Allmänt

Bond. James Bond

Corrinda gav mig och syrran varsin biobiljett med tillhörande barnvakt i julklapp:) Och ett litet påpekande att om vi skulle se Bond som vi snackat om, så slutar den visas sista december. Alltså gick vi idag.

SPECTRE, 2 timmar och 28 minuter lång. Som alltid är en Bondfilm sevärd, man vet liksom vad man får. Det är action, snygga scener, snygga människor, snygga kläder, smokingar och en hyfsad story:)

I många år gick jag inte på bio, för jag led svårt av kräkfobi. Bara tanken på att sitta instängd med massor av potentiellt sjuka människor fick mig att må illa, och jag avstod. Det var massa saker jag inte gjorde pga det, och jag begriper idag hur otroligt mycket det begränsade mitt liv. Jag vet inte hur det gick till, men den ligger på en mer normal nivå idag. Jag söker inte upp sjuklingar, men jag får inte grov ångest av bara tanken på det. Jag är väldigt tacksam över det.

Varje gång jag gör saker som förr var psykiskt jobbiga så känner jag en ilning av segerlycka:) Jag övervann det. Fy fan vad bra jag är:)

Nåväl, vi bokade biljetter i eftermiddags, salongen var nästan full trots att den gått länge. Förvisso en liten salong, men ändå. Körde in till stan, parkerade i p-garage:) Love it, jag har ju kört stor buss som inte kommit ner dit, så nu parkerar jag så ofta jag kan där. Fast det är svindyrt. Och lite läskigt, eftersom jag sett för många filmer där det händer saker i p-garage.. Nu är det visst billigare efter 19, så det kostar bara 9 kronor/timme istf de löjligt många kronorna annars, så det är överkomligt.

Det har ju liksom blivit vinter, med både snö och kallt, vi har tio minus! Från plus 12 till 10 minus på några dagar, det svänger fort. Då är det extremt skönt att parkera inomhus.

Mötte upp syrran därnere under jorden, och så traskade vi till biografen, hämtade ut våra biljetter och gick på toa som är obligatoriskt innan bio. Oavsett om man var där precis innan man åkte hemifrån så måste man gå igen, det är som med Pavlovs hundar. Kissar man inte innan man blir sittandes illa till, så blir man akut kissnödig. Biomiljö triggar blåsan, helt klart;)

Sen köpa popcorn och så in och ta våra platser och göra sig hemmastadd. Jag hade mjukisbrallor på, för en gångs skull utomhus, jag visar mig sällan i annat än jeans, men vafan med tjock vinterjacka och höga stövlar syns det ju ändå inte, och så mkt skönare att sitta i:) Och en poncho som filt, kunde inte bli mkt bättre.

Filmen var bra, jag gillar Bond. Daniel Craig är inte min favoritBond, men han klättrar på listan helt klart. Jag gillar Sean Connery, och så Pierce Brosnan. Vilka är era favoriter?

Daniel Craig vinner i längden, första filmen med honom var jag rätt besviken, tyckte han mest var vek och klen, men han har spottat upp sig, Nu är han brutalt cool.

De där 2, 28 timmarna gick snabbt, och så var det slut. Hade gärna fått vara ännu längre. Grejen med Bondfilmerna är på nåt vis att actionscenerna inte är så ofantligt långa. De är många, och intensiva, men inte tio minuters biljakter eller sprängande. Jag kanske bara är gammal, men jag har väldigt svårt att hänga med i det snabba tempo som allt filmas i nu för tiden, det är slagsmål mellan folk som ser likadana ut, eller evighetslånga biljakter med snabba klipp och kameraåkningar. Jag ledsnar, och kopplar bort. Det är ju ingen ide att försöka hänga med ens. Men Bond funkar i mina ögon:) Tack för det.

Vi travade tillbaka till bilarna, konstaterade att det var svinkallt, och stod inne och snackade en stund i garaget, innan vi for åt varsitt håll. Jag hem, och tog ut Doris på en midnattspromenad.

Alldeles tyst och stilla i hela området. Ofta när jag går ut sent med henne så känns det som att jag är den enda människan vaken. Ja och så busschaufförerna då. I kväll var det ju sent, men även om jag går ut vid 22 – 22.30 är det öde. Det är kanske bara jag som är kvällspigg:)

 

Hemma var det lugnt och tyst i huset, och jag har suttit och jämfört TV på nätet. Vi ska ha en ny, jag vet på ett ungefär vilken, det var jag på rekognosceringstur i söndags nämligen och kollade ut. Men så är det massa saker att ta hänsyn till, tex…vill jag betala nästan lika mkt för en 43 tum som för en 49 tum? Om de är helt jämförbara..? Nä det vill jag såklart inte. Så nu ägnar jag mig åt seriös efterforskning:)

Jag släpade ju upp en gammal rackare, och det är väl inga större fel på den, mer än att den är väldigt liten, ljudet är kasst och den bara har en scart. Jag kan koppla boxen, men inte vare sig DVD eller TV-spel, och det gillar ju inte barnen som fått tv-spel och dvd i julklapp. Det är bara dags att uppgradera sig nu, jag har ju hela tiden sagt att den gamla ska gå sönder först, och nu har den gjort det. Jag gillar inte att välja, och sådana här val har jag alltid med glädje överlåtit på nån annan, jag har sagt vad jag vill ha, vad som är absolut nödvändigt och vad som skulle vara trevligt, och sen har jag gillat läget. När jag går in i butikerna för att kika, vara sådär förklok, så är det så många val att jag blir trött i huvudet och bara vill åka hem, dricka kaffe och skita i det:)

Sån blir jag när jag inte har koll, och på ny teknik erkänns det villigt att kollen är noll. Jag har ju varit den i hushållet som kopplat och fixat de här tekniska prylarna, så helt korkad är jag ju inte, men det är så förbannat mycket med allt nu. Det räcker ju sällan med att bara koppla in en sladd, utan det ska installeras massa skit, och vara specialgrejor till allt, och så tar det TID. En förbannad evighet för att göra nåt som förr tog en minut.

Det var kanske inte bättre förr, men lite mindre prylar;)

Nåväl, det kommer hamna en ny TV på vår tv-bänk inom en snar framtid, så är det bara.

Nu ska jag gå och sova, och ladda för ännu en dag i morgon, få se om planerna håller. Man vet aldrig, och jag tar inte ut nåt i förskott:) Men blir det om tänkt så är det lekdejt med Janelle och Simon som gäller, och det ska bli kul. Det är så härligt att hon vill hänga med sina småsyskon ♥

Natti natti 🙂

 

Kommentarer

  1. Ann-Sofie

    Min kräkfobi blir bara värre och värre.. Nu med kraftig ångest och tvångstankar. Det var lite bättre ett tag men sen vände det och blev tusen gånger värre..
    Hoppas nå dit du är idag!

    Ang tv så håller jag med tidigare kommentar. Köp större än du tänkt dig! Både jag, min mamma och flera vänner har ångrat oss. Minst 49 säger jag som absolut inte skulle ha en sån stor tv!

  2. Karin

    Hej, om du vill ha ett råd ang tv’n så säger jag, köp större än vad du tänkt. Den mista du ska titta efter är nog 49 tum, men du får väl en 55 tum för runt samma pris? Jag vet flera som har köpt mindre tum, alltså mindre än 49, och dom har köpt nya snart igen, och då 55 tum.
    Bara ett tips från mig i all välmening <3
    Kram

  3. Mich

    Hur kom du över kräkforbin? Är så glad för din skull, jag har sådan sjuk kräkfobi det styr mitt liv får sådan ångest från hell och känner mig sjuk bara någon nämner att dem varit sjuka, nu väntar jag mitt 1a barn i vecka 14 och är så rädd att jag ska bli en dålig mamma pga forbin, jag vill för allt i världen slippa den så snälla skriv hur du blev av med din och hur du klarade vardagen innan när du hade forbi <3 tack

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag vet inte. Det tog många år av ångest men mattades av allt eftersom. Jag var under den perioden, typ 16-18 år, aldrig sjuk men så blev jag det och det var såklart vidrigt men tror det var då det vände på riktigt. Jag har skrivit om det förr, sök emetofobi så bör du hitta. Stor kram till dig jag vet hur du har det! Du kommer bli en toppenmamma det är jag övertygad om:)

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting