AllmäntOkategoriserade

Sex!

Herregud, om jag bara lade manken till så skulle jag kunna skriva en bok på några veckor:)

Idag skrev jag sex sidor, av de totalt tio som ska lämnas in på fredag.

Eller hur många A4 är en bok förresten? Öhhh, jag har ingen koll. Men om jag bara har fokus och lite flyt och fantasin är samarbetsvillig så kan jag ju producera rätt kvickt. Ska jag vara ärlig är det deadlinen som gör det, jag jobbar sjukt bra under press:)

Det är samma med att städa eller röja i trädgården, snabb som en vessla när jag måste, men då är det inte speciellt kul å andra sidan. Tänk att det alltid ska vara ett ”men”.

Och Ta i trä, så jag inte fastnar i morgon.

Dagen idag har rullat på, jag har skrivit ( nähä??) och varit på samtal på ett barns skola, som gick utmärkt. Städat lite, och gosat massor med kattungarna. Alltså Selma, hon är som en bebis. Klättrar upp längs benen, eller ställer sig på köksbänken och sätter upp tassarna mot en så man ska ta upp henne i famnen, sen lägger hon sig som en bebis. Med huvudet på axeln och rumpan ska man hålla fast med armen, precis som man håller ett spädbarn alltså.

Stumpan avskyr när man bär henne, men tycker om att bli klappad, och det går utmärkt att be om hjälp upp på bordet eller köksön. Vi har haft maten ståendes där när valpen varit här, Doris låter märkligt nog bli deras käk. Stumpan har ju bara tre ben, och är lite liten än, hon var väl den klenaste i kullen, så hon klarar inte av att hoppa lika högt som Selma. Men det hindrar henne inte att försöka:)

Om hon blir upplyft så klagar hon inte direkt men vill man bara gosa får man vara supersnabb.

 

Båda kattungarna pratar hur mycket som helst. De jamas i parti och minut:) Våra andra katter var tysta, de kunde jama om det var viktigt, men de här två kommunicerar verkligen. Man hör skillnad. De ropar på varandra om de ena gått upp och den andra är kvar nere, de talar om att de ska på toaletten, de jamar om de inte ser nån av oss, och när de vill gosa eller ha mat:)

Och de är mycket dataintresserade;)

Plus att de har starka åsikter om hur mattorna ska ligga. 

Jag är så glad att barnen skaffade de här bebisarna till mig ♥

 

I fredags var Jack och Janelle här, Simon var krasslig, och vi passade på att prova dopklänningen på gossen. Min mamma, som sytt underklänningarna hade fått för sig att de var små och var beredd att lägga ut dem, medan jag, som ju ändå döpt nio ungar i dem ( en rosa och en blå) visste att de skulle passa, snarare vara för stora. 

Nu höll jag inte på att hitta den, det var ju inte igår Jamie döptes direkt, och jag som städat i klädkammaren så jag skulle kunna ställa in alla tomma julkartonger där i stället för i matkällaren intill där de bor resten av året, för att slippa bära ut och in på dem hela tiden, jag har ett lite speciellt system:) hade knölat in massa kartonger. Pust, lång mening !!

Men lite klättra och sträcka sig har ju ingen tagit skada av;) och fram kom alla klänningar.

Vi har totalt fyra. Två stickade vita, och två underklänningar. Det blev ju tvunget att ha dubbelt när vi fick tvillingar. I en av resegareroberna hittade jag mössorna till klänningarna, de har jag nog inte använt.

Jack testade underklänningen, och det var ju inga problem.

Den är inte kort i ärmarna, den har hakat fast på tröjan under:) Ja, bilden är suddig. Iphone är bra på mycket men kameran suger fortfarande, speciellt inomhus i dålig belysning.

Mössan satt som en smäck, och även om modellen egentligen är rätt ful, så är den ändå söt:)

Hello sekelskifte, alltså 1900-talet.

Man får lov att ha den blå klänningen om man är en pojke, och den rosa om man är flicka. Vi har ingen valfrihet eller genusdiskussion här inte. Rosa = flicka, Blått = pojke. Så är det med det:)

Jack döps den 19 januari, och just nu kom jag på att jag lovat Janelle att kolla om farfar fått inbjudan. Som bekant så har ju inte posten delats ut i Uppsala som den ska så det skulle inte förvåna mig det minsta om den ligger och skräpar nånstans.

Men först fyller Janelle år. När jag messade och frågade om hon skulle ha nåt kalasfika, så slutade det med att jag fick bli Jack-vakt♥ så på lördag myser lillprinsen och jag.

 

Förresten!

Är texten svart nu? Någon bad mig ändra, och jag som tyckte att jag hade svart text fick inse att det visst var lite mera grått. Jag ändrar gärna om det blir lättare att läsa, men fattar inte varför den inte är svart från början, det ska den liksom vara.

 

Nu ska jag hoppa i säng, det är en dag i morgon med säger de.

Då tror jag att vi hörs:)

Natti natti

Kommentarer

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing