Vardag

När man får erkänna sig besegrad;)

Bilen – Wetterholm 1-0  🙂

 

I dag vaknade jag av att Jamie snarkade bredvid mig och att Doris låg och var allmänt som en värmedyna på mina fötter:) Life is good.

Jag hann aldrig med att läsa ut boken i går natt, har ett eller två kapitel kvar och de har jag försökt få tid att läsa hela dagen, men nej. Det var det ena och det andra, men mest fastnade jag i samtal med ungarna. Vi snackade om allt möjligt först inne, sen flyttade jag mig ut för att läsa. Då fortsatte vi:)

Till sist gav jag upp, lade in boken och åkte och handlade. Tänkte att jag kunde läsa sen. Jag tog med Lovelia och åkte först till Biltema för att köpa liggunderlag för att lägga under poolen. Nån av er som tipsade:) Tack, tror det blir toppen.

Jag har liggunderlag, men i lite olika höjder och så, och ville inte bli helt utan, så köpte ett gäng, plus en håv som jag glömde igår. Sen vidare till Citygross och handla mat. En sån där konstig handling som bara blev dyr, men inte så mycket varor för pengarna. Det är roligare tvärtom – massa varor, liten summa:) Vi saknade massa kryddor bland annat och då drar det iväg några hundralappar på sånt som sällan handlas. Och så ville Jamie och Loppan ha Sverigetröjor:)

Åkte hem och packade ur varorna, Patricia hade städat ur kylen åt mig så det var för en gångs skull bara att stoppa in, så skönt. En iskaffe och lite snickelisnack med Corrinda och Marcus.

Sen…sen var det dags för muskelkraft!

I min tanke så skulle vi flytta den blå lilla pyttebilen några meter på uppfarten så jag skulle kunna få upp poolen efter den. Loppan har pratat med sin pappa som lovat skicka en skrotgubbe för att hämta den. (äntligen, fem år senare, men den har såklart inte funnits i hans tankar, han går ju inte förbi den tusen gånger om dagen) Nästa vecka skulle skroten komma… När jag vill göra saker ska de ske direkt. NU, och helst igår:)

Alltså, med hjälp av Marcus och Corrinda och Patricia skulle den puttas. Nu var Robban hemma också så det skulle ju bli en  baggis. Jag tror inte att jag öppnat den på fem år, men hoppade in och lade ur växeln och lossade på handbromsen som kändes som ny. Funderade lite på att stå kvar där vid dörren och styra lite, men tänkte att det var lika bra att få rull på den först.

Vi ställde oss alla fem vid motorhuven, lade händerna på den, tog spjärn med fötterna i asfalten, lutade oss fram och tryckte på.

Bilen rörde sig inte en millimeter;)

Det är en liten Mazda, väger kanske 900kg, och borde rulla bara man petar på den. Vi skrattade och gjorde ett nytt försök. Spjärn med fötterna, och den här gånge lade vi in lite extra kraft bakom knuffen, plus att vi samordnade oss ” Ett, två och TREEEEE”!

Bilen rörde sig… inte en millimeter.

Vafan? In i bilen, koppla ur, växla, lägga i neutralen, kolla handbromsen. Ut igen, samma procedur.

Nope, den rörde sig inte ur fläcken.

Vi började försöka gunga på den, sist vi skulle ha igång den var för några år sen när en kompis till Patricia var sugen på att renovera den, då kärvade bromsarna, så det låg ju nära till hands att det var ännu mera kärvt nu, några år senare;)

Gunga, gunga, hänga på huv och baklucka och försöka ruska. Nope.

Kanske lyfta upp den och banka på bromsoken? Sagt och gjort vi hissade upp ena däcket, och det satt stenhårt. Inte ens en hävstång och hårt bankade på den gjorde att det släppte det minsta lilla.

Men skjut mig.

Min bil då? Kanske kan man dra ut lilla blåa bilen? Eller skulle det sluta med att blå bilen släppte, som ketchupen i flaskan och krockade in i min? Risky risky… Först hittade jag absolut inget ställe på min bil där man kunde fästa en bogserlina. Öhhhh? Men efter en flukt i instruktionsboken så hade jag visst en lös krok som skulle skruvas in i ett hål, där man sen fäste linan. Okey. Gjorde så, kopplade den till blå bilen, och backade medan övriga fyra knuffade framifrån.

Lilla blåa bilen rörde sig!!!

Höger bakhjul gjorde det däremot inte. Den inte allt för goda lukten av bränt gummi som släpades mot asfalten uppstod.

Corrinda klev in i blå bilen för att lägga om så den kanske svängde lite i stället för att stå mitt i vägen. Då vägrade rattlåset släppa. Vi bytte plats och med lite hjälp av erfarenhet från bångstyriga rattlås i kombo med biceps så fick jag loss det. Bytte plats, och bytte även plats på bogserlina, fäste den på blåa bilens vänstra sida för att få den att svänga/släpas lite åt det hållet.

Backade min, sakta och försiktigt och lilla blåa bilen vägrade först att röra sig. Den där ketchupeffekten hade jag inte behövt oroa mig för;) Med minst ett helt fast hjul på bilen, ett som rörde sig en aning och två som jag inte såg, men antar att de kärvar, så var det enda som hände att det blev långa svarta däckspår efter bilen. Herrejäklar.

Efter att ha fått den kanske en och en halv meter från sitt ursprungsställe så ville jag inte mer. Bättre att den stod där, än att ingen skulle komma förbi. Arg som ett bi för att det inte blev som jag vill, när jag ville. Lovelia messade med sin farsa och det var då han sa att skrotgubben kommer nästa vecka.  Alltså får den stå där den står tills dess.

Jag funderar nu på hur jag ska göra.

Jag TROR att det kommer en bärgningsbil och backar in och vevar upp lilla blåa bilen. Hur nu de ska få den att rulla men det är inte mitt problem. Jag kommer mest troligt inte ens vara hemma:)

Men borde jag vänta med att slå upp poolen? Det vill jag ju såklart inte alls, jag vill ju fixa den N U. Rimligen borde den inte kunna vara i vägen eftersom den står bakom bilen. Men surt om de av nån anledning behöver det utrymmet. Ska fundera på det och tills dess kan jag i alla fall förbereda. Robban sopade av det mesta, men jag har annat jag funderar på. Plus att liggunderlagen ska fixas och poolen byggas upp innan den fylls upp. Det kanske tar några dagar med min nuvarande takt;)

 

Jag är lite ledsen för att den lilla blåa bilen ska åka till sin sista vila, det är, eller VAR en superhärlig bil att köra. Den är från 1987 eller så, så det är ju en gammal rackare, med muskelservo och kassa stötdämpare, men rolig att köra. Den gick som sjutton:)

Jag köpte nytt batteri som jag monterade i och sen blev den stående för att någon inte hade lust att betala vad det nu var, och valde att ställa av den. Utan att säga nåt, så jag åkte glatt runt i en avställd bil ett tag….morr. Men det kanske jag borde montera ur? Hm…måste fråga pappa:)

I alla fall, lillpärlan är snart ett minne blott. Lite vemodigt. Det värsta är att mina tvillingar vill övningsköra. Jag är alldeles för rädd om min bil för att låta dem köra i den, jag behöver den för mycket för att riskera att de fulväxlar sönder den eller krockar in i något alternativt gör långa repor i lacken… Den lilla blåa bilen var vår övningskörningsbil. Efter att jag blev ensam förälder så hade jag supersvårt att köra med både Janelle och Patricia eftersom de var mina enda barnvakter…och Jamie var  bara 1,5 år så de mindre barnen kändes för små då. Att ta med barn när det övningskörs är inte min grej. Alltså kunde vi inte köra. Men nu är läget ett annat. Och då har vi ingen bil:)

Alltid är det något 😉

.

Från något till något annat:)

På Facebook kom detta upp häromdagen!

 

Äntligen får vi ett Dollarstore i Uppsala!!!

Jag älskar den affären och har väntat, längtat och önskat att de kommer hit. Januari känns plötsligt lite intressant;)

Men jag kan tåla mig, vill absolut inte ha januari än.

.

Nämen om man skulle ta och läsa klart den där boken nu då:)

Vi säger så!

Hörs snart igen, natti natti ♥

 

 

 

Kommentarer

  1. Ia

    Hej, du har ju Dollar Store i Ludvika , om du vill handla ,,,där jobbar min dotter,, vi kommer ju att få D S även i Fagersta till våren , så då kan du åka dit o handla ,👍

  2. Yvette

    Tänkte på det där att ex-maken vägrar att kommunicera direkt med dig som en civiliserad människa utan går genom barnen…….Det kan ju inte vara bra för barn att behöva agera budbäraren mellan omogna människor (inte du !☺)

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      No shit, Sherlock 😂😂
      Klart att det är helt fel, något jag påtalade hårt i tingsrätten men det räckte med att han snackade fint om att det skulle bli bättre så slapp han undan. Sen den dagen har vi inte mötts eller talats vid, knappt smsat heller. Men tingsrätten ansåg att det inte har någon betydelse för barnens bästa . Sådana lagar har vi i Sverige

  3. Karin

    DollarStore är en ”kul” affär, vi har ju en butik här den brukade du ju besöka när ni campade i årsunda 😃
    Jag tycker du ska ta ur batteriet från den lilla blå bilen, varför skänka bort det till skroten? ☺️
    Lycka till med monteringen av poolen, det kommer bli toppenbra. Skoj att du gillade mitt tips med liggunderlagen under 👍🏼
    Kram från mig

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing