tomma när de behövs som mest.
Eller ser ni er chans att få skriva lite negativt om mig;)?
Att tala om att jag är Stendum och korkad kanske som inte läser minitexten på ett A4 …
Jag bjuder på det, men fortsätter tycka att tele2 är sviniga.

Tillägg: nu är den upplåst… (11.53) Jag sa ju det att tre arbetsdagar var töntigt;)
Bra eller nåt! Nu slipper jag iaf en stensur tonåring utan mobil 🙂
Bara resten kvar att sura över …;)