Måndag.

Hela dagen;) och det gör inte så mycket, men vädret!! Hallå? Jag har värsta stormen ylandes runt knutarna, det rasslar om alla miljarders tallbarr som åker kana över pooltaket, äppelträdet knackar på rutan ideligen med sina grenar och det är mörkt som tja, i början av oktober 😉

Jag sitter under en filt i soffan och läser om Fantasyhjältar. Fantasyvärldar. Hur man skapar dem.

Räcker med att titta ut så har man en sur, gråtrist värld 😉

Undras vart hjälten är bara? Stormgud måhända ?

Jaja, jag ska snart hämta Jamie i skolan och måste ge mig ut i blåsten.

Igår skrämde Doris mig riktigt jäkla ordentligt. Hon satte i halsen. Vad är det med mina djur och det??

Smulan hade ju ett grässtrå som fastnat och fick plockas bort under narkos.

Doris fick en bit kyckling av Robban sent i går kväll när han åt nån macka. En helt vanlig ugnsstekt kyckling, i en bit som han hade på sin smörgås så det var ju inga konstigheter. Jag satt i vardagsrummet intill och hörde plötsligt hur det lät märkligt från köket. Som nån konstig hostfnysutandning-inandning. När det inte upphörde ropade jag och frågade vad som lät??

– Doris har nog satt nåt i halsen.

Efter ytterligare några ljud for jag ut i köket. Vafan? Varför ger det sig inte?

Doris låg på kökssoffan och lät galet ansträngd och jag insåg att nåt skit satt fast.

Eh? Jaha? Hur gör man med en hund som satt i halsen?? En människa vet jag, men en hund? Holy smoke vad fan gör jag?

Jag strök henne över strupen och försökte få upp munnen men det ville hon såklart inte. Hon såg inte pigg ut.

Då ryckte jag upp henne i famnen och ruskade i henne, tänkte att det kanske skakades loss men Nope. Höll henne i nån typ av framstupa sidoläge och försökte lokalisera nån slags mellangärde att göra nån Heimlich manöver på men kunde inte riktigt fatta vart.

Höll henne fast och tippade henne ännu mer framåt, typ upp och ner och ruskade men det hände inte ett dugg. Hon kändes oroväckande slapp och tung.

Okey. Nu började jag känna mig stressad. Hunden får ingen luft, vad fan gör jag?

Jag hade en kollega en gång, en överläkare i barnneurologi, kanske till och med professor jag minns inte. Han hade en hund som svalde en boll, tokstopp i luftvägen och han såg jycken försvinna framför sig. Han gjorde då en akut trakeotomi. Alltså som man ser på film, beordrade fram kniv och bläckpenna och snittade luftstrupen och satte dit ena biten av pennan som ett luftrör. Hunden överlevde 🙂 och levde sen länge till.

Det här susade i mitt huvud igår. Jag kan inte göra en trakeotomi, jag vet kanske likaväl som läkaren var den ska sitta på en människa, jag har ändå vårdat patienter med trakeostomi.. men vart har en jycke motsvarande ställe?

Men satan!

Jag satte ner Doris på golvet och insåg att det var riktigt allvar för hon var svag i benen och hela kroppen.

Gjorde inget motstånd alls när jag återigen försökte öppna munnen på henne, och så stoppade jag ner fingrarna så långt ner jag kunde. Tänkte att jag måste ju göra något annars dör hon ju här framför mig.. antingen får jag tag i det, eller petar ner det, hamnar det i lungan är det ett inte lika akut tillstånd om än att det kräver veterinär, eller så retar jag kräkreflexen så det kommer upp.

Hon ulkade till och fick loss vad det nu var som satt fast, och sen var det bra.

Puh!

En aning stukad hund satt sen i min famn och blev omklappad, innan hon drack vatten. En väldigt skärrad matte funderade på om man kan ge all mat intravenöst i fortsättningen … för att undvika sånt här drama.?

Robban stod tyst intill mig och frågade sen lite imponerat – Är det så där man ska göra alltså? Hålla dem upp och ner? Försöka nå det med fingrarna?

Alltså jag har absolut ingen jäkla aning.

Måste man gå en Första-hjälpen kurs på djur också?

Jag har tack och lov sluppit att mina barn satt i halsen som små, inte allvarligt i all fall. Eller förresten har jag nog nåt minne av att nån gjorde det, och till sist kräktes upp det. Men det har jag förträngt bra. Det är högst obehagligt.

Det går ju så fort !

Doris är ju precis lika mycket familj som vem som helst här hemma. Det här var en upplevelse jag inte vill vara med om igen !

Vad gör man ?

Det finns väl ingen ambulans som rycker ut? Och Om så tar det hundra år innan se svarar på Ultuna. Det hade varit för sent.

När hon hämtat sig så gick vi en promenad och hon är sig precis lik, har säkert glömt det redan. Hon heter ju Doris av en anledning 😉 ( hitta Doris, ni vet, Nemo uppföljaren)

Sen var det sovdags och när hon kröp upp på mina fötter fick hon ligga så, annars flyttar jag undan dem för det blir för varmt och tungt. Men nu var det liksom skönt att känna att hon andades som hon ska.

Nä hualigen!!

Nu ligger hon såhär❤️

Älskade lilla Doris