Hello:)

Jag har snöat in på sötpotatis. Vi grillade det ju några gånger på campingen och det var så gott, så när jag handlade härom dagen så köpte jag typ fyra kilo:)

Gigantiska rackare, så sen gjorde jag en och det räckte till mig, Patricia och en av Robbans kompisar.

När vi käkade på Texas Longhorn där Patricia jobbar så fick vi deras sötpotatispommes och nu tänkte jag försöka mig på att efterlikna dem. Jag skivade ner dem i stavar och lade dem i en skål och hällde på lite olja, och pommes friteskrydda.

Joxa runt och sen lade jag över dem i min fritös som jag haft i flera år, men inte riktigt använt. Den är för liten för att laga till hela familjen, och friterat är inte min favoritgrej. I den här, en Actifry från Tefal, (fast en äldre variant,) så räcker det med väldigt lite olja och sen snurrar det varmluft. På nåt vis, jag vet inte så noga 🙂

Men jag tänkte att till detta borde det var perfekt, och det var det.

De låg här och snurrade en halvtimme eller så, och jag glömde att sätta i den där veven som gör så de rörs runt men det gick bra ändå. Och det blev sjukt gott! Nästan som på Texas.

Barnen smakade och sa tack men nej tack, men det gör inget för då räcker den till:)

 

Idag hade jag tid hos tandläkaren 11.40. Jag trodde det var till Lasse, min tandläkare och tyckte det var värst vad ofta han ville träffas. Jag brukar varva med honom och tandhygienisten Sara, och går en gång om året, men varannan gång till honom och varannan till henne. Solklart va? 😉

Men Sara har varit mammaledig och då brukar han göra hennes jobb. Jag gillar inte det;) Han är super, jag kommer aldrig att byta bort honom, men hon är så lätt på handen att det inte är ett dugg obehagligt. Alltså var det med lite tunga steg jag gick hit idag. Det är alltid oroligt, man vet liksom aldrig, och börjar tänderna strula blir det ju svindyrt. Och är otäckt. Jag har väldigt lätt för att kväljas och kan tänka mig ungefär tre miljoner saker jag hellre gör än är hos tandläkaren;)

Fast när man kliver in på praktiken så känns det alltid bättre för det är trevlig atmosfär. Luktar inte tandläkare och låter oftast inte så heller;)

Jag blev inropad av Sara:) Jihooo!

Hon var nöjd med min borstning, och det enda som var, och som brukar vara var att städa bort lite tandsten. Jag har två visdomständer kvar, den ena ligger ner och börjar den stöka så måste den opereras bort. Det vill jag inte, så därför försöker jag verkligen hålla rent där, men det är näst intill omöjligt säger både Lasse och Sara, men hittills har jag klarat av det. Ta i trä!

Så lite putsning och så var det klart:)

Härligt. Om jag blir snuskigt rik nångång och inte vet vad jag ska lägga pengarna på så ska jag ha en personlig tandhygienist som fixar munnen nån gång i veckan, för den känslan är oslagbar 🙂 Rent överallt.

 

I morgon börjar skolan, för de flesta av mina barn. Corrinda började i måndags. Övriga har idag ägnat dagen åt att förbereda. Leta reda på väskor, och packa dem. I går var vi och handlade det som fattades, och kom hem med pennor, pennskrin och gympakläder och sånt. Killarna fick varsin ny jacka till hösten, deras kändes lite trista, nån fläck som inte går bort och sådär, så det blev varsin bomberjacka:) En grå till Jamie och en blå till Jordan.

Det är äntligen färdigrenoverat i de mindre barnens skola, så efter att ha varit evakuerade i två år så ska de börja i den gamla vanliga, fast nya, skolan:) Vi hade lite funderingar på var de skulle gå, men så hittade jag en karta med alla klasser utmärkta i Jordans kuvert från skolan, så nu är det mysteriet löst. Jamie och jag kommer att följa med Jordan och så stannar vi första lektionen. Sen åker man ut:)

Det känns sådär att skolan börjar, det känns som alldeles för kort sommarlov. Och så är det skitlångt till höstlovet:) Men det blir säkert bra.

 

När jag var och handlade i dag så såg jag en välbekant nuna på Aftonbladet Söndags framsida. Ja kronprinsessan, och så …..:)

Jahaja. se där. Att få dela omslag med vår nästa drottning det är stort:)

Den här intervjun gjordes för länge sen, jag tror det var redan i maj, så jag hade glömt bort den. Jag har inte läst den, ibland skickar journalister utkastet för att man ska få godkänna, men det är olika, så det var spännande att läsa vad hon skrivit. Journalisten Annika, och en fotograf var här under ett par timmar, och vi snackade om det mesta. Jag älskar bilderna på ungarna:)

Jag är väldigt nöjd med hur den är skriven:) Ibland är det stort fokus på något korkat man sagt, eller så tvistar de grejor så det blir större än vad jag sa, och ganska ofta låter det som att jag tycker det är jobbigt med ungarna, och det tycker jag ju inte. Det gör det inte här, utan hon har fått fram att jag älskar min familj, och att jag inte ångrar ett dugg.

Jag vet att folk tycker en massa, och något jag har svårt att begripa är hur de inte kan förstå att det jag säger, det är så det är:) Jag hittar inte på ett endaste dugg runt skilsmässan. Det var, och är en av de värsta skilsmässor jag hört talas om, och jag kan iofs förstå att folk inte tror mig, för det är verkligen stört.

Sen det där gamla vanliga, att jag ska vara så förbannat bitter och inte ha kommit över den och blablabla;)

Självklart har det här varit en tuff tid, och det är det fortfarande eftersom inget egentligen ändrats sen den dag han gick. Hade det bara varit han och jag så hade jag skitit rätt högaktningsfullt i allt, men nu rör det nio barn. Nio barn som på olika sätt mår dåligt över det han gjorde. Valde bort dem. Barn som gått/går i samtal med  olika psykologer och kuratorer och som fått höra att deras problem till största delen grundar sig i pappans svek,, barn som fått sin grundtrygghet slagen i spillror. Klart som fan att jag är förbannad. Gör mina barn illa och jag blir en lejoninna som försvarar dem in i döden. Även mot pappan.

Vilken förälder gör inte det ?

Är det att vara bitter, ja då är jag det. Själv kallar jag det för good parenting:)

Jag må ha upplevt något jag inte ens önskar min värsta fiende, men lik förbaskat så ångrar jag inte ett enda av mina val i livet. Eller, inga av de stora iaf:) Nog kan jag ångra att jag köpte den där tröjan, eller åkte på den där trista grejen, men gällande mina livsval så är jag fullkomligt säker på att jag gjort rätt:)

Det sticker kanske i ögonen på vissa, men det är så jag känner. Även om jag kunnat förutspå vad som komma skulle så hade jag gjort likadant.

När jag väntade tvillingarna så fick jag ofta höra: Men åh så jobbigt att det är två!

Som att jag skulle haft något val. Vad skulle jag göra tyckte de här personerna? Tagit bort den ena? Satt ut den ena i skogen? På samma vis är det nu. Folk som säger: Det hade ju varit bättre om du ( för det är ju bara jag som valt att ha många barn. BARA JAG, eller?) inte skaffat så många…..

Vad menar de egentligen? Varför ens säga det? Jag kan ju inte direkt idag ändra antalet barn;) Så vad vill de att jag ska svara? Vad vill de ha sagt?

Nä, jag är trygg i att de val vi gjorde var de rätta. Sen att han senare valde som han gjorde det får liksom står för honom, men en gång i tiden så ville vi samma sak. Och idag är det jag som ensam tar hand om det vi båda ville…

Och, jag älskar mitt liv:) Det är inte speciellt flashigt eller ballt, men det är kul och fyllt av glädje och kärlek. Det kanske inte blev som jag tänkt, men vafan, man får anpassa sig.

Det är mitt liv. Jag är nöjd.

Och är det att inte ha kommit över det, tja då har jag väl inte kommit över det då;)

 

 

 

Men, nu så ska jag gå min lilla kvällsrunda och haspa och låsa. Doris och jag var ute för en stund sen och det är skönt ute, så hoppas att det håller i sig. Jag har många anledningar att vilja ha bra väder:)

En är att jag nästan är bra i ryggen, och då kan plocka ur och städa husvagnen, och en annan att gräset behöver klippas. Men framför allt för att jag vill ha sol och värme för jag mår så bra då, livet är enklare då:)

Ha en bra onsdag nu, så hörs vi snart ♥

Natti natti:)