Okey, dag tre efter operationen. Det går bra.

Jag stängde ner datorn och försökte sova där på operationsnatten och det gick ju sådär. Jag sover inte på rygg, jag ligger hopkurad som en liten unge på sidan och sover, och det – gick inte alls. Jag försökte hitta någon slags ställning att sova i och slumrade lite till och från. Klockan 06.25 rycktes dörren upp och en av nattpersonalen kom indundrande med en maskin, tände lamporna i taket och krävde min uppmärksamhet. Shit. Det skulle tas kontroller och mitt blodtryck var lite högt, no wonder, han höll ju på att skrämma livet ur mig😜 plus att jag precis legat ett par timmar på den armen och att jag några minuter innan han kom in råkat vrida benet så jag vaknade till med känslan att någon satt en kniv i foten. Aouch. Hade ingen feber och allt annat var tydligen i sin ordning. Man får väl också ge honom att han tände nån slags nattläge på taklampan, men från mörkt till väldigt ljust gick det. Herregud, när jag jobbade så var jag, eftersom jag själv är så förbannat morgontrött, alltid varsam och försiktig. Jag knackade tyst, öppnade dörren försiktigt och tände lampan inne på toaletten för att inte blända. Kallas för hänsyn och det kan man slösa med:)

Nåväl, jag kunde ändå inte sova, och det kom snart in en ny personal och jag fick en lapp att fylla i med frukostbeställning.

Måste vara skillnad på dag och kvällskaffet, för det här var vanligt tråkigt bryggkaffe. Bad inte om påtår:)

Sen kom ronden, vid åtta, precis när jag muggat in en stor tugga smörgås i munnen såklart;) Kirurgen berättade att det varit svårare än han trott, när de öppnade så hittade de massor av ärrvävnad, gamla suturer och den sena han ville använda, den var redan använd, då på 70-talet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han lät förvånad, och att det var konstigt, det bör ju finnas journaler, även om jag vet att ett arkiv, typ där mina fanns, svämmades över på 80-talet. Men det mesta fanns på mikrofiche, ni vet de där rullarna man sätter in i en maskin, brukar vara med i filmer när de letar gammal info på bibliotek:)

Men sen sa han att det blivit bättre än han trott, för i och med det besvärliga så löste det sig på ett annat vis. Nu kunde även tårnas senor kopplas fast på något sätt. Alltså, inte vet jag. Jag är inte kirurg, och jag tänker att han garanterat vet vad han pysslar med. Han är välrenommerad:) Nog för att jag kollade på Dr Death kvällen innan, men det var en annan gubbe😜

Jag skulle få åka hem. Återbesök med omgipsning om en vecka, sen ska stygnen tas om två veckor, gipset bort om sex veckor och jag ska tillbaka till kirurgen om 3 månader.

Jag fick ett par kryckor och en sjukgymnast kom och så övade vi på att gå. Jag fick ta mig ut till hissarna och där visa att jag kunde ta mig upp för trappor, eftersom jag har det hemma:) Fick med beröm godkänt och var svettig som en gris efter det maratonloppet😜

Alla på sjukhuset har haft munskydd, det gör det svårt att riktigt känna igen folk, men alla har varit så trevliga 🙂 Avdelningsläkaren kom och gav mig medicininformation, jag insåg att jag var tvungen att åka via apoteket, vilket kändes lite småjobbigt. Sen insåg jag att jag nog kunnat få det hemkört med Meds eller Apotea. 🤷‍♀️

Jag messade syrran och fick be sköterskan om hjälp att bära ner min väska. Att bära med sig saker är helt omöjligt, jag är alldeles för rädd för att tappa balansen. Plus att det är jobbigt att gå på kryckor ju:D

Syrran kom, hon fick komma in i entrén och hämta min väska, och sen bökade jag in mig i bilen, och hon tog kryckorna i baksätet. Mot apoteket. Aldrig någonsin upptäcker man saker som är dåliga förrän man själv sitter i den sitsen 😉 och på apoteket borde de verkligen ha stolar. Att stå stilla på ett ben och hålla upp det andra i luften, det är jobbigt. Tacksamt nog tog det inte så lång tid, men jag var helt mör i benet sen. Mitt temperaturvred i kroppen har fått frispel, jag som brukar frysa, skuttade runt i linne, även utomhus, och det var tio grader, men sol:) Jag har fortsatt ha linne på även hemma för det är för varmt med något mer. Jag ligger största delen av tiden på soffan med en filt så det är ju inte så konstigt.

Syrran installerade mig på soffan hemma, och såg till att jag hade vatten och det jag behövde, snackade lite och sen åkte honom för att jobba. Novalie var hemma från skolan med lite huvudvärk så hon fanns tillgänglig, vilket var skönt. Det är typiskt ändå, syrran har jobbat hemifrån i 1,5 år, och just precis denna vecka, då jag äntligen opereras och behöver hjälp, då ska de tillbaka på jobbet, fysiskt. 😬 Jag klarar mig ju, men det hade varit skönt att veta att hon fanns redo, om att utifall.

Jag lade mig tillrätta och slumrade några timmar, så gott det gick, och sen sov jag några timmar på kvällen också. Jag tänker att det är lika bra att sova när det går, oavsett tid på dygnet 🙂

Barnen kom hem från skola och jobb, och jag vet inte jag, men det var ett förbannat tjafsande. De mindre bråkar om datorn, de lite större tjafsar med de mindre och jag kände bara att jag vill åka härifrån. Ibland begriper jag inte hur de är uppfostrade helt klart😅

Så småningom lägrade sig lugnet. Jag tog den där Fragminsprutan i magen, och det gjorde väldigt mycket mer ont än när sköterskan gav den. Jag har försökt få till ett bra schema för smärtlindring, i huvudsak har jag alvedon var sjätte timme och Ipren var tolfte, med möjlighet att toppa upp med morfin-ish. Hittills har jag inte ätit morfin, tänkte ta i går kväll men då kändes allt ok. Men i efterhand så inser jag att jag skulle slippa den rätt jobbiga morgonen med den hjälpen, så i natt ska jag ta oavsett.

Jag har barrikaderat mig på soffan, och sover där också. Det är enklare att palla upp bakom ryggen för att få en vettig ställning, och ryggstödet fungerar dels som skydd för att tappa ner benet, och dels som stöd för att kunna luta det lite emot. Corrinda möblerade om i vardagsrummet i går, så nu sitter jag rakt framför Tv:n och har fått en bättre placering 🙂 Slipper kanske nackspärr i alla fall:)

Jag är trött och matt, och orkar inte göra så mycket mer än ligga stilla. Jag har svårt att hitta en sovställning som funkar, men tänker att det kommer ge sig när såren läkt lite och det inte gör så ont. Igår sov jag knappt på natten, men sen från 8-ish till 12, och med sov menas alltså slumra:)

Det är knöligt att sitta vid bordet, jag försökte nu ikväll när vi käkade tacos, men det går inte att sitta så länge. Men, det går, och det är det enda som räknas! Jag tar det lugnt och stressar inte över det minsta lilla, saker får lösa sig. Corrinda har varit och handlat idag och nu är det helg så alla är hemma och kan passa upp:D

Jag har precis skickat in mina skoluppgifter, de är nog rätt kassa men jag är rätt luddig i huvudet, så det blir inte bättre 🙂

Nu ska jag se film! Vi hörs snart igen 😘