Jag kan inte annat än älska den där lilla hundrackarn:) Hon driver mig till vansinne mellan varven, men behöver bara titta på mig med de där stora bruna ögonen så är hon om inte förlåten så iaf nästan:)

Hon börjar få koll på att man inte kissar och bajsar inne, och jag börjar fatta de signaler hon ibland ger för att tala om att hon vill ut. Vi tar en första runda varje morgon när jag väckt skolbarnen, nånstans strax efter sju.

Då sover hon som en stock, men vaknar när jag går upp och sen kan hon möjligen hålla sig tills jag väckt barnen, och snabbt vaskat av mig och fått på kläder. Så går vi den ”lilla vändan” och nio gånger av tio nu så gör hon det hon ska ute. Sen, beroende på väder så är hon ute och ränner i trädgården, eller ligger och sover, dörren står öppen mest hela dagen när det är ok väder. Sen blir det en runda vid lunch och en på kvällen, som minst. Oftast så blir det någon mer, och som sagt, sen är hon ute som hon vill. Ibland har hon noll lust att följa med när jag vill gå, som idag, då var hon först tvungen att gräva ner sitt nya godis som hon fått, med baconsmak;)

Hon får mer eller mindre fri tillgång till att vara ute alltså.

Det är nästan alltid någon hemma, och de gånger som alla är iväg, både nu och i framtiden så kommer hon inte behöva sitta ensam hemma mer än några timmar. Det är alltid någon som kommer hem. Det är väl inte jättekonstigt att ha en hund när man har massa ungar, som jag förstår att några tycker, och givetvis så har vi diskuterat och planerat innan hon kom, dessutom rätt länge innan. Jag tycker inte att det är nån skillnad på oss och en familj med en, två. tre, fyra eller fem medlemmar. Möjligen att en hund får mer uppmärksamhet och mindre ensamtid här. Speciellt jobbigt är det iaf inte, det enda är att det inte funkar bra med katterna. De har alltid sovit väldigt ofta nere hos de av barnen som bor på den nedre våningen, och det gör de nu med. Dit får inte Doris gå, finns ingen anledning, speciellt inte nu när det är en byggarbetsplats och det gör att de har en fredad zon där. De kommer upp och käkar, och så går de ut som vanligt. Ofta så sitter de på köksön och spanar:) Smulan börjar acceptera att Doris finns, hon gillar henne inte, men struntar mer och mer i henne, fräser om hon kommer för nära och lockas inte till att springa lika ofta, vilket ju gör att det inte är så intressant att jaga. Zlatan är skiträdd:( men jag hoppas att även han ska lugna ner sig.

Doris är underbar och älskad av alla:)

Idag så har Patricia och Jamie varit på stan tillsammans:)

Han fick följa med henne när hon skulle söka reda på sitt simkort, som glömdes i den mobil som hon bytte ifrån igår. De köper visst ens gamla mobil nu för tiden? Hon ”fick” en ny, och simkortet glömdes helt av, så idag for hon för att få tillbaka det. Jamie var överlycklig över att få åka buss och hänga med Patricia. De två har ju nåt speciellt band, och har alltid haft. Ända sen den dag han föddes så har han haft en stor plats i hennes hjärta, och sen när det blev som det blev så har hon ju blivit hans andra vuxna trygghet. Det är jag eller hon som alltid är hemma.

Janelle kom för att övningsköra och vi passade på att hämta upp Patricia och Jamie på Gränby, och han såg så lycklig ut när de kom gående:)

Fast han gömde sig när han såg att jag ville fota;)  Men sen kommer han och vill ta selfies;)

När vi lämnat av Jamie hemma, med Simon som barnvakt, så fick även Patricia köra några vändor. Vi måste försöka få tid till att övningsköra. Men det är så svårt, det är något hela tiden.

Jag var och handlade tidigare på dagen, och köpte nya kvargsmaker:

Jäklar, den var god! Jag provade den här ”nya” proteinpuddingen åxå häromdagen, med chokladsmak, och jösses den gjorde ju inte direkt ont att mugga i sig, mycket gott.

Dock ogillar jag ”utan tillsatt socker”. Jodå den har inget socker, men väl en massa sötningsmedel. Jag hade gärna sett inget sånt heller. Varför ska allt vara så förbannat sött? Det är ju galet att tillsätta socker eller sötningsmedel, eller ve och fasa båda två, i allt. Allt, allt, allt. Bah. Bort med sånt, och låt oss vänja oss vid att saker smakar som de gör inte sött.

Nu äter jag den gladeligen ändå eftersom den var god, men ni fattar;)

Nu ska jag hoppa i säng, och sova skitlänge i morgonbitti:)

Natti natti 🙂