För ett tag sen, så damp det ner en inbjudan på mailen, om ett lyxdygn tillsammans med Loppis toppbloggare i Göteborg. All-inclusive, det enda man behövde göra var att ta sig dit:)
Vi skulle få bo på Scandic Europa, äta på nya Restaurang Hak, gå på Alcazars show DiscoDefenders på Rondo och sen avrunda det hela på en nattklubb som heter Lounge(s)
Vilka är VI då? Jo vi var ett härligt gäng på 13 personer, 11 bloggare plus Smulan och Emelie från Loppi.
56kilo, På smällen, Fru Reinhold, Tvillingmorsan, Emilys liv, Natalis, Idas Beauty, Sarianne, Tina, Matplatsen och så jag då:)
Jag har snott bilder från dem alla, och givetvis har jag ingen koll på från vem….Jag ber om ursäkt, och ni får gärna hojta till:) Hur som helst, alla andra är mkt bättre på att fota än vad jag är…och jag fick höra att iaf en tjej gått en tvådagars kurs på typ Medborgarskolan, så det ska jag kolla upp.
Kolla in på deras bloggar, så mycket trevligt att läsa, och så fina bilder. Helt suveränt trevliga tjejer allihopa! Jag hade bara träffat Tina och Sarianne innan, så det var så spännande:)
Jag och Tina skulle bo i samma rum, och vi bokade våra tågbiljetter så vi skulle anlända i Göteborg samtidigt.
På torsdagmorgon vaknade jag efter en rätt orolig natt, det blir ju så när man ska resa, i alla fall jag får alltid lite resfeber. Upp och väckte barnen och gjorde mig själv i ordning, och väckte sen Patricia vid 8. Min buss gick kvart över, och hon tog vid. Jordan och Jamie skulle till kyrkis, så jag hade frågat pappa om han hade lust att köra dem fram och tillbaka, och det gjorde han.
Jag var tidig till stationen och hann gott och väl in på Pressbyrån för att köpa lite dricka, innan jag gick upp på perrongen och ställde mig i solen:) Härligt, men lite kyligt. Tåget kom, och rullade fint till Stockholm, där jag inte hade en aning om vart jag skulle, men hittade spår 12a utan problem, och stod ännu en stund i solen, innan det var dags att kliva på x2000. Jag hade köpt Calma åksjuketuggummi, eftersom jag ogillar att må dåligt och så många säger att det är jobbigt på just x2000, det var ett spännande tuggummi måste jag säga… Efter en stunds idogt malande ( Jag gillar inte tuggummin) så kändes det som efter en bättre tandläkarbedövning i munnen.. Märkligt. Jag sjönk ner på min plats, efter att ha baxat upp väskan på hyllan, och sen halvsov jag. Kvicknade till mellan varven och kikade ut, eller messade lite med Tina. Plötsligt insåg vi att hon skulle kliva på mitt tåg i Katrineholm:)
Smarta brudar..
Hon klev på, och vi gick till bistron och tog en kopp te och snackade, vi hade ju inte platserna bredvid varandra, och på det här tåget fanns det ju sittplatser i bistron, det finns det inte på tåget upp till Kramfors, där får man stå vid en bardisk.
Babblade om allt och inget, och till sist skulle vi ladda upp mobilerna lite så vi gick tillbaka och satte oss,fast först gick jag på toa i Tinas vagn, min hade ingen. Det var halvspännande, först tyckte jag det var rasande taskig belysning bara halvskumt, och så väldigt blött och snuskigt på golvet. Väl jag satt mig såg jag en lysknapp och voila, så blev det lite mer ljus:) Så skulle jag spola, och det funkade inte. En såndär touchknapp som man ska vifta framför. Ni kan ju föreställa er hur jag stod där inne och vevade med handen på alla möjliga och omöjliga vis, tryckte på den, viftade och började fundera på varför i hela friden det inte funkade. Att inte spola finns inte i min värld, och till sist så fick jag den jäkeln att fungera. Tina började fundera på om jag fastnat;)
När jag sen skulle till min plats så hittade jag den inte! Jag stegade fram till den jag trodde var min och spände ögonen i tjejen som satt där, men hon såg inte ut att vilja flytta sig, så jag fortsatte till bistron igen och köpte en dricka, spejade på hyllan över tjejen och såg inte min väska. En sekund var jag helt säker på att nån snott den, och började svära tyst, och gick en sväng ditåt igen, för att sen backa tillbaka till bistron, och då komma på att jag ju suttit i färdriktningen. Alltså var min plats tom och min väska kvar, dessutom stod jag precis intill den, och var tvungen att kolla en extra gång om det var samma dam som satt där… Jag undrar vad det är i de där Calma jag;)
Nog för att jag kan vara förvirrad, men sådär?
Nåväl, slog mig ner, och laddade mobilen, passade på att messa till Malena att jag var i hennes stad snart, och hon och Clara började babbla om tvillingar osv. ( Internt skämt) Så var vi framme.
Klev av, och skämtade om att vi inte hittade till hotellet, utan att vi skulle ställa oss utanför centralstationen och titta oss omkring, och hoppas på att se det. Och exakt så var det:) På krypavstånd från centralen, bra där Loppi!
Sarianne berättade sen att hon kommit ut på nån annan sida, och eftersom hon hade bråttom så tog hon en taxi. Killen körde henne 30 sekunder, och ville ha drygt 100kr betalt. Han hade väl kunnat peka och säga att om du tar tre steg ditåt så ser du hotellet? Han var inte göteborgare;) så min tro på att alla sådana är trevliga är intakt.
Vi rullade våra väskor dit, och fast vi var lite tidiga fick vi checka in. Hela hotellobbyn doftade ljuvligt! Som nytvättad tvätt, rent och fräscht. Scandic Europa är alldeles nyrenoverat, och det var nog det finaste Scandc jag bott på.
Uppe på rummet väntade nästa överraskning, ett stort rum med sängar där man kan ställa fastheten för axlar, höft och knän, och en toalett UTAN glasparti. Heja Scandic Europa!!
Vi hittade genast sovmaskerna, och trötta och lite flamsiga blev det 50 shades of Tina:)
Haha
Vi fick ett fint välkommen hit fat:
Efter att vi varit på toa, och lämpat av våra väskor, druckit lite vatten, och tagit lite selfies, så drog vi ner till Nordstan. Det ligger typ vägg i vägg med hotellet, så det är ju himla behändigt. Jag hade bara en butik jag ville till och det är Missäy. Tina blev lika förtjust i den som jag, och det är verkligen en butik jag skulle vilja ha hemma,men den finns bara i Göteborg. Jag köpte en rosa skinnjacka:) roligare än så blir det inte liksom, och Patricia fick en beige som tack för hjälpen med barnvakt.
Min är lite större än Patricias, jag får cellskräck av kläder som sitter tajt över axlarna…brrr.
Vi traskade vidare, och tog till sist en liten burgare för att överleva fram till middagen, jag hade inte ätit sen frukost och då bara en liten skål med yoghurt. Så småningom gick vi tillbaka till hotellet och insåg att vi plötsligt hade lite tidsbrist, bara 45 minuter tills vi skulle samlas för fördrink. Som tur är så är vi mammor, med åratals träning av att göra oss i ordning på en kvart;) så vi fixade det med, både dusch och smink och påklädning. Inklusive velade om vilka kläder vi skulle ha:)
Tja, bättre än så blir det inte. Jag suger på att förvandla mig, men å andra sidan känner jag igen mig själv i spegeln även kl 5 på morgonen;)
Jag suger även på selfies;) Men vafan, nån bloggare ska väl vara dålig på det med, och jag tar åt mig den titeln i det här gänget:)
Vi traskade ner för att möta upp de andra, och fick äntligen kramas och babbla.
Scandic Europa har tagit fram en signaturdrink, Moonshine punsch, rabarber,mynta, gin och nåt mer? Jag måste se till att få det receptet för det var precis hur gott som helst! Hela stora bålskålen tog slut på ett kick.
Det var några lyckliga gravida tjejer med oss, och de drack en alkoholfri variant som jag tror var minst lika god.
Skål på er!
Efter att vi pratat lite, bland annat presenterat oss för varandra, och fått lite koll på vilka vi är, så satte vi oss till bords. Först avvaktar alla, medans kameror och mobiler smattrar för att fota bordet, och sen slår sig alla ner och instagrammar den nyss tagna bilden, eller slänger in ett snabbt blogginlägg:)
Jag älskar det! Jag avskyr det i andra sammanhang, men här är det så befriande härligt, alla har dessutom skills att uppdatera sociala medier samtidigt som de pratar på.
Kockarna och vinkillen, heter det somelier? kom ut och berättade vid bordet om vad vi skulle få äta, och det var något de kallade för Sharing. Lite som tapas, de ställde ut tre olika förrätter som vi sen fick ta vad vi ville av, osv.
Jag fick en ny favorit, tonfisk shashimi, jag har aldrig i hela mitt liv ätit något godare tror jag.
Övrigt var gott det med, och jag är ledsen men jag kommer inte ihåg vad det heter, jag äter liksom mat som uttalas ” köttbulle” inte nåt mer fancy än så:) Det betyder inte att jag inte uppskattar god mat, för det gör jag verkligen!
Både det röda och det vita vinet var supergott!
Efterrätt:
O herregud så gott det var, mina bilder gör inte maten rättvisa, jag börjar nästan dregla här nu:)
Till sist fick vi en rabarberdryck att ta med oss, som han rekommenderade oss att dricka nästa morgon:)
Vi pratade och hade så trevligt, och vips var det dags för avfärd mot Rondo och Alcazar. Tina och jag hade jackorna på rummet så vi ilade upp och hämtade dem, och sen tillbaka ner där vi klämde in oss i två taxibussar.
Jag är ju lite sen men jag hade inte fattat att Rondo låg på Liseberg:)
Vi kom in, och fick ett glas bubbel upp på Maltes bar
Sen var det dags att bänka sig för showen:) Hela salongen var på gott humör, och det var många paljetthattar som såldes under kvällen, fantastisk stämning!
Och rött ljus:)
Plötsligt brakade showen igång med att Alzacar firades ner från taket, hur ballt som helst. Och sen bara fortsatte det. Discodefenders heter showen och discolåtarna bara öses över publiken. Säga vad man vill, men disco gör en glad!
De är bra coola den här trion! Andreas, Tess och Lina:) Fan vad bra jobbat!!
Det är omöjligt att beskriva, man måste uppleva det.
När showen avslutats så hade vi ett litet privat möte med Alcazar uppe hos Maltes bar:)
Alla kramades med alla, här är det Åse (56kilo) och Victoria (Matplatsen) som kramas med Andreas:)
Här är det ju jag:)
Haha, jojo.
Tina och jag lyckades imponera lite på honom genom att säga att vi tillsammans hade nitton barn:) Det var för övrigt en bra replik att slänga sig med hela kvällen, både för att bli av med folk och för att fånga in dem;)
Så småningom var det dags att dra sig vidare, och det var väldigt lustigt att de unga tjejerna gick hem och lade sig, medan vi 40+ festade vidare:)
Åse, Smulan Sarianne jag och Tina, Victoria tar bilden och är säkert den jag snott den av:)
Lounge(s) var ett lustigt ställe. Tre våningar, många trappor i mellan och en liten våning på varje plan. Lite som hus i London. House och R&B musik. Eller inte. brrr. Vi kom dessutom lagom till de skulle stänga nedre planet, så vi hann bara dricka en drink och sen fick vi gå vidare:) Alla utom jag och Tina åkte tillbaka till hotellet, men vi var på prima humör, och det gäller ju att passa på när man är ute på galej. Vi frågade snällt vakterna i dörren om vi kunde få komma tillbaka lite senare, vi ville kolla hur det var på Hard rock cafe mitt emot, och det kunde vi få.
Känns rätt taskigt att dissa ett ställe och be om att få komma tillbaka om det är tråkigt på nästa;) men man måste ju ha alla dörrar öppna.
På Hard rock cafe var det Tinas och min musik som spelades – rock. Yeaaay!
Vi dansade loss på det rätt tomma dansgolvet, jadå, jag dansade jag vet att det är ungefär som att försöka föreställa sig att ett kylskåp dansar, och jo…det är nog rätt likt;) Men liksom, what happens i Göteborg, stays in Göteborg, och ingen av mina grannar kommer kunna skratta åt mig i smyg;) det är det bästa med att vara på bortaplan:)
Nej jag var inte full, bara på gott humör och i trevlig sällskap:)
Rätt var det var var vi i armarna på varsin kille och buggade. Så. Jäkla. Kul.:)
Jag har kunnat bugga rätt så bra, gick nån kurs för länge sen, och grunderna kommer jag ju ihåg och det var ju inte mer än så, lite steg, lite snurr och lite krocka:) Efter några svängar har man ju känt in sig på snubben och vet vad han vill, vilket håll han snurrar och hur fort det ska gå. Jag hade klackar på, men mina bästa, och det var inga större problem att dansa, bara roligt. Musiken var bäst, allt möjligt- Bon Jovi, Gyllene tider, Bryan adams, gamla hits och nya, men bara riktigt bra. Love it. Ett antal glas med vatten i baren gick i, det är tufft att bugga, och så småningom stängde ju även detta ställe. Fan.
Men vi traskade tillbaka till Lounge(s) och nu hade det kommit massa folk, så det var trångt på dansgolvet och väldigt majsigt. Jag kommer inte får pris för bästa dansstil, men förhoppningvis inte den sämsta heller:) och housemusik är snudd på längst ner på min lista, allra längst ner kommer den där konstiga stiliga jazzen;)
Vi partajade på tills de tände ljuset på dansgolvet, och om jag fattade saken rätt var det fortfarande öppet ett tag till på övre planet, men vi avvek hemåt.
Sakta vi gå genom stan( tralala), att vi kom rätt är väldigt konstigt, men det gjorde vi. Det var hyfsat varmt ute, och rätt mysigt att gå hem sådär på morgonen. Jag kan inte ens minnas när jag var ute så här länge, men det måste ha varit innan Janelle föddes, så en sisådär 23 år sen då:)
Jag kan absolut tänka mig att göra om det, kan till och med sträcka mig till att gå ut i Uppsala, så ring mig när ni ska ut:)
Efter en natts,( haha, någon timme!) slummer när jag inte kunde somna eftersom jag visste att det snart var dags att kliva upp, så var det ingen ide att ligga kvar och snurra, så det var upp och duscha, och så fortsatte vi babbla, det är vi duktiga på bägge två:) Packade ihop våra väskor så de skulle vara klara.
Frukosten sen, och det är nästan det bästa med att bo på hotell:)
Ja det här var den enda bilden jag fick till från frukosten, och det på det tråkigaste, ost och gurka liksom?
Det fanns croissanter, pannkakor,bröd, gröt, yoghurt, bacon, ägg osv osv osv..
Så gott!
Både Tina och jag mådde precis som vi förtjänade, rysligt toppenbra:) men var väldigt trötta, så när vi hörde att vi inte behövde checka ut förrän 12, ist 11 som vi trott så smet vi tillbaka upp på rummet vid halv tio, låg och snattrade en timme för att sen ställa klockan på 45 minuter och tvärslockna. Det räddade resten av dagen tror jag:)
Smulan och Emelie kramades vi farväl med innan vi gick upp, och vilka fantastiskt härliga människor ♥
Vi checkade ut, och tillsammans med Sarianne gick vi en runda inne på Nordstan, jag köpte presenter till kalaset Lovelia skulle på dagen efter, och så fikade vi. Sen hämtade vi väskorna på Scandic Europa och gick till stationen. Tinas tåg gick runt 14, och Sariannes buss samtidigt. Jag fick ju vänta en timme till, och den var rätt dryg, Jag var in på apoteket och köpte handkräm för jag var så torr om händerna, och så gick jag en promenad, innan jag satte mig för att vänta.
Klev på tåget, och sen halvsov jag / läste hela vägen till Karlstad, där jag hade en timmes väntetid till. Det var smart när jag bokade, men kändes inget smart på vägen hem för det tog lång tid, men å andra sidan så tycker jag om att vara på resande fot så det gör inget.
Jag tog en kopp kaffe och en macka på House of Melker i Karlstad
Och sen köpte jag vatten på Pressbyrån innan jag väntade lite till:
Haha, och till sist satt jag på tåget mot Stockholm. Där sov jag mest hela tiden, sådär fulsov, ni vet när man hänger med huvudet och gapande mun;) Inte jättebekvämt, och mina linser klibbade ihop rätt bra.
I stockholm där jag skulle haft 2o minuters väntan, blev det 45 för vårt tåg var TIDIGT!? Jaha, så då blev det kaffe på Starbucks.
Det gör ju inte ont. Tåget mellan Stockholm- Uppsala tar väl 45 minuter, och sen hade min buss såklart gått precis, så det blev 20 minuters väntan på den med, men då kom en gammal kompis så vi stod och snackade, och hade sällskap på bussen åxå, superkul, det var så länge sen jag träffade henne:)
Jag åkte från GBG kl 15.15, och jag var hemma 23.40.
Dit åkte jag hemifrån 9.11 och var framme 13.30.
Jag vet vilken väg som gick snabbast, och det beror såklart på att det är nedförsbacke, det fattar ju alla;)
Jag har haft ett fantastiskt härligt dygn tillsammans med alla härliga tjejer, tusen tack Loppi ♥
Tusen tusen tack 🙂
Hej Carola! Fantastiskt skrivet! Jag bara diggar dig ännu mer än innan❤️Detta e så sant! Jag önska verkligen att folk tänkte mer såhär. E så trött på tjejer o killar som bara vill leva ”som alla andra” bara följa strömmen..Har själv 4 barn o haft turen att ha en man som också vill vara med sina barn, mer än att jobba. Vi väljer en lägre standard o livet är så mycket bättre! Men alla runt oss har alltid haft en massa åsikter om oss o tyckt en del..visst.. Men vi o våra barn har så mycket mer kärlek i våra liv än andra som bara stressar på..de vill egentligen inte ha det såhär,men kan bara inte hoppa av hjulet..Tack för denna blogg Carola! Du e bäst! Kram Cia i Skåne
Det jag tycker är märkligt med mammor är att dom alltid hävdar och tror att just deras sätt är någon slags universallösning.
Kan inte alla bara få sköta sina familjer och barn på det vis som bäst passar just deras familj.
Vad rör det någon annan om man flaskmatar/ ammar är hemmamamma / går på förskola
Ingen vet vad som är bäst för min familj förutom jag och min familj.
Kan vi inte bara sluta försöka tvinga på våra åsikter på andra och hävda att just vårat sätt är bäst?
Om den där listan tänker jag så här: dom är mammor som är mäktiga inte nödvändigtvis mäktiga mammor.
Carola for president <3, var finns dessa svar att läsa?
Ååhh va bra skrivet Carola!! Vilka bra vinklingar och tankar och att just som du säger, stanna upp och njut någon gång istället för att rusa vidare till nästa projekt!! Så tänker man när man för sisådär tusende gången rusat på plötsligt i en sekund och tittar på sina fantastiska barn och INSER att herregud va stora de har blivit, och tiden har rusat från mig som ett express tåg med mig stående kvar på stationen. Näääää, ta vara på tiden med dina barn och familj, var närvarande och lev i stunden, svårt ja, men är det inte egentligen det livet går ut på??!!
Du skriver så bra och är en sån fin förebild för andra mammor och du har så sunda värderingar. Njuter av att vara hemma med alla mina tre barn på dagarna. Men idag reagerar folk när man nämner att vi väljer bort förskolan. Tyvärr skapar bla bloggarna som du nämner en norm att föräldrarna och karriär ska gå före barnen. Förskolan är helig, tom med nyfödd bebis hemma. Men som du skriver förändras allt. Tror vi kommer att se tillbaka på den här tiden med skam och fundera hur barnens bästa inte kunde stå i fokus.
Jätte bra skrivet!
Hahahaha, ja du verklighetens folk…det är väl du och jag då kanske? Jag har varit mamma i 18 år och för varje barn jag fött fram till förra året har det varit något nytt. Igår tror jag att jag skrev om den här nya trenden babypotting…Herregud! När ska vi slippa alla dessa galenskaper. Så glad att ssta ungen är född nu så jag kan strunta i alla nya påfund. Hoppas bara mina barn vågar ta några råd av mig när det är deras tur…
A
Du är bara för underbar! Fortsätt att vara den du är! Tycker bara det är lite skoj att man reagerar som man gör. Det är ju bevis på att man håller koll på dig. Stor Kram till dig och din familj.
håller med dig. Så bra skrivet
Jag tycker det är viktigt att referera till personer med efternamn i publika, offentliga debatter och i skrivna artiklar. Verkar otroligt oproffsigt och visar brist på respekt att bara använda en persons förnamn, typ som om det vore en personlig eller privat diskussion. Dessutom svårt för utomstående läsare att förstå vem som åsyftas om det bara används förnamn.
Jag tycker att det alltid står hela namnet, alltså för och efternamn. Det känns proffsigt. Förnamn är för kompisaktigt och efternamnet militäriskt 🙂
Texten kom visst inte med såg jag nu, gör ett nytt försök. Du har så sunda värderingar. Jobbat inom barnomsorgen många år, det är sorgligt och skrämmande hur föräldrar numer prioritet allt annat än sina barn. Tänk va bra det skulle va för barnen om fler tänker som du. Här om dagen hittade jag en sak i en affär och tänkte på dig, vill skicka den. Vad är din adress? Eller kanske hittar dig på Eniro.
Du skriver så BRA! Håller med dig i det mesta.
This program offers up to $250,000 for an existing
business, controlled by women entrepreneurs.
The final stage of a cyber attack is for a criminal to hide
their tracks. The most common types of attacks facing small businesses are compromised key
attacks, data modification, denial-of-service attacks, eavesdropping or
packet sniffing, email-based attacks, identity spoofing, man-in-the-middle attacks, password-based attacks, worms and Trojans.
Underbart Carola. Du har en sund syn på livet. Hoppas jag kan vara en lika bra mamma till mina framtida barn 🙂
Att använda efternamnet när man hänvisar / refererar till vad någon skrivit är vad man normalt gör, behöver inte alls vara ”härskarteknik”.
Du skriver fantastiskt bra!! Amen! Håller med deg till 100 %!
Du är bra Carola. Gillar dina åsikter.
Jag tycker att du har många poänger i ditt resonemang! Jag fick mitt fjärde barn för några månader sedan och det är en enorm skillnad i hur jag resonerar kring föräldraskap mot när jag fick första för elva år sedan, så för mig jag det tagit en stund att komma till insikt :-). Eller så är det så att man resonerar olika i olika faser av livet – apropå debattartikeln och reaktionerna på den.
När första barnet kom vad jag ung och nyutbildad. Att dela exakt lika på ledigheten var en självklarhet och jag kände inte för att vara hemma mer än mina nio månader… Nu skulle jag kunna vara hemma för alltid med mina barn, känns det som. Att hinna prata, laga riktig (nåja :-)) mat, packa matsäck och dra på utflykt – ja uppleva vardagen smäller högre än allt annat. Jag avstår gärna materiella ting och extra pengar om jag får vara med mina barn! Jag/vi tänker pussla så mkt det bara går för att slippa dras in i stesskarusellen igen!
Sen en liten reflektion om retorikexperten (har tappat namnet) som hade synpunkter på din artikel: Jag tycker det är helt i sin ordning att referera till dig med efternamn i det här sammanhanget – ni diskuterar ju i ett offentligt forum och det är tycker jag ett bra sätt att visa att man tar den andres synpunkter på allvar samt att det är argumenten, inte personerna, som är i fokus!
Ha det fint, kram!
Jag tolkar också användandet av efternamn som att man visar respekt för den andra personens åsikter.
Åh jag förstår precis hur du menar 🙂
Om jag skulle skaffa mer barn så hade jag varit hemma gärna två år, hellre längre..
Och hade det blivit två barn till så hade äldre syskonet stannat hemma, varför gå till förskolan för, säkert skönt att vara hemma med mamma och syskon..
Jag gillar ditt tänk, med att ta det lugnt, njuta av barnen som leker, fötterna i gräset 🙂
Du är så klok 🙂
Ha en underbar dag!
Håller med dig Carola i allt du skriver. Man måste inte göra allt med sina barn vad gäller babysim/rytmiklek och allt vad det heter. Små barn kanske mår bäst med att bara vara med sina föräldrar. Var själv hemma med barnen väldigt länge och det verkar ha blivit helt ok vuxna av dom också 🙂
En annan sak: tänkte på dig häromdagen när dom på radion sa att underhållsbidraget skulle öka med 300.- per barn. Det måste du väl ha stor nytta av nu när exet inte gör som han ska?
Jag håller på dig!
Jag hoppas att jag är en bra förebild för mina barn där jag visar att jag som stark kvinna får vardagen att funka med jobb 80 %. Mina barn har aldrig gett uttryck för att vara stressade eller tycka att vi som föräldrar är frånvarande. Däremot har jag gjort ett aktivt val där jag och min man anser att 2 barn räcker för att vi ska hinna med. Vilket som är bäst för barnen lär vi aldrig få veta. Jag hoppas och tror att varje familj känner av detta bäst och att man tillsammans, man och kvinna gör upp en vardag som passar alla i familjen bäst. Jag vill att mina barn ska förstå sambandet mellan jobb, pengar, bidraga till samhällets funktion och att aktiviteter och roliga nöjen inte kommer gratis. Ibland blir det stressigt, ibland är det lugnare. Mina barn är nu 10 o 11, de kräver betydligt mera tid än de gjorde när de var små, skulle det passa bättre för mig att jobba mera nu då än när de var små? Är det omöjligt att tro att varje familj löser detta på det sätt som passar dem bäst?? Är jag naiv?
Håller med dig!
Idag är det nästan ”fult” och konstigt när man har barnen hemma länge. Allas ögon blev stora som tefat när jag sa att jag skulle ha alla 3 hemma samtidigt. En bekant sa – men hur ska du orka det?
Alltså om man inte orkar med sina barn så kanske man inte skulle satt dem till världen, eller?
Man ska jobba och slita, stressa och göra karriär.
När jag så småningom kommer börja jobba så kommer jag bara jobba så att vi klarar oss och det blir halvtid. För att få mer tid över för barnen, varför gör jag så? För att jag vill umgås med barnen och vill inte ha dom på dagis från öppning till stängning 🙂 fler borde våga lita på att dom klarar av att ta hand om barnen och lära dom saker.
Som du skriver så hinner man jobba sen, man hinner göra karriär (om man vill det)
Du skriver så klockrent. Jag fick mitt första barn 2011 och under graviditeten blev man överöst med grejor som man bara måste ha till bebisen, bara det gjorde att jag kände mig stressad. Sedan när dottern väl var född så sa alla runt omkring mig att bebisen ska ammas var tredje timme inte mer än så vilket min bebis blev väldigt frustrerad av. Tillslut bestämde jag mig att nu går jag på hur jag själv känner och vilket som är bäst för just mitt barn. Min dotter mådde bäst av att ligga vid bröstet ofta så fick det bli:).
Det Eksvärd reagerade på var att det ska tyckas så mycket om mammor hela tiden. Det är det hennes inlägg handlar om. Hon har faktiskt reell makt genom bl.a. sina böcker. Jag har själv ingen åsikt i denna ”debatt” annat än att folk ska få göra som de vill, jag tycker dina och Eksvärds barn verkar ha en lika bra mamma. Eller det är inte upp till mig att bedöma.
Men att du inleder med att påpeka att du inte vet vilka Wallin och Eksvärd är, för att i nästa sekund hävda att Eksvärd använder sig av härskartekniker, är inte det lite dubbelmoral? Snälla, sjunk inte till deras nivå, det är i så fall minst lika mycket härskarteknik att säga sådant.
I övrigt: tack för en bra blogg! Din familj verkar så mysig 🙂
Jag läste ju hennes artikel, och konstaterar att hon använder sig av härskarteknik, mer än så sa jag inte. Jag har ingen aning om vem människan är, eller vad hon gjort.
Du är väldigt bra på att uttrycka dig och du företräder oss föräldrar på ett mycket bra sätt . Att kunna tänka på barnen i första hand inte att livet måste hela tiden rulla på i 180. Har själv nio barn varit hemma i tjugo år från jobbet ( sköterska) min äldsta är tretti år och yngsta är 10 , har även fått barnbarn och ser precis som du vilken skillnad det är , vilka rekommendationer osv. Min dotter älskar att amma och sjalar / vagnar men på ett sätt är vi lika hon pluggar på distans och försöker lösa ekonomin för att just få vara hemma med sitt barn till sommaren kommer hennes andra mycket kan förändras men tiden med barnen kommer hon att ha, sen har hon väldigt många systrar som hjälp . Vi hjälper varandra . Det som utmärker våran familj är att fyra av våra döttrar har autism så jag har vårdbidrag för allt extra jobb men att inte ge allt för mina barn finns inte på kartan , är 52 år men trettio i huvudet okej kroppen sliten blir hundpromenader där jag hämtar andan . Mycket svammel från mig , men du är toppen Carola
Väldigt bra skrivet 😀
Bra skrivet Carola.
Tyvärr är det lätt att folk ifrågasätta om man vill vara hemma med sina barn. Har tänkt vara hemma i sommar efter ett år då jag jobbat alldeles för mycket, när man jobbar och sköter hem hushåll och allt vad det innebär då är man så duktig som hinner med. Men när man känner att man vill vara hemma och verkligen hinna med sin familj då höjer folk på ögon brynen.
Hej. Mina småbarnsår såg ut ungefär som dina. Dock med endast två barn födda 74 och 77. Jag var hemma med barnen tills de började skolan, men några korta avbrott då jag hoppade in och jobbade en kort tid. Tyvärr så syns det nu på min kommande pension. Tacken för att man tog hand om dem själv är en skitpension. Det är galet tycker jag. Jag ångrar ändå inte en sekund att vi gjorde de valen. Jag har också turen att fortfarande ha min man kvar vid min sida.
Amen på den!
Åh Carola!!
Word! Så bra skrivet 🙂 kramar till dig <3
Säger som Towe, heja Dig Carola!!
Fasiken (!!) vad Du skriver BRA!!
All denna stress som både barn och vuxna lever med idag är inte hälsosam. Om alla hade lite av ditt ”tänk” tror jag många stressrelaterade sjukdomar skulle minska rejält. O jag önskar att alla mammor kunde göra vad som Känns rätt för dem, inte lyssna så mycket på omgivningens alla måsten och trender. Till alla mammor runt om; ta vara på barnaåren så mycket ni kan, den kommer inte tillbaka. Heja Dig Carola
Jamen precis Carola! Trender kommer och går och kommer igen! Att var och en får göra som de vill är självklart. Om du tycker att du är från stenåldern så är jag då från typ Kritatiden (snart 59 år) och har 2 barn och numera även 4 barnbarn. Minns när första barnet föddes -83 då gällde enbart burkmat men då nr. 2 kom -87 då blev jag så präktig och lagade all hennes mat från grunden själv. Sen kommer jag ihåg när de var små så gjorde jag fiskpinnar själv och hemlagat pot.mos, tyckte väl att det var nyttigare och det är det! Då kom äldste sonen hem en dag och sa att han ville ha köpta fiskpinnar och pulvermos,det var godare, hade ätit det hos en kompis! Så blev det efter det och ta mig tusan så lever mina barn ganska bra idag också! Allt har sin tid, stanna gärna upp och bara var i nuet!
Bra skrivet!
Farao vad bra skrivet!!! Jag är 52 (hur nu det gick till).. fem barn och oj vad allt svänger och ändrar sig med åren. Stora barnmässor med det senaste. Barnvagnsdjungel. På stenåldern när jag fick mitt första barn -81 köpte vi en svensktillverkad vagn med rejäla hjul som vi slet ut med fem barn över stock och sten. Tror den slutade som lådbil. Barnen ärvde kläder och cyklar av varandra. Leksakerna var enkla och gemensamma och bestod av lego, träjärnväg, byggklossar och någon docka med säng och en liten träspis. Ingen unge var på dagis före tre års ålder och aldrig när jag var mammaledig. Vi gick på öppna förskolan och var mycket ute i både lekplatsen och i skogen intill. De äldsta gick på parklek ett par förmiddagar i veckan. Jag var närvarande hela tiden och ingen dator eller mobil pockade på min uppmärksamhet. Tror de hade en bra uppväxt – med lappar på knäna i ärvda byxor. Maten var hemlagad och brödet bakade jag själv också. Jag menar inte att låta präktig, och så känner jag mig inte. Utan det var så vi gjorde då på stenåldern. Något annat visste vi inte av.
Jag tror det var lättare förr! Eller mer avslappnat iaf. Jag är 34, har två barn och önskar livet kunde vara som det var när jag var liten. Ingen mobiltfn, inget internet, bara gemenskap och leva i nuet. Jag tror att stressen nu är hundra gånger värre. Vi ska ju vara på gång hela tiden, jaga materiella ting som ingen behöver osv osv. Jag önskar ibland att jag kunde flytta ut på landet och bo med min familj där och bara andas. Men så måste man ju ha råd… Allt är så dyrt så vi trängs i vår lägenhet och drömmer om nåt annat som känns helt ouppnåeligt.
Det var inte lättare förr iaf inte med ekonomin!!! Vi hade högre skatter upp till 80% ibland eller som Astrid L. skrev om ”Pomperpossaskatter” när hon fick skatta för mer än hon fick in! Sen Dagis som det var då kostade skjortan jämfört med idag å då var det lägre inkomster!
Vi fick 4 barn ett varje år runt -80 och maken hade veckan innan första kom börjat jobba efter en omskolning så han var mycket frånvarande hemma de första 3-4 åren. I 10 år var jag hemma för sen ta mej ut på arbetsmarknaden men vi flytta ofta för hans jobb OCH det var inte alltid tillåtet då att studera om man var arbetslös! Det sluta med att jag ansågs för gammal när jag var 40 då när barnen inte behövde mamma hemma!!! Ångra inte mina hemmaår då jag såg till att barnen fick de rätta grunderna för att själva göra sina egna val efter gymnasiet även som privatister fick de körkort. De flytta hemifrån efter det för att vidarutbilda sej eller jobba och idag har (ALLA) sista slutat sina högskolestudier deras egna val och trots de inte har föräldrar som gått gymnasium utan lättare utbildningar! Man lärde sej hålla i pengarna och trolla med knäna! Den största gåvan är ändå att kärleken har funnits i hemmet och då behövs ingen egentid!!!
Åhh Carola du har skrivit perfekta texter utan att hoppa på någon men idag är det många som har svårt med läsförståelse av texter utan rycker en bit här och där å så är FAN framme! Kram från en som hoppas på egentid med maken om ett par år när han slutar arbetspendla och vi kan träffas jämt och inte som nu ett par helger i månaden!
Google Affiliate Network Blog – Information, sights
as well as item details for Google member network advertisers
as well as publishers.
Uppe och ammar, läser alltid din blogg då!! Den ger mej styrka och jag inser att det inte är jobbigt med tre småbarn när man är två föräldrar, även om det känns som man har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan!
Jag har börjat ha dom stora barnen mer hemma från förskolan- orkar Carola- orkar jag, brukar jag tänka
Dock har jag eget företag, frisör, så jag ”måste” jobba en dag i veckan.
För att behålla några stamkunder, och få in till hyra på salongen. Jag är inte beredd på att inte ha något alls att gå tillbaka till sen. Som du skriver- man har olika förutsättningar. Detta funkar för oss. Men kanske låter helt galet för nån annan.
Skillnaden för oss (vi har båda eget företag) är att vi äger vår tid. Vi är mycket lediga även fast vi haft förskolebarn. Vi har förmånen att båda kunna jobba 50-75%. Och göra lite långledigt som att åka iväg hela januari till exempel.
Det är såklart ångest dagen innan man ska jobba, men när jag väl är på jobbet så är det kul och det är ju som semester att lämna allt hemma med pappan. Bara få göra sej i ordning och åka och snacka med alla trevliga kunder!
Jag tycker du gör det så bra.
Kämpa vidare!!!!
Nu sova nån timme till innan hela ruljansen drar igång. Är uppe i fjällen på semester.
Jag är också stenålderskvinna ( 50 ) och håller med dig fullständigt!!! Känner att dagens småbarnsföräldrar kommer att stressa ihjäl sig med allt som dom ska hinna med och uppnå 🙁 Som sagt, stanna upp och inse vad som är viktigast med/ och här i livet!!! Kram från en Mamma till två tjejer på 24 och 19 år.
Jag håller helt med dig i det du skriver.. Att idag är så stressigt och nojjigt över allt.
Det jag mest reagerar över är att det är så många som inte ammar sina barn idag.
Iofs så gjorde inte jag heller det, men min son föddes förtidigt och fick ha en sond rätt länge och ville inte ta bröstet.. Men när jag hör folk som säger att dom ger flaska till sina nyfödda barn för att de inte orkar sitta och amma sitt barn, jag blir vansinnig inombords!!
varför vansinnig? tror du på allvar att flaskande är enkelt och snabbt och smidigt? eller att det är så svart och vitt att de som inte orkar inte gör det enbart av lathet? har själv ammat mina barn endast 3 månader och delvis flaskat. visserligen har jag inte haft tillräckligt så det kanske är ok för dig? men jag orkade inte heller amma. satt dygnet runt utan nån egentlig sömn. och det kanske vissa orkar men jag gjorde inte. oj vilken dålig mamma jag är va? som kände att jag orkar inte, dom får flaska istället… jag älskar mina barn lite mindre va? och vill dom inte alls väl? blir vansinnig på såna som dig och dina kommentarer….
Det är klart att vi som har många barn vet att det är lika svårt/jobbigt om inte jobbigare att flaskmata sina barn,ta det lugnt gör som du känner är bäst för dina barn det kommer att gå bra,växer de inte får du veta det på BVC i övrigt gör som du känner är bäst gör inga cirkuskonster det är ingen glad av,funkar flaskmatning mata med flaska! man behöver inte redovisa för hela världen varför man inte ammar.Mina barn är födda 92,93,94 och 96 och i synnerhet när det äldsta barnet föddes så var amning typ lag och då spelande det ingen roll om det snöande eller regnade ute alla kunde amma,snacka om press på de som inte kunde eller de som hade lite mjölk och hungriga barn.Dina barn växer upp jag lovar.
Jag reagerademest på den dömande kommentaren av Sara. Det är inte ett dugg mer ok att ge flaska idag kan jag säga. Problemet är ju att det nästan blivit två sidor som strider mot varandra. Tänk om alla bara kunde döma andra lite mindre och utgå ifrån att de allra flesta föräldrar faktiskt gör vad de anser bäst för sina barn. Klart mina barn kommer växa upp. De växer och är glada ungar i allmänhet 🙂 älskar att läsa Carolas blogg då hon har en underbar inställning till sina barn. Sen gör vi kanske olika på en hel del men so what? Läser blondinbella oxå och vi gör definitivt olika i en hel del men samma där. Alltid kul att få en inblick i hur andra tänker. Alltid kan det ju ge en någon form av inspiration i sitt eget föräldraskap. Men jag kan villigt erkänna att jag blir oerhört provocerad av människor som kommenterar utifrån att alla olika frågor är svartvita.
Och varför behöver du ens bry dig om andra väljer att amma/inte amma sina barn?
Och hur vet du hur den mamman definierar ”orka”? Blödande bröstvårtor, mjölkstockningar, ingen mjölk? Man behöver inte lida i månader i dagens samhälle, ersättning är precis lika bra för barnet.
Vill man amma och det funkar- good for you. Har man problem och inte vill genomlida ett mindre helvete som många faktiska har med amningen – nej då ”orkar” man inte och väljer flaskan.