Jag har kommit in på fler kurser än jag kan gå:)
Dels kommer jag att läsa B-kursen på Att skriva kreativt, sen Barnlitteratur och så Litteratur A.
Äsch kanske inte helt korrekta namn men skit samma. Jag har tackat ja till de här, och står som reserv på ytterligare en. De tre kurserna blir mer än heltid, men jag tror att det kommer funka. Alla är på distans, som fortfarande känns som en absolut nödvändighet eftersom jag ju är ensam förälder. Jag skulle halka efter kopiöst mycket av en sjukperiod, och jag har fortfarande förra skräckvåren i färskt minne… Distans är suveränt:)
Ändå är jag lite deppig, för jag ville så gärna läsa en skrivarkurs – Att skriva för barn. Men där höll inte mitt arbetsprov måttet. Jag som var så in i bänken nöjd med min historia som jag skrivit, SÅ NÖJD:) Jag lät Jordan och Lovelia läsa den och båda älskade den så jag vet ju att barn gillar det, men nope.
Jag mailade min lärare, det är samma skola som jag läser på, och frågade om jag var så usel, och vad som krävdes för nästkommande år. Han svarade direkt. ”Du har blivit antagen på tre av fem konstnärliga kreativa kurser så usel är du definitivt INTE. Men 70-75% av de sökande kom inte in så det är ju svintuff konkurrens.”
Ja han använde ju ett väldigt mycket mer akademiskt språk, men betydelsen är lika:) Jag har ju heller inte så många universitetspoäng att kasta in i potten, men de kommer.
Jag inser att jag ska vara väldigt nöjd, och stolt, över att jag kom in på Att skriva Fantasy och Kreativt skrivande 1 förra året. Det var shitloads av sökande då med:)
Och jag är helt fast i Fantasyskrivandet:) Det är så kul!
Vi kommer att fortsätta med de projekt som vi påbörjade i våras, och egentligen är det ju inte min fantasystory, men jag funderar på att byta till den. Jag ska fortsätta fundera som jag gjort hela sommaren:)
.
Någon undrar alltid varför jag pluggar.
Jag svarar som vanligt : Varför inte? I Sverige har vi den möjligheten, och jag började jobba direkt efter gymnasiet för jag var less på allt vad plugg hette. Sen fick jag barn, jobbade natt, fick barn, jobbade natt osv. Men tacksamt nog kan man göra som man vill, Plugga först, familj sen, eller tvärtom – familj först, plugga sen.
NU är jag så vansinnigt nyfiken på allt:) Jag skulle helst vilja plugga till allt, Polis, rörmokare, elektriker, florist, butiksbiträde. Allt, utom vården:) Det lockar absolut inte det minsta, men däremot att jobba hälsoförebyggande intresserar mig, och det är nog där jag kommer hamna tills sist. Som nån slags Hälsocoach. Om jag inte lyckas slå extremt stort som författare då:) För det är ju ändå drömmen. Just nu är jag väldigt nyfiken på att lära mig mer om litteratur. All litteratur. Som liten skrev jag i Mina vänner – böckerna att jag ville bli bibliotekarie, och kanske det. Bara det att jag egentligen inte gillar själva böckerna så mycket. Jo, på ett bibliotek, men inte hemma. De tar plats, blir dammiga, luktar inte så gott och är inte så fint:) Jag vet, det är som att svära i kyrkan. Men tacka vet jag att låna böcker eller läsa på nätet i de olika boktjänsterna, så slipper man ha tonvis av böcker som ska förvaras hemma.
Sen har jag siktet inställt på en jäkla mastersexamen. Långt kvar jag vet, men man måste sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna.
Man kan ta det i kreativt skrivande, det blir en konstnärlig masters. Låter fint tycker jag, lite lagom bohemiskt:) Bara det att hela den här universitetsvärlden är helt obegriplig för mig:) Jag fattar liksom inte. Man ska förutom de fem kurserna i kreativt skrivande, även läsa ytterligare si och så många poäng. Och då funderar jag såklart på inom vad? Funkar det att läsa tex juridik, eller engelska? Eller kanske antikens kultur och samhällsliv? Eller kan jag bara ha litteraturpoäng? Eller får man inte alls ha det? Jag skulle ju helst läsa fem poäng i massa olika saker, för jag vill lära mig allt möjligt:)
Att fråga nån lärare är som att be om att få en helt obegriplig föreläsning på ett främmande språk, jag som vill skriva jordnära och begripligt för alla, får spunk på akademiskt prat;)
Det skulle jag förresten kunna ägna mig åt, att skriva om alla myndighetsinformationer, domstols rapporter osv på en svenska som alla fattar. När jag fick advokatbrev gällande skilsmässan så fick jag slå upp massor. Som att barnen skulle bo hos mig heltid, det var ett interimistiskt beslut. Öhh va? Jaha…tillfälligt. Men skriv det då!
.
Några brukar också alltid anonymt kommentera att jag borde jobba. Att jag måste tänka på pensionen brukar det bäddas in i, som att det är av omtanke de säger det. Egentligen handlar det om något helt annat, vad vet jag inte riktigt. Men jag pluggar heltid, och jobbar 24/7 med bloggen, så jag känner inte att jag riktigt fattar grejen. Låt mig göra som jag anser är bäst för mig:)
Du gör som du vill, jag gör som jag vill, det kan vara vitt skilda saker, men förhoppningsvis mår vi båda bra av våra val. Om inte så får man försöka göra något åt det.
Så, med det sagt – jag pluggar vidare och som jag ser fram emot det:D
Kommentarer
Jag tycker du gör ett alldeles utomordentligt val! Att plugga när man verkligen vill och är nyfiken måste väl nästan vara en del av meningen med livet?! 🙂 Bara positivt att göra de livsval man vill, så länge de inte skadar andra! 🙂 Heja dig!
Härligt med nya utmaningar! Jag har upptäckt att ”folk” blir lite upprörda över att jag inte jobbar heltid. Hur ska det gå med pensionen!? Jag svarar alltid att jag vet ju inte ens om jag lever då!
Har helt inspirerats av dej!
Har sagt upp mig på jobbet och ska plugga distans i höst! ?? vara med barnen och inte oroa mig för höstens sjukdomar och hur vi löser vab. Till er som är oroliga för Carolas pension, har ni kollat hennes konton? Hennes sparade? Blir ni drabbade om hon har skit pension? Tack Carola för att du inspirerat mig till att våga ta detta steget i livet, ska bli så kul?
Åh nu blir jag alldeles rörd☺️vad härligt att höra! Du kommer inte ångra dig. Att få vara med sina barn, finnas för dem alltid, det är oslagbart! Att kunna ge dem lugn och ro istf press och stress och hets är värt mer än alla pengar i världen 🙂
Och jag är helt övertygad om att barnen mår bättre av det:)
Lycka till med allt ?
Är väl toppen om man har möjlighet att bara fortsätta plugga och plugga, på ett sätt som passar en! Måste va härligt att slippa iväg 7-17 på dagarna! Kan ju jag också välja om jag vill och kan, alla har ett val. Men jag måste ändå säga att jag är imponerad över hur man kan försörja en storfamilj utan arbete. Imponerad alltså, läs det inte negativt. Jag beundrar den som klarar det, själv skulle jag aldrig göra det. Slösaktig, kanske, jag vet inte. Ja jag vet att du har bloggen. Och jag blir ändå mer imponerad över att man kan försörja sig på att skriva ett inlägg om dagen och tjäna en normal lön på det. Jag är avundsjuk på det, jag blottar mig, lägger mig platt och erkänner… jag drabbas av den svenska avundsjukan ?
Bra med självinsikt ?
??? ja visst är det!
Det Du känner är rätt skall Du göra Carola! Låt andra bekymra sig om pensionen! Det Du gått igenom/går igenom för Du har ju fullt ansvar visar att Du duger!
Tror att det kommer” en prins på vit springare” och räddar Dig – eller så blir det en spelvinst/ Lycka till!
Jag tror det med:) Eller så får jag helt enkelt jobba tills jag dör, vad ska jag annars göra med all fritid jag kommer få;)
Siktar på aupair, har hört att mormor är det nya inom det;)
Ok du har rätt man vet inte hur länge man lever. Men medellivslängden inSverige är trots allt ganska hög.
Vad har du för planer? Läser du för att det är roligt och för att slippa gå till ett kneg? Eller har du för avsikt stt få ett jobb med förvärvsinkomst den dagen då du inte längre har bidrag för batnrn stt tillgå.
Du är ju snart 50 och det brukar inte vara en attraktiv ålder för arbetsgivare.
Om du för hoppningsvis lever till pensionsåldern så ska bostad, mat och medicin betalas.
Men varför måste jag dela det med dig? Jag väljer som det passar mig och det som känns bra för MIG. Du får tycka annat såklart. Jag har liksom inte redovisningsplikt för någon, allra minst anonyma personer ?
Du har inte redovisningsplikt men många undrar säkert hur du kan få det att gå ihop när de själva har svårt med det och kanske jobbar heltid. Sedan förstår jag inte varför det är så känsligt att berätta vad du och när du tänker börja förvärvsarbeta? Den frågan handlar inte om ekonomi och är betydligt mindre privat än mkt annat som du definitivt inte behöver redovisa. Tån är väldigt öm.
Nej du fattar inte det, jag har förstått det ?
Men jag har inte något behov av att outa mina framtidsplaner här på bloggen. Vare sig det anses känsligt eller icke-känsligt för er läsare.
Det handlar inte om ömma tår faktiskt utan om att jag inte Vill dela det med er. Det finns så oerhört mycket mer jag inte skriver om men som aldrig ifrågasätts. Man får alltid vara nyfiken men jag har all rätt i världen att enväldigt bestämma vad jag vill och inte vill skriva om. Utan att behöva motivera mig.
Alla får leva sitt liv men du borde besöka en rådgivare och få full information om din pension. Vet du verkligen hur det ser ut? Jag ser på ekonomisk trygghet på ett annat sätt.
Vad bra 🙂 Du gör på ditt sätt som det känns bra för DIG, och jag ifrågasätter inte dina val och beslut utan tänker att du är kapabel att ta hand om dig själv.
Jag gör på mitt sätt och förväntar mig detsamma 🙂
Jag är dock tämligen övertygad om att du inte är insatt i pensionssystemet och din egen pension men så länge folk försörjer sig själva är det fine med mig. Själv vill jag gå i tidig pension.
Bra:) alla gör som de vill:)
Att plugga är ju ett jättebra sätt för dig att kunna vara på plats hemma för dina barn till 100%, så jag förstår verkligen att du har tagit tillvara på den möjligheten. Dessutom har du ju bloggen som ditt jobb – vilken lyx, folk har ingen anledning att klaga 🙂
Dock blir jag fortfarande nyfiken på poängen med det hela. Jag är själv en person som är ”allt eller inget”, om något inte leder någon vart ser jag ingen mening i det. Att läsa lite kurser här och där utan att det slutar i en konkret utbildning är för mig ganska flummigt, jag förstår liksom inte vad all din energi du lägger ner på pluggandet kommer att leda till, vad det är värt i efterhand? Kommer dessa år av studier och olika saker du gått gå att fläta samman, eller är dom bara 100% för skoj skull? För mig som är en allt eller inget person låter det mest som att du ”glider runt” i väntan på att påbörja en ”riktig” utbildning längre fram, där du ”blir” något? Typ att man beställer sig för att ”nu ska jag plugga till ingenjör!” tex, och går ett program. Förklara gärna för en som fortfarande inte hänger med, om du orkar 🙂
Kul med kurserna :D. Tycker som din lärare att du gjort bra ifrån dig när du ändå kommit in på så många :).
Gällande det är med pensionen, är väl lite så folk anser när man självvalt väljer att arbeta deltid ”tänk på pensionen”. Känner bara varför då? Det är nu jag lever, det är i detta nu jag vill leva, ha roligt och kul. Inte när jag är eventuellt 70+ och kanske dör. Känns helt befängt att man ska gå hela sin ungdomliga del av livet och vänta på att få gå i pension. Dessutom tror jag ändå det är kört med pensionen för folk födda 1980 och framåt.
Jag tänker väldigt lika dig:) Vem vet Om man ens lever då, och i vilket skick .. klart det underlättar med pengar det gör det ju alltid men det löser sig nog:)
Men tänker du inte alls på sånt?
Hur ska det lösas liksom om du får ut 8000 kronor typ. Ska dina barn försörja sig då?
Garantipension är inga pengar liksom. Och att på riktigt tro att pensionssystemet inte existerar om 20 år? I och för sig, får vi Jimmie Åkesson så kan ju vad som helst hända.
Nåja jag jobbar och kan faktiskt ändå känna en stress över att jag inte pensionssparsr alls. Man kan väl inte bara leva för dagen tänker jag?
Du kan ju inte ens betala en hyra med den inkomsten. O, h vad menar du med ”i vilket skick du är då?” pensionen är. Ju inte alltför lång bort och kanske ska du leva på den i 30 år.
Men vad bekommer det DIG? Hur kan min eller någon annans inkomst bekymra DIG? Jag skiter högaktningsfullt i andras inkomster och kommer aldrig fatta att man orkar kommentera det.
Jag frågade dig om du inte bekymrade dig. Det var liksom en fråga. Och så skev jag hur jag tänker. Ingenting bekommer mig angående ditt liv eller min grannens eller nån annans. Men min granne berättar inte om sitt liv på det sätt du gör. Det är väl klart att vissa frågor uppstår. Du undrar kanske också saker som folk skriver i andra bloggar eller?
Man ställer en fråga kanske får man svar , kanske inte. Du verkar bli så provocerad av denna fråga eller jag vet inte. Hade jag frågat vad du äter till frukost hadejag förmodligen inte fått svaret; men vad bekommer det DIG??
Jag har så många gånger sagt att jag inte vill diskutera ekonomi. Eller politik. Eller sex. Resten är ok. Detta för att jag inte orkar ta de ständiga diskussioner som alltid kommer efter:) Men ändå, trots att jag tycker jag är tydlig med det så kommer alltid någon, gärna anonym och kommenterar på ett tråkigt vis. Då blir jag lite smått trött och kan snäsa till, med all rätt tycker jag. Antingen läser man mig ofta, då vet man mina ståndpunkter, eller så ramlar man in av en slump- i inget av fallen behöver man fråga om andras ekonomi:)
Jag skrev även i inlägget den förklaring jag ansåg borde duga.
Jag bloggar och jag väljer. Men alla andra måste ha någon slags självinsikt och respekt samt sunt förnuft. Jag är precis som vilken annan människa som helst:)
Men varför pensionssparar du inte då ??? Om det stressar dig:)
Jag pensionssparar tack så mycket 😉
Du skriver att du inte vill diskutera politik och ekonomi men åndå går du ut och skriver offentligt att du studerar år efter år för att du tycker det är roligt. Pension bryr du dig inte om. Är inte deta ekonomi och politik i allra högst grad?
Varför går du ut och skriver så provocerade saker när du saknar förmåga att ta till dig åsikter och tåla kritik?
För att det är långt ifrån ett provokativt ämne ?
Att vara anonym och komma med tråkiga kommentarer – DET är provocerande däremot?
Varför pensionssparar du inte då, om du jobbar och det stressar dig ?
För att jag inte kan prioritera det ekonomiskt. Givetvis.
Det finns studievägledare på universiteten du kan vända dig till för vägledning, det är deras jobb att hjälpa till med olika val och förklaringar.
Grattis till nya utmaningar.