Jag har bara lite för lite tid?

Idag är jag barnvakt åt mitt favoritbarnbarn( har bara ett så titeln är enkel att dela ut) och nyss visade sig solen:)

Det kan nog bli en bra söndag.

Jack har precis ätit lite smörgås med leverpastej på, och nu ligger han i vagnen för att förhoppningsvis sova en stund. Ingen annan i huset är vaken, eller ingen har kommit upp än i alla fall, men nu börjar de röra på sig. Jag hoppas att han hinner somna innan för annars kommer han ju bli alldeles uppspelt och glad 🙂

Barnet kom med en del packning kan man säga:)

Tanken är att han ska sova här ? Janelle och Simon ville se om det funkar, och även om de kanske inte kommer tycka att det är så kul utan honom så kan det vara skönt att veta att det funkar. Jag har gott hopp:)

Kanske inte på min egen sömn för lillkillen har tydligen börjat krångla lite på nätterna, men han känns väldigt trygg här.

Så, nu somnade han. Prick kl 10.00. Jag är bra på det här med att hålla tider?

Han skulle iofs sova vid nio men prick är ändå prick liksom:)

Och dagen idag är min, jag bestämmer. Alltså i teorin, i praktiken är det ju Jack som har sista ordet:)

Det är konstigt på ett vis för med mina egna ungar kände jag mig inte speciellt låst, men med Jack är jag som handfallen. Va, kan man sätta ner honom på golvet när man måste göra annat?? Säkert? ?

Han är tio månader nu, och kryper inte men har en alldeles egen teknik att ta sig fram på. Lite combatcrawl. Det går snabbt och han når plötsligt saker man inte förr tänkt på. Doris matskålar tex, de åkte upp på bordet. Hon såg helt frågande ut. ”Va? Ska JAG äta på bordet nu? Det får jag ju inte?” Nej det får du ju inte egentligen men idag är det annat:)

.

Och apropå annat. I torsdags gav vi upp i husvagnen, det var kallt och regnade. Regnet skulle fortsätta hela dagen och det finns absolut inget som är kul med regn när man är i vagnen. Absolut inget. Eftersom vi ändå skulle hem på fredag så åkte vi en dag tidigare.

Jag brukar köra det som vi kallar gamla vägen, som går via Västerfärnebo, Salbohed. Det är en gammal landsväg och roligare att köra än två-ett väg.

De hade inte direkt klippt ogräset vid kanterna så det var högt och frodigt. Plötsligt säger Trixie förvånat samtidigt som jag noterar en märklig rörelse vid vägkanten typ trettio meter fram: ” Vad är det där??”

I nästa sekund ruskar det till rejält i buskarna och något sträcker sig upp ovanför. Något annat kliver bestämt ut på vägen och jag ser att det är en stor jäkla fågel? Och med stor menar jag typ struts. Det var det första som flög igenom huvudet:)

Fågeln var lång som en människa och fällde ut vingarna så det där flikiga längst ut liksom pekade vilt. Jag visste fasen inte vad jag skulle göra?. Jag körde åttio, hade en bil tätt upp i arslet och hann fundera över hur en struts agerar. Man vet ju hur rådjur och älgar och sånt beter sig, men en struts?? Skulle den flyga iväg? Attackera? Stå kvar? Skulle jag behöva lämna in bilen ytterligare en gång, för intryckt front och fjäderplockning? Känns det mycket om man krockar med en struts? Fast det var ju såklart ingen struts:) men ändå?

Jag bromsade ganska hårt och girade vänster, hade extremt god sikt framåt så det var lugnt. Fågeln klev tillbaka ut i vägkanten där fågel nummer två stod. Båda hade utfällda vingar och kändes som två meter höga. Gråa rackare. Trixie fick googla. Trana. Kanske. Eller nån annan stor grå pippifågel. Korkad 🙂

Det var jag inte beredd på. Annat vilt får man ju väja för rätt ofta. På vägen till Norberg såg vi exempelvis en rävunge:)

Det tog en stund innan hjärtat slog helt normalt igen, man får ju en härlig adrenalinkick av sånt där. Jag kunde se för mitt inre hur jag fick stå och plocka bort fågelslams från hela bilen, och hur det fast satt fjädrar överallt. Eftersom jag tycker att fåglar överlag är lite läskiga så var jag glad att vi slapp närkontakt.

Resten av vägen hem var lugn:)

.

I fredags var jag ute, och i lördags åkte syrran och jag till Gränby för att se Sveriges damer spela bronsmatch i fotbolls-VM. Den var så tidigt så vi valde Olearys där istf Pitchers på stan. Kändes som att ölen kvällen innan fick vara veckans enda och då kan man ju ta bilen:)

Jag har saknat Olearys! De rustar restaurangen inne på stan så det var länge sen nu. Vi hade tänkt hänga i baren med varsin cola:) men fick ett bord. Okey då.:)

Och sen var det så spännande!!! Sverige slog in två snabba, snygga mål. På England som är duktiga. Så kontrade de med två lika snabba och en liten stund hade Sverige tappat sin ledning. Men så dömde domaren bort målet pga hands. Alltså…?. Sånt hatar man ju när det drabbar ens eget lag, men nu jublade man. Flråt England 🙂

Inte ens med bästa vilja i världen kan jag säga att det var Sveriges skicklighet som räddade dem, snarare tur och att marginalerna inte var på Englands sida. För oj oj oj så tufft det var. Så många målchanser de missade med en millimeter. Eller så stod en svensk rätt placerad av en slump.

Men det gör inget. För slutresultat blev 2-1’till Sverige!!

Svenska damerna tog brons i fotbolls-VM 2019?

Fasen vad duktiga de är!

??????????????????????????????

Jag firade med att köpa varsin jacka till killarna på rea:)

Syrran och jag samåkte och här hemma drack vi kaffe och snackade med Patricia länge. Hon mår av olika anledningar skit just nu. Igår nåddes en kulmen på en väldigt lång och jobbig tid. Men ändå inte. Hon har blivit så djävulskt illa behandlad, och den stora skulden ligger till stor del på en kärring. Förlåt ordvalet men det finns inga bättre ord, möjligen häxa. Om inte hon varit så hade inte det värsta i hela soppan inträffat. Det handlar om psykisk ohälsa hos en närstående, och som alla vet är det för jävligt att hantera. Så min dotter mår inte alls bra just nu, fast det alltså inte är hon som är sjuk. Det är så tufft att stå bredvid och inte kunna hjälpa henne. Om jag skulle göra ett överslag på alla timmar vi pratat så uppgår de med stor säkerhet till tusentals. Att säga att jag lider med henne är en underdrift. Det hon tvingas igenom är något jag på allvar inte önskar någon.

Ibland önskar jag att man kunde blåsa bort det onda och sätta på ett plåster, som funkar på småbarnen.

Så småningom tog vi en lång promenad med Doris.

Det är fasen inget kul väder nu alltså! Även om det inte var svinkallt igår så är det ju långbyxor och jacka på.

Så tycker jag:)

Jag älskade förra sommaren och den här är inte det minsta kul. Det är typ 9-10 grader ”varmt” på kvällarna liksom??

Och regn regn regn.

Så som sagt, hoppas ni som klagade förra året njuter nu. Annars får ni skämmas faktiskt:)

.

Nu har Jack sovit en timme, några barn har varit i köket och ätit frukost utan att störa honom. Men snart vaknar han nog så jag ska passa på att klä på mig:)

Vi hörs snart igen!!?